I dag på morgonen har jag bett AI för tredje gången i mitt liv om hjälp att grovstäda i min blogg med 1300 poster.
Här kommer deras svar:
Precis där släcktes skärmen på datorn. Jag hade inte sparat svaret och hittar det inte. Men det var beröm och förslag på struktur, som jag sen inte hittar på WordPress. Det är ju engelska ord blandat med svenska. Obegripliga för mig.
Senaste bloggen handlade om min far David i hans snickarverstad. Jag spinner på att jag också har en ”värkstad”. Särskilt på nätterna med kramp. Där snickrar jag ihop manus till eventuellt nästa bok – boken om mina ”utomäktenskapliga barn” u.ä.
Min mor Anna får vara med på detta foto och ett syskonbarn i hennes knä. Huvudpersonen kallades ”PHoffe” av en yngre bror.
”Det är min farfar förstår du,” sa ett av mina aderton syskonbarn en gång då hon skulle presentera honom för en främling för honom. Detta är viktigt. Så jag skriver vad jag vill om ”mina” barn. Det var pappa David, som blev så irriterad över förkortningen u.p.a. Hans kommentar lär ha varit:
Ingen kan arbeta utan personligt ansvar.
Åter till AI som vill hjälpa mig se mitt eget ansvar för vem jag tror på. Kommer detta fram i de 1300 och över det bloggposterna?
En dag nyligen föll även jag för erbjudandet med hjälp från AI. Gissa om jag blev snopen över ett snabbt och bra svar! Jag är som bekant ”döfärdig” och ville ha struktur på mina över 1300 bloggposter. I mars år 2000 tog jag mig ut på nätet i hopp om att få hjälpa unga, som inget vet om kyrkan vad den står för.
Teologi intresserar mig. Likaså psykologi. Likaså fotografi i svart/vitt. Jag är med andra ord en antingen/eller personlighet. Sanningen är en och det är Jesus. Dopet kan vara en namngivning bara. Sen kan ett barn bli vuxet och läsa bibeln själv eller påverkas av andras dop som vuxna.
AI fick alltså frågan om de kan hjälpa mig att få struktur. Jag skriver ju alltid spontant utan manus först, utan mappar att spara olika bloggar i. Första och följande erbjudande var ett foto på vissnande blommor från min 90-års fest. Den firade jag för att få träffa min stora släkt NU, men inte när jag inte kan vara med. Ett bra praktiskt tänkande och egoistiskt till en viss del utan snöstorm och vackert varmt väder i stället.
SOLROSEN står för Räddningsmissionens arbete bland barn, som har en anhörig på fängelse. Alla mina år bland missbrukare har satt djupa spår i mig.
JORDÄRTSKOCKA som blomma är kusin med Solrosen som blomma. Den fick jag tidigare än festen och hade tappat sina huvuden bakom de fräscha solrosorna. Tappar en av dem huvudet kan det bli en skål med vatten framför att ligga i. Alla mina sjuka år i ryggen behöver hjälp av linfrö, fikon eller jordärtskocka. Det senaste är jordärtskocka under jord, som får komma till mig genom generösa vänner.
TROLLDOMSSYNDER hör ihop med farmaca i Uppenbarelseboken och jag har skräck för tvångssprutor och bältesläggning. Till ett sinnessjukhus kommer sällan blommor eller besök på värsta avdelningarna. År 1956 skrev jag till mina kurskamrater och frågade efter ett vykort – inte om blommor. Var det otänkbart för dem?
Så nog har jag struktur på mina tusen bloggar! Inte bara män utan även jag har fått…
FÖRSONINGENS ÄMBETE
Sår som inte läker! Eller ”I hans sår har vi fått läkedom!”
