Kategori: Memoarer

Nedräkning Dag 2

Enligt statistiken har en sökmotor hittat bloggen om skam på detta datum ett annat år.

Perfekt! Det är ju vad allt bloggande handlat om äkta eller falsk skam – äkta eller falsk skuld. Dag 2 närmar jag mig poängen som blir av dag 1.

Skamfrågan

Nedräkning Dag 3

I USA kan de inte svenska språket. Ingen på WordPress vill tänka till och skaffa översättning eller fråga mig vad jag menar med nedräkning. Å andra sidan skiljer vi i tid som de är före eller efter en dag. Anna har jag träffat en enda gång i livet. På Facebook använde jag just ”nedräkning”, innan jag skulle komma till en hyrd lokal, som jag fick betala själv, för att visa vad som hände just där bland annat på avdelning 7B på före detta Restad Sjukhus – 10, 9, 8, 7. o.s.v. sen skulle dagen komma då filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” skulle visas och jag berätta efteråt hur jag bearbetat traumat genom alla år sen dess. Just där och då träffades vi med lika hemska upplevelser av bältesläggningar.

Felaktiga diagnoser ger konsekvenser. Ingen kan arbeta u.p.a. (utan personligt ansvar). Jag har eget ansvar hur jag använder min tid i livet som är kvar. Nedräkningen har satt igång. Men bara till den 5:e september. Den 5 september har det gått 70 år sen dess. Jag har inget att förlora men allt att vinna. För mig är livet Kristus och …

Tre står för något så klart. För mig står det för HERREN som är en Gud, Jesus som är Gud och den helige Ande som är Gud alla eniga.

Tråkigt att jag har så kort stubin. Jag har varit frustrerad många gånger på nätet och i verkligheten.

Gode Gud förläng den!

Lite ödmjukhet – tack

Nedräkningen Dag 8

Det är så enkelt som att jag gillar siffervärde! Siffervärde i en hebreisk bibeltext eller en på grekiska språket. Det är så enkelt som att jag hållit på med släktforskning i Matteus evangelium. Plötsligt skiljer uppställning med hur evangelisten Lukas tecknar. Matteus skriver ”… alltså blir det fjorton släktled…” och jag hinner tänka 2 x 7 = 14. Lukas däremot skriver på ett annat sätt om 2 x 10. Varför? Detta försökte jag ringa till en rabbin i synagogan i Göteborg och fråga på för länge sedan. När jag äntligen kom fram till rätt person svarade kort, att de inte läser Nya Testamentet. Med min envishet fortsatte jag mina frågor med andra personer runt mig och fick komma och köpa deras motsvarighet till Gamla Testamentet. Där står kapitlet till höger på hebreiska språket och på svenska språket enligt översättning B2000 på vänstra sidan. Detta för alla som inte kan hebreiska språket.

8 i siffervärde står för något nytt. Veckans sju dagar är över. Söndag är den sista dagen i veckan i våra almanackor nu men då var söndagen den första – det vill säga uppståndelsedagen för Jesus. 7 är ett heligt tal.

Skrivklåda

”Det räcker inte med några barndomsminnen som teologi,” skrev någon. Men det räcker mycket långt med bra undervisning i både gamla och nya testamentet i söndagsskolan.

Sen måste jag ta ansvar själv att läsa bibeln.

”Det står skrivet…” men var står det?

Nedräkningen Dag 9

Det är någon sökmotor på datorn som påstår att jag räknat fel på dagar i nedräkningen. Ingen kan få rätt mot en dator! Min rubrik beror på, att jag inte vet hur jag skall fortsätta mitt bloggande, om prenumerationen går ut och när. Men jag har bestämt mig med en bibeltext i minnet – en man vädjade för ett fruktträd, som inte burit frukt:

”Också detta år…”

Så blev det äntligen morgon och jag kom ihåg en händelse från Köpenhamn. Min syster ringde och berättade, att hon varit tvungen åka till ”byn” för bara där fanns tillräckligt stora skor för sönerna. När hon ändå var i centrum så brukade hon köpa en tidning hemifrån, som var Göteborgs Posten. I den hade hon läst en grannes dödsannons hemifrån landet. Ja, det är två olika ”hemifrån” Göteborg och Norra Björke.

