Annandag Jul

Det var den dagen för söndagsskolfest i min hembygds Missionskyrka. Så nu har jag plockat fram min storebrors lilla sångbok. Vi var sex syskon som delade arvet. Missionskyrkan var juridisk skriven på moderförsamlingen i god tid. Så är det på landet att församlingar kan dö ut i brist på medlemmar. Det var inte bara söndagsskolfest det var yttre missionens dag också. Då skulle sparbössorna i papp tömmas och pengarna skickas vidare till Stockholm och yttre missionen. Jag behöver inte sörja. Nu kommer kongoleser till Sverige och får en chock. Landet är inte som de tänkts sig med kristna. Nu bär de hit evangelium om Jesus bland svenskar.

Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka.” Pred. 11:1 (SFB)

God fortsättning till er alla som vill följa min blogg.

Detta är ett linoleumtryck av Inga-Britt J:son Larsson

Bakom ryggen

Fortfarande är jag lite chockad av vad som hände, när jag inte orkade som förut. Jag hade inget tungt i korgen på rollatorn men fick inte upp vänster hjul tillräckligt till bussens golv. Så jag vinglade till och stöp handlöst i asfalten och fick rollatorn efter.

Det är så längesen, att jag borde lägga det bakom mig. Men personalen på akutmottagningen sa på Påskdagen, att detta skall Vårdcentralen följa upp. Nu har jag lärt mig, att ingen Vårdcentral vill ha gamla, som ramlar för att behöva satsa röntgen, så inget mer har hänt.

Nu är det sagt. Jag har haft och har dålig rygg hela livet. Den kan jag inte lägga bakom mig. Av erfarenhet vet jag, att en sjukgymnast har befogenhet att spegla min baksida. Det är OK i hennes arbete men hon skall inte säga:

”Oj, vad det svänger!”

Det var inte bra eftersom jag har bra externminne. Där finns det jag kan citera. Där finns många minnen. Just så! Den gamla kvinnan föll handlöst i hårt underlag på vänster sida mer än en gång och kan få kotförskjutningar. Men det är ingen sjukdom. Tål jag inte värktabletter får jag skylla mig själv som kan välja pest eller kolera.

Precis så! ”Varför lämnar du inte detta bakom dig? Det är ju 50 år sen! Just så! Därför ställde jag mig på de psykiskt sjukas sida år 2008. Jag har aldrig varit i någon garderob, som jag klivit ur. Jag har bara blivit vårdad på ett sinnessjukhus under tre månader för en sjukdom som jag inte har!

Jag efterlyser lite civilkurage av någon läkare som vågar sätta ner sin fot och ifrågasätta en diagnos! Barn skall inte behöva lida för felaktiga diagnoser lättvindigt utan att se på orsaken till problemen.

Så nu fortsätter jag året ut hoppas jag – en hel månad med samma läkare på Vårdcentralen. Jag var tyken i vanlig ordning. När jag fick en läkartid efter fem månader råkade jag fråga: ”Är du här i morgon?”

Nej, han skall sluta vid jul…

Före detta Restad Sjukhus och avdelning 10 B har jag bakom ryggen sen år 1956. Gatan mellan värsta avdelningen för patienter med personlighetsstörningar där jag blev placerad och administrationen är ungefär 600 meter.

Tack till alla er som drivit mig framåt. Himlen väntar!

Bileams åsna

Så kan det gå!

Jag tog fram en bok ur min bokhylla, som jag visste fanns och som handlar om konst. Boken handlar om ett projekt att skapa konst att ha i omgivningen av tråkiga platser – sjukhus. Inte vilka sjukhus som helst utan psykiatriska kliniker. Projektet FORM var under åren 2002 – 2005 med Annica Engström som konstnär, projektledare och författare till boken.

På bokens omslag är ritat en åsna som sitter pladask. Den har inte författaren till boken ritat. Mina tankar gick till Bileams åsna i bibeln, som fick se en ängel framför på vägen. Då gick åsnan åt sidan. Bileam blev irriterad och slog henne till att gå upp på vägen igen. Åsnan lydde men blev trängd av ängeln på ett annat ställe. Det var murar på båda sidor och Bileams fot blev klämd. Han slog henne igen. Bibeln berättelse är att HERRENs ängel gick än längre fram och hindrade Bileam. Där fanns ingen chans att vika vare sig åt höger eller vänster. Bileam slog åsna en tredje gång.

4 Mosebok 22:27-35

”27Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och lade sig ner under Bileam, och Bileams vrede var upptänd och han slog åsnan med sin stav. 28Och Herren (Jahve) öppnade åsnans mun och hon sade till Bileam: ”Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?”

