Hinseberg

Den 26 januari 2013 skrev jag fränt som vanligt. Och fick svar på tal. Feedback som jag längtat så efter: ”Kvinnan skall tiga i församlingen”.

Magnus Olsson svarade bland andra. Jag saknar honom! Inte bara han var trött på mitt gamla ältande. Så nu fortsätter jag genom att berätta om bilden, som jag bytt till. (Kanske tillfälligt för jag kan inte tekniken och första viktiga delen av vägen kom inte med. Det fungerade bättre på min tidslinje på Facebook.)

Det finns en bibelvers, som jag inte kunnat smälta så bra men ändå stavat på:

”För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.”

Visst låter det käckt att säga: ”Det är smällar man får ta,” om prövningar men jag ville ha en förklaring på vad jag gått igenom av den högste själv. Inte bara en bibelvers att allt samverkar till det bästa. Så under tiden som jag väntade på hans svar, så var jag fängelsebesökare både i Göteborg och på Hinsebergs kvinnofängelse. Jag kan inte hjälpa, att detta senare ligger så orimligt långt bort från eventuella besökare!

Så vid första besöket efter år 1970 såg jag inte upp med skylten in mot höger utan for in i Frövi, genom samhället och kom till denna pontonbro på bilden ovan för endast en bil. Inget möte alltså och hela vägbanan gick att se till nästa sida. Det var lite spännande och plasket hördes in i bilen. Vi var tre den gången. Vi tre hade mött varandra på studenthemmet Jeriko, där Christa-Maria Lyckhage hade ett bibelstudium. Hon hade tillsammans med sin man Knuth Lyckhage föreståndare på Stadsmissionen i Göteborg och Caroline Krook skrivit boken: ”Stängda dörrar – Om medmänsklighet och kriminalitet”. Nu gällde det ett studiebesök på kvinnofängelset Hinseberg och kurator Anna Myhrman var ciceron.

I bilen därifrån fick jag veta av de två tjejerna, att jag gjort fel, som varit så positiv till allt, som Anna Myhrman visade och berättade om. Hon visade en arbetsterapisal bland annat och jag var ju utbildad arbetsterapeut! Det jag inte visste då var 68-revolutionen och pockettidningen R, som skulle komma med ett nummer som hette: ”Med Jesus i vårdsvängen”. Vi kände inte varandra och visste inget om varandras referensram. Våra vägar skildes åt efter detta studiebesök. Kvar i mitt medvetande blev Christa-Marias val av bibeltext. Hon kom en gång från krigets Polen och Tyskland och räknade verben i Jeremia kapitel 1. Där har jag en liten anteckning om proportionerna 4:2 i vers 10

vers 9 ”Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Så jag fortsätter i nutid och rekommenderar Annika Östbergs andra bok om fångenskap och frihet. Den heter: ”Se ljuset i det svarta”. Där finns berättelsen om hennes första ledsagade permission utanför fängelset med tre vakter. Efter 28 års straffarbete i värsta fängelset dömd för polismord, som pojkvännen gjort var Annika Östberg i sitt hemland – det land som hon älskade och aldrig velat lämna! Det var ju mamman, som blivit kär i en man från USA och ryckte upp sin enda dotter med hennes fina, känsliga rötter.

Dagen kom då Annika fick fylla i en blankett och skriva ned vad hon önskade av denna första tid utanför fängelsets grindar. Där har jag stått och fotograferat vattnet och potonbron med ryggen åt fängelset – hoppas jag! Annika önskade en picknick nere vid bryggan och att få gå ut i vattnet. Det var allt! Det var önskan att få kunna vända sig om och titta på det fönster i slottet, som var hennes och få se fängelset utifrån!

Bara den som varit inlåst fattar detta stora. Som jag ser det. Detta att få stå med ryggen åt ett fängelse och vara ute i frihet på svensk jord och ha fötterna i svenskt vatten!

 

Moralisten

Sveriges Television sänder repris på tidigare sändningar. Nu har jag ingen TV längre men lyssnar på vad någon annan berättar. Så blev det med programmet:

”Siwert och sågklingan” Svt Play

Det gick tydligen för ett par år sen redan. Nu kunde jag följa programmet via datorn och minnena strömmade mot mig. Jag är inte som andra tydligen och fattar inte varför Siwert Öholm blev sågad vid fotknölarna som journalist under 30 år på svensk television. Har inte vi kristna också betalt TV-licens under alla år och rätt till program, som vi tycker om?

Programmet var mycket välgjort i sin vinkling med kristna som töntiga. Vi fick se en snutt ur det populära programmet från Umeå: ”Hela kyrkan sjunger” med Margot Borgström som musikalisk ledare.  På min tidslinje på facebook har jag satt in länken till programmet. Inte nog med det. Någon dag senare fick vi möjlighet att se en intervju i mer privat regi med Annika Östberg. Hon satt ju 28 år som livstidsfånge i Kalifornien.