Jag tror inte på något öde. Jag tror på Guds ledning. För jag var villig att köra 35 mil en dag för att få möjlighet att träffa en släkting på hennes begravning. Kan detta vara 15 år sen kanske?

Och nyss när jag undrat om bara sökmotorer läser min blogg skrev ett syskonbarnbarn till mig om att hon läst min blogg. Syskonbarnbarn till henne som dött…

Så jag rebloggar med frimodighet! Personligt och privat i min höga ålder. Jag har inget att förlora. Allt att vinna!

En fågelskrämma

Min andra syster var hemma en gång, när det knackade på köksdörren. Där stod en kvinna, som blev så rörd av att min mor Anna levde fortfarande. ”Tårarna bara rann,” berättade min syster på Ulla. Hon hade varit framme vid kyrkogården och chansade på ett besök i Solhem.

Min pappa David med andras barn.

”I min förra skrift min gode Teofilus…” för att citera bibeln fritt ur minnet…

I min förra blogg satte jag in ett foto på ett barn, som jag tappat kontakten med. Han var det sista av andras barn från Göteborg, som fick möta min pappa David. De bara letade sig fram till mitt hem och David låg döende på lasarettet i Trollhättan. ”De” var lika med hans mamma och syster också. Daniel var runt sex år och fick vara med och gräva lite runt vinbärsbuskar. Buskar där rotskotten ofta kom från pappas hem.

Detta behövde Daniel, som blivande man senare i livet, få berätta hur duktig han varit. Så på lasarettet fick han gå med in en stund, presentera sig och berätta. Detta minne dök upp nu när sökmotorn räknar framåt i tiden och jag bakåt.

Nedräkning Dag 10

Idag har varit en bra dag för mig trots krångel med mobilen. Det är så mycket konstigt med appar och webbläsare. Det är bara jag, som vet vad nedräkningen innebär. Det är alldeles för invecklat och personligt.

Jag lever ju som gammal med allt jag inte kan göra mig av med. Ett vanligt röj skulle behövas. Mycket är fråga om lösa foton utan namn eller datum. Idag hände det, att jag mötte en som gått i en småskola, där jag varit och fotograferat. Precis därför att jag var uttråkad och inget hade att göra men tyckte om svart/vitt. En stund då och då gick det att ha roligt med framkallning och kopiering. Ingen bör vara sjuk 24 timmar om dygnet. Jag har legat plant mycket på hård bädd för att slippa värk. Då har jag tittat i fototidningar från bibliotek. Senare gick jag och köpte en förstoringsapparat, fotopapper och vätskor.

Så i min nedräkning ingår att leta efter foton som idag efter Högens skola, Fiskebäck och få visa den, som varit elev där och kände lärarna.

I min nedräkning ingår också att leta efter de som en gång varit barn men som jag tappat kontakten med.

Nedräkning Dag 11

Denna bild kallar jag med ryggen åt det förflutna. Idag den 26 augusti år 2026 vill jag lovsjunga min Gud, som hjälpt mig genom 70 år. Inom den psykiatriska världen finns det många diagnoser och förkortningar av olika tillstånd. Detta kallas PTS och är en förkortning av posttraumatisk stress. Fast det har inte jag vetat förrän senare år. Traumat kom till den 5 september år 1956. Sen dess har jag trampat vatten med näsan ovanför ytan eller blivit uppdragen ur den djupa dyn och fått mina fötter på klippan som är Kristus gång på gång.

Det skulle inte vara något religiöst, då (H)järnkoll var ett regeringsuppdrag 2008- 2011 ungefär och vi som varit med om bältesläggningar och tvångsinjektioner kunde få berätta hur vi upplevt situationen. En utställning hette ”En annan tid”, där jag fick ha en monter. När utställningen visades för patienter och personal på Brinkåsen, Restad Gård, Vänersborg, så berättade jag, att jag önskade komma till värsta avdelningen, för att få se den och bekräfta mitt ”fotominne”. En i personalen som lyssnade hade tillgång till nyckeln. Så var den drömmen början på en verklighet och filminspelning.

