Tabernaklet som förebild – Gunnels plats i rymden

Min far

Min far var bland de yngre i en syskonskara på åtta syskon. De två äldsta var flickor och mycket stränga enligt de små. En gång fotograferade de sig på lång rad med den äldsta från vänster. Raden blev lägre och lägre i längd över marken. Så detta foto avslöjade omedvetet de yngres respekt för storasystrarna. Eller rentav rädsla.

Min far var mycket kreativ och lärde sig ympa fruktträd som tonåring. En gång försökte han ympa en kvist av ett fruktträd i ett oxelträd, berättade han en gång. Nu sitter jag här och minns. Jag har fått sex små kvistar av fruktträd för att använda som ”färdkost”. Det hette så i hans ungdomstid. Hans fästmö som blev min mor senare fick en bibelvers, när han skulle flytta till en okänd ort. Drygt hundra år senare minns jag innehållet. Jag skall ge mina änglar befallning om dig och leda dig till den ort, som jag har utsett. Först när mor Anna var gammal och färdig att dö hittade jag en understrykning i hennes egen bibel. Så fick jag denna rörande berättelse av pappa David från år 1919. På denna ort köpte han ett hus, som var till salu med stor tomt, som inte var anlagd ännu.

Där blev det bärbuskar och fruktträd i mängd eftersom familjen växte. Det blev för många träd med sommarfrukt. Kom det någon besökare med trädgård kunde han berätta senare och se till att få en ympkvist av olika vinterfrukter. I 90-årsåldern berättade han stolt hur många olika sorter han fått i sitt Sävstaholm-träd.

Här närmar jag mig poängen. Jag hade tagit fel på tisdag och fick de sex kvistarna av fruktträd en vecka för tidigt. Så de har stått i vatten och väntat på sin dag. På matbordet fanns ingen annan dekoration en tisdag senare än sex kvistar utlagda efter varandra. Så fick de tänka ut själva vilket bibelsammanhang detta gäller.

Är det så petnoga om det är rätt preposition ”i” eller ”hos”?

Jag för min del rekommenderar inte ”The Message”. På baksidan står det:

”Budskapet, The Message, är en översättning”. Ja, det är det från engelska språket men absolut inte från grundtexterna. Ingen ursäkt om parafras biter på mig.

I hela femtonde kapitlet i Johannes evangelium står det ”hos”, där det skall vara ”i”. En ympkvist skall vara i trädet inte hos! Så givare sa, att kvistarna jag fått för de unga möjligtvis kunde slå ut i blom men inte ge frukt! Så hjälptes vi åt att tolka bibeltexten! Stanna kvar i ORDET som är Jesus, så stannar Jesus kvar i dig! Utan honom blir det inget liv, ingen frukt!

I början av 70-talet mötte jag missionär Wilhelm Bergling som undervisade om ”Tabernaklet i öknen” (boken har samma namn i två delar). Han påpekade i förbifarten, att en preposition var felöversatt i den svenska bibeln. Det står ”på” där det skall var ”i”, ”inuti”. ”Kristen tro skall inte vara ett utanpå verk, utan vi skall vara genomborrade av Gud ord och ha som sammanhållande oss emellan.” Så förklarade bibelläraren (2 Mos 26:28. Detta är överkurs men mycket intressant. Vi är den levande Gudens tempel. 2 Kor 6:16)

Tisdagen är förbi då de unga skulle få en ”färdkost” i form av en ympkvist och några bibelhänvisningar. Var och en gick vidare till sitt efteråt och jag samlade in de sex bildbevisen på att de kommer att dö i det tillståndet.

Möjligtvis repa sig igen med ny snittyta…

Möjligtvis börja blomma men inte ge någon frukt. Men vackra är de och predika kan de! Min far är trädgårdsmästaren. Var gren i mig som inte bär frukt den ansar han…

Kultur och Miljövård

Här kommer en fortsättning av allt mitt ”tänk”. Många vet att mina associationer är fria hit och dit i stor fart. Svårt att hänga med för många. En av alla mina syskonbarn är bibliotekarie och har besökt mig på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg många gånger. Där har det gått att köpa tidningar från äldre årgångar. Så fick jag nr 1-2 1995 av Svenska Hus Kultur och Miljövård ett år. Den är lika bra ännu som första året, då jag mötte en viss artikel.

Där tar mitt intresse vid för ändå äldre hus som byggts upp och plockats ner år efter år under en ökenvandring på fyrtio år. Det gällde ett hus, där Herren vill bo mitt ibland sitt folk på vandring. Tänk, om de fuskat i någon detalj! Tänk, om inte beskrivningen på måtten funnits med så att vi kan granska om bygget håller!

Ge inte upp! Detta inlägg kommer att bli svårt att få ihop! Det kommer att bli långsökt! Ett par letade en gång efter en stuga, ett renoveringsobjekt. En var arkitekt. Allt skulle bli som det en gång varit utan stilbrott! På bilden ser vi att de lyckades. När jag läser hela artikeln ser jag många besvikelser som måste smältas. Falu rödfärg var inte som den skulle. De inristade årtalen i bjälkar stämmer däremot. (Jag har en målad trälåda från år 1808, målad i originalfärg. Ingen konstnär har målat om den och hittat på ett årtal. Lådan var tydligen en bröllopsgåva. Som ett exempel…)

”Hur jag blev frälst eller…”

Det är första delen av rubriken som blandar alla mina tankar! Och har gjort under så många år i mina bloggar. Det skall inte handla om genusforskning. Det skall handla om man och kvinna, som längtar efter att få återskapa ett hus, som en gång varit stilbildande. För så står det i artikeln. I författarens barndom fanns det väldigt många små stugor med de måtten som stengrunden visade och väggarna som fanns kvar. Grunden i huggen sten fanns kvar och kunde märkas upp sten för sten. Väggarna var på väg att bli bra brasved. Allt blev upptäckt i sista stund och räddat! Så jag kopplar ihop allt intressant arbete att hitta delar till drömhuset med författarens slanguttryck efter den tiden på 70-talet. Att vara frälst hade den betydelsen att vara förtjust i. Sen blev de helfrälsta. Längre in i artikeln blev författaren just det. Jag för min del blev mer och mer intresserad av tabernaklet i öknen som missionären Wilhelm Bergling och andra berättade om. Den utvecklingen och förståelsen från Moseböckerna i bibeln intresserar mig mycket. Detta var på samma 70-tal.

