Skrivet av: Gunnel | 21 maj, 2018

Kroppen som tempel åt den helige Ande

Indien Mona Jonsson Molnar Detta är ett foto tagit av Mona Molnar på resa i Indien vid detta tillfälle. Jag har fått hennes tillåtelse att använda det. Och frågar inte en gång till. Det är bild på en huskropp men många ledningar till och från. Det finns många religioner i Indien. Det finns många svenskar, som reser dit för att lära sig sinnesro via deras religioner. Gudarna är många och har olika namn. Det finns teknik att lära in hur själen skall öppnas. Det finns en kroppsställning som gäller. Då har jag väl inte avslöjat, att jag kan för lite för att påstå detta? En av mina vänner född i Indien menar, att svenskar kan mera om yoga till exempel än hon kan som född där. Varför? Jo, Jesu lärjungar blev spridda åt alla håll efter pingsten i Jerusalem. Då hade de blivit fyllda av kraft att bli Jesu vittnen. De hade fått uppdraget före denna händelse till och med att gå till jodens ”ändar” med evangelium. Så hade det glada budskapet nått Kerala via aposteln Tomas. Där finns Kristendomen som en av alla religioner sen dess generation efter generation…

Undrar just varför Tomas skall kallas ”Tomas Tvivlaren” i alla tider? En människa har väl rätt att tvivla under en månads tid och lite mer under sitt liv? Det var ju ingen måtta på vad berättelserna sa honom Jesus som död på korset och begraven! De andra vännerna sa, att de träffat honom igen! Och igen! Det ville han se själv och få sticka handen i märkena och se hålet i sidan… Sen skulle han tro.

Och gjorde det också. På något sätt tog han sig enligt uppgifter till Indien. Gud vakar över sitt eget ord och sina budbärare i alla tider.

Tabernaklet uppställning 001 ( Denna skiss av Tabernaklet i öknen och hur lägerplatserna kunde tänkas se ut är ur K.E.Abrahams bibelstudium och bok från år 1936. K.E. Abraham var från Kerala i Södra Indien och grundare till Pingströrelsen där. Vem som var först med grundliga studier om detaljerna och tillämpningen av Tabernaklet som ritning till kyrkan/församlingen i alla tider vet jag inte. Vid detta tillfälle var det Filadelfiaförsamlingen i Stockholm som fick lyssna till hans undervisning.)

Bibeln talar om ande, kropp och själ (psyke). Bibeln talar om kroppen som ett tempel åt den helige ande. Jesus var templet från himlen i sin kropp. Han profeterade att templet i Jerusalem skulle rivas ner men han skulle bygga upp detta tempel inom tre dagar. Obegripligt den dagen lärjungarna hörde det. Begripligt när de mött en uppstånden Mästare! Obegripligt att förskrämda, desillusionerade lärjungar skulle kunna få kraft att gå vidare i livet efter att Jesus blev korsfäst mellan två rövare. Begripligt efter att Anden fallit över dem på pingstdagen i Jerusalem.

Och nu lite personligt. Det är så lätt att läsa in och läsa ut ur en text det som inte står där. Det är så lätt att missuppfatta mina texter därför att jag tänker och hoppar över vissa upplysningar. Det är ett släktdrag att överskatta lyssnaren. Ingen kan ju veta hur jag egentligen tänker och vad jag vill ha sagt.

Mona är en av många som jag mött under en utbildning inom (H)järnkoll. Detta var ett regeringsuppdrag, att de som hade egen erfarenhet kunde få utbilda sig att ge information vidare om psykiatriska handikapp eller sjukdomar. (Varken hon eller jag gick vidare till nästa undervisningsdagar och krav för godkännande som attitydambassadör inom (H)järnkoll. Detta ändrar ingenting, att vi inte har erfarenhet av själen. Efter kursen år 2012 har vi inte mött varandra mer än via Facebook.)

Så jag talar för mig och har berättat om mycket svår ryggvärk under långa tider av mitt liv. En lång period fick jag mycket starka värktabletter, som slog ut förmågan att känna. Det var en kuslig upplevelse. Jag trodde, att allt jag upplevt tidigare andligt var båg och inget annat. Jag kunde inte ens tro, att jag var frälst, som alltid tillhört Gud sen barndomen! (Senare kom varning för dessa starka värktabletter hur farliga de var för njurar. Också! De sattes ut omedelbart.)

