Kategori: Memoarer

Kallelsen

Dags att backa bandet till Missionskyrkan i Trollhättan och ett juniormöte under tonåren. Pojkarna hade i uppgift att berätta om missionen i Kongo. Jag minns fortfarande hur bra de förberett sig och redogjorde för varför missionen skulle bedrivas. Varför skulle inte de svarta få vara i fred och leva sitt liv? Så kom berättelsen om alla onda andar, som fanns i skogarna och som satte skräck i dem.

Då hände det äntligen det som jag väntat på. Jag fick som tonåring insikt i hur bra och tryggt jag hade det i min tro på Guds närvaro och hjälp. Det gick en värmevåg genom min kropp och jag visste, att jag skulle vilja dela med mig av min trygghet. Jag väntade bara på en bekräftelse från Gud. Han skulle vilja detta också!

”Läsa in eller läsa ut (En repetition)

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.” Slut på kopiering av en tidigare blogg-post år 2012.

Den som ville ha en Hemsida skulle veta vilken målgrupp den skulle gälla. Detta var runt år 2004. Jag hade misslyckats bland unga och blev bara arg, när de skrev emot. Min målgrupp var tydlig för mig och just de unga, som inte hade kontakt med kristen tro. Detta är historia, att jag blev avstängd år 2004 i bibelsajten för 12-20+. Från den tiden finns en doktorsavhandling:

”BIBELN PÅ MINA EGNA VILLKOR…” forskning bland unga genom några årtioenden.

En annan målgrupp kunde bli min släkt och min släktforskning. Jag fick förtroendet att låna och läsa min morfars bondepraktika och de gamla breven från början av 1820-talet. Och äntligen hittade jag en bok på biblioteket som heter: ”Roparna”. Vem var först i min släkt att omvända sig till Gud?

En målgrupp är sjukvården, där jag själv fått min utbildning. Vem ser alla som blivit skadade inom psykiatrisk vård?

Mitt berättande blir upprepningar. Vet inte hur jag skall fortsätta skriva rakt ut i luften från ”min predikostol” för ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv, som bibeln påstår.

Detta är sant! Finns ingen människa i närheten så är Gud, Jesus och den Helige Anden närvarande.

Och söker i kärlek…

Kommer en fotograf för att dokumentera så gäller det att byta om fort. Träskor och ladugårdsbyxor – bara hatten var rätt!

Den 3 juni 2013…

Den 5 maj 2026 försvann jag från min plats i rymden. Sen blev detta långa uppehåll på grund av en operation. Jag fick en ny höftled. Den första var i höger höft år 2007. Efter den 5:e maj för vänster sida var det fråga om att tro en gång till och att få vilja att lära mig gå i rollatorn en ny tid.

Samtidigt så har jag som sagt ”spolat av” eller ”sopat upp efter mig”. Kommer det inget gensvar, så finns det från början av år 2000 och framåt. Någon skrev om en blogg, att några barndomsminnen blir inte teologi. Jag skulle ju så gärna vilja ha akademisk kunskap (sic).

Nu är jag tillbaka på banan och börjar med en kopiering:

Pastorsfjäsk

Tack för alla år, som jag fått ha dig som läsare av min blogg! Det har betytt mycket för mig, att få berätta så opretantiöst – västgöte som jag är.

”Vi säjer bara sum de´ ä´.”

Släktforskning

Nu skall tankarna få virvla fritt hit och dit precis som jag pratar. Första delen av detta år har jag levt i stor oro för ”äldreboende” och skamkänslor inför min oreda i skåp och lådor. Får jag ha med min kökssoffa? Tur att jag berättat om den utförligt på bloggen! Får jag ta med det, som jag samlat på i garderoberna av tekniska under för mig? Utvecklingen har gått rasande fort under mitt liv från lösa linser att byta och skruva fast på kameran till en mobil med alla finesser till förstoring för ögonblicket. Kruxet är att det är samma oreda i min stationära dator som i mina garderober!

Och hur många kartonger med lösa foton kan jag få med mig till ett rum ”på Hemmet”?

Samtalet om min framtid gick inte att ta före operationen. Enligt bestämmelser nedskrivna på papper skall det ske efter operationen. Inget av mitt logiska tänkande gick hem. Så mycket minns jag av en kurskamrat och sjuksköterska sagt: ”Finns ingen som kan ta in all information dagen efter en operation.” Varför skulle inte mitt väl genomtänkta som argument kunna gälla före operationen? Varför måste detta samtal bli efter operationen?

