Skrivet av: Gunnel | 22 februari, 2017

Både en och två syndabockar

Det är dags igen att söka en syndabock. Gärna mer än en. Och det har jag så klart lyckats med under alla års ältande om hur det kunde bli så fel allting år 1956.

Så kom ju en dag då det gått så väldigt många år sen allt hände, att syndabocken den gången dog. Vem skulle jag då skylla på? Hur skulle jag kunna hitta en ny bärkraftig, som kunde argumentera och säga emot? Fast år 1956 sade man inte emot en rektor. Det gällde att välja ord för tunga.

Alla jagar efter någon att skylla på om det inte är bra i samhället, på arbetsplatsen eller i närmaste omgivningen. I vart fall den som är ärlig hittar orsaker utanför egna ansvaret. Så kom bakslaget att allt var mitt fel. Det var inte bra det heller. Det gav modlöshet och tog på krafterna.

Idag är jag så gammal och handikappad, att jag har rätt att få städhjälp viss tid varannan vecka. Så om här är dammigt, när vännerna kommer på besök, så är detta inte mitt fel. Det är bara att ursäkta sig med kommunal städhjälp. 🙂

Vem vill erkänna synd? Vem vill ta de orden i sin mun? Jag har syndat och behöver hjälp av en syndabock – jag behöver någon att skylla allt på! Så bra då. Jag hittade en syndabock ute på nätet i Stockholm. Där gick en ung tjej på en bibelskola och frågade sina lärare om vem Asasel är. Tydligen hade detta med syndabockar att göra. Deras svar tillfredställde inte mig! Frågan har legat kvar. Vem är Asasel? I en av nya bibelöversättningarna finns hans namn inte med. Då blev det så klart än mer intressant!

Åren har gått och jag måste lära mig läsa den gamla tyska skriftstilen. Där kan jag få veta något om att ha en syndabock och till och med två. Där i de gamla bibelförklaringarna av Peter Fjellstedt förmodar han, att Asasel har med Satan att göra – den nerkastade ängeln, som gjorde uppror mot Gud en gång.

Nu ljusnar det plötsligt för mig. Jag har fått både en och två syndabockar att skylla på när jag inte kan ta ansvar själv för vad jag gjort och tänkt! Så bra då, att ha en syndabock – någon som tar över och där placerar jag allt! Allt detta kan man läsa om i 3 Mosebok kapitel 16.

Detta är ju lika aktuellt idag, att det finns EN, som har bärkraft inför en helig Gud – en som kan ta på sig all synd och med sitt eget blod försona allt inför Gud. Detta tål att tänka på! Jesus hade dubbla uppgifter både ta på all synd i sin egen kropp på korset och sen dö i vårt ställe. Den andra uppgiften var att bära bort vår skuld från oss en gång för alla, när den är förlåten.

Där kommer namnet Asasel in. Jesus kämpade en strid mot Djävulen ute i öken en gång för alla och vann seger (Matt kap 4:1-11). Den segern gäller idag ockå när Djävulen retar oss med hur dåliga vi är och har misslyckats. Peter Fjellstedt skrev sin förklaring i slutet av 1800-talet. Den sjunde upplagan, som jag fått är tryckt år 1882. Nu har jag fått en aha-upplevelse! Visst är det intressant med olika tolkningsmodeller! Men vad är detta mot att fatta lite av vidden av ett uppror mot Gud från tidernas början och som pågår? Om fienden är som skepnad av en orm som kunde tala eller är myt eller historisk händelse bryr jag mig inte om. Skepnaden har växlat genom tiderna och är aktiv.

Idag far Asasel runt i mitt livs öken för att kunna gräva upp gamla synder, som Gud förlåtit för länge sen! Det är den andra syndabocken, som jag och många andra med mig behöver för att vara fri och glad.