Så det jag vill ha sagt är, att så kallade läkemedel kan slå ut förmågan att känna. Vad är det annan än i själen/psyket? Alla människor har behov av kontakt med någon starkare än det egna jaget och söker i andevärlden i himlarymderna. Inom det sökandet finns bland annat meditation och nyandlighet av olika slag.

När dånet kom från himlen den första Pingstdagen i Jerusalem efter att Jesus fullbordat hela ritningen till frälsning genom tro på hans blod – då kom kraften till att bli hans lärjungar! Efter det blev många omvända som varit fiender till och med till ”den vägen”.

Paulus berättar utförligt i Nya Testamentet om ande, kropp och själ och skillnader och helhet. I min blogg har jag berättat många gånger, att det är fel att dela på själ och kropp inom sjukvården. Det står jag för. (Det är lika fel i förkunnelsen i kyrkor att dela på psyke och ande.)

Som jag ser det. (Min kropp är bräcklig men ändå ett tempel åt den helige Ande. Anden är en gåva av Gud genom hans Son. Psyket kan spela en många spratt 🙂 )

Glad Annandag Pingst! Nu börjar fortsättningen!

Skrivet av: Gunnel | 17 april, 2018

Ritningen till ny kyrka

# 2 Mos 25 – 30 Helbibeln

Arkitekten är en. Han ritade med sitt eget blod. Han presenterar ritningen för alla människor genom sin ende Son. Ritningen är utförd och templet synligt för den som vill se. Alla tecken är i miniatyr på en ritning men linjerna tydliga. Arkitekten är villig att förklara och uttyda allteftersom bygget pågår.

Bygget pågår och är i presens. Vi säger ritningar men bibeln använder ordet mönsterbilder.

”Du skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder, som jag visar dig. Så skall ni göra.” 2 Mos 25:8-9 (SFB) Och folket gjorde i allt som Mose befallt.

Det blev inget tabernakel i öknen den gången av en enda bräda. Det var många brädor med samma bredd och samma höjd, som stod sida vid sida upprätt med sina två tappar i två fotstycken av silver. De tog inte varandras plats. Den ena brädan var inte högre än den andra. Ingen bräda bredde ut sig på en annans bekostnad. Befallningen innebar att det skulle få två fotstycken av silver under sig. Inte ett tillsammans utan vart och ett bräda stod upprätt i två försoningssilver. Det var hopsamlat tidigare för gjutning.

Det finns arbetsledare, som måste kunna läsa ritningar. Annars blir bygget fel. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket = ekklesia. Bibeln säger genom evangelisten Johannes, att ordet från Gud tog sin boning bland oss. Bibelforskare menar på att det syftar på tabernaklet i öknen. Jesus själv syftade på att han själv var templet. Det skulle brytas ner under tre dagar men han skulle bygga upp det igen.

Den ritningen kunde inga lärjungar läsa vid den tiden före Jesu död och uppståndelse. Efteråt fattade de. Efteråt fattade lärjungarna till och med att de fått en grund att stå på och var försonade med Gud i himlen! En försoningsgrund ren och prövad i eld.

”Vi är den levande gudens tempel…” 2 Kor 6:16

Vi tillsammans men varje enskild människa är tänkt som ett tempel åt Gud. Det var som om Paulus vill ropa ut: ”Fattar ni inte detta, att var och en har fått en försoningsgrund i Kristus?” Rom 12 En bräda blir inget tabernakel år Gud, där han kan ta sin boning!

Paulus kallar sig för en kunnig byggmästare, som genom Guds nåd lagt grunden för församlingsbygge. Men var och en skulle se till hur de bygger på den grunden. 1 Kor 3:10. Gud motsäger inte sig själv genom hela bibeln utan bekräftar sina sanningar, sina ritningar genom alla tider. Visst det kan smyga sig in andra förslag, andra ritningar. Det kan förkunnas en annan Jesus än den korsfäste. Och gör det också…

Så blev det omodernt att bygga församlingar efter den mönsterbild, som blivit given en gång för alla. Vi skall inte ha ett Kanaans tungomål med försoning genom blodet. Folk förstår inte detta! Nej, inte om ingen vill läsa ritningen utan hittar på annat som underhållning.

