Skrivet av: Gunnel | 18 oktober, 2018

Korsvägens centrum

Alla vill inte vara i händelsernas centrum. Men den dröm jag berättade om tidigare var i Centralstationen i Göteborg och i dess korsväg. Med facit i hand fick jag möta mig själv och se vilken tid i mitt liv, som gått ifrån mig. Jag fick också fatta vilken del av mitt jag, som är inlåst. Det bara var så, att jag inte fick gå någon pastorsutbildning. Den tid i livet, som jag har kvar vill jag vara i centrum. Inte i en stor församling av människor utan som en lerklump i centrum av en drejskiva. Krukmakaren i bibelns berättelse börjar om igen, när han misslyckats och gör ett nytt kärl till hedersamt bruk.

Alla människor har sitt eget kors att bära. Det var två rövare, som hängde vid var sin sida av Jesus, då han korsfästes. Båda hånade honom med att han borde kunna stiga ner från korset. En hann att tänka om och bad om en tanke, när Jesus kom till Paradiset. Det var sent, att tänka om men inte för sent.

Så om vi tänker oss Korset med Jesus i centrum och alla våra kors på rad antingen på höger eller vänster sida så vill jag tänka så här: Vi kan inte byta kors med varandra! Var och måste bära sitt eget. Andras kan se mycket lättare att bära till och med än det egna. Bibeln säger, att det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Där kommer frustrationen. Vad gjorde jag av mitt liv? Hur använde jag den tid jag fick?

Får jag fortsätta utveckla min tanke? I så fall tänker jag så här:

Det räcker med en tanke till Jesus. ”Tänk, på mig nu när du är hos Fadern i himlen och hela ritningen för allas möjlighet att bli räddade är klar!”

”Tänk, på mig och låt mig få ha mitt kors i ditt kors – i centrum omsluten av all din kärlek och nåd och rening genom vad du redan gjort för mig genom din död!”

Så klart, att jag får tänka så! Han har ju försonat mig med Gud och vill ha mig där!

 

aktuella-sanger-3-001

Skrivet av: Gunnel | 8 oktober, 2018

Centralstationen

Det finns en bloggpost som jag tog bort därför att man avslöjar så mycket om sig själv i en dröm. Min rädsla var obefogad. Drömmen är min och den som läser får gärna göra den till sin. Bara jag har facit till hela mitt liv förutom min Skapare.

Det är svårt att skriva bloggar så länge och om det är omodernt. Twittra går ju så snabbt. Det är inte min grej! Så jag fortsätter med en liten repetition. Jag har bildminne och tänker i bilder…

Här är drömmen igen:

Jag drömde, att jag skulle möta på kvinnor på Centralstationen, Göteborg, och väntade i korsningen där vägen till vänster går till ”Femman” (ett affärsområde) och vägen till höger till tågspåren. Drömmen var ordlös och inga andra syntes. De kom men gick igen. En gick åt vänster och jag följde efter för att i vart fall få säga ett ”hejdå”. Hon var reserverad och jag vågade inte ge henne en liten kram ens. Kindade lite på franskt vis bara. Den andra hade gått in i en stor fyrkantig likt arbetsbarack. Där hade låset gått i baklås och hon kunde inte komma ut. Det fanns ingen att fråga om hjälp och jag letade efter en telefon. Utanför en liten affär stod en bordstelefon men jag hade inget nummer till någon låssmed. (Jag använder inte mobil med finesser.)

Vaknade med ansvarskänsla och känsla av misslyckande. (Låna den gärna och gör den till din egen en stund.)

Min första tolkning var, att jag vill vara i centrum minsann. Senare fattade jag, vem som gått ifrån mig och var så reserverad. Det var sjuksköterskan, som jag inte fick bli. Kvar att undra över var kvinnan, som är instängd i mitt liv. Och det är pastorn förstår jag nu. Där har det gått i baklås!  Rummet hon gått in i var inte i stil med Centralstationens antika byggnad med vacker mahogny och småbutiker. Det var som en stor arbetarbarack i plåt. Kvinnan i mig ville bli pastor, när jag inte fick fortsätta min utbildning till sjuksköterska. Detta är historia från slutet av 50-talet. Jag sökte både en och två gånger till Missionsskolan på Lidingö och fick vänliga ”nej”.