Och vad gör jag? Jo, alla mina minnen från hårdrocksmusiken och Black Sabbat med flera band sammanfaller med den period i USA, då Annika Östberg fastnade på droger och flum. Det var fråga om musik, kärlek och medvetandehöjande droger. Siwert var den store moralisten i Sverige, som varnade i svenska television. Vi andra hade ingen sådan kanal att varna i på 70-talet och 80-talet.

Så kom dagen då Annika Östlund fanns i Sverige och på Hinsebergs kvinnofängelse. Om jag inte minns fel fanns det en känd kritiker till att Annika Östlund fick komma till Bok & Biblioteksmässan år 2011. Hon var inte fri ännu. Varför tror jag det? Jo, för att få en sittplats i Svenska Kyrkans ”Hela Människan”, så måste jag gå minst en halvtimma tidigare och lyssna på det programmet. Det gjorde jag och kunde inte fattat något av deras val! Det var tydligen hårdbandsmusiker, som blev intervjuade om sin musik. Ångrade de sig inte? Var de inte de, som gjorde så mycket reklam för narkotika, satanism m.m. Jag fattade inget?

Så plötsligt sammanfaller alla minnen på föräldrar, som förlorade ett barn genom missbruk av hasch eller tyngre narkotika. Det kallades bara ”en tripp” men blev himmel eller helvete. Helvetet kallades ”snetändning” och var tydligen en ruskig skräckupplevelse. Annika Östbergs berättelse finns att läsa i hennes böcker. De svenska berättelserna sitter i mitt hjärta/hjärna.

Domsöndagen är över. Den söndag på kyrkoåret, som jag tycker om i valet av bibeltexter. Det kom en dag, då jag ordentliga (så kallade moralist) kom till insikt att också jag syndat. Texten finns att läsa i Nehemja kapitel 1. Summan av Guds ord är sanning och hans domar är rätta. Även den går över de skötsamma, som är med i kyrkans verksamhet. Livstids träldom om jag inte bekänner min synd och ber om nåd.

Nåd kan bara den högsta instans bevilja, som är kungen i Sverige. Nåd kan för en livstidsfånge bara begäras efter vissa år. Den kan avslås eller beviljas. Detta är juridik. Detta är teologi enligt Romarebrevet 7:24 – 8: 1-4. Rätta mig om jag har fel. I Kalifornien hette guvernören Arnold? Stämmer det att Annika Östberg och programledaren Tommy Dahlman blivit så tummis med honom, att de använde förnamnet? Länken finns på min tidslinje på Facebook.

Har jag rätt att året var 2011, då jag ville se och höra Annika Östbergs berättelse på Bok & Biblioteksmässan? Jag tror det för tiden var väl vald, att jag skulle slippa stanna i detta stora brus av röster genom alla olika högtalare. En timma senare skulle jag själv få stå på en låda i Förlaget Recitos scen och presentera min berättelse som bok.

Det är en annan historia. Annika Östberg fick min bok, när hon var på väg att signera sin. Vi tävlar inte om vem som behöver mest nåd av Gud!

”Ställ dig bredvid mig,” säger hon ”så kan vem som helst få förlåtelse.” Hon bor i Norrland, om inte jag fattat rätt. Jag bor här.

Ställ dig bredvid Jesus! Där är förlåtelsen. Han har betalt priset och både friköpt och återlöst oss – försonat oss med Gud.

”Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt…”

Soluret177

P.S. Den 27:e nov. Jag läser om igen Annika Östbergs bok: ”Se ljuset i det svarta” och märker att en viss kritik gällde hennes medverkan i ”Sommar” i P1, innan hon var helt fri och inte år 2011 på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. D.S.

Domsöndagen den 20 nov 2016

Det är en ny fas i livet, att bli sjukligt glömsk. Det går att mäta också förstår jag. Så det lär vara bra att redan nu träna på multiplikationstabellen baklänges eller att kunna komma ihåg det namn man nyss hörde mer än i 45 sekunder.

Jag hade redan skrivit en blogg om Domsöndagen. Jag kommer att upprepa mig massor av gånger utan att veta, att det redan är skrivet. Repetition är studiernas moder. Så det så! Att ha köpt en plats i rymden är inte detsamma som att vara friköpt och ha sitt namn i himlen! Så där fortsätter jag. Det är Domsöndagen enligt Kyrkans föreslagna predikotexter. Ingår inte Pingströrelsen i Kyrkan? Vem äger den gamla sångskatten före Pingströrelsen, om sångerna är skrivna år 1900?

Idag skulle jag bara vilja göra en lista på svenska ord, som borde förklaras teologiskt. Teologi betyder inte akademiska studier för vissa begåvade. Teologi betyder läran om Gud och den är från pärm till pärm i bibeln. Summan är sanning och Herrens domar är rätta. Herren lät all dom drabba ende Sonen, för att vi skulle slippa. Herren Gud lät all skam drabba ende Sonen, för att vi skulle få bli fria/frimodiga. Synden leder till död och den döden genomled Jesus för vår skull, för att vi skulle slippa den dagen.

