Lärjungar – inte Volontärer

”Gå därför ut och gör alla till lärjungar!” Matt 28:19

Det är Jesu missionsbefallning. Inte något annat. Så vi backar till första påsken i Jerusalem då de två lärjungarna lämnade allt obegripligt bakom sig. Luk 24:13-31

Den namnlösa är du eller jag. Vi får vara hur nertyngda som helst av det som mött oss och frågande inför framtiden. Vi får prata om allt som skett och att vi trodde… Främlingen dyker upp vid vår sida.

Jesus är överallt i skrifterna enligt honom själv. Vi är tröga till att tro! Nu är jag själv i 1 Mos 37 och tillbaka i tankar om att följa blodfläckarna.

Så vi backar till denna röra med alla bihustrur. Det står inget om att Laban hade en relation med Gud! Han levde efter sin omgivnings sätt att leva och den äldsta skulle giftas bort först. Hon var inte vacker! 1 Mos 29

Jag vågar se, att Jakob förebildar Jesus, som arbetade som en slav i sju år för att få sin älskade ”Rakel”! ”Tjänare” i grundtexten kan även betyda ”slav”. Jesus utblottade sig själv och blev lydig intill döden på ett kors. Han älskar inte bara ”Rakel”, som jag ser som Israel utan även hedningarna i ”Lea”. Pröva detta. Sen blir det lättare att förstå röran med de tolv sönerna med hustrur och bihustrur. Av all denna röra sluter HERREN senare ett förbund med sig själv! Oss till godo.

Josef hade vallat fåren tillsammans med Bilha och Silpas söner – sin fars hustrur. Sen vill jag visa på ”deras far” i detta kapitel 1 Mos 37 alltså alla tolv sönernas far Israel! Längre in i kapitlet står det att en av sönerna Ruben ville rädda Josef undan döden, så han kunde komma hem till ”sin far”. i NT finns en lärjunge som ville rädda Jesus från döden.

”Ingalunda skall detta ske dig!”

Titta på detta och jämför med Jesus i Joh kap 8 där judarna påstår, att de har Abraham till far minsann! Hatet mot Jesus avslöjar något annat! Jfr detta med Rut och Orpa som stod i samma situation och fick välja att följa eller inte följa. (Ruts bok i bibeln.)

Guds välsignelse!

Nu kommer poängen…

Alla behöver någon att skylla på. I min bokhylla finns gamla biblar. En av de äldsta är inte en utan i tre band och tryckt år 1882:

”Biblia, det är All den heliga skrift, med förklaringar af P. Fjellstedt”

Där har jag stavat mig fram i de gamla tryckbokstäverna om de två bockarna. Vi kallar dem syndabockar, eftersom allt Israels folks synd skulle placeras på dem . Detta skulle upprepas varje år under fyrtio år i öknen. Där är poängen! Det är ingen poäng, att inte ha någon referensram till berättelserna i bibeln. Det är ingen poäng, att inte ha någon bibelkunskap.

Den mesta teologi jag kan har jag sjungit in i olika frikyrkor som: ”Nu är försoningsdagen kommen för världen all. Kristus fullbordat lagen, Satan har bragts på fall. Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ. Kör: Dig o, Guds Lamm ske ära att du vårt offer blev och med den stungna handen skuld-brevet sönderrev. Och utav oss ett evigt rike av präster gjort. Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.”

I vuxen ålder har jag läst bibelns berättelse i 3 Mos kapitel 16. Så kom en dag då jag fick P. Fjellstedts Förklaringar. De tre banden stod i min bokhylla trettio år, därför att jag inte gitte lära mig den gamla stilen. Ingen ursäkt. Ingen ursäkt heller att under den tiden leta efter syndabockar – någon eller några att skylla min skada från 1956 på.

Nu kommer poängen! P. Fjellstedt förklarar de två olika bockarnas funktion och lotteriet vem som skulle dö och vem som skulle jagas ut i öknen. Asasel är fortfarande inte förklarad! Detta är värt att läsa om! Den som påstår, att han ingen synd har är en lögnare. ”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga. (Ps 119:160) Kung David fick besök av profeten Natan och fick själv uttala domen över den rike mannens synd som tagit den fattige mannens enda får för att laga till gästabud.

”Dödens är den man som gjort så.” Andras synd kan vi studera. Israels folk skulle placera all sin verkliga eller eventuella synd på två olika bockar. Här är poängen! Israel är grymma. Två lärjungar flydde från allt de varit med om i Jerusalem en påsk. De trodde, att de kunde gå ifrån allt. Med ryggen åt det förflutna.

Då dök en främling upp vid deras sida som inget visste av vad som hänt och varför de såg så bedrövade ut. De fick berätta allt de varit med om. Hur kunde detta grymma som hänt i korsfästelsen av deras Mästare gått förbi någon? De två kunde tydligen Skrifterna och främlingen hade bara att relatera till bland annat de två syndabockarna. Det gissar jag. Läs själv Lukas kapitel 24:13-31.

Det står inget om att det var två män, som flytt från sitt förflutna med Jesus. Det står inget om deras synder under denna tid. Det står bara, att det som skett under påsken i Jerusalem måste ske. Det är det som är så svårt att fatta! Poängen i allt mitt tjat om behandlingen på Restad Sjukhus år 1956, som var så fel gjort mot mig! Det fanns syndabockar att lägga skulden på!

För nu är jag den namnlösa lärjungen, som lämnat påsken i Jerusalem! Jag orkade inte se allt lidande och blod!

”Kom igen nu, Gunnel,” sa han till mig, så vill jag förklara att detta måste ske!