Så mötte jag mig själv nyss i en dröm och vet, att jag vill vara i centrum. Den kvinna som hjälpt mig omedvetet skulle tala 25 minuter om den klassiska försoningsläran. En annan kvinna skulle tala 25 minuter om den subjektiva försoningsläran. Jag fattar fortfarande inte skillnaden till den objektiva försoningsläran, som en man presenterade samtidigt den 17 december år 2013 i Betlehemskyrkan i Göteborg. (Olika samfund skulle enas om försoningen och jag gick dit så klart utan att vara behörig :-)! ) Men ekumen är jag!

Fattar du? Jag fortsätter att blogga i jag-form och älskar Svenska Missionsförbundet och har varit med i Smyrna som Pingstförsamling nästan 50 år. Ingenstans får jag predika!

Det A säger om B säger mer om B än om A.

Teologen Ingrid Svensson hade på sin uppgift att tala om förlåtelse inom försoningen. Till slut betonade hon mer och mer, att det är ett viljebeslut att stå kvar i Jesu försoning. För mig innebär detta i centrum av korsvägen på Centralstationen. Där kan jag med frimodighet möta mig själv och bli helad.

Sofia Camnerin den andra talaren har skrivit sin doktorsavhandling om Försoningens mellanrum. (Manliga teologer har haft mycket svårt att förstå innebörden.)

Strunt samma. Jag förlåter dem.

Skrivet av: Gunnel | 24 september, 2018

Summan av Guds ord är sanning

Varför skulle Gud döda Mose?

Inom Facebook finns det en medlemsgrupp som heter ”Anta utmaningen”. Där fick vi en länk till en lång utläggning av ett syftningsfel i vissa översättningar av bibeln. Är det något att hänga upp sig på?

Gissar att detta ingår i ämnet exegetik men också inbakad teologi. För mig är det anatomi i bibelns blodomlopp. Tidvis har jag inget annat haft att göra mer än att tänka och försöka få ihop orsak och verkan. Här är bibelversen från 2 Mos 4:24 (1917 års öv.s.)

”Och under resan hände sig, att Herren på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom.” 

I Bibel 2000 är översättningen lite annorlunda:

”Vid ett nattläger under vägen kom Herren emot Mose och ville döda honom.”

Sammanhanget avgör inte vad ”honom” syftar på. I artikeln får vi veta att översättare kunde sätt in ett namn för att hjälpa läsaren. Men blev detta rätt? Var syftningen att Herren kom emot Mose? (Läs olika bibelöversättningar och det finstilta som en förklaring.)

Jag blev så glad över att få denna länk och få tänka ändå mer på bibelns släkten och bibelns blodomlopp! Försonad, förlåten genom Guds Sons blod!

”Abraham födde Isak, Isak födde Jakob och Jakob födde Juda och hans bröder;…” (1917) Matt 1:2

Kritiken och frågorna har tystnat angående ”kvinnans säd” i 1 Mos 3:15. Det blev så tillkrånglat i Bibel 2000, som om ”säd” inte betyder ”släkt” också. Eller har jag fattat fel? ”Abraham födde Isak, Isak födde Jakob och Jakob Juda och hans bröder;…” Matt 1:2 (enligt 1917 års översättning)

Ja, så börjar evangelium om Jesus för alla folk och stammar. Mose var en möjlighet i Abrahams kropp en gång i tiden och ur Levi stam. De var Guds utvalda prästerskap i Israel. Jesus profeterade om sig själv och sade, att frälsningen kommer från judarna. Jesus var en gång i tiden en möjlighet i Abrahams kropp men kom ur Juda stam enligt profeternas skrifter.

”Summan av ditt ord är sanning, och alla dina rättfärdighets rätter vara i evighet.” (Psaltaren 119:160 1917 års översättning)

”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.” (Bibel 2000 års översättning)

Välsigna Jerusalem! Där dog Guds enfödde Son för hela världens synder. Bara han kan försona oss med Gud – den ende.

 

 

Skrivet av: Gunnel | 10 september, 2018

Det finns ingen referensram – fortsättning

Hela bibeln är viktig därför att den är summan av Guds ord. Det jag har sett och hört berättar jag om. I bakgrunden av fotot nedan står en byggnadsställning till det hus, som byggdes för 100 år sen. Hundra är en viktig siffra i bibeln.
Dit kom två unga, kära, nygifta, som blivit ett och byggde ett hem. Begreppet ”ett” återkommer ofta i bibeln men inte hur som helst eller med vem som helst. Att vara ”ett” i Kristus återkommer ofta. Den hemligheten är stor!
Hela bibeln har en beskrivning av hur ett hem byggs upp som blir en boning, där Gud vill bo.