Att vara fri och göra som man vill är inte detsamma som att vara friköpt. Att vara friköpt innebär att en annan betalat högsta priset med sitt eget blod på ett kors – en skammens påle. Därför föreslår jag, att vi skall lovsjunga i alla våra olika kyrkor:

”Friköpt jag är men ej med silver återlöst men ej med guld…”

Det finns bibelhänvisningar att finna till alla bortglömda begrepp i alla fyra verserna! Och jag har köpt ”gunnelsplats i rymden” för att få fortsätta mitt ältande utan reklam men lite förkortat ”gunnelsplats.com”.

Efter 72 timmar skall detta fungera. Känn gärna på det! 72 timmar. Visst är det efter tredje dagen? Då skall vi få uppstå med honom…

Men först Domsöndagen. Det kommer inte in någon synd i himlen.

Köpt och betald

Gunnels plats i rymden är köpt och betald! Det är inte mitt påhitt! Det var inget jag ville minsann…

Eftersom det inget hände fort nog på brefvet.com, så fick jag en färdiggjord plats i rymden, som blev min. Nu är den köpt och betald, för jag vill inte ha någon reklam! Idén om ”Huset som blev ett hem” fungerade inte utan kunskap i HTML, som jag börjat med. Brefvet är överfört men bilderna fungerar inte. Och jag skall inte leka med orden köpt och betald för detta är allvar! Jag har kommit på kant med den församling jag tillhör. För jag får inte som jag vill…

Det är många år sen nu som jag bad om bibelstudier i ämnet: Förbund – Israel – Äktenskap. När det inte hjälpte gjorde jag ett förtydligande, att ritningen till en församling/kyrka finns i bibeln.

Skall det vara så svårt att läsa fjorton kapitel i bibeln tillsammans? Profeten Hosea fick i uppdrag att gifta sig med en kvinna som var prostituerad – mot allt förnuft, mot lagen. Hon blev otrogen så småningom och gick tillbaka till träldomen som prostituerad. Profeten Hosea fick uppdraget att ge sin kärlek än en gång till henne. Han skulle inte bara ta tillbaka henne som hustru utan måste köpa henne fri – betala en lösensumma, gå igenom skammen en gång till att gå i förbund med en orenad. Profeten Hosea skulle lära sig själv och Israels folk vad ett förbund innebar från Guds sida. Han skulle lära sig och folket vad Guds rena kärlek och löfte om trohet innebar. Detta var väl ingen läxa som profeten Hosea ville lära sig frivilligt?

Om det nu är så att vi lever i nya förbundet med Jesus och inte behöver gamla förbundets skrifter, så undrar jag hur vi skall kunna lära oss vad det kostat Herren Gud att ingå ett förbund med oss? Hur skall vi kunna förstå ett språk, som vi inte vill använda? Undra på att de gamla psalmerna och sångerna måste bort som obegripliga!

Gunnels plats i rymden är både köpt och betald nu för jag vill inte ha någon reklam. För övrigt är min plats i rymden både köpt och betald med Lammets blod. De historiska berättelserna kan vi inte hoppa över för då begriper vi inget av vår framtid beskriven i Uppenbarelseboken.

Framtiden är närmare än vi kan fatta! Jesus gick tillbaka till Fadern för att bereda rum för dem som älskar honom. Att gå tillbaka till andra gudar (religioner) är som att gå tillbaka i prostitution och träldom.

Gud är en och slöt förbund med oss människor upprepade gånger. Senast genom sin son Jesus Kristus.

1 Petr 1:18

”Ej silver ej guld har förvärvat mig frälsning, Ej jordiska skatter har friköpt min själ. Nej, blodet på korset är priset jag kostat. Den enfödde sonen gavs ut för min själ.

Ej silver ej guld har mig löst från mitt skuldbrev, nej, därtill min synd och min skuld var för svår Men blodet på korset har utplånat skulden och därtill rättfärdig i Kristus jag står.

Kör: Friköpt jag är men ej med silver Återlöst men ej med guld Det är Guds Lamm som genom blodet har befriat mig från skuld.

Ej silver ej guld kunde då jag var fjärran ge tillträde åter till Gud och hans nåd Men blodet på korset, det förde mig nära. Vad djup och vad höjd i den Eviges råd!

Ej silver ej guld har en väg för mig öppnat till himlen som synden mig utstängt ifrån. I blodet på korset försoningen vunnits och hemma är Faderns förlorade son.”

Nr 525 J.M. Gray 1900 i Segertoner Nr 601 i Psalmer och Sånger

Det står, att det är blodet, som banat en väg till Gud. Är bibelns budskap omodernt nu och utan korset, utan blodet?

 

Tugga maten

a-dikt-001

Dikt av Karin Breman ur samlingen: ”Den som planterar ett träd har inte levt förgäves” Illustration Cristina Jonsson 1995

Det här är andra dikten, som jag citerar och som blivit född i Varola Missionskyrka. Lokalen finns kvar men är avkristnad. Det finns ett ord för det också men det hittar jag inte. Kristna symboler måste bäras ut. Själva lokalen kan få andra ägare.

