Brev från Kleopas hustru

Vi är dagen efter nu eller om du så vill på ”DAGEN som Herrens gjort.”
Helt kort får du en skiss över hur vi gick med början på Abram. Han fick ju besök av tre kungar från Salem. Det är möjligt, att du måste kontrollera varje ort och händelse. Han fick veta det omöjliga om sonen. Och förväntade sig, att han och Sara skulle klara att hålla fast vi det löftet.
Längre ner i tiden kom han till Juda, som kunde LAGEN men inte höll den. Så gick det som det gick med sonhustrun. Var inte hon från ett fiendeland? Juda två söner kunde heller inte följa LAGEN. Gud måste döda dem omedelbart. Där kom problemet in att köttet styrde historien – väldigt tydligt egentligen med rekvisitan en stav, ett bälte och en signetring. Tror jag det var.

Han fortsatte, att nämna en kvinna vid namn trots att det gällde från far till son alltid. Det var en kvinna från botten av samhället och i staden Jeriko men inte som en ”varnagel” och död utan som en hel familjs räddning undan döden genom ett rött snöre. Nej, Främlingen var aldrig rörig i sin berättelse. Det var en röd tråg hela tiden men han märkte hur tröga vi var att fatta.

Vi närmade oss Emmaus, när han nämnde om en hednakvinna, som också förlorat allt och burit på skammen att inte ens få barn, innan mannen dog. Snart skulle mörkret falla på men botten var inte nådd. Han hann med mord och äktenskapsbrott och en kvinna till…
Efter kvällsmaten fattade vi själva vem Främlingen var som berättat att allt detta måste ske som skett med honom. Nu vet vi, att han gick vidare till dödsriket och förkunnade evangelium för de redan döda. Döden kunde inte behålla några…
Ja, det hann vi se själva på Jerusalems gator.
Jag, Kleopas hustru, fick i uppgift att berätta hur han vände i dödsriket och gick hela vägen upp i sitt släktträd till Juda. För varför just Juda, som inte kunde hålla LAGEN? Varför inte genom Levi den av de tolv i förbundet, som var präst – präst till evig tid – vad nu det innebär? Jag vänder längst ut till vänster på Ruben och går längst ut till höger till Josef och Benjamin. Tillbaka till Juda i centrum och ända upp till Gud via Adam.
Ser du, att jag ritat mitt kors nu med början på löftet till Abraham? Jag skulle väl ta på mig det först och dö sen och inte tvärtom, som jag skrev igår?
(Melkisedek hade heller ingen biologisk, jordisk fader.)
Så antingen vill jag fortsätta vandringen med honom eller gå av VÄGEN. Han har sagt den obehagliga SANNINGEN om mig, som en syndare men gett mig LIVET igen.
Glad fortsättning
önskar
en berättare
Gunnel

Innan gryningen

Dagen är inne…

En evangelist var lite mer ljus i sinnet och skrev:
”Efter sabbaten i gryningen…
En evangelist var lite mer tungsint, eftertänksam och skrev:
”Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt…”

Kan bibeln vara sann om en skriver si och en annan så? Skall man lämna allt, som varit av chockartade upplevelser och gå därifrån?
Bibel har såå många motsägelser och hemskheter! Var finns poängen? Och det är ju bara män som gäller och som får uppdraget att föra historien vidare… Jojo.
”Och se, två av dem var just den dagen…”
Hör du det, Gunnel!

Två av dem – av männen? Om det bara står namnet på Kleopas, så kan den andra vara en kvinna! Eller hur? Så häftigt! Så fantastiskt med denna utslitna överdrift om en berättelse om Jesus.
”Fantastisk” kommer väl ur order ”fantasi”?

Det är inte en fantasi. Det är inte fantastiskt! Redan den dagen har jag gått vägen bredvid Kleopas och varit uppgiven, deprimerad, desillusionerad utan tro – vandrat kilometer efter kilometer i den sinnesstämningen, tills han kom och lyssnade in allt vi två ventilerat, diskuterat.