Jag berättar vad jag sett och hört av ljudet från den stora ramsågen och skillnaden mellan bräder och plank i tum. (Det står inte i bibeln utan är utombiblisk kunskap :-)).
Bräderna i Tabernaklet var av acasieträ. Enda träslaget som växte i öknen och var antagligen mycket kvistigt. Enligt bibeltolkare har varje människa en egen teckning (personliga drag, karaktär), som Herren kan dra guld över genom försoningen i hans sons blod. Gud ser på varje enskild, upprättad människa genom Jesus. Rom 8:1
En förlåten, upprättade människa får samma mått i höjd och bredd men hur mycket som helst av kunskapen och visheten i Kristus kan strömma inuti. Tillsammans med de andra upprättade i Kristus… (Se 2 Mos kap 36)
Skillnaden mellan Svenska Kyrkan och Frikyrkan är att Staten måste betala uppvärmningen av alla kyrkor med skattemedel för att konstskatterna inte skall bli förstörda. Gud och Mammon kan aldrig bli ett varken i Kyrkan eller i den enskildes liv.
(Jo, jag generaliserar lite.)
Till Tabernaklets uppbyggnad skulle allt samlas in frivilligt. Det var inte lite av smycken i silver, som sen göts till två fotstycken under var bräda. Ett Tabernakel kom inte till hur som helst med beskrivning av relativt öppen ingång men sen skulle synden placeras på både en och två syndabockar!
Det finns ingen genväg till den helige, himmelens och jordens Skapare nu heller.

”Vi skickar in skissen,” berättade en lantbrukare att en byggmästare sagt till honom, ”sen gör vi som vi vill!”
Det var då det på landet förr i tiden. Mina föräldrar byggde inte sitt hem efter en egen skiss och gjorde som de ville sen.

2006-01-21-00-00-00-2(över mina föräldrar sängar hängde denna handbroderade tavla. Text från Josua bok 24:18. Jag gissar, att min far valt bibelversen därför att han kunde hur frivilligt det är att följa Herren.)
A7 sågen 001(I bakgrunden syns byggnadsställningen till mitt blivande hem. Hunneberg ändå längre bort.)

Skrivet av: Gunnel | 3 september, 2018

Det finns ingen referensram

”Det finns ingen referensram till bibliska berättelser,” sa författaren Kerstin Ekman i en radiointervju för många år sen. Hon var besviken över att bibelkunskapen håller på att försvinna.

Här är en gammal bild från boken Tabernaklet, som kom ut år 1937. Grundaren för Pingströrelsen i Kerala, Indien, K.A. Abraham var på besök i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Hans undervisning om Tabernaklet i öknen stenograferades ner och kom ut i bokform.

Tabernaklet uppställning 001

Sen dess har missionär Wilhelm Bergling gett ut ”Tabernaklet i öknen” år 1956 och 1965. Det är vad som finns i min bokhylla. I mitt medvetande är det en stor upplevelse bara orden som upprepas i Hebreerbrevet kap 8:1-5

”Huvudpunkten i vad jag har att säga är detta: Vi har en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 2 och förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. 3 En överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor och därför måste också vår ha något att bära fram.  4 Om han nu vore här på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det finns andra som frambär gåvorna enligt lagen. 5 Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som du har fått se på berget.”  (B2000)

I 1917 års översättning stod det ”mönsterbild”. Ritningen för frälsning från synd och döden håller i alla tider. Synden placeras på både en och två syndabockar. En bär bort den för alltid till öknen (Asasel) och en måste dö och lite av blodet föras in till det allra heligast. Allt beskrivs noga angående den stora försoningsdagen. 3 Mos kap 16. Någon har sagt, att det finns inga möjligheter att alla dessa detaljer blivit nedskrivna om de inte har betydelse i verkligheten i alla tider. Så blev jag intresserad av en gravsten i min hemsocken, som har en bibelhänvisning. Ett kraftigt kors står ovanpå en kraftig sockel. Så associerade jag till Lagen och Nåden genom Jesus på korset. 2 Mos 25:22

Sången: ”Dig o, Gud Lamm ske ära” handlar om försoningsdagen. Lars Mörlid sjunger.

