Skrivet av: Gunnel | 19 augusti, 2018

Den sista striden

Författaren C.S. Lewis serie Narnia var tänkt för barn med Häxan och Lejonet som exempel. Serien är lika aktuell ännu men gärna bland teologer.

Så tänker jag på den sista boken i serien som heter: ”Den sista striden” och den kan väl hänvisas till facket eskatologi (läran om det yttersta tingen d.v.s. världens undergång och domen). En charmig bok tänkt för barn som sagt – barn som är så vana vid fiction av krig.

Det kom ett PM (personligt meddelande) på Facebook till mig. Där stod det bara:

”Detta kommer att bli hans sista strid!”

Och detta gällde bara upprepad lovsång i våra frikyrkor. Hur kan någon strida om att det kan vara fel? Mitt namn är Gunnel och kommer av Gunhild som betyder den stridiga. Visste inte mina gudfruktiga föräldrar något om namns betydelse, när jag var född? Jo, jag är med och strider om allt möjligt. För en del och mot annat men sticker ut hakan enligt en före detta arbetskamrat på Räddningsmissionen.

Det var via Räddningsmissionens arbete vi möttes på 70-talet. Arbetsuppgifterna var bland missbrukare, som farit illa i livet. Sen dess har vissa av medarbetarna blivit över 90 år och gick alltid före och visade vägen. De tog inte bort några råmärken! De visade på att ”Vägen” är smal men leder framåt och hemåt. Alla från den tiden är mest yngre än mig. Flera är framme vid målet.

”Detta blir hans sista strid,” skrev en av Jean-Erik Mårtenssons vänner till mig. PM betyder personligt meddelande. Varför skall jag tiga med det? En förkunnare blir aldrig pensionerad från sin uppgift att förkunna Guds Ord. Innan vi två möttes igen via Facebook, visste jag en hel del av nyandligheten via böcker och personliga möten med övertygade utövare inom New Age. Det är positivt tänkande, kärlek och energi och framtidstro. Inget om Jesus död på korset för våra synder och vår räddning nu och sen.

Olika läror från olika håll har kommit in i våra församlingar och kyrkor och ersatt bibelkunskapen på ett finurligt sätt. Denna infiltration märktes inte i början. Det var inte markant vilka författare medlemmar borde låta bli att läsa och påverkas av. Sakta men säkert påverkade de många och tystade ner de som längtade efter bibelundervisning.

Då vaknade lusten att strida en gång till hos den gamle förkunnaren! Han frågade rakt ut: ”Vad är det som händer inom Pingströrelsen?”

Det gjorde han rätt i. Tycker nog jag.

Skrivet av: Gunnel | 14 augusti, 2018

Vägar som delar på sig Del 2

Den dag jag fyllde 80 år var jag dubbelt så gammal som uppvaktande pastor. Jag hade förberett honom noga, att jag hade bibelfrågor under hans korta besök. De gällde vilddjurets märke att inte få köpa eller sälja utan det i framtiden.

Hånet som fanns mot bibelkunniga i början av år 2000 var ett upprepat citat av oss:

”Det står i bibeln!” Vi befann ju oss på en bibelsajt och borde väl få hänvisa till bibeln? Men de fick vi inte! Vi fick inte hoppa över frågorna om helvetet heller. Jag kan inget om det i framtiden men vet att många barn lever i det nu.

Så var står det i bibeln att Abraham och Lot delade på sig för de blev för många? En förkunnare påstår att bibelstudier blev det mindre och mindre av på 70-talet och sen nästan upphörde i våra församlingar på 80-talet. Effekten märk mer och mer. Det är fritt fram för trummor och lovsång i korta meningar om och om igen. Men hur ser bibelsammanhanget ut som de lovsjunger? Då år 2000 var jag mer än tre gånger så gammal och gick emot okunskapen i bibeln på bibelsajten. Sajten var inte för mig. Den var för 12 – 20+…