Dörren in är inte låst. Herden passar fortfarande. Det var ju han som öppnat vägen in till Gud genom sitt blod. (Enligt ritningen i Uppenbarelseboken blev Lammet dess herde.) Det finns ett helt kapitel om den stora försoningsdagen. Då behövdes det två felfria syndabockar – en för att bära bort all synd ut i öknen. (Platsen där Jesus vann över Djävulen i öknen kan möjligtvis heta Asasel. Det har vi inget svar fått på. Se Matt 4:1- ) Den andra felfria bocken skulle slaktas och lite av blodet skulle bäras in i det allra heligaste till Herren. 3 Mos 16

Hur skall vi kunna förstå påskens innebörd om ingen vill förklara ritningen? Hur skall någon kunna förstå kraften i att bli upprättad som människa, om ingen vill tala om Jesu Guds sons blod, som renar från all synd? Det var synden, som skulle placeras på de två syndabockarna! Och synd finns det idag också men ingen mer än Jesus har fått makt och myndighet att bära bort den från oss. Så må djävulen det aset försöka gräva upp den och irritera. Det är bara Jesus, som var villig att gå hela, långa vägen till korset och låta vår synd naglas fast där genom hans egen kropp.

”Om detta må ni berätta för barn och barnbarn…” Står det inte så?

Skrivet av: Gunnel | 7 april, 2018

Lammets blod

Två personer lämnade allt bakom sig. De stod inte ut längre med allt vad de varit med om senaste åren och särskilt under påsken i Jerusalem. Tro det den som vill, att det går att gå ifrån sig själv och sitt tidigare liv tillsammans med andra! Visst! Det som inte går att ändra på igår eller de andra dagarna som gått, det bör man ju lämna bakom sig. Visst!

”Du måste ju gå vidare nu!”

Så de gjorde de två. Vi får bara veta vad han hette. Vi får aldrig veta hennes namn. Så där kunde jag sätta in mitt eget och bli en av huvudpersonerna. Påsken var över i Jerusalem. De fanns bara en chock kvar och tunga ben men vägen hem kunde de steg för steg.

En främling slöt upp vid deras sida och frågade vad de samtalade om. Det var de två som insåg att detta var en person, som inte varit med i Jerusalem och sett den grymma korsfästelsen av deras Mästare och två rövare. Därför kallade de honom ”en främling”. Historien står att läsa om i Lukas kap 24:13-31 men vem som helst kan upprepa den, läsa på alla bibelns texter om vad som hände i Jerusalem under denna påsk.

Främlingen frågade vad som hänt eftersom de såg så bedrövade ut och visade det tydligt. Ja, så fick det berätta om allt de trott på och allt de förlorat nu. Främlingen lyssnade men sa inget om att det var synd om dem, som gjort denna förlust. Han visade ingen medkänsla. Tvärtom fick de höra att de var oförståndiga och tröga till att tro. På vad?

Jo, främlingen gick igenom alla skrifter, som fanns med början i Moseböckerna. Han gick igenom vad alla profeterna sagt måste ske. Precis som det redan skett i Jerusalem på ett kors. Pålen är ju omnämnd i Moseböckerna med en kopparorm visserligen. Men ändå! De som varit olydiga mot Herrens bud och blivit bitna av giftiga ormar blev sjuka och kunde dö. Men om de såg upp på kopparormen, så fick de hälsan tillbaka! Joh 3:14-17

Så började han från början med det blod, som måste rinna i Edens lustgård för att Adam och Eva skulle kunna stå inför Herren Gud igen med frimodighet. Han hade gjort kläder av skinn och klädde dem. För det måste först ett oskyldigt djur dö. Sen fortsatte främlingen att berätta om oskyldigt blod som räddning undan döden. Det kan vi gissa bara. Ja, varje hushåll måste slakta ett felfritt lamm för att kunna stryka blodet på dörrposterna i Egypten. Lammets blod blev skillnaden på liv eller död för alla förstfödda bland alla. Det vet vi.

En senare historia handlar om två felfria syndabockar. Båda fick bära allas synd. Lite av blodet av den slaktade och offrade syndabocken bars in i det allra heligaste till Gud. Den som lotten föll på att bära ut synden i öknen gjorde det. Platsen eller funktionen fick namnet Asasel. (Med facit i hand fastade Jesus 40 dagar i öknen och blev ständigt frestad av Satan. Dock utan synd. Därför kan han hjälpa de som frestas. En parentes men ingen liten i så fall.) Blodet stänktes och bars in i det allra heligaste till Gud…

Vägen till Emmaus var omkring 11 kilometer, om det var just det Emmaus som ligger närmast Jerusalem. Hur som helst så började det bli mörkt sen. Så de bad främlingen stanna. Det gjorde han och bröt själv brödet, när de såg på.

