Kultur och Miljövård

Här kommer en fortsättning av allt mitt ”tänk”. Många vet att mina associationer är fria hit och dit i stor fart. Svårt att hänga med för många. En av alla mina syskonbarn är bibliotekarie och har besökt mig på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg många gånger. Där har det gått att köpa tidningar från äldre årgångar. Så fick jag nr 1-2 1995 av Svenska Hus Kultur och Miljövård ett år. Den är lika bra ännu som första året, då jag mötte en viss artikel.

Där tar mitt intresse vid för ändå äldre hus som byggts upp och plockats ner år efter år under en ökenvandring på fyrtio år. Det gällde ett hus, där Herren vill bo mitt ibland sitt folk på vandring. Tänk, om de fuskat i någon detalj! Tänk, om inte beskrivningen på måtten funnits med så att vi kan granska om bygget håller!

Ge inte upp! Detta inlägg kommer att bli svårt att få ihop! Det kommer att bli långsökt! Ett par letade en gång efter en stuga, ett renoveringsobjekt. En var arkitekt. Allt skulle bli som det en gång varit utan stilbrott! På bilden ser vi att de lyckades. När jag läser hela artikeln ser jag många besvikelser som måste smältas. Falu rödfärg var inte som den skulle. De inristade årtalen i bjälkar stämmer däremot. (Jag har en målad trälåda från år 1808, målad i originalfärg. Ingen konstnär har målat om den och hittat på ett årtal. Lådan var tydligen en bröllopsgåva. Som ett exempel…)

”Hur jag blev frälst eller…”

Det är första delen av rubriken som blandar alla mina tankar! Och har gjort under så många år i mina bloggar. Det skall inte handla om genusforskning. Det skall handla om man och kvinna, som längtar efter att få återskapa ett hus, som en gång varit stilbildande. För så står det i artikeln. I författarens barndom fanns det väldigt många små stugor med de måtten som stengrunden visade och väggarna som fanns kvar. Grunden i huggen sten fanns kvar och kunde märkas upp sten för sten. Väggarna var på väg att bli bra brasved. Allt blev upptäckt i sista stund och räddat! Så jag kopplar ihop allt intressant arbete att hitta delar till drömhuset med författarens slanguttryck efter den tiden på 70-talet. Att vara frälst hade den betydelsen att vara förtjust i. Sen blev de helfrälsta. Längre in i artikeln blev författaren just det. Jag för min del blev mer och mer intresserad av tabernaklet i öknen som missionären Wilhelm Bergling och andra berättade om. Den utvecklingen och förståelsen från Moseböckerna i bibeln intresserar mig mycket. Detta var på samma 70-tal.

Hur jag blev frälst och sen riktigt frälst är en mycket lång historia med eget slit och andras insatser. Egentligen skulle jag vilja göra en egen ordlista. Det finns så många fackuttryck, som försvunnit från vår tidslinje. De som gått i kyrka på gudstjänster sen sin barndom har inte ens fått förklaringar vad orden står för. De som går på dagens gudstjänster är inte kulturarbetare.

Som jag ser det. De vet inte hur illa jag tycker om begreppet kulturarv som skall bevaras när det gäller en Missionskyrka till exempel.

En gång var den min som enda överlevande i församlingen på den orten. Den var som en vacker profil på bygatan enligt någon. Dessutom hade jag gått ur och flyttat på mig. Märkligt nog var stenarna i grunden märkta. Måtten på väggarna var de samma där andra byggt…

Hur intressant som helst!

En orgel, några gamla sångböcker, en trasmatta och ett gammalt dörrlås. Allt växer vi ifrån.

Om inte vi vill fatta värdet av att bli frälst!

P.S. Sökresultat för ”Huset som blev ett hem” – Gunnels plats i rymden tidigare i min blogg. D.S.

”…inte frälsningsavgörande.”