Hur jag blev frälst och sen riktigt frälst är en mycket lång historia med eget slit och andras insatser. Egentligen skulle jag vilja göra en egen ordlista. Det finns så många fackuttryck, som försvunnit från vår tidslinje. De som gått i kyrka på gudstjänster sen sin barndom har inte ens fått förklaringar vad orden står för. De som går på dagens gudstjänster är inte kulturarbetare.

Som jag ser det. De vet inte hur illa jag tycker om begreppet kulturarv som skall bevaras när det gäller en Missionskyrka till exempel.

En gång var den min som enda överlevande i församlingen på den orten. Den var som en vacker profil på bygatan enligt någon. Dessutom hade jag gått ur och flyttat på mig. Märkligt nog var stenarna i grunden märkta. Måtten på väggarna var de samma där andra byggt…

Hur intressant som helst!

En orgel, några gamla sångböcker, en trasmatta och ett gammalt dörrlås. Allt växer vi ifrån.

Om inte vi vill fatta värdet av att bli frälst!

P.S. Sökresultat för ”Huset som blev ett hem” – Gunnels plats i rymden tidigare i min blogg. D.S.

Nu kommer poängen…

Alla behöver någon att skylla på. I min bokhylla finns gamla biblar. En av de äldsta är inte en utan i tre band och tryckt år 1882:

”Biblia, det är All den heliga skrift, med förklaringar af P. Fjellstedt”

Där har jag stavat mig fram i de gamla tryckbokstäverna om de två bockarna. Vi kallar dem syndabockar, eftersom allt Israels folks synd skulle placeras på dem . Detta skulle upprepas varje år under fyrtio år i öknen. Där är poängen! Det är ingen poäng, att inte ha någon referensram till berättelserna i bibeln. Det är ingen poäng, att inte ha någon bibelkunskap.

Den mesta teologi jag kan har jag sjungit in i olika frikyrkor som: ”Nu är försoningsdagen kommen för världen all. Kristus fullbordat lagen, Satan har bragts på fall. Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ. Kör: Dig o, Guds Lamm ske ära att du vårt offer blev och med den stungna handen skuld-brevet sönderrev. Och utav oss ett evigt rike av präster gjort. Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.”

I vuxen ålder har jag läst bibelns berättelse i 3 Mos kapitel 16. Så kom en dag då jag fick P. Fjellstedts Förklaringar. De tre banden stod i min bokhylla trettio år, därför att jag inte gitte lära mig den gamla stilen. Ingen ursäkt. Ingen ursäkt heller att under den tiden leta efter syndabockar – någon eller några att skylla min skada från 1956 på.

Nu kommer poängen! P. Fjellstedt förklarar de två olika bockarnas funktion och lotteriet vem som skulle dö och vem som skulle jagas ut i öknen. Asasel är fortfarande inte förklarad! Detta är värt att läsa om! Den som påstår, att han ingen synd har är en lögnare. ”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga. (Ps 119:160) Kung David fick besök av profeten Natan och fick själv uttala domen över den rike mannens synd som tagit den fattige mannens enda får för att laga till gästabud.

”Dödens är den man som gjort så.” Andras synd kan vi studera. Israels folk skulle placera all sin verkliga eller eventuella synd på två olika bockar. Här är poängen! Israel är grymma. Två lärjungar flydde från allt de varit med om i Jerusalem en påsk. De trodde, att de kunde gå ifrån allt. Med ryggen åt det förflutna.

Då dök en främling upp vid deras sida som inget visste av vad som hänt och varför de såg så bedrövade ut. De fick berätta allt de varit med om. Hur kunde detta grymma som hänt i korsfästelsen av deras Mästare gått förbi någon? De två kunde tydligen Skrifterna och främlingen hade bara att relatera till bland annat de två syndabockarna. Det gissar jag. Läs själv Lukas kapitel 24:13-31.

Det står inget om att det var två män, som flytt från sitt förflutna med Jesus. Det står inget om deras synder under denna tid. Det står bara, att det som skett under påsken i Jerusalem måste ske. Det är det som är så svårt att fatta! Poängen i allt mitt tjat om behandlingen på Restad Sjukhus år 1956, som var så fel gjort mot mig! Det fanns syndabockar att lägga skulden på!

För nu är jag den namnlösa lärjungen, som lämnat påsken i Jerusalem! Jag orkade inte se allt lidande och blod!

”Kom igen nu, Gunnel,” sa han till mig, så vill jag förklara att detta måste ske!

Påsken alltså. En syndabock fick jag att lägga all synd på. Han skulle bära ut den i öknen så långt från mig som möjligt. Platsen där jag försöker gräva upp den gång på gång heter Asasel. Då får jag veta, att Jesus vunnit seger i öknen en gång för alla över Djävulen. Åt andra och åt mig.

En syndabock fick jag att lägga all synd på. Han måste dö sen på ett altare. Lite av blodet skulle sen översteprästen bära in i det allra heligaste inför Gud åt mig och alla andra. Åren har gått. Plötsligt fattar jag de gamla skrivtecknen bättre i Peter Fjellstedts förklaringar! Det rör sig om min synd, som måste bäras inför Gud! Det rör sig om min synd, som inte skall grävas upp i öknen Asasel!

O, evangelium!

”Då träda synden fläckar fram Jag blir med rövar´n släkt.”

Vi kanske inte behöver så många nya sånger…

Mitt livs testamente

Mitt livs testamente är en rulle släktforskning ur bibeln. Ett testamente blir giltigt först när givaren är död, skriver Paulus. Men jag var så frustrerad över att ingen vill ha vad jag vill ge. Så jag gav bort rullen. Den börjar på Matteus kap 1 i provöversättningen till B2000 som kallas NT81. (Det gick inte att kopiera så lång text med de uttryck jag fastnade för:

”vilkas mor var Tamar,” ”vars mor var Rahav,” ”vars mor var Rut,” ”vars mor var Urias hustru,”)

Planschen blev 160 cm lång och fick ibland hänga framför böckerna i min bokhylla.