Påsken alltså. En syndabock fick jag att lägga all synd på. Han skulle bära ut den i öknen så långt från mig som möjligt. Platsen där jag försöker gräva upp den gång på gång heter Asasel. Då får jag veta, att Jesus vunnit seger i öknen en gång för alla över Djävulen. Åt andra och åt mig.

En syndabock fick jag att lägga all synd på. Han måste dö sen på ett altare. Lite av blodet skulle sen översteprästen bära in i det allra heligaste inför Gud åt mig och alla andra. Åren har gått. Plötsligt fattar jag de gamla skrivtecknen bättre i Peter Fjellstedts förklaringar! Det rör sig om min synd, som måste bäras inför Gud! Det rör sig om min synd, som inte skall grävas upp i öknen Asasel!

O, evangelium!

”Då träda synden fläckar fram Jag blir med rövar´n släkt.”

Vi kanske inte behöver så många nya sånger…

Med ryggen åt det förflutna

Det är bara jag som vet, att det kommer tre personer i början av gatan från administrationen till avdelning 10 A och 10 B på f.d. Restad Sjukhus, Vänersborg. Jag står med ryggen åt mitt förflutna och fotograferar.

Vem bjöd mig på en märklig dröm en natt, som jag vågade dela bland vänner? Nu eller aldrig tänkte jag ta vara på drömmarna och våga lära känna mig själv!

Jag drömde att tre ansiktslösa män bar in ett stort järnsjok i min lägenhet. Jag stod i dörren till sovrummet med ryggen åt det och bara tittade på. Mina möbler fattades och det placerade järnsjoket tog upp stor del av rummet. Det hade vassa kanter och var väl 2 mm tjockt, ovalt och lätt kupat. Det fanns en sträng som av runnen tenn likt silver. Den som gick förbi kunde skada sig på kanten. Den vita gungstolen fanns inte men bokhyllan stod där. De tre männen syntes inte mer.
Jag vaknade.

Jag fick frågan av vännerna varför jag öppnat dörren för dessa män och släppt in dem. Jag förnekade, att jag öppnat dörren utan de bara kom in. Jag fick veta, att de mjuka, vackra möblemanget var borta. Drömmen påverkade oss alla. Efteråt bad jag om enskilt samtal med ledaren, pastorn och psykoterapeuten. Tio år senare ringde jag upp honom och frågade, om han kom ihåg min dröm. Sen frågade jag och konstaterade, att om man drömmer om sig själv, så är det ju jag, som släppt in detta hårda järnsjok i mitt liv.
Kunde jag ta det så var det ju bra…

Åren har gått och en dag fick jag nytta av mina svåra livserfarenheter. De tre ansiktslösa männen, som bar in detta hårda, stora, kalla järnsjok i mitt vardagsrum, som andra kunde skada sig på om de gick förbi blev mitt ansvar! Både pastorn och jag kunde associationen till bibeln och att Abraham en gång fick besök av tre män. Är Gud den samme alltid och kan besöka vilken människa som helst med information om nutid och framtid? Det var så länge som jag skyllde på andra. Andra hade gjort fel mot mig. Om en syndabock dog så klarade jag av att skylla på nästa…
Det var synd om mig som drabbats så hårt och orättvist.

En dag fick jag för mig att slå upp i Biblisk Ordbok på ordet synd för att se var det står första gången. Det blev mycket intressant. Det är i HERRENs samtal med Kain. HERREN Gud undrade varför Kains blick var så mörk. Kain fick veta, att han borde råda över sina tankar. Annars lurade synden vid dörren.
Om jag fattat rätt lade Gud över ansvaret över vad som kunde ske annars på Kain. Gud är ljus och inget mörker finns i honom.

Så blev det med den upplysning om synd i tankesystemet! Kan det vara så farligt med lite syskonavundsjuka? Kain var avundsjuk på att HERREN uppskattade Abels offer men inte hans. Jag å min sida hade ju verkligen velat ge HERREN allt av min ungdom och framtid! Verkade inte som han sett något av allt detta!

Så jag fortsatte att offra till HERREN år efter år tills han satte ner foten och förklarade, att han inte är intresserad av mina offer och jag hade tydligen på mig offerkoftan.

En dag fattade jag, att han ville ha min kärlek.

Att det skulle vara så svårt att fatta!

Skiljemuren

Muren var tre meter hög och skilde de psykiskt sjuka från att se något utanför muren. En forskare måste vara envis. En forskare måste hitta en nyckel för att kunna gå vidare i sin forskning. En forskare måste vara ute i rätt tid på rätt plats med rätt omgivning.

Muren runt avdelningarna 10 A och 10 B på Restad Sjukhus, Vänersborg.

Utställningen ”En annan tid” var invigd på Brinkåsen, Vänersborg, att ses för personal och patienter. Där stod jag mitt på det stora golvet ensam vid min egen historia och berättade, att jag skulle vilja komma till gamla stormavdelningen för att få se den igen. Där fick jag löfte om en nyckel! (Bilden på montern finns i förra bloggposten)

På väg från utställningen och Brinkåsen bad jag projektledaren köra runt huset med avdelningarna 10A och 10B. Det småregnade och jag hade med min fars tumstock och ville mäta hur hög musen var. Min medpassagerare i baksätet sa direkt:

”Den är tre meter hög.”

Så for vi tillbaka till Göteborg för att återkomma den 12 september år 2013. Detta fotot är ur filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Det fick överläkaren från år 1956 minsann erfara! I ett av sina brev till mig ledsnade hon totalt på mina klagomål på behandlingen och skrev, att i stället för att sparka sig blodig mot muren kanske det går att gå runt den.

