Kategori: ”Ur min journal…”

Kopiering

I kväll flyttar jag Svenska Kärnbibelns text en kvart om dagen till min blogg. I morse satte jag in den på min tidslinje på f.d. FACEBOOK numera META. De frågar med svag text: ”Vad tänker du på nu?” De vill ha oss att skriva men isolerar oss från varandra. Möjligheten till dialog är snabb men kortvarig – bäst för morgon och förmiddag. Jag är pratsjuk och texten bör vara lättsam – inget allvarligt predikande.

Då passar WordPress för det jag egentligen vill. Då blir det ingen dialog mer än som stort undantag. Jag får prata för mig själv. Så gjorde jag i morse. Svarade på METAS fråga och berättade om mitt högmod med stor självironi. Varför är det så svårt eller omöjligt att kommentera på min blogg? Jag har skapat en kort E-postadress, som står längst ner för den som skrollar lite längre ned. Ja, jag vet att jag upprepar mig mycket! Det är ingen ursäkt. Det är brist på feedback också.

Gång på gång berättar jag om felbehandling och fel diagnos i 20-årsålden men jag kom ingenstans dit jag ville efter diagnosen. Då fanns inte tekniska hjälpmedel för att ligga och läsa. Sitta klarade jag inte så länge. All värk i ryggen påverkar också möjligheten att ta in kunskap och kunna behålla den över olika tentamen.

Nog om detta nu är jag över 90 år och älskar Hebreerbrevet! Ändå har så självklara saker gått förbi mig som att antagligen evangelisten Lukas är författaren och den ende icke juden av evangelisterna.

”Förstår du vad du läser?” Ja, i morse glimmade det till att författaren skriver ”oss” och ”er” ”vi” och ”dem”… Svenska Kärnbibeln är bra men jag kan inte få med deras kommentarer tydligt genom olika stil!

Hebr 4:1-13

1[Sista delen i Ps 95, som citerades i Heb 3:11 handlar om Guds vila.] När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. Men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro. 3Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger:

Så svor jag i min vrede:

De ska aldrig komma in i min vila. [Ps 95:11]

Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], 4för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. [1 Mos 2:2] 5[Tillbaka till den text som jag citerade tidigare från Psaltaren.] Här säger han: ”De ska aldrig komma in i min vila.” [Ps 95:11] 6Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad [som är det synliga resultatet av otro]. 7På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] ”i dag” [då det är möjligt att få gå in i vilan, se Heb 13:7] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:

I dag, om ni hör hans röst,

förhärda inte era hjärtan. [Ps 95:7-8]

8[Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanaan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag. 9Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. [Detta är enda gången ordet sabbatsvila, gr. sabbatismos, används. Det beskriver en fulländad vila, se Upp 14:13.] 10För den som har kommit (gått) in i hans [Guds] vila, han har också fått vila [sig] från sina verk (gärningar), precis (på samma sätt) som Gud [vilade] från sina (ordagrant: ”de egna”). 11Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

12För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]

själ och ande,

både leder och märg [i plural: ”märgmassor”],

och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats

tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)

och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds].

[Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är ”ett svärd med två mynningar/munnar/kanter” (”mynning” som i ordet ”flodmynning” från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]

13Inför Gud är ingenting skapat dolt, allt är naket och exponerat (öppet) för hans ögon. Inför honom måste vi alla stå till svars (öppet redovisa räkenskap för våra liv).

[Ordet ”exponerat” används endast här i Nya testamentet och betyder ordagrant ”nacken böjd bakåt, öppen och exponerad”. Det beskriver en brottare som tar ett avgörande grepp på sin opponent och böjer bak hans huvud och segervisst visar upp hans ansikte inför åskådarna. Det kan också beskriva hur nacken på ett djur som ska offras böjs bakåt och exponeras för kniven. Prästen som ska offra öppnar upp djuret och ser in i alla delar. Särskilt sista betydelsen passar in i sammanhanget med det tveeggade svärdet.]

Kvartbibel (bibelsällskapets plan) Slut på kopieringen.

Vilken text! Tänk, att få samtala om detta ”vi” och ”dom” i dessa valtider – hat eller kärlek!

Utvandrare eller invandrare…

Kallelsen

Dags att backa bandet till Missionskyrkan i Trollhättan och ett juniormöte under tonåren. Pojkarna hade i uppgift att berätta om missionen i Kongo. Jag minns fortfarande hur bra de förberett sig och redogjorde för varför missionen skulle bedrivas. Varför skulle inte de svarta få vara i fred och leva sitt liv? Så kom berättelsen om alla onda andar, som fanns i skogarna och som satte skräck i dem.

Då hände det äntligen det som jag väntat på. Jag fick som tonåring insikt i hur bra och tryggt jag hade det i min tro på Guds närvaro och hjälp. Det gick en värmevåg genom min kropp och jag visste, att jag skulle vilja dela med mig av min trygghet. Jag väntade bara på en bekräftelse från Gud. Han skulle vilja detta också!