Svenska Folkbibel tillåter kopiering:

Jesu släkttavla

1 Detta är berättelsen✱ om Jesus Kristus✱, Davids son, Abrahams son✱. 2 Abraham blev far till Isak, Isak till Jakob, och Jakob till Juda och hans bröder. 3 Juda blev far till Peres och Sera genom Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 4 Ram till Amminadab, Amminadab till Nahshon, Nahshon till Salmon. 5 Salmon blev far till Boas genom Rahab, Boas till Obed genom Rut, Obed till Ishai, och Ishai till kung David.

David blev far till Salomo genom Urias hustru. 7 Salomo blev far till Rehabeam, Rehabeam till Abia, Abia till Asa, 8 Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 9 Ussia till Jotam, Jotam till Ahas, Ahas till Hiskia, 10 Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia, 11 och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon.

12 Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel,13 Serubbabel till Abihud, Abihud till Eljakim, Eljakim till Asur, 14 Asur till Sadok, Sadok till Jakim, Jakim till Elihud, 15 Elihud till Eleasar, Eleasar till Mattan, Mattan till Jakob, 16 och Jakob till Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.” (Svenska Folkbibelns översättning)

Så klart jag försökte få fram ett kors genom att teckna de tolv stammarna tvärs igenom hela spalten från far till son – från Abraham men inte från Adam? Vad berodde det på?

Så fattade jag att evangeliet började genom det omöjliga löftet om en son till Abraham. Genom att fyra kvinnors namn nämndes blev deras historia särskild markerad som observandum för mig. Jag har haft tid att tänka sen början av 90-talet! En dag drog jag slutsatsen som Paulus formulerat: Lagen kunde inte åstadkomma en rättfärdighet inför Gud! Genom att våga läsa alla ruskigheter i Gamla Testamentet såg jag, att Jesus blev född människa genom Maria ”i en syndig kropps gestalt” Rom 8:3 Jesus blev sänd som ett syndoffer. Han kom för att ta på sig skulden av all vår synd. Han tog på sig domen i vårt ställe. Det går inte att fatta på ett år!

Släktregistret tecknat uppifrån och ända ner på två blädderblocks ark har gjort mycket med mig under åren! Det gick upp ett ljus för mig, att botten var nådd av synd. Där föddes Jesus och presenterade vem Gud är under några år. Efter hans himmelsfärd och under noggranna forskningar i skrifterna kan evangelisten Lukas börja på Jesus och vandra uppåt i släktleden via Marias far. Tusen år tidigare går Marias släkttavla ihop med Josefs i Batsebas söner med kung David, Natan och Salomo. Jesus skulle komma ur kung Davids hus. Lukas fortsätter sin släktforskning ända upp till Adam son av Gud. Alltså Jesus steg ner ända till botten av mänsklig synd och elände och fullbordade det uppdrag han fått av Gud in i minsta detalj (tabernaklet). Jesus steg upp till fadern samma väg som han kommit genom helig Ande.

Det finns ingen synd, som inte är beskriven i bibeln. Det är inte Guds fel, att Gamla Testamentet har så ruskiga krig. Gud är sanningens källa.

Detta är en repetition av vad jag skrivet förut i min blogg. Försök se Jesus i ett tänkt långt släktregister blödande på korset. All vår synd är med genom hans händer och fötter. Blodet till försoning rann första gången i Edens lustgård, då människan Adam och Eva var nakna inför Gud och skamsna över sin olydnad. Blodet från ett oskyldig djur rann. Gud gjorde kläder av skinn och klädde dem.

Det är att bli rättfärdiggjord att tro på vad Gud gjort för oss genom Jesus.

Ritningen är klar

Ritningen är klar! Inte ett jota får vara fel.

Ur Svenska Kärnbibeln idag Joh kap 19:1-7

”Så tog Pilatus Jesus och lät honom bli hårt pryglad (piskad med fyrtio slag). [Romarna utdelade tre typer av straff, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda var det straff Jesus utsattes för. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen. Det var inte ovanligt att offret dog under detta straff.] ²Soldaterna vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud, och klädde honom i en purpurröd [konungslig] mantel. ³Sedan gick de fram till honom och sade: ”Länge leve (frid, var hälsad), judarnas konung!” och slog honom gång på gång [i ansiktet] med handflatorna.
⁴Pilatus gick ut igen och sade till dem: ”Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för.” ⁵Jesus kom ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln.
Pilatus sade till dem: ”Se, här är mannen!”
⁶När översteprästerna och vakterna såg honom ropade de högt: ”Korsfäst! Korsfäst!” Pilatus sade till dem: ”Ta honom ni och korsfäst honom, för jag hittar inget brottsligt att anklaga honom för.”
⁷Judarna svarade honom: ”Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.” Slut citat

Inte minsta prick (jod minsta skrivtecknet) i lagen skall förgås! Solen har gått upp över min horisont redan. Jag vaknar lycklig över rätten att få berätta: Ritningen är klar! Den är överlämnad till lärjungarna en gång för alla. Gå ut och bygg församlingar/kyrkor efter den! ORDET blev kött och tog sin boning bland oss och vi såg hans härlighet. Joh kap 1. Öppna bibeln och läs på! Han tältade bland oss! Ritningen till tabernaklet finns kvar och kommer ner från himlen en dag utförd till punkt och till pricka!

Precis som Guds tankar varit hela tiden. Upp 21:3

Han steg ner via ett omöjligt löfte till Abraham om en son. I hans släktträd finns bara överträdelser överallt av den lag Mose förmedlade senare i tiden . Men Herren höll fast vid sina löften. Gud steg ned i en människas kropp och fördömde synden i köttslig gestalt. Matt kap 1. Rom 8:3. Han steg upp igen genom samme Jesus i Marias släkttavla och vi får följa honom ända upp till Adam son av Gud i Lukas kap 3.

Gud är tyst. Han säger inget nu därför att det ingen efterfrågan finns på vad han säger. Det finns ingen profet. Nej, de finns i bibeln och den måste jag öppna för att få se ritningen till en församling/kyrka hur den skall byggas.