29Och Bileam sade till åsnan: ”Eftersom du har gjort narr av mig, om jag hade haft ett svärd i min hand skulle jag ha dödat dig nu.”

30Och åsnan sade till Bileam: ”Är inte jag din åsna, som du har ridit på i hela ditt långa liv, till denna dag? Har jag någonsin gjort så här mot dig (förut)?” Och han sade: ”Nej.”

31Då öppnade Herren (Jahve) Bileams ögon och han såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och han böjde sitt huvud och föll ner på sitt ansikte.

32Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: ”Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig, 33och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande.”

34Och Bileam sade till Herrens (Jahves) ängel: ”Jag har syndat, för jag visste inte att du stod i vägen mot mig, därför om det misshagar dig (att jag fortsätter) ska jag gå tillbaka.”

35Och Herrens (Jahves) ängel sade till Bileam: ”Gå med männen, men bara de ord som jag talar till dig ska du tala.” Så Bileam gick (följde) med Balaks furstar.” Slut på citat ur Svenska Kärnbibeln

Var och en får läsa och tolka både text och bild själva. Poängen är, att jag inget kunde om Bileams åsna. Jag hade bara känt mig som en sådan, som inte vill gå ett steg till längre. Poängen är att jag inget kunde om Bileam. Det var åsnan som jag identifierade mig med:

”Jag vill inte vara med längre på den här vägen!”

Nu är det som det är, att jag är med i en PROLOG med namnet:

”MAD STUDIES; KULTURARV & KONST och min berättelse heter:

”Skammens resa” och redaktörer är Annica Engström och Elisabeth Punzi.

Snart skall jag sluta att skämmas så grymt över felaktig diagnos och felaktig behandling med bältesläggning och min stora ilska på ett nerlagt sinnessjukhus. Om en psykiater vet, att det ingen Gud finns och en patient berättar om samtal i sömnlösa nätter med denne som inte finns – ja, då är det hans sak att tycka att detta är vanföreställningar och stämpla en 20-åring för livet med manodepressiv psykos.

Snart skall jag börja berätta igen om JESUS, som blev skammad för min skull och många andras på alla olika sätt med slag, spott och hån och döden på ett kors.

Så att jag skulle bli fri och många med mig…

Referensram

Det är inte min grej med främmande ord. Så jag var 35 år, när jag fattade vad det innebar att ha en egen referensram och att andra har sina och andra. Mycket snopet. Då trodde jag, att andra tänker likadant som jag gör. Nu har jag svårt att hitta en enda som tänker som jag…

Jag kör mitt race. Ibland kan jag stoppa in ett ord från engelskan. Någon såg det på Facebook, att jag är mot bältesläggningar inom psykiatrisk vård och använde mitt eget uttryck och skrev:

”Kom till oss och kör ditt race!”

Så blev det år 2014 och jag fick nya, värdefulla kontakter. Nu skulle jag vilja köra ett sista race och platsen är självklar på före detta Restad Sjukhus i Vänersborg. Det lär vara ett sådant sug efter de som kan med att berätta egna upplevelser av bältesläggningar, tvångsinjektioner och diagnoser. Detta inom sinnessjukhusvården för min del. Det blev nya namn på engelska senare för att lindra skammen antar jag. Uppkäftig som jag är och alltid varit.

Det var en ung zigenerska kanske 20 år, som bad om ett samtal med mig som tonåring. Hon tog mig avsides från deras tältläger i min hembygd. Vi gick tysta båda två en bra bit från lägret. Där sa hon och platsen blev kvar i mitt minne och orden:

”Du ska inte vara så käftig!”

Sen blev vi tysta båda och gick åt var sitt håll. Sen dess har jag mött en kvinna med efternamnet Taikon, som bott i tältläger sommar och vinter som barn och ung och var helt söndervärkt och sjuk. För henne kunde jag berätta och säga ett ”förlåt mig”. En representant för en stor grupp utsatta medmänniskor. Det finns många andra utsatta grupper där det blir ett ”dom” och ”vi”.

Som 20-åring ville jag tillhöra en respekterad grupp inom sjukvården på ett Universitetssjukhus. Det fanns aldrig i min tankevärld att själv bli en patient på allra värsta stället i utkanten av sjukvård. Så fick jag frågan en gång vad jag menar med ”stället”? Jag märkte inte själv hur mycket av förakt och avstånd jag skickade med i det begreppet. Som gammal vill jag dit igen gång efter gång för att om möjligt få träffa någon och säga mitt: ”Förlåt mig, att jag var så uppkäftig.” Det är fråga om ”dom” som personal och mig som offer. Offerkoftan blev en osynlig tvångströja under minst 50 år. Jag levde i skräck för dem.