”Läsa in eller läsa ut (En repetition)

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.” Slut på kopiering av en tidigare blogg-post år 2012.

Den som ville ha en Hemsida skulle veta vilken målgrupp den skulle gälla. Detta var runt år 2004. Jag hade misslyckats bland unga och blev bara arg, när de skrev emot. Min målgrupp var tydlig för mig och just de unga, som inte hade kontakt med kristen tro. Detta är historia, att jag blev avstängd år 2004 i bibelsajten för 12-20+. Från den tiden finns en doktorsavhandling:

”BIBELN PÅ MINA EGNA VILLKOR…” forskning bland unga genom några årtioenden.

En annan målgrupp kunde bli min släkt och min släktforskning. Jag fick förtroendet att låna och läsa min morfars bondepraktika och de gamla breven från början av 1820-talet. Och äntligen hittade jag en bok på biblioteket som heter: ”Roparna”. Vem var först i min släkt att omvända sig till Gud?

En målgrupp är sjukvården, där jag själv fått min utbildning. Vem ser alla som blivit skadade inom psykiatrisk vård?

Mitt berättande blir upprepningar. Vet inte hur jag skall fortsätta skriva rakt ut i luften från ”min predikostol” för ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv, som bibeln påstår.

Detta är sant! Finns ingen människa i närheten så är Gud, Jesus och den Helige Anden närvarande.

Och söker i kärlek…

Kommer en fotograf för att dokumentera så gäller det att byta om fort. Träskor och ladugårdsbyxor – bara hatten var rätt!

Jag är hemma nu…

Ande, själ och kropp hör ihop! Psyket kan inte åka in i en stängd byggnad och förbli inlåst! Själen är det viktigaste som finns! Detta tål att upprepas från 13 år tillbaka i en blogg kallad ”Zebulon”. Där fortsätter jag sen…

”Zebulon

Eftersom jag har ”gått ut” som det heter, så tänker jag fortsätta att vara ute. Det var en svår vånda eftersom min historia är så gammal. De flesta vänner, som jag fått senare har ju inget vetat.
Men så dog första klasskamraten från realskolan. Nu för tiden är 70 år inte ett långt liv. Hon var klassens geni men blev bara vanlig sköterska på Restad Sjukhus/Östra Klinikerna. Då gick jag ut igen och igen men bara i Trollhättan. Det är skillnad på att gå ut i Göteborg, som är så stort. Det var harmligt.

Det var i den vevan, som jag mötte Zebulon. Han var också frimodig och gick ut. Sen blev det lite stopp och vi träffades igen på Gyllenkroken. Jag gick dit och åt – matfrisk som jag är och bekväm. Sen finns det mer att gå ut med än att man har erfarenhet av psykisk ohälsa. Det hade alla, som fick gå kursen och utbilda sig till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Jag gick dessutom ut med att jag har erfarenhet av Gud och Jesus och bibeln. Då kan det bli kris och bränna till riktigt ordentligt. Det passar inte inom psykiatrin!

Zebulon ingår i de tolv sönerna till Jakob i bibeln. Tolv är ett förbundstal. Så jag är trygg i mitt berättande. Jag har till och med blivit uppmuntrad att fortsätta att berätta. Carina är en annan från den kursen, som vill veta mer men inte om makten i kyrkan.

Och nu tänker jag röra runt i grytan. Jag kan bara min historia och där är det fråga om läkares makt att få ställa diagnos och sen få ha rätten att vårda för den sjukdomen och hålla mig inlåst som patient. Ja, det är en förfärligt gammal historia! Men 100 år inom sinnessjukhusvården i Sverige skall inte glömmas! Det är New Age falska evangelium att vara positiv bara och gå vidare!
”Vi måste glömma och gå vidare,” läste jag i TTELA och så planerades lekar i kulverten enligt modell av ”Fångarna på fortet” –> Fånarna på Restad.

Då fick jag ett nytt backlash!

Två psykiater har rätt att ställa en diagnos och har sen har rätten att vårda med mediciner och inlåsning. Det är helt OK, om de bara lyssnar på vad patienten berättar först.
Två teologer har rätt att ställa diagnos också med all sin kunskap bara de lyssnar på människan det gäller först. Det finns maktmissbruk och övergrepp inom olika områden i vårt samhälle. Min uppfattning är, att det inget farligt är att backa och lyssna till den det gäller inom både psykiatrin och teologin.

Själavård är ett vackert begrepp. Den skall ske inom stängda dörrar.
Psykiatri sker ofta inom stängda dörrar men skulle behöva insyn och framför allt kunskap om Guds kärlek. Psykiskt sjuka skulle behöva upprättelse! Nej, jag skall inte blanda in politik men det är politik också. De högsta roffar åt sig högre och högre löner.