Och detta vågar jag påstå igen och igen. Mose var inför Herrens ansikte i fyrtio dagar och fick en ritning – mönsterbild. Folket gjorde i allt som Mose sagt. Altaret finns i början. Går det att nå Herren Gud utan att lägga ifrån sig synden och ta emot försoning genom Jesu blod? Går det att smita förbi Jesu död för våra synder och umgås i ett allaktivitetshus? Finns det inte en liknelse av Jesus, som berättar om mannen som kommit till bröllopet utan bröllopskläder? Han fick frågan: ”Hur har du kommit in?” Och blev utslängd. Matt 22:11-12

I denna utförliga mönsterbild i 2 Mosebok finns en överstepräst i tjänst hela vägen mellan försoningen genom blodet och in i det allra heligaste till Gud. Det finns ett helt kapitel om den årliga försoningsdagen 3 Mos 16. Vi lever inte efter dessa ritualer men vi har facit på Jesu dubbla uppdrag. Allt är beskrivet i summan av Guds ord som är sanning Ps 119:160. I Jobs bok kallas vår åklagare inför Gud för SATAN (det är på hebreiska språket). I Nya Testamentet blev Jesus förd av anden ut i öknen för att frestas av DJÄVULEN (det är namnet på grekiska språket). Detta skedde under fyrtio dagar. Jesus har vunnit seger upprepade gånger! Så det dubbla uppdraget har uppgiften att bära bort synderna så långt bort från syndaren som möjligt ut i ett ofruktbart område. 3 Mos kap 16:10. Det uppdraget är beskrivet överallt under Jesu tre år i offentligheten. ”Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och han sade till den lame. ”Till dig säger jag: Stig upp ta din säng och gå hem”. Mark kap 2:10-11 (SFB)

Solen har gått upp för längre sedan Kristi Himmelfärdsdag. Jesus lämnade inte sina lärjungar vind för våg och övergivna, när hans uppdrag på jorden var fullbordat av mönsterbilden. Han gav dem och oss ett uppdrag först att hålla hans ord och föra det vidare sen. Matt 28:16-20

”Jag är med er alla dagar intill tiden ände.”

Ritningen till en kyrka/församling

Ritningen till en kyrka/församling enligt bibeln
(Sedd genom en gammal ärrad människas glasögon den 19 nov 2018)

Det var spontant skrivit till en liten grupp. Nu finns det här med bibelhänvisningar. Vi kan inte hålla på att se oss blinda på alla felbyggen (feltolkningar) under årtusenden som gått. Bibeln presenterar sanna profeter men också de falska. Historien har visat Guds sanning genom Jesus.

1) Så vi följer frälsningen från slaveriet i Egypten till löfteslandet via metaforer. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen… 2 Mos 14:22
2) Ställ väktare på muren! Om Jerusalems mur senare är ett skydd mot fiender, så drar jag slutsatsen, att Herrens undervisning i alla tider är ett skydd mot fiender. (Ett annat bibelstudium från 70-talet, att var och en måste bygga upp det nerrivna i sitt eget liv enligt Esra och Nehemjas profetböcker) Jes 60:18, Nehemja och Esra
3) Den första kyrkan var en vandringskyrka, som kunde sättas upp och plockas ner efter vandringen mellan punkterna A och B eller Alfa och Omega=ORDET från Gud i Jesus.
4) Ingen låst dörr! Jesus är herden, dörren in till fåren. (Det lär vara en låg mur runt en fårfålla i bibelns landskap för natten och herden låg i dörröppningen. Utombiblisk kunskap.) Tabernaklets förhänge var vävt med bestämda färger och varje färg står för en sida av Jesus som kung, överstepräst och profet. Joh 1:1-9, 2 Mos 15:18, Hebr 5:10,
5) Altaret är det första som möter oss innanför förhänget. Det har exakt mått, fyrkantigt, höjd, djup, bredd och längd. Försoningen genom blodet skall nå ut i alla väderstreck senare. Israels folk lydde ritualerna under 40 år utan att kunna fatta innebörden. Peter Fjellstedts förklaringar från 1800-talet håller idag också. Jesu frälsningsgärning var tvåfaldig (två felfria syndabockar). Israels folk hade en försoningsdag om året. Deras synd skulle placeras på en syndabock, som skulle bära bort synden ut i öknen. Namnet Asasel upprepas fyra gånger. Hänvisning till Jesu seger över Satan i öknen. Satan försöker alltid gräva upp gammal synd som Gud förlåtit för länge sen. Nutid alltid. Den andra felfria syndabocken där Israel placerade sin synd skulle slaktas och lite av blodet bäras in av översteprästen till Gud i det allra heligaste. 2 Mos 27:1, 3 Mos 16
6) Översteprästens kläder finns beskrivet in i minsta detalj för övrigt. Översteprästens bröstsköld hade tolv olika ädelstenar i skalan 1- 10 och var nästan alla nära högsta kvalitet enligt en geolog, som jag frågat. Jesus är vår överstepräst inför Gud och vi är också tecknade med våra namn i hans hjärta. Han vädjar gott för oss inför Gud. 2 Mos 28, 39

7) Vem som helst får komma till en församling idag. Dörren är öppen genom Jesus. För att komma längre in skall synden placeras på de två syndabockarna. Det är ett viljebeslut personligt och bekräftas genom vattnets dop. (Dopgrav var ju omöjligt att ordna i öknen varje år av de 40 åren 🙂 )
8) Raskt är vi framme vid mitt personliga vittnesbörd. Sju är en veckas dagar. Vid åttonde börjar något nytt. Gud har upprättat mig på en försoningsgrund bestående av två fotstycken av silver (GT plus NT) under mitt liv! I ett bibelstudium på 70-talet bland kriminella och prostituerade i gamla Räddningsmissionens lokaler i Haga undervisade en baptistpastor från Näsåker om upprättelsen i Kristus enligt modellen i Tabernaklet. Då såg jag framför mig min och de andras dåliga självkänsla/självvärde, som olika mått på de olika bräderna och de lyckade människorna i Smyrna! Men en försonad, förlåten kriminell fick ju samma mått i höjd och bredd! Var detta sant? Fick inte jag breda ut mig på någons bekostnad och ta större plats som en av alla brädor i tabernaklet?
9) Gud bygger sitt tabernakel i öknen som modell i alla tider för alla folk – ett flyttbart, upprättat folk på en försoningsgrund med ett rent försoningssilver! Guds ord är som renat silver, sju gånger! Var en kristen än kommer i världen så passar måtten givna av Gud till Mose – inte högre än någon annan upprättad kristen – inte bredare eller smalare. 2 Mos 25, 26 och fortsättning
10) I Kristus kan hans nåd och hans nådegåvor fungera fritt utan avundsjuka på andra ”brädor”s teckning i ett vresigt akacieträ! För Gud själv har dragit över med guld över alla skavanker.