Då kände de igen honom i den gesten och när han bad bordsbönen!

”Se Guds Lamm, som tar bort världens synd.”

Det står i bibeln. Ett testamente blir inte giltigt förrän den som skrivit det är död.

Skrivet av: Gunnel | 28 mars, 2018

En ny bro

Du skrev, att det är svårt att förstå vad jag menar. Det är sant. Det fattas ord. Du har också skrivit, att du är rädd för villoläror, New Age och de som håller på med drömmar. Så med all respekt för dig som kristen och bibelkunnig så vill jag berätta om den nya bron.

Det är inget konstigt att drömma. Det står om drömmar i bibeln och uttydningar. Det står, att drömmar försvinner snabbt. Så är det ju! ”Denna drömmen skall jag komma ihåg!” Ja, visst och sen är den väck. Precis som det står i bibeln. Du behöver inte vara rädd. Jag tar inte kontakt med de döda heller.

Gud talar på många olika sätt. Ibland genom varningsdrömmar. Det har jag haft. Verkligheten var den, att min pappa var duktig byggnadsarbetare men utbildad finsnickare och pedant. Verkligheten var den att vi gått ”kärlekens stig” till Lyckhem många gånger tillsammans, när jag var barn. Verkligheten var den, att han när han levde inte förstod varför ägarna inte reparerade spången över ån.

Så nu skriver jag till dig, som är så rädd för arbete med drömmar. Drömmen handlar om en själv men drömmen väljer döden för det som är förflutet. Han lever inte! Drömmen ville bara visa mig på hur rädd jag är för den nya möjligheten (nya bron) och skall analysera allt: ”Vågar jag gå över detta djup?” Och sen fortsätta analysera bron, som inte jag byggt! Hellre gå vid sidan om och fastna i gyttjan…

I drömmen var vi på hemväg från Lyckhem. För min pappa som varit död så många år höll den nya bron ända hem. Sista dagarna han levde uppmanade han mig att läsa för honom. Sen citerade han hela versen själv:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”

Då visste jag inte var det fanns i Nya Testamentet. Det fick jag lära mig sen. Han dog men har lämnat tydliga spår efter sig vart han gick. Bron på ”kärlekens stig” över ån på väg till Lyckhem är riven. Där har funnits en skylt med varning, att det ingen bro finns.

Så du och jag behöver inte vänta till påskdagens morgon för att hälsa. ”Kristus är uppstånden!” Bron är ny och håller att vandra på! Därför fortsätter jag att vandra vid hans sida. Han vill fortfarande gå igenom alla bibeltexter för att visa varför han måste dö en så fruktansvärd död för att ge oss en ny bro hem.

(Här är en påskbukett, som jag fått en gång, fotograferat och skickat vidare och sen fått i retur. Rose-Marie gjorde i ordning en ”predikostol” för mig i rymden en gång för länge sen. )

Glad Påsk! Han lever och vandrar vid din sida, lyssnar på allt du berättar har hänt tidigare, som varit obegripligt. Sen berättar han om framtiden! Lukas kap 24: 13-31

Hälsningar Gunnel

 

gladpaskbukett

 

Skrivet av: Gunnel | 26 mars, 2018

Kontrolleringsbehov

Dammen 001

 

Här börjar ”Kärlekens stig” i min hembygd. Dammen var lika välskött och vacker både sommar och vinter. Det kom en dag, då stigen till Lyckhem var meningslös att gå. Spången över ån hade varit dålig länge. Räcket var svajigt. De gamla i Lyckhem levde inte längre och behövde inte stigen fram till samhället.

Så jag fick veta, att där gick inte att gå längre. För sista gången hade jag bestämt mig för att gå upp på Hunneberg i Levins klev och se efter sprickorna i bergsblocket över den stigen. År 1978 hade jag tagit ett foto, som jag inte framkallade förrän fem år senare. Det var den gång jag upptäckte ett tydligt kors, ett mindre och ett tredje i berget och hörde sången inom mig.: ”Jag är med eder alla dagar intill tidens ände.”