”Det skall löna sig att arbeta.”

Självklart! Det skall löna sig att vara frisk! Är det så svårt att fatta, att det ingen självklarhet är att få vara frisk? Det finns utredningar på det också att de som har höga löner är mindre sjukskrivna. Kan det finnas ett samband?

Jo, jag tänker fortsätt att vara ute. Det är skön luft på hösten.” Slut citat från min plats i rymden år 2013.

*******************************

Skapelsens Gud har varit före på varje plats där en människa kan hamna! Han kan hela sin Skapelse och älskar den så mycket, att han sände sin son att upprätta det som blivit förstört. Gud själv som Skapare har gett en möjlighet till ett helande! Människan kan få kontakt med hans Ande – den tredje personen i gudomen.

”Tro på Herren Jesus så blir du och din familj frälst.” Apg 16:30

Två lärjungar till Jesus – Paulus och Silas var fängslade i bojor men blev befriade genom ett kraftigt jordskalv, när de satt och sjöng och prisade Gud!

Detta händer idag också! Även om det inte är synligt fängelse och synliga bojor, så är det samma kraft i namnet Jesus! Han har betalat priset för att befria din själ! Hela bibeln berättar om frälsning genom hans död på korset för alla.

Psaltaren 16:9-11 ”Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; såväl min kropp får bo i trygghet. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. Du skall kungöra för mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fylles, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” 1917 års öv.s.

Dit du icke vill… fortsättning

Berättelsen är från år 2014 och får börja min fortsättning:

”Bok & Biblioteksmässan är över för i år. Som sagt. Orden ringde i mina öron innan:

”Dit du icke vill”

Ja, jag vet, att det är en känd boktitel. Författaren är Ulla Isaksson och jag har inte läst boken. Det är inte många böcker, som jag läst. Att gå på bokmässan är absolut inte något för mig. Men så har jag fått  fribiljett flera år och vill vara artig. Bokmässan är inget för en ljudkänslig. Överallt är det mikrofoner och högtalare för talarna. Överallt talar nästan alla samtidigt även publiken. Fribiljetten har gällt även för torsdag med fackfolket. Då är det mindre med folk…

Sen hittade jag ett annat trix. Det var att studera Svenska Kyrkans bilaga till hela programmet. Den heter ”Se människan” precis som deras stora scen. Den är stor i förhållande till alla små, öppna scener. Den som vill vara säker om en sittplats bör gå på programmet, som är innan det man vill lyssna på och sen sitta kvar. Ett trix som jag lärde mig, det var år 2011, när jag själv skulle tala för min bok och Annika Östberg var i dialog om sin bok:

Ögonblick som förändrar livet

Allt hör ihop med allt. Nu är det natt och jag kan inte sova. Det blev ord för mycket på Facebook igår. Som någon kunde hindra på sin plats. Det var ett inlägg för mycket från min sida med fel tonfall. Vi skall vara positiva. Och det är inte jag. Det är lite New Age över allt positivt tänkande, tycker nog jag:

”Om alla bestämde sig för att tänka positivt, så skulle det inga krig bli!”

Det var programförklaringen, som jag fick för många år sen. Men nu är det krig och jag är kritisk och eftertänksam. Skulle jag haft en mjukare framtoning? Skulle jag tigit i stället och inte gått ut med min berättelse om psykiatrisk vård på 50-talet?

Det blev ett ord förmycket igår. Därför är jag vaken och fortsätter att orda. Det är inte bara jag som ordar. Det gjorde mannen också den 10:e oktober, när jag förde den dagen på tal…

”…psykiatrireformen? Menar du när läkemedelsbolagen tog över vården?”

Allt hör ihop med allt och jag har ordat igen om min egen bok på Bok & Biblioteksmässan: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Den fick fin kritik av mina vänner då den kom ut år 2011 första lilla upplagan på Recito Förlag AB. Om jag bara inte hade skrivit om blodet. Kunde jag inte ta bort det kapitlet? Ingen skulle fatta sammanhanget. Kritiken fick jag gång på gång, när boken var ett manus bara. Kritiken fortsatte. Jag borde dela på berättelsen från Restad Sjukhus år 1956 och mitt predikande om blodet.

Jojo. Sjukvården vill inte höra talas om blod! Märker ingen hur ologiskt detta är? Psykiatrin inom sjukvården vill inte höra talas om själen! Märker ingen hur ologiskt detta är? Vi skall ha (H)järnkoll men inget veta om själens längtan efter försoning med Gud! Jag är inte politiskt korrekt. Obekväm med andra ord och har ordat för mycket. Därför kan inte jag sova och ordar igen.