”Det tar ett helt liv att läsa bibeln,” sade en gång läkaren och pastorn Sven Ahdrian. Det är läkedom i Jesu sår och full upprättelse på hans försoningsgrund. Det är gemenskap mellan människor över hela världen, som står på den grunden.

Ritningarna ligger på bordet

Det var den 5 september förra året. Tre hållplatser från det stora torget med stort köpcentrum. Nu står det lilla torget med ett litet köpcentrum i tur att förnyas. Spårvagnen hade fått en ny vändslinga på parkeringsplatserna utanför höghuset, där jag bor, då det stora torget skulle bli bättre och fräscht. Åren går med bästa fönsterplats. De river upp asfalten igen för andra byggen nu. Jag tittar.

”Ja, jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.”

Det var profeten Jeremia, som fick de orden av Herren. ”Det går fort att bryta ner – svårare att bygga upp,” fick vi en grupp unga lära oss i slutet av 60-talet. Tanken var på dem som hamnat i fängelser. De hade inte gått på en dag, att bryta ner dem. Det går inte på en dag att bryta ner en ny stadsdel och sen bygga upp igen…

Med facit i hand stödd på en rollator ville jag undersöka och fotografera platsen för den gamla kyrkan på det mindre torget. Hur hade de upplevt detta som åskådare? De river vår kyrka! Var bor då Gud?

Jag citerar ur ”The Message – på svenska Nya Testamentet – Eugene Peterson”:

– Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna! De är hans folk och han är deras Gud!”

Detta är från Uppenbarelseboken kapitel 21 i Petersons version. Var bor då Gud, när kyrkan är riven och spåren utplånade efter där den legat. Jag tänker på Opaltorget i Västra Frölunda. Det var där jag gick och letade efter en riven kyrka och ville fotografera platsen. Var bor Gud under tiden, som en ny kyrka blir byggd?

Ritningarna ligger på bordet i en före detta stor skollokal. Hur går det då för den som inte kan läsa ritningar och inte ens vet höger eller vänster? Ja, gå runt där och titta, titta! Snart går det att se konturerna! Har byggnadsarbetarna följt ritningarna? De kan väl inte ens svenska en del. Är inte ritningen på svenska?

Det gick snabbt till poängen idag. Frågan är om det går att bygga en kyrka/församling idag utan att kunna grekiska och hebreiska? Vi kan ju lura vem som helst och säga:

”Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna…”

Jag vill i vart fall inte lura någon att titta upp i det blå efter en Gud, som flyttat hem till människorna. Skall vi som kristna sväva i luften?

Ritningarna ligger på bordet! Det är givna en gång för alla in i minsta detalj och får inte förändras på någon punkt! Inget får läggas till och inget får tas bort! Så jag citerar slutresultatet:

”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.!” (Uppenbarelseboken kapitel 21 vers 3. Svenska Folkbibeln. Bibel 2000 använder ordet ”tält” i meningen att ORDET från Gud = Jesus tältade bland oss och vi såg hans härlighet.)

Tabernaklets ritning från Gud håller i alla tider med försoning genom blodet och möjlighet den vägen att nå Gud.

Det gör skillnad!

Det finns ingen referensram

”Det finns ingen referensram till bibliska berättelser,” sa författaren Kerstin Ekman i en radiointervju för många år sen. Hon var besviken över att bibelkunskapen håller på att försvinna.

Här är en gammal bild från boken Tabernaklet, som kom ut år 1937. Grundaren för Pingströrelsen i Kerala, Indien, K.A. Abraham var på besök i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Hans undervisning om Tabernaklet i öknen stenograferades ner och kom ut i bokform.

Tabernaklet uppställning 001

Sen dess har missionär Wilhelm Bergling gett ut ”Tabernaklet i öknen” år 1956 och 1965. Det är vad som finns i min bokhylla. I mitt medvetande är det en stor upplevelse bara orden som upprepas i Hebreerbrevet kap 8:1-5

”Huvudpunkten i vad jag har att säga är detta: Vi har en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 2 och förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. 3 En överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor och därför måste också vår ha något att bära fram. 4 Om han nu vore här på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det finns andra som frambär gåvorna enligt lagen. 5 Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som du har fått se på berget.” (B2000)

I 1917 års översättning stod det ”mönsterbild”. Ritningen för frälsning från synd och döden håller i alla tider. Synden placeras på både en och två syndabockar. En bär bort den för alltid till öknen (Asasel) och en måste dö och lite av blodet föras in till det allra heligast. Allt beskrivs noga angående den stora försoningsdagen. 3 Mos kap 16. Någon har sagt, att det finns inga möjligheter att alla dessa detaljer blivit nedskrivna om de inte har betydelse i verkligheten i alla tider. Så blev jag intresserad av en gravsten i min hemsocken, som har en bibelhänvisning. Ett kraftigt kors står ovanpå en kraftig sockel. Så associerade jag till Lagen och Nåden genom Jesus på korset. 2 Mos 25:22

Sången: ”Dig o, Gud Lamm ske ära” handlar om försoningsdagen. Lars Mörlid sjunger.

