Ritningen är klar

Ritningen är klar! Inte ett jota får vara fel.

Ur Svenska Kärnbibeln idag Joh kap 19:1-7

”Så tog Pilatus Jesus och lät honom bli hårt pryglad (piskad med fyrtio slag). [Romarna utdelade tre typer av straff, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda var det straff Jesus utsattes för. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen. Det var inte ovanligt att offret dog under detta straff.] 2Soldaterna vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud, och klädde honom i en purpurröd [konungslig] mantel. 3Sedan gick de fram till honom och sade: ”Länge leve (frid, var hälsad), judarnas konung!” och slog honom gång på gång [i ansiktet] med handflatorna.
4Pilatus gick ut igen och sade till dem: ”Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för.” 5Jesus kom ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln.
    Pilatus sade till dem: ”Se, här är mannen!”
6När översteprästerna och vakterna såg honom ropade de högt: ”Korsfäst! Korsfäst!” Pilatus sade till dem: ”Ta honom ni och korsfäst honom, för jag hittar inget brottsligt att anklaga honom för.”
7Judarna svarade honom: ”Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.” Slut citat

Inte minsta prick (jod minsta skrivtecknet) i lagen skall förgås! Solen har gått upp över min horisont redan. Jag vaknar lycklig över rätten att få berätta: Ritningen är klar! Den är överlämnad till lärjungarna en gång för alla. Gå ut och bygg församlingar/kyrkor efter den! ORDET blev kött och tog sin boning bland oss och vi såg hans härlighet. Joh kap 1. Öppna bibeln och läs på! Han tältade bland oss! Ritningen till tabernaklet finns kvar och kommer ner från himlen en dag utförd till punkt och till pricka!

Precis som Guds tankar varit hela tiden. Upp 21:3

Han steg ner via ett omöjligt löfte till Abraham om en son. I hans släktträd finns bara överträdelser överallt av den lag Mose förmedlade senare i tiden . Men Herren höll fast vid sina löften. Gud steg ned i en människas kropp och fördömde synden i köttslig gestalt. Matt kap 1. Rom 8:3. Han steg upp igen genom samme Jesus i Marias släkttavla och vi får följa honom ända upp till Adam son av Gud i Lukas kap 3.

Gud är tyst. Han säger inget nu därför att det ingen efterfrågan finns på vad han säger. Det finns ingen profet. Nej, de finns i bibeln och den måste jag öppna för att få se ritningen till en församling/kyrka hur den skall byggas.

Och detta vågar jag påstå igen och igen. Mose var inför Herrens ansikte i fyrtio dagar och fick en ritning – mönsterbild. Folket gjorde i allt som Mose sagt. Altaret finns i början. Går det att nå Herren Gud utan att lägga ifrån sig synden och ta emot försoning genom Jesu blod? Går det att smita förbi Jesu död för våra synder och umgås i ett allaktivitetshus? Finns det inte en liknelse av Jesus, som berättar om mannen som kommit till bröllopet utan bröllopskläder? Han fick frågan: ”Hur har du kommit in?” Och blev utslängd. Matt 22:11-12

I denna utförliga mönsterbild i 2 Mosebok finns en överstepräst i tjänst hela vägen mellan försoningen genom blodet och in i det allra heligaste till Gud. Det finns ett helt kapitel om den årliga försoningsdagen 3 Mos 16. Vi lever inte efter dessa ritualer men vi har facit på Jesu dubbla uppdrag. Allt är beskrivet i summan av Guds ord som är sanning Ps 119:160. I Jobs bok kallas vår åklagare inför Gud för SATAN (det är på hebreiska språket). I Nya Testamentet blev Jesus förd av anden ut i öknen för att frestas av DJÄVULEN (det är namnet på grekiska språket). Detta skedde under fyrtio dagar. Jesus har vunnit seger upprepade gånger! Så det dubbla uppdraget har uppgiften att bära bort synderna så långt bort från syndaren som möjligt ut i ett ofruktbart område. 3 Mos kap 16:10. Det uppdraget är beskrivet överallt under Jesu tre år i offentligheten. ”Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och han sade till den lame. ”Till dig säger jag: Stig upp ta din säng och gå hem”. Mark kap 2:10-11 (SFB)