Släktforskning är inte frälsningsavgörande. Petrus och Paulus träffades och var båda apostlar med släkten i Israels tolv stammar. Båda var kunniga inom sin religion. Båda var utvalda inte av människor utan av Gud. Tolv är ett förbundstal. Jakob hade tolv söner som blev Israel. Vi skall hålla fast vid apostlarnas och profeternas grundval. Att hitta fel i bibeln håller inte, när evangelisten Matteus byggde Jesu fortsatta släkttavla på siffran 12 och evangelisten Lukas började nerifrån och gick uppåt i Marias släkttavla byggt på siffran 10. Gud steg ner och blev människa i Jesus och genom uppståndelsen gick Jesus tillbaka till sin fader i himmelen. I kung David cirka tusen år före Jesus förenas Josefs och Marias släkttavlor.

”Hans rike inga gränser vet. Det är av evighet.” I NU-tid…

Så jag stannar vid bibeltexten i Galaterbrevet 2:11-21 enligt översättning ur Svenska Kärnbibeln. Dagens avsnitt i ett kvartsspår, som jag följer via Facebook och ”Anta Utmaningen” är:

Gal 3:15-18

Arvet kommer inte från lagen utan genom tron
15Syskon (bröder och systrar i tron), låt mig ta ett exempel från vardagslivet (låt mig tala om mänskliga relationer). När ett förbund (testamente, en sista vilja) trätt i kraft, även om det bara så är ett mänskligt, kan ingen ta bort eller lägga till något.

[Det grekiska ordet för förbund är ”diatheke”. Ordet i sin verbform betyder ”att placera mellan två”. Det beskriver ett förbund och avtal mellan två parter. Ordet kan också översättas med testamente. Det är därför Bibelns två delar kallas Gamla och Nya testamentet då de syftar på det gamla och nya förbundet.]

16Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd, arvinge). Han [Gud, Skriften] säger inte, ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, i stället talas det om en, ”och åt din avkomling”. Det är den Smorde (Messias, Kristus). 17Detta är vad jag menar, lagen som kom 430 år senare [än löftet till Abraham] kan inte annullera ett tidigare förbund (testamente) från Gud, så att löftet blir ogiltigt. 18För om arvet berodde på [att bara lyda] lagen [som dessa falska lärare vill få er att tro], skulle det inte längre bero på löftet, men Gud gav arvet till Abraham genom ett löfte.” Slut citat

Det är lättare för mig att få tänka på en fysisk person att berätta för – en som just börjar frågorna om kristen tro. En gång för snart 50 år sen hade jag 17 syskonbarn och fick ett artonde. En av dessa är redan framme vid målet men de andra finns att berätta för. Om någon vill ha min berättelse…

Så jag vaknade och kunde gå till min bokhylla och ta ut en gammal kulturtidning om hus. Där visste jag artikeln finns:

”Hur jag blev frälst – Eller Historien om det lilla röda stugan” av Kerstin Fried. Artikeln är fascinerande från början till slut om hur författaren kom till en ödestuga med gapande hål efter fönster, utan tak, golv eller dörrar men på en perfekt grund på huggen sten. Fyra väggar kvar…

Där började drömmen, som blev en verklighet genom envist letande efter liknande små hus med samma mått. (Gissar att jag berättat om detta förr.)

Denna blogg tillägnas ett av mina ”aderton” syskonbarn utbildad inom byggnadskonsten och som just börjat frågorna om Jesus.

Denne Jesus som vann seger över döden… Min farfarsfar var både grov- och finsnickare. Min far fick det i arv och så vidare. Men tron gick inte i arv. Det var personliga beslut att följa Mästaren av Nasaret.

Mitt privata Palestina

Idag sätter jag ut bilden igen på baksidan av kartboken från år 1947. Glömmer jag det, så beror det på att jag är i den åldern, att jag dels glömmer och dels upprepar. Gång på gång…

Nu kommer en ny variant av min egna historia. Jag har fått en ny följare, som uppskattar, att jag med mitt stora JAG berättar om Jesus. Så var så god! Försök att hitta honom i allt trassel hit och dit av vägar.

År 1956 hade jag en kärna av friskhet i mitt psyke. Det är bara jag, som levt mitt eget liv och vet hur trött till bristningsgränsen jag var första dagarna i september år 1956. Det finns kurskamrater från Göteborgs Sjuksköterskeskola, som minns fortfarande hur sjuk jag var. Och håller fast vid att diagnosen var rätt på en sinnessjukdom.