Under fyrtio år upprepade Israels folk ritualer, som de inte kunde se framtiden av. Mose såg den osynlige och hade honom för ögonen och kunde stå ut med allt motstånd. Första gången fick han ord av Herren Gud att slå på klippan för att folket behövde vatten att dricka. Andra gången som Herren Gud talade om detta skulle Mose inte slå på klippan bara tala till den. Mose hörde inte på noggrant utan slog andra gången också. Bibelforskare menar, att så noga var det med lydnaden för att mönsterbilden skulle hålla i alla tider. Jesus blev slagen men uppstod efter döden. Han är den klippa, som kan släcka en evig törst. I bibeln upprepas lovsången till Jesus som klippa. Vi får be om vatten!

Så fick vi sena tiders kristna psalmen ”Klippa du som brast för mig…” Nr 230 i Psalmer och Sånger.

Svårare blir det med sången: En nådastol

”En nådastol Herren Gud oss givit/Som genom korset oss öppnad är/Där Jesus Kristus försoning blivit/För världens synder som ordet lär. Kör: O, sköna plats invid Jesu hjärta/När synden trycker en sargad själ/Dit får jag komma med all min smärta/Vid nådastolen blir allting väl”

Det lär vara en felöversättning ordet ”nådastol” från Luthers översättning men ordagrant betyder det försoningsställe. B2000 översätter med ”lock” och innebörden blir den samma: platsen där Gud mötte med nåd.

Rom 3:21-26

21 ”Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – 22 en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. 23 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, 24 och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. 25 Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, 26 under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.”

EFS o SMF Hjo

(Ett kulturmärkt missionshus i Hjo, där den gamla sången om nådastolen sjöngs. Jag har tittat på Wikipedia om hur gammal sången är. Missionskyrkan syns bakom. De sjöng samma berättelsesånger. Förbundsarken var 2½ aln lång och 1½ aln bred. ”De gamle” kunde skillnaden på Lagen och Nåden.)

Ha överseende om jag inte klarar av att vara tydlig. För det behövs hela bibelns berättelser. Det finns en tidigare blogg om två fotstycken av silver, som sattes under varje bräda. Det står om försoningssilver och det står att läsa om försoningsgrund.

Jesus har försonat mig med Gud genom sitt blod!

Kroppen som tempel åt den helige Ande

Detta är ett foto tagit av Mona Molnar på resa i Indien vid detta tillfälle. Jag har fått hennes tillåtelse att använda det. Och frågar inte en gång till. Det är bild på en huskropp men många ledningar till och från. Det finns många religioner i Indien. Det finns många svenskar, som reser dit för att lära sig sinnesro via deras religioner. Gudarna är många och har olika namn. Det finns teknik att lära in hur själen skall öppnas. Det finns en kroppsställning som gäller. Då har jag väl inte avslöjat, att jag kan för lite för att påstå detta? En av mina vänner född i Indien menar, att svenskar kan mera om yoga till exempel än hon kan som född där. Varför? Jo, Jesu lärjungar blev spridda åt alla håll efter pingsten i Jerusalem. Då hade de blivit fyllda av kraft att bli Jesu vittnen. De hade fått uppdraget före denna händelse till och med att gå till jodens ”ändar” med evangelium. Så hade det glada budskapet nått Kerala via aposteln Tomas. Där finns Kristendomen som en av alla religioner sen dess generation efter generation…

Undrar just varför Tomas skall kallas ”Tomas Tvivlaren” i alla tider? En människa har väl rätt att tvivla under en månads tid och lite mer under sitt liv? Det var ju ingen måtta på vad berättelserna sa honom Jesus som död på korset och begraven! De andra vännerna sa, att de träffat honom igen! Och igen! Det ville han se själv och få sticka handen i märkena och se hålet i sidan… Sen skulle han tro.

Och gjorde det också. På något sätt tog han sig enligt uppgifter till Indien. Gud vakar över sitt eget ord och sina budbärare i alla tider.

Tabernaklet uppställning 001 ( Denna skiss av Tabernaklet i öknen och hur lägerplatserna kunde tänkas se ut är ur K.E.Abrahams bibelstudium och bok från år 1936. K.E. Abraham var från Kerala i Södra Indien och grundare till Pingströrelsen där. Vem som var först med grundliga studier om detaljerna och tillämpningen av Tabernaklet som ritning till kyrkan/församlingen i alla tider vet jag inte. Vid detta tillfälle var det Filadelfiaförsamlingen i Stockholm som fick lyssna till hans undervisning.)

Bibeln talar om ande, kropp och själ (psyke). Bibeln talar om kroppen som ett tempel åt den helige ande. Jesus var templet från himlen i sin kropp. Han profeterade att templet i Jerusalem skulle rivas ner men han skulle bygga upp detta tempel inom tre dagar. Obegripligt den dagen lärjungarna hörde det. Begripligt när de mött en uppstånden Mästare! Obegripligt att förskrämda, desillusionerade lärjungar skulle kunna få kraft att gå vidare i livet efter att Jesus blev korsfäst mellan två rövare. Begripligt efter att Anden fallit över dem på pingstdagen i Jerusalem.

Och nu lite personligt. Det är så lätt att läsa in och läsa ut ur en text det som inte står där. Det är så lätt att missuppfatta mina texter därför att jag tänker och hoppar över vissa upplysningar. Det är ett släktdrag att överskatta lyssnaren. Ingen kan ju veta hur jag egentligen tänker och vad jag vill ha sagt.

Mona är en av många som jag mött under en utbildning inom (H)järnkoll. Detta var ett regeringsuppdrag, att de som hade egen erfarenhet kunde få utbilda sig att ge information vidare om psykiatriska handikapp eller sjukdomar. (Varken hon eller jag gick vidare till nästa undervisningsdagar och krav för godkännande som attitydambassadör inom (H)järnkoll. Detta ändrar ingenting, att vi inte har erfarenhet av själen. Efter kursen år 2012 har vi inte mött varandra mer än via Facebook.)

Så jag talar för mig och har berättat om mycket svår ryggvärk under långa tider av mitt liv. En lång period fick jag mycket starka värktabletter, som slog ut förmågan att känna. Det var en kuslig upplevelse. Jag trodde, att allt jag upplevt tidigare andligt var båg och inget annat. Jag kunde inte ens tro, att jag var frälst, som alltid tillhört Gud sen barndomen! (Senare kom varning för dessa starka värktabletter hur farliga de var för njurar. Också! De sattes ut omedelbart.)