Då visste jag inte, att detta skulle ta femtio år. Bättre då att läsa bibeln om hur Israels folk blev befriade ur träldom i Egypten:

2 Mosebok kapitel 14:29 ”Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under det att vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. 30. Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.” (1917 års översättning)

Där började min forskning på begrepp som ”en mur” som ”frälsning” mellan plågare och frihet. Via en ”Biblisk ordbok” kom jag till Jerusalems mur som ”frälsning”. Israels fick först en mönsterbild till ett Tabernakel om hur frälsningen skulle gå till genom offer. Senare i tiden fick kung Davids son Salomo bygga ett tempel i Jerusalem efter den uppenbarelse som kung David fått. Och med en mur runt omkring som skyddade mot fiender – andra folks gudar…

Hur skall jag kunna berätta en flera tusenårig historia i en blogg? Det går ju inte. Det jag vill påpeka är att människor kan bygga murar, som är destruktiva och som stänger inne vissa människor. För att visa på motsatsen måste jag använda min egen historia av rädsla för nya övergrepp.

Orden ”vattnet stod som en mur till höger och vänster…så frälste HERREN på den dagen…” har hjälpt mig genom många svåra år. Andra skall inte behöva lida! HERREN vill frihet. En av mina patienter som arbetsterapeut sa en gång inför alla de andra:

”Jag hade aldrig klarat denna sjukdom (bipolär), om jag inte haft min tro på Gud.” (Jag har en ryggsjukdom – inte manodepressiv.) Sjukdomar slipper vi inte och lidanden men HERREN vill vara en skyddande mur mot ondska. Det finns en konstruktiv mur runt HERRENs goda tankar för oss människor med öppna portar i muren dagtid. Undra på att det blir svårt att förstå vad jag skriver! Jag hoppar framåt tusen år i taget gång på gång i biblisk historia! Så blir jag missuppfattad och får backa gång på gång.

Israels folk glömde av HERRENs under och gärningar för dem. De ville vara som alla andra och blandade ihop sig med andra folks gudar och seder. De var inte rädda om sig egen, ende Gud. Predikaren 10:8 (1917 års översättning)

”Den som bryter ner en mur honom stinger ormen.” Ormen står för Satan och Djävulen genom hela bibeln. Just här har det hängt upp sig en vecka. Jag vet inte hur jag skall definiera muren som psykiatrin och Läkemedelsbolagen byggt upp runt sina hjälpsökande patienter. Efter alla års utskrivningar av psykofarmaca så blir de, som en gång sökt hjälp inlåsta bildligt talat utan kontakt med sitt känsloliv – utan möjlighet att komma ut i frihet. Som jag hört många beskriva situationen. Det är en destruktiv mur.

Bibeln berättar om en skiljemur mellan Gud och människan som hans Son Jesus Kristus bröt ned genom sin död på korset. Han dog den död, som vi lever i skräck för eller har gjort! Han kan ge en frid som övergår allt förstånd – frid trots svåra omständigheter.

I dessa Corona-tider vet vi inte hur vi skall skydda oss tillräckligt noga. Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Bibeln berättar om Guds Son som var villig att ta på sig vår skuld och sätta oss fria.

Att leva är för mig Kristus och att dö är för mig en vinning. Det påstod Paulus mot slutet av sitt liv.

En social Krutgumma


Igår kom det ett blomsterbud med frågan om inte några blommor skulle kunna pigga upp en social Krutgumma. Två vänner från projektet ”Inre Rum” står bakom. Så var den associeringskedjan igång!

Bilden har allt och är tagen av Linda Weichselbraun och ladugården är på Elings ark i Vedum, där Anneli Jäderholm var värd för anhöriga till psykiskt sjuka en heldag. Programmet var späckat och vi såg filmen tillsammans:

”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Runt om i lokalerna var utställningen: ”En annan tid”

Vilken ambition! Det var så jag mötte dem inom (H)järnkoll. Full fart att gå ut i samhället och ge information om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatriska handikapp år 2011. Senare startade de ”No more” på Facebook i syfte att få bort bältesläggningar och tvångsinjektioner.

Så nu till valet av huvudbild till min blogg: ”Gunnels plats i rymden”

Bilden är tagen med ryggen åt Hinsebergs Kvinnofängelse i Frövi. Där har jag gått flera gånger och väntat på att tiden skulle bli inne att få besöka någon. Det var i en samling/gudstjänst i slutet av 70-talet, som jag gick ut för första gången offentligt, att jag legat i bälte på Restad Sjukhus och hade en sjukjournal med diagnoser jagande mig! Jag valde publik noga och hade inte varnat någon av mina vänner, som var med från Göteborg. Men tjejerna på Hinseberg visste vad det smakar. De skulle förstå, att allt som skrivs om en inte är sant!

Det var på den tid då kurator Anna Myhrman tjänstgjorde och före strejken med branden i Tidaholms fängelse. Efter det fick det inte vara stora samlingar. Nåväl. Anna Myhrman och jag hade god kontakt och efter den samlingen berättade hon, att hon också hade den sjukdomen bipolär. Jag hade ju tvingats att acceptera det fack som psykiater ansåg, att jag hörde hemma i. Jag levde med en osynlig psykiatrisk tvångströja med skräck för behov av vård på ett sinnessjukhus på den tiden. Det är på gott och ont att ”gå ut” med sin egna berättelse. Det gjorde alltså jag för tjejerna på Hinsebergs Kvinnofängelse. Men nu är detta över år 2020.