Kärlekens stig ville jag gå för sista gången. Trots att jag fått veta, att där står en skylt med: ”Varning – Det finns ingen bro”. Hur såg den skylten ut? Jag måste gå och titta!

En natt drömde jag om min pappa, som varit död sen många, många år. Vi promenerade från Lyckhem och kom till en ny bro. Han var tveksam, om den var ordentligt byggd, snickare som han varit. Jag övertygade honom att den höll och på andra sidan var det ofärdigt med gyttja. Där gick han av för att kontrollera bygget men fastnade i leran. Jag kunde inte rädda honom. Det var som att det var underminerat vid åkanten av gångar. Jag vaknade.

Åren har gått sen dess. Nu har jag varit med i en sluten grupp på Facebook med gamla bilder från vår gemensamma bygd eller hembygd, där vi bott en tid. Problemet har varit att beskriva var fotona är tagna. Vem bor i husen nu för tiden? Har vägarna samma namn eller beskrivning, som vi hade förr? Finns ”Kärlekens stig” kvar eller är den alldeles igenvuxen? (Drömmen om den nya bron kan jag se inom mig när som. Drömmen väljer personer, som står för något eller som en ny bro som ett exempel. Eller som gyttja…)

Snart är det påsk. Skall vi fira minnet av vad som hände i Jerusalem för snart 2000 år sen? Eller skall vi vandra med en främling som lyssnar på vårt samtal om det som hänt och det som vi trodde en gång? Luk kap 24:13-31

Jojo! Jag för min del tycker om att vandra med personer i bibeltexter och alldeles särskilt med de två desillusionerade lärjungarna, som lämnade Jerusalem och gick ifrån allt hem till Emmaus. Nu går inte detta längre. Vägen är förstörd för mig och är fyrfilig motorväg. Det fick jag veta igår.

Det är visst inte lämpligt att promenera där i min ålder.

Klippan blogg 2015049

Skrivet av: Gunnel | 8 mars, 2018

Fotoväskan

En blogg skall vara personlig men inte privat. För att få läsare bör det vara bilder med som lättar upp textmassan. Eller hur? Hur skall jag göra för att få läsare? Var det någon poäng med att berätta ett trauma från år 1956? Är det någon poäng med att året 1958 blev en start för mobbning av kvinnliga präster?

Här är den min fotoväska! Poängen var förstås, att jag skulle få fotografera Emelie i lugn och ro. Hon kände inte mig, när jag kom på besök. Det är inte bara att busa på med en kamera för eget intresse. Jag nådde mitt syfte.

Fotoväska 001

Är det rätt, att lura en läsare med den rubriken, när jag egentligen vill förkunna Guds ord? Så klart jag njuter själv av minnet och bilderna! Frågan är om du som läsare vill följa med mig till poängen? Eller behövs det en bild till?

Fotoväskan2 001

För att få vara med män i ett teologiskt samtal på nätet försökte jag med min kamera. Den är gammal med lösa objektiv: ett normalt, ett vidvinkel och ett tele. Så ville jag fotografera Jakob, när han kom med sin stora familj till Jabboks vad. Visst är det ett smart sätt att läsa en bibeltext på? Jag stannade upp och fotograferade med vidvinkel på kameran. Jag stannade upp för att få närbilder av sönerna med familj. Ja, så ville jag fotografera på långt avstånd åt den sida, där mötet med Esau skulle bli. Jag ville ha med hur terrängen såg ut.

Är detta ett så konstigt ”tänk” bland teologer? Stanna upp i texten och fotografera! Framkalla filmen hemma och studera detaljerna! Jo, det var minst sagt fel. Så jag blev mer och mer ensam bland teologerna. Fotoväskan är illa sliten nu men jag lycklig. Hör du det? Jag har vänner som fotvandrat sex mil i Galiéen och fotograferat. Vilka bilder det finns efter den resan!

År 1952 var den första påsk, då jag var ensam med Jesus i Getsemane. Den påsken har påverkat precis alla andra skärtorsdagar och påskhögtider. Sen dess har jag vandrat ensam med Josef många gånger sträckan mellan Sykars brunn till Dotan och därifrån ner till Egypten exponerat och sen framkallat i mitt mörkrum. Ja, så gammal är jag, att jag har ett mörkrum som heter Getsemane. ”Där växer det klara bilder fram, för den som är lugn och allvarsam…” enligt Nils Ferlin.