Solen har gått upp för längre sedan Kristi Himmelfärdsdag. Jesus lämnade inte sina lärjungar vind för våg och övergivna, när hans uppdrag på jorden var fullbordat av mönsterbilden. Han gav dem och oss ett uppdrag först att hålla hans ord och föra det vidare sen. Matt 28:16-20

”Jag är med er alla dagar intill tiden ände.”

Ritningarna ligger på bordet

P1000036

Det var den 5 september förra året. Tre hållplatser från det stora torget med stort köpcentrum. Nu står det lilla torget med ett litet köpcentrum i tur att förnyas. Spårvagnen hade fått en ny vändslinga på parkeringsplatserna utanför höghuset, där jag bor, då det stora torget skulle bli bättre och fräscht. Åren går med bästa fönsterplats. De river upp asfalten igen för andra byggen nu. Jag tittar.

”Ja, jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.”

Det var profeten Jeremia, som fick de orden av Herren. ”Det går fort att bryta ner – svårare att bygga upp,” fick vi en grupp unga lära oss i slutet av 60-talet. Tanken var på dem som hamnat i fängelser. De hade inte gått på en dag, att bryta ner dem. Det går inte på en dag att bryta ner en ny stadsdel och sen bygga upp igen…

Med facit i hand stödd på en rollator ville jag undersöka och fotografera platsen för den gamla kyrkan på det mindre torget. Hur hade de upplevt detta som åskådare? De river vår kyrka! Var bor då Gud?

Jag citerar ur ”The Message – på svenska Nya Testamentet – Eugene Peterson”:

– Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna! De är hans folk och han är deras Gud!”

Detta är från Uppenbarelseboken kapitel 21 i Petersons version. Var bor då Gud, när kyrkan är riven och spåren utplånade efter där den legat. Jag tänker på Opaltorget i Västra Frölunda. Det var där jag gick och letade efter en riven kyrka och ville fotografera platsen. Var bor Gud under tiden, som en ny kyrka blir byggd?

Ritningarna ligger på bordet i en före detta stor skollokal. Hur går det då för den som inte kan läsa ritningar och inte ens vet höger eller vänster? Ja, gå runt där och titta, titta! Snart går det att se konturerna! Har byggnadsarbetarna följt ritningarna? De kan väl inte ens svenska en del. Är inte ritningen på svenska?

Det gick snabbt till poängen idag. Frågan är om det går att bygga en kyrka/församling idag utan att kunna grekiska och hebreiska? Vi kan ju lura vem som helst och säga:

”Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna…”

Jag vill i vart fall inte lura någon att titta upp i det blå efter en Gud, som flyttat hem till människorna. Skall vi som kristna sväva i luften?

Ritningarna ligger på bordet! Det är givna en gång för alla in i minsta detalj och får inte förändras på någon punkt! Inget får läggas till och inget får tas bort! Så jag citerar slutresultatet:

”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.!” (Uppenbarelseboken kapitel 21 vers 3. Svenska Folkbibeln. Bibel 2000 använder ordet ”tält” i meningen att ORDET från Gud = Jesus tältade bland oss och vi såg hans härlighet.)

Tabernaklets ritning från Gud håller i alla tider med försoning genom blodet och möjlighet den vägen att nå Gud.

Det gör skillnad!

Joh. 3:16

Tänk, att jag kunde med att fråga teologer vad en kontext är för något! Det var runt 10 år sen. Jag har fått lära mig att ”och” är ett bindeord. ”Men” är ett delningsord. I Psalmer och Sånger, som är gemensam sångbok för flera frikyrkor finns de föreslagna predikotexterna för de tre årgångarna. (Andra utgåvan 1987 har jag.)