Under fyrtio år upprepade Israels folk ritualer, som de inte kunde se framtiden av. Mose såg den osynlige och hade honom för ögonen och kunde stå ut med allt motstånd. Första gången fick han ord av Herren Gud att slå på klippan för att folket behövde vatten att dricka.  Andra gången som Herren Gud talade om detta skulle Mose inte slå på klippan bara tala till den. Mose hörde inte på noggrant utan slog andra gången också. Bibelforskare menar, att så noga var det med lydnaden för att mönsterbilden skulle hålla i alla tider. Jesus blev slagen men uppstod efter döden. Han är den klippa, som kan släcka en evig törst. I bibeln upprepas lovsången till Jesus som klippa. Vi får be om vatten!

Så fick vi sena tiders kristna psalmen ”Klippa du som brast för mig…”  Nr 230 i Psalmer och Sånger.

Svårare blir det med sången: En nådastol

En nådastol Herren Gud oss givit/Som genom korset oss öppnad är/Där Jesus Kristus försoning blivit/För världens synder som ordet lär. Kör: O, sköna plats invid Jesu hjärta/När synden trycker en sargad själ/Dit får jag komma med all min smärta/Vid nådastolen blir allting väl”

Det lär vara en felöversättning ordet ”nådastol” från Luthers översättning men ordagrant betyder det försoningsställe. B2000 översätter med ”lock” och innebörden blir den samma: platsen där Gud mötte med nåd.

Rom 3:21-26

21 ”Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – 22 en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. 23 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, 24 och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. 25 Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, 26 under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.”

EFS o SMF Hjo

(Ett kulturmärkt missionshus i Hjo, där den gamla sången om nådastolen sjöngs. Jag har tittat på Wikipedia om hur gammal sången är. Missionskyrkan syns bakom. De sjöng samma berättelsesånger. Förbundsarken var 2½ aln lång och 1½ aln bred. ”De gamle” kunde skillnaden på Lagen och Nåden.)

Ha överseende om jag inte klarar av att vara tydlig. För det behövs hela bibelns berättelser. Det finns en tidigare blogg om två fotstycken av silver, som sattes under varje bräda. Det står om försoningssilver och det står att läsa om försoningsgrund.

Jesus har försonat mig med Gud genom sitt blod!

 

Skrivet av: Gunnel | 19 augusti, 2018

Den sista striden

Författaren C.S. Lewis serie Narnia var tänkt för barn med Häxan och Lejonet som exempel. Serien är lika aktuell ännu men gärna bland teologer.

Så tänker jag på den sista boken i serien som heter: ”Den sista striden” och den kan väl hänvisas till facket eskatologi (läran om det yttersta tingen d.v.s. världens undergång och domen). En charmig bok tänkt för barn som sagt – barn som är så vana vid fiction av krig.

Det kom ett PM (personligt meddelande) på Facebook till mig. Där stod det bara:

”Detta kommer att bli hans sista strid!”

Och detta gällde bara upprepad lovsång i våra frikyrkor. Hur kan någon strida om att det kan vara fel? Mitt namn är Gunnel och kommer av Gunhild som betyder den stridiga. Visste inte mina gudfruktiga föräldrar något om namns betydelse, när jag var född? Jo, jag är med och strider om allt möjligt. För en del och mot annat men sticker ut hakan enligt en före detta arbetskamrat på Räddningsmissionen.

Det var via Räddningsmissionens arbete vi möttes på 70-talet. Arbetsuppgifterna var bland missbrukare, som farit illa i livet. Sen dess har vissa av medarbetarna blivit över 90 år och gick alltid före och visade vägen. De tog inte bort några råmärken! De visade på att ”Vägen” är smal men leder framåt och hemåt. Alla från den tiden är mest yngre än mig. Flera är framme vid målet.

”Detta blir hans sista strid,” skrev en av Jean-Erik Mårtenssons vänner till mig. PM betyder personligt meddelande. Varför skall jag tiga med det? En förkunnare blir aldrig pensionerad från sin uppgift att förkunna Guds Ord. Innan vi två möttes igen via Facebook, visste jag en hel del av nyandligheten via böcker och personliga möten med övertygade utövare inom New Age. Det är positivt tänkande, kärlek och energi och framtidstro. Inget om Jesus död på korset för våra synder och vår räddning nu och sen.