Först fick vi två berätta vad det var vi förlorat. Som om han bredvid på vägen inget kunde!

Sen hände undret när han började gå igenom allt som är skrivet överallt i skrifterna om att de måste ske först genom hans död.

Som om jag också måste dö först – ta på mitt kors för att fatta poängen?
Ingen succé direkt!

Schack matt

En gång i början föreslog jag min mentor, att jag kanske skulle ha en religiös och en mindre religiös blogg. Det går an att skämta, när jag tycker så illa om uttrycket ”frireligiös” i stället för frikyrklig. Alla människor är religiösa mer eller mindre vid en vacker utsikt eller när första barnet föds. Alla människor tror på något mer eller mindre. Annars fungerar ingenting.

Det går an att skämta om minnet, när det gäller en själv. Det gjorde jag på Facebook igår. Allt är synkroniserat via Google har jag märkt. ”Den sig i leken ger får leken tåla.” Åldern tar ut sin rätt och jag är frustrerad över att inte få berätta det jag vet i den församling jag tillhör och eller har tillhört. Ingen tycks fatta vad jag försöker förklara: Bibelundervisning fattas oss! Och jag har varit mycket bibelintresserad! Frågat och frågat de som undervisat från olika samfund och kyrkor. Men jag själv blev tvungen en gång i tiden att skola om mig till arbetsterapeut…

Första tjänstgöringen var på ett vilohem för psykiskt sjuka under Psykiatrisk Klinik. Vårdtiderna var långa i början av 60-talet. Alkoholism skulle inte nämnas i sjukjournalerna utan skrevs i andra termer och diagnoser. Å andra sidan var jag själv så skadad av övergrepp genom diagnoser och behandling att principen för mig var att aldrig titta i någon patients journal. Så den som kunde spela schack fick frågan, om han ville visa mig hur det går till. I arbetsterapisalen fanns många olika vävstolar och andra möjligheter, som att knyta ryamattor eller kuddar, halvfabrikat i trä och annat. De som ville fick sätta upp en väv från första början. Så klart att det var mitt jobb men schack måste jag få veta något om…

Patienter fick inte säga du på den tiden. Vi personal sa inte du till läkaren. En dag sa L till mig: ”Jag tôcker du är så ojämn i humöret. Det vore bättre om du vore lite jämnare.” Jag hade sagt ”nej” till hans förslag att spela schack den gången.

Så nu kommer poängen! Hör och häpna! Jag tror inte, att Gud skapat de svarta schackpjäserna för att få motstånd och vinna, eftersom vitt är först ut och bör vinna. ”Vitt är alltid ett drag före,” sa patienten som vågade säga du till mig.

”Här var mellan ljuset och mörkret en strid Dock segrade ljuset För evig tid. Nedstörtad är döden, Och tron står opp Bland jordiska öden Med himmelsk hopp. I sörjande kvinnor, vem söken I här? Den levande ej bland de döda är: Uppstånden är Jesus. Halleluja.” Psalm 102 vers 2 (F.M.Franzen (1772 – 1847)

Detta visste folket i slutet av 1700-talet och början på 1800-talet men nu är det inte aktuellt att lära in bibelsanningar! De skall nötas in och inte tas ur kontexten! Men jag kan bara svenska och har ingen referensram för dessa främmande ord. Det komplicerar allt för mig! Det kvittar hur många gånger pastorer säger: kontext. Det kommer från latin conte´xtus till conte´xere, sammanväva. Märk vilket vackert ord vi har i svenska språket: sammanväva! ”Det är ett textligt sammanhang; det som omger ett textstycke och som man måste känna till för att förstå textens mening.” Citat ut Teologiskt Lexikon av Per Beskow