Nu är jag tydligen en X-patient, fast jag aldrig mer sökt hjälp av någon Psykiatrisk Mottagning. Min kunskap är så värdefull från den tiden att den borde vara bland kultur som fack. Detta förstår inte jag riktigt men försöker förstå. Jag har en följare som uppskattar min berättelse just därför att hon också är stämplad för livet med en psykiatrisk diagnos.

Vad har detta med Palestina att göra år 1947? Jo, det var året innan 1948. Då fick Israel en lite egen plätt i världen, som deras Gud skapat. Första gången var den mycket större. Numera har Himmelriket, som är Jesus inga gränser mätbara.

Vad har detta med med mitt psyke att göra? Jo, jag hade med riket inom mig till Restad Sjukhus 5 september år 1956, där jag blev totalt knäckt av behandlingen och deras diagnoser. Den skadan blev värre och värre för varje år som gick. Jag fick en osynlig tvångströja på mig ut i världen för omskolning och ett normalt liv. Jag fick tre tusen fiender runt mig, som upprepade, att jag inte var klok, som varit på Restad! Vem klarar 3.000 fiender och en Saul i grottöppningen?

Svar: Bara den som är under hans vingars skugga. För där satt jag och kurade. Det gäller att läsa på! Det gäller att fatta att ensamheten inte är ensamhet. Det finns andra, som varit längst in i en grotta omgivna av fiender också.

Så välsigna Jerusalem! Där dog Jesus för allas synder! Men alla vill inte ha hans förlåtelse och försoning. En dag slutade jag söka en syndabock till varför jag blev utsatt för dessa psykiska övergrepp. Rektorn på skolan som beslutade, att jag skulle till Psykiatrisk Klinik dog. Jag fick se ut andra syndabockar. De dog också och förlorade sitt värde.

En dag fattade jag, att Jesus är den ende syndabocken, som håller att kasta all skuld på. Detta står om i bibeln. (Tredje Moseboken kapitel 16) Detta höll år efter år för mig. Fortfarande är jag omringad av fiender som mörka krafter – rädsla för ålderdomens fasor. I allt detta är Jesus mitt ljus, min tröst, min försvarare. Han påpekar gång på gång enligt sina skrifter:

JAG HJÄLPER DIG!

Palestina

Som sagt: Min skolatlas är tryckt år 1947 och har Palestina på hela baksidan. Detta är ju märkligt med tanke på den 14 maj år 1948. Det var som om tiden stod stilla i vårt kök, när det kom ett meddelande genom radioapparaten, att Israel blivit proklamerat som en stat.

Upprepa namnet Palestina tusen gånger och ”en palestinier”, så ändrar detta inget. Sykars brunn ligger i Samarien på nuvarande Västbanken och en äktenskapsbryterska är inte en sköka. Den kvinna Jesus mötte vid Sykars brunn hade bara haft fem män och den hon hade när Jesus mötte henne var inte hennes man. Kvinnan hade mött en profet, som kunde både sin egen och hennes historia. Han sa henne allt!

Joh kap 4

Delbild av baksidan på kartboken

Jag har problem med höger och vänster och väderstreck. Nu vet jag, att staden Nablus ligger väster om Sykars brunn. Därför fattar jag bättre ett foto från dalgången mellan Gerissim och Ebal – de två bergen där Israels folk vandrat in i Löfteslandet en gång. Detta är viktigt! Herren förbannar inte barn i tredje och fjärde led, om de inte lyder! Men det blir konsekvenser av alkohol och narkotikamissbruk i både tredje och fjärde led. Som jag sett det. Skå Edeby- Jonsson har med i en av sina böckers förord detta citat från Moseboken: ”Intill tredje och fjärde led” angående social och kriminell miljö och arv.

Nu är det bara att läsa på orsak och verkan, när det gäller att lyssna eller inte lyssna till Herrens ledning. 5 Mos 27 och 28

De tio stammarna i norr som kallades Israel föll år 722 f. Kr. Måttet av synd mot Herren var rågat och de fick som de ville fortsätta i sitt avfall i äktenskapsbrott. Assyrierna kom och invaderade hela området och förde bort dem som slavar. Bibelforskare hänvisar Jesu ord till kvinnan om hennes ”fem män” till historien i 2 Kung 17:24 och följande.