För att bringa försoning för folkets synd skulle en syndabock slaktas och lite blod skulle översteprästen bära in i det allra heligaste inför HERREN.  Den andre syndabocken skulle bära ut allt folkets synd i öknen en gång för alla. Så långt bort från minnet av Egyptens träldom som möjligt. Egypten stod för träldom för Israels folk. Öken står fortfarande för brist på liv, mat och vatten. Motsatsen till liv är inte död har någon sagt utan synd.

En julsång ringer inom mig: ”Att dö för vårt syndiga släkte och bringa rättfärdighet fram.” Det upprepas i 3 Mos kap 16 gång på gång  ”…för att bringa försoning.”

”Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom.” 3 Mos 16:10

P.S. Här är dagen efter som jag fick hjälp med städning. Vad gör då jag under tiden? Jo, jag gick och värkte på att få sitta vid datorn och skriva en block och berätta om Jesus, som han verkar idag. Så då frågade jag: ”Vet du vad en syndabock är för något?”

”Det är någon man skyller ifrån sig på!” Svaret kunde inte komma snabbare än det gjorde. Jag berättade bara, att jag vill skriva en blogg och vet inte hur jag skall klara av att berätta historien om syndabockarna. Hur kan det bli begripligt, att Jesus på korset är den syndabock, som måste dö i vårt ställe? Där kan min synd häftas nu idag också! Han kom för att bringa försoning för vår synd! Han kom för att öppna vägen in i det allra heligaste till Gud!

”Var glad var glad i din Herre och Gud…” Nr 108 i Psalmer och Sånger.  Gärna nya sånger men inte på bekostnad av försoningen genom blodet!” D.S.

Skrivet av: Gunnel | 15 februari, 2017

Ordens källa

Gick det att förstå den förra min egna bloggpost? Om inte så gör jag ett nytt försök med en lokal karta. Min mor Anna var i centrum i familjen med sex barn, inneboende och hyresgäster. Hon hade sin arbetsplats i hemmet alldeles bredvid köket. Där stod telefonväxeln monterad mitt på golvet, skrivbord och fina hyllor för lyxblanketter. Den stora tydliga kartan över alla hushåll inom 2 kilometers avstånd finns inte kvar tyvärr. Det kostade lite extra att få telegram utburna utanför denna radie. Som sagt förut: ingen av oss syskon klarade att ta fågelvägen för att bära ut dessa telegram.

Så jag fick hitta på ett knep för att visa på mitt eget ”tänk”…

bjorke-karta-001

Detta område kan jag och vet var jag vandrat i skogen för att hitta en fattig familjs källa direkt på marken. Källargrunden fanns kvar delvis men boplatsen var svår att hitta. En källa, som inte används förlorar sitt friska vatten. Det är så här jag läst min bibel med hjälp av en skolatlas. Jag har vandrat med Abraham via en kartbok. Syskongräl kan jag hemifrån på lokal nivå. Sen var det bara att förstora grälen mellan Abrahams tjänare och Abimeleks tjänare om vems källan var. 1 Mos 21:22-32  De grälade om större viktigare ting än vi småsyskon kunde göra. Det är en stor fördel att ha vuxit upp på landet, när jag vill läsa bibeln. Jag har lyssnat på samtalen om brist på vatten och svårigheten att hitta rätt ställe att leta efter en källåder. Jag klarade mig väldigt länge utan dessa akademiska studier i exegetik och teologi. Syskongräl kan jag hemifrån. ”Syskongräl” angående bibeltolkningar på nätet, klarar jag inte. Nu är det sagt. Det var länge sen jag hänvisade till ”Allt mellan himmel och jord” – Stefan Swärds blogg.

Jag vet, att det finns många utombibliska böcker och stor vetenskaplig forskning i olika ämnen. För mig räcker det långt att veta, att Herren är den förste och den siste alfa och omega. För mig räcker det väldigt långt att få studera kartor eller kända bibellärares böcker bredvid olika bibelöversättningar på svenska språket. Jag vill inte bråka längre med unga om rätt eller fel.

”Han sände sitt ord och botade dem.” Vem kan säga emot detta? Antingen förkastar en Herrens undervisning och lyssnar inte eller också kan en ödmjuka sig och ta emot undervisningen. Om det handlar den mest lästa bloggposten av mina – om kvinnan vid Jakobs brunn i samtal med Jesus.