Några år senare blev det tillfälle att möta personer spridda över hela världen med liknande svåra upplevelser av mentalsjukvård villiga att dela med sig, i syfte att få en bättre sjukvård. Det gick att sätta ner foten och säga ”no more” tvångsvård och bältesläggningar. (”Det folket” samlas på Island just nu i dagarna.)

Bland ljusa minnen fanns en skolkamrat under 4 år i realskolan, som utbildade sig till mentalsköterska och var trogen Restad Sjukhus/Östra Klinikerna hela sitt yrkesmässiga liv.. Karin fick ta obehaget, att vara bollplank åt mig, när det inte gick att tiga med mitt trauma längre i slutet av 80-talet och börja av 90-talet. (”Då Läkemedelsbolagen tog över vården”, som en f.d. patient uttryckte förändringen.)

P.T.S. (posttraumatisk stress) har spökat i mitt huvud under 70 år, som jag ser det numera, genom andras kunskaper och berättelser.

För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa för dem som är kallade efter hans rådslut.

Kärleken tvingar sig inte på. Det var inte jag som började älska Gud först utan han mig.

Kallelsen

Dags att backa bandet till Missionskyrkan i Trollhättan och ett juniormöte under tonåren. Pojkarna hade i uppgift att berätta om missionen i Kongo. Jag minns fortfarande hur bra de förberett sig och redogjorde för varför missionen skulle bedrivas. Varför skulle inte de svarta få vara i fred och leva sitt liv? Så kom berättelsen om alla onda andar, som fanns i skogarna och som satte skräck i dem.

Då hände det äntligen det som jag väntat på. Jag fick som tonåring insikt i hur bra och tryggt jag hade det i min tro på Guds närvaro och hjälp. Det gick en värmevåg genom min kropp och jag visste, att jag skulle vilja dela med mig av min trygghet. Jag väntade bara på en bekräftelse från Gud. Han skulle vilja detta också!

”Läsa in eller läsa ut (En repetition)

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.” Slut på kopiering av en tidigare blogg-post år 2012.

Den som ville ha en Hemsida skulle veta vilken målgrupp den skulle gälla. Detta var runt år 2004. Jag hade misslyckats bland unga och blev bara arg, när de skrev emot. Min målgrupp var tydlig för mig och just de unga, som inte hade kontakt med kristen tro. Detta är historia, att jag blev avstängd år 2004 i bibelsajten för 12-20+. Från den tiden finns en doktorsavhandling:

”BIBELN PÅ MINA EGNA VILLKOR…” forskning bland unga genom några årtioenden.

En annan målgrupp kunde bli min släkt och min släktforskning. Jag fick förtroendet att låna och läsa min morfars bondepraktika och de gamla breven från början av 1820-talet. Och äntligen hittade jag en bok på biblioteket som heter: ”Roparna”. Vem var först i min släkt att omvända sig till Gud?

En målgrupp är sjukvården, där jag själv fått min utbildning. Vem ser alla som blivit skadade inom psykiatrisk vård?

Mitt berättande blir upprepningar. Vet inte hur jag skall fortsätta skriva rakt ut i luften från ”min predikostol” för ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv, som bibeln påstår.

Detta är sant! Finns ingen människa i närheten så är Gud, Jesus och den Helige Anden närvarande.

Och söker i kärlek…

Kommer en fotograf för att dokumentera så gäller det att byta om fort. Träskor och ladugårdsbyxor – bara hatten var rätt!

Den 3 juni 2013…

Den 5 maj 2026 försvann jag från min plats i rymden. Sen blev detta långa uppehåll på grund av en operation. Jag fick en ny höftled. Den första var i höger höft år 2007. Efter den 5:e maj för vänster sida var det fråga om att tro en gång till och att få vilja att lära mig gå i rollatorn en ny tid.