Plötsligt fick jag se ett ”och” som början på den föreslagna evangelietexten för den söndagen. I bibeln står det ”men” och skiljer två händelser från varandra. Och jag skulle predika! Utan teologiska förkunskaper…

Så går tankarna till alla segelbåtar på väst- och östkusten, som har Joh. 3:16 på sitt stora segel. Ja, det är ett sätt att evangelisera om alla kan versen utantill, som man bör kunna. Det är bra, att inte veta vad en kontext innebär kanske, för det finns en vers före Joh.3:16 och en vers efteråt. Versen och verserna efteråt är inte trevliga. Så då räcker det att kunna den i mitten. Den viktigaste.

Plötsligt kommer jag att tänka på det ord, som jag stavat på för att kunna imponera med kunskaper, som jag inte behärskar: apokatastasis.

Minnet flyter upp från ändlösa debatter om kristen tro mellan åren 2000 – 2004. Det var totalt meningslöst att kunna Joh. 3:16 utantill och citera. Där fanns alltid någon som påstod, att Guds kärlek var villkorad. Vaddå villkorad? Jo, debattmotståndaren kunde verserna efteråt:

”Ty inte sände Gud sin son för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom…” Så enkelt var det nu inte med Guds kärlek att frälsa hela världen. Det kommer en fortsättning med dom över den som inte vill tro på Guds son!

Jaha. Budskapet är givet från sändare till mottagare. Och mottagaren måste tänka själv! Inte nog med det. Det finns en vers före denna stora kärlek. Det finns en historia bakåt i tiden om en orm, som hängdes upp på en påle i öknen. Den som såg upp på den kopparormen kunde bli räddad undan döden och blev det också. De som framhärdade i olydnad dog.

Inte nog med denna stora räddningsauktion i öknen för ett stort folk Israel. De gick vidare genom öknen till ett givet löftesland undan Faraos träldomspiska. De var på väg och bar med sig denne kopparorm, som räddade livet på de som varit olydiga och trotsiga. Bara någon generation senare var allt glömt och kopparormen blev en avgud med motsatt verkan. I bibeln heter han Nehustan. (Finns att läsa om i 2 Kungaboken 18) Det är lätt att glömma en poäng och ändra budskapet.

Nu är vi där år 2017 och ändrar lite här och lite där i bibelns budskap. Kvar är Guds kärlek men inte versen före eller efter. Nehustan nu för tiden heter, att det ordnar sig nog och Gud blir allt i alla till slut. Med ett längre namn: Apokatastasis.

Så älskade Gud. Så nonchalanta kan vi vara utan att svara ens på inbjudan.

Citat ur Joh 3:14-18 (Svenska Folkbibeln)

”Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, 15 för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”

 

Sönderstressade förkunnare – Del 3

”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Så heter Tomas Sjödins bok som skrivet tidigare.

Där fortsätter jag. Inte om andra stress. Eller om hur de funnit sin plats. Inte om förkunnare, som varit vänner men blivit oense i tolkningar. Både E.J. Ekman och P. Waldenström – före detta banbrytande förkunnare – kan inte ha rätt bibeltolkning. Bibeln är heller inte skriven på mina villkor och måste läsas genom mina glasögon. Stressen hos mig har uppstått, när inte jag får vara med och berätta vad jag sett i bibeln. Var går gränsen mellan vad en kvinna berättar om Jesus eller en man, som förkunnar vad det står skrivet?

kvinnliga-kyrko

Här är en teckning från Parsmos penna, som jag uppskattade, när den kom i tidningen Dagen och uppskattar. En dag den 17:e dec. år 2013 fanns det tillfälle att få lyssna på tre förkunnare om försoningsläran sedd ur olika tolkningar. Av de tre var två kvinnor, som doktorerat i teologi. Jag besökte samlingen för pastorer i Betlehemskyrkan, Göteborg, bara av den anledningen, att jag ville se dem och sen få komma med mitt. Så klart! (Där var min självironi igen.) Minsann att jag brottats med försoningen! Stefan Swärd skulle ge ut en ny bok om försoningen och min bok ansåg jag, att han bör läsa: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Fortsättningen var, att den metodistpastor och kvinna, som jag inget visste om var bäst för min situation. Det fanns tillfälle och finns att lyssna igen via IT. Det gjorde jag. Och dessutom tog jag kontakt och tjatade mig till hennes manus.