Måttet av synd och avgudadyrkan kan bli rågat även i Sverige, om vi inte omvänder oss och erkänner vår synd och bortvändhet från Herrens ord och ledning. Vi är redan omringade av assyrier på alla håll.

Jesus måste dö för alla människor i Jerusalem. Därför skall vi välsigna Jerusalem!

I Kristus finns det försoning och enda frälsningen. I Kristus har vi allt vi behöver enligt både efesierbrevet och kolosserbrevet kap 1. Frälsningen kommer från judarna, sa Jesus.

Innan dagen gryr

Vaknar mitt i natten och drömmer om att få ha bibelstudium! Klarvaken och drömmer…Som om jag inte har något kvar att bearbeta under 40 år! För NT81 kom för 40 år sen med de fyra kvinnorna, som sticker ut som mammor, som är mor till den födde. Vem kunde tro, att vi skulle komma dit en dag, att män kan föda barn! Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda och så vidare. (Se Matteus evangelium kapitel 1)

Nej, det skall inte bli en genusdebatt i så fall utan bara mitt gamla hjulspår med en rätt preposition i rätt sammanhang enligt Wilhelm Bergling! Ändå sa han bara detta i förbifarten på ett bibelstudium på 70-talet. ”Egentligen står det ”i” och inte ”på” som i den svenska bibeln. (2 Mos 36:32) I den engelska står det rätt…” Detta var angående mönsterbilden. Sen kommer vi till ett annat område: arvsynden och en predikan av Bertil Olingdahl. Han var född i Härjedalen, om jag inte minns fel och han tyckte om att reda ut begrepp – svåra begrepp från svåra teologiska strider om arvsynden. Han lär ha sagt:

”Jag är född i Härjedalen hemma i en kökssoffa. Men jag fick inte kökssoffan i mig.” Synden fanns runt omkring i landet. Kökssoffan var närmaste miljön i hemmet men den fick han inte i sig! Om att vara född i synd eller inte. ”I synd har min moder avlat mig,” enligt Luther. Nu är det natt och jag misslyckades med försöket om att ha bibelsamtal om Jesus ”i” Gamla Testamentet – fick inte ihop några intresserade av detta ämne och Corona kom emellan.

Jesus var född ”i” världen men inte av den! Han fick inte krubban i sig! Mose var född ”i” Egypten, men han fick inte Nilens vass i sig! Rut var född ”i” ett fiendeland en gång, men hon fick inte Moabs avgudadyrkan och fiendskap mot Israel i sig. Vi är födda ”i” världen men inte av varken musik, sport eller aktier. (Jag är sjunde barnet i tätt följd född av min mor, som var dubbelarbetande och ”dödstrött”, ville egentligen inte föda ett barn till. Bibeln säger, att jag inte är född av köttslig vilja eller en mans vilja utan av Gud – om jag tar emot Jesus som hans son. (Joh kap 1:10-16) Jag är född i värsta arbetslösheten och depressionen på 30-talet, möbelfabriken brann ner, där pappa var chef, där någon slarvat med trassel i olja som självantände. Fabriken hade dåliga försäkringar. Det var miljön men inte hela sanningen. Mina föräldrar litade på Gud.)

”Kristus i eder vårt framtidshopp”. Det är annorlunda än att vara född i svåra tider! Förbliv i ordet så förblir jag (Kristus, den smorde) i er! Joh kap 15 och 16

Släpp inte in världen och lev ”av” den! Detta är ett dagligt viljebeslut.

Än är inte matchen slut!

Mad

Tusen tankar skall sorteras. Datorn är öppen med sin skärm. Ett vitt överblivet papper från köksbordet är skannat och klart för illustration. För din skull. Jag vet, att det står för tomhet, det negativa. Där har varit en oval, som jag klippt ur. Den skulle jag ha för att rita ner ett bibelstudium ur minnet från 70-talet. Bara att skrolla lite längre ner till kampen mellan Gud och Satan i en själ illustrerat av David och Saul och 3.000 fiender om platsen.