”ORDET blev kött och tog sin boning bland oss.” Vem kan säga emot det? ”Om någon törstar så kom till mig och drick…” Vem kan säga emot att Jesus är livets vatten?

Hur skall jag klara av att berätta om alla dessa brunnar? Hur skall jag klara av att bevisa, att Jesus sa till de skriftlärde, att Abraham hade sett hans dag. De  trotsade med att han inte fyllt 50 år ens och kunde påstå något sådant. Sanningen skall göra oss fria. Antingen Gud som fader eller inte. Men Abrahams barn blir inte vem som helst minsann…

Han har tältat bland oss som ORDET från Gud. Han är fortfarande ordens källa. Psalt 119

(Mor Annas luftburna kontaktmöjligheter på hennes tid bland andra)

Annas facebookkontakter 001.jpg

 

Leo, jag har följt din blogg under många år och din smärta. Nu har du rebloggat en gammal bloggpost. Försöker föra över den till min blogg. Hoppas det är OK.Vi är inte ensamma! Vi är den levande gudens tempel tillsammans!

Tankar i natten

Om jag har några nytillkomna läsare av min blogg kan de ha fått en felaktig uppfattning om varför jag lämnat Svenska kyrka och ansökt om att bli upptagen i den katolska kyrkans gemenskap. Det är inte så, trots att det är lätt att få det intrycket, att jag sökte mig till Katolska kyrkan för att jag saknaden vördnaden av jungfrun Maria i Svenska kyrkan. De som orkar, kan botanisera i mitt arkiv. Om ni mot förmodan skulle göra det kommer ni att upptäcka att jag nog inte skrivit något inlägg om Maria under bloggen Tankar i nattens hela livstid. Livstiden är inte lång, men februari 2007 är ända hyfsat lång tid. Om det nu inte är dogmerna om Maria, som fått mig att lämna Svenska kyrkan, vad kan det då vara?

Gudstjänsten får bli ett exempel på vad jag menar med rubriken.

Vi som hyvsat ofta deltar i gudstjänster vet…

View original post 479 fler ord

Skrivet av: Gunnel | 31 januari, 2017

Källsprång

Som sagt. Det är inte lätt att göra sig förstådd. Ingen vet ju mina egna associationer. Å andra sidan har kanske den som läser egna upplevelser om brunnar på tomten och problemet att hitta en bra åder. Det var så det var hemmavid. Grannen på västersidan hade en bra brunn med gott vatten. När vi fått en djupvattensbrunn på tomten i mitt föräldrahem sjönk vattennivån längre bort i byn för ett hushåll men inte för våra närmaste grannar. Detta har intresserat mig. Långt bort i tiden kunde det vara en öppen källa i marken bara. Men den måste hållas igång – användas.

Det skulle kanske vara bra med en karta över tomten, där mitt föräldrahem låg. Enligt lagfarten år 1919 gick tomtgränsen bara 2 meter framför huset. Sen var vägen till nästa hus. Senare med annan ägare gjorde de upp grannar emellan och bytte mark enligt muntlig överenskommelse. Det gick bra tills det kom en alldeles okänd granne till byn, som började läsa sin lagfart och mäta ut sina gränser alldeles nära vår utbyggda veranda. Det var inte roligt. Problemet löstes genom en dålig brunn. Grannen kunde få anslutning till en ny djupvattensbrunn i stället för marken framför vårt hus. Sen gällde ny dyr lagfart bara.

Nu närmar jag mig poängen med Abimelek och Abrahams tjänare, som blev osams om en brunn. 1 Mos 21:22-34. Platsen fick sen namnet Beer Sheba.  Det underlättar med en skiss över området, där Abraham vandrat som nomad. Det är bara att läsa på – ta fram bättre kartor och studera namnen på platserna. Nu finns stora möjligheter via datorer. Bibeln finns i olika översättningar på nätet och kartor. Det finns sökrutor.