”Hur kunde de behandla mig så? Så fin som jag är!”

Nu har det kommit ut en tjock bok skriven av oss x-patienter. Det begreppet tål inte jag att höra, så fin som jag är! Inte heller tål jag att höra någon engelska inbakad. Jag orkade ju inte med skolan ens och var nära att få gå ut bakvägen. ”Om inte om varit…” (Kemiläraren var snäll i sitt förhör av mig. Han hade tagit en liten styrketår innan examen av elever.)

Nåväl. Galenskapsstudier fungerar inte i svenska språket så då måste det heta: ”Mad studies” och jag bland många är ett stycke kultur. Det retar mig!

Gud var först

Ingen vet var Gud kommer ifrån. Ingen vet heller var Åklagaren (Djävulen) kommer ifrån. Gud har många namn i bibeln. Det har Djävulen också. Gud var först med sitt: ”Varde ljus” och det vart ljust. Hade livet varit ett schackspel borde vitt vinna, eftersom vitt alltid är ett steg före svart. Detta berättade en av mina patienter för mig på tidigt 60-tal inom psykiatrisk vård. Jag var arbetsterapeut och ville, att han skulle lära mig spelreglerna.

Nu är livet inget spel och Gud som Skaparen av allt var och är först ut. Han är och var och blir Segraren till sist och redan på Golgata genom sin Son Jesus Kristus. Det får se ut hur som helst och jag som gammal blir mer och mer glömsk. Jag minns inte vad jag skrev sist som blogg.

Idag vet jag, att jag vill skriva, att Gud var först ut och kommer att vinna oavsett mörkret i världen! En kvinna och en mans kropp kan förenas och ett nytt liv uppstår. Sen är det Skaparen som står för livet. Det är bara han, som kan ge liv och sammanväva en ny människa i människans modersliv. Satan kan bara slakta och förgöra senare. Jesus vann seger över Satan i öknen en gång för alla efter fyrtio dagars fasta med orden:

”Gå bort från mig Satan!”

Sen vann Jesus seger genom sin död för alla på korset.

Precis så. Hur det än ser ut idag i en människas liv och vad som blivit förstört i det förflutna, så vill Gud skapa något nytt genom sin Son.

Jag för min del väntar på en nytryckt bok på posten idag. Den är redan klar ”online” med andras hjälp och en ljuslåda. Och många plock med bilder…

Ljuslådan bad jag att få av en brorson till min 85-årsdag.

Men det är länge sen nu…

Ljuslådan

Nu har det gått över ett år igen. Det har bara försvunnit. Sist vid denna tid satt jag vid en present jag önskat helt käckt till min födelsedag. För den som fått snickarbegåvning i arv generation efter generation skulle väl det vara lätt att fixa en ljuslåda!

Inte fattade jag att det var så mycket enklare att köpa en till gamla faster oavsett priset! Jag hade försökt med, att han skulle få nytta av om jag gick igenom alla svart/vita negativ. Nu sitter jag här och är framme vid en kartong med negativ i färg. Det är inte lika roligt! För nu ser jag så mycket sämre och har inte varit så gammal tidigare. Färgerna går i varandra och miniatyrerna är för små att leta bland.

Livet hade hunnit ikapp mig många gånger före Corona. Isoleringen av Corona har inte varit något hot, att jag skulle kunna dö ute bland andra i gemenskap. Nej, jag är tränad i att vara hemma ensam. Mitt första svåra ryggskott kom våren 1967. Då var enda behandlingen att ligga still i en säng med masonitplatta under madrassen tre veckor.

Det var då jag passade på att tala med Gud på allvar. Jag ställde mina svåra frågor och han svarade. Allt gällde Nehemja och hur hans synd kunde vara orsak till den nedrivna staden i Jerusalem. Fångenskap som fångenskap. Kunde mitt lidande i ryggskott och värk bero på synd? Hade jag syndat och var orsak till all narkotika, som kommit in i staden och förstört så många unga?

Det var då det år 1967, som blev kroniskt ryggskott som diagnos. Nehemja fick vara med och bygga upp muren i Jerusalem och jag är tacksam för Herrens lektion till mig angående synd. Han har rätt så klart. Jag hade inget fattat av att vara tacksam över frälsningen. ”Du skall kalla dina murar för frälsning!”

Så frälste Herren på den dagen. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Fienden egyptierna omkom och Israel som ett folk var räddade ur sitt slaveri. Ja, det är ändå längre bort i tiden! Kunde detta vara möjligt, att den mur blivit nerriven, som varit runt Herrens eget hus – ett tempel där han skulle bo?