Poängen nu och genast är att jag inget förstår av främmande ord. Detta irriterar mig, om jag skall få vara med dem som förstår – de lärda!

”Mad heritage contemporare arts”

Samma år som jag skulle få fortsätta från folkskolan år 1949 kom det ut två skollexikon. Så det är bara att skanna!

Så var det klart! Vi hamnar på den 5 september år 1956. Då hände ju allt detta mad i ett nu – nästan. Sextiofem år senare är min berättelse guld värd har jag fått höra och jag vill inte vara mad! Jag vill inte vara en x-patient i ett nutida sammanhang bland lärda forskare!

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ och vad kan en människa ge till lösen?

Fritt ur minnet av den bibelvers, som jag fick av min konfirmationspräst en gång – samme man som var snäll och körde en 20-åring frivilligt till ett före detta sinnessjukhus. Det hette ”sinne” på den tiden och blev bytt till engelska ”mental” för att sudda ut ruskigheterna – trodde de. Som om det hjälpte någon människa med en själ!

Jo, nu skall jag träna på att skriva en artikel om mina erfarenheter. Mitt motdrag är att få vara mig själv och kristen. Men det är just Kristendomen som togs bort från den sortens sjukvård. Det handlade inte om själavård! Det handlar fortfarande inte om vård av själen. Därför skall inte jag fega ur utan träna och träna på att formulera orden – formulera tomrummet utan honom som blåste liv i själen.

Jo, det kan jag! Jag har gått utbildning i anatomi på Sahlgrenska Sjukhuset och har kvar professorns ritning på vad som händer i hjärtat på en nyfödd, när navelsträngen blir klippt. När det ingen förbindelse finns längre till moderkakan måste den nyfödda dra sitt eget första andetag.

Det är ett livstecken de runt omkring väntar ivrigt på. Såg du att jag skrev ”den nyfödda”? Jag skev inte ”den nyfödde” för nu gäller det mitt liv och vem som fyllde tomrummet efter min mor, när jag var 4½ år gammal. Det var så att jag ville vara med min pappa. Han höstgrävde i hallonhäcken och ställde ifrån sig grepen med platta tinnar för en stund. Tydligen passade jag på och körde den genom en bar fot. Sen har jag inget minne längre. Inte förrän efter tio dagar på lasarettet. Då körde de en plåtsax mellan gipset och knäleden för att ta bort det och jag skulle få resa hem till stora familjen. Det gjorde så ont, att jag minns smärtan. Mammor fick inte besöka på den tiden, för då grät barnen, när hon gick igen. De tio dygnen är ett tomrum i min själ utan ett enda minne.

Är det synd om mig? Inte alls. Jag fick bara för mig en dag att begära hem journalen från denna olyckshändelse. Jag ville se hur sjukvården för kroppen uttrycker känslor. Men där fanns inget sådant. Jag har en fot. Exakt var skadan fanns är beskriven. Ingen gråt som i den andra journalen från tiden på ett sinnessjukhus.

Där står, att jag grät en gång. Jo, jag minns den gången. Jag hade kommit till insikt om att jag aldrig skulle kunna komma därifrån.

Om jag fortsatte att visa mina känslor!

En barnslig tro Del 2

Vandringen med min far fanns i en dröm. Han hade varit död under många år redan. Så det handlade om det som låg bakom. Han var elva år en gång och bland de yngre av alla syskon. Det var hans tur att dra fram foder åt djuren i ladugården. De andra i familjen var i Missionshuset på möte. Det var söndag.

Min far hade berättat detta för en granne, som skulle bli präst och hade i uppgift att intervjua någon från frikyrkan, om det avgörande ögonblicket för trons skull. Då kom berättelsen om själanöd, som det hette i början av 1900-talet. Han visste inte om han var ett Guds barn. Så fort arbetet i ladugården var klart skyndade han in och slog upp sitt lilla testamente på måfå och blicken föll på en vers i Apostlagärningarna.