Advent 2014030

Ja, det är ständiga strider i detta området. Nu gäller det eviga värden. Ett testamente blir inte giltigt förrän den som skrivit det är död. Jesus hade flera gräl med de skriftlärda och fariseerna. Vem stod bakom den kraft i vilken han drev ut onda andar? Vem hade grävt källan bildligt talat, som han hämtade sitt vatten ur? Abraham hade sett hans dag påstod han i ett av grälen. ”Inte kan väl en källa ge både sött och bittert vatten?” Det frågar aposteln Jakob senare i tiden. Kunde Jesus driva ut onda andar ur en kvinna med hjälp av Belsebul?

Alltså. Abraham vandrade från plats till plats flera hundratals mil i förbindelse med Gud – en källåder med levande vatten bildligt talat! Det uttrycket kommer först i och med Jesus, som kunde sin historia bakåt i tiden hur långt som helst! Joh kap 4:1-30  I det samtalet med en samarisk kvinna vid Sykar satt de vid en brunn, som Jakob (barnbarn till Abraham) grävt och marken hade han gett åt sin son Josef. Abimelek och Abraham dyrkade inte samma Gud. Abimelek erkände, att Abraham hade grävt källan. Sju lamm fick stå vittnen till uppgörelsen och var en gåva till Abimelek.

Ja, vad betyder de sju lammen som står där? Allt pekar fram mot den eviga källan, som skulle komma med levande vatten för alla törstiga!

Det finns många olika sätt att släcka sin törst på. En del sätt kanske tillfredställer för stunden men väcker mer begär. Det finns många olika sätt att tro. Det finns många olika religioner. ”Var och en blir salig på sin fason.” Så fick jag lära ett uttryck. Det skulle verka som ett skydd mot reklam för tro på Kristus: ”Stör mig inte!”

”Det som är sant för dig är inte sant för mig.” Och så vidare…Fråga gärna då! För mig har källan fungerat under alla år som ligger bakom. Den Abraham som trodde på Gud och slutade att dyrka det skapade framför Skaparen är min Gud också.

Skrivet av: Gunnel | 14 januari, 2017

En nyckel – den andra

Det är visst svårt många gånger att förstå mina tankegångar. Nyckeln är inte för att förstå bibeln utan mina associationer i bloggposterna. Bibelberättelserna är bäst som de är.

När jag var barn hade vi ont om dricksvatten. Inte var det så gott som grannens heller. Min far lät gräva en brunn på mer än ett ställe. Ändå sinade vattnet på sommaren och dessa ständiga uppmaningar att spara på vattnet. Till slut blev det tvunget med en djupvattensbrunn och kanske spränga i berg. Sen var det inga som helst problem för oss att få vatten. Däremot sjönk vattennivån i en källa längre bort i byn. De fick problem att hämta upp vatten. Där blev också nödvändigt med en djupare brunn. Grundvattnet är gemensamt över hela jorden. Det är en fascinerande tanke. Det skall inte handla om rättvisa nu. Det går inte att tala om. Det skall handla om ursprung. En gång var hela skapelsen god.

Det finns ett intressant samtal mellan Jesus och judarna i Johannesevangeliet. De hade satt tro till honom. (Joh kap 8:31-) Han förklarade, att de var hans lärjungar, om de stannade kvar i hans ord. De skulle på så sätt förstå sanningen och den skulle göra dem fria.

Där skar det sig. De menade sig vara fria som äkta barn till Abraham. Jesus hade en annan uppfattning. Han visste mycket väl, att de var Abrahams barn. Han såg mer än så. Han såg synden, trotset och hatet mot sanningen.  ”Om nu sonen gör er fria blir ni verkligen fria.” De ville döda honom för att han sagt, att han kom från fadern. De påstod sig veta, att de inte var födda utom äktenskapet. Detta var noga. Abraham var deras far i släktled ända upp till Adam.