Detta år fanns texten föreslagen om de två bröderna, som ville ha var sin plats vid sidan om Jesus hos Fadern i himlen. Jesus frågade dem, om de kunde dricka den bägare, som han måste dricka. ”Ja, det kan vi,” svarade de.

Då var det klippt för mig. Jag var tillbaka bland alla mina lösa bilder av framkallningar på Josef och hans bröder. Visst var Josef löjlig med sina drömmar om kärvar, som skulle buga sig för hans kärve? Mammas älskling som trodde, att han var något!

Jo, jag har stannat upp i en lång textmassa med min kamera. Det kom ett ögonblick, som jag fångat själv, men inte blir förstådd. Josef gav befallning av att den bägare, som han brukade dricka ur skulle gömmas under säden i Benjamins säck. Och dessutom pengarna som betalning skulle dit.

Den bägare som Jesus måste tömma var en annan än den Josef brukade dricka ur. Textmassan är stor. Den skall inte förvanskas genom parafraser som The Message.

Inte heller av min fantasi.

Skrivet av: Gunnel | 22 februari, 2018

Vem var Asasel?

I början på 2000-talet gick en ung tjej på bibelskola i Stockholm. Hon frågade i en föreläsning: ”Vem är Asasel?”

Hon var ny i den kristna världen och blev inte hjälpt av de lärdes svar. De hade med subjektiv eller objektiv försoningslära att göra. Hur skulle jag kunna glömma hennes berättelse? Det var bara att läsa på. Då blev det ännu mer komplicerat med två nya bibelöversättningar och 1917 års dessutom. Svenska Folkbibeln har valt innebörden av Asasel. Varför? Det blev mer och mer spännande.

Inom en gemensam bibelläsning på Facebook som heter ”Anta Utmaningen” har frågan blivit aktuell igen.

Här är kapitel 16 i 3:e Mosebok enligt översättningen i Bibel 2000:

”Den stora försoningsdagen
16:1 Herren talade till Mose sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste livet när de trädde fram inför Herren. 2 Herren sade: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock. 3 Detta skall Aron föra med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4 Han skall klä sig i en helig tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall bada innan han tar dem på sig. 5 Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer. 6 Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. 7 Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8 och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Asasel. 9 Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer. 10 Den som tillfaller Asasel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Asasel. 11 Aron skall alltså offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. När han slaktat tjuren 12 skall han ta ett fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla händer med finstött, välluktande rökelse och bära in detta bakom förhänget. 13 Där skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö. 14 Han skall ta av tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens lock, och framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod med fingret. 15 Sedan skall han slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget och göra med det på samma sätt som med tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock och framför locket. 16 Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. 17 Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen. När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, 18 skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn 19 och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det.

20 När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21 Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. 22 Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen. 23 Aron skall därefter gå tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som han satte på sig när han gick in i helgedomen; där skall han lämna dem. 24 Han skall bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt folket. 25 Fettet från syndoffret skall han bränna på altaret. 26 Mannen som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 27 Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall föras utanför lägret, och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp. 28 Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 29 Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 30 Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. 31 Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga. 32 Försoningen skall utföras av en präst, en som blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 33 och bringa försoning åt det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt folket i församlingen. 34 Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: en gång om året skall israeliterna få försoning för alla sina synder. Aron gjorde som Herren hade befallt Mose.” Slut citat

Tidigare har jag bloggat om att vi behöver en syndabock – någon att lägga skulden på. Sen dess har jag stavat på Peter Fjellstedts förklaringar. Bibeln är gammal och håller tidlöst. Den sjunde upplagan kom ut år 1882.

”Den ena lotten åt Asasel. Asasel betyder den utstötta, den förkastade, och dermed menas sannolikt mörkrets furste, menniskornas åklagare. Han är förkastad och wandrar omkring för att uppsöka de frommas synder, för att anklaga dem. Job 1:7. 1 Pet 5:8, Matt 12:43. De rum som torra äro, Matt 12:43 eller öknen, äro en bild av mörkrets rike, mörkrets område. Båda bockarne höra tillsammans såsom ett enda offer, emedan i detta offer försoningen skulle framställas i twå afseenden. Således måste den bocken som blef förd till öknen, anses såsom om det vore den offrade bocken, hwilken åter blivit levande och fått sin frihet derigenom, att försoningen genom dess offring var sedd och synden borttagen.”