Det gällde att kämpa på och få veta vad som finns i alla överskåp! Det var inte svårt att lyda och sluta gå på hushållsstegen med bygel. Skrivbordslådorna är i ergonomiskt rätt höjd men inte de i hurtsarna. Där låg den lilla kartan! Där finns många sorters kartor men inte någon, som kan väcka väcka fler minne och associationer än denna:

Ägaren som ”David” var viktigast i förhållande till givaren. De hade samma efternamn. Storasyster Ester hade kommit till Göteborg, när sista hästspårvagnen gick år 1902 (?) och till familjen Mannheimer . Här är min berättelse i familjealbumet:

Detta familjefoto kunde jag reprofotografera en efter en av syskonen, framkalla och kopiera. På ett foto står de åtta syskonen i rad efter sin längd. Där syns min pappa Davids förhållande till storasyster och respekten genom livet lyser igenom. De små är så små.

På Almanackan syns respekten för Frälsaren Christi födelse. Den var stor i hemmet och även i min mors hem, när mina föräldrar möttes och sen gifte sig.

Min faster kom till en judisk familj, så min släktforskning gick en dag vidare till Jesu släkttavla från Abraham till Jesus via Josef som var trolovad med Maria och från Jesus upp till Gud via Adam.

Där stannar jag idag upprörd över alla demonstrationer i Göteborg just vid Vasaplatsen där universitetet ligger och där jag som 20-åring besökte ett judiskt hem för första gången. På Roths Skolatlas Nr 1 GEOGRAFISK ATLAS från år 1947 är Palestina på hela baksidan.

Som om sista kartan är ritad!

”Himmelriket är här nu,” sa Jesus om sig.

Jag är hemma nu…

Ande, själ och kropp hör ihop! Psyket kan inte åka in i en stängd byggnad och förbli inlåst! Själen är det viktigaste som finns! Detta tål att upprepas från 13 år tillbaka i en blogg kallad ”Zebulon”. Där fortsätter jag sen…

”Zebulon

Eftersom jag har ”gått ut” som det heter, så tänker jag fortsätta att vara ute. Det var en svår vånda eftersom min historia är så gammal. De flesta vänner, som jag fått senare har ju inget vetat.
Men så dog första klasskamraten från realskolan. Nu för tiden är 70 år inte ett långt liv. Hon var klassens geni men blev bara vanlig sköterska på Restad Sjukhus/Östra Klinikerna. Då gick jag ut igen och igen men bara i Trollhättan. Det är skillnad på att gå ut i Göteborg, som är så stort. Det var harmligt.

Det var i den vevan, som jag mötte Zebulon. Han var också frimodig och gick ut. Sen blev det lite stopp och vi träffades igen på Gyllenkroken. Jag gick dit och åt – matfrisk som jag är och bekväm. Sen finns det mer att gå ut med än att man har erfarenhet av psykisk ohälsa. Det hade alla, som fick gå kursen och utbilda sig till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Jag gick dessutom ut med att jag har erfarenhet av Gud och Jesus och bibeln. Då kan det bli kris och bränna till riktigt ordentligt. Det passar inte inom psykiatrin!

Zebulon ingår i de tolv sönerna till Jakob i bibeln. Tolv är ett förbundstal. Så jag är trygg i mitt berättande. Jag har till och med blivit uppmuntrad att fortsätta att berätta. Carina är en annan från den kursen, som vill veta mer men inte om makten i kyrkan.

Och nu tänker jag röra runt i grytan. Jag kan bara min historia och där är det fråga om läkares makt att få ställa diagnos och sen få ha rätten att vårda för den sjukdomen och hålla mig inlåst som patient. Ja, det är en förfärligt gammal historia! Men 100 år inom sinnessjukhusvården i Sverige skall inte glömmas! Det är New Age falska evangelium att vara positiv bara och gå vidare!
”Vi måste glömma och gå vidare,” läste jag i TTELA och så planerades lekar i kulverten enligt modell av ”Fångarna på fortet” –> Fånarna på Restad.

Då fick jag ett nytt backlash!

Två psykiater har rätt att ställa en diagnos och har sen har rätten att vårda med mediciner och inlåsning. Det är helt OK, om de bara lyssnar på vad patienten berättar först.
Två teologer har rätt att ställa diagnos också med all sin kunskap bara de lyssnar på människan det gäller först. Det finns maktmissbruk och övergrepp inom olika områden i vårt samhälle. Min uppfattning är, att det inget farligt är att backa och lyssna till den det gäller inom både psykiatrin och teologin.