Vilken tydlig markering! Abraham trodde på Gud. Det gjorde honom rättfärdig. Abraham höll fast vid Guds löfte trots att svaret tog tid. Så får de veta, att Abraham jublade, när han fick se Jesu dag. Undra på att samtalet skar sig ändå mer. Jesus profeterade bakåt i tiden omkring 2000 år.

”Du är inte femtio år än och Abraham har du sett.” Detta blev för mycket för judarna. De tog upp stenar och vill stena honom. Jesus hade kallat sig ”JAG ÄR” samman namn som HERREN använt om sig till Mose.

Det var så jag fick syn på brunnen, som Abraham hade grävt en gång till sin boskap……(1 Mos 21:22-31)

Abimeleks herdar lade beslag på brunnen och blev osams med Abrahams herdar. Det var så jag kom till insikt om trons källåder. Det måste bli en uppgörelse om äganderätten. Det var så jag fick syn på de sju lammen, som skulle stå still och vara vittnen i uppgörelsen mellan Abimelek och Abraham.

Sju lamm är sju gånger så många som ett felfritt lamm senare i tiden, när det var dags att lämna träldomen i Egypten och bli skyddade mot döden. Då skulle Israels folk ta ett felfritt lamm i varje hushåll, slakta och stryka lammets blod på dörrposten. Så att döden gick förbi det huset.

Bibeln sammanlagda burskap är att Abraham blev gjord rättfärdig genom tro. Precis på samma sätt blev skökan Rahav gjord rättfärdig genom tro och den namnlösa kvinnan vid Sykars brunn som var en äktenskapsbryterska.

Judarna fattade inte att de brutit mot Herrens förbund genom otro. De trodde, att de hade Abraham till far men Jesus satte dem på plats och sade dem, att Satan var deras far. Samma källa kan inte ge livets vatten eller dödens.

(Nyss har kyrkoårets föreslagna texter handlat om Livets vatten. Jag rekommenderar fortsatt läsning om detta vatten.)

Skrivet av: Gunnel | 7 januari, 2017

”Fatta du inte va´ ja´ sa?”

Det skall vara struktur. Och det lär man sig, säger ett av mina låtsasbarnbarn. Så nu tänker jag träna. Han skall komma på besök, som en gång i tiden besökte min mor Anna. Det var regnväder ute. Han var ordentligt klädd i den tiden galonbyxor, där han satt på vår kökssoffa och hade blivit bjuden på ett glas hallonsaft. Min far hade planterat dubbla rader med hallonplantor från Hjo. De skilde vår trädgård från grannens och saften som blev var känd av många barn. Nu ville han ha ett glas till.

Min mor låtsade inte om hans fråga. Hon visste hur denna goda hallonsaft rinner rakt igenom. Så lätt var det inte att ta av galonbyxor. Det fick vara bra så med detta och säkert en av hennes goda bullar till. Då kom det:

”Fatta du inte va´ ja´ sa?”

Så dog hans pappa och begravdes på hembygdens kyrkogård. Jag hade innan jag kom fram till kyrkan tränat på sönernas namn och sett fram mot en fin minnesstund. Där börjar strukturen. Där börjar historien, som inte får vimsa hit och dit på måndag. Året var 1919 och min far var utbildad finsnickare. Gesällprovet ett sybord i finaste intarsia hade hans fästmö fått som fästmansgåva. Hennes kusin hade hamnat i en ”byhåla”, som nyexaminerad lärare. Det blev min hembygd Norra Björke senare genom mors kusins rekommendation av en verkmästare. (Ännu håller struktureringen!) Järnvägen mellan Nossebro och Trollhättan var invigd och byn höll på att växa upp tillsammans med industrin. Ett sågverk startades och en möbelfabrik var igång. Unga män kom från olika socknar och sammanstrålade med ett gemensamt frikyrkointresse. Där stod redan en färdigbyggd Missionskyrka omålad och oinvigd. Det behövdes fler som ville hjälpa till. Pappa Davids fästmö kunde spela orgel. År 1921 blev det mer än ett bröllop i olika socknar och Missionskyrkan kunde invigas. Linus kunde måla. Både Hanna och Anna kunde sy och det blev så småningom missionsauktioner och insamling till fortsättningen av arbetet. Linus och Hanna var unga då också samtidigt och blev med åren som gick farmor och farfar. (Om dem som jag skall berätta och vara strukturerad.)