”Du är min son jag har idag fött dig.” Apg 13:33 Inte nog med detta. Senare står namnet David. För honom var bekräftelsen nog, att det var för honom som hette David. Han höll fast vid detta hela livet. Gud var hans far. Han var ett Guds barn. Exakt som det står för övrigt:

”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makten att bli Guds barn, åt dem som tro på hans namn.” Joh 1:12 ”och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.” vers 13 (1917 års översättning)

Så i min gamla dröm var hans förflutna mitt förflutna också. Vår vandring började exakt på ett ställe på ”Kärlekens stig” med två ställen bakom oss där Evangeliska Frikyrkoförsamlingen börjat i Östbjörke på 1880-talet och en å framför oss som skiljde Östbjörke från Västbjörke med en ny bro. Där hade det varit ett skrangligt räcke på en spång förut över ån. Detta är en upprepning av den gamla drömmen, för min far var så noggrann som snickare och skulle inte gå över den nya bron utan att han kontrollerade den först som bygge!

I drömmen fick jag honom att gå med och på andra sidan steg han av i gyttjan för att fortsätta undersöka, att den var rätt byggd. Men som jag berättat förut gick han ner sig i gyttjan och jag kunde inte rädda honom. Där vaknade jag.

Hemmen bakom oss hette: Fridhem och Lyckhem och framför oss på stigen till Västbjörke Vårvik och vårt hem, dit vi var på väg Solhem. En dråplig dröm värd att ta vara på.

Min barnsliga tro är, att jag också är ett Guds barn – född av Gud den dag jag tog emot hans son som min Frälsare. Davids tro höll nästan 100 år, om jag räknar bort de första elva åren och minus fem i hundra år mot slutet.

Det var jag själv, som var nära att fastna i gyttja, när jag inte vågade tro på en ny möjlighet i livet efter den fallfärdiga spången, som funnits tidigare! Jag är på väg hem tillsammans med min himmelske far! Det är han som byggt den nya bron! Det är han som sjunger för mig i sin egen bok om Sonen. (Ordsp 30:4 B2000)

Det är Gud som stigit upp till himmelen och kommit ner igen förkroppsligad i sin son. Det är Sonen som uppstod från de döda på tredje dagen och kunde gå bredvid två förtvivlade, desillusionerade lärjungar på väg hem till Emmaus en gång. En av de namnlösa är jag. Vi sonen och jag går den sträckan gång på gång mellan korset och hemmet. Jag klagar och förstår inget över vad som skett.

Han öppnar boken och finns överallt!

Ritningen till en kyrka/församling finns i bibeln! Och till mitt och ditt liv…

Så där fortsätter berättelsen om blodet, som renar från all synd. Detta märkliga faktum att kunna hålla kläderna vita genom den dagliga tvätten hela vägen hem!

Detta faktum att tio jungfrur väntade på samme brudgum och väntade på ett bröllop! ”På bröllop jag bjudits av urtidens Gud i himmelens sköna palats…”

Alla är bjudna.

En barnslig tro

Bäst att berätta detta nu. Min tro är barnslig. Jag är ute och går med min far och håller hans hand. Just nu blommar Rödnarv, fast de knappas syns i den hårda marken. Han kan alla namn på de osynliga, som vi trampar på dessutom.

Han sjunger för mig. Det handlar om honom själv:
”Vem har stigit upp till himlen och kommit ned igen? Vem har fångat vinden i sina kupade händer? Vem har knutit in vattnet i sin mantel? Vem har märkt ut jordens gränser? Vad heter han, vad heter hans son – vet du det?”

Han sjunger ur sin egen bok. Nu har han lovat berätta om sin son…

Han älskar allt i sin Skapelse. Människan är högre än alla djur säger han.

Så vandrar vi två tillsammans på VÄGEN som är hans SON.

Ohola och Oholiba

Idag får du rita en oval själv. Den som fattas. Nu är vi två kvinnor i samarbete, som berättar om kung Jesus i vårt liv. Läs Alma-Lenas kommentar först till ”Släkttavlan” i Matteus kapitel 1, som intresserar oss. Vi kan fortsätta en märklig kontakt som uppstod bland lärde män, som hoppade över våra små försök att få vara med i olika debatter. De var som att männen inte såg oss! Teologi är männens revir!