”BIBLIA – Det är all den heliga skrift” står det på ett försättsblad. De gamla tyska bokstavstyperna är svåra att läsa för mig fortfarande. Det var inte försent att börja. De tre delarna av BIBLIA har stått i min bokhylla sen år 1993. Jag fattade inte vilken gåva jag fått då!

Vem var Asasel? Eller är det någon som fortfarande är? Är bibelns ord förlegade? Är det inte dags med fler parafraser så kallade översättningar till vardagsspråk? Pröva själv och läs om och om igen om Jesu försoningsgärning förebildad i Gamla Testamentets offerriter.

För min del behöver i vart fall jag försoningen ”i twå afseenden.” Jesus som min och allas överstepräst gick in till det allra heligaste och gav sitt eget blod på korset. Han öppnade den brutna förbindelsen med min och allas Fader. Jesus gick tillbaka till den härlighet han hade hos Faders innan när allt var fullbordat.

Det andra ”afseendet” då? Jo, det var efter 40 dagars fasta som Djävulen förde Jesus ut i öknen för att frestas. Så Jesus känner till den platsen mer än väl. Han var frestad i allt. Därför kan han hjälpa mig och alla, som blir frestade. Bibelns löften håller. Djävulen vår Åklagare inför Gud tjatar ständigt om våra fel och att vi inte har en chans att nå Gud.

Om nu Asasel är en plats i öknen, där Djävulen försöker gräva upp gamla förlåtna synder eller är ytterligare ett namn på denne Fiende – det kvittar mig. Det är bra att det är i ”två afseenden”. Men det första är förlåten, försonad genom Jesu blod på korset! Det andra är, att Djävulen försöker gräva upp gamla förlåtna synder.

Skrivet av: Gunnel | 8 februari, 2018

Ett kritiskt tänkande

Idag citerar jag Ola Windås först från Facebook i ”Äkta kristen tro tål att prövas”:
”ÄR DU RÄDD FÖR SANNINGEN – VERKLIGHETEN
Är du rädd för att se sanningen om dig själv, dina fel och brister.
Det kan bero på att du inte mött Honom som är full av nåd och sanning – Jesus Kristus.
Johannes 1:14 Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
Guds startpunkt är att visa mig som människa att Jesus är uppstånden. Jag inser då att både nåden och sanningen gäller för mig och att Jesus är Herre.
Jag ser mig själv i Guds ljus, att jag är ofullkomlig men att jag är förlåten.
Jag ser det om jag inte gömmer mig för ljuset, det avslöjande ljuset som åtföljs av kärlek.”

Detta är bara början av hans inlägg. Vet inte hur mycket jag får citera utan att fråga först. Det räcker långt för mig, som har ett kritiskt tänkande och framför kritiken. Ingen vill bli kritiserad. Då rakt inte jag. Alldeles för hård mot mig själv dessutom enligt ett par vänner.

Enligt bibeln skall det ske i enrum, att en persons synd som upprepas skall belysas av ledaren. Om han inte lyssnar skall fler vara med (församlingen). Lyssnar han inte då heller skall han uteslutas ur församlingens gemenskap. Har jag uppfattat rätt? När det gäller skvalleraktiga kvinnor finns det också att läsa. Ord och inga visor.

Så jag ger Ola Windås helt rätt i hans inlägg att sanningen om mig själv tar jag emot:
”JAG TAR EMOT JESUS SOM HERRE I MITT LIV. JAG HAR KOMMIT HEM
Kärleken från Gud som möter mig gör att jag vågar öppna mig för sanningen, för Gud. Jag gömmer mig inte längre undan Honom.”

Var kommer då mitt kritiska tänkande in? Skall jag bara rannsaka mitt eget inre och döma ut allt som fel sätt hos mig? Är det inte tillåtet att varna? Är det inte tillåtet att se vart New Age-rörelsen leder med sitt positiva tänkande, sin kärlek och sin energi? För min del mötte jag budskap år 1987 med dess fulla utbud i färger och annat. Krigen skulle ta slut om alla bara tänkte positivt!

I en sluten samling med unga vågade jag samtala om likheten med disco och teater med dämpad belysning och strålkastare på alla medverkande i gudstjänster. Där började problemen med mig och mitt sätt att vara! De unga kände inte mig tillräckligt mycket och jag förlorade deras tillgivenhet.