Vitt och svart är motsatser. Det vet väl alla men alla vet inte skillnaden mellan mörker och mörker i bibeln. Gud skilde dagen från natt. På natten är det mörkt och i bibeln står det mycket om mörkrets gärningar. De har inte Gud skapat. Gud har inte heller skapat Satan. Ormen som ringlade runt i Edens lustgård var listigare än de andra djuren. Den var ett djur i vart fall men Satan kan kläda ut sig i vilken gestalt som helst och tala. I boken för barn av C.S. Lewis: ”Häxan och Lejonet” har Satan klätt ut sig till en ljusets ängel. Boken är mycket bra och tydligt. Till slut blev det tvunget med en uppgörelse mellan Häxan och Aslan. Aslan ville ju rädda den pojke, som låtit sig luras och var tillfångatagen av Häxan.

Den starka scenen i filmen då Aslan låter sig bindas och dödas kan ju inte barn förstå utan bibelberättelserna. Uppgörelsen i himlen när Jesus insåg, att han måste gå ner och dö för att kunna rädda oss behöver också förklaras och berättas både för barn och vuxna.

Någon behövs som är villig att sammanväva texterna till begriplighet.

Som jag ser det.

Klippa, klistra och sammanfatta

”Klippa och klistra” är en anklagelse i nätdebatter. Det gör tydligen den, som inget eget har att komma med. Än värre är att bara argumentera med länkar.

Nu flyttar jag min egen text från Facebook och gruppen ”Anta Utmaningen” hit. Det är en medlemsgrupp, som läser bibeln tillsammans i egen takt och efter någon bibelläsningsplan. Så det gäller innantilläsning. Det gäller inte: ”Jag har rätt, Du har fel!”

”Vi läser bibeln tillsammans för 5:e året å rad eller för första året. Vi skall hålla en god ton och jag har överreagerat, eftersom jag blev avstängd för min skarpa ton år 2004 i ett bibelsammanhang på nätet.
Bibeln är mitt huvudintresse. Därför köpte jag bättre dator och började år 1991.
Vi får välja bibelläsningsplan och vilken takt vi kan hålla. Jag för min del skulle vilja, att vi stannar till vid tabernaklet. Det är som en ritning i alla tider för uppbyggnad av en församling. Det är en mönsterbild enligt Hebreerbrevet.

En gång bland manliga teologer råkade jag skriva, att jag läser bibeln med min gamla systemkamera. Så när Jakob kommit till Jabboks vad använde jag vidvinkel för hela familjen och tog närbilder på intressanta personer med annat objektiv. Vilken kritik jag fick!

Tekniken har utvecklats, så det räcker med en liten mobiltelefon nu med appar, kartor och gps. Dagny Berglings bibelstudium om översteprästens bröstsköld är så litet i häfte, att det tar ingen plats i fickan. Det är bara att söka på de olika ädelstenarna i skalan 10 – 0. Hårdhetsgraden ligger runt 7-8 enligt en geolog och nära diamant. Över 400 år hade gått sen jag fotograferade i texterna sist.

Så församling/kyrka är samma ord i grekiskan och jag lever i nuet år 2019 och kan inte resa någon mer gång till öknen. Därför gick jag runt i mitt närområde och fotograferade en stenhög, som varit en kyrka och bara med ris efter träd på tomtplatsen. Hur fungerar en församling utan en kyrka?
Därför stannar jag i 2 Mos 26:15-30 och undrar över vilka som står sida vid sida och ”axlar varandra” av nuvarande (med)lemmar i samma kropp, som är församlingen. Jag kände inte en enda den dagen jag fotograferade!

Jag vill hålla god ton! Bibelns bildspråk är så rikt utöver bokstäverna i texten. Det behövs väldigt många andra bibelställen för att få ett begrepp som ”klädd inför Gud”, ”rättfärdiggjord genom tro”. Det står inget om att det var ett lamm, som fick släppa till livet i Edens lustgård men ett oskyldigt blod rann där. Så blev de klädda inför Gud och fick slippa skammen av sin olydnad. Bildspråket håller ända in i Uppenbarelseboken!