Så for jag tillsammans med en go´ vän genom delar av Västergötland, innan alla färgglada löv blåst av. Plötsligt tänkte hon, som jag brukar göra under bilresor i små missionshus utmed vägen: ”Där har vi sjungit! Står det kvar? Nej, det är rivet nu!”

Det var våra egna hemtrakter vi for igenom och jag behöver inte skämmas över att jag som chaufför stannade vid fyra olika kyrkogårdar. Stora pampiga kyrkor kan inte rivas, om folket slutar gå på gudstjänst. Jag är från landsbygden. Och det är min sorg med tomma kyrkor. Det är min glädje, att maten finns kvar och bloggandet fortsätter:  Tugga maten!

Det är mycket, som förändrats sen Jesu tid. Han såg ut över vetefälten och talade i liknelser sen. Det hade inte slagit om från grönt till gult ännu. (Joh kap 4:35) Han ville visa hur det var vanligt att tänka i moget eller inte, skördetid eller inte. Han ville visa på hela vetekornets väg från ensamhet nere i svarta jorden till liv i mångfald. Han såg ut över omogna vetefält men talade om sin egen förestående ensamma död i ett svart dödsrike.

Liknelsen är från Samarien nuvarande Västbanken. Bilresan med en nybliven pensionär genom gemensamma hembygder och handlade mycket om vackra färger på träden och var det funnits missionshus en gång. Vi pratade om osäkerheten att gå i skogen på grund av inplanterade vildsvin. Inte ens landet är en trygg miljö. Vart tog då liknelsen om vetekornets död vägen i denna min blogg?

Det som varit är väl inget att komma med nu? ”Våra fäder åto manna i öknen…” Precis så stod det! Sen kom Jesus och påstod, att han är brödet från himlen! Tugga på det! Människan lever inte bara av bröd utan av allt som utgår ur Guds mun! Motsäger Jesus sig själv?

Det finns mycket svårare ord att tugga på.

Frågan är om jag vill äta och dricka?

Mod att leda Del 4

Frågan är vart jag vill leda. Är jag en bakåtsträvare?

När jag var ung berättade en för mig, att melodin i söndagsskolan fanns förut men med en helt annan innebörd än: ”Är du glad av hjärtat nöjd…och ”När du ser vad Jesus gjort, Sjung då, sjung då…” Så citerade hon: ”Flickan från Havanna hon har inga pengar kvar Sitter i ett fönster Tittar efter karl…”

Snopet.

aktuella-sanger-001

aktuella-sanger-2-001

Ja, det var barnens sångbok och vi fick sjunga in teologin, påstår jag i Missionskyrkan. Det var så mycket prat om instrument senare i Pingströrelsen – om fiolen från dansbandsmusiken. Saxofon var inte tänkbart. Suget i dansbandsmusiken fick inte komma in bland de frälsta!

Som om inte suget i discomusik tränger sig in till alla unga med dämpad belysning i lokalen och strålkastarljus över musiker och solister! Skall en gudstjänstlokal likna en disco eller teatersalong?

”Mitt hus skall vara ett bönens hus,” sade Jesus. Det var då det. På hans tid. Nu tycker jag inte om lovsången idag med ständiga upprepningar. Den är inte till mig! Den är till honom som sitter på tronen!

Visst, men vi lite äldre och gamla skulle också vilja sjunga vår lovsång till honom som frälst oss från synden genom sin död på korset. Han som sitter på tronen nu och ber för oss är värd allas lovsång!

Så enkelt är det.

aktuella-sanger-3-001

Läser i tidningen Dagen om Danmarks drottning Margarethe. Hennes valspråk är: ”Guds hjälp, folkets kärlek, Danmarks styrka”. Hon får frågan om sin tro på Gud och säger till slut: ”Ett av de stora glädjeämnena när man går i kyrkan är att sjunga med i psalmerna så högt man kan. Jag önskar att folk skulle våga sjunga med. Man deltar i gudstjänsten när man sjunger. Jag har inte mycket till röst, men jag har alltid älskat att sjunga.”

Citat av en drottning.

Mod att leda Del 3

Det är inte inne längre med bloggar! Jaså! Det är inte inne längre med Facebook! Än sen då? Här är det fortfarande fråga om mod att leda. Jag är inte klar med vad GLS står för ännu – detta globala ledarskap, som introduceras i den pingstförsamling, som jag tillhör. Och de bloggare, som jag följt under alla år fortsätter att blogga lika envist som jag gör. Vi håller på med utvärdering, om någon undrar, för livet ligger bakom.

Den nya fasen i livet är upprepning och åter upprepning. Så ha tålamod med dem! Upprepningar menar jag. I vart fall tror jag inte, att jag citerat Frank Mangs förut. Det citatet kom jag på i morse, när jag vaknade och lyder:

”Denna själarnas innerliga gemenskap som kallas kärlek.”