I en predikan på 70-talet fick jag ordet divergera inpräntat i mig. Det var Abraham och Lot, som en gång i tiden stod sida vid sida rättfärdiga inför Gud och divergerade. Precis så. Som om två stod på en startlinje i en tävling och startskottet brann av. De två med möjligheterna i sin kropp att bli stora släkter divergerade! Bara några centimeter i början men sen ökade avståndet efter hand. Enligt bibeln fick Lot välja höger eller vänster först. Det blev ett fritt val efter vad hans ögon såg i möjligheter och lust. Han drog sig närmare och närmare staden Sodom och tältade där. Sen var han inne i den stad, som inte gick att rädda. För där fanns ingen rättfärdig kvar. Annars hade staden blivit räddad.

Senare blev Lot räddad och genom hans två söner Ammon och Moab blev det två stora folk. Långt senare i tiden levde dessa folk i fiendskap till Guds plan för Israels folk. Var står detta berättat?

”Det står i bibeln!”

Vilket tjat att bara upprepa, att det står i bibeln! Men så började vissa teologiska strider med frågorna: ”Var står det skrivet?” och frågan: ”Vad står det skrivet?” På det sättet blev det noga med att kunna argumentera. Senare kom frågan: ”Hur läser du?”

Hur läser du 1 Moseboken kapitel 13 och framåt? Blev det inte tvister mellan herdarna? Är det inte så fortfarande att pengar är roten till allt ont? Här satt rikedomarna i boskapshjordar. Gud och Mammon divergerar och fiendskapen börjar så sakta.

Nåväl. Gud förenar inte Israel med varken Moab eller Ammis släkter i dagens situation. Inte heller genom en Rut. Det hon sade till sin svärmor Noomi var:

”Jag vill följa dig vart du än går. Din Gud är min Gud.” Från Moabs land tillbaka till Betlehem där Noomi kom från.

Ett enda kapitel i bibeln det första i evangelisten Matteus´ visar hur det går till att komma in i Jesu släkt. Där är en blandning av onda och goda uppräknade från Abraham till Josef – Marias man.

En enda liten bibelvers förklarar detta. Två står på samma linje men deras vägar divergerar. Valet är fritt. Välj först! Det är i brevet till församlingen i Rom kapitel åtta vers tre och fyra…

Bara EN kunde riva ner skiljemuren av fiendskap mellan människan och Gud. Bara Jesus kan skilja livet från död. (”Motsatsen till liv är inte död utan synd.” Enligt en förkunnare). Att blir räddad under galgen, som en av rövarna blev när Jesus dog i vårt ställe är möjligt men inget att stå efter.

Nu är frälsningens dag!

 

 

Skrivet av: Gunnel | 2 augusti, 2018

Vägar som delar på sig

Än så länge har vi åsiktsfrihet i Sverige. Än så länge har vi yttrandefrihet. Än så länge har vi religionsfrihet.

Det närmar sig ett val med anklagelser åt höger eller vänster, bakåt i tiden eller framåt som vision eller domedag.

”Vi skall sjunga tills marken blir helig!” Eller vi böjer våra knän redan nu och ser vad Gud gjort för oss genom sin Son. Valet är ditt! Än är det inte för sent att tänka till eller tänka om eller hålla fast vid bibelns förkunnelse. Gud vet vilka tankar han har om oss nämligen fridens och inte ofärdens (citat för dig som kan 1917 års översättning) till att ge oss en framtid och ett hopp.

Så det blir en kort repetition i berättandets form, spontant precis som jag är frustrerad över förändringen i förkunnelsen i gudstjänster. Budskapet från bibeln har tagit en annan väg åt New Age och rent flum. Så jag är frimodig och citerar mig själv från igår:

”God morgon!
Kvinnan skall inte undervisa!
”Det står så,” säger män med bibelns auktoritet.
Då löste jag detta så att jag får berätta om vad det står i bibeln och vad jag med personligt ansvar varit med om.