Så slipper vi att skämmas utan får vara som levande stenar i Guds församling. Kroppen är ett tempel åt Gud är ett annat påstående. Det behövs hela summan av delarna. Dom gjorde i allt som Mose sagt…”

Slut på mitt citat från ”Anta Utmaningen”. I en gammal debatt på nätet i kristen regi skrev en kvinna orden ”frikyrklig teologi”. Kan det vara så att vi inom frikyrkan lyssnat på så många utläggningar, att vi blivit påverkade mer av tolkning än av bibeltexten? Då finns det all anledning att ta fram en bibel.

”Jag spolar av nu!”

Som sagt: Jag spolar av nu. Så sade en gammal vän en gång, som jag kom på besök till. Tiden låg bakom. Det fanns ingen återvändo till alla platser i världen, som hon en gång besökt eller flera gånger. Så blev det en sjukhussäng en dag. Men inte längre.

Jag kom av mig med bloggandet. Tryckte ju på ett engelskt ord, som jag inte begrep innebörden av. Tänkte uppdatera profilbilden. Tänkte lära mig lite hur bloggen fungerar. Då blev alla mina bilder röda. Som sagt. Och jag fick hjälp att skriva på ett nytt ”underlag”, som är gratis. Det tidigare betalar jag för. Så jag skulle slippa reklam! Och jag vill lära mig använda mina bilder igen.

Så här såg det ut på min fars arbetsplats, när han vilade middag. De sista fyra åren var han ensam men blev 95 år nästan. Innan dess spolade han också av. Han berättade om sina stora intressen som familjen, fabriken och församlingen. Så kom den sista veckan och allt var tydligen avspolat av minnen. Läs för mig sa han:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”

Det låg ett Nya Testamentet i fönsterhyllan men jag hittade inte och visste inte var det står. Han kunde versen utantill. Det hade hållit att leva på. Det höll att dö på. Så har det blivit ett nytt avsked många, många år senare. Det är en hög ålder också att bli över 93 år.

Släkt och vänner var helt överens om att det var som om Gud själv bjudit på vit snö över hela Västergötland och en underbar rimfrost just den dagen! Vi var flera som spolat tillbaka bandet till den dag, då vi mötte vår vän eller släkting. Alla hade egna minnen – ett eget band.

När begravningsgudstjänsten var över och kistan skulle bäras ut började kantorn att spela melodin på orgel till sången:

”Invid porten där står en änglahär, när de frälsta tåga in…”

Genast var ”mitt minnesband” tillbaka på året 1967. Jag bodde i ett gammalt landshövdingehus i en etta över en mörk port. Vi var så rädda över allt hemskt vi mött i gatuarbetet bland unga människor. Vi kunde ingenting om narkotikamissbruk eller ockultism. De unga hade målat svarta väggar i en föreningslokal. Jag var hemma vid min bostad men inte de andra två vännerna. Den kvällen hade vi delat på en taxiavgift. Så rädda var vi! Då småsjöng Gunvor:

”Invid porten där står en änglahär, när de frälsta tågar in…”

Jag spolar av nu! Min tid ligger bakom också men jag skulle så gärna vilja berätta mera av det som varit. Vet inte vem du är som läser. Vet bara att det gjort mig gott att få spola av bandet. ”Lever vi så lever vi för Herren. Dör vi så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör, så hör vi Herren till.”

Jag älskar Paulus som bekant. Det är hans uttryck.

Mötet vid brunnen

Nu har jag snurrat färdigt! Det blev nödvändigt att skriva ut Jonas Bergstens foto i ”Jesus skapar tro” med pilar över berget Ebal, Sykar och Jakobs brunn. (Detta från ”Anta Utmaningen” på Facebook. Bibelläsning tillsammans efter bibelläsningsplaner.) (Joh. kap 4:3-26)

Det blev ett måste för mig att acceptera svårigheten med vänster och höger och väderstreck under livets vandring. Få fattar handikappet.