Dagen närmade sig då min far var över 90 år och änkman. Han hade hela livet bakom sig och sammanfattade sina satsningar i tre ord: fabriken, församlingen och familjen. Det gick så fort till att nästa generation hade livet bakom sig och gjorde sammandrag över livets innehåll bakåt i tiden. I den generationen fanns Rune. Han var son till Hanna och Linus. Vi två kom till vår hemsocken på en begravning en gång och efteråt mindes vi tillsamman Missionskyrkan, som också dött. Precis som de gamle gjort.

Har jag tappat strukturen nu? Nej, han som en gång suttit som barn på vår kökssoffa och fått hallonsaft skall komma på besök tillsammans med sin fru. Det var han, som försökte få min mor Anna att fatta!

”Fatta du inte va´ ja´  sa?”

”Tidevarv komma tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himmelen…” Ja, vad står det sedan? Möbelfabriken brann ner år 1936. Den stora depressionen på 30-talet fick alla ta sig igenom tillsammans med stora barnkullar och hotande krig. Nystart av fabrik med lånade pengar men ungdomarna stannade inte på en liten fabrik och ort. Missionsförsamlingen dog ut…fattar du vad jag säger?

”Kristus lever underbara ord som upplivar tungt och sorgset mod  Väl är mörkret stort uppå vår jord Men se Kristus lever.” Detta är insjungen teologi i Norra Björke Missionskyrkan! Har jag tappas strukturen?

Inte alls. Det är bara att ta fram mina album och sångböcker. Men de skall slippa höra mig sjunga.

 

Skrivet av: Gunnel | 31 december, 2016

En nyckel

Statistik är intressant. Statistik kan visst läsas på olika sätt. Statistik kan vara missvisande sägs det. Det är årets sista dag och dags för statistik över årets bloggar. Igår undrade jag över om jag misslyckats totalt. Inte för att det var få besök utan tvärtom fler än vanligt.

Av 72 lästa bloggposter var det 49 besök på ”Skökan i bibeln”. Det var 10 på ”Jakobs tolv söner” och 7 på ”Skökan”. Så klart jag undrar vad det var som var bra i just de bloggposterna!

7 x 7 = 49. Vilken association ger det? 10 står fullhet eller? En gång sände Jesus ut 72 lärjungar…Vilken referensram har du, som läsare av min blogg? Har jag misslyckats totalt, när intresset finns för skökan i bibeln? Då måste jag börja om från början. Faktiskt.

HERREN ÄR EN. Budet lyder: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 2 Mos 20 Förbundet gällde och gäller mellan de två HERREN och ISRAEL likt ett äktenskap. (Där alla hans rikedomar och skydd blir hennes.) Israel fick två alternativ att lyssna och bli välsignade i allt eller att inte lyssna och tvingas ta konsekvenserna av förbannelse. Mitt emellan bergen Gerissim och Ebal finns en dalgång. En gång grävde patriarken Jakob en källa där, som blev historisk mark i bibelns berättelser. Där mötte Jesus en namnlös samarisk kvinna och gav henne livets vatten – en  egen källa. En kort sammanfattning, som jag vill visa på. Nyckelversen är att HERREN minns sitt förbund och hur ISRAEL följde Herren som en brud som följer sin brudgum. Herren har hållit sitt förbund men Israel blandade ihop sig, blev ett med  andra folks gudar under ökenvandringen och senare. En dag fick Israel ta konsekvenserna av sina val. Herren tog bort sin hand över dem och assyrierna invaderade deras område. Senare invaderades Juda rike och Benjamin av babylonierna.

Är sju gånger nog att förlåta äktenskapsbrott för HERREN? Nej, Jesus föreslog 7 x 70…

Och vem får vara hans utvalda idag och följa honom förutom Israel? Den som sagt ja till HERREN Jesus Kristus.