I Jesu släkttavla nämns fyra kvinnor som sticker ut – varför?

Ohola och Oholiba är två kvinnor i bibeln och är systrar och horor. Det står för de tio stammarna i Israel och de två som kallades Juda. Alla övergav sin rätte man Herren Gud, som var som en brudgum för dem och älskade dem. Det skulle inte vara två. Det skulle vara ett folk och en Gud. Det skulle inte vara en äldre, ful syster och en vacker, som Herren valde bland och förebildad av Lea och Rakel. Men nu är Israel historia! Nu är det så att Herren tänker ut vad göras kan för att den förskjutne inte skall mista livet och dö. (Se 2 Sam 14:14) Och ingen kunde eller kan hålla Lagen.

Bibeln talar i klarspråk om äktenskapsbrytare, skökor och horkarlar. Samaria får heta Ohola. Jerusalem får heta Oholiba. Läs Hesekiel kapitel 23 och få grepp om smärtan i Guds hjärta.

Var gärna med i samtalet! Använd sökrutan. Första kvinnan som hjälpte mig var Rose-Marie. Då var jag gråtfärdig över att det inte går att få hjälpa till med bibelkunskap i församlingen bland unga- det finns ingen efterfrågan. Rose-Marie kunde dataspråket och sa: ”Jag hjälper dig.” Tjugo år har gått sen dess.

Visst talar bibeln och breven i NT ofta om ”käre bröder”. Det stora bildspråket är ändå en brud som följer sin brudgum på väl till bröllop.

Inte som alla andra

”Vi vill vara som alla andra och ha en kung.”

Det var så Israels folk sa och ville slippa Herrens ledning och vara som alla andra folk. Ja, det kanske är mer bekvämt att vara som folk är mest och inte sticka ut. Men livet blev inte så för ISRAEL. Livet blev inte som jag tänkt privat heller. Det har varit omtumlande och minst sagt obekvämt. Men deras historia har räddat mig!

Så tidigt igår morse mellan 5 och 7 ritade och skrev jag ner ett sammandrag från ett bibelstudium, som jag fick i början av 70-talet och har i mitt minne. Jag är så frustrerad av att inte få hålla bibelstudier, där det ingen efterfrågan finns…

Narkomanmissionen skulle ha en konferens på Västanås för nyfrälsta narkomaner och frivilligarbetare. Bibelläraren som skulle tala blev sjuk och måste lämna återbud. Det blev bara att dela upp ansvaret för sammankomsterna…

Först ut blev en kunnig i psykologi och medicin. Han redogjorde för hur kroppen reagerar efter ett långt missbruk av droger och vad som händer, om det blir ett avbrott, när någon blir befriad från missbruket. Det kunde komma ett återfall. Det kunde komma efter en månad eller efter tre månader eller efter ett år. Det var bra att få lyssna lyssna till faktakunskap. Återfall kom.

Andra talare var två nyfrälsta narkomaner som berättade om berg och dalbanorna i känslolivet mellan himmel och helvete ungefär. Som att få en ny kung i livet och den tidigare var avsatt! Ett våldsamt krig inom en människas själ med tre tusen fiender.

Så blev det min tur och jag bad att få låna ”ägget” på svarta tavlan med vårt medvetande och vårt undermedvetande. Det tyckte jag passade perfekt att visa på Guds rike, som är ett och att Israel egentligen skulle vara ett rike tillsammans med en Gud.

Så kom berättelsen om folket, som ville vara som alla andra folk och ha en kung. De fick som de ville. Samuel sörjde men Gud sa, att det inte var honom de förkastade utan Herren själv. Så fick de som de ville en ståtlig kung högre är andra och ståtligare. Han hette Saul. En dag kom han med egna påhitt och fick inte vara kung längre. Han ville inte lyssna på Herrens ledning. Det var då oron uppstod i helheten. Det blev krig på krig…

En kung efter Herrens vilja blev smord. David blev utvald – en herdepojk.

Visst är detta lätt att följa i bibelberättelserna? Så bekväma skall vi väl inte vara och bara sjunga lovsånger?