Olika läror från olika håll har kommit in i våra församlingar och kyrkor och ersatt bibelkunskapen på ett finurligt sätt. Denna infiltration märktes inte i början. Det var inte markant vilka författare medlemmar borde låta bli att läsa och påverkas av. Sakta men säkert påverkade de många och tystade ner de som längtade efter bibelundervisning.

Då vaknade lusten att strida en gång till hos den gamle förkunnaren! Han frågade rakt ut: ”Vad är det som händer inom Pingströrelsen?”

Det gjorde han rätt i. Tycker nog jag.

Skrivet av: Gunnel | 14 augusti, 2018

Vägar som delar på sig Del 2

Den dag jag fyllde 80 år var jag dubbelt så gammal som uppvaktande pastor. Jag hade förberett honom noga, att jag hade bibelfrågor under hans korta besök. De gällde vilddjurets märke att inte få köpa eller sälja utan det i framtiden.

Hånet som fanns mot bibelkunniga i början av år 2000 var ett upprepat citat av oss:

”Det står i bibeln!” Vi befann ju oss på en bibelsajt och borde väl få hänvisa till bibeln? Men de fick vi inte! Vi fick inte hoppa över frågorna om helvetet heller. Jag kan inget om det i framtiden men vet att många barn lever i det nu.

Så var står det i bibeln att Abraham och Lot delade på sig för de blev för många? En förkunnare påstår att bibelstudier blev det mindre och mindre av på 70-talet och sen nästan upphörde i våra församlingar på 80-talet. Effekten märk mer och mer. Det är fritt fram för trummor och lovsång i korta meningar om och om igen. Men hur ser bibelsammanhanget ut som de lovsjunger? Då år 2000 var jag mer än tre gånger så gammal och gick emot okunskapen i bibeln på bibelsajten. Sajten var inte för mig. Den var för 12 – 20+…

I en predikan på 70-talet fick jag ordet divergera inpräntat i mig. Det var Abraham och Lot, som en gång i tiden stod sida vid sida rättfärdiga inför Gud och divergerade. Precis så. Som om två stod på en startlinje i en tävling och startskottet brann av. De två med möjligheterna i sin kropp att bli stora släkter divergerade! Bara några centimeter i början men sen ökade avståndet efter hand. Enligt bibeln fick Lot välja höger eller vänster först. Det blev ett fritt val efter vad hans ögon såg i möjligheter och lust. Han drog sig närmare och närmare staden Sodom och tältade där. Sen var han inne i den stad, som inte gick att rädda. För där fanns ingen rättfärdig kvar. Annars hade staden blivit räddad.

Senare blev Lot räddad och genom hans två söner Ammon och Moab blev det två stora folk. Långt senare i tiden levde dessa folk i fiendskap till Guds plan för Israels folk. Var står detta berättat?

”Det står i bibeln!”

Vilket tjat att bara upprepa, att det står i bibeln! Men så började vissa teologiska strider med frågorna: ”Var står det skrivet?” och frågan: ”Vad står det skrivet?” På det sättet blev det noga med att kunna argumentera. Senare kom frågan: ”Hur läser du?”

Hur läser du 1 Moseboken kapitel 13 och framåt? Blev det inte tvister mellan herdarna? Är det inte så fortfarande att pengar är roten till allt ont? Här satt rikedomarna i boskapshjordar. Gud och Mammon divergerar och fiendskapen börjar så sakta.

Nåväl. Gud förenar inte Israel med varken Moab eller Ammis släkter i dagens situation. Inte heller genom en Rut. Det hon sade till sin svärmor Noomi var:

”Jag vill följa dig vart du än går. Din Gud är min Gud.” Från Moabs land tillbaka till Betlehem där Noomi kom från.

Ett enda kapitel i bibeln det första i evangelisten Matteus´ visar hur det går till att komma in i Jesu släkt. Där är en blandning av onda och goda uppräknade från Abraham till Josef – Marias man.

En enda liten bibelvers förklarar detta. Två står på samma linje men deras vägar divergerar. Valet är fritt. Välj först! Det är i brevet till församlingen i Rom kapitel åtta vers tre och fyra…

Bara EN kunde riva ner skiljemuren av fiendskap mellan människan och Gud. Bara Jesus kan skilja livet från död. (”Motsatsen till liv är inte död utan synd.” Enligt en förkunnare). Att blir räddad under galgen, som en av rövarna blev när Jesus dog i vårt ställe är möjligt men inget att stå efter.

Nu är frälsningens dag!