”Lär dig livets vackra gåta – älska glömma och förlåta” Ja, det är gamla tiders vers i olika generationers poesiböcker. Den kan jag utantill. Den versen blev som ett litet gruskorn i skon. Som jag inte klarade av att tömma. I Ingrid Svenssons föreläsning om förlåtelse och försoning kom det tydligt fram att vissa, som orsakat stora skador aldrig ber om förlåtelse eller ens fattat de skador som blivit. Den person som blivit skadad och kränkt kan inte förväntat sig en ursäkt ens! Den personen kan inte bli kvitt skadorna och inte glömma. Detta är min formulering på den person, som kan sitt ”Fader vår” och ”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

För så är det. Det står mer i bibeln. ”om ni inte förlåter skall er himmelske fader inte förlåta er.” (fritt ur minnet efter 1917 års översättning). Visst kunde jag också vad det står i bibeln före denna ”försoningsdag” för pastorer!

Föreläsningen var bra! Den var värd att tänka på. Bibeltexterna kunde omvärderas. Inte nog med det. Pastorn och teologen kunde mer än så. Senare kunde Ingrid Svensson via mail överbevisa mig om självrättfärdighet.

Så om jag trodde, att jag i egen kraft kunde glömma det som jag varit med om som 20-åring, så var det inget annat än självrättfärdighet! Jag ville klara det själv utan en frälsare och försonare. Det var ord och ingen poesi!

Tänk, att kvinnor kan se vad det står i bibeln och förkunna försoning genom Jesus! För första gången fick jag dessutom se Sofia Camnerin IRL och berätta vem jag var, som frågat så mycket om hennes doktorsavhandling: ”Försoningens mellanrum”. Den avhandlingen är så avancerad, att inte ens män begriper den! Frågorna hade jag ställt på Skutans ”Bibelsamtal”.

Jojo. Jag kan också med hjälp av Wilhelm Bergling och Eric Nilsson redan på 70-talet. Då undervisade dessa två var för sig om försoningsgrunden, som den är förebildad genom tabernaklet i öknen. Det gäller ett viljebeslut att står kvar på den och bli rättfärdiggjord enligt tro.

Det är motsatsen till självrättfärdig och barnets ibland trotsiga ”kan själv”.

Frispråkig eller fåordig

Dagen kom och dagen gick. Den började dramatiskt med att det inte kom någon färdtjänstbil. Svaret var, att jag kunde klaga på måndag. Ja, det var så dags, när dagen äntligen hade kommit!

Gud visste tydligen var jag stod utanför vår dörr till höghuset. Så ett par vänner skulle visst gå ut på promenad i det vackra vädret och jag hann med tåget tack vare dem. Och tack vare Gud… Ingen av oss anser något annat än att det var hans ingripande. Så dagen blev ett enda leende och tack till honom, som varit med de senaste sextio åren! För detta gällde gudstjänsten i Velandakyrkan. Inte kan det vara så vanligt, att en åttioåring ringer och ber att få komma och predika?

Ett kort referat av predikan blir ordet utvärdering, när livet ligger bakom. För så var det en dag för min far, när han var ensam och över 90 år. Han fanns som vanligt i sin verkstad vid hyvelbänken. Jag hade kommit hem och gick in där. Då kom summan av hans tankar. Jag har haft tre områden eller om han sa intressen: familjen, fabriken och församlingen. I vilken ordning han nämnde dem minns jag inte. Sen fick jag tänka själv. Han var inte frispråkig, som jag är. Han var fåordig.