Jag kan minnas fel så klart. Det finns ju en psykolog, som är expert på minnet och menar, att det inte går att minnas utan att ändra och justera lite. Fortfarande finns jag kvar i förberedelserna till min sista predikan. Den fick aldrig något ”Amen”.

Jo, jag har det så att hjärnan fotograferade samtidigt med vissa ord, som jag hört för länge sen. Dessa ord från min far kom ungefär år 1985, när han varit änkeman under två år och gjorde en utvärdering av livet. Det blev min slutsats av vad jag hörde honom säga i några få ord. Det var tre intresseområde som han haft: familjen, fabriken och församlingen. Han hade inte kommit längre utan körkort och bil. Järnvägen var nedlagd. Några bussar var inte tänkbart att resa med. Det hade blivit alldeles för länge i så fall att gå i Trollhättan och vänta på att få komma hem – komma därifrån.

Det var inte sant, att han inte kom längre än inom socknen! Han svingade sig högre upp än några flygplan kan lyfta till. ”Långt bortom rymder vida längre än solar går, högre än stjärnor tindrar, den bedjandes suckar når. Anden från stoftets världar lyfter sitt vingepar, klappar på himlaporten och söker sitt hem sin Far.” Där fanns han utan att kunna berätta för mig. För då hade han blivit rörd till tårar. Och det ville han inte. Det hade varit så generande nog i alla söndagsskollektioner. Komma till det viktigaste och då börja att gråta…

Ungefär två år senare under hans sista vecka bad han mig läsa för honom. Det är värt att upprepa: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.” Det visste jag inte då var det står i Nya Testamentet. Han kunde det utantill och klarade några dagar till. Han hade mod att leda!

Kan man ärva ett mod att leda? Kan man importera det från USA? Vore det inte bättre, att vi får sjunga de gamla sångerna eller psalmerna, som de skrivit, som hade mod att leda på sin tid och i vår tid?

Mod att leda Del 2

Ja, det var bara att söka via Google på ”Mod att leda”. Det finns olika sidor. Det finns olika vägar att nå vilka som leder. Så jag lade till ”Rick Warren” nyss. Hans namn har jag måst lära mig. Sen läste jag min egen bloggpost på nytt eftersom jag fått oväntad feedback.

Utan feedback är det svårt att fortsätta att blogga. Jo, jag kan fortsätta att läsa andras bloggar, som jag följde förut och sen plocka upp irritationsmoment. Men det intresserar mig inte längre. Jag har sett vilka som konverterat till RKK (Romerska katolska kyrkan). Jag vet vem som kan det mesta inom Svenska Kyrkan. Kvar var vad Hillsong står för och så mod att leda.

Söndagen den 18:e september fick jag tillfälle att ställa frågan till en musiker. Inget tillfälle får gå förlorat. Vi hade aldrig sett varandra förut och skulle hålla en gudstjänst tillsammans. Det har jag frågat långt tidigare i en bloggpost: ”Vem gör en gudstjänst?” Nu visste jag, att min fråga gick till en musiker och han berättade hur musiken är uppbyggd, var den kommer från och varför dessa upprepningar. Så klart jag måste fråga varför Hillsong har en sådan framgång bland yngre! Att musik och sång är medryckande det kan jag. Det stora problemet är, att jag skulle vilja vara med och sjunga lovsången till Gud. Men jag är exkluderad! Jag har inte dragit mig undan och är sur. Hör du det? Jag har ingen taktkänsla och kan inte engelska!

Snopet. Kvar är att jag har mod att leda. Inte till boken av Rick Warren utan till bibeln.

Jo, pingstvänner leder människor till Jesus. Det är bara det, att Jesus och ORDET är ett och givet av Gud och ledningen sker genom den helige Anden.

(Två förslag på lovsånger, som jag skulle vilja sjunga tillsammans med församlingen: Segertoner nummer 12 och 13. I Psalmer och Sånger är det samma nummer. ”Brist ut min själ i lovsångsljud…” och ”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig…”)

Mod att leda

Det är hur lätt som helst! Vad då? Jo, att googla på ”Mod att leda”, så kommer annonseringen upp om ledarskapskonferenser i Sverige på olika platser.

Global Leadership Summit (GLS) – verktyg, villkor och vilja… Chefskonferens…

Det står inget om vart deltagarna skall leda. En av kurserna kostade över 5.000 kronor. Inget för den som har pengar eller företag som betalar. De som gått kursen blir fulla av inspiration och har fått verktyg att leda. Frågan är vart? Det står det inget om. Det gäller att bli en bättre chef i företaget eller på avdelningen.

Så klart jag undrar över verktyg och vilka de är. En duktig kock lär ha sin egen ”väska” med egna knivar, om han går bort till ett hem för att laga mat. Det går inte med slöa, oslipade knivar! En damfrisör berättade för mig för 20 år sen om sin sax, att hon tog hem den från England. Då kostade en enda sax över 5.000 kronor. Minns jag fel från min hembygds lilla möbelfabrik hur noga snickarna var om sina egna olika stämjärn? Minns jag fel, hur glad min far var, när han fick hem en riktigt skarp sågklinga, som klarade Perstorpsplattor?