Dit du icke vill. Det är ord från bibeln. Jesus berättade för sin lärjunge Petrus, att tiderna skulle ändra sig. Som ung gick han dit han ville. En dag skulle han bli förd, omgjordad och ledd ”dit du icke vill”. Jesus visste vad han talade om. Alla skrifter talar om honom, att det fanns inget annat sätt att rädda oss på än att ge sitt liv – sitt blod. Joh. ev. kap 21:15 – 19

Dit du icke vill. Orden ringde inom mig. Jag ville inte gå på Bok & Biblioteksmässan i år heller men skulle motivera under tio minuter varför jag skrivit boken om platsen, dit jag inte ville komma.

Den platsen ledde mig sen vidare till kunskap om försoning genom blodet – försoning med mig själv, försoning med mina minnen. Fotot därifrån är taget den femte september år 2009 med ryggen åt mitt trauma. Längst bort på gatan kommer det tre personen, som går mot mig. För mig betyder det mycket med min referensram till bibeltexter och sammanhang. Ande, själ och kropp kan få besök av fadern, sonen och den helige anden.” Slut citat

2026 06 09

Den fortsatta berättelsen om ande, själ och kropp är från mitt privata minnesalbum till mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag midsommar år 1971.

Familjefotot är från år 1958 och bröllopsfest för storasyster. Fotot på mig som avslutning av berättelsen är mitt trots mot rutiner inom sjukvården. Som omskolad till arbetsterapeut började jag undra en dag varför jag skull bära vit rock i mitt arbete. I arbetssalen bland patienter var det ju ingen kamp mot bakterier – inget behövde vara sterilt. Så jag började med färg på privata rockar. Begreppet ”posttraumatiskt stress” fanns inte i mitt ordförråd. Däremot en kompakt tystnadskultur. Det fick inte komma fram, att jag var en av dem – patienterna. Det fick inte komma fram, att jag också var stämplad för livet och utanför.

Det är skillnad på att vara personal eller patient! Det gick aldrig att få tillbaka min plats bland sjuksköterskeeleverna som kurskamrater. Jag förblev utanför gemenskapen, när jag berättade vad jag varit med om efter september år 1956.

”Att du inte lägger det bakom dig!”

Sjukvårdspersonalen höll varandra om ryggen. Det som hände bakom stängda dörrar fick inte komma ut! Jag borde tiga om min berättelse. Detta gav mig ett utanförskap. Jag hörde inte ihop med varken personal eller patienter.

Tillfället

Det är en rubrik på en dikt av Evert Amnefors i boken: Bortom

I kväll vill jag berätta min egen historia, som jag ältat fram och tillbaka under snart 70 år. Än har jag inte gett upp hoppet om att få nå någon psykiater. Fortfarande är jag upprörd över att Gud som Skapare inte får någon eller mycket liten plats inom psykiatrin. Däremot blir olika yoga godkänt. Vi har religionfrihet.

Första läsåret på Sjuksköterskeskolan var över med teori i olika ämnen. Vi skulle skiljas för att tjänstgöra på olika avdelningar. Innan dess hade vi en samling med olika programpunkter. Jag för min del ville berätta om min kristna tro vad den betyder för mig. Det var något jag ville själv men var orolig över hur jag skulle våga och låg vaken på nätterna innan och kämpade med feghet. Dikten av Evert Amnefors påverkade mig mycket.

Kvällen kom och i samlingen vågade jag berätta enkelt, att jag tror på Gud, Jesus och bibeln. Det blev så laddat, att jag började gråta och gick därifrån. Ingivelsen var från Gud och detta hade vi samtalat om nattetid. Jag ångrade inte mig.

Så där började tydligen psykosen. Jag sökte upp rektorn och bad om eget rum för jag behövde mörkt och tyst för att kunna sova. Rumskamraten behövde inte så mycket sömn. Så pratade jag för mycket till rektorn och därefter blev det promenad till psykiatriska kliniken.

Hur snabbt diagnosen ”manodepressiv psykos” kom vet jag inte. Men jag fick en spruta och fick sova på en brits i sköljrummet. Det var en dålig packning i kranen över sköljhon, som lät för mycket i mitt tillstånd. På den tiden fanns det tvättlappar av tyg. Lätt att åtgärda problemet för en personal.

Då försöker jag tänka så här om psykoser, som innebär vanföreställningar. Om en psykiater är ateist och vet, att det ingen Gud finns och sen får möta en ung sjuksköterskeelev, som talar med denne Gud på nätterna, som inte finns, så kan det ju vara lätt att kalla detta vanföreställningar? Var fick de sin diagnos ifrån har jag undrat, som bara var dödstrött efter många vaknätter. Jag hade börjat vaka på en avdelning men kunde inte sova dagtid heller.

Visste inte, att jag bär på så mycket av posttraumatisk stress på grund av fortsättningen, som blev ju sju gånger värre, när sjukdomen skulle följas i diagram på mentalsjukhus under 3 månader. Här kommer min poäng! Gud hade varit före mig på det sjukhuset inom den vården! Här kommer min poäng! En dag fick jag äntligen gå ute i frisk luft själv och då var Jesus där och visade mig på en ung flicka, som strövade omkring i parken. Hennes kroppshållning visade på tunga tankar. Kanske att hon behövde någon som lyssnade?