Som sjuksköterskeelev hann jag med första grundläggande utbildningsåret. Inom det året var det tre månadernas kirurgi. Då skulle man följa en patient, vara med under en operation som åskådare och skriva en uppsats efteråt. Det var längre vårdtider år 1955. Det ingick också att få vara med som åskådare i bakgrunden en extra gång hos  kirurgen vid annan operation.

Så kom tillfället, att han skulle operera en liten gosse. Det gällde omskärelse och jag ville vara med. Jag fick stå på en liten pall bakom på lite avstånd och den blicken han gav mig bakom sin axel glömmer jag aldrig. Kirurgen var jude och hette Lewin.
Skall jag skämmas över min frimodighet? Skall jag skämmas över att jag senare i livet fattar Mose´ hustru Sippora, som skötte detta själv, som Mose försummat på sin son och döden hotade Mose? Herren Gud själv hotade med döden!

Skall jag skämmas över att jag inte kan hebreiska men vet, att det finns olika uttryck för ”säd” som släkt eller sperma genom mannen? Så kan teologer röra till det som var bra i svensk översättning tidigare och ge orsak till ordkrig! Nu har jag ledsnat och taggar för sista gången, att det är skillnad ibland på vart en preposition styr. Jag sitter inte här och önskar, att jag vore hos Abrahams rotsystem! Jag sitter inte heller här och önskar, att jag vore i hans rotsystem!

Bibeln har sagt mig som tonåring, att jag kan få vara kvar genom min tro i det äkta olivträdet. (Om jag inte tror, att jag är förmer än judar, som inte tror ännu…)
För mig är omskärelsen helig och berättelsen om en blodsbrudgum! Jag fattar språket och vill inte ha någon modernisering – någon Hillsong!

Nej jag avstår från att tagga, trots att jag är frustrerad! Det är ju semestertider dessutom.
Hälsningar
Gunnel”

Slut citat. Om någon av mina läsare vill ha bibelhänvisningar, så kommer jag att sätta in det efter texten. Eller sätter in det ändå under dagens lopp…

Skrivet av: Gunnel | 16 juli, 2018

Skamfrågan

De som reser över hela världen känner ingen skam över att en kackerlacka omärkligt följt med i någon vrå av resväskan. Inte heller om det så skulle vara en röd prick, som utvecklas senare. De som får utslag känner heller ingen skam. Så var det en gång för mig. Jag kände oro över att jag måste in på sjukhus för en operation. Jag hade inte sökt för några utslag på kroppen. När jag kom hem igen fick jag se som en fluga på en av väggarna. Den röda pricken hade utvecklats. Sen kom skammen och sen skamfrågan.

Det är skillnad på skuld och skam. Det är min skuld, att jag lät mig lockas att gå med i Facebook. Det var inte min mening och jag stod emot länge. Sen dess har jag fastnat och trivs. Det finns så många olika grupper att bli medlem i. Så skrev en okänd kille ett meddelande, att han fått en video på mig och frågan:

”Sånt sysslar väl inte du med?”

Är detta skuld eller skam? Vad är mitt ansvar, när min profilbild blivit stulen? Är virus självgående? Självklart är det så! Nu är det en skamfråga och en skuldfråga. Vart leder stölden av min profilbild och till vem? Vem skall vinna? De konstruktiva eller det destruktiva? Hur mycket måste var och en betala i försäkringar mot stölder? Är jag villig att betala ytterligare högre premie för bästa antivirusprogram?

Eftersom detta är min lilla plats ute i rymden är svaret JESUS men vad är frågan? Jo, han är Guds Son och har betalat hela priset för ett antivirusprogram. Det har han betalat med sitt eget blod på ett kors – en träpåle med ett annat uttryck. I dagens läge skall detta budskap förnekas eller tunnas ut eller dränkas genom överröstning. (All musik nästan ligger framför solisten.) Förkunnare överröstar varandra genom att skrika högst om rätta tolkningen.