Själavård är ett vackert begrepp. Den skall ske inom stängda dörrar.
Psykiatri sker ofta inom stängda dörrar men skulle behöva insyn och framför allt kunskap om Guds kärlek. Psykiskt sjuka skulle behöva upprättelse! Nej, jag skall inte blanda in politik men det är politik också. De högsta roffar åt sig högre och högre löner.

”Det skall löna sig att arbeta.”

Självklart! Det skall löna sig att vara frisk! Är det så svårt att fatta, att det ingen självklarhet är att få vara frisk? Det finns utredningar på det också att de som har höga löner är mindre sjukskrivna. Kan det finnas ett samband?

Jo, jag tänker fortsätt att vara ute. Det är skön luft på hösten.” Slut citat från min plats i rymden år 2013.

*******************************

Skapelsens Gud har varit före på varje plats där en människa kan hamna! Han kan hela sin Skapelse och älskar den så mycket, att han sände sin son att upprätta det som blivit förstört. Gud själv som Skapare har gett en möjlighet till ett helande! Människan kan få kontakt med hans Ande – den tredje personen i gudomen.

”Tro på Herren Jesus så blir du och din familj frälst.” Apg 16:30

Två lärjungar till Jesus – Paulus och Silas var fängslade i bojor men blev befriade genom ett kraftigt jordskalv, när de satt och sjöng och prisade Gud!

Detta händer idag också! Även om det inte är synligt fängelse och synliga bojor, så är det samma kraft i namnet Jesus! Han har betalat priset för att befria din själ! Hela bibeln berättar om frälsning genom hans död på korset för alla.

Psaltaren 16:9-11 ”Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; såväl min kropp får bo i trygghet. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. Du skall kungöra för mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fylles, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” 1917 års öv.s.

Dit du icke vill… fortsättning

Berättelsen är från år 2014 och får börja min fortsättning:

”Bok & Biblioteksmässan är över för i år. Som sagt. Orden ringde i mina öron innan:

”Dit du icke vill”

Ja, jag vet, att det är en känd boktitel. Författaren är Ulla Isaksson och jag har inte läst boken. Det är inte många böcker, som jag läst. Att gå på bokmässan är absolut inte något för mig. Men så har jag fått  fribiljett flera år och vill vara artig. Bokmässan är inget för en ljudkänslig. Överallt är det mikrofoner och högtalare för talarna. Överallt talar nästan alla samtidigt även publiken. Fribiljetten har gällt även för torsdag med fackfolket. Då är det mindre med folk…

Sen hittade jag ett annat trix. Det var att studera Svenska Kyrkans bilaga till hela programmet. Den heter ”Se människan” precis som deras stora scen. Den är stor i förhållande till alla små, öppna scener. Den som vill vara säker om en sittplats bör gå på programmet, som är innan det man vill lyssna på och sen sitta kvar. Ett trix som jag lärde mig, det var år 2011, när jag själv skulle tala för min bok och Annika Östberg var i dialog om sin bok:

Ögonblick som förändrar livet

Allt hör ihop med allt. Nu är det natt och jag kan inte sova. Det blev ord för mycket på Facebook igår. Som någon kunde hindra på sin plats. Det var ett inlägg för mycket från min sida med fel tonfall. Vi skall vara positiva. Och det är inte jag. Det är lite New Age över allt positivt tänkande, tycker nog jag:

”Om alla bestämde sig för att tänka positivt, så skulle det inga krig bli!”

Det var programförklaringen, som jag fick för många år sen. Men nu är det krig och jag är kritisk och eftertänksam. Skulle jag haft en mjukare framtoning? Skulle jag tigit i stället och inte gått ut med min berättelse om psykiatrisk vård på 50-talet?

Det blev ett ord förmycket igår. Därför är jag vaken och fortsätter att orda. Det är inte bara jag som ordar. Det gjorde mannen också den 10:e oktober, när jag förde den dagen på tal…

”…psykiatrireformen? Menar du när läkemedelsbolagen tog över vården?”

Allt hör ihop med allt och jag har ordat igen om min egen bok på Bok & Biblioteksmässan: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Den fick fin kritik av mina vänner då den kom ut år 2011 första lilla upplagan på Recito Förlag AB. Om jag bara inte hade skrivit om blodet. Kunde jag inte ta bort det kapitlet? Ingen skulle fatta sammanhanget. Kritiken fick jag gång på gång, när boken var ett manus bara. Kritiken fortsatte. Jag borde dela på berättelsen från Restad Sjukhus år 1956 och mitt predikande om blodet.