Kvar är minnet. Vi var sjutton i gruppen en söndag på besök och fick gå två och två på avdelningarna före samlingen. Det var tjejernas önskan, att det skulle vara rättvist, att alla avdelningar fick ett besök. Jag fick besöka en enskild och vi fick sitta i ett litet hus, där biblioteket fanns. (Nu är visst alla små hus rivna.) Plötsligt ville hon visa vad hon höll på att sticka. Vi gick över en gräsmatta. Vi skötte oss och frågade tjejerna på avdelningen om det var OK, att jag var med in.

Så kom vi tillbaka och satte oss på stolarna utanför lokalen till biblioteket. En vakt kom in och var så upprörd och frågade var vi varit. Så kom hans slutkläm:

”Besöket skall sitta på angiven plats!”

Där är vi nu! Tappa inte poängen bara! Bara en och en lämnar sitt fängelse för att komma ut i frihet! Och man får inte väga för tungt…

Besöket sitter nu i karantän 84 år gammal och får inte gå ut bland folk. Skall bara vara inne och tvätta händerna, så att jag inte dör.

Detta fick Linda och Anneli syn på sociala medier och skickade blommor igår.

Där sitter hon ensam och får köra sitt race…

Men då hade Hanna kommit in i bilden med sitt käcka i ”No more”-tråden:

”Kom till oss och kör ditt race!” Underförstått inte behöver du sitta ensam.

Nej, jag har inget för att jag ramlat och klagar lite. Och detta får och denna höna på fotot ger mig så klart massor av hänvisningar till bibeln.

Mitt livs testamente

Mitt livs testamente är en rulle släktforskning ur bibeln. Ett testamente blir giltigt först när givaren är död, skriver Paulus. Men jag var så frustrerad över att ingen vill ha vad jag vill ge. Så jag gav bort rullen. Den börjar på Matteus kap 1 i provöversättningen till B2000 som kallas NT81. (Det gick inte att kopiera så lång text med de uttryck jag fastnade för:

”vilkas mor var Tamar,” ”vars mor var Rahav,” ”vars mor var Rut,” ”vars mor var Urias hustru,”)

Planschen blev 160 cm lång och fick ibland hänga framför böckerna i min bokhylla.

Svenska Folkbibel tillåter kopiering:

Jesu släkttavla

1 Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. 2 Abraham blev far till Isak, Isak till Jakob, och Jakob till Juda och hans bröder. 3 Juda blev far till Peres och Sera genom Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 4 Ram till Amminadab, Amminadab till Nahshon, Nahshon till Salmon. 5 Salmon blev far till Boas genom Rahab, Boas till Obed genom Rut, Obed till Ishai, och Ishai till kung David.

David blev far till Salomo genom Urias hustru. 7 Salomo blev far till Rehabeam, Rehabeam till Abia, Abia till Asa, 8 Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 9 Ussia till Jotam, Jotam till Ahas, Ahas till Hiskia, 10 Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia, 11 och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon.

12 Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel,13 Serubbabel till Abihud, Abihud till Eljakim, Eljakim till Asur, 14 Asur till Sadok, Sadok till Jakim, Jakim till Elihud, 15 Elihud till Eleasar, Eleasar till Mattan, Mattan till Jakob, 16 och Jakob till Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.” (Svenska Folkbibelns översättning)

Så klart jag försökte få fram ett kors genom att teckna de tolv stammarna tvärs igenom hela spalten från far till son – från Abraham men inte från Adam? Vad berodde det på?

Så fattade jag att evangeliet började genom det omöjliga löftet om en son till Abraham. Genom att fyra kvinnors namn nämndes blev deras historia särskild markerad som observandum för mig. Jag har haft tid att tänka sen början av 90-talet! En dag drog jag slutsatsen som Paulus formulerat: Lagen kunde inte åstadkomma en rättfärdighet inför Gud! Genom att våga läsa alla ruskigheter i Gamla Testamentet såg jag, att Jesus blev född människa genom Maria ”i en syndig kropps gestalt” Rom 8:3 Jesus blev sänd som ett syndoffer. Han kom för att ta på sig skulden av all vår synd. Han tog på sig domen i vårt ställe. Det går inte att fatta på ett år!

Släktregistret tecknat uppifrån och ända ner på två blädderblocks ark har gjort mycket med mig under åren! Det gick upp ett ljus för mig, att botten var nådd av synd. Där föddes Jesus och presenterade vem Gud är under några år. Efter hans himmelsfärd och under noggranna forskningar i skrifterna kan evangelisten Lukas börja på Jesus och vandra uppåt i släktleden via Marias far. Tusen år tidigare går Marias släkttavla ihop med Josefs i Batsebas söner med kung David, Natan och Salomo. Jesus skulle komma ur kung Davids hus. Lukas fortsätter sin släktforskning ända upp till Adam son av Gud. Alltså Jesus steg ner ända till botten av mänsklig synd och elände och fullbordade det uppdrag han fått av Gud in i minsta detalj (tabernaklet). Jesus steg upp till fadern samma väg som han kommit genom helig Ande.

Det finns ingen synd, som inte är beskriven i bibeln. Det är inte Guds fel, att Gamla Testamentet har så ruskiga krig. Gud är sanningens källa.

Detta är en repetition av vad jag skrivet förut i min blogg. Försök se Jesus i ett tänkt långt släktregister blödande på korset. All vår synd är med genom hans händer och fötter. Blodet till försoning rann första gången i Edens lustgård, då människan Adam och Eva var nakna inför Gud och skamsna över sin olydnad. Blodet från ett oskyldig djur rann. Gud gjorde kläder av skinn och klädde dem.