Vilka verktyg får deltagarna med sig hem från en GLS-kurs för att kunna leda andra? Och vart skall andra ledas? Så klart jag tänker på en verktygslåda med gångjärn i zicksack och av plåt. I den finns många fack för många olika verktyg.

Bibeln berättar om en man som gick ut i skogen för att hugga. Då var verktyget en yxa. Om träet torkat och inte är kilat, så sitter yxjärnet lite ostadigt. Det minns jag, att en av mina bröder visat mig. De äldre syskonen måste hugga ved, innan de gick till skolan och bära in veden.

Så hände det i skogen för mannen att yxjärnet for av och träffade en annan som dog. Detta var på Gamla Testamentets tid med vedergällning som lag. Den som orsakat olyckan skulle straffas med döden, om inte föreskriften hade funnits om fristäder. Det skulle finnas tre städer på östra sidan av Jordanfloden och senare tre på den västra sidan. De skulle ligga så strategiskt, att den jagade skulle hinna undan blodshämnaren. Vägen dit skulle hållas i ordning. Så detta blev möjligt! Var yxan mannens verktyg, som han ofrivilligt tog död på en annan med? Vad är ett verktyg? Vad är en skuld? Vem kan betala i så fall?

Jo, jag undrar mycket över dessa dyra verktyg, som finns att köpa via GLS. Vi skall inte slå bibeln i huvudet på någon heter det. Vad nu det innebär? Är bibeln ett verktyg? Kan jag ofrivilligt orsaka en olycka genom att använda verktyget? Så klart att män måste ha verktyg för att röja en väg, så att den går att komma fram på! Så klart att både män och kvinnor behöver mod att leda. Men vart?

Det finns mer än GLS att söka på. Det finns en länk till ”Den korslösa upprättelsen”.

Vi slår inte någon ofrivilligt med ett kors! Jag för min del har varit med om att slå på spikarna till Jesu kors. Det har jag inte fattat förrän nu när min ålder är vanlig att dö i. Jesus dog i mitt ställe och blev min fristad. Korset har jag hunnit fram till med min skuld. Den har jag lagt av där.

Andra höll vägen dit i ordning för min skull!

Frispråkig eller fåordig

Dagen kom och dagen gick. Den började dramatiskt med att det inte kom någon färdtjänstbil. Svaret var, att jag kunde klaga på måndag. Ja, det var så dags, när dagen äntligen hade kommit!

Gud visste tydligen var jag stod utanför vår dörr till höghuset. Så ett par vänner skulle visst gå ut på promenad i det vackra vädret och jag hann med tåget tack vare dem. Och tack vare Gud… Ingen av oss anser något annat än att det var hans ingripande. Så dagen blev ett enda leende och tack till honom, som varit med de senaste sextio åren! För detta gällde gudstjänsten i Velandakyrkan. Inte kan det vara så vanligt, att en åttioåring ringer och ber att få komma och predika?

Ett kort referat av predikan blir ordet utvärdering, när livet ligger bakom. För så var det en dag för min far, när han var ensam och över 90 år. Han fanns som vanligt i sin verkstad vid hyvelbänken. Jag hade kommit hem och gick in där. Då kom summan av hans tankar. Jag har haft tre områden eller om han sa intressen: familjen, fabriken och församlingen. I vilken ordning han nämnde dem minns jag inte. Sen fick jag tänka själv. Han var inte frispråkig, som jag är. Han var fåordig.

Så var jag tillbaka i Göteborg och hade fått de tre orden. Detta var en utvärdering av ett liv, som gick mot sitt slut. Möbelfabriken hade inte varit någon framgång. Den brann ner i de allra värsta depressionsåren på 30-talet. Det fanns knappast några försäkringar. En granne fick till slut sin far att berätta om de svåra åren tillsammans med små eller stora barnfamiljer och arbetslöshet. Missionsförsamlingen dog ut år 1987 med min far som siste medlemmen och alla barnen och barnbarnen bodde alldeles för långt borta från honom. Det är normalt med utvärdering.

Så kom sista veckan i hans liv, då han inte fick vara frisk utan behövde läkarvård och en plats på sjukhuset. Jag kom på besök och han sa nästan direkt, där jag stod innanför dörren:

Läs för mig! Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. På fönsterbrädan låg en av Gideoniternas  Nya Testamentet med stora bokstäver men jag visste inte var detta stod att läsa och hittade inte textsammanhanget. Han kunde det utantill. Nu var det bara det väsentliga kvar. Vägen till Gud kunde han sen barnsben, att den är genom Jesus Kristus.

Därför valde den texten mig! Tre ord att minnas men inget om någon möbelfabrik, som inte gick att sälja till slut eller en missionskyrka, som antagligen skulle komma att rivas efter honom…Tre ord att minnas efter mitt besök i söndags i Velandakyrkan: Vägen, sanningen, livet.