Vilket antivirusprogram skall hjälpa mig att bli ren? Från vad i så fall när ordet ”synd” inte får nämnas? Alla vet nu, att det är därför våra kyrkor är tomma i kyrkbänkarna. Folk vill inte komma och bara höra talas om synd!

Jojo! Kain fick veta av Herren, att han borde råda över sina mörka tankar (lite avundsjuka på brodern Abel), för annars lurade synden vid dörren. Ansvarsfrågan för liv och död låg hos Kain. Det gick inte att skylla på Gud, att han skickat in mörka tankar i Kains tankesystem.

Det går inte att skylla på Gud, att jag gått med på Facebook och klickat i fel ruta! Min dator är nersmutsad med det jag varnat unga för på bibelsajten. Hör du det? Så länge jag lever vill jag för min del berätta, att Jesu Guds Sons blod renar från all synd!

Nej, jag tror inte att folk förstår detta språk! Jag tror bara, att det är nödvändigt att återuppliva sången om kraft i Lammets blod.

Det är fråga om liv eller synd.

Skrivet av: Gunnel | 13 juli, 2018

Skuldfrågan

Skuldfrågan kan debatteras i det oändliga. Är det invandrarnas skuld eller är det alla turister från Sverige, som reser överallt, som bär ansvaret för att ohyra blir vanlig igen. Ohyra kopplades i Sverige till fattigdom och boken ”Lort Sverige” kom ut.

Det var en morgon en liten rosa prick med morgontidningen, som rörde på sig. Hur lätt som helst att döda. Så hade jag gjort mitt och fortsatte vara okunnig. Kan man vara okunnig hur länge som helst utan eget ansvar? Var det inte jag, som släppt in tidningen i mitt hem? Visserligen sorterar jag vad jag vill läsa men ändå. Det var med en liten rosa prick som rörde på sig som jag inget kunde om.

Bäst att läsa på! När står det första gången i bibeln om synd? Detta som vi inte får tala om längre. För då är vi moralister eller fariséer, som anser att bara andra har släppt in den eller förnekandet av att jag gjort det.

Beskrivningen finns tydlig i Herrens samtal med Kain i Edens lustgård. Herren frågade honom angående hans ansiktsuttryck och blicken. Kain kunde inte svara på en rak fråga var Abel fanns. Orsak och verkan blev tydlig. Det hjälpte inte med någon enda ursäkt att han inte visste eller var ansvarig.

Där kommer ordet ”synd” för första gången i bibeltexterna. Herren gjorde Kain ansvarig för de tankar han tänkte om sin bror. Kain borde råda över dem! Kain var ansvarig för de känslor och tankar han släppt in i hjärnan (med vårt uttryckssätt). Herren gjorde Kain ansvarig. Om Kain inte ville råda över sina tankar (bestämma själv), så lurade synden runt hörnet. Kan texten vara tydligare? Släpper jag in en liten skär prick i mitt hem, som rör på sig, så är jag ansvarig! Det hjälper inte med ursäkter eller att försöka skylla på någon annan.

Det hjälper inte att skylla på invandrare för alla gruppvåldtäkter! Som om det inte funnits i Sverige förut? Den svenska synden gick på export efter filmen ”Hon dansade en sommar” år 1950. Svenskarna har varit ett föregångsland i mycket. Men är det inte längre. Ledare sliter med att hålla våra skolor fria från Kristendom. Ett nersupet land med svenskar i slutet av 1800-talet och misär kom inte på fötter tack vare tro på Jesus Guds Son utan genom demokratin.

Tro det den som vill!

Skrivet av: Gunnel | 2 juli, 2018

Frikyrka – Statskyrka – Vägkyrka

Det händer inte bara en gång, att jag pratar om tre saker samtidigt. En del vet, att det är så ofta. Andra vågar fråga: ”Vad har detta med saken att göra?”