Det är att bli rättfärdiggjord att tro på vad Gud gjort för oss genom Jesus.

Varp och inslag

Nu äntligen har jag hittat en liten funktion som jag saknat – kategori. Å andra sidan sköts synkroniseringen på annat sätt. Det lär vara så farligt att vara på Facebook. För min del är det försent att tänka. Den 20 mars, om jag får leva så är det 20 år sen, som jag lyckades fylla i ett lösenord och gå ut på nätet. Detta gick med hjälp av en support. Frågan är om det är rätt mot oss gamla med denna påtvingade teknik. Så otroligt utlämnade vi blir för varje år som går. Meningslöst att debattera stationär eller mobil. Alla uppdateringar har lämnat mig utanför steg för steg.

En gång i tiden kunde jag sätta upp en väv själv så långt det gick. Sen går det inte längre. Till en bred varp är det bra om två håller mot och håller lika i styrka och en vevar på. Nu finns det finns kassetter, som jag aldrig sett men hört talas om. Det kan jag inget om. Associationen till en vacker solvnota kom med tanke på den ruta 2 x 2 cm, som sitter på min dörrpost numera och hemhjälpen skall checka av när hon kommit och när hon går. Hennes mobil kostar visst 18.000 kr i skattepengar. Vad den visar om mig vet jag inte. Kusligt är det i vart fall att stressa personalen i hemtjänst på detta sätt. Går hon härifrån fem minuter förtidigt av min köpta tid skall jag få avdrag. Mänsklig närvaro hjälper mig mer än kontorspersonal. Detta måste utvärderas snart!

När skall jag få berätta vad jag kan? Finns det ingen efterfrågan på min hopsamlade kunskap? Sagt och gjort. Jag prövade med att sätta in en vacker solvnota på Facebook i stället för bilden på mig och lappen på dörrposten:

”Detta är jag!”

Och självklart heter resultatet sålldräll.

Självklart vill jag berätta vad bibeln betytt för mig för att förstå mitt ursprung och mitt mål. ”Du sammanvävde mig i min moders liv.” Så många gånger detta har tröstat mig! Den gång jag började tro på Jesus som Guds Son står det om också. Då blev jag född – inte av något kötts vilja eller någon mans utan av Gud. Joh 1:12-13. Jag blev ett Guds barn.

Ja, sen står det också om insikten, att han skär ner mig från bommen en dag. Då har mitt liv varit som en väv med given varp men egna inslag.

Jag är mer än några prickar på en ruta 2 x 2 cm på min dörrpost.

Toledot

Eget inlägg den 24 juni 2014 i ”Anta Utmaningen” på Facebook:

”Glad midsommar! Och jag för min del tänker flagga för kvinnans lika värde i och med evangelium – det glada budskapet om Jesus. Ett fyrfaldigt upprättande av fyra kvinnor utan status och värde, missbrukade eller änkor: Tamar, Rahav, Rut och Urias hustru. Alla kom med i TOLEDOT som upprättade för evigt. Maria var den femte som var jungfru = orörd och väntade på Herrens frälsning.

Lika värde kan vi bara få i Jesus Kristus Guds son! Det flaggar jag gärna för!”

Toledot betyder enligt en exeget den fortsatta släktledningshistorien för Jesus. Så jag lärde mig detta ord och gjorde en uppställning i rak linje på två blädderblocksark, som blev 160 cm i längd upphängd på en sida till ett skåp. När huset skulle renoveras och alla måste flytta måste jag skaffa genomskinlig plast för att rädda allt arbete med släktforskningen enligt Matteus och Lukas först och främst. Från gamla testamentet var det bara att hämta ut och bygga i sidled. Detta hände i början av 90-talet.

Så klart att jag lade märke till att evangelisten börjar på Abraham. Han fick ett omöjligt löfte av Gud om en son. Släkttavlan slutar med vers 16 ”Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.” (1917 års. öv.s). NT 81 hade kommit och jag hade blivit glatt överraskad av små förändringar från vers 3: ”Judas födde Fares och Sara med Tamar…” till nya översättningen ”Juda till Peres och Sera vilkas mor var Tamar,”

Tamar var först nämnda kvinnan. Sen står det i vers 5 ”Salma till Boas, vars mor var Rahav, Boas till Oved, vars mor var Rut, Oved till Ishai och Ishai till David, konungen.

Sen blir det en längre omskrivning i vers 6. ”David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru…” Fyra mödrar nämns vid namn och har fyra olika utförliga berättelser i Gamla Testamentet. De håller att studera i orsak och verkan. Så småningom drog jag slutsatsen som Paulus formulerat i Romarebrevet kapitel 8:3 ”Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom tillkorta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.” (NT 81)

Matteus hade börjat släktledningshistorien för Jesus hos Abraham, som fick löftet om en son. Trots att det var omöjligt biologiskt för Sara 90 år att föda. Herren höll sitt löfte genom allt. Jesus kom från himlen och steg ända längst ner i botten till dödsriket. Evangelisten Lukas börjar sin släktledningshistoria på Jesus. ”Han var menade man var son till Josef, som var son till Eli” och så vidare. Lukas vandrat uppåt 1000 år och kommer till en annan son, som föddes av Batseba nämligen Natan. Där går Josef och Marias släkter samman i kung David. Det är unikt inom ett så litet område att två släkter inte gåt ihop tidigare. Jesus skulle komma ur ”Davids hus”.