Samtidigt så har jag som sagt ”spolat av” eller ”sopat upp efter mig”. Kommer det inget gensvar, så finns det från början av år 2000 och framåt. Någon skrev om en blogg, att några barndomsminnen blir inte teologi. Jag skulle ju så gärna vilja ha akademisk kunskap (sic).

Nu är jag tillbaka på banan och börjar med en kopiering:

Pastorsfjäsk

Tack för alla år, som jag fått ha dig som läsare av min blogg! Det har betytt mycket för mig, att få berätta så opretantiöst – västgöte som jag är.

”Vi säjer bara sum de´ ä´.”

Släktforskning

Nu skall tankarna få virvla fritt hit och dit precis som jag pratar. Första delen av detta år har jag levt i stor oro för ”äldreboende” och skamkänslor inför min oreda i skåp och lådor. Får jag ha med min kökssoffa? Tur att jag berättat om den utförligt på bloggen! Får jag ta med det, som jag samlat på i garderoberna av tekniska under för mig? Utvecklingen har gått rasande fort under mitt liv från lösa linser att byta och skruva fast på kameran till en mobil med alla finesser till förstoring för ögonblicket. Kruxet är att det är samma oreda i min stationära dator som i mina garderober!

Och hur många kartonger med lösa foton kan jag få med mig till ett rum ”på Hemmet”?

Samtalet om min framtid gick inte att ta före operationen. Enligt bestämmelser nedskrivna på papper skall det ske efter operationen. Inget av mitt logiska tänkande gick hem. Så mycket minns jag av en kurskamrat och sjuksköterska sagt: ”Finns ingen som kan ta in all information dagen efter en operation.” Varför skulle inte mitt väl genomtänkta som argument kunna gälla före operationen? Varför måste detta samtal bli efter operationen?

Det gällde att kämpa på och få veta vad som finns i alla överskåp! Det var inte svårt att lyda och sluta gå på hushållsstegen med bygel. Skrivbordslådorna är i ergonomiskt rätt höjd men inte de i hurtsarna. Där låg den lilla kartan! Där finns många sorters kartor men inte någon, som kan väcka väcka fler minne och associationer än denna:

Ägaren som ”David” var viktigast i förhållande till givaren. De hade samma efternamn. Storasyster Ester hade kommit till Göteborg, när sista hästspårvagnen gick år 1902 (?) och till familjen Mannheimer . Här är min berättelse i familjealbumet:

Detta familjefoto kunde jag reprofotografera en efter en av syskonen, framkalla och kopiera. På ett foto står de åtta syskonen i rad efter sin längd. Där syns min pappa Davids förhållande till storasyster och respekten genom livet lyser igenom. De små är så små.

På Almanackan syns respekten för Frälsaren Christi födelse. Den var stor i hemmet och även i min mors hem, när mina föräldrar möttes och sen gifte sig.

Min faster kom till en judisk familj, så min släktforskning gick en dag vidare till Jesu släkttavla från Abraham till Jesus via Josef som var trolovad med Maria och från Jesus upp till Gud via Adam.

Där stannar jag idag upprörd över alla demonstrationer i Göteborg just vid Vasaplatsen där universitetet ligger och där jag som 20-åring besökte ett judiskt hem för första gången. På Roths Skolatlas Nr 1 GEOGRAFISK ATLAS från år 1947 är Palestina på hela baksidan.

Som om sista kartan är ritad!

”Himmelriket är här nu,” sa Jesus om sig.

Jag är hemma nu…

Ande, själ och kropp hör ihop! Psyket kan inte åka in i en stängd byggnad och förbli inlåst! Själen är det viktigaste som finns! Detta tål att upprepas från 13 år tillbaka i en blogg kallad ”Zebulon”. Där fortsätter jag sen…

”Zebulon

Eftersom jag har ”gått ut” som det heter, så tänker jag fortsätta att vara ute. Det var en svår vånda eftersom min historia är så gammal. De flesta vänner, som jag fått senare har ju inget vetat.
Men så dog första klasskamraten från realskolan. Nu för tiden är 70 år inte ett långt liv. Hon var klassens geni men blev bara vanlig sköterska på Restad Sjukhus/Östra Klinikerna. Då gick jag ut igen och igen men bara i Trollhättan. Det är skillnad på att gå ut i Göteborg, som är så stort. Det var harmligt.