Sjuttio år har gått. Från och till har skräcken för diagnosen och sen behandlingen plågat mig nattetid och dagtid. ”Att du inte lägger det bakom dig!”

Så enkelt var det inte. Nu vet jag, att det finns mer än en som behöver stöd och uppmuntran i kampen att stå ut efter fel behandling. Vi har ande, själ och kropp. Gör det ont i själen påverkas kroppen. Gör det ont i kroppen påverkas humöret. Själen är det viktigaste som finns. Själen är odödlig.

Jag älskar bibelns berättelser från början till slut. Nu är det sagt. Jesus betalade en lösensumma med sitt eget liv för vår frihet. Guds Ande ger kraft för dagen och framtiden. Anden som Hjälparen vet mer om posttraumatisk stress än jag gör.

”Min framtid är i Herrens händer i natten mörk han ljuset tänder…”

Ande , kropp och själ (fortsättning)

Det är dags att berätta. Eftersom det fungerar bäst för min del. Den som följer min blogg vet, att jag upprepar. Så har jag tydligen gjort alltid – varit tjatig. Därför vågar jag upprepa att mentalsjukvården kolappsats. Det stora felet är tron på vetenskapen och sökandet efter biologiska fel i hjärnan snarare är att se en enskild människa som ett under. Enskilda människor kämpar med att förstå sin roll i samhällets vardag.

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ (1917 års öv.s) tar skada till sin själ (Svenska Folkbibeln 1998?) Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” Matteus 26:20

Det hjälpte inte, att sparka mig blodig mot den tre meter höga muren runt de mest oroliga avdelningarna på före detta Restad Sjukhus och redogöra för att de tänkt fel, handlat fel och inte velat backa från snabba diagnoser! Skall unga människor i en tillfällig krissituation bli stämplade för livet med en tung mentalsjukdom? Skall deras för tillfället upplevda kunskaper sabotera så mycket för framtiden? Håller det att hänvisa till teoretiska kunskaper utan att pröva om de håller i framtiden?

Sjuttio år har gått och en dag blev jag tvungen att byta Vårdcentral. Jo, där står långt tillbaka i min journal, att jag haft besvär med ryggen under lång tid. Så sant. Därmed är inte allt psykosomatiskt. Det skall inte vara så att inte felaktiga diagnoser justeras!

Sjuttio år har gått snart sen den traumatiska upplevelsen av mentalsjukvård ägde rum år 1956 och jag kom fram till ortopeder. Äntligen fanns det en remiss till en ortoped och åter igen röntgen bilder på höften!

Nej, jag är inte bitter! Jag bara frågade direkt om där finns någon ortoped, som kunde tänka sig doktorera på ambulerande skolios från tonåren till kroniskt ryggskott och så vidare i motsats till ”manodepressiv psykos.” Sen lade jag alla kort på bordet: den bok jag skrivit år 2011: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”, adress till länken på Youtube och filmen med samma namn år 2013, en psykoterapeuts frivilliga utredning av skadorna som blivit efter den psykiska våldtäkten år 1956 nämligen Elisabeth Punzi, Ph dr. samt en fysioterapeuts undersökning kota för kota på ryggraden. Dessutom var hela gamla sjukjournalen på rygglidandet med från år 1972.

”Nu räcker det!”

Ortopeden log mot mig och sa att de hade ingen doktorand i mitt önskade ämne. Hon brydde sig inte om den text som fanns utan såg vad röntgen bekräftade. Jag var framme vid att få min andra höftprotes!

Hela ortopedpersonalen trodde på mig. Det gjorde mig så gott! Operationen var över den 6/5 och dagen efter kunde jag gå några steg med rollatorn igen!

Människan har ande, psyke och kropp. Min blogg har handlat mycket om min egen kamp att få tillbaka tron på den psykiatriska världen. Ha överseende med alla upprepningar! Bibelns beskrivningar i krig och kamp är mycket mer intressant. Där trivs jag och vill gärna fortsätta prata för mig själv eller med några andra.

Jag tänker på den unge David nu som blev smord till kung men hotad till livet gång på gång och försmådd av kung Saul. Det är mycket givande att läsa och sätta sig in i. Lammet som blev en herde till slut…

Hur var det när han var som mest ensam och jagad?

”Om Gud är för oss vem kan då vara mot oss? Ingen.”

Bältad

”Bältad- Från psykos till läkare – och vägen till en mänskligare psykiatri”.