Så har jag vandrat med Josef till det jordstycket, som Jakob givit åt honom vid den djupa brunnen. (1 Mos 37) Men hans bröder var inte där. De hade varit där men vandrat vidare med sina hjordar till Dotan. Så blev det en vandring på kartan och sen en blogg här, som heter ”Följ blodspåren”. Från Dotan blev den långa vandringen till Egypten, som vi läser om igen och om igen.

Fader Jakob fick veta, att bröderna hittat en blodig mantel. Så har jag snurrat färdigt på bilden av berget Ebal, Sykar och Jakobs brunn och har berget Gerissim tvärtom nu till vänster och Ebal till höger. Där kommer Jakobs tolv stammar vandrande så långt senare och skall stanna till och begrunda Herrens: ”Hör Israel!” (5 Mos kap 27 o 28) De fick veta skillnaden mellan att lyssna på Herrens ledning eller att förkasta den. Orsak och verkan eller tvärtom om: Verkan på grund av orsak.

Vi tillber här och ni tillber där. Vad anser du, främling? Eller är han ingen främling längre? Går det att vandra med honom på kartan i fortsättningen också – ner till Egypten och tillbaka? Vet han var vänster och höger är och alla väderstrecken?

Kommer han tillbaka eller är han här nu?

En apokalyps

Så väl då, att jag tittade först efter vad apokalyps betyder på grekiska språket! Jag brukar ju tänka själv och stanna vid det. Det kunde bli väldigt mörkt och tråkigt om alla vredesskålar och hemskheter från Uppenbarelseboken i den yttersta tiden. I ”Teologiskt Lexikon” står det att apokalyps betyder avslöjande, uppenbarelse av himmelska hemligheter, särskilt om framtiden. ”Intresset för sådana hemligheter,” fortsätter Per Beskow, ”och spekulationer om dem kallas apokalypik.”

Himmelska hemligheter styr tankarna åt en ljusnande framtid. ”Nu vänder det,” har det stått att läsa på Facebook. ”Snart går det att märka!” Så bra då att vara positiv! Mörkret har ingen makt över ljuset enligt bibeln.

En gammal människa har livet bakom sig och är ofta rädd för framtiden med mer krämpor, större backar och mer risk för halka. Då kan det vända för fort. Det blir svårare att hänga med i modet och val av sånger i en gudstjänst. För så är det! Mycket sitter i ryggmärgen…

Apokalypsen påminner då om Nils Frykmans sång:

”Min framtidsdag är ljus och lång Den räcker bortom tidens tvång Där Gud och Lammet säll jag ser Och ingen nöd skall vara mer.

Ett oförgängligt arv jag har I himlen är det i förvar Och under prövotiden här Min Fader ger vad nyttigt är.

Pris vare Gud som ställt det så Nu slipper jag att ängslig gå För mig han alltid sörja vill Evad som helst må stöta till.” (Så långt fritt ur minnet. Hämtar sångböckerna nr 302 både som f.d. ”missionare” och f.d. pingstvän)

Så har jag frid uti min själ och sjunger lycklig allt är väl Jag vandrar trygg vid Faders hand Han leder mig till himlens land

Men Herre Jesus led du mig Att leva mera helt för dig Den lilla ( korta) tid jag har igen På vägen hem till himmelen. (Sista två verserna blandade jag ihop raderna. Minnet sviker.)

Apokalyps betyder uppenbarelse av himmelska ting! Jag skriver för min egen själ tydligen och har blivit korrigerad på morgonen nyårsafton år 2018.

Sen kan jag fortsätta min egen bibelläsning och undra över var vi är i tiden. Årsveckor är mycket komplicerat för min del. Men de flesta är visst över redan.

🙂