Vem är otrogen idag och följer nyandligheten som yoga eller astrologin?

 

Skrivet av: Gunnel | 22 december, 2016

Dolda skatter

God Jul och Gott Nytt År!

Summan av alla bloggposter under åren som gått är att det finns dolda skatter och bortgömda rikedomar. (Datorn tycker, att det finns en felstavning. OK. Ett annat ord är bortglömda.) Jag vet inte vem som läser. Ibland kommer det en bekräftelse. Det jag vet är, att jag fått en plats, som är min i rymden, där jag kan få tala rakt ut i luften!

I en av alla gamla bloggar har jag berättat om året 1957, då alla framtidsdrömmar var krossade. I Åby utanför Norrköping gick jag ut på en promenad över ett okänt fält. Där stod en tom, ensam predikostol. Och lusten att få predika kom över mig…

Hur hanterar en ungdom det? Det kom män och varnade mig och frågade, om jag inte sett skylten. Jag var på väg över ett skjutfält!

Nu är jag inte ung längre och tiden på barnhemmet i Åby är minnen bara. Det går mindre bra att gå med rollator över gräsfält numera. Hemvärnsmän är väl också ett avlägset minne?

Tack för i år till dig läsare, som ser skatten eller inte har upptäckt den ännu. Tack vare tekniken, så kan vi läsa bibeln tillsammans via Facebook och gruppen ”Anta Utmaningen”. Det är bara att söka medlemskap och ta hem bibelläsningsplan, som passar individuellt. Det är bra med datum. Det är ju gemensamt för oss alla. Även om jag måste undra mer än en gång över dag och datum…

Gissar att jag kommer att undra över allt möjligt annat också och prata rakt ut i luften.

dold-skatt

Skrivet av: Gunnel | 18 december, 2016

Kallelsen

Igår fyllde denna lilla lucia 31 år. Det fanns orsak att få njuta av gamla minnen. Och jag bjuder på några fler. Kökssoffan fanns till vänster i köket från fotot räknat. Den har varit med i olika bloggposter.

ida-o-david-001

Situationen är arrangerad för lucian kom på rätt dag den 13 december år 1986 och hade inte fyllt ett år. Den gången hade jag inte med min kamera. Ida var yngst i byn och min far den äldste. Så Idas storebror hade konstaterat, att det var nästan 100 år mellan dem. Så vi fick göra om detta luciafirande. Lucian kunde stå på benen lite stadigare i januari men lite osäkert var uppdraget.

Klicka på fotot så syns den lilla hyllan utanför spisen, som min far gjort. Den var av aluminiumplåt för att kunna ställa undan varma kastruller på med färdig mat. De kunde mellanlanda där från spisen till stora matbordet och alltid hungriga barn.

Just där stod min syster och jag en söndagseftermiddag. Vi var ovanligt eniga den gången och ville inte gå med till ”kôrkan” det vill säga Missionskyrkan mitt i byn. ”Är vi tvungna att gå med,” frågade vi. Då rann det en tår ner för vår mors kind. Så sa hon något obegripligt:

”Den dan kommer då ni ingen kyrka har att gå till!”

Hur skulle jag kunna fatta detta? Det enda jag fattade var, att hon blivit ledsen och hennes kärlek till oss. Jag var runt 10 år och vet inte, om vi gick med eller inte den gången. Det jag vet är, att jag tyst inom mig fattade ett beslut att stå på samman sida som våra föräldrar. Ett viljebeslut. Kalla det gärna för en omvändelse. Kalla det gärna för att komma till insikt. Jag ville inte vara emot.

Det har hållit under alla år som gått med upprepade omvändelser. Upprepade tysta viljebeslut. Vem vet? En dag kanske jag berättar något mer. Pappa David levde fram till i maj år 1987. Bara några månader till efter detta fina besök. Det var absolut inte hans stil att sitta inne i en fåtölj en vanlig vardag.

ida-och-david-2-001

Skrivet av: Gunnel | 17 december, 2016

Sönderstressade förkunnare – Del 3

”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Så heter Tomas Sjödins bok som skrivet tidigare.