Så heter boken av Maria Ingström. Den kom ut i höstas och är översatt till engelska och skall presenteras i USA i slutet av april 2026. På hennes tidslinje på META skickade jag med en hälsning till Lucy Winer projektledare för egna berättelsen och filmen om Kings Park – mentalsjukhuset med 7000 patienter. Filmen visades 2015 på Stora Teatern i Göteborg i samarbete med ”MAD IN AMERIKA”

”Jag har gått ut”

Skammens resa

Idag är påskafton år 2026. Någon eller AI har hittat en tidigare blogg, som passar till skärtorsdagens blogg med namnet: ”Sadism”. Synkroniseringen är perfekt!

Jag har bjudit på min kamp under stor del av livet att kunna glömma också och inte bara förlåta. Glömma vad som hänt av övergrepp inom mentalsjukvården gick inte. Jag läste alla bibelställen om min skuld, som jag fick efterskänkt som enligt bibeln berättelse var obetalbar jämfört med det lilla, som jag inte ville efterskänka en nästa (personalen och myndigheter år 1956 och framåt).

Min dröm tål att upprepas. Den är så tydligt beskriven i mitt andliga arv inom Svenska Missionsförbundet genom kartan över min hembygds gårdar och hus. Spången över en å blev för gammal, sned och bräcklig. Ingen gick där längre. Min far var kritisk, yrkesskicklig snickare under sin levnad och undrade i drömmen varför ”de” inte gjorde något åt situationen. Jag ärvde hans petighet och noggrannhet och undrade varför mentalsjukvården inget gjorde för att förbättra vården. Jag gick ner mig i ”gyttjan” av kritik att syna en bro till hälsa. Men fattade inte så snart att den redan var färdigbyggd genom tro på Jesu död för min skull!

”Så ser jag det!” Detta är min brasklapp, när jag tolkar bibeltexter efter egna upplevelser. Jag har inte ”trampat vatten” utan gick ner mig i dyn. Jesus drog upp mig och satte mina fötter på en klippa.

”Den klippan är Jesus!” De åt och drack ur en andlig klippa…

Det var fel, att hålla på och såra mig själv med egen-påhittade diagnoser. Det gav ändå djupare sår. Det finns en ny bro till LIVET som håller! Min far i drömmen står för det förgångna och det som är dött. Gyttjan står för gyttja och stigen förbi Lyckhem till mitt föräldrahem Solhem står för hemmet. Fridhem står för den frid jag haft och lämnat en gång.

Jag längtar hem till min hembygd. Ja. Jag längtar än mer till mitt himmelska hem. Annandag Påsk börjar vandringen i bibeltexterna med den uppståndne.

Då är jag Kleopas hustru…

En ny bro

Sarkasm

Det är torsdagen den 4:e april dagen före Långfredagen i påsken 2026. Klockan på min mobil visade 3.3.3. ett litet ögonblick av ljus.

Jag kan inte påstå att jag vaknade om jag inte sover. Natten går i vart fall mot dag – den dag som betyder så mycket bland mina minnen. Påsken år 1951 eller 1952 var tröttheten som värst i realskolan. De höga intagningsbetygen från landet hade försvunnit och var i riskzonen att gå under strecket för godkänd särskilt i tyska och engelska. Det var då torsdagen kom tillsammans med honom. Jag fick en rätt diagnos till slut varför jag inget orkade i skolan.

Med åren som gått utvecklades min insikt till sarkasm:

”Hysterisk pares bilatteralt coxum mellan L4 och L5,” eller en annan senare variant: ”Vilande bipolär utan skov.”

Med dessa öppna sår i kroppens minnen har jag sårat andra med de sår jag själv har fått. Ingen ursäkt men en förklaring till varför jag frågade en duktig broder i exegetik och teologi: ”Är det inte stor risk med att leka med AI?”

I varje daggryning efter lång natt börjar jag att läsa dagens app ur Svenska Kärnbibeln med bara en kvart om dagen. Jag har ingen koncentrationsförmåga att läsa bibeln på ett år efter någon bibelläsningsplan. Min bibelläsning under hela livet sen tonåren har varit att leta efter löften och tröst att orka dagen. Dålig rygg är ingen sjukdom bara lite besvär med ryggen. ”Jag har aldrig kunnat böja mig men inte varit sjukskriven för det förut,” är ett av mina försök att skämta bort det svåra för länge sen.

Citat ur Svenska Kärnbibeln:

”Sista kvällen (13:1-17:26)
1[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. vers 3b, 4, 5 osv.]

Nu [strax] före påskhögtiden [troligtvis kvällen den 13:e nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälvisk, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se Joh 19:30] älskade han dem. 2Och redan under kvällsmåltiden [när Jesus och lärjungarna låg till bords och åt] ingav djävulen [har djävulen gång på gång kastat fram tanken] i Judas, Simon Iskariots sons, hjärta, att han skulle utlämna (förråda) honom [Jesus]. 3Jesus visste (har sett) [har en klar förståelse av] att Fadern hade gett allt i hans händer [gav honom makt över allting], och att han hade utgått (att han kom) från Gud och [nu] skulle gå (dra sig tillbaka) till Gud.” Slut citat

Det är torsdag morgon snart och jag är inte bara självironisk eller sarkastisk. Jag vill inget hellre än att vara med min vän i trädgården, där han kämpade för sitt liv att slippa döden på ett kors. En enda gång läste jag för många år sen har det funnits en enda dokumentation på en man i medicinsk litteratur, som hade så svår ångest, att de tunnaste blodkärlen i huden i ansiktet brast och svetten blev blod.