Efter David fortsätter Lukas ända upp till Abraham men vidare till Adam, son till Gud. Mycket intressant. Jesus steg tillbaka upp till sin far i himlen, där han hade kommit ifrån. Inom ramen för detta löfte kan vem som helst bli räddad. Rahav behövde bara hänga ut ett rött snöre över stadsmuren där hon bodde för att både hon och familjen skulle bli räddade undan döden.

Denna sammanfattning har jag tränat på mer än en gång. Den finns förut här också med andra ord kanske. Mina 160 centimeter släktforskning finns i en rulle. Det kanske jag inte berättat. Eller berättat för många gånger…

En grav till min sorg

Ibland drömmer jag om en avslutning. En snygg avslutning på allt mitt berättande. Vem vet? Kanske fick jag den i söndags? Då fick jag läsa texten offentligt. Drömmen om barnet.

Ingen vet ju min referensram var all envishet kommer ifrån att få berätta…

Det finns vänskap, som håller längre än andra kontakter och bekantskaper som håller efter pensionering ända till döden. Vi möttes på en arbetsplats, som var Räddningsmissionen och han hade varit pastor men blev kamrer. Hans fru var sjuksköterska och båda kom från Svenska Missionsförbundet. När vi möttes var vi tre medlemmar i Pingströrelsen. Senare hade jag fått hel sjukpensionering vid 52 års ålder mot min vilja. Jag ville inget hellre än att få vara något så när och arbeta. Men det gick inte.

En sommarvecka var jag som vanligt på Hönökonferensen, låg på en säng plant och lyssnade på radion på bibelstudier. Sen gick jag fram till tältet för att få kontakt med vänner, då samlingen var slut. Där utanför tältdukarna sände jag upp en förtvivlad bön:

”Gud, kan du inte ge mig en liten uppmuntran, att jag får predika en gång?” Tjugo meter längre fram på en liten berghylla satt ett par. Vi blev glada och de hade saknat mig. Bara att berätta sanningen om sjukpension. Så fanns det ett ”men”. ”Men jag kommer gärna till er och predikar!” Så fort livet kan vända! Så blev det en söndag med predikan av mig och sen försvann jag igen. Icke kontaktbar. Ingen mobil. Men de kände mig och hade pratat om mig att kalla mig igen. Så gjorde de.

Här kommer vännerna på Hönö som riktiga ålderspensionärer in. Varför hade de båda bytt samfund som unga? Jo, det var läran om dopet, som hade avgjort. Hur skulle jag göra nu då om en Missionsförsamling ville ha den föreslagna predikotexten och den handlade om dopet? Hur skulle jag predika då? Jag var döpt som barn på BB i Trollhättan och som vuxen i Vänersborgs Missionskyrka.

En söndag i den lilla Missionsförsamlingen ville ett par föräldrar ha barndop och jag skulle predika. Det var föräldrarnas önskan om barndop och jag var bara en hjälp i församlingen. Den pensionerade pastorn ledde ett fint barndop. På kyrkkaffet fick jag låna Viktor och bära honom runt för att hälsa på några medlemmar i församlingen. Enligt mamman var Viktor på ett strålande humör. Vi talade om Viktor många gånger efter denna söndag.

Det kom en fasans natt för föräldrarna. Det kom en lördag, då jag fick ett telefonsamtal. Viktor hade dött i plötslig spädbarnsdöd. Livet vände åt fel håll och blev mardröm natt och dag för föräldrarna. Viktor betyder seger. Var fanns den? Deras sorg rev upp min sorg också.

Det hade aldrig varit någon begravning i Missionskyrkan innan. Föräldrarna ville ha den där med församlingen. För min del hade jag aldrig varit på denna kyrkogård efteråt. Platsen var så fint vald. Den några år äldre systern gick spontant fram till graven och läste. ”Gud som haver barnen kär Se till mig som liten är…” Det hade varit hennes uppgift varje kväll i hemmet. Jag fick löfte att berätta detta av mamman. För mig är mötet med denna familj oersättligt! Deras sorg mötte min sorg i många samtal.

Gustav var över 80 år i församlingen. Han var också med och gick fram till graven och bugade så djupt. När jag vände mig bort och grät kom alla minnen över mig från hösten 1956. ”Här har ju jag gått!” Här började promenaden till Restad Sjukhus via prästgården och en bilskjuts hem först av min konfirmationspräst. Jag kände igen vägen och stengärdsgården!

Så fick jag en grav till min egen sorg och längtan efter ett barn. Jag fick löfte senare av mamman att åka dit och plantera några Scilla i backen utanför graven. Viktor dog år 1991.

Viktor betyder seger! Det kom en annan söndag i Missionskyrkan med föreslagen text om den gamle Simon. Han hade väntat länge på tröst från Israels Gud. Åren gick och han blev så gammal, att det var dags att dö. Då fick han en uppenbarelse, att han inte skulle dö förrän han hade fått se denna tröst.

Så kom dagen då han blev ledd av Anden upp till templet. Han orkade gå backen en gång till. Där inne i templet kom Maria och Josef med den förstfödde som lagen föreskrev. Då visste Simon. ”Här är han!” Så tog han barnet i sina armar och lovsången kom:

”Herre nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skåda av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel.” Lukas evangelium kapitel 2:29-32

Hur skulle jag kunna glömma Guds nåd mot mig? Jag ville inte skola om mig till arbetsterapeut. Jag vill bli missionär och berätta om en god Gud, som befriar från dödsfruktan. Fick jag inte det kunde jag väl få bli pastor!

Men icke heller! Jag fick ”nej” både en och två gånger från Missionsskolan på Lidingö.