Hör du det? Jag är inte populär längre. Sitter här ensam. Utan att skämmas. Den helige Ande sveper runt på ett annat sätt än strålkastare med olika färger.

Då kommer det ett dån från himlen kanske?

 

Skrivet av: Gunnel | 3 februari, 2018

Lovsång

Än är det inte försent att läsa Jonas Gardells bok ”Om Gud”. Den kom ut år 2003 och såldes i flera hundra tusen exemplar.

Som om det bara är att tiga och svälja, tacka och ta emot! Jag kunde det inte minsann och tyckte att varje kapitel borde vara som ett manus för bibelstudier. OBS, boken handlar inte om homosexualitet. Den handlar om hur vidrig Gamla Testamentets Gud är.

Tidigare år 2000 fanns en mycket skarp analys i tidningen Ordfront av Eva Moberg av Gamla Testamentets Gud. Alla kristna ledare tycktes bli golvade och tysta. Det har gått 17 år sen dess men en efter en dyker upp numera av männen.

Det har kommit en bok till med skärpa om hur hemsk bibeln är mot kvinnor. Den heter:

”Guds olydiga revben” och är skriven av Gunilla Thorgren. Nu borde kvinnor få tala!

Mikael Tellbe

Och lovsången då? Jo, den finns i Gamla Testamentet överallt. Det är inte kritik mot unga, som vill vara med i Hillsong. Det är bara fakta, att rotsystemet är heligt och finns i Gamla Testamentet. Vi skall vara rotade i Kristus. Han finns överallt i de texterna.

De bör vi kunna som orsak till frälsningen.

Skrivet av: Gunnel | 27 januari, 2018

Kroppen glömmer aldrig

Kroppen glömmer aldrig. Det är ett påstående som psykologerna upprepar på grund av allt de fått lyssna till.

Så då kanske jag kan få ihop allt? Är min kropp kristen? Eller är min själ ett psyke, som kan bli skadat? Var finns anden i mitt psyke? Finns den instängd i kroppen någonstans?

På min tidslinje på Facebook har jag blivit så djärv, att jag satt in ett foto från den 5 september år 2009. Här är det:

smal Restad kopiera

Många kan fira en guldbröllopsdag om båda i ett äktenskap får leva. Många tycker att det blivit bättre och bättre trots normala kriser. Jag har gjort ett förhastat löfte till Gud, att han kunde få det som var kvar av min personlighet efter vården på Restad Sjukhus. Så fick jag syn på en bibelvers, att man inte skall skylla på förhastade löften. Sådana har Gud inte behag till.

Det var ju just så många andra bibelverser som räddat mitt psyke. Gud känner mig och jag får ta emot hur många bibelverser som helst personligt. Han har kallat mig också vid namn. Han säger också: ”Du är min” men aldrig mot min vilja. När 50 år hade gått sen mitt ”förhastade löfte” den 5 september år 1959 for jag till Sveriges vackraste kyrkogård utanför före detta Restad Sjukhus och firade vår kärlek, som hållit under alla år. Gud är en Gud för levande och inte för döda! Hans son Jesus lever och har aldrig övergett mig ens då jag trilskats som mest.

Kroppen är kristen tydligen och Gud vill bo i den. Enligt hans eget påstående. Här är en annan bild. Den är från sista gudstjänsten i min hembygds Missionskyrka. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Gud vill ha en församling lokalt och överallt i vårt land. En församlings medlemmar kan dö ut och kyrkan rivas som denna blev.

Gud vill bo i varje enskild överlevande medlem ändå.

Sista gudstjänsten080

När jag besöker min hembygd, så stannar inte Gud kvar i Göteborg och överger mig. Han är med till min hembygd och vill bo i dem som bor där nu. Så ser jag det.

Kroppen glömmer aldrig det som jag varit med om. ”Själ” heter det samma på olika språk det vill säga psyke. Psyket kan inte låsas in för Gud är där också och vet hur de, som är sjuka nu har det. Anden kan få kontakt med Gud precis i vilka sammanhang som helst.

”Gud är kärlek” var det stöpplat i färg direkt på väggen i Norra Björke Missionskyrka i början av 20-talet. Jag minns texten och lärde mig sanningen.

Bibeln talar om ande, kropp och själ. Den som tror att Jesus är Guds son och tar emot honom blir född på nytt.

En gång till…

Född till ett levande hopp…

Older Posts »

Kategorier