Jojo. Sjukvården vill inte höra talas om blod! Märker ingen hur ologiskt detta är? Psykiatrin inom sjukvården vill inte höra talas om själen! Märker ingen hur ologiskt detta är? Vi skall ha (H)järnkoll men inget veta om själens längtan efter försoning med Gud! Jag är inte politiskt korrekt. Obekväm med andra ord och har ordat för mycket. Därför kan inte jag sova och ordar igen.

Dit du icke vill. Det är ord från bibeln. Jesus berättade för sin lärjunge Petrus, att tiderna skulle ändra sig. Som ung gick han dit han ville. En dag skulle han bli förd, omgjordad och ledd ”dit du icke vill”. Jesus visste vad han talade om. Alla skrifter talar om honom, att det fanns inget annat sätt att rädda oss på än att ge sitt liv – sitt blod. Joh. ev. kap 21:15 – 19

Dit du icke vill. Orden ringde inom mig. Jag ville inte gå på Bok & Biblioteksmässan i år heller men skulle motivera under tio minuter varför jag skrivit boken om platsen, dit jag inte ville komma.

Den platsen ledde mig sen vidare till kunskap om försoning genom blodet – försoning med mig själv, försoning med mina minnen. Fotot därifrån är taget den femte september år 2009 med ryggen åt mitt trauma. Längst bort på gatan kommer det tre personen, som går mot mig. För mig betyder det mycket med min referensram till bibeltexter och sammanhang. Ande, själ och kropp kan få besök av fadern, sonen och den helige anden.” Slut citat

2026 06 09

Den fortsatta berättelsen om ande, själ och kropp är från mitt privata minnesalbum till mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag midsommar år 1971.

Familjefotot är från år 1958 och bröllopsfest för storasyster. Fotot på mig som avslutning av berättelsen är mitt trots mot rutiner inom sjukvården. Som omskolad till arbetsterapeut började jag undra en dag varför jag skull bära vit rock i mitt arbete. I arbetssalen bland patienter var det ju ingen kamp mot bakterier – inget behövde vara sterilt. Så jag började med färg på privata rockar. Begreppet ”posttraumatiskt stress” fanns inte i mitt ordförråd. Däremot en kompakt tystnadskultur. Det fick inte komma fram, att jag var en av dem – patienterna. Det fick inte komma fram, att jag också var stämplad för livet och utanför.

Det är skillnad på att vara personal eller patient! Det gick aldrig att få tillbaka min plats bland sjuksköterskeeleverna som kurskamrater. Jag förblev utanför gemenskapen, när jag berättade vad jag varit med om efter september år 1956.

”Att du inte lägger det bakom dig!”

Sjukvårdspersonalen höll varandra om ryggen. Det som hände bakom stängda dörrar fick inte komma ut! Jag borde tiga om min berättelse. Detta gav mig ett utanförskap. Jag hörde inte ihop med varken personal eller patienter.

Tillfället

Det är en rubrik på en dikt av Evert Amnefors i boken: Bortom

I kväll vill jag berätta min egen historia, som jag ältat fram och tillbaka under snart 70 år. Än har jag inte gett upp hoppet om att få nå någon psykiater. Fortfarande är jag upprörd över att Gud som Skapare inte får någon eller mycket liten plats inom psykiatrin. Däremot blir olika yoga godkänt. Vi har religionfrihet.

Första läsåret på Sjuksköterskeskolan var över med teori i olika ämnen. Vi skulle skiljas för att tjänstgöra på olika avdelningar. Innan dess hade vi en samling med olika programpunkter. Jag för min del ville berätta om min kristna tro vad den betyder för mig. Det var något jag ville själv men var orolig över hur jag skulle våga och låg vaken på nätterna innan och kämpade med feghet. Dikten av Evert Amnefors påverkade mig mycket.

Kvällen kom och i samlingen vågade jag berätta enkelt, att jag tror på Gud, Jesus och bibeln. Det blev så laddat, att jag började gråta och gick därifrån. Ingivelsen var från Gud och detta hade vi samtalat om nattetid. Jag ångrade inte mig.

Så där började tydligen psykosen. Jag sökte upp rektorn och bad om eget rum för jag behövde mörkt och tyst för att kunna sova. Rumskamraten behövde inte så mycket sömn. Så pratade jag för mycket till rektorn och därefter blev det promenad till psykiatriska kliniken.