Så det jag vill ha sagt är, att så kallade läkemedel kan slå ut förmågan att känna. Vad är det annan än i själen/psyket? Alla människor har behov av kontakt med någon starkare än det egna jaget och söker i andevärlden i himlarymderna. Inom det sökandet finns bland annat meditation och nyandlighet av olika slag.

När dånet kom från himlen den första Pingstdagen i Jerusalem efter att Jesus fullbordat hela ritningen till frälsning genom tro på hans blod – då kom kraften till att bli hans lärjungar! Efter det blev många omvända som varit fiender till och med till ”den vägen”.

Paulus berättar utförligt i Nya Testamentet om ande, kropp och själ och skillnader och helhet. I min blogg har jag berättat många gånger, att det är fel att dela på själ och kropp inom sjukvården. Det står jag för. (Det är lika fel i förkunnelsen i kyrkor att dela på psyke och ande.)

Som jag ser det. (Min kropp är bräcklig men ändå ett tempel åt den helige Ande. Anden är en gåva av Gud genom hans Son. Psyket kan spela en många spratt 🙂 )

Glad Annandag Pingst! Nu börjar fortsättningen!

Joh. 3:16

Tänk, att jag kunde med att fråga teologer vad en kontext är för något! Det var runt 10 år sen. Jag har fått lära mig att ”och” är ett bindeord. ”Men” är ett delningsord. I Psalmer och Sånger, som är gemensam sångbok för flera frikyrkor finns de föreslagna predikotexterna för de tre årgångarna. (Andra utgåvan 1987 har jag.)

Plötsligt fick jag se ett ”och” som början på den föreslagna evangelietexten för den söndagen. I bibeln står det ”men” och skiljer två händelser från varandra. Och jag skulle predika! Utan teologiska förkunskaper…

Så går tankarna till alla segelbåtar på väst- och östkusten, som har Joh. 3:16 på sitt stora segel. Ja, det är ett sätt att evangelisera om alla kan versen utantill, som man bör kunna. Det är bra, att inte veta vad en kontext innebär kanske, för det finns en vers före Joh.3:16 och en vers efteråt. Versen och verserna efteråt är inte trevliga. Så då räcker det att kunna den i mitten. Den viktigaste.

Plötsligt kommer jag att tänka på det ord, som jag stavat på för att kunna imponera med kunskaper, som jag inte behärskar: apokatastasis.

Minnet flyter upp från ändlösa debatter om kristen tro mellan åren 2000 – 2004. Det var totalt meningslöst att kunna Joh. 3:16 utantill och citera. Där fanns alltid någon som påstod, att Guds kärlek var villkorad. Vaddå villkorad? Jo, debattmotståndaren kunde verserna efteråt:

”Ty inte sände Gud sin son för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom…” Så enkelt var det nu inte med Guds kärlek att frälsa hela världen. Det kommer en fortsättning med dom över den som inte vill tro på Guds son!

Jaha. Budskapet är givet från sändare till mottagare. Och mottagaren måste tänka själv! Inte nog med det. Det finns en vers före denna stora kärlek. Det finns en historia bakåt i tiden om en orm, som hängdes upp på en påle i öknen. Den som såg upp på den kopparormen kunde bli räddad undan döden och blev det också. De som framhärdade i olydnad dog.

Inte nog med denna stora räddningsauktion i öknen för ett stort folk Israel. De gick vidare genom öknen till ett givet löftesland undan Faraos träldomspiska. De var på väg och bar med sig denne kopparorm, som räddade livet på de som varit olydiga och trotsiga. Bara någon generation senare var allt glömt och kopparormen blev en avgud med motsatt verkan. I bibeln heter han Nehustan. (Finns att läsa om i 2 Kungaboken 18) Det är lätt att glömma en poäng och ändra budskapet.

Nu är vi där år 2017 och ändrar lite här och lite där i bibelns budskap. Kvar är Guds kärlek men inte versen före eller efter. Nehustan nu för tiden heter, att det ordnar sig nog och Gud blir allt i alla till slut. Med ett längre namn: Apokatastasis.

Så älskade Gud. Så nonchalanta kan vi vara utan att svara ens på inbjudan.

Citat ur Joh 3:14-18 (Svenska Folkbibeln)

”Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, 15 för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”

Sönderstressade förkunnare – Del 3

”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Så heter Tomas Sjödins bok som skrivet tidigare.

Där fortsätter jag. Inte om andra stress. Eller om hur de funnit sin plats. Inte om förkunnare, som varit vänner men blivit oense i tolkningar. Både E.J. Ekman och P. Waldenström – före detta banbrytande förkunnare – kan inte ha rätt bibeltolkning. Bibeln är heller inte skriven på mina villkor och måste läsas genom mina glasögon. Stressen hos mig har uppstått, när inte jag får vara med och berätta vad jag sett i bibeln. Var går gränsen mellan vad en kvinna berättar om Jesus eller en man, som förkunnar vad det står skrivet?

Här är en teckning från Parsmos penna, som jag uppskattade, när den kom i tidningen Dagen och uppskattar. En dag den 17:e dec. år 2013 fanns det tillfälle att få lyssna på tre förkunnare om försoningsläran sedd ur olika tolkningar. Av de tre var två kvinnor, som doktorerat i teologi. Jag besökte samlingen för pastorer i Betlehemskyrkan, Göteborg, bara av den anledningen, att jag ville se dem och sen få komma med mitt. Så klart! (Där var min självironi igen.) Minsann att jag brottats med försoningen! Stefan Swärd skulle ge ut en ny bok om försoningen och min bok ansåg jag, att han bör läsa: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Fortsättningen var, att den metodistpastor och kvinna, som jag inget visste om var bäst för min situation. Det fanns tillfälle och finns att lyssna igen via IT. Det gjorde jag. Och dessutom tog jag kontakt och tjatade mig till hennes manus.