Kan detta vara möjligt att min sjuka kropp, som bara värkte skulle vara ett tempel där Herren önskade bo? Hur många bibelverser hör ihop egentligen? Det undrar jag, som fått en ljuslåda i present för drygt ett år sen.

Jag har suttit och stirrat på allt negativt.

Nu är det en dag kvar av gamla året. Jag tänkte börja med positiva remsor… Men oj, så svårt att komma ur mina gamla hjulspår – de negativa.

Allt är inte svart eller vitt!

Gå Sion din konung att möta…

Vad vore advent i en frikyrka utan att få sjunga: ”Gå Sion din konung att möta…” Den skrevs av Erik Nyström 1893* musik: James Mc Granahan 1881.

”Bered dig som väntande brud…” Obegripligheterna fortsätter men melodin är lätt och bra, upplyftande som ”kom igen nu” – ”var glad” ”var glad i din herre och Gud…” oavsett hur mörkt det ser ut!

Det är måndagsmorgon sista veckan före dan före dan som barnen ser fram mot eller har ångest inför. Så jag gör en utvärdering av alla jular som passerat i mitt långa liv. Kvar blir minnet av förväntan på en rolig julklapp av en viss faster och att få öppna redan på förmiddagen. Av de tre troende, stränga fastrarna var det en som gav spel. Min far var lika strängt uppfostrad att detta var synd, så mina äldre syskon fick inte hålla på med sådant. Lite tråkigt att tänka tillbaka på men han ändrade sig mot slutet i barnaskaran – tydligen. Ett spel hette ”Vasaloppet”. Jag var yngst och först i 80-årsåldern berättade storasyster om motståndet mot spel och kortspel för hennes tid.

Det var mer motstånd än så i vårt hem. Svagdricka på jul var en gräns med en låg alkoholprocent. Det är jag innerligt tacksam för. Den gränsen har jag behållit. Det har varit bekvämast så med ett antingen/eller. Vet inte var detta just står i denna för mig negativa syndkatalog. Det var en bra regel, att säga nej till alkohol. Jo, det står att läsa om i Efesierbrevet kapitel 5:18-19 ”Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talat med varandra i psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan.” Under hela min arbetsperiod i livet, så har jag mött barn, som bara upplever ångest inför julen, när den närmar sig. De vet inte hur den skall sluta på grund av någon förälders alkoholmissbruk. Hur skall dessa barn kunna förstå sången: Gå Sion din konung att möta och var glad!

Var ligger då Sion och vad står det för? Den fjärde betydelsen av Sion i Illustrerat Bibellexikon är det tempelområde där kung Salomo lät bygga ett tempel åt Herren. Det antogs vara på Moria berg dit arken förts in. I detta sammanhang talas om Sion som Guds heliga berg, platsen där han har sin boning. ”I vidare bemärkelse betecknar namnet hela Jerusalem som Guds heliga stad, där man samlas för att hålla högtid. Jfr ”Sions dotter” om Jerusalems invånare.” Citat ur Illustrerat Bibellexikon

I 2 Krönikerboken kapitel 3 citerar jag:

”Salomo började bygga HERRENS hus i Jerusalem på Moria berg, där HERREN hade uppenbarat sig för hans fader David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats.” I 1 Krön 21:18 berättas om kung David, som får befallning av Herrens ängel att gå och resa ett altare på jebusiten Ornans tröskplats. Detta är spännande läsning om denna tröskplats och betalning för den! David gav sexhundra siklar guld i full vikt för platsen. Ornan ville ge platsen åt kung David men han gick inte med på det. Vi får inte bevis för att Moria land är samma plats, som där Abraham prövades av HERREN att offra sin ende son Isak. 1 Mos kap 22 men ”platsens frälsningshistoriska betydelse är oersättligt. Isak är ju här förebilden till Jesus.”

Jag vill inte vara utan: ”Gå Sion din konung att möta…” någon enda adventstid. Jag vill inte ha moderniserade korta sånger utan bibelberättelserna! Frågan är hur det skall gå till att få kunskap om namnens innebörd och platsernas betydelse?

”Städse på Sion jag tänker…” – en ny himmel och en ny jord har Herren tänkt ut åt sitt folk, som kallas bruden. Gud kan inte ljuga. Han håller sina löften om hjälp nu och sen. Sök först hans rike och hans rättfärdighet så skall allt detta andra tillfalla er.

Utan besvikelser på julafton och efteråt.