Så var jag tillbaka i Göteborg och hade fått de tre orden. Detta var en utvärdering av ett liv, som gick mot sitt slut. Möbelfabriken hade inte varit någon framgång. Den brann ner i de allra värsta depressionsåren på 30-talet. Det fanns knappast några försäkringar. En granne fick till slut sin far att berätta om de svåra åren tillsammans med små eller stora barnfamiljer och arbetslöshet. Missionsförsamlingen dog ut år 1987 med min far som siste medlemmen och alla barnen och barnbarnen bodde alldeles för långt borta från honom. Det är normalt med utvärdering.

Så kom sista veckan i hans liv, då han inte fick vara frisk utan behövde läkarvård och en plats på sjukhuset. Jag kom på besök och han sa nästan direkt, där jag stod innanför dörren:

Läs för mig! Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. På fönsterbrädan låg en av Gideoniternas  Nya Testamentet med stora bokstäver men jag visste inte var detta stod att läsa och hittade inte textsammanhanget. Han kunde det utantill. Nu var det bara det väsentliga kvar. Vägen till Gud kunde han sen barnsben, att den är genom Jesus Kristus.

Därför valde den texten mig! Tre ord att minnas men inget om någon möbelfabrik, som inte gick att sälja till slut eller en missionskyrka, som antagligen skulle komma att rivas efter honom…Tre ord att minnas efter mitt besök i söndags i Velandakyrkan: Vägen, sanningen, livet.

Där är poängen! Inte vad jag sagt utan vad Gud sagt i alla tider genom alla generationer och på alla platser. För han talar genom himlen och naturen, om det inte finns bibeltexter som bok eller förmedlat på annat sätt. Vägen till Gud är beskriven på olika sätt genom olika profeter och olika händelser. Vägen skulle hållas i ordning så att den jagade skulle hinna fram till en fristad i tid och bli räddad! Fristäderna skulle vara på båda sidor av Jordan och ligga strategiskt tre på varje sida. Den jagade skulle kunna hinna fram undan blodshämnaren. Ja, kalla honom gärna annat: ormen från urtiden, åklagaren Satan eller Djävulen. Han som jagar är en och den samme och fristaden är en och den samma Jesu kors för alla i alla tider.

Vilken lycka att få sjunga tillsammans om Jesu försoning! Hoppas att sången om Jesu blod inte tappar sin innebörd och bara blir ett mantra som upprepas med hjälp av trummor och strängaspel…

Fråga mig gärna vilket nummer sången om försoningsdagen har, som finns i Psalmer och Sånger eller i Segertoner.

Bibelhänvisningar den 5:e dagen efter: Joh 14:1-5, 5 Mos 19, (vägen)  Jer 30:12 -17,  Jes 43:18-19,(sanningen) Joh 11:25 – 25 och livet).

Livets möjligheter

1902_var_farfar_snickare_hos_en_fotograf (1)

Detta är min farfar Per Johan Bergstrand. I hans kropp fanns en gång möjligheterna till mitt liv via ett av hans åtta barn min far David. Det skriver jag därför att det finns en så fin formulering någonstans i bibeln, som jag inte hittar nu. Möjligheterna till någon längre fram i tiden fanns i dennes kropp. Min farfar var snickare och blev fotograferad, därför att han hade ett arbete hos fotografen i Hjo. Min far var snickare.

fabriken169

Detta är ett foto från år 1920-talet och början till en fabrik, som efter år 1935 blev en möbelfabrik. Från början var det inte tänkt så. På originalet kan man se rakt igenom och bygatan i Norra Björke. Snickerifabriken var inte tänkt, som en arbetsplats för mig men det blev så en kort period av återhämtning från ett trauma inom sjukvården som patient.