Nu får jag hjälp av WordPress sökmotorer! Det blev särskilt markant när jag började med nedräkning från siffran 12 till dag 1 den 4 september. För mig var det att få ordning på vad jag vill ha berättat och i ordning från 1 – 12, att det skulle gå att läsa i ett streck. Då blev jag avskuren och kom inte ut på http://www.gunnelsplats.com Dag 1. Hur kan det vara tekniskt fel, om det bara gäller till tre olika platser: bibeln, facebook och min egen blogg? För övrigt kom jag ut på nätet.
På Facebook kan jag skriva lättsamt och ”käcka mig” ibland. I min blogg är mitt huvudintresse vad bibeln betytt för mig genom 70 år. Den 5 september firar jag dagen då mitt liv vände tvärt i en anna riktning till fördel för psykiskt sjuka eller handikappade. Men att se värdet av vad jag fick gå igenom på ett mentalsjukhus år 1956 och konsekvenserna av fel diagnos har inte gått på en dag eller på ett år.
”Guds nåd är det att det inte är ute med oss.” Paulus
Jag får hjälp att läsa vad jag skrev för 10 år sen! Eller ändå äldre. Facebook visar också gamla minnen. En dag var det ett minne av en dialog med en mycket kunnig exeget. Hon skrev, att jag delar ut mina rallarsvingar…
I USA kan de inte svenska språket. Ingen på WordPress vill tänka till och skaffa översättning eller fråga mig vad jag menar med nedräkning. Å andra sidan skiljer vi i tid som de är före eller efter en dag. Anna har jag träffat en enda gång i livet. På Facebook använde jag just ”nedräkning”, innan jag skulle komma till en hyrd lokal, som jag fick betala själv, för att visa vad som hände just där bland annat på avdelning 7B på före detta Restad Sjukhus – 10, 9, 8, 7. o.s.v. sen skulle dagen komma då filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” skulle visas och jag berätta efteråt hur jag bearbetat traumat genom alla år sen dess. Just där och då träffades vi med lika hemska upplevelser av bältesläggningar.
Felaktiga diagnoser ger konsekvenser. Ingen kan arbeta u.p.a. (utan personligt ansvar). Jag har eget ansvar hur jag använder min tid i livet som är kvar. Nedräkningen har satt igång. Men bara till den 5:e september. Den 5 september har det gått 70 år sen dess. Jag har inget att förlora men allt att vinna. För mig är livet Kristus och …
Tre står för något så klart. För mig står det för HERREN som är en Gud, Jesus som är Gud och den helige Ande som är Gud alla eniga.
Tråkigt att jag har så kort stubin. Jag har varit frustrerad många gånger på nätet och i verkligheten.
Denna bild kallar jag med ryggen åt det förflutna. Idag den 26 augusti år 2026 vill jag lovsjunga min Gud, som hjälpt mig genom 70 år. Inom den psykiatriska världen finns det många diagnoser och förkortningar av olika tillstånd. Detta kallas PTS och är en förkortning av posttraumatisk stress. Fast det har inte jag vetat förrän senare år. Traumat kom till den 5 september år 1956. Sen dess har jag trampat vatten med näsan ovanför ytan eller blivit uppdragen ur den djupa dyn och fått mina fötter på klippan som är Kristus gång på gång.
Det skulle inte vara något religiöst, då (H)järnkoll var ett regeringsuppdrag 2008- 2011 ungefär och vi som varit med om bältesläggningar och tvångsinjektioner kunde få berätta hur vi upplevt situationen. En utställning hette ”En annan tid”, där jag fick ha en monter. När utställningen visades för patienter och personal på Brinkåsen, Restad Gård, Vänersborg, så berättade jag, att jag önskade komma till värsta avdelningen, för att få se den och bekräfta mitt ”fotominne”. En i personalen som lyssnade hade tillgång till nyckeln. Så var den drömmen början på en verklighet och filminspelning.
Några år senare blev det tillfälle att möta personer spridda över hela världen med liknande svåra upplevelser av mentalsjukvård villiga att dela med sig, i syfte att få en bättre sjukvård. Det gick att sätta ner foten och säga ”no more” tvångsvård och bältesläggningar. (”Det folket” samlas på Island just nu i dagarna.)
Bland ljusa minnen fanns en skolkamrat under 4 år i realskolan, som utbildade sig till mentalsköterska och var trogen Restad Sjukhus/Östra Klinikerna hela sitt yrkesmässiga liv.. Karin fick ta obehaget, att vara bollplank åt mig, när det inte gick att tiga med mitt trauma längre i slutet av 80-talet och börja av 90-talet. (”Då Läkemedelsbolagen tog över vården”, som en f.d. patient uttryckte förändringen.)
P.T.S. (posttraumatisk stress) har spökat i mitt huvud under 70 år, som jag ser det numera, genom andras kunskaper och berättelser.
För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa för dem som är kallade efter hans rådslut.
Kärleken tvingar sig inte på. Det var inte jag som började älska Gud först utan han mig.
Ande, själ och kropp hör ihop! Psyket kan inte åka in i en stängd byggnad och förbli inlåst! Själen är det viktigaste som finns! Detta tål att upprepas från 13 år tillbaka i en blogg kallad ”Zebulon”. Där fortsätter jag sen…
”Zebulon
Eftersom jag har ”gått ut” som det heter, så tänker jag fortsätta att vara ute. Det var en svår vånda eftersom min historia är så gammal. De flesta vänner, som jag fått senare har ju inget vetat. Men så dog första klasskamraten från realskolan. Nu för tiden är 70 år inte ett långt liv. Hon var klassens geni men blev bara vanlig sköterska på Restad Sjukhus/Östra Klinikerna. Då gick jag ut igen och igen men bara i Trollhättan. Det är skillnad på att gå ut i Göteborg, som är så stort. Det var harmligt.
Det var i den vevan, som jag mötte Zebulon. Han var också frimodig och gick ut. Sen blev det lite stopp och vi träffades igen på Gyllenkroken. Jag gick dit och åt – matfrisk som jag är och bekväm. Sen finns det mer att gå ut med än att man har erfarenhet av psykisk ohälsa. Det hade alla, som fick gå kursen och utbilda sig till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Jag gick dessutom ut med att jag har erfarenhet av Gud och Jesus och bibeln. Då kan det bli kris och bränna till riktigt ordentligt. Det passar inte inom psykiatrin!
Zebulon ingår i de tolv sönerna till Jakob i bibeln. Tolv är ett förbundstal. Så jag är trygg i mitt berättande. Jag har till och med blivit uppmuntrad att fortsätta att berätta. Carina är en annan från den kursen, som vill veta mer men inte om makten i kyrkan.
Och nu tänker jag röra runt i grytan. Jag kan bara min historia och där är det fråga om läkares makt att få ställa diagnos och sen få ha rätten att vårda för den sjukdomen och hålla mig inlåst som patient. Ja, det är en förfärligt gammal historia! Men 100 år inom sinnessjukhusvården i Sverige skall inte glömmas! Det är New Age falska evangelium att vara positiv bara och gå vidare! ”Vi måste glömma och gå vidare,” läste jag i TTELA och så planerades lekar i kulverten enligt modell av ”Fångarna på fortet” –> Fånarna på Restad.
Då fick jag ett nytt backlash!
Två psykiater har rätt att ställa en diagnos och har sen har rätten att vårda med mediciner och inlåsning. Det är helt OK, om de bara lyssnar på vad patienten berättar först. Två teologer har rätt att ställa diagnos också med all sin kunskap bara de lyssnar på människan det gäller först. Det finns maktmissbruk och övergrepp inom olika områden i vårt samhälle. Min uppfattning är, att det inget farligt är att backa och lyssna till den det gäller inom både psykiatrin och teologin.
Själavård är ett vackert begrepp. Den skall ske inom stängda dörrar. Psykiatri sker ofta inom stängda dörrar men skulle behöva insyn och framför allt kunskap om Guds kärlek. Psykiskt sjuka skulle behöva upprättelse! Nej, jag skall inte blanda in politik men det är politik också. De högsta roffar åt sig högre och högre löner.
”Det skall löna sig att arbeta.”
Självklart! Det skall löna sig att vara frisk! Är det så svårt att fatta, att det ingen självklarhet är att få vara frisk? Det finns utredningar på det också att de som har höga löner är mindre sjukskrivna. Kan det finnas ett samband?
Jo, jag tänker fortsätt att vara ute. Det är skön luft på hösten.” Slut citat från min plats i rymden år 2013.
*******************************
Skapelsens Gud har varit före på varje plats där en människa kan hamna! Han kan hela sin Skapelse och älskar den så mycket, att han sände sin son att upprätta det som blivit förstört. Gud själv som Skapare har gett en möjlighet till ett helande! Människan kan få kontakt med hans Ande – den tredje personen i gudomen.
”Tro på Herren Jesus så blir du och din familj frälst.” Apg 16:30
Två lärjungar till Jesus – Paulus och Silas var fängslade i bojor men blev befriade genom ett kraftigt jordskalv, när de satt och sjöng och prisade Gud!
Detta händer idag också! Även om det inte är synligt fängelse och synliga bojor, så är det samma kraft i namnet Jesus! Han har betalat priset för att befria din själ! Hela bibeln berättar om frälsning genom hans död på korset för alla.
Psaltaren 16:9-11 ”Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; såväl min kropp får bo i trygghet. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. Du skall kungöra för mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fylles, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” 1917 års öv.s.
Berättelsen är från år 2014 och får börja min fortsättning:
”Bok & Biblioteksmässan är över för i år. Som sagt. Orden ringde i mina öron innan:
”Dit du icke vill”
Ja, jag vet, att det är en känd boktitel. Författaren är Ulla Isaksson och jag har inte läst boken. Det är inte många böcker, som jag läst. Att gå på bokmässan är absolut inte något för mig. Men så har jag fått fribiljett flera år och vill vara artig. Bokmässan är inget för en ljudkänslig. Överallt är det mikrofoner och högtalare för talarna. Överallt talar nästan alla samtidigt även publiken. Fribiljetten har gällt även för torsdag med fackfolket. Då är det mindre med folk…
Sen hittade jag ett annat trix. Det var att studera Svenska Kyrkans bilaga till hela programmet. Den heter ”Se människan” precis som deras stora scen. Den är stor i förhållande till alla små, öppna scener. Den som vill vara säker om en sittplats bör gå på programmet, som är innan det man vill lyssna på och sen sitta kvar. Ett trix som jag lärde mig, det var år 2011, när jag själv skulle tala för min bok och Annika Östberg var i dialog om sin bok:
Ögonblick som förändrar livet
Allt hör ihop med allt. Nu är det natt och jag kan inte sova. Det blev ord för mycket på Facebook igår. Som någon kunde hindra på sin plats. Det var ett inlägg för mycket från min sida med fel tonfall. Vi skall vara positiva. Och det är inte jag. Det är lite New Age över allt positivt tänkande, tycker nog jag:
”Om alla bestämde sig för att tänka positivt, så skulle det inga krig bli!”
Det var programförklaringen, som jag fick för många år sen. Men nu är det krig och jag är kritisk och eftertänksam. Skulle jag haft en mjukare framtoning? Skulle jag tigit i stället och inte gått ut med min berättelse om psykiatrisk vård på 50-talet?
Det blev ett ord förmycket igår. Därför är jag vaken och fortsätter att orda. Det är inte bara jag som ordar. Det gjorde mannen också den 10:e oktober, när jag förde den dagen på tal…
”…psykiatrireformen? Menar du när läkemedelsbolagen tog över vården?”
Allt hör ihop med allt och jag har ordat igen om min egen bok på Bok & Biblioteksmässan: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Den fick fin kritik av mina vänner då den kom ut år 2011 första lilla upplagan på Recito Förlag AB. Om jag bara inte hade skrivit om blodet. Kunde jag inte ta bort det kapitlet? Ingen skulle fatta sammanhanget. Kritiken fick jag gång på gång, när boken var ett manus bara. Kritiken fortsatte. Jag borde dela på berättelsen från Restad Sjukhus år 1956 och mitt predikande om blodet.
Jojo. Sjukvården vill inte höra talas om blod! Märker ingen hur ologiskt detta är? Psykiatrin inom sjukvården vill inte höra talas om själen! Märker ingen hur ologiskt detta är? Vi skall ha (H)järnkoll men inget veta om själens längtan efter försoning med Gud! Jag är inte politiskt korrekt. Obekväm med andra ord och har ordat för mycket. Därför kan inte jag sova och ordar igen.
Dit du icke vill. Det är ord från bibeln. Jesus berättade för sin lärjunge Petrus, att tiderna skulle ändra sig. Som ung gick han dit han ville. En dag skulle han bli förd, omgjordad och ledd ”dit du icke vill”. Jesus visste vad han talade om. Alla skrifter talar om honom, att det fanns inget annat sätt att rädda oss på än att ge sitt liv – sitt blod. Joh. ev. kap 21:15 – 19
Dit du icke vill. Orden ringde inom mig. Jag ville inte gå på Bok & Biblioteksmässan i år heller men skulle motivera under tio minuter varför jag skrivit boken om platsen, dit jag inte ville komma.
Den platsen ledde mig sen vidare till kunskap om försoning genom blodet – försoning med mig själv, försoning med mina minnen. Fotot därifrån är taget den femte september år 2009 med ryggen åt mitt trauma. Längst bort på gatan kommer det tre personen, som går mot mig. För mig betyder det mycket med min referensram till bibeltexter och sammanhang. Ande, själ och kropp kan få besök av fadern, sonen och den helige anden.” Slut citat
2026 06 09
Den fortsatta berättelsen om ande, själ och kropp är från mitt privata minnesalbum till mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag midsommar år 1971.
Familjefotot är från år 1958 och bröllopsfest för storasyster. Fotot på mig som avslutning av berättelsen är mitt trots mot rutiner inom sjukvården. Som omskolad till arbetsterapeut började jag undra en dag varför jag skull bära vit rock i mitt arbete. I arbetssalen bland patienter var det ju ingen kamp mot bakterier – inget behövde vara sterilt. Så jag började med färg på privata rockar. Begreppet ”posttraumatiskt stress” fanns inte i mitt ordförråd. Däremot en kompakt tystnadskultur. Det fick inte komma fram, att jag var en av dem – patienterna. Det fick inte komma fram, att jag också var stämplad för livet och utanför.
Det är skillnad på att vara personal eller patient! Det gick aldrig att få tillbaka min plats bland sjuksköterskeeleverna som kurskamrater. Jag förblev utanför gemenskapen, när jag berättade vad jag varit med om efter september år 1956.
”Att du inte lägger det bakom dig!”
Sjukvårdspersonalen höll varandra om ryggen. Det som hände bakom stängda dörrar fick inte komma ut! Jag borde tiga om min berättelse. Detta gav mig ett utanförskap. Jag hörde inte ihop med varken personal eller patienter.
Det är en rubrik på en dikt av Evert Amnefors i boken: Bortom
I kväll vill jag berätta min egen historia, som jag ältat fram och tillbaka under snart 70 år. Än har jag inte gett upp hoppet om att få nå någon psykiater. Fortfarande är jag upprörd över att Gud som Skapare inte får någon eller mycket liten plats inom psykiatrin. Däremot blir olika yoga godkänt. Vi har religionfrihet.
Första läsåret på Sjuksköterskeskolan var över med teori i olika ämnen. Vi skulle skiljas för att tjänstgöra på olika avdelningar. Innan dess hade vi en samling med olika programpunkter. Jag för min del ville berätta om min kristna tro vad den betyder för mig. Det var något jag ville själv men var orolig över hur jag skulle våga och låg vaken på nätterna innan och kämpade med feghet. Dikten av Evert Amnefors påverkade mig mycket.
Kvällen kom och i samlingen vågade jag berätta enkelt, att jag tror på Gud, Jesus och bibeln. Det blev så laddat, att jag började gråta och gick därifrån. Ingivelsen var från Gud och detta hade vi samtalat om nattetid. Jag ångrade inte mig.
Så där började tydligen psykosen. Jag sökte upp rektorn och bad om eget rum för jag behövde mörkt och tyst för att kunna sova. Rumskamraten behövde inte så mycket sömn. Så pratade jag för mycket till rektorn och därefter blev det promenad till psykiatriska kliniken.
Hur snabbt diagnosen ”manodepressiv psykos” kom vet jag inte. Men jag fick en spruta och fick sova på en brits i sköljrummet. Det var en dålig packning i kranen över sköljhon, som lät för mycket i mitt tillstånd. På den tiden fanns det tvättlappar av tyg. Lätt att åtgärda problemet för en personal.
Då försöker jag tänka så här om psykoser, som innebär vanföreställningar. Om en psykiater är ateist och vet, att det ingen Gud finns och sen får möta en ung sjuksköterskeelev, som talar med denne Gud på nätterna, som inte finns, så kan det ju vara lätt att kalla detta vanföreställningar? Var fick de sin diagnos ifrån har jag undrat, som bara var dödstrött efter många vaknätter. Jag hade börjat vaka på en avdelning men kunde inte sova dagtid heller.
Visste inte, att jag bär på så mycket av posttraumatisk stress på grund av fortsättningen, som blev ju sju gånger värre, när sjukdomen skulle följas i diagram på mentalsjukhus under 3 månader. Här kommer min poäng! Gud hade varit före mig på det sjukhuset inom den vården! Här kommer min poäng! En dag fick jag äntligen gå ute i frisk luft själv och då var Jesus där och visade mig på en ung flicka, som strövade omkring i parken. Hennes kroppshållning visade på tunga tankar. Kanske att hon behövde någon som lyssnade?
Sjuttio år har gått. Från och till har skräcken för diagnosen och sen behandlingen plågat mig nattetid och dagtid. ”Att du inte lägger det bakom dig!”
Så enkelt var det inte. Nu vet jag, att det finns mer än en som behöver stöd och uppmuntran i kampen att stå ut efter fel behandling. Vi har ande, själ och kropp. Gör det ont i själen påverkas kroppen. Gör det ont i kroppen påverkas humöret. Själen är det viktigaste som finns. Själen är odödlig.
Jag älskar bibelns berättelser från början till slut. Nu är det sagt. Jesus betalade en lösensumma med sitt eget liv för vår frihet. Guds Ande ger kraft för dagen och framtiden. Anden som Hjälparen vet mer om posttraumatisk stress än jag gör.
”Min framtid är i Herrens händer i natten mörk han ljuset tänder…”
Idag är påskafton år 2026. Någon eller AI har hittat en tidigare blogg, som passar till skärtorsdagens blogg med namnet: ”Sadism”. Synkroniseringen är perfekt!
Jag har bjudit på min kamp under stor del av livet att kunna glömma också och inte bara förlåta. Glömma vad som hänt av övergrepp inom mentalsjukvården gick inte. Jag läste alla bibelställen om min skuld, som jag fick efterskänkt som enligt bibeln berättelse var obetalbar jämfört med det lilla, som jag inte ville efterskänka en nästa (personalen och myndigheter år 1956 och framåt).
Min dröm tål att upprepas. Den är så tydligt beskriven i mitt andliga arv inom Svenska Missionsförbundet genom kartan över min hembygds gårdar och hus. Spången över en å blev för gammal, sned och bräcklig. Ingen gick där längre. Min far var kritisk, yrkesskicklig snickare under sin levnad och undrade i drömmen varför ”de” inte gjorde något åt situationen. Jag ärvde hans petighet och noggrannhet och undrade varför mentalsjukvården inget gjorde för att förbättra vården. Jag gick ner mig i ”gyttjan” av kritik att syna en bro till hälsa. Men fattade inte så snart att den redan var färdigbyggd genom tro på Jesu död för min skull!
”Så ser jag det!” Detta är min brasklapp, när jag tolkar bibeltexter efter egna upplevelser. Jag har inte ”trampat vatten” utan gick ner mig i dyn. Jesus drog upp mig och satte mina fötter på en klippa.
”Den klippan är Jesus!” De åt och drack ur en andlig klippa…
Det var fel, att hålla på och såra mig själv med egen-påhittade diagnoser. Det gav ändå djupare sår. Det finns en ny bro till LIVET som håller! Min far i drömmen står för det förgångna och det som är dött. Gyttjan står för gyttja och stigen förbi Lyckhem till mitt föräldrahem Solhem står för hemmet. Fridhem står för den frid jag haft och lämnat en gång.
Jag längtar hem till min hembygd. Ja. Jag längtar än mer till mitt himmelska hem. Annandag Påsk börjar vandringen i bibeltexterna med den uppståndne.
”Vem är ”Pat.” frågade hon, när boken kommit ut år 2011 på hösten. Det kan ju vara ett personnamn? Det kan ju vara vem som helst i vilken sjukjournal som helst!
I min blogg finns redan ”ironi och självironi”. En god vän varnade mig med anledning av bokens titel, att det är svårt med ironi i texter, när man inte kan se kroppspråket eller ha ögonkontakt.
Så kom den märkliga dagen i mitt liv som 90-åring, att svaret på samtliga blodprov visar, att jag är frisk! Varför fortsätter jag då att strida mot sjukvården? På min 90-årsdag fick jag löfte om en present- boken ”BÄLTAD” av läkaren Maria Ingström – ”Från psykos till läkare – och vägen till en bättre psykiatri”.
En visselblåsare i sanning!
Gissa om jag uppskattar denna present! Ändå har jag bara läst första delen. Den är oersättlig för mig, envis som jag är och Ego-trippad. Författaren var nästan färdigutbildad till läkare men fick en psykos. ”23 år efter händelsen och med 22 yrkesverksamma år bestämmer Maria sig för att öppet berätta om erfarenheterna…”
Precis vad jag behöver få läsa om! Vad är en psykos? Hur fungerar den inifrån beskriven? Under årens lopp sen år 2010 har jag fått lyssna på olika berättelser inifrån. För mig räcker inte teoretisk beskrivning av vanföreställningar. Ingen berättelse har stämt för mig med den diagnos jag fick år 1956.
Backa – gör om och gör rätt! Visa lite kurage i Socialstyrelsen som på min tid hette Medicinalstyrelsen. Detta är ingen ”Pat.”! Det är människor av kött och blod, som borde reagera någon gång efter alla anmälningar om bältesläggningar och tvångssprutor! År 1956 skrev jag och frågade vem som har rätt att ordinera bälte och varför jag fick en blodtryckssänkande medicin som hade perfekt värde. Biverkan av Serpasil är depression och till och med fara för suicid stod det att läsa i Fass-boken på min tid som sjuksköterskeelev.
Det är ANDEN som fattas. Människan består av ande, psyke och kropp! Det är bibeln som fattas med sina grundläggande sanningar:”… kött och blod har inte uppenbarat detta för mig heller…” att Jesus är Guds son. Bibeln har visat mig att Herren Gud vet allt om mig! ”Oläklig är den skada du fått…Ingen tar sig an din sak…Se jag vill läka dina sår säger Herren…” ”I hans sår har vi fått läkedom.”
Där går en skiljelinje mellan boken som jag gav namnet: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och filmen med samma namn, som går på Youtube. Psykiatrin och samhället släpper inte in teologi, som betyder läran om Gud.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.