Då anar jag plötsligt, att det finns en huvudpoäng i allt prat – tar ny sats och försöker igen. Så blev det än värre i senaste nätsamtalet med okända: ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare…”

Jo, jag är mycket medveten om mina svagheter, stridig och vill så mycket, pratig och spontan. En bild säger mer än ord. Är det sant?

vägkyrka 001

Vad säger då bilden den som läser eller mig som minns allt? Det går alldeles utmärkt att röra till mycket nu. Det finns tidigare bloggar över min upprördhet på Sveriges Television, som tillät författaren Jonas Gardell att ha ”Söndagsskola” i TV-program, där han fick driva med bibelns texter och frikyrkotanten i ljusblå blus.

Frikyrkan känner jag till bäst, för där är jag uppvuxen och tillhör. Staten är skild från Svenska Kyrkan men styr över den som aldrig förr. Snart är det val. En statsminister som förlorade valet sade i valnatten: ”Vi skall ge dem ett helvete!” Det var länge sen men hotet ligger kvar.

Från vem? Vem och vilka är det, som talar vitt och brett om allas lika värde? Har de sjuka, utförsäkrade lika värde som mångmiljardärerna? Vem sätter agendan?

Inom ”Statskyrkan” är det så att ingen som låter ta det baptistiska vuxendopet kan få vara kvar i tjänst inom Svenska Kyrkan. Den som vill tjänstgöra som präst eller diakon måste tro på barndopet. Snart är det mycket värre än så. Den som skall tjänstgöra som präst måste vilja viga två av samma kön till äktenskap. Staten bestämmer över troende, som inte får tro längre på sin Herres förslag.

Det heter exegetik att utforska vad som står i de olika grundtexterna. Det skulle vara mycket intressant att kunna! Det jag som enkel människa fattat är att kärleken aldrig tvingar någon att följa buden och undervisningen. Då är det fråga om en Vägkyrka. Jesus kallades sig för ”Vägen, sanningen och livet.”

Det säger allt!

 

Skrivet av: Gunnel | 20 juni, 2018

Var rädd om dina drömmar

P.S. Inlägget om min dröm tog jag bort. De som prenumererat på mina inlägg har det kvar. Jag blev rädd för missförstånd. Drömmen är min fortfarande och man drömmer mest om sig själv förebildat i andra personer eller händelser. Det var ingen tillfällighet, att drömmen valde Centralstation för en träff med två för mig okända kvinnor. Jag är dominant som personlighet. Central är central. Ett litet rum är ett litet rum. En dörr som går i baklås för en av dem är en dörr som gått i baklås. Den som står utanför och ser detta är helt ansvarig att skaffa hjälp.

Pastorn som är lite reserverad finns inom mig. Kvinnan som mot sin vilja blev inlåst finns inom mig. Titeln ”syster” inom Pingströrelsen används inte längre men systern finns inom mig också. D.S.

 

Skrivet av: Gunnel | 15 juni, 2018

Likes

Det ser så konstigt ut, att jag undrar över stavningen till och med på rubriken. Så är det att ha svårt för stavning! På svenska heter det ”Gilla”.

Det blir sällan några ”Gilla” på mina inlägg. Andra skriver något om nästan ingenting och får massor för de har så många som gillar dem på Facebook. Bibeln säger, att man inte skall ävlas över att få vänner. Jag har inte kollat Bibel 2000 vilka ord som gäller numera för begreppet att inte ”stå efter”…

Profeten Jeremia hade inga vänner kvar, för han talade bara det Herrens sagt till honom att säga. Jo, han hade en vän kvar och det var hans sekreterare Baruk. Han stod kvar troget som vän och medarbetare. När ett stort handskrivet arbete blev strimlat och kastat i en eld av kungen fick Baruk skriva om alltsammans utan att klaga och Jeremia dikterade en gång till. Samma ord.