Det var aldrig tänkt från min sida, att jag skulle bli patient på ett sinnessjukhus och sen behöva arbeta på en snickerifabrik bland enbart män. Men jag har lärt mig mycket om trä. Och sen akacieträ i öknen.

Tabernaklet143

 

Här är en skiss på en ritning med detaljerade upplysningar för all framtid hur en människa skall kunna bli upprättat igen och få komma i funktion tillsammans med andra. Det är en skiss på hur en församling bör byggas. Bibeln har många dolda skatter för den late! För den som längtar efter upprättelse är bibeln en guldgruva. Herren själv lovar att ge dolda skatter och bortglömda rikedomar.

Nu är vi inne på möjligheter i en annans kropp. Farfar lever inte längre och kan få fler barn. Min far lever heller inte och kan få fler än mig. Men Gud är verksam och lovar att den som tror på ORDET från Gud kan få makt att bli hans barn! Sen kan flera tillsammans stå sida vid sida upprättade och bilda en levande Guds församling.

Det är bibelns förverkligade ritning, att kunna bli upprättad på en försoningsgrund av försoningssilver lika för alla.

Kroppen är ett tempel åt Gud…

Ni är den levande gudens tempel…

Ja, så fortsätter jag att tro för vem som vill sätta sin tro på Guds löften genom hans son Jesus Kristus.

(Det är möjligt, att jag sätter ut bibelhänvisningar ikväll om någon är intresserad av hur upprättelsen går till. Och melodin till ”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid…” :-))

 

 

Försonad

Så enkelt då att bara lämna Stora teatern i Göteborg den 17 oktober år 2015 och vara upprättad! Äntligen efter nästan 60 år! Av vem? Ja, av alla människor som var där samtidigt. Det fanns ju så många andra från hela världen denna dag och dessa tre dagar, som också gått igenom en eklut. Och kommit ut renade. Detta har jag skrivit om förut och det finns mycket att läsa om via http://www.madinamerica.com eller http://www.drivinguscrazy.com.

På Facebook har jag sett annonseringar om en utbildad läkare, som väntar på upprättelse. Eller är det min formulering? Jag köpte Erik Enbys bok bums och sträckläste:

”BLOD, MOD OCH ENVISHET”

Baksidans text ger upplysning om att Erik Enby blev fråntagen sin läkarlegitimation år 2007. Han har forskat över 30 år genom sitt mikroskop på obehandlat blod i syfte att finna orsak till kroniska sjukdomar. Men blivit ifrågasatt som jag uppfattar summan…

Visst är min blogg väldigt spretig? Det går knappast att hitta ett sätt att fortsätta, om jag inte varit så envis också? Eller hur? Enligt min egen sjukjournal från året 1956 är jag religiös och svär om vartannat. Sånt kan hända i totalt utmattat tillstånd visst. Andra får säga, att de är förbannade gång på gång utan att fatta innebörden. Men det bör finnas krav på mig, som bekänner mig som kristen! Känn på orden ”upprörd” eller ”arg” eller ”utom mig” i stället. Varför inte ”maktlös” men inte förbannad?

Om det inte finns någon förkunskap till bibelns språkbruk eller historiska berättelser blir det svårt att förstå blodets betydelse. I bibeln handlar det om ett friskt, ofördärvat blod där inga infektioner kommit in. Den beskrivningen finns från början till slut. För att de första människorna skulle få tillbaka det, som gått förlorat behövdes ett rent ofördärvat blod som offer. Av ett första oskyldigt offer gjorde Herren Gud kläder av skinn och klädde Adam och hans hustru. Att vara klädd inför Gud är samma som att vara upprättad i nya testamentets teologi. Bibeln nämner order ”synd” för första gången när Kain släppt in ilska och avundsjuka i sitt tankeliv. Kain klarade inte av att styra sitt hat, som bibeln beskriver det. Han slog ihjäl sin broder Abel. Och Abels blod ropade till Gud allt sen dess.