”Lär dig livets vackra gåta – älska glömma och förlåta” Ja, det är gamla tiders vers i olika generationers poesiböcker. Den kan jag utantill. Den versen blev som ett litet gruskorn i skon. Som jag inte klarade av att tömma. I Ingrid Svenssons föreläsning om förlåtelse och försoning kom det tydligt fram att vissa, som orsakat stora skador aldrig ber om förlåtelse eller ens fattat de skador som blivit. Den person som blivit skadad och kränkt kan inte förväntat sig en ursäkt ens! Den personen kan inte bli kvitt skadorna och inte glömma. Detta är min formulering på den person, som kan sitt ”Fader vår” och ”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

För så är det. Det står mer i bibeln. ”om ni inte förlåter skall er himmelske fader inte förlåta er.” (fritt ur minnet efter 1917 års översättning). Visst kunde jag också vad det står i bibeln före denna ”försoningsdag” för pastorer!

Föreläsningen var bra! Den var värd att tänka på. Bibeltexterna kunde omvärderas. Inte nog med det. Pastorn och teologen kunde mer än så. Senare kunde Ingrid Svensson via mail överbevisa mig om självrättfärdighet.

Så om jag trodde, att jag i egen kraft kunde glömma det som jag varit med om som 20-åring, så var det inget annat än självrättfärdighet! Jag ville klara det själv utan en frälsare och försonare. Det var ord och ingen poesi!

Tänk, att kvinnor kan se vad det står i bibeln och förkunna försoning genom Jesus! För första gången fick jag dessutom se Sofia Camnerin IRL och berätta vem jag var, som frågat så mycket om hennes doktorsavhandling: ”Försoningens mellanrum”. Den avhandlingen är så avancerad, att inte ens män begriper den! Frågorna hade jag ställt på Skutans ”Bibelsamtal”.

Jojo. Jag kan också med hjälp av Wilhelm Bergling och Eric Nilsson redan på 70-talet. Då undervisade dessa två var för sig om försoningsgrunden, som den är förebildad genom tabernaklet i öknen. Det gäller ett viljebeslut att står kvar på den och bli rättfärdiggjord enligt tro.

Det är motsatsen till självrättfärdig och barnets ibland trotsiga ”kan själv”.

Frispråkig eller fåordig

Dagen kom och dagen gick. Den började dramatiskt med att det inte kom någon färdtjänstbil. Svaret var, att jag kunde klaga på måndag. Ja, det var så dags, när dagen äntligen hade kommit!

Gud visste tydligen var jag stod utanför vår dörr till höghuset. Så ett par vänner skulle visst gå ut på promenad i det vackra vädret och jag hann med tåget tack vare dem. Och tack vare Gud… Ingen av oss anser något annat än att det var hans ingripande. Så dagen blev ett enda leende och tack till honom, som varit med de senaste sextio åren! För detta gällde gudstjänsten i Velandakyrkan. Inte kan det vara så vanligt, att en åttioåring ringer och ber att få komma och predika?

Ett kort referat av predikan blir ordet utvärdering, när livet ligger bakom. För så var det en dag för min far, när han var ensam och över 90 år. Han fanns som vanligt i sin verkstad vid hyvelbänken. Jag hade kommit hem och gick in där. Då kom summan av hans tankar. Jag har haft tre områden eller om han sa intressen: familjen, fabriken och församlingen. I vilken ordning han nämnde dem minns jag inte. Sen fick jag tänka själv. Han var inte frispråkig, som jag är. Han var fåordig.

Så var jag tillbaka i Göteborg och hade fått de tre orden. Detta var en utvärdering av ett liv, som gick mot sitt slut. Möbelfabriken hade inte varit någon framgång. Den brann ner i de allra värsta depressionsåren på 30-talet. Det fanns knappast några försäkringar. En granne fick till slut sin far att berätta om de svåra åren tillsammans med små eller stora barnfamiljer och arbetslöshet. Missionsförsamlingen dog ut år 1987 med min far som siste medlemmen och alla barnen och barnbarnen bodde alldeles för långt borta från honom. Det är normalt med utvärdering.

Så kom sista veckan i hans liv, då han inte fick vara frisk utan behövde läkarvård och en plats på sjukhuset. Jag kom på besök och han sa nästan direkt, där jag stod innanför dörren:

Läs för mig! Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. På fönsterbrädan låg en av Gideoniternas Nya Testamentet med stora bokstäver men jag visste inte var detta stod att läsa och hittade inte textsammanhanget. Han kunde det utantill. Nu var det bara det väsentliga kvar. Vägen till Gud kunde han sen barnsben, att den är genom Jesus Kristus.

Därför valde den texten mig! Tre ord att minnas men inget om någon möbelfabrik, som inte gick att sälja till slut eller en missionskyrka, som antagligen skulle komma att rivas efter honom…Tre ord att minnas efter mitt besök i söndags i Velandakyrkan: Vägen, sanningen, livet.

Där är poängen! Inte vad jag sagt utan vad Gud sagt i alla tider genom alla generationer och på alla platser. För han talar genom himlen och naturen, om det inte finns bibeltexter som bok eller förmedlat på annat sätt. Vägen till Gud är beskriven på olika sätt genom olika profeter och olika händelser. Vägen skulle hållas i ordning så att den jagade skulle hinna fram till en fristad i tid och bli räddad! Fristäderna skulle vara på båda sidor av Jordan och ligga strategiskt tre på varje sida. Den jagade skulle kunna hinna fram undan blodshämnaren. Ja, kalla honom gärna annat: ormen från urtiden, åklagaren Satan eller Djävulen. Han som jagar är en och den samme och fristaden är en och den samma Jesu kors för alla i alla tider.

Vilken lycka att få sjunga tillsammans om Jesu försoning! Hoppas att sången om Jesu blod inte tappar sin innebörd och bara blir ett mantra som upprepas med hjälp av trummor och strängaspel…

Fråga mig gärna vilket nummer sången om försoningsdagen har, som finns i Psalmer och Sånger eller i Segertoner.

Bibelhänvisningar den 5:e dagen efter: Joh 14:1-5, 5 Mos 19, (vägen) Jer 30:12 -17, Jes 43:18-19,(sanningen) Joh 11:25 – 25 och livet).