Nu har jag berättat allt…

Gud har sagt ”ja” till mig. Ett barn har blivit fött. En son har blivit oss given…

O, evangelium!

Mötet med det förflutna Kapitel 5

”Jakob bereder sig att möta Esau

1 Mosebok kap 32: 1Jakob fortsatte sin färd, och plötsligt råkade Guds änglar på honom. 2När Jakob såg dem sade han: ”Detta är Guds skara”, och han kallade platsen Machanajim.

3Jakob skickade budbärare i förväg till sin bror Esau i Seir, dvs. landet Edom, 4med detta uppdrag: ”Säg till min herre Esau: Så säger din tjänare Jakob: Jag har varit hos Laban och bott där borta ända tills nu. 5Jag har fått kor, åsnor och får, slavar och slavinnor, och nu skickar jag bud för att underrätta dig, herre, i hopp om att vinna din välvilja.” 6Budbärarna kom tillbaka till Jakob och berättade: ”Vi har varit hos din bror Esau, han är redan på väg mot dig med 400 man.” 7Då blev Jakob förskräckt och fylldes av oro. Han delade upp folket han hade med sig, liksom får och kor och kameler, i två skaror. 8Han tänkte: ”Om Esau överfaller den ena, så kan den andra slippa undan.

Jakob bad: ”Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och din släkt, så skall jag låta det gå dig väl.’ 10Jag är inte värd alla dina välgärningar och all den trofasthet du har visat mig. Jag ägde inte mer än min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med dessa båda skaror. 11Rädda mig undan min bror Esau, jag fruktar att han annars kommer och slår ihjäl mig och de mina, både mödrarna och barnen. 12Du har ju själv sagt: Jag skall låta det gå dig väl och göra dina ättlingar oräkneliga, de skall bli som sanden vid havet.” Citat från 1 Moseboken B2000

Där är vi nu på vandringen i bibelberättelserna. Detta går aldrig! Skall jag ge upp efter snart tusen bloggar? Och detta hoppande hit och dit i associationer, tankar eller verklighet ibland med bibelcitat! Varför i så fall? Jag har ju varit ärlig hela tiden och berättat var det blev stopp i utbildningen till missionär eller pastor! Så det jag läst i bibeln har gått genom hela min varelse – min resonanslåda. Referensram om du så vill.

Häromdagen fick jag se att tvillingarna bråkat med varandra redan i moderlivet. Den blivande mamma frågade Herren hur det kom sig. Det fanns inte ultraljud på den tiden men däremot de som trodde på en Skapare och hade ett förhållande med honom. Där börjar mångas problem angående svaret.

”Var tvillingarna förutbestämda att bråka med varandra?” Eller kan det vara så att Herren vet hur framtiden kommer att bli och vilka val människor gör? Esau föddes först. Om fadern dog skulle den förstfödde sonen ta över ansvaret för familjen. Hur stort det ansvaret kunde bli berodde ju på hur stor familjen blev och hur länge barnen fick ha sin far i livet. Detta var väl inget att bli avundsjuk över som vuxen! Men Jakob ville ha faderns välsignelse som hörde till förstfödslorätten.

Detta går att läsa om i 1 Mosebok kapitel 25 och början på vers 19. I kapitel 27 kommer Jakobs list och svek och en mor som redan var partisk. Därifrån gör jag en lång vandring i bibeltexterna fram till där mina tankar finns för närvarande.

Farfar hette Abraham. Då var Sara tvillingarnas farmor och jag försöker sätta mig in i hur Jakob kände det, när han skulle möta sitt förflutna. Tänkte han på farfars stora prövning, när han äntligen fått den son, som Herren lovat? Visst var de överåriga för att få barn! Tänkte Jakob på sin farmor, där han gick i sin ångest? Får vi någonsin veta vad hon kände inför Herrens prövning: ”Tag din ende son Isak, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.” 1 Mos 22:1-2 (SFB)

”Var fanns farmor?”

Det vet jag inte! Det jag vet är, att denna bibeltext hjälper mig att stå ut med min brottning om förstfödslorätten och välsignelsen som Esau uppskattade så lite. Det hjälper mig att se ”himlastegen”, som gick från jorden ända upp till himlen i drömmen, som Jakob fick när han var dödens. Bibeltexten hjälper mig att se Jesus och hans livsverk hur jag skall kunna nå himlen! Får jag läsa bibeln personligt? Får jag känna igen Jakobs ångest i att gå det förflutna till mötes?

För nu är jag framme vid dagens poäng. En gång i tiden fick jag lämna Universitetssjukhuset och alla drömmar om att få Herrens välsignelse att bli missionär – sjuksköterska och barnmorska – först så klart. Trettio år senare började jag längta efter att få möta psykiatripersonalen och möta det förflutna som blev. Så kom ångest. Så kom rådet, att det skulle jag nog inte klara. Bäst att vara tyst om längtan efter försoning! Nej, försoning var inte aktuell bara anklagelser.

Det gick tio år till. Det gick tjugo år ytterligare. Sen blev det utbildning till att bli den högstes sändebud – ambassadör. För det var ett regeringsuppdrag! Ut i samhället och berätta om era erfarenheter! Möt dem, möt det förflutna!

Hur det förflutna än ser ut, så är det änglar som drar ut till hjälp för den rädda, ångestfyllda.

Jullovet är över. I min barndom lekte vi blindbock. En hade bindel för ögonen och en skulle hålla sig undan med skramla med en nyckelknippa ibland. Den blinde skulle fråga:

”Jakob var är du?”