Längre fram i Moseböckerna står det: ”Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.” 3 Mos 17:14 (B2000)

Svenska Folkbibeln översätter versen:”Ty varje kropps liv är dess blod…”

Detta är intressant!  Kapitlet innan har rubriken: ”Den stora försoningsdagen” och handlar om de två syndabockarna. Texterna är obegripliga utan förklaringar. Kristen teologi hänvisar till Kristus som vår syndabock – den ende som det håller att placera all världens synd och skuld på en gång för alla. Läs hela kapitlet i 3 Mos 16 och lägg märke till hur många gånger det står ”för att bringa försoning.”

När Jesus uppstått från de döda uppenbarade han sig för lärjungarna. Han gick som en främling bredvid Kleopas och en annan lärjunge, som lämnat Jerusalem. De ville från allt som skett i Jerusalem antar jag. De var förtvivlade och begrep inget. Evangelisten Lukas berättar om händelsen i kap 24, att främlingen började gå igenom alla skrifter med början på Moses och förklarade, att det som skett måste ske. Vi får inte veta vilka ord han använde för dessa blodiga offer i skrifterna eller om detta blod, som nyss runnit på korset. Vi får inte veta vilka ord han använde om rättegången och alla slagen, allt spott på denne Jesus. De obegripliga texterna hade Kleopas och den andre lärjungen hört många gånger men inte fattat. Framme i Emmaus bad de främlingen stanna kvar. Det var nära natt. Då läste han tackbönen och bröt brödet. Det var ingen främling längre. De kände igen honom men då försvann han.

Peter Fjellstedt förklarar i slutet av 1800-talet, att de två syndabockarnas hör tillsammans som ett enda offer. Försoningen skulle framställas i två avseenden. Av israeliternas menighet skulle ju Aron ta emot två bockar till syndoffer och ställa dem inför Herrens ansikte. Genom lottdragning skulle Herren avgöra vilken som skulle ut i öknen levande till Asasel och vilken som skulle dö och lite blod föras in i det allra heligaste. Detta är så intressant, att jag skulle vilja skriva av förklaringen ordagrant. Nu blir det inte så men lär finnas att läsa på nätet.

Teologer har grubblat över vad som menas med ”Asasel” (3 Mos 16:9,10.) Profetiskt sett så har Jesus vunnit seger över Satan i öknen. Han frestades under 40 dagar. Profetiskt sett så har varje människa möjlighet att låta Jesus bära hennes synd bort från henne långt ut i öknen där den hör hemma. Profetiskt sett så har Jesus en gång för alla gett sitt liv och blod och försonat oss med Gud i det allra heligaste. Fjellstedt hänvisar till Job där det står om Åklagaren, som går inför Gud efter sin vandring på jorden. (Åklagare betyder Satan på hebreiska). Dessa hemligheter är svåra att förstå för den som inte upplevt försoningen med Gud genom Jesus!

Just därför önskar jag en församlingssång, innan det blir för sent! Just därför önskar jag visa på vilken lovsång, som har tystnat till förmån för trendiga små körer sjungna om och om igen i hela frikyrkorörelsen. Här är den:

”Nu är försoningsdagen kommen för världen all Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…” nr 510 i Psalmer och Sånger och nr 451 i Segertoner.

Som sagt: Den teologi jag kan har jag sjungit in som barn och ung. Då kunde jag inga psykiatriska diagnoser eller etiketter men jag gissar att sångförfattaren var introvert. Vad jag förstår hade han själanöd och kanske lång väg ut i frihet.

Axel Oskar Henrik Schager hade en bred bibelkunskap. Den finns i sången skriven troligen år 1925 i Toner från en inre värld.

Jo, mina associationer hör ihop. I annat fall går det bra att ställa en fråga. Jag har fått upprättelse efter nästan 60 år i ett avseende men varit försonad med Gud hela mitt liv. Jag är så lyckligt lottad, att han tog hand om mig från början och var före Satan som Åklagare.

Det heter nåd.