Så tog vännerna slut men sanningen fanns kvar. Köp gärna boken och läs av författaren Peter Halldorf:

”Alla himlen fåglar har flytt – Profeten Jeremia i sin egen tid och vår tid”

Detta är mitt livs första så kallade tegelsten på 797 sidor. Jag närmar mig slutet och har kommit till en sida, där jag inte håller med författaren – eller undrar hur han tänker i vart fall. Kvar är ju bibeltexterna utan tolkningsföreträde. (Det begreppet lärde jag mig först i början av år 2000 – ”vem har gett er tolkningsföreträde,” skrev en präst som en fråga i en debatt.)

Slut för idag!

 

 

Skrivet av: Gunnel | 6 juni, 2018

Hönan, fåret och filmen Del 3

Det gick inte att stoppa den traumatiska filmen. Den startade av sig själv i utmattade tillstånd – i sömnlöshet. Den var självgående från början till slut. Det var lika plågsamt att vara åskådare vid varje tillfälle.

Så kom den dag väldigt många år senare då någon lyssnade och fattade, att den gamla berättelsen var värd ett studiebesök på plats. Det var i sista minuten. Inte långt därefter sanerades hela huset och totalrenoverades. Då fanns berättelsen redan på film. Nu är den självgående för andra som vill se via Youtube: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Som baby hade hon legat tre månader på Vidkärrs barnhem och är en av mina vänner. När hon var 60 år fick hon veta av en bordsgranne på ett kalas, att han börjat sin yrkesbana på Vidkärrs barnhem. ”Där har jag legat tre månader sa hon.” Han fick hennes flicknamn och visste exakt i vilken säng hon legat.

Nu är det inte roligt längre! Mannen kunde berätta, att de små hade bälte runt midjan och fick bara komma upp vid blöjbyten och matning. Hon fick en viktig pusselbit. Den  fattades henne! Det hon visste var, att Hanna och Gustav förlorat en dotter genom lunginflammation och fick hämta henne vid nio månaders ålder på Vidkärrs barnhem. Det hon visste och hade hört mer än en gång var, att hon bara grät, så fort kvällen kom och de försökte lägga henne i sängen. Det var så svårt, att grannar sa:

”Att ni inte lämnar tillbaka tösa!”

Det var Gustav visst, som fick bära på en skrikande flicka halva nätterna. Så länge han bar henne var hon tyst. När han försökte lägga ner henne och nuddade vid sängbotten skrek hon och sprattlade vilt.

Mitt manus var klart men jag vågade inte låta trycka det! Samtidigt var detta kalas då två för varandra okända börjar prata om vad de gjort före sin pensionering. den vanliga frågan: ”Och vad har du jobbat med då?” Med facit i hand blev deras möte mycket viktigt. Jag fick en puff framåt som jag inte glömmer:

”Vad är du rädd för? Du har ju inget att förlora! Om du kan hjälpa en enda är allt vunnet.”

När filmen är slut står det tack bara till två personer: Gun Olsén Andersson och Kerstin Persson. Det borde vara tack till många fler…

Klippan blogg 2015049

Under femtio år, när jag inget fick berätta om det som varit traumatiserande i mitt liv, så är det bibeln, som gett mig all tröst. Min Skapare har rätt uppfattning om mig! Om och om igen måste jag få skriva detta om Jesu kors som min räddning!

”Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig. Vattnet blodet som går fram från din sida o Guds Lamm Låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.

Om jag strävar aldrig så räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag, står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har.

Intet kan jag giva dig. Till ditt kors jag sluter mig. Naken, dig om kläder ber, hjälplös upp på nåden ser. Jag förgås, om inte du i din källa tvår mig nu.

Vid vart flyktigt andedrag, och när jag skall dö en dag, när till okänt land jag går, när inför din tron jag står: Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.”

Text: A.M. Toplady 1776, Betty Ehrenborg-Posse 1854, Britt G Hallqvist 1980

Musik Th Hastings 1830

Berättelsen om klippan som räddning från döden finns att läsa i bibeln i 2 Moseboken och hänvisning i Nya Testamentet av aposteln Paulus i 1 Kor 10:4.