Evangelisten och läkaren Lukas som inte var något ögonvittne till Jesus under hans vandring fick veta, att Jesus haft så svårt ångest i Getsemane den sista påsken. Han ville slippa lidandet om det var möjligt och bad så till sin himmelske far. ”Om det är möjligt gånge denna kalk ifrån mig.”

Det blev inte möjligt för honom. Där kämpade han för min räddning också – min frälsning. Hade jag en djup depression den påsken på 50-talet eller kom jag till insikt om rätt diagnos:

Jag är en syndare! ”Den stunden i Getsemane jag aldrig glömma kan då han i blodig ångst och ve…” Tavlan i lilla salen i Missionkyrkan hade en förstoring av Jesus på knä i bön. Lilla salen är närmast på fotot. Andra våningens vaktmästarbostad, som tänkt från början, försökte jag ”hyra” innan rivningen för att få vara i min hembygd efter år 1989, då den revs.

Gästboken

Igår kväll bad jag till Gud om lust en gång till att få berätta i min blogg. Värken och problemen vill ta över och nätterna då det inte går att sova är långa. En av mina föräldrar fick en tom gästbok i födelsedagspresent på den tid då det var en fasa för gäster att behöva hitta på ett trevligt utformat tack för idag. I arvsskiftet bland oss sex syskon bad jag att få den. Jag visste hur mycket intressanta gäster och vänner där fanns plus alla som hämtat sitt beställda klockfodral. Det kanske var svårast för dem att formulera sitt tack, när de köpt och betalat för ett klockfodral.

Min far uppskattade ett uppriktigt tack mycket mer än pengarna. Så är det med min far i himlen också. Han väntar på mitt tack för allt han gjort för mig genom hela långa livet. Nu ligger det bakom. Ända sen ungdomen har jag vetat, att det finns bibelläsningsplaner att följa. Nu finns det tjocka utgåvor av bibelutläggningar samtidigt med bibeltexten och handledningar. ”Tro inte att bibeln är skriven för dig.” Den är inte skriven för mig och min tid i Sverige heller. Detta har jag fattat att först skall man fråga vem mottagaren av bibeltexten är till. Men inget har hjälpt mig utan koncentrationsförmåga! Så mitt berättade blir i vanlig ordning hit och dit men nu via Gästboken i Huset som blev ett hem.

Första bladet i Gästboken! Bättre kan den inte börja! Min hembygdsforskning började med järnvägen och Alma och Wilhelm Lindahl som första grannar och stationsföreståndare – utbölingar precis som pappa David i slutet av 10-talet. Deras söner var runt 20-års åldern och fotointresserade. Tack vare alla deras foton, som jag fick låna genom systern Barbro och reprofotografera, så är byn dokumenterad.

Stationshuset i Norra Björke och magasinet när järnvägen var nedlagt och andra gäster skrev i vår gästbok. (Foto Gunnel)

Bröderna Georg och Birger Lindahl fotograferade sågverket som låg till vänster om järnvägen efter en storm år 1917, då stora delar av skogen blåste ned. Detta foto har betytt så mycket för mig under tid då jag läste om tabernaklet i öknen. I min barndom var detta en förbjuden lekplats att springa på högarna av stockar som kunde komma i rullning. Mitt blivande föräldrahem syns i bakgrunden som stomme. Längst bak Hunneberg.

”Konsthantverkarna Besalel och Oholiab

31 Herren sade till Mose: 2 Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. 3 Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 4 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 5 slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.

6 Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag givit vishet i hjärtat att utföra allt som jag har givit dig befallning om: 7 uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, 8 bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, 9 brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, 10 de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, 11 smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt skall de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.” 2 Mose 31:1-10

Mönsterbilden

Nu gör jag en störtdykning ner i mitt arkiv med minnen. Det var år 1957 och hela min framtids drömmar var slagna i spillror. Jag hade hämtat min uniform till sjuksköterska på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och var i botten på grund av alla ”nej” till mig. Då föreslog min lite äldre syster, att jag kunde bli arbetsterapeut. Det var ett ord jag inte kunde eller visste fanns som yrke ens. Då frågade jag Gud om ledning genom att läsa bibeln från början och dessutom samtidigt i Nya Testamentet. Och kom till att en man blev begåvad med alla slags slöjdskicklighet. Först gällde det att söka till Steneby Yrkesskolors alla kurser i småslöjd. Ordet arbetsterapeut fanns ju inte i bibeln tänkte jag. Hur skulle jag kunna få svar? I Nya Testamentet kom jag till versen: ”Tänk på dem som äro fångna som om ni vore deras medfångar…” (Fritt ur minnet)