Det lekte personalen en gång på avdelning 10B på Restad Sjukhus med oss patienter. En liten go´ gumma, som var helt senil fick skramla med nyckelknippan: ”Jakob, var är du?”

Så kan det gå!

Kapitel 4 Dagen är kommen

Redan nu blev det besvärligt. Jag tänkte skriva en ny bok med titeln: ”Följ blodspåren” testa ett kapitel i taget i min blogg, som är en betalt plats i rymden och se efter lite repons. Första boken gick inte att sälja. Nu skulle det bli annorlunda som deckarförfattare!

Så jag presenterade farfar lite försiktigt för att öka spänningen längre fram. Men nog hamnade jag i mitt gamla hjulspår och skrev om mig och ingen annan! Så det är ingen ordning på mina tre första kapitel. Kapitel 2 har kommit före kapitel 4 och dagen är kommen, då Jakob är på väg att möta sin tvillingsjäl Esau.

Kan det bli mer laddat så tidigt i en bok? Jakob hade dödsångest igen. Han visste, att han var dödens men vandrade närmare och närmare Esaus här. Jakob hade tänkt igenom noga med ny list hur han skulle kunna sona sitt brott genom gåvor. Jakob var en rik man numera och ägde mycket. Men Esau hade kommit ut först ur Rebeckas moderliv och hade förstfödslorätten. Vad nu det innebar och rätten till faderns välsignelse dessutom?

Nej, jag har inte mycket av faktakunskap men tänkte skriva om att Jakob var dödens på riktigt. Det visste modern Rebecka och skickade iväg andre födde sonen Jakob. Bibelns berättelser i 1 Mosebok är mycket mer spännande än att jag någonsin skulle kunna brodera ut det.

För att inte tala om verkligheten! Jag har mött min tvillingsjäl utan att ha sett henne! Hon kom ut först ur vårt moderliv. Hon fick all begåvning språkligt och musikaliskt och blev känd. Jag kom ut sen och fick bara handikapp och komplex – ville mycket men orkade lite. Vi kom ut med var sin bok år 2011. Hennes var en tjock, späckad faktabok på känt förlag. Min blev inte antagen på kända förlaget och fick komma ut tunn och känslosam på egen risk. Hon rör sig bland de kända i rätt stad och gjorde reklam för sin bok: ”Det står skrivet…” i Equmeniakyrkans ena föreståndares tidslinje på Facebook. Jag svarade: ”Nej,tack!” Ingen teologi för mig på er nivå! Så började jag att skämmas och skrev ett PM med ”förlåt mitt burdusa sätt!” Sen köpte jag hennes genomgång av Gamla Testamentets förslagna texter under tre årgångar. Det är bara att Googla som det heter…

Jakob blev tvungen att möta sitt förflutna en dag med all list och lögn mot brodern Esau. Så han blev mycket nervös. Bättre att läsa det i bibeln som det står. Välj språk själv eller välj olika språk.

Verkligheten är den, att jag mött min tvillingsjäl och hon kom ut före mig. Hon har varit med i översättningsarbetet till Bibel 2000. Jag för min del har bara varit den som tagit mig fram ändå och måste möta hennes kunskap nu. Visst kom vi ur samma moderliv SMF? Visst var 1917 års bibelöversättning den samma för oss båda?

Hur kunde vi bli så oense om arvet?

Kapitel 3 Älskade Gunnel

Författaren Gunnel Enby var med till tamburen i sin rullstol. Jag skulle gå och hon ville bara ge mig ett vykort. Hon log så gott och jag blev mer och mer irriterad, förnärmad. Det var mitt namn och en namnförklaring och en beskrivning av personligheten dessutom. Gunhild (Gunnel) betyder stridig och är ett fornnordiskt namn. Än sen då?

”Hon vill så väl och det blir så fel…”

Hur kunde jag hjälpa det, att mina föräldrar gett mig namnet Gunnel? Till slut sa Gunnel Enby:

”Jag heter ju också Gunnel!” Som om det var någon tröst! ”Hon vill så väl och det blir så fel…”

En morgon nyss vaknade jag och ville inte vara jag. Nu får det vara nog! Det går ju inte att bli bättre! Jag fortsätter säga mina sanningar och ramlar mellan stolarna och där sitter jag… Stenröset var ju färdigt och jag hade ju gått vidare – lämnat ett Mispa. Och var på väg att möta mitt livs ”Esau” och läsa de vackra orden om fåren och lammen, som inte skulle stressas.

Jag har ju sett på mig själv utifrån numera. En mager, chockad tjugoåring som sitter i en sjukhussäng fastspänd i bälte runt midjan. Plötslig började jag tycka om denna unga desillusionerade trots att hon varit uppkäftig, oartig och pratat innan hon tänkt! Plötsligt kunde jag tycka om henne! Det var på tiden!

Hon vill så väl men det blir så fel. Hon vill att andra också skall lära sig vad teologi innebär – att lära känna Gud – vad det innebär att bygga ett stenröse mellan det förflutna och framtiden, offra stoltheten och sen gå vidare. Hon vill, att andra skall fatta vad det innebär att leva i skräck för denne tvillingsjäl som heter Esau. Hon vill att andra skall fatta, att det är skillnad på bibel och bibel!

Så länge som det kommer en ny översättning, så kommer jag att få nytt tillfälle till strid. Gissar jag, vet jag.

Hur kan en teolog, exeget ta bort ordet ”tabernakel”, när jag vet, att det är ett stort begrepp på Guds förmåga att ge en detaljerad beskrivning på frälsning genom blodet? Frälsning eller räddning men för alla…

Byt gärna ut ord då och då. Men jag heter Gunnel.