P.S. Dagen efter finns detta bibelcitat ur Svenska Kärnbibeln i en app en kvart om dagen:

Joh 18:36

36Jesus svarade [Pilatus]: ”Mitt rike (min konungamakt som inte är begränsat till en plats, utan finns överallt där mina befallningar råder) tillhör inte denna världen. Om mitt rike var från den här världen, hade mina efterföljare kämpat (stridit) för att jag inte skulle bli överlämnad till judarna. Mitt rike är inte av (har inte sitt ursprung eller källa från) den här världen.” D.S.

Fixar´n

Skönt att få vakna utan frustration! Utan uppgivna känslor. Jo, alla borde kunna detta att be om hjälp. Ingen kan allt. Så de finns de som lär ut att kunna be om hjälp utan att skämmas för att besvära. Gamla ska inte gå upp på en stol och tro att allt är som förr med en kliv och något kanske att hålla sig i. Gardinerna måste ju bytas! Det har ju alltid gått förut!

Nåväl. I ett tolvvåningshus finns väl alltid någon kvinna att fråga om hennes man vill hjälpa mig med TV:n, som inte startar. Sagt och gjort gång på gång och alltid lika lätt för honom. Men inte för mig. Skärmen trilskades de flesta gånger med att vi visa vart jag kommit men inte till programmet. Samma för nästa goda grannes man. TV:n startade rätt bara han visat sig i rummet och tryckt rätt. Så det var fel på mig som slutsats. Eller på de som dammsugit sist bland alla sladdar.

OK att TV:n bråkade med mig men värre när datorn vägrade komma ut på nätet. Då gjorde jag en inventering av alla vänner, som kunde lite mer än att sätta på TV:n. Men som bekant så finns det ingen tid längre. Om den tiden står det i bibeln. Den är tydligen redan här. Eller också är avståndet för stort att resa i förhållande till tiden. Då är vi på algebra och 50-talet, då jag glömde hastigheten för att räkna rätt. Kunde jag inte fråga mina vänner från Indien undrade han, som bara körde 4 mil för min skull? Ja, hon kunde datorer och bibeln! Till henne kunde jag citera bibelsammanhang: ”Jag har ingen som hjälper mig (ner i dammen…)”. Inte ens bibelversen hjälpte. Men jag kan tydligen be om hjälp utan att skämmas! Ja, datorn är gammal och trög men det sitter inte där…

Så det fick bli klagan till försäljaren. Har ångrat så, att jag bytte bort TELIA, där jag är uppvuxen på en Telegraf och Telefonstation. Datorn vägrar ta bort E-postadress med deras namn i. Så där är möjlighet till ytterligare frustration och rundgång. Om nätet fungerar…

Vi skulle inte behöva betala TV och Radiolicens längre. Det var bättre att dra det på våra skatter. Hyresvärdarna drog in fibernät och kostnaderna går på hyrorna. En box eller dosa på väggen var gratis för oss som hyresgäster med signalsystem. Jo, jag har klarat att be om hjälp, fast jag inte fattade hur det skulle gå till att få hjälp. Denna dosa i väggen var trasig och en ung tekniker har varit och bytt den via Telenor igår. Långsökt? Nej, nu är det över och var inte mitt fel, som inte kunde sätta på TV:n rätt. TV lever jag utan om jag vill eller ser via datorn, när den fungerar.

I en predikan om de tio jungfrurna fanns fler bibeltexter om oljan som den helige Anden. Det var en bra predikan med gamla eller nya bilar som illustration med blinkande lampa för oljenivån. Och en motor som kunde skära om en inte tog varningen på allvar. Jag har bara haft gamla Volvon och hade full respekt för blinkande oljelampa och en extra flaska olja i bagaget.

Gissa om det kommer en poäng snart? Bibelöversättare har många synonymer att välja bland för att meningen skall bli begriplig eller mer begriplig från 100 år tillbaka. Jag hade ältat texten fram och tillbaka så många gånger om de tio jungfrurna, när vi fick två nya bibelöversättningar år 1998 0ch år 1999 i december. Jag kan bara svenska språket med de associationerna till andra bibeltexter. Nu har jag kontakter som kan grekiska, hebreiska och andra språk och ber om hjälp utan att skämmas.

Titta på liknelsen i Matteus kap 25:1-13. Den står i de sammanhang som kallas Jesu eskatologi (läran om den yttersta tiden). Jämför 1917 års översättning med B2000 och Svenska Folkbibeln. Så här tänker jag spontant, att en ung flicka numera inte är den samma som en jungfru förr. En fackla och en lykta är inte av samma konstruktion. Jag tänker på Psaltaren 119: 105. En lykta bär man med sig men fungerar inte utan olja. I bibeln finns alltid den helige Ande och vanligtvis finns det en bibel till hands men inte alltid i närheten. Kroppen är ett tempel åt den helige Ande. Kvinnan liknas vid ett svagare kärl i ett sammanhang att vara rädd om. Det gäller att ha ordning på lyktan (inte bara ha i en bokhylla) eller på olika bord, som jag har olika biblar).

Det hjälper inte, om jag inte håller fast vid ORDET från Gud!

Citat ur Svenska Kärnbibeln av Matteus kap 25:1-13

25[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se Matt 24:3. Detta är den andra av tre liknelser som handlar om församlingen innan Jesus kommer tillbaka.]

”Då vid den tiden [före Jesu andra tillkommelse, vid tidsålderns slut] kan kungariket från himlen [Guds rike] liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2Fem av dem var dåraktiga (tanklösa, ogudaktiga) och fem var visa (förståndiga, andligt klarsynta). 3De dåraktiga tog sina lampor men utan att ta med någon [extra] olja. 4De visa tog med sig flaskor med olja tillsammans med sina lampor. 5När brudgummen dröjde, blev alla sömniga (dåsiga) och somnade.
6Vid midnatt hördes ett rop: ‘Nu kommer brudgummen, gå ut och möt honom.’ 7Då ställde sig alla jungfrur upp och gjorde i ordning sina lampor.
8De dåraktiga sade till de visa: ‘Ge oss av er olja för våra lampor håller på att slockna.’ 9De visa svarade: ‘Nej, det skulle inte räcka för både oss och er, gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ 10Medan de var borta för att köpa [olja] kom brudgummen. De som var förberedda gick in med honom till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
11Senare kom de andra jungfrurna och sade: ‘Herre, herre, öppna genast [dörren] för oss.’ 12Han svarade och sade: ‘Jag säger er sanningen (amen), jag känner er inte (har ingen personlig relation med er).’
13Var därför på er vakt (redo, stå upp), för ni vet varken dagen eller timmen när Människosonen ska komma.”

[Vid ett bröllop på Jesu tid sker först en juridisk del hemma hos brudens familj. Någon gång under kvällen kommer brudparet och alla inbjudna går till festlokalen. Det är mörkt och man behöver lampor. Några av brudtärnorna är inte förberedda och har inte tillräckligt med olja för hela vägen. På festkvällar som dessa hade affärerna öppet längre, så man kunde köpa mer olja. Liknelsen handlar om att vara andligt förberedd. Det går inte att leva på någon annans förberedelse, var och en är ansvarig för sitt eget andliga liv. Många olika förslag har kommit vad oljan står för: goda gärningar, tro, nåd, helig Ande. Inget av detta kan köpas, så det är vanskligt att allegorisera oljan, och det behövs inte heller för förståelsen.] Slut citat

P.S. B2000 använder ordet ”flickor” i stället för ”jungfrur” och ”facklor” i stället för ”lyktor”. I Psaltaren 119:105 står det: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Facklorna stämmer inte i mitt sätt att se många bibelställen i harmoni. Vi har skatten i ett lerkärl stämmer också för mig att ha Guds ord inom sig och i bibeln (lyktan). D.S.

För dem som älskar Gud

För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Ja, den bibelversen är så känd och vi som är äldre lärde oss memorera bibelverser. Vi kunde de viktiga utantill med hjälp av Navigatörerna. Den versen kunde vi ge varandra. Den versen fick jag i den allra svåraste situationen i mitt liv. Det kom en dag, då jag måste lämna tillbaka ett barn, som jag fått låna några år. Men jag hade känt honom hela hans liv. Vi två kände varandra så väl…

Nästa år är det fyrtio år sen vi måste skiljas. Ingen kan ta ifrån mig min kärlek och mitt hopp. Om jag blev skammad, när jag var 20 år, så kände jag Jesus då också. Han har funnits hela mitt liv med modersmjölken. Om jag blev än mer skammad sex år senare på före detta Restad Sjukhus, när jag sökte lämplighetsintyg för att få ta körkort en gång till så var Jesus med i det samtalet också!

Nu kommer poängen bums! Allt detta svåra ledde mig till att söka Jesus i Gamla Testamentet. Där är han dold men inte uppenbar.

Jesus har varit med barnet i alla åren

Jesus blev skammad för min skull, för att jag skulle få frid. Och genom hans sår har jag fått läkedom.

Jo, jag fattar vad som gäller Israel i bibeln och vad som gäller mig!

”Ohelbar är den skada du fått,” sa Herren, ”men jag vill läka dina sår.”

Den 5 september år 1956 är över. Den 5 september år 1959 är också över och alla andra svåra dagar…

Nu klipper vi och klistrar en skammens resa. Sen är det jag som bara berättar om Jesus! Och kanske om barnet jag längtade efter…

”Lägg det bakom dig nu…”

Det är den 5 september år 2021. Det har gått 65 år sen den dag, som jag bör lägga bakom mig. Enligt andras råd. Det finns de, som anser motsatsen och har bildat en förening i Göteborg. Där är vi nu, att jag bråkar och vill veta vad orden innebär:

Mad heritage and contemporary arts

Min referensram finns ju bara på svenska språket och i svenska bibelöversättningar. Jag kan jämföra 1917 års översättning med den nyare B2000. Och hänga upp mig på ord…

En jungfru är en jungfru och en flicka är en flicka. I 1917 års översättning var tio jungfrur ute för att möta brudgummen. Fem var förståndiga och fem var oförståndiga. Jag vill ju höra till de förståndiga och inte vara ”mad”!

Så kom en förfrågan om en artikel till föreningen, som anser att vi inte får glömma och sopa under mattan det som en gång varit. Det innebär alla mentalsjukhus inte bara i Sverige. Vem vill berätta från insidan? Nu är det som det är, att jag berättat via en bok, som senare fick berättelsen filmad. Den finns på Youtube och heter: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Deadline för artikeln är idag: ”Skammens resa” men vi är inte överens ännu. Det är inget bra flyt anser jag. När vi blir överens kommer jag att lämna den ifrån mig. Då är ansvaret inte mitt längre utan hos den som vill läsa. Jag försöker hitta tröst i bibeln i vanlig ordning mot dem som anser att jag skall lämna denna historia bakom mig. Jag är ju kristen och skall förlåta! Det var den jobbigaste biten, som blev en börda. Jag skulle förlåta och glömma – glömma vad jag sett av övergrepp!

Det gick inte. Sent omsider fick jag hjälp att dela på begreppen att vara försonad själv och dessutom att sätta ner foten och tala om att så här får det inte fortsätta år efter år med bältesläggningar och tvångsinjektioner och alldeles för snabba diagnoser inom psykiatrin! Ja, jag är kristen och bör sitta tyst och tacksam i min kyrka. Jag har ju frid med Gud! Det skall vara en god atmosfär i församlingen helst. Eller?

Så trösten är att gå utanför församlingen och bära hans smälek. Det var ju han, som förde mig dit jag inte ville! Det var ju han, som hade förtroende för mig och visade mig den allra ruskigaste avdelningen med bortglömda sjuka. Och som fick sin identitet kapad till fyra siffror och ett ”k” eller ett ”m” på ett träkors till slut.

Mad

Tusen tankar skall sorteras. Datorn är öppen med sin skärm. Ett vitt överblivet papper från köksbordet är skannat och klart för illustration. För din skull. Jag vet, att det står för tomhet, det negativa. Där har varit en oval, som jag klippt ur. Den skulle jag ha för att rita ner ett bibelstudium ur minnet från 70-talet. Bara att skrolla lite längre ner till kampen mellan Gud och Satan i en själ illustrerat av David och Saul och 3.000 fiender om platsen.

Poängen nu och genast är att jag inget förstår av främmande ord. Detta irriterar mig, om jag skall få vara med dem som förstår – de lärda!

”Mad heritage contemporare arts”

Samma år som jag skulle få fortsätta från folkskolan år 1949 kom det ut två skollexikon. Så det är bara att skanna!

Så var det klart! Vi hamnar på den 5 september år 1956. Då hände ju allt detta mad i ett nu – nästan. Sextiofem år senare är min berättelse guld värd har jag fått höra och jag vill inte vara mad! Jag vill inte vara en x-patient i ett nutida sammanhang bland lärda forskare!

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ och vad kan en människa ge till lösen?

Fritt ur minnet av den bibelvers, som jag fick av min konfirmationspräst en gång – samme man som var snäll och körde en 20-åring frivilligt till ett före detta sinnessjukhus. Det hette ”sinne” på den tiden och blev bytt till engelska ”mental” för att sudda ut ruskigheterna – trodde de. Som om det hjälpte någon människa med en själ!

Jo, nu skall jag träna på att skriva en artikel om mina erfarenheter. Mitt motdrag är att få vara mig själv och kristen. Men det är just Kristendomen som togs bort från den sortens sjukvård. Det handlade inte om själavård! Det handlar fortfarande inte om vård av själen. Därför skall inte jag fega ur utan träna och träna på att formulera orden – formulera tomrummet utan honom som blåste liv i själen.

Jo, det kan jag! Jag har gått utbildning i anatomi på Sahlgrenska Sjukhuset och har kvar professorns ritning på vad som händer i hjärtat på en nyfödd, när navelsträngen blir klippt. När det ingen förbindelse finns längre till moderkakan måste den nyfödda dra sitt eget första andetag.