Hur snabbt diagnosen ”manodepressiv psykos” kom vet jag inte. Men jag fick en spruta och fick sova på en brits i sköljrummet. Det var en dålig packning i kranen över sköljhon, som lät för mycket i mitt tillstånd. På den tiden fanns det tvättlappar av tyg. Lätt att åtgärda problemet för en personal.

Då försöker jag tänka så här om psykoser, som innebär vanföreställningar. Om en psykiater är ateist och vet, att det ingen Gud finns och sen får möta en ung sjuksköterskeelev, som talar med denne Gud på nätterna, som inte finns, så kan det ju vara lätt att kalla detta vanföreställningar? Var fick de sin diagnos ifrån har jag undrat, som bara var dödstrött efter många vaknätter. Jag hade börjat vaka på en avdelning men kunde inte sova dagtid heller.

Visste inte, att jag bär på så mycket av posttraumatisk stress på grund av fortsättningen, som blev ju sju gånger värre, när sjukdomen skulle följas i diagram på mentalsjukhus under 3 månader. Här kommer min poäng! Gud hade varit före mig på det sjukhuset inom den vården! Här kommer min poäng! En dag fick jag äntligen gå ute i frisk luft själv och då var Jesus där och visade mig på en ung flicka, som strövade omkring i parken. Hennes kroppshållning visade på tunga tankar. Kanske att hon behövde någon som lyssnade?

Sjuttio år har gått. Från och till har skräcken för diagnosen och sen behandlingen plågat mig nattetid och dagtid. ”Att du inte lägger det bakom dig!”

Så enkelt var det inte. Nu vet jag, att det finns mer än en som behöver stöd och uppmuntran i kampen att stå ut efter fel behandling. Vi har ande, själ och kropp. Gör det ont i själen påverkas kroppen. Gör det ont i kroppen påverkas humöret. Själen är det viktigaste som finns. Själen är odödlig.

Jag älskar bibelns berättelser från början till slut. Nu är det sagt. Jesus betalade en lösensumma med sitt eget liv för vår frihet. Guds Ande ger kraft för dagen och framtiden. Anden som Hjälparen vet mer om posttraumatisk stress än jag gör.

”Min framtid är i Herrens händer i natten mörk han ljuset tänder…”

Ett tafatt halleluja…

Ett tafatt halleluja blev det när jag upptäckte årtalet 1947 på baksidan av skolans världsatlas med Palestina på hela baksidan. Jag trodde, att kartboken gjorde reklam för söndagsskolans undervisning om Judeen, Samarien och Galileen. Vi skulle få en karta över Jesu vandringar från plats till plats som bekräftade alla profetiska utsagor om en frälsaren från Gamla Testamentet!

Jag har levt kvar i den tron, att detta var ett under att få en detaljerad karta över Palestina året innan Israel blev en stat den 14 maj 1948.

Idag fattar jag att lögnens fader varit framme för att få oss att lämna tron på Gud som alltings skapare. Det var Gud, som blåste liv i allt från början. ”Livet är i blodet,” inte bara i människan. ”De har delat mitt land,” säger HERREN. Likaväl finns platserna kvar där profeter vandrat och förkunnat Guds budskap. Likaväl finns berättelserna kvar om Jesu möte med olika folkslag inte bara hans egna.

Det är extra roligt att vandra i bibelns texter tillsammans med olika personer om en följer dem på kartan. Det är inget rollspel, att få leva sig in de olikas känslor! Det är inte fel sätt att läsa bibelns berättelser på! Det är inte försent att bli intresserad av historiska data för det.

Bara lite jobbigt att räkna baklänges. ”Från vår tideräknings början”, kan aldrig utesluta, att Gud sände sin Son, när tiden var inne.

”Och som du for du komma skall O, Jesus hit tillbaka. Jag akta vill uppå mitt kall Jag bedja vill och vaka. Jag vet ej tid jag vet en stund Men dagligt dig förbidar jag. ”

Fritt ur minnet.

Andens vind

Pingstdagen är över för år 2026. Var och en har sin egen referensram till pingsten som högtid och pingsten som rörelse.

Jag för min del kom tillbaka till min lägenhet utan en enda blomma på min balkong. Jag hade gett bort alla mina blomlådor med pelargonier fast de levde och fått nya ögon. De hade kommit upp ur källaren och fått ny jord och växtkraft. Men inte jag.

Så kan det gå med ”ande, kropp och själ” i mitt psyke. Vem skulle ha besvär med att vattna alla dem under tiden jag var borta? Och till vems glädje? Vem skulle följa dessa små ögon, som fått lämna källarens mörker och äntligen komma upp i ljuset? Hur mår de nu hos nye ägaren? Och hur mår jag, som aldrig mer orka städa på balkongen?

Det finns ett ”före operationen” och ett ”efter operationen”. Jag var så envis och påpekade, att det var lämpligt med ”vårdsamtal” före operationen och fick inget gehör. I socialsekreterarens papper står att läsa, att det skall vara efter…

Så jag fortsätter mitt påstående med ande, själ och kropp! Det är ett begrepp för mig med ”hem”. Jag har en lägenhet, där jag känner mig hemma. Jag har en hembygd, där jag känner mig hemma. Jag har en församling, där jag känner mig hemma.

Det går att berätta via en blogg eller via Facebook eller via en medlemsavdelning inom Facebook, som rör hembygden eller något känsligt ämne, som att läka från psykiatrin – inte minst. Detta gör jag, som är frispråkig och frikyrklig men absolut inte frireligiös.

Jo, jag klipper och klistrar. Det kostar pengar att ha en egen ”hotellplats” som blogg med eget namn. Namnet måste jag betala särskilt för annars kan någon stjäla det. Det blev jag medveten om när det gäller brefvet.

Så nu är jag på den fria viljan. Allt i livet går inte som på räls. En räls som varit smalspårig som mellan Nossebro och Trollhättan kan läggas ner. Jag skriver utförligt Nossebro först, om du som läsare vill veta vilket håll det går åt.

(De är bara de som varit barn i min hembygd som fattar värdet av detta foto. Tror jag.)

Mitt liv har inte gått som på räls. Framtidsplanerna lades ner abrupt för 70 år sen. Fanns det ingen framtid sen? Jo, den låg i Herrens händer och allt jag kunde om honom hade jag sjungit in i min barn och ungdomstid hemma och i söndagsskolan och sen den lilla, lilla församlingen.

”Min framtid är i Herrens händer i natten mörk han ljuset tänder…”

”Alla människor skall dö. Det är rättvist. Alla människor måste göra val.”

Så sa en ledare vid ett tillfälle. Så bra då!

Det andliga finns vare sig vi vill eller inte. Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Ondskans andemakter i himlarymderna finns vare sig vi vill eller inte.

När Andens vind från Gud sveper över det som varit svårt i livet blir det så förändrat! Det blir meningsfullt och samverkar till det bästa.

Bältad

”Bältad- Från psykos till läkare – och vägen till en mänskligare psykiatri”.

Så heter boken av Maria Ingström. Den kom ut i höstas och är översatt till engelska och skall presenteras i USA i slutet av april 2026. På hennes tidslinje på META skickade jag med en hälsning till Lucy Winer projektledare för egna berättelsen och filmen om Kings Park – mentalsjukhuset med 7000 patienter. Filmen visades 2015 på Stora Teatern i Göteborg i samarbete med ”MAD IN AMERIKA”

”Jag har gått ut”

Döden lurar – lura döden

Det var många år sen denna stora trafikkampanj: Döden lurar – lura döden. Nu får de orden vara rubrik på min egen Annandag Påsk år 2026. Jag har en relation till den föreslagna bibeltexten och orden i föreslagna bibeltexter i min Psalmbok:

Bibeltexten läses varje årgång.

Lukas 24:13-35 ur Svenska Kärnbibeln:

”13Två av dem [Jesu lärjungar] var på väg till en by som hette Emmaus, som ligger 60 stadier [12 km] från Jerusalem.

[En grekisk stadie motsvarar omkring 192 meter som var längden på löparbanan på den antika stadion i Olympia. Sträckan som anges tar två timmar att vandra till fots från Jerusalem. Enligt tradition är platsen Emmaus Nicopolis, 26 km väster om Jerusalem, men det kan inte stämma. Mer troligt är i så fall Kirjat-Jearim 13 km väster om Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se vers 18. Kleopas är troligen en kortform av det grekiska mansnamnet Kleopatros som betyder: ´av en berömd far´. Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se Joh 19:25.]

14De samtalade med varandra (delade sina upplevelser, känslor, och tankar) om allt det som hade hänt. 15Under tiden de samtalade och förde en livlig diskussion med varandra, hade Jesus kommit nära dem och gick med dem, 16men något hindrade deras ögon från att känna igen honom.
17Jesus sa till dem: ”Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här (vad är det ni argumenterar för och emot)?” Då stannade de upp och såg bedrövade (ledsna) ut. 18Den ene, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.”
19Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: ”Det som har hänt med Jesus från Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sa inför Gud och alla människor. 20Hur våra överstepräster och ledare [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] utlämnade honom till [de romerska makthavarna för] att bli dömd till döden, och sedan korsfäste honom. 21Vi hoppades (såg fram emot) att han var den som skulle befria (återlösa) Israel [från romarnas förtryck]. Förutom detta så är det nu den tredje dagen sedan detta hände. 22Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse, 23och när de inte hittade hans kropp kom de tillbaka och sa att de hade sett änglar (budbärare) i en syn, som sa att han levde! 24Några av dem som var med oss begav sig då till graven, och det som kvinnorna sagt stämde [graven var tom], men de såg inte Jesus.”
25Då sa han till dem: ”Förstår ni inte (varför är ni okunniga om detta)? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt? 26Måste inte den Smorde (Messias) lida [allt] detta innan han går in i sin härlighet (sitt majestät)?” [Den negativa partikeln i grekiskan förväntar sig ett underförstått svar – ”ja, det var helt nödvändigt att han led på korset innan han förhärligades.”]
27Sedan började han från början med Moseböckerna och gick vidare genom alla profeterna och förklarade för dem vad som står om honom i Skrifterna.

[Några av de referenser som Jesus tog upp var kanske:

1 Mos 22 – Berättelsen som inom judendomen kallas Akedah – ”bindandet” av Isak (hebr. aqad). Här finns många profetiska skuggbilder mellan Isak och Jesus. Abraham förde sin ende son Isak till Moria berg, vilket är samma plats som tempelberget i dagens Jerusalem dit Fadern förde sin ende Son Jesus. Isak bar själv veden, Jesus bar korset; båda var i 30-årsåldern; en bagge fastnade med huvudet i ett törnsnår och fick bli ett ställföreträdande offer, Jesus kröntes med en törnekrona och dog en ställföreträdande död för hela mänskligheten.

2 Mos 12 – Påskhögtiden instiftas. Klockan tre på eftermiddagen offrades det felfria ettårslammet, samma klockslag som Guds Lamm dog på korset.

3 Mos 16 – som talar om syndabocken som tog Israels skuld på sig och skickades ut i vildmarken.

4 Mos 21 – kopparormen i öknen, se Joh 3:14-16.

5 Mos 21:23 – där det sägs att förbannad är var och en som hängs upp på trä, se Gal 3:13-14.

Jes 53 – Han var föraktad, förtrogen med lidande, genomborrad, bar våra överträdelser, lagd i en rik mans grav, osv.]

28När de nu närmade sig byn [Emmaus] dit de var på väg, låtsades han som om han skulle gå vidare. [Jesus är artig och tvingar sig aldrig på någon, han låter oss välja om vi vill bjuda in honom.] 29Men de övertalade honom och sa: ”Var kvar hos oss, det blir snart kväll och dagen är snart slut.” Då gick han in och stannade kvar hos dem. 30När han låg till bords med dem, tog han ett bröd och tackade (välsignade) Gud, sedan bröt han det och gav det till dem. [Den inbjudne gästen Jesus, tar nu rollen som herre och leder måltiden.] 31Nu öppnades deras ögon och de kände igen honom. [Samma fras används bara en gång tidigare och det är efter syndafallet, då Adams och Evas ögon öppnas, se 1 Mos 3:5.] Då försvann han ur deras åsyn.
32De sa till varandra: ”Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?”
33De bröt omedelbart upp [från måltiden] och återvände till Jerusalem [samma kväll, se vers 29]. [De judiska högtiderna firas alltid mitt i månaden, då det är fullmåne. I månskenet vandrade de två timmar tillbaka, se vers 13.] De kom till de elva och de andra församlade, 34som sa: ”Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon [Petrus]!” 35Då berättade också de [Emmausvandrarna] detaljerat om vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom när de bröt brödet.” Slut citat

Döden hotade oss äldre över 70 år under pandemin. Vi blev isolerade och fick inte samlas i grupp större än 50 personer och då vara spridda. Dödsångesten var mycket sprittsam. Det gällde att lyda. Gudstjänsterna blev inställda. Då önskade jag, att min vandring privat i denna bibeltext skulle få bli inspelad. Jag var minst sagt nödig. I kyrksalen finns ingen mer än min tekniker.

På altaret ville jag ha en vit och en röd ros i den församling, som jag får tillhöra Opalkyrkan i Västra Frölunda.

Några år senare var nöden också stor. Jag ville träffa mina syskonbarn medan jag lever. Och få önska sångerna till en viss del:

”Min Gud vad jag betänker vad du har gjort för mig…” Den här världen är inte mitt hem och jag närmade mig de 90 åren. Det finns ett bättre hem.

”Får jag lämna några blommor några rosor i din famn…” Det var en önskesång sen år 1947 då min bror kom in en mycket musikalisk släkt och fem systrar brukade sjunga den i stämmor. Sent omsider har jag fattat, att hela innehållet är från bibeln. ”Min vän är vit och röd härlig framför tio tusen…”

”Skammen resa” heter en artikel i boken:

MAD STADIES; KULTURARV & KONST EN ANTOLOGI Red. Annica Engström & Elisabeth Punzi, där jag är en av många berättare. Vare sig jag ville eller inte så har skammen påverkat mitt liv alldeles för djupt från år 1956.

Äntligen kom den dag då jag fattade, att Jesus blev ”skammad” för min skull! Bibeltexterna ha sjunkit ner djupare och djupare. Jag får vara den utan namn i bibeltexten om Emmausvandrarna. Jag får vara frimodig och berätta detta gång på gång. Bibeln är inte skriven på mina villkor och bör justeras. Bibel är inte skriven till mig men jag får läsa den. Jag får ta emot trons gåva. Jesus blev slagen för min skull. Jesus blev utskämd och spottad på för mig och min skuld för att jag skulle få frid!

”Döden lurar Lura döden”. Det var förr, när jag närmade mig Håstenskogen i min hembygd, som dessa stora skyltar dök upp. Håstenskogen var mycket kurvig men där var inga dödsolyckor förrän vägen blev rak. Då hände en. Det gick att köra bil mycket fortare sen.

Det är Annandag Påsk år 2026 och jag vandrar inte med en främling längre. Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelsekraft.

”Mötas och skiljas är livets gång Mötas och skiljas är hoppets sång…”

Tack mina syskonbarn med familjer för sången! Tack du som följt mig i gunnelsplats i rymden eller IRL.

Fortsatt Glad Påsk!

Skammens resa

Idag är påskafton år 2026. Någon eller AI har hittat en tidigare blogg, som passar till skärtorsdagens blogg med namnet: ”Sadism”. Synkroniseringen är perfekt!

Jag har bjudit på min kamp under stor del av livet att kunna glömma också och inte bara förlåta. Glömma vad som hänt av övergrepp inom mentalsjukvården gick inte. Jag läste alla bibelställen om min skuld, som jag fick efterskänkt som enligt bibeln berättelse var obetalbar jämfört med det lilla, som jag inte ville efterskänka en nästa (personalen och myndigheter år 1956 och framåt).

Min dröm tål att upprepas. Den är så tydligt beskriven i mitt andliga arv inom Svenska Missionsförbundet genom kartan över min hembygds gårdar och hus. Spången över en å blev för gammal, sned och bräcklig. Ingen gick där längre. Min far var kritisk, yrkesskicklig snickare under sin levnad och undrade i drömmen varför ”de” inte gjorde något åt situationen. Jag ärvde hans petighet och noggrannhet och undrade varför mentalsjukvården inget gjorde för att förbättra vården. Jag gick ner mig i ”gyttjan” av kritik att syna en bro till hälsa. Men fattade inte så snart att den redan var färdigbyggd genom tro på Jesu död för min skull!

”Så ser jag det!” Detta är min brasklapp, när jag tolkar bibeltexter efter egna upplevelser. Jag har inte ”trampat vatten” utan gick ner mig i dyn. Jesus drog upp mig och satte mina fötter på en klippa.

”Den klippan är Jesus!” De åt och drack ur en andlig klippa…

Det var fel, att hålla på och såra mig själv med egen-påhittade diagnoser. Det gav ändå djupare sår. Det finns en ny bro till LIVET som håller! Min far i drömmen står för det förgångna och det som är dött. Gyttjan står för gyttja och stigen förbi Lyckhem till mitt föräldrahem Solhem står för hemmet. Fridhem står för den frid jag haft och lämnat en gång.

Jag längtar hem till min hembygd. Ja. Jag längtar än mer till mitt himmelska hem. Annandag Påsk börjar vandringen i bibeltexterna med den uppståndne.

Då är jag Kleopas hustru…

En ny bro