Där är poängen! Inte vad jag sagt utan vad Gud sagt i alla tider genom alla generationer och på alla platser. För han talar genom himlen och naturen, om det inte finns bibeltexter som bok eller förmedlat på annat sätt. Vägen till Gud är beskriven på olika sätt genom olika profeter och olika händelser. Vägen skulle hållas i ordning så att den jagade skulle hinna fram till en fristad i tid och bli räddad! Fristäderna skulle vara på båda sidor av Jordan och ligga strategiskt tre på varje sida. Den jagade skulle kunna hinna fram undan blodshämnaren. Ja, kalla honom gärna annat: ormen från urtiden, åklagaren Satan eller Djävulen. Han som jagar är en och den samme och fristaden är en och den samma Jesu kors för alla i alla tider.

Vilken lycka att få sjunga tillsammans om Jesu försoning! Hoppas att sången om Jesu blod inte tappar sin innebörd och bara blir ett mantra som upprepas med hjälp av trummor och strängaspel…

Fråga mig gärna vilket nummer sången om försoningsdagen har, som finns i Psalmer och Sånger eller i Segertoner.

Bibelhänvisningar den 5:e dagen efter: Joh 14:1-5, 5 Mos 19, (vägen)  Jer 30:12 -17,  Jes 43:18-19,(sanningen) Joh 11:25 – 25 och livet).

Nedräkningen har börjat – Dag 10

Vaknade kl 3 och tankarna malde som vanligt. Är detta rätt att påminna om? Är det rätt att bjuda in till en berättelse genom film som är 60 år gammal och tragisk?

En timma senare öppnar jag datorn och Facebook. Först i annonseringarna finns ett meddelande från Skåne. Jag är med i en sluten grupp mot bältesläggningar och tvångsinjektioner. Det som hände mig för 60 år sen händer unga tjejer idag inom Rättspsykiatrin bakom låsta dörrar på unga tjejer, som har självskadebeteende! De har ångest enligt sina egna upplevelser och får inte ifrågasätta något av behandlingen eller medicineringen!

Vi tar det från början. Det var sommaren 1987 och Hönökonferens. Jag hade fått hel sjukpension för min ryggskada. På grund av all värk gick det inte att arbeta längre. Den förtvivlan och ensamhet jag upplevde utanför tältdukarna går inte att beskriva. Så det icke hörbara för andra gick rakt upp till Gud:

”Kan jag inte få lite uppmuntran och få predika en gång?”

Tjugo meter längre fram vid det stora mötestältet satt två vänner. De blev glada över att se mig. Hon påstod, att det var länge sen jag varit hos dem. Ja, då måste jag berätta, att jag inte arbetade på Räddningsmissionen längre men…

Vad då men? Jo, hon var ordförande nu i Missionsförsamlingen i Velanda och jag erbjöd att komma och predika. Precis så är det att ha predikosjukan! Ruth skulle titta i sin kalender hemma och ringa mig sen. Det blev en söndag. Det blev flera söndagar och måndagar. Åren 1988 och flera försvann. Under de åren pågick den stora Psykiatrireformen. Medicinerna hade blivit så bra att alla inlåsta patienter över hela världen kunde skrivas ut för att ta medicinerna själva. Hemma? Ja, var de hemma någonstans efter alla år som inlåsta?

Hur skulle jag kunna glömma vad jag hade sett år 1956 av alla kroniskt sjuka och deras situation?

Varför måste jag tiga om att de finns psykiskt sjuka fortfarande som far illa i samhället?

Nedräkningen har börjat. Idag är dag 10. SOS från Malmö Rättspsykiatriska har nått mig. Någon kan göra något för de som lider. Jag har bett om att få predika en gång till i mitt liv i Velandakyrkan. Först skall vi se den film som är gjord inom Stiftelsen Gyllenkrokens kunskaper: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Vägen valde mig.

När såpbubblorna brast

I min ungdom var de en krets Sjuntorp, Velanda och Lindveden med en anställd pastor gemensamt. Det vanligaste var att en Missionsförsamling var ansluten till Svenska Missionsförbundet men det gick att vara fristående. Juridiken måste jag lära mig på grund av min hembygds lilla missionsförsamling. När det bara fanns tre medlemmar kvar kom ju frågan vem som skulle sköta fastigheten mitt i byn. Byborna var lika okunniga som jag var tydligen. Det är skillnad på att vara med i en församling med tretusen medlemmar eller att vara med där samtliga medlemmar fick plats i min bil.