Fjorton dagar har gått snart sen det bland oss som publik var en höna och ett får som lyssnade på rösten i filmen. Både hönan och fåret är metaforer i Den Heliga Skrift. Mina bloggar hör ihop…

 

Skrivet av: Gunnel | 5 juni, 2018

Hönan, fåret och filmen Del 2

Det är inte lätt att förstå vad jag menar! Det vet jag. Som sagt: Det är ett släktdrag från en faster att överskatta lyssnaren och hoppa över information här och där. Hon var född år 1880 och hade bara gått tre år i skolan. Sen var det arbete som lillpiga på en gård som gällde. Jag är ju mer utbildad och har en relation till tre kvinnor, som utbildat mig till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Absolut finaste titel jag har. Sen blev jag inte godkänd ändå. Där fortsätter storyn i det oändliga…

Sista gudstjänsten080

(Missionskyrkan i Norra Björke skall rivas och Gunnel Bergstrand ansvarade för information till sockenborna år 1989. Några informerade om varför den funnits till. Foto: Ruth Johansson, Velanda.)

Jag var redan bekännande kristen, när jag antogs att gå kursen år 2011 som erfaren av vård inom psykiatrin. Jag hade redan en relation till Gud, bibeln och frikyrkan. Jag var redan en bekännande kristen, när jag började min utbildning till sjuksköterska också. Det är inte mina problem med deras rädsla för andlighet men inte för nyandlighet!

Fem år efter min chockartade upplevelse av sinnessjukhusvård tvingades jag söka upp en frikyrklig läkare för att berätta det jag varit med om av diagnoser och övergrepp. Bland andra diagnoser tog jag upp frågan om religionsgrubbel. Vad innebar det? Läkaren svarade visligt, att den som blir sjuk har med sig sin egen vokabulär. För mig var fråga att få köra upp igen för att få körkort. Läkaren var medlem i Tabernaklet i Göteborg. Han kunde lyssna! Det var han, som gett mig sömntabletterna år 1956, som jag reagerade tvärtom om på – kunde inte alls sova utan blev hög och fick en snacknoja. (Det senare är ur narkomaners vokabulär. Den kunde inte jag på den tiden. Och använder helst inte.)

Mitt manus till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” var redan klart för tryckning år 2011. Ett kapitel har provocerat många men inte alla de andra kapitlen! Detta enda borde bort för det är obegripligt! För vem? För professorn i anatomi och fysiologi eller docenten i nästa utbildning, som sa det samma om blodet? För pastorer inom frikyrkan, som inte forskat djupt nog i ämnet om kraften i tron på Jesu blod? Kritiken var enstämmig från flera olika. Kapitlet om blodet borde bort. Ingen begriper det!

Ja, då fick vi bli oense. Sju år har gått och jag har fortfarande en relation till dessa tre kvinnor, som utbildat mig i att hålla föredrag. Manus var ju klart:

”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga – Om att leva med psykiatriska diagnoser.” Den sista meningen var ett tillägg i annonsen av en diakon. Det blev bara det enda föredraget. Jag blev inte godkänd som attitydambassadör inom (H)järnkoll trots egen erfarenhet och utbildning inom psykiatrin.

Så har jag en relation med tre pastorer också. Det skall vara män och är det. När vi träffas vet deras fruar, att jag bara vill prata själv och prata teologi. Det får jag göra med dem.
Folk och fä (Den 25 maj 2018 under en av visningarna av filmen i Annica Engströms regi Stiftelsen Gyllenkroken. Foto: Linda)

Linda Weichselbraun var journalist, när vi möttes år 2011 och medförfattare till boken ”Inre rum – Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscenter om psykisk sjukdom, hälsa och ohälsa”, tillsammans med Annica Engström. Båda är duktiga fotografer också och har ytterligare utbildningar, sen vi möttes första gången. Inbjudare till den 25 maj på Elings ark var Anneli Jäderholm – tre eldsjälar som vill förbättra vården för psykiskt sjuka. För de finns och vågar berätta nu tillsammans.

(Tack till Nancy Wiