Kategori: ”Ur min journal…”
Jag är hemma nu…
Ande, själ och kropp hör ihop! Psyket kan inte åka in i en stängd byggnad och förbli inlåst! Själen är det viktigaste som finns! Detta tål att upprepas från 13 år tillbaka i en blogg kallad ”Zebulon”. Där fortsätter jag sen…
”Zebulon
Eftersom jag har ”gått ut” som det heter, så tänker jag fortsätta att vara ute. Det var en svår vånda eftersom min historia är så gammal. De flesta vänner, som jag fått senare har ju inget vetat.
Men så dog första klasskamraten från realskolan. Nu för tiden är 70 år inte ett långt liv. Hon var klassens geni men blev bara vanlig sköterska på Restad Sjukhus/Östra Klinikerna. Då gick jag ut igen och igen men bara i Trollhättan. Det är skillnad på att gå ut i Göteborg, som är så stort. Det var harmligt.
Det var i den vevan, som jag mötte Zebulon. Han var också frimodig och gick ut. Sen blev det lite stopp och vi träffades igen på Gyllenkroken. Jag gick dit och åt – matfrisk som jag är och bekväm. Sen finns det mer att gå ut med än att man har erfarenhet av psykisk ohälsa. Det hade alla, som fick gå kursen och utbilda sig till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Jag gick dessutom ut med att jag har erfarenhet av Gud och Jesus och bibeln. Då kan det bli kris och bränna till riktigt ordentligt. Det passar inte inom psykiatrin!
Zebulon ingår i de tolv sönerna till Jakob i bibeln. Tolv är ett förbundstal. Så jag är trygg i mitt berättande. Jag har till och med blivit uppmuntrad att fortsätta att berätta. Carina är en annan från den kursen, som vill veta mer men inte om makten i kyrkan.
Och nu tänker jag röra runt i grytan. Jag kan bara min historia och där är det fråga om läkares makt att få ställa diagnos och sen få ha rätten att vårda för den sjukdomen och hålla mig inlåst som patient. Ja, det är en förfärligt gammal historia! Men 100 år inom sinnessjukhusvården i Sverige skall inte glömmas! Det är New Age falska evangelium att vara positiv bara och gå vidare!
”Vi måste glömma och gå vidare,” läste jag i TTELA och så planerades lekar i kulverten enligt modell av ”Fångarna på fortet” –> Fånarna på Restad.
Då fick jag ett nytt backlash!
Två psykiater har rätt att ställa en diagnos och har sen har rätten att vårda med mediciner och inlåsning. Det är helt OK, om de bara lyssnar på vad patienten berättar först.
Två teologer har rätt att ställa diagnos också med all sin kunskap bara de lyssnar på människan det gäller först. Det finns maktmissbruk och övergrepp inom olika områden i vårt samhälle. Min uppfattning är, att det inget farligt är att backa och lyssna till den det gäller inom både psykiatrin och teologin.
Själavård är ett vackert begrepp. Den skall ske inom stängda dörrar.
Psykiatri sker ofta inom stängda dörrar men skulle behöva insyn och framför allt kunskap om Guds kärlek. Psykiskt sjuka skulle behöva upprättelse! Nej, jag skall inte blanda in politik men det är politik också. De högsta roffar åt sig högre och högre löner.
”Det skall löna sig att arbeta.”
Självklart! Det skall löna sig att vara frisk! Är det så svårt att fatta, att det ingen självklarhet är att få vara frisk? Det finns utredningar på det också att de som har höga löner är mindre sjukskrivna. Kan det finnas ett samband?
Jo, jag tänker fortsätt att vara ute. Det är skön luft på hösten.” Slut citat från min plats i rymden år 2013.
*******************************
Skapelsens Gud har varit före på varje plats där en människa kan hamna! Han kan hela sin Skapelse och älskar den så mycket, att han sände sin son att upprätta det som blivit förstört. Gud själv som Skapare har gett en möjlighet till ett helande! Människan kan få kontakt med hans Ande – den tredje personen i gudomen.
”Tro på Herren Jesus så blir du och din familj frälst.” Apg 16:30
Två lärjungar till Jesus – Paulus och Silas var fängslade i bojor men blev befriade genom ett kraftigt jordskalv, när de satt och sjöng och prisade Gud!
Detta händer idag också! Även om det inte är synligt fängelse och synliga bojor, så är det samma kraft i namnet Jesus! Han har betalat priset för att befria din själ! Hela bibeln berättar om frälsning genom hans död på korset för alla.
Psaltaren 16:9-11 ”Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; såväl min kropp får bo i trygghet. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. Du skall kungöra för mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fylles, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” 1917 års öv.s.
Dit du icke vill… fortsättning
Berättelsen är från år 2014 och får börja min fortsättning:
”Bok & Biblioteksmässan är över för i år. Som sagt. Orden ringde i mina öron innan:
”Dit du icke vill”
Ja, jag vet, att det är en känd boktitel. Författaren är Ulla Isaksson och jag har inte läst boken. Det är inte många böcker, som jag läst. Att gå på bokmässan är absolut inte något för mig. Men så har jag fått fribiljett flera år och vill vara artig. Bokmässan är inget för en ljudkänslig. Överallt är det mikrofoner och högtalare för talarna. Överallt talar nästan alla samtidigt även publiken. Fribiljetten har gällt även för torsdag med fackfolket. Då är det mindre med folk…
Sen hittade jag ett annat trix. Det var att studera Svenska Kyrkans bilaga till hela programmet. Den heter ”Se människan” precis som deras stora scen. Den är stor i förhållande till alla små, öppna scener. Den som vill vara säker om en sittplats bör gå på programmet, som är innan det man vill lyssna på och sen sitta kvar. Ett trix som jag lärde mig, det var år 2011, när jag själv skulle tala för min bok och Annika Östberg var i dialog om sin bok:
Ögonblick som förändrar livet
Allt hör ihop med allt. Nu är det natt och jag kan inte sova. Det blev ord för mycket på Facebook igår. Som någon kunde hindra på sin plats. Det var ett inlägg för mycket från min sida med fel tonfall. Vi skall vara positiva. Och det är inte jag. Det är lite New Age över allt positivt tänkande, tycker nog jag:
”Om alla bestämde sig för att tänka positivt, så skulle det inga krig bli!”
Det var programförklaringen, som jag fick för många år sen. Men nu är det krig och jag är kritisk och eftertänksam. Skulle jag haft en mjukare framtoning? Skulle jag tigit i stället och inte gått ut med min berättelse om psykiatrisk vård på 50-talet?
Det blev ett ord förmycket igår. Därför är jag vaken och fortsätter att orda. Det är inte bara jag som ordar. Det gjorde mannen också den 10:e oktober, när jag förde den dagen på tal…
”…psykiatrireformen? Menar du när läkemedelsbolagen tog över vården?”
Allt hör ihop med allt och jag har ordat igen om min egen bok på Bok & Biblioteksmässan: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Den fick fin kritik av mina vänner då den kom ut år 2011 första lilla upplagan på Recito Förlag AB. Om jag bara inte hade skrivit om blodet. Kunde jag inte ta bort det kapitlet? Ingen skulle fatta sammanhanget. Kritiken fick jag gång på gång, när boken var ett manus bara. Kritiken fortsatte. Jag borde dela på berättelsen från Restad Sjukhus år 1956 och mitt predikande om blodet.
Jojo. Sjukvården vill inte höra talas om blod! Märker ingen hur ologiskt detta är? Psykiatrin inom sjukvården vill inte höra talas om själen! Märker ingen hur ologiskt detta är? Vi skall ha (H)järnkoll men inget veta om själens längtan efter försoning med Gud! Jag är inte politiskt korrekt. Obekväm med andra ord och har ordat för mycket. Därför kan inte jag sova och ordar igen.
Dit du icke vill. Det är ord från bibeln. Jesus berättade för sin lärjunge Petrus, att tiderna skulle ändra sig. Som ung gick han dit han ville. En dag skulle han bli förd, omgjordad och ledd ”dit du icke vill”. Jesus visste vad han talade om. Alla skrifter talar om honom, att det fanns inget annat sätt att rädda oss på än att ge sitt liv – sitt blod. Joh. ev. kap 21:15 – 19
Dit du icke vill. Orden ringde inom mig. Jag ville inte gå på Bok & Biblioteksmässan i år heller men skulle motivera under tio minuter varför jag skrivit boken om platsen, dit jag inte ville komma.
Den platsen ledde mig sen vidare till kunskap om försoning genom blodet – försoning med mig själv, försoning med mina minnen. Fotot därifrån är taget den femte september år 2009 med ryggen åt mitt trauma. Längst bort på gatan kommer det tre personen, som går mot mig. För mig betyder det mycket med min referensram till bibeltexter och sammanhang. Ande, själ och kropp kan få besök av fadern, sonen och den helige anden.” Slut citat
2026 06 09
Den fortsatta berättelsen om ande, själ och kropp är från mitt privata minnesalbum till mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag midsommar år 1971.
Familjefotot är från år 1958 och bröllopsfest för storasyster. Fotot på mig som avslutning av berättelsen är mitt trots mot rutiner inom sjukvården. Som omskolad till arbetsterapeut började jag undra en dag varför jag skull bära vit rock i mitt arbete. I arbetssalen bland patienter var det ju ingen kamp mot bakterier – inget behövde vara sterilt. Så jag började med färg på privata rockar. Begreppet ”posttraumatiskt stress” fanns inte i mitt ordförråd. Däremot en kompakt tystnadskultur. Det fick inte komma fram, att jag var en av dem – patienterna. Det fick inte komma fram, att jag också var stämplad för livet och utanför.
Det är skillnad på att vara personal eller patient! Det gick aldrig att få tillbaka min plats bland sjuksköterskeeleverna som kurskamrater. Jag förblev utanför gemenskapen, när jag berättade vad jag varit med om efter september år 1956.
”Att du inte lägger det bakom dig!”
Sjukvårdspersonalen höll varandra om ryggen. Det som hände bakom stängda dörrar fick inte komma ut! Jag borde tiga om min berättelse. Detta gav mig ett utanförskap. Jag hörde inte ihop med varken personal eller patienter.
Tillfället
Det är en rubrik på en dikt av Evert Amnefors i boken: Bortom
I kväll vill jag berätta min egen historia, som jag ältat fram och tillbaka under snart 70 år. Än har jag inte gett upp hoppet om att få nå någon psykiater. Fortfarande är jag upprörd över att Gud som Skapare inte får någon eller mycket liten plats inom psykiatrin. Däremot blir olika yoga godkänt. Vi har religionfrihet.
Första läsåret på Sjuksköterskeskolan var över med teori i olika ämnen. Vi skulle skiljas för att tjänstgöra på olika avdelningar. Innan dess hade vi en samling med olika programpunkter. Jag för min del ville berätta om min kristna tro vad den betyder för mig. Det var något jag ville själv men var orolig över hur jag skulle våga och låg vaken på nätterna innan och kämpade med feghet. Dikten av Evert Amnefors påverkade mig mycket.
Kvällen kom och i samlingen vågade jag berätta enkelt, att jag tror på Gud, Jesus och bibeln. Det blev så laddat, att jag började gråta och gick därifrån. Ingivelsen var från Gud och detta hade vi samtalat om nattetid. Jag ångrade inte mig.
Så där började tydligen psykosen. Jag sökte upp rektorn och bad om eget rum för jag behövde mörkt och tyst för att kunna sova. Rumskamraten behövde inte så mycket sömn. Så pratade jag för mycket till rektorn och därefter blev det promenad till psykiatriska kliniken.
Hur snabbt diagnosen ”manodepressiv psykos” kom vet jag inte. Men jag fick en spruta och fick sova på en brits i sköljrummet. Det var en dålig packning i kranen över sköljhon, som lät för mycket i mitt tillstånd. På den tiden fanns det tvättlappar av tyg. Lätt att åtgärda problemet för en personal.
Då försöker jag tänka så här om psykoser, som innebär vanföreställningar. Om en psykiater är ateist och vet, att det ingen Gud finns och sen får möta en ung sjuksköterskeelev, som talar med denne Gud på nätterna, som inte finns, så kan det ju vara lätt att kalla detta vanföreställningar? Var fick de sin diagnos ifrån har jag undrat, som bara var dödstrött efter många vaknätter. Jag hade börjat vaka på en avdelning men kunde inte sova dagtid heller.
Visste inte, att jag bär på så mycket av posttraumatisk stress på grund av fortsättningen, som blev ju sju gånger värre, när sjukdomen skulle följas i diagram på mentalsjukhus under 3 månader. Här kommer min poäng! Gud hade varit före mig på det sjukhuset inom den vården! Här kommer min poäng! En dag fick jag äntligen gå ute i frisk luft själv och då var Jesus där och visade mig på en ung flicka, som strövade omkring i parken. Hennes kroppshållning visade på tunga tankar. Kanske att hon behövde någon som lyssnade?
Sjuttio år har gått. Från och till har skräcken för diagnosen och sen behandlingen plågat mig nattetid och dagtid. ”Att du inte lägger det bakom dig!”
Så enkelt var det inte. Nu vet jag, att det finns mer än en som behöver stöd och uppmuntran i kampen att stå ut efter fel behandling. Vi har ande, själ och kropp. Gör det ont i själen påverkas kroppen. Gör det ont i kroppen påverkas humöret. Själen är det viktigaste som finns. Själen är odödlig.
Jag älskar bibelns berättelser från början till slut. Nu är det sagt. Jesus betalade en lösensumma med sitt eget liv för vår frihet. Guds Ande ger kraft för dagen och framtiden. Anden som Hjälparen vet mer om posttraumatisk stress än jag gör.
”Min framtid är i Herrens händer i natten mörk han ljuset tänder…”
Ande , kropp och själ (fortsättning)
Det är dags att berätta. Eftersom det fungerar bäst för min del. Den som följer min blogg vet, att jag upprepar. Så har jag tydligen gjort alltid – varit tjatig. Därför vågar jag upprepa att mentalsjukvården kolappsats. Det stora felet är tron på vetenskapen och sökandet efter biologiska fel i hjärnan snarare är att se en enskild människa som ett under. Enskilda människor kämpar med att förstå sin roll i samhällets vardag.
”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ (1917 års öv.s) tar skada till sin själ (Svenska Folkbibeln 1998?) Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” Matteus 26:20
Det hjälpte inte, att sparka mig blodig mot den tre meter höga muren runt de mest oroliga avdelningarna på före detta Restad Sjukhus och redogöra för att de tänkt fel, handlat fel och inte velat backa från snabba diagnoser! Skall unga människor i en tillfällig krissituation bli stämplade för livet med en tung mentalsjukdom? Skall deras för tillfället upplevda kunskaper sabotera så mycket för framtiden? Håller det att hänvisa till teoretiska kunskaper utan att pröva om de håller i framtiden?
Sjuttio år har gått och en dag blev jag tvungen att byta Vårdcentral. Jo, där står långt tillbaka i min journal, att jag haft besvär med ryggen under lång tid. Så sant. Därmed är inte allt psykosomatiskt. Det skall inte vara så att inte felaktiga diagnoser justeras!
Sjuttio år har gått snart sen den traumatiska upplevelsen av mentalsjukvård ägde rum år 1956 och jag kom fram till ortopeder. Äntligen fanns det en remiss till en ortoped och åter igen röntgen bilder på höften!
Nej, jag är inte bitter! Jag bara frågade direkt om där finns någon ortoped, som kunde tänka sig doktorera på ambulerande skolios från tonåren till kroniskt ryggskott och så vidare i motsats till ”manodepressiv psykos.” Sen lade jag alla kort på bordet: den bok jag skrivit år 2011: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”, adress till länken på Youtube och filmen med samma namn år 2013, en psykoterapeuts frivilliga utredning av skadorna som blivit efter den psykiska våldtäkten år 1956 nämligen Elisabeth Punzi, Ph dr. samt en fysioterapeuts undersökning kota för kota på ryggraden. Dessutom var hela gamla sjukjournalen på rygglidandet med från år 1972.
”Nu räcker det!”
Ortopeden log mot mig och sa att de hade ingen doktorand i mitt önskade ämne. Hon brydde sig inte om den text som fanns utan såg vad röntgen bekräftade. Jag var framme vid att få min andra höftprotes!
Hela ortopedpersonalen trodde på mig. Det gjorde mig så gott! Operationen var över den 6/5 och dagen efter kunde jag gå några steg med rollatorn igen!
Människan har ande, psyke och kropp. Min blogg har handlat mycket om min egen kamp att få tillbaka tron på den psykiatriska världen. Ha överseende med alla upprepningar! Bibelns beskrivningar i krig och kamp är mycket mer intressant. Där trivs jag och vill gärna fortsätta prata för mig själv eller med några andra.
Jag tänker på den unge David nu som blev smord till kung men hotad till livet gång på gång och försmådd av kung Saul. Det är mycket givande att läsa och sätta sig in i. Lammet som blev en herde till slut…
Hur var det när han var som mest ensam och jagad?
”Om Gud är för oss vem kan då vara mot oss? Ingen.”
Bältad
”Bältad- Från psykos till läkare – och vägen till en mänskligare psykiatri”.
Så heter boken av Maria Ingström. Den kom ut i höstas och är översatt till engelska och skall presenteras i USA i slutet av april 2026. På hennes tidslinje på META skickade jag med en hälsning till Lucy Winer projektledare för egna berättelsen och filmen om Kings Park – mentalsjukhuset med 7000 patienter. Filmen visades 2015 på Stora Teatern i Göteborg i samarbete med ”MAD IN AMERIKA”
Skammens resa
Idag är påskafton år 2026. Någon eller AI har hittat en tidigare blogg, som passar till skärtorsdagens blogg med namnet: ”Sadism”. Synkroniseringen är perfekt!
Jag har bjudit på min kamp under stor del av livet att kunna glömma också och inte bara förlåta. Glömma vad som hänt av övergrepp inom mentalsjukvården gick inte. Jag läste alla bibelställen om min skuld, som jag fick efterskänkt som enligt bibeln berättelse var obetalbar jämfört med det lilla, som jag inte ville efterskänka en nästa (personalen och myndigheter år 1956 och framåt).
Min dröm tål att upprepas. Den är så tydligt beskriven i mitt andliga arv inom Svenska Missionsförbundet genom kartan över min hembygds gårdar och hus. Spången över en å blev för gammal, sned och bräcklig. Ingen gick där längre. Min far var kritisk, yrkesskicklig snickare under sin levnad och undrade i drömmen varför ”de” inte gjorde något åt situationen. Jag ärvde hans petighet och noggrannhet och undrade varför mentalsjukvården inget gjorde för att förbättra vården. Jag gick ner mig i ”gyttjan” av kritik att syna en bro till hälsa. Men fattade inte så snart att den redan var färdigbyggd genom tro på Jesu död för min skull!
”Så ser jag det!” Detta är min brasklapp, när jag tolkar bibeltexter efter egna upplevelser. Jag har inte ”trampat vatten” utan gick ner mig i dyn. Jesus drog upp mig och satte mina fötter på en klippa.
”Den klippan är Jesus!” De åt och drack ur en andlig klippa…
Det var fel, att hålla på och såra mig själv med egen-påhittade diagnoser. Det gav ändå djupare sår. Det finns en ny bro till LIVET som håller! Min far i drömmen står för det förgångna och det som är dött. Gyttjan står för gyttja och stigen förbi Lyckhem till mitt föräldrahem Solhem står för hemmet. Fridhem står för den frid jag haft och lämnat en gång.
Jag längtar hem till min hembygd. Ja. Jag längtar än mer till mitt himmelska hem. Annandag Påsk börjar vandringen i bibeltexterna med den uppståndne.
Då är jag Kleopas hustru…
Sarkasm
Det är torsdagen den 4:e april dagen före Långfredagen i påsken 2026. Klockan på min mobil visade 3.3.3. ett litet ögonblick av ljus.
Jag kan inte påstå att jag vaknade om jag inte sover. Natten går i vart fall mot dag – den dag som betyder så mycket bland mina minnen. Påsken år 1951 eller 1952 var tröttheten som värst i realskolan. De höga intagningsbetygen från landet hade försvunnit och var i riskzonen att gå under strecket för godkänd särskilt i tyska och engelska. Det var då torsdagen kom tillsammans med honom. Jag fick en rätt diagnos till slut varför jag inget orkade i skolan.
Med åren som gått utvecklades min insikt till sarkasm:
”Hysterisk pares bilatteralt coxum mellan L4 och L5,” eller en annan senare variant: ”Vilande bipolär utan skov.”
Med dessa öppna sår i kroppens minnen har jag sårat andra med de sår jag själv har fått. Ingen ursäkt men en förklaring till varför jag frågade en duktig broder i exegetik och teologi: ”Är det inte stor risk med att leka med AI?”
I varje daggryning efter lång natt börjar jag att läsa dagens app ur Svenska Kärnbibeln med bara en kvart om dagen. Jag har ingen koncentrationsförmåga att läsa bibeln på ett år efter någon bibelläsningsplan. Min bibelläsning under hela livet sen tonåren har varit att leta efter löften och tröst att orka dagen. Dålig rygg är ingen sjukdom bara lite besvär med ryggen. ”Jag har aldrig kunnat böja mig men inte varit sjukskriven för det förut,” är ett av mina försök att skämta bort det svåra för länge sen.
Citat ur Svenska Kärnbibeln:
”Sista kvällen (13:1-17:26)
1[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. vers 3b, 4, 5 osv.]
Nu [strax] före påskhögtiden [troligtvis kvällen den 13:e nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälvisk, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se Joh 19:30] älskade han dem. 2Och redan under kvällsmåltiden [när Jesus och lärjungarna låg till bords och åt] ingav djävulen [har djävulen gång på gång kastat fram tanken] i Judas, Simon Iskariots sons, hjärta, att han skulle utlämna (förråda) honom [Jesus]. 3Jesus visste (har sett) [har en klar förståelse av] att Fadern hade gett allt i hans händer [gav honom makt över allting], och att han hade utgått (att han kom) från Gud och [nu] skulle gå (dra sig tillbaka) till Gud.” Slut citat
Det är torsdag morgon snart och jag är inte bara självironisk eller sarkastisk. Jag vill inget hellre än att vara med min vän i trädgården, där han kämpade för sitt liv att slippa döden på ett kors. En enda gång läste jag för många år sen har det funnits en enda dokumentation på en man i medicinsk litteratur, som hade så svår ångest, att de tunnaste blodkärlen i huden i ansiktet brast och svetten blev blod.
Evangelisten och läkaren Lukas som inte var något ögonvittne till Jesus under hans vandring fick veta, att Jesus haft så svårt ångest i Getsemane den sista påsken. Han ville slippa lidandet om det var möjligt och bad så till sin himmelske far. ”Om det är möjligt gånge denna kalk ifrån mig.”
Det blev inte möjligt för honom. Där kämpade han för min räddning också – min frälsning. Hade jag en djup depression den påsken på 50-talet eller kom jag till insikt om rätt diagnos:
Jag är en syndare! ”Den stunden i Getsemane jag aldrig glömma kan då han i blodig ångst och ve…” Tavlan i lilla salen i Missionkyrkan hade en förstoring av Jesus på knä i bön. Lilla salen är närmast på fotot. Andra våningens vaktmästarbostad, som tänkt från början, försökte jag ”hyra” innan rivningen för att få vara i min hembygd efter år 1989, då den revs.
Gästboken
Igår kväll bad jag till Gud om lust en gång till att få berätta i min blogg. Värken och problemen vill ta över och nätterna då det inte går att sova är långa. En av mina föräldrar fick en tom gästbok i födelsedagspresent på den tid då det var en fasa för gäster att behöva hitta på ett trevligt utformat tack för idag. I arvsskiftet bland oss sex syskon bad jag att få den. Jag visste hur mycket intressanta gäster och vänner där fanns plus alla som hämtat sitt beställda klockfodral. Det kanske var svårast för dem att formulera sitt tack, när de köpt och betalat för ett klockfodral.
Min far uppskattade ett uppriktigt tack mycket mer än pengarna. Så är det med min far i himlen också. Han väntar på mitt tack för allt han gjort för mig genom hela långa livet. Nu ligger det bakom. Ända sen ungdomen har jag vetat, att det finns bibelläsningsplaner att följa. Nu finns det tjocka utgåvor av bibelutläggningar samtidigt med bibeltexten och handledningar. ”Tro inte att bibeln är skriven för dig.” Den är inte skriven för mig och min tid i Sverige heller. Detta har jag fattat att först skall man fråga vem mottagaren av bibeltexten är till. Men inget har hjälpt mig utan koncentrationsförmåga! Så mitt berättade blir i vanlig ordning hit och dit men nu via Gästboken i Huset som blev ett hem.
Första bladet i Gästboken! Bättre kan den inte börja! Min hembygdsforskning började med järnvägen och Alma och Wilhelm Lindahl som första grannar och stationsföreståndare – utbölingar precis som pappa David i slutet av 10-talet. Deras söner var runt 20-års åldern och fotointresserade. Tack vare alla deras foton, som jag fick låna genom systern Barbro och reprofotografera, så är byn dokumenterad.
Stationshuset i Norra Björke och magasinet när järnvägen var nedlagt och andra gäster skrev i vår gästbok. (Foto Gunnel)
Bröderna Georg och Birger Lindahl fotograferade sågverket som låg till vänster om järnvägen efter en storm år 1917, då stora delar av skogen blåste ned. Detta foto har betytt så mycket för mig under tid då jag läste om tabernaklet i öknen. I min barndom var detta en förbjuden lekplats att springa på högarna av stockar som kunde komma i rullning. Mitt blivande föräldrahem syns i bakgrunden som stomme. Längst bak Hunneberg.
”Konsthantverkarna Besalel och Oholiab
31 Herren sade till Mose: 2 Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. 3 Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 4 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 5 slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.
6 Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag givit vishet i hjärtat att utföra allt som jag har givit dig befallning om: 7 uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, 8 bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, 9 brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, 10 de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, 11 smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt skall de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.” 2 Mose 31:1-10
Mönsterbilden
Nu gör jag en störtdykning ner i mitt arkiv med minnen. Det var år 1957 och hela min framtids drömmar var slagna i spillror. Jag hade hämtat min uniform till sjuksköterska på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och var i botten på grund av alla ”nej” till mig. Då föreslog min lite äldre syster, att jag kunde bli arbetsterapeut. Det var ett ord jag inte kunde eller visste fanns som yrke ens. Då frågade jag Gud om ledning genom att läsa bibeln från början och dessutom samtidigt i Nya Testamentet. Och kom till att en man blev begåvad med alla slags slöjdskicklighet. Först gällde det att söka till Steneby Yrkesskolors alla kurser i småslöjd. Ordet arbetsterapeut fanns ju inte i bibeln tänkte jag. Hur skulle jag kunna få svar? I Nya Testamentet kom jag till versen: ”Tänk på dem som äro fångna som om ni vore deras medfångar…” (Fritt ur minnet)
Första sidan i hemmets Gästbok har Gunde Raneskog och hans fru Maj längst ner. Raneskog var pastor i Trollhättans Missionförsamling och den lilla församlingen i Norra Björke var en utpost. Senare blev han distriktsföreståndare och tog emot mig som elev år 1954 till ”Bibel och Evangelistkurs” under en månad och även en ny kurs år 1959 efter mitt livs stora trauma år 1956. Det är en mycket viktig bibellärare i mitt liv samtidigt med distriktsföreståndare Nils Engmyr. En detaljerad undervisning om Tabernaklet i öknen fick jag först av missionär Wilhelm Bergling i slutet av 60-talet.
Som barn och ungdom tog jag in alla dessa berättelser från olika världsdelar eller beundrade teckenspråket av de dövas missionärer. Så klart jag ville bli en av dem, som delade med sig av Guds kärlek! Konstigare än så blev aldrig min upplevelse av en kallelse. Jag bara väntade på att Gud skulle vilja det samma som jag ville!
Under finska vinterkriget låg en bataljon i min hembygd och intog flera hus och påverkade byn. Vi liksom många andra hade ett finlandsbarn 1943 – 1944. Detta är min referensram. Hur Gud tänkt ut min utbildning fattade jag först om länge och berättade det för mor Anna en gång hon var på besök år 1956.
Foto och framkallning av Gunnel på Husargatan i Göteborg år 1987 och där omkring. Jag var bara 52 år, när jag var tvingad ta emot hel sjukpension. Den pensioneringen sammanföll med rivningen av Haga och min arbetsplats på Räddningsmissionen.
Gud fick väldigt många frågor av mig om var hans kallelse tog vägen. Än är jag lite stolt som 90-åring och undrar, om han inte fattar hur duktig jag är och skulle vilja hjälpa honom lite grand.
Ja, det är min självironi. Snart kanske jag också fattar, att han själv gjort allt som behöver göras för min framtid, nutid och dåtid.
(Han liksom lagar min dåtid.)
Min Gud lagar min dåtid. Här är fönsterkarmen kvar. Innanför på skrivbordet stod en fast bordstelefon till skillnad från dessa mobiler = rörlig på engelska språket. Jag hade eget telefonnummet till Ungdomsmissionen. När mitt namn togs bort från telefonkatalogen upplevde jag, att rivningen av mig börjat i hörnet av Pilgatan/Husargatan.
Min Gud klarar av att laga allt trasigt tänkande för nu står här en ny byggnad som är ett universitet. Men i min svåra pensioneringskris hade jag en dråplig dröm, att jag själv omkom i en spårvagn mitt framför stora universitetet på Vasagatan och i 2:ans spårvagn. 2:ans spårvagn som kom från Haga/Annedal svängde på den tiden ner mot Grönsakstorget. Nu gick den rakt fram och i drömmen undrade jag hur jag lättas skulle dö om jag höll andan. Sen for jag upp i en hiss i ett höghus mittemot och berättade för min syster att jag dött. En dröm kan vara hur konstig som helst. Sen var det cementgrisar på gatan som stopp och jag fick välja 7:an spårvagn mot Sahlgrenska. I den tvingade jag mig in genom dörrarna och skämdes sen över min envishet. Där vaknade jag.
Min egen analys: Två står för drömmen att bli ett med den jag trodde det skulle bli men inte blev. Universitetet står för alla komplex, att jag aldrig orkat sitta och läsa som behövs för studier. Min syster står för en god lyssnare. Sahlgrenska står för en enda stor besvikelse att vilja bli av med mig en så duktig sjuksköterskeelev.
”Hur kunde de göra så?”
Ja, då fortsätter jag mina studier i bibelns texter. Rektorn för sjuksköterskeskolan var i många år en syndabock att skylla på. Ända tills hon dog. Då behövdes det en ny och fick bli en mentalsköterska, som arbetet på Restad Sjukhus nästan hela sin arbetsperiod. Hon fick bära skulden för en misslyckad mentalsjukvård tills hon dog. Ingen av dem kunde bära min börda av skam.
Så det fick bli Jesus – endast Jesus.
Trettio år stod de i min bokhylla oanvända gåvan jag fick tre band av Peter Fjellstedts Bibel med förklaringar om min synd och skuld som måste utplånas å ena sidan och å andra sidan bäras bort…
Gåvan är Jesus Guds Son men jag är så trög att fatta! Jag fick ett helt liv att försöka fatta vad nåd innebär.
En ny natt är över. Den gick ganska fort. Lovsången började bubbla därinne och det blev åter morgon. Palmsöndagen 2026
En visselblåsare
”Vem är ”Pat.” frågade hon, när boken kommit ut år 2011 på hösten. Det kan ju vara ett personnamn? Det kan ju vara vem som helst i vilken sjukjournal som helst!
I min blogg finns redan ”ironi och självironi”. En god vän varnade mig med anledning av bokens titel, att det är svårt med ironi i texter, när man inte kan se kroppspråket eller ha ögonkontakt.
Så kom den märkliga dagen i mitt liv som 90-åring, att svaret på samtliga blodprov visar, att jag är frisk! Varför fortsätter jag då att strida mot sjukvården? På min 90-årsdag fick jag löfte om en present- boken ”BÄLTAD” av läkaren Maria Ingström – ”Från psykos till läkare – och vägen till en bättre psykiatri”.
En visselblåsare i sanning!
Gissa om jag uppskattar denna present! Ändå har jag bara läst första delen. Den är oersättlig för mig, envis som jag är och Ego-trippad. Författaren var nästan färdigutbildad till läkare men fick en psykos. ”23 år efter händelsen och med 22 yrkesverksamma år bestämmer Maria sig för att öppet berätta om erfarenheterna…”
Precis vad jag behöver få läsa om! Vad är en psykos? Hur fungerar den inifrån beskriven? Under årens lopp sen år 2010 har jag fått lyssna på olika berättelser inifrån. För mig räcker inte teoretisk beskrivning av vanföreställningar. Ingen berättelse har stämt för mig med den diagnos jag fick år 1956.
Backa – gör om och gör rätt! Visa lite kurage i Socialstyrelsen som på min tid hette Medicinalstyrelsen. Detta är ingen ”Pat.”! Det är människor av kött och blod, som borde reagera någon gång efter alla anmälningar om bältesläggningar och tvångssprutor! År 1956 skrev jag och frågade vem som har rätt att ordinera bälte och varför jag fick en blodtryckssänkande medicin som hade perfekt värde. Biverkan av Serpasil är depression och till och med fara för suicid stod det att läsa i Fass-boken på min tid som sjuksköterskeelev.
Det är ANDEN som fattas. Människan består av ande, psyke och kropp! Det är bibeln som fattas med sina grundläggande sanningar:”… kött och blod har inte uppenbarat detta för mig heller…” att Jesus är Guds son. Bibeln har visat mig att Herren Gud vet allt om mig! ”Oläklig är den skada du fått…Ingen tar sig an din sak…Se jag vill läka dina sår säger Herren…” ”I hans sår har vi fått läkedom.”
Där går en skiljelinje mellan boken som jag gav namnet: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och filmen med samma namn, som går på Youtube. Psykiatrin och samhället släpper inte in teologi, som betyder läran om Gud.
Det är synd!
Den sista striden
Grunden för mitt liv är Guds ord. Sen finns det många olika översättningar. En app, som bara har en kvart om dagen ur Svenska Kärnbibeln lyder så här idag: Ja, jag har frågat först om en får kopiera så långt avsnitt. Sättningen blir inte den samma…
”Gal 6:1-10
Ett liv i tjänst för andra
1Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]
2Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.] 3För om någon tror (tycker) sig vara något, fast han ingenting är [tycker sig vara förmer än andra och inte vill bära sin broders börda], bedrar han sig själv.
[Det grekiska ordet för börda i vers 2 är baros – en tung vikt eller sten som någon måste bära en längre sträcka. Det blev ett begrepp för att beskriva hårt arbete och svåra situationer, som i t.ex. Matt 20:12 där Jesus talar om vingårdsarbetarna som slet i hettan en hel dag. Här ligger betoningen på ”varandras bördor”. Paulus skriver om att man kan bedra sig själv – ordet har en grundbetydelse i sin substantivform ”en som förleder sinnet”, dvs. någon som vilseför sättet att tänka.]
4Men var och en ska pröva (undersöka, testa) sina egna gärningar (handlingar) och sedan bara hålla sin stolthet för sig själv [orsaken till varför man är stolt – det man kan ståta med och berömma sig av] utan att jämföra sig med någon annan. 5För var och en måste bära (lyfta) sin egen ryggsäck (portion, packning, börda; en militärisk term för den utrustning som en soldat normalt själv bar).
Här i vers 2-5 finns många sanningar:
• Alla, även kristna, kommer att möta problem och svårigheter – det är verkligheten i en fallen värld, se Rom 8:18-28.
• En kristen behöver finnas med i en församlingsgemenskap. I ett individualistiskt samhälle är det lätt att tro att ”ensam är stark”. Att ensam bära sin börda är inte ett uttryck för tapperhet, utan snarare ett tecken på stolthet, något som vers 3 belyser.
• Vers 5 tar upp den andra ytterligheten, den som utgår från att man förväntar sig att andra ska göra allt. Här använder Paulus ett annat grekiskt ord för börda, nämligen phortion (jfr med vers 2), som ofta översätts packning – t.ex. om en soldats ryggsäck. Det används även för skeppslast, se Apg 27:10 och kan betyda faktura eller räkning. När det kommer stora bördor – kriser i livet – då hjälps vi åt, men var och en bär sin egen ryggsäck och betalar sin egen räkning. Det kan och ska ingen annan göra. I ett annat brev förtydligar Paulus sitt budskap till de kristna som var odisciplinerade och levde på andra: ”den som inte arbetar, ska inte heller äta”, se 2 Thess 3:10.6Låt den som undervisas i ordet [evangeliet – det glada budskapet, se Ef 1:13] dela med sig till (delta med) den som undervisar i allt gott (i varje god sak). [Det grekiska substantivet koinonos beskriver en kompanjon/ partner – någon som är gemensamt delaktig och delar med sig.] 7Bli inte vilseledda (lurade, bedragna)! Gud låter sig inte förlöjligas (föraktas, bli fnyst åt) – för vad en människa sår [om hon skulle så], det ska hon också skörda.
8Den som sår i (in i) sitt kött [som gång på gång föder sin gamla onda mänskliga natur]
får av (ska utifrån/ur) köttet skörda förgängelse (undergång; andligt förfall),
men den som sår [och fortsätter att så] i (in i) Anden
får av (ska utifrån/ur) Anden skörda evigt liv.
9Och låt oss inte tröttna på att [vi borde inte vara så dåliga på att alltid] göra gott, för när tiden är inne (i sinom tid) [gr. kairoideo, dvs. i vars och ens egen unika tid och när rätt säsong/tillfälle kommer] får vi skörda om vi inte ger upp (ger efter, släpper taget) [slutar att göra gott].
10Så låt oss (vi borde) därför, medan vi har (äger) tillfälle (gr. kairos) [när rätt tid/säsong är inne], göra (verka) gott mot alla [hjälpa varje människa – göra det som bygger upp, är moraliskt rätt och ger glädje åt andra], och särskilt (speciellt; mest av allt) mot dem som är våra medsyskon i tron (ordagrant: ”mot dem av trons hushåll/familjer”) [i synnerhet mot dem som tillhör de troende familjerna].
[Paulus tillämpar nu lagen (principen) om sådd och skörd (utifrån utläggningen i vers 7-9) när han åter igen använder det grekiska ordet kairos (som beskriver tid, säsong och tillfälle). På samma sätt som skörden kommer vid rätt säsong så finns det en lämplig tid att så i Anden. ”Att ha” (gr. echo) har även innebörden att äga, vilket gör att betydelsen inte bara behöver vara att göra gott mot andra när möjlighet ges, utan också söka efter tillfällen att göra gott. Precis som en lantbrukare ivrigt söker det bästa och mest gynnsamma tillfället att beså sina fält.] Slut på citat
Jag har fått mycket hjälp genom att tillhöra en kristen församling. Nu är jag vid vägs ände och måste välja min slutstrid. För den som följt min kamp på Facebook eller i verkliga livet blir det tjatigt. Eller här på betald plats…
Jag drar det kortfattat. Det är skillnad på diagnosen ”manodepressiv psykos” för livet, när en är 20 år och har artros i vänster höft med protes i höger sen år 2007. Det är skillnad på att leva med ambulerande skolios och kroniskt ryggskott och värk än värk i psyket.
Där kommer sinnet för humor in, som bara den förstår som upplevt skillnaden! Sahlgrenska Sjukhuset är ett universitetssjukhus med högt betyg före den så kallade sjukhussjukan. Jag anser själv, att jag fick ”sjukhussjukan” i mina sår från år 1956 på ett mentalsjukhus! De läkte aldrig och gick inåt.
Sahlgrenska Sjukhuset ligger på en sida av Göta älv i Göteborg. Det är historia nu, att det funnits en bro över älven, som ledde till andra sidan, där två stora mentalsjukhus har kvar byggnader: Lillhagens Sjukhus och Sankt Jörgens Sjukhus. År 1955 var jag sjuksköterskeelev och första årets läskurs avslutades med denna humor av en psykiater eller en medicinare:
”Skillnaden mellan en neuros och en psykos går på Göta Älv bron.” Det var lite mindre skambelagt att söka själv till Psykiatriska Kliniken på Sahlgrenska Sjukhuset än att på den tiden hamna på Lillhagen eller Sankt Jörgen. (Min äldre syster hade ett svagt minne av den dåliga vägen och en gammal buss till Lillhagen Sjukhus med mig september 1956. I journalen står att mamman påstår, att detta går över om hon får sova.)
Denna humor kunde kontras med att en psykiater på Lillhagen på den tiden ledsnade på alla remisser från Sahlgrenska Sjukhuset där det stod. ”Psykos?”. En gång kontrade han då med en remiss från det mentala sjukhuset och skrev: ”Somatos?”.
Nu är jag vid vägs ände och letar efter en utbildad läkare med lite kurage. Låt bli att hålla varandra om ryggen, när en destruktiv diagnos är fel och är satt för livet! Det är myndighetsövergrepp till olika instanser och en plåga för livet! Se till att ge rätt att ta bort felaktiga diagnoser! Facebook är inget socialt forum längre utan endast en reklampelare, där vi blir åtskilda från varandra en och en. META är värre. Alla nerver går i ryggraden och en och en kan komma i kläm! Detta gör ont. Men vi når inte varandra på META. (Ping Carina Håkansson med flera.)
Nej, jag ber inte på mina bara knän! Det var flera år sen jag kom ner på dem. Går jag ner kommer jag inte upp igen. Där är massor av artros också. Hur skulle det vara om vi alla respekterade varandras kunskap?
”Hon har haft besvär med sin rygg i många år.” Det säger mig ingenting, när jag var i behov av att få möta en ortoped, som kan sitt område.
Nu är dagen kommen. Jag har fått möta både en och två ortopeder.
Jag lider av predikosjukan fortfarande men saknar en predikostol.
Den bör vara hög och stadig att hålla i…
Eller också sitter jag hellre på rollatorn och predikar att livet är i blodet!
”Jag sopar upp efter mig…”
Uttrycket lär vara mitt. Senare på Restad Gård, Vänersborg, blev detta citerat. Jag fortsatte att besöka det före detta mentalsjukhuset för att få berätta i Nu-tid hur det var att vara patient i Då-tid år 1956.
Den stora psykiatrireformen pågick på 80 och 90-talet. Medicinerna hade blivit så bra, att patienter med psykiska sjukdomar inte skulle behöva vara inlåsta längre utan kunde bo ute i samhället. I Trollhättan fanns kurser för den sjukvårdspersonal, som skulle komma närmast i omsorg – lite utbildning inom psykiatri. Detta är min formulering. Jag bad att få komma till en sådan kurs för att få berätta hur det var att vara patient. Det blev alla tre grupperna. I den första kursen började jag gråta på ett känsligt ställe. När jag fick frågan att komma till nästa kurs också bestämde jag mig för hur jag skulle komma över detta känsliga.
Och började gråta tidigare i berättelsen…
Läraren ville, att den tredje gruppen skulle få höra mig också. Min fasa hade varit hela tiden: ”Tänk, om det är en elev i kursen hemifrån! Hur skall jag hantera den skammen?” Så kom den dagen och mitt sista tillfället att berätta hur det var att vara patient på den mest oroliga avdelningen på mentalsjukhuset: David Bergstrands dotter från Norra Björke! Ja, så satt hon där på första raden framför pulpeten, där jag skulle sitta. Det var bara att erkänna bums, att nu är den skräcken ett faktum – en granne hemifrån skall lyssna!
Sjuttio år har gått snart men skammen finns kvar bland frikyrkofolk. Psykisk ohälsa talar man inte om! Om det händer är det mycket unikt som en lördag i Göteborg och Saronkyrkan. Mina vänner var där och lyssnade. Jag var mest förnärmad över att inte bli tillfrågad. Det är mycket känsligt att känna någon så frispråkig som jag är. Därför sopar jag upp efter mig på mig egen betalda bloggplats! Tack vare er, som läser min blogg, så kan jag läsa statistiken och se vilken blogg, som fått flest återkommande läsare. Detta är över 25 år i tiden. Så klart jag undrar varför när jag läser igen vad jag skrivet.
Har jag rätt att dra en slutsats, att om Jonas Gardell har en egen teologi ”Om Gud” och ”Om Jesus”, så kan väl jag också få ha en egen teologi om skökan, äktenskapsbryterskan och mannen?
P.S. Några timmar senare:
Universums Skapare är EN. Roten är EN. Källan är EN. Han är EN och jungfrun, skökan eller äktenskapsbryterskan är alla kallade. De som säger ”JA” till hans kärlek blir utvalda. ”…frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. De har burit ut hela sin historia och gjort den läsbar för de flesta. Kvar är mitt eget ansvar att förhålla mig till denna inbjudan. Mitt ”JA” skall vara ett ”JA” och mitt ”Nej” ett ”Nej”. Vad därav är är av ondo. Enligt Jesus. Det finns ingen Gud som är lagom passande. Påstår jag, att jag inte syndat så gör jag honom till en lögnare och sanningen är inte i mig. Omvändelsen behövs varje dag. D.S.
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.