 

 

Skrivet av: Gunnel | 2 augusti, 2018

Vägar som delar på sig

Än så länge har vi åsiktsfrihet i Sverige. Än så länge har vi yttrandefrihet. Än så länge har vi religionsfrihet.

Det närmar sig ett val med anklagelser åt höger eller vänster, bakåt i tiden eller framåt som vision eller domedag.

”Vi skall sjunga tills marken blir helig!” Eller vi böjer våra knän redan nu och ser vad Gud gjort för oss genom sin Son. Valet är ditt! Än är det inte för sent att tänka till eller tänka om eller hålla fast vid bibelns förkunnelse. Gud vet vilka tankar han har om oss nämligen fridens och inte ofärdens (citat för dig som kan 1917 års översättning) till att ge oss en framtid och ett hopp.

Så det blir en kort repetition i berättandets form, spontant precis som jag är frustrerad över förändringen i förkunnelsen i gudstjänster. Budskapet från bibeln har tagit en annan väg åt New Age och rent flum. Så jag är frimodig och citerar mig själv från igår:

”God morgon!
Kvinnan skall inte undervisa!
”Det står så,” säger män med bibelns auktoritet.
Då löste jag detta så att jag får berätta om vad det står i bibeln och vad jag med personligt ansvar varit med om.

Som sjuksköterskeelev hann jag med första grundläggande utbildningsåret. Inom det året var det tre månadernas kirurgi. Då skulle man följa en patient, vara med under en operation som åskådare och skriva en uppsats efteråt. Det var längre vårdtider år 1955. Det ingick också att få vara med som åskådare i bakgrunden en extra gång hos  kirurgen vid annan operation.

Så kom tillfället, att han skulle operera en liten gosse. Det gällde omskärelse och jag ville vara med. Jag fick stå på en liten pall bakom på lite avstånd och den blicken han gav mig bakom sin axel glömmer jag aldrig. Kirurgen var jude och hette Lewin.
Skall jag skämmas över min frimodighet? Skall jag skämmas över att jag senare i livet fattar Mose´ hustru Sippora, som skötte detta själv, som Mose försummat på sin son och döden hotade Mose? Herren Gud själv hotade med döden!

Skall jag skämmas över att jag inte kan hebreiska men vet, att det finns olika uttryck för ”säd” som släkt eller sperma genom mannen? Så kan teologer röra till det som var bra i svensk översättning tidigare och ge orsak till ordkrig! Nu har jag ledsnat och taggar för sista gången, att det är skillnad ibland på vart en preposition styr. Jag sitter inte här och önskar, att jag vore hos Abrahams rotsystem! Jag sitter inte heller här och önskar, att jag vore i hans rotsystem!

Bibeln har sagt mig som tonåring, att jag kan få vara kvar genom min tro i det äkta olivträdet. (Om jag inte tror, att jag är förmer än judar, som inte tror ännu…)
För mig är omskärelsen helig och berättelsen om en blodsbrudgum! Jag fattar språket och vill inte ha någon modernisering – någon Hillsong!

Nej jag avstår från att tagga, trots att jag är frustrerad! Det är ju semestertider dessutom.
Hälsningar
Gunnel”

Slut citat. Om någon av mina läsare vill ha bibelhänvisningar, så kommer jag att sätta in det efter texten. Eller sätter in det ändå under dagens lopp…

Skrivet av: Gunnel | 16 juli, 2018

Skamfrågan

De som reser över hela världen känner ingen skam över att en kackerlacka omärkligt följt med i någon vrå av resväskan. Inte heller om det så skulle vara en röd prick, som utvecklas senare. De som får utslag känner heller ingen skam. Så var det en gång för mig. Jag kände oro över att jag måste in på sjukhus för en operation. Jag hade inte sökt för några utslag på kroppen. När jag kom hem igen fick jag se som en fluga på en av väggarna. Den röda pricken hade utvecklats. Sen kom skammen och sen skamfrågan.

Det är skillnad på skuld och skam. Det är min skuld, att jag lät mig lockas att gå med i Facebook. Det var inte min mening och jag stod emot länge. Sen dess har jag fastnat och trivs. Det finns så många olika grupper att bli medlem i. Så skrev en okänd kille ett meddelande, att han fått en video på mig och frågan:

”Sånt sysslar väl inte du med?”