Bibelhänvisning är 1 Samuelsboken kapitel 24 och Psaltaren 57.

Som sagt. Detta blev ritat fritt ur mitt minne igår morse. Jag är 85+ och då ingår ”minnesträning” i förebyggande syfte. Annars kan jag också bli utsatt för behandling med mediciner.

(Om jag skulle rita ett ägg och beskriva striderna i mitt förflutna från år 1956, så var mitt JAG i strid mot sjukvårdens uppfattning om mitt psyke. Det har varit som Saul med tre tusen fiender mot mig.)

Vokabulär och kontext

Detta är min självironi!

Jag kan två främmande ord och berättar detta öppet, rakt ut i rymden. Därför att det är så svårt, att få något gehör på det jag skriver… Det jag skriver är för svårt för många och för lätt för andra. Till vem skriver jag då? En blogg skulle ha en målgrupp. Jag skulle veta till vem jag ville skriva för. Ja, det visste jag nyår 2000. Jag ville nå unga människor, som aldrig kommit i kontakt med någon kyrka och budskapet om Jesus Kristus. Hur gick det då? Jo, jag hittade en plats för tolvåringar med gräns ungefär vid tjugo års ålder. Där trodde jag, att jag kunde få hjälpa till med min bibelkunskap…

Efter fyra år blev jag avstängd, för jag lydde inte ledningen som sa, att jag var för gammal att vara med. Sanningen var nog, att jag inte kunde uppföra mig utan blev arg och sen argare. Den kvällen jag blev avstängd mitt i en debatt var jag allra argast. Trots att jag kan två främmande ord: vokabulär och kontext.

Det går inte med ironi eller ens självironi på nätet i skrift. Men jag lär mig visst aldrig! I verkligheten går det att följa ögonen om de glittrar eller ett kroppsspråk som är vänligt. Olika kulturer har olika kroppsspråk visst. Jag kan bara svenska och min dialekt och min släkt. Där är jag nu med en lärares anmärkning ringande i mina öron – anmärkning på min dialekt:

”Svenska språket är vackert, när det talas väl.”

Så sa hon och jag tycker, att det är bra med ett rikt ordförråd. Det är bra om en inte tar något ur sitt sammanhang och förvränger det.

Psaltaren 119:160 angående Herrens ord och att Jesus är ORDET från Gud:

”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.”

Abrahams arvingar

Släkttavlan som vi följer i Matteus evangelium kapitel 1 börjar på Abraham. Frågan var varför? Om det är rätt svar med löftet om en Son på ett helt omöjligt sätt. Jag tror så. Sara var 90 år. Detta repeterar vi tillsammans och hänvisar till Alma-Lenas svar på ”Obed Del 3”.

Vi börjar från början av bibeln med 1 Mos 3:15

”Jag skall sätta fiendskap mellan dig (ormen) och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” Svenska Folkbibeln

Detta är profetian om Jesus. Senare när HERREN prövad Abrahams lydnad att offra sonen Isak, så kommer löftet: ”I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.” 1 Mos 22:18 (SFB)

Ingen person i nutid behöver önska sig en välsignelse, som redan är given en gång för alla genom Abrahams lydnad. Ingen person i nutid behöver prövas på detta sätt, som Abraham blev prövad. Detta skall vi ha klart för oss, när Frestaren kommer med sitt påstående om Gud som en grym far.

För att underlätta för min egen bibelläsning har jag använt karbonpapper och en atlas sen år 1947. Där blir Jerusalem bara en liten prick men som centrum. Där dog Jesus för allas synder. Cirkeln drog jag så långt ut jag kunde, som att apostlarna nått ut med evangelium.

Detta underlättar tankarna på Abraham lydnad. Välsignelsen gick genom hans kropp ut till alla jordens folk. Ingen klarade att hålla Lagens bud. Genom tro på Israels Gud kan vem som helst komma in i Guds förbund.

”Det som var omöjligt för lagen svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.” Rom 8:3

Gissa om jag var glad igår, när jag fått feedback – någon att byta tankar med om Löfteslandet.

Var inte rädd för att skriva en kommentar eller en fråga.