Första sidan i hemmets Gästbok har Gunde Raneskog och hans fru Maj längst ner. Raneskog var pastor i Trollhättans Missionförsamling och den lilla församlingen i Norra Björke var en utpost. Senare blev han distriktsföreståndare och tog emot mig som elev år 1954 till ”Bibel och Evangelistkurs” under en månad och även en ny kurs år 1959 efter mitt livs stora trauma år 1956. Det är en mycket viktig bibellärare i mitt liv samtidigt med distriktsföreståndare Nils Engmyr. En detaljerad undervisning om Tabernaklet i öknen fick jag först av missionär Wilhelm Bergling i slutet av 60-talet.

Som barn och ungdom tog jag in alla dessa berättelser från olika världsdelar eller beundrade teckenspråket av de dövas missionärer. Så klart jag ville bli en av dem, som delade med sig av Guds kärlek! Konstigare än så blev aldrig min upplevelse av en kallelse. Jag bara väntade på att Gud skulle vilja det samma som jag ville!

Under finska vinterkriget låg en bataljon i min hembygd och intog flera hus och påverkade byn. Vi liksom många andra hade ett finlandsbarn 1943 – 1944. Detta är min referensram. Hur Gud tänkt ut min utbildning fattade jag först om länge och berättade det för mor Anna en gång hon var på besök år 1956.

Foto och framkallning av Gunnel på Husargatan i Göteborg år 1987 och där omkring. Jag var bara 52 år, när jag var tvingad ta emot hel sjukpension. Den pensioneringen sammanföll med rivningen av Haga och min arbetsplats på Räddningsmissionen.

Gud fick väldigt många frågor av mig om var hans kallelse tog vägen. Än är jag lite stolt som 90-åring och undrar, om han inte fattar hur duktig jag är och skulle vilja hjälpa honom lite grand.

Ja, det är min självironi. Snart kanske jag också fattar, att han själv gjort allt som behöver göras för min framtid, nutid och dåtid.

(Han liksom lagar min dåtid.)

Min Gud lagar min dåtid. Här är fönsterkarmen kvar. Innanför på skrivbordet stod en fast bordstelefon till skillnad från dessa mobiler = rörlig på engelska språket. Jag hade eget telefonnummet till Ungdomsmissionen. När mitt namn togs bort från telefonkatalogen upplevde jag, att rivningen av mig börjat i hörnet av Pilgatan/Husargatan.

Min Gud klarar av att laga allt trasigt tänkande för nu står här en ny byggnad som är ett universitet. Men i min svåra pensioneringskris hade jag en dråplig dröm, att jag själv omkom i en spårvagn mitt framför stora universitetet på Vasagatan och i 2:ans spårvagn. 2:ans spårvagn som kom från Haga/Annedal svängde på den tiden ner mot Grönsakstorget. Nu gick den rakt fram och i drömmen undrade jag hur jag lättas skulle dö om jag höll andan. Sen for jag upp i en hiss i ett höghus mittemot och berättade för min syster att jag dött. En dröm kan vara hur konstig som helst. Sen var det cementgrisar på gatan som stopp och jag fick välja 7:an spårvagn mot Sahlgrenska. I den tvingade jag mig in genom dörrarna och skämdes sen över min envishet. Där vaknade jag.

Min egen analys: Två står för drömmen att bli ett med den jag trodde det skulle bli men inte blev. Universitetet står för alla komplex, att jag aldrig orkat sitta och läsa som behövs för studier. Min syster står för en god lyssnare. Sahlgrenska står för en enda stor besvikelse att vilja bli av med mig en så duktig sjuksköterskeelev.

”Hur kunde de göra så?”

Ja, då fortsätter jag mina studier i bibelns texter. Rektorn för sjuksköterskeskolan var i många år en syndabock att skylla på. Ända tills hon dog. Då behövdes det en ny och fick bli en mentalsköterska, som arbetet på Restad Sjukhus nästan hela sin arbetsperiod. Hon fick bära skulden för en misslyckad mentalsjukvård tills hon dog. Ingen av dem kunde bära min börda av skam.

Så det fick bli Jesus – endast Jesus.

Trettio år stod de i min bokhylla oanvända gåvan jag fick tre band av Peter Fjellstedts Bibel med förklaringar om min synd och skuld som måste utplånas å ena sidan och å andra sidan bäras bort…

Gåvan är Jesus Guds Son men jag är så trög att fatta! Jag fick ett helt liv att försöka fatta vad nåd innebär.

En ny natt är över. Den gick ganska fort. Lovsången började bubbla därinne och det blev åter morgon. Palmsöndagen 2026