Är detta skuld eller skam? Vad är mitt ansvar, när min profilbild blivit stulen? Är virus självgående? Självklart är det så! Nu är det en skamfråga och en skuldfråga. Vart leder stölden av min profilbild och till vem? Vem skall vinna? De konstruktiva eller det destruktiva? Hur mycket måste var och en betala i försäkringar mot stölder? Är jag villig att betala ytterligare högre premie för bästa antivirusprogram?

Eftersom detta är min lilla plats ute i rymden är svaret JESUS men vad är frågan? Jo, han är Guds Son och har betalat hela priset för ett antivirusprogram. Det har han betalat med sitt eget blod på ett kors – en träpåle med ett annat uttryck. I dagens läge skall detta budskap förnekas eller tunnas ut eller dränkas genom överröstning. (All musik nästan ligger framför solisten.) Förkunnare överröstar varandra genom att skrika högst om rätta tolkningen.

Vilket antivirusprogram skall hjälpa mig att bli ren? Från vad i så fall när ordet ”synd” inte får nämnas? Alla vet nu, att det är därför våra kyrkor är tomma i kyrkbänkarna. Folk vill inte komma och bara höra talas om synd!

Jojo! Kain fick veta av Herren, att han borde råda över sina mörka tankar (lite avundsjuka på brodern Abel), för annars lurade synden vid dörren. Ansvarsfrågan för liv och död låg hos Kain. Det gick inte att skylla på Gud, att han skickat in mörka tankar i Kains tankesystem.

Det går inte att skylla på Gud, att jag gått med på Facebook och klickat i fel ruta! Min dator är nersmutsad med det jag varnat unga för på bibelsajten. Hör du det? Så länge jag lever vill jag för min del berätta, att Jesu Guds Sons blod renar från all synd!

Nej, jag tror inte att folk förstår detta språk! Jag tror bara, att det är nödvändigt att återuppliva sången om kraft i Lammets blod.

Det är fråga om liv eller synd.

Skrivet av: Gunnel | 13 juli, 2018

Skuldfrågan

Skuldfrågan kan debatteras i det oändliga. Är det invandrarnas skuld eller är det alla turister från Sverige, som reser överallt, som bär ansvaret för att ohyra blir vanlig igen. Ohyra kopplades i Sverige till fattigdom och boken ”Lort Sverige” kom ut.

Det var en morgon en liten rosa prick med morgontidningen, som rörde på sig. Hur lätt som helst att döda. Så hade jag gjort mitt och fortsatte vara okunnig. Kan man vara okunnig hur länge som helst utan eget ansvar? Var det inte jag, som släppt in tidningen i mitt hem? Visserligen sorterar jag vad jag vill läsa men ändå. Det var med en liten rosa prick som rörde på sig som jag inget kunde om.

Bäst att läsa på! När står det första gången i bibeln om synd? Detta som vi inte får tala om längre. För då är vi moralister eller fariséer, som anser att bara andra har släppt in den eller förnekandet av att jag gjort det.

Beskrivningen finns tydlig i Herrens samtal med Kain i Edens lustgård. Herren frågade honom angående hans ansiktsuttryck och blicken. Kain kunde inte svara på en rak fråga var Abel fanns. Orsak och verkan blev tydlig. Det hjälpte inte med någon enda ursäkt att han inte visste eller var ansvarig.

Där kommer ordet ”synd” för första gången i bibeltexterna. Herren gjorde Kain ansvarig för de tankar han tänkte om sin bror. Kain borde råda över dem! Kain var ansvarig för de känslor och tankar han släppt in i hjärnan (med vårt uttryckssätt). Herren gjorde Kain ansvarig. Om Kain inte ville råda över sina tankar (bestämma själv), så lurade synden runt hörnet. Kan texten vara tydligare? Släpper jag in en liten skär prick i mitt hem, som rör på sig, så är jag ansvarig! Det hjälper inte med ursäkter eller att försöka skylla på någon annan.

Det hjälper inte att skylla på invandrare för alla gruppvåldtäkter! Som om det inte funnits i Sverige förut? Den svenska synden gick på export efter filmen ”Hon dansade en sommar” år 1950. Svenskarna har varit ett föregångsland i mycket. Men är det inte längre. Ledare sliter med att hålla våra skolor fria från Kristendom. Ett nersupet land med svenskar i slutet av 1800-talet och misär kom inte på fötter tack vare tro på Jesus Guds Son utan genom demokratin.

Tro det den som vill!

Older Posts »

Kategorier