Där fortsätter jag. Inte om andra stress. Eller om hur de funnit sin plats. Inte om förkunnare, som varit vänner men blivit oense i tolkningar. Både E.J. Ekman och P. Waldenström – före detta banbrytande förkunnare – kan inte ha rätt bibeltolkning. Bibeln är heller inte skriven på mina villkor och måste läsas genom mina glasögon. Stressen hos mig har uppstått, när inte jag får vara med och berätta vad jag sett i bibeln. Var går gränsen mellan vad en kvinna berättar om Jesus eller en man, som förkunnar vad det står skrivet?

kvinnliga-kyrko

Här är en teckning från Parsmos penna, som jag uppskattade, när den kom i tidningen Dagen och uppskattar. En dag den 17:e dec. år 2013 fanns det tillfälle att få lyssna på tre förkunnare om försoningsläran sedd ur olika tolkningar. Av de tre var två kvinnor, som doktorerat i teologi. Jag besökte samlingen för pastorer i Betlehemskyrkan, Göteborg, bara av den anledningen, att jag ville se dem och sen få komma med mitt. Så klart! (Där var min självironi igen.) Minsann att jag brottats med försoningen! Stefan Swärd skulle ge ut en ny bok om försoningen och min bok ansåg jag, att han bör läsa: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Fortsättningen var, att den metodistpastor och kvinna, som jag inget visste om var bäst för min situation. Det fanns tillfälle och finns att lyssna igen via IT. Det gjorde jag. Och dessutom tog jag kontakt och tjatade mig till hennes manus.

”Lär dig livets vackra gåta – älska glömma och förlåta” Ja, det är gamla tiders vers i olika generationers poesiböcker. Den kan jag utantill. Den versen blev som ett litet gruskorn i skon. Som jag inte klarade av att tömma. I Ingrid Svenssons föreläsning om förlåtelse och försoning kom det tydligt fram att vissa, som orsakat stora skador aldrig ber om förlåtelse eller ens fattat de skador som blivit. Den person som blivit skadad och kränkt kan inte förväntat sig en ursäkt ens! Den personen kan inte bli kvitt skadorna och inte glömma. Detta är min formulering på den person, som kan sitt ”Fader vår” och ”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

För så är det. Det står mer i bibeln. ”om ni inte förlåter skall er himmelske fader inte förlåta er.” (fritt ur minnet efter 1917 års översättning). Visst kunde jag också vad det står i bibeln före denna ”försoningsdag” för pastorer!

Föreläsningen var bra! Den var värd att tänka på. Bibeltexterna kunde omvärderas. Inte nog med det. Pastorn och teologen kunde mer än så. Senare kunde Ingrid Svensson via mail överbevisa mig om självrättfärdighet.

Så om jag trodde, att jag i egen kraft kunde glömma det som jag varit med om som 20-åring, så var det inget annat än självrättfärdighet! Jag ville klara det själv utan en frälsare och försonare. Det var ord och ingen poesi!

Tänk, att kvinnor kan se vad det står i bibeln och förkunna försoning genom Jesus! För första gången fick jag dessutom se Sofia Camnerin IRL och berätta vem jag var, som frågat så mycket om hennes doktorsavhandling: ”Försoningens mellanrum”. Den avhandlingen är så avancerad, att inte ens män begriper den! Frågorna hade jag ställt på Skutans ”Bibelsamtal”.

Jojo. Jag kan också med hjälp av Wilhelm Bergling och Eric Nilsson redan på 70-talet. Då undervisade dessa två var för sig om försoningsgrunden, som den är förebildad genom tabernaklet i öknen. Det gäller ett viljebeslut att står kvar på den och bli rättfärdiggjord enligt tro.

Det är motsatsen till självrättfärdig och barnets ibland trotsiga ”kan själv”.

Older Posts »

Kategorier