Det var i den vevan, som jag mötte Zebulon. Han var också frimodig och gick ut. Sen blev det lite stopp och vi träffades igen på Gyllenkroken. Jag gick dit och åt – matfrisk som jag är och bekväm. Sen finns det mer att gå ut med än att man har erfarenhet av psykisk ohälsa. Det hade alla, som fick gå kursen och utbilda sig till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Jag gick dessutom ut med att jag har erfarenhet av Gud och Jesus och bibeln. Då kan det bli kris och bränna till riktigt ordentligt. Det passar inte inom psykiatrin!

Zebulon ingår i de tolv sönerna till Jakob i bibeln. Tolv är ett förbundstal. Så jag är trygg i mitt berättande. Jag har till och med blivit uppmuntrad att fortsätta att berätta. Carina är en annan från den kursen, som vill veta mer men inte om makten i kyrkan.

Och nu tänker jag röra runt i grytan. Jag kan bara min historia och där är det fråga om läkares makt att få ställa diagnos och sen få ha rätten att vårda för den sjukdomen och hålla mig inlåst som patient. Ja, det är en förfärligt gammal historia! Men 100 år inom sinnessjukhusvården i Sverige skall inte glömmas! Det är New Age falska evangelium att vara positiv bara och gå vidare!
”Vi måste glömma och gå vidare,” läste jag i TTELA och så planerades lekar i kulverten enligt modell av ”Fångarna på fortet” –> Fånarna på Restad.

Då fick jag ett nytt backlash!

Två psykiater har rätt att ställa en diagnos och har sen har rätten att vårda med mediciner och inlåsning. Det är helt OK, om de bara lyssnar på vad patienten berättar först.
Två teologer har rätt att ställa diagnos också med all sin kunskap bara de lyssnar på människan det gäller först. Det finns maktmissbruk och övergrepp inom olika områden i vårt samhälle. Min uppfattning är, att det inget farligt är att backa och lyssna till den det gäller inom både psykiatrin och teologin.

Själavård är ett vackert begrepp. Den skall ske inom stängda dörrar.
Psykiatri sker ofta inom stängda dörrar men skulle behöva insyn och framför allt kunskap om Guds kärlek. Psykiskt sjuka skulle behöva upprättelse! Nej, jag skall inte blanda in politik men det är politik också. De högsta roffar åt sig högre och högre löner.

”Det skall löna sig att arbeta.”

Självklart! Det skall löna sig att vara frisk! Är det så svårt att fatta, att det ingen självklarhet är att få vara frisk? Det finns utredningar på det också att de som har höga löner är mindre sjukskrivna. Kan det finnas ett samband?

Jo, jag tänker fortsätt att vara ute. Det är skön luft på hösten.” Slut citat från min plats i rymden år 2013.

*******************************

Skapelsens Gud har varit före på varje plats där en människa kan hamna! Han kan hela sin Skapelse och älskar den så mycket, att han sände sin son att upprätta det som blivit förstört. Gud själv som Skapare har gett en möjlighet till ett helande! Människan kan få kontakt med hans Ande – den tredje personen i gudomen.

”Tro på Herren Jesus så blir du och din familj frälst.” Apg 16:30

Två lärjungar till Jesus – Paulus och Silas var fängslade i bojor men blev befriade genom ett kraftigt jordskalv, när de satt och sjöng och prisade Gud!

Detta händer idag också! Även om det inte är synligt fängelse och synliga bojor, så är det samma kraft i namnet Jesus! Han har betalat priset för att befria din själ! Hela bibeln berättar om frälsning genom hans död på korset för alla.

Psaltaren 16:9-11 ”Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; såväl min kropp får bo i trygghet. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. Du skall kungöra för mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fylles, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” 1917 års öv.s.