Missionskyrkan 001

(Missionskyrkan i Norra Björke Foto: Henrik Falkenberg, Köpenhamn år 1987)

Så i den stora församlingen fanns en utbildad jurist att fråga om hjälp. Förfallna missionshus eller kyrkor på landet är ingen trevlig syn. Ingen i Stockholm på Tegnergatan 8 reste runt och hade översyn. Så de tre i min hembygd fick ha två församlingsmöten efter varandra med en tid emellan där de skrev över fastigheten som gåva till Trollhättans Missionsförsamling. De å sin sida skulle bekräfta gåvan i två olika församlingsmöten. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Den som var van vid formuleringen i 1917 års bibelöversättning kanske inte ens reagerar. I Bibel 2000 står det ”kyrka”, där det stod ”församling” förut. Kanske en omärklig förskjutning men inte för mig. När min far dog, så dog inte kyrkan utan församlingen i Norra Björke inom Svenska Missionsförbundet. Det gjorde ont, att ingen ville ha förkunnelsen som varit där.

Sista gudstjänsten080

(Foto: Ruth Johansson, Velanda. Arne Frick, Trollhättan spelade in den sista gudstjänsten och Gunnel Bergstrand fick hjälp av Brita Andersson med alla blommor.)

Storebror Arne fick veta att det behövdes en sista gudstjänst innan rivningen. Vi hjälptes år med olika berättelser om hur en frikyrkoförsamling fungerar och varför det samlas in pengar till mission. Så en pensionerad missionär född i grannsocknen, Alice Sandblom, berättade om Kongo. Jag hade läst in mig på protokoll och kassaböcker från det att församlingen bildades. Innan dess hade jag sökt upp en av socknens äldre som kunde brytningstiden med Svenska Kyrkan i slutet av 1870-talet.

Signe o Rikard 001

Rickard Wetterin hade blivit döv men hans fru Signe skrev ner alla mina frågor och Rickard berättade med sinne för detaljer och ordväxlingar mellan de som levt generationen före honom. Mina föräldrar var inflyttade år 1919 och 1921. Vi har inte en enda rottråd i socknen. Detta blev ett märkligt sorgearbete för mig, som min far fick vara med i innan han dog i maj 1987.

Så klart att det finns mycket gemensamt men varje socken kan ju hålla på sitt. Så ån som rann genom socknen heter Björkeån. När den lämnade Norra Björke fick den ett nytt namn men skolorna slogs ihop och barnen skjutsades och hade gemensam hembygdsdag i Åsaka.

Skura mattor 001

Nu närmar jag mig poängen med att såpbubblorna brast. Det har ju många lärt sig under livets gång, att en kris river upp en annan tidigare kris. Så för mig som haft det så bra i mitt föräldrahem och i min hemsocken blev det svårt att behöva mista allt på en gång. Det var då en inflyttad/ingift från Trollhättan sa till mig:

”Häng me´ ûss!”

Och jag var just inne i en svart/vit period, när såpbubblorna brast. Som barn hade vi en avsågad trådrulle att blåsa såpbubblor genom. Nu måste jag bli vuxen och lämna allt bakom mig. Allt fint tillsammans med de andra i hemsocknen.

Tvättmaskin 001

Men det andra då? Det som inte var fint? Varför måste jag tiga med det? Varför får vi inte tala om döden som kommer förr eller senare?

Nu är de döda båda två, som kom till en kvinnofrukost i Lindveden, då jag fått löfte om att berätta hur det kändes, när alla såpbubblor brast för mig efter år 1956. Gång på gång har jag fått höra:
”Men varför lämnar du inte detta bakom dig? Det är ju 50 år sen!”

Ja, nu är det 60 år sen och både Dagmar och Brita uppskattade tillsammans med de andra damerna i Lindvedens Missionskyrka, att jag berättade om övergrepp inom sinnessjukhusvården och vilka konsekvenser det fick för mig.

Efteråt började Dagmar berätta sitt för mig och gav mig boken. ”Vägen valde dig”. Och Brita fortsatte att ta emot mig i Norra Björke varje sommar, bjuda mig på middag och skogspromenad med svamp, som jag fick med mig till Göteborg. Ja, det vill säga, när åren gått blev den första sträckan till skogen med bil. Rörligheten blev begränsad för oss båda.

En kyrka kan vara vacker. En kyrkogård kan vara välskött. Vare sig det är dop, bröllop eller begravning så river det upp minnen.

Björke kyrka 001

Sorgen och glädjen de vandra tillsammans.

Ida o David 001

Till minne av Idas farmor Brita Andersson och min far David Bergstrand. Idas storebror förklarade för henne, att hon inte ens var ett år och Bergstrand nästan hundra. Det var år 1986 och är fina minnen att leva på. Och i denna blogg har jag en tagg som heter: ”Vägen valde mig”. Det är sant med Dag Hammarskölds uttryck: ”Vägen valde dig” men med perspektiv på ett långt liv, så kan jag se, att jag skulle igenom det som var ett svårt trauma en gång. Jag har vandrat tillsammans med honom som kallade sig Vägen, Sanningen och Livet. För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

(Brita och Gunnar hjälpte mig att göra en avskedsfest i Missionskyrkan för mina fem äldre syskon och deras skolkamrater en gång i tiden. Brita till vänster, Kerstin och Anna-Lisa. Foto: Tore Welén)

Farväl Mkyrkan 001