Det är ett livstecken de runt omkring väntar ivrigt på. Såg du att jag skrev ”den nyfödda”? Jag skev inte ”den nyfödde” för nu gäller det mitt liv och vem som fyllde tomrummet efter min mor, när jag var 4½ år gammal. Det var så att jag ville vara med min pappa. Han höstgrävde i hallonhäcken och ställde ifrån sig grepen med platta tinnar för en stund. Tydligen passade jag på och körde den genom en bar fot. Sen har jag inget minne längre. Inte förrän efter tio dagar på lasarettet. Då körde de en plåtsax mellan gipset och knäleden för att ta bort det och jag skulle få resa hem till stora familjen. Det gjorde så ont, att jag minns smärtan. Mammor fick inte besöka på den tiden, för då grät barnen, när hon gick igen. De tio dygnen är ett tomrum i min själ utan ett enda minne.

Är det synd om mig? Inte alls. Jag fick bara för mig en dag att begära hem journalen från denna olyckshändelse. Jag ville se hur sjukvården för kroppen uttrycker känslor. Men där fanns inget sådant. Jag har en fot. Exakt var skadan fanns är beskriven. Ingen gråt som i den andra journalen från tiden på ett sinnessjukhus.

Där står, att jag grät en gång. Jo, jag minns den gången. Jag hade kommit till insikt om att jag aldrig skulle kunna komma därifrån.

Om jag fortsatte att visa mina känslor!

Inte som alla andra

”Vi vill vara som alla andra och ha en kung.”

Det var så Israels folk sa och ville slippa Herrens ledning och vara som alla andra folk. Ja, det kanske är mer bekvämt att vara som folk är mest och inte sticka ut. Men livet blev inte så för ISRAEL. Livet blev inte som jag tänkt privat heller. Det har varit omtumlande och minst sagt obekvämt. Men deras historia har räddat mig!

Så tidigt igår morse mellan 5 och 7 ritade och skrev jag ner ett sammandrag från ett bibelstudium, som jag fick i början av 70-talet och har i mitt minne. Jag är så frustrerad av att inte få hålla bibelstudier, där det ingen efterfrågan finns…

Narkomanmissionen skulle ha en konferens på Västanås för nyfrälsta narkomaner och frivilligarbetare. Bibelläraren som skulle tala blev sjuk och måste lämna återbud. Det blev bara att dela upp ansvaret för sammankomsterna…

Först ut blev en kunnig i psykologi och medicin. Han redogjorde för hur kroppen reagerar efter ett långt missbruk av droger och vad som händer, om det blir ett avbrott, när någon blir befriad från missbruket. Det kunde komma ett återfall. Det kunde komma efter en månad eller efter tre månader eller efter ett år. Det var bra att få lyssna lyssna till faktakunskap. Återfall kom.

Andra talare var två nyfrälsta narkomaner som berättade om berg och dalbanorna i känslolivet mellan himmel och helvete ungefär. Som att få en ny kung i livet och den tidigare var avsatt! Ett våldsamt krig inom en människas själ med tre tusen fiender.

Så blev det min tur och jag bad att få låna ”ägget” på svarta tavlan med vårt medvetande och vårt undermedvetande. Det tyckte jag passade perfekt att visa på Guds rike, som är ett och att Israel egentligen skulle vara ett rike tillsammans med en Gud.

Så kom berättelsen om folket, som ville vara som alla andra folk och ha en kung. De fick som de ville. Samuel sörjde men Gud sa, att det inte var honom de förkastade utan Herren själv. Så fick de som de ville en ståtlig kung högre är andra och ståtligare. Han hette Saul. En dag kom han med egna påhitt och fick inte vara kung längre. Han ville inte lyssna på Herrens ledning. Det var då oron uppstod i helheten. Det blev krig på krig…

En kung efter Herrens vilja blev smord. David blev utvald – en herdepojk.

Visst är detta lätt att följa i bibelberättelserna? Så bekväma skall vi väl inte vara och bara sjunga lovsånger?

Bibelhänvisning är 1 Samuelsboken kapitel 24 och Psaltaren 57.

Som sagt. Detta blev ritat fritt ur mitt minne igår morse. Jag är 85+ och då ingår ”minnesträning” i förebyggande syfte. Annars kan jag också bli utsatt för behandling med mediciner.

(Om jag skulle rita ett ägg och beskriva striderna i mitt förflutna från år 1956, så var mitt JAG i strid mot sjukvårdens uppfattning om mitt psyke. Det har varit som Saul med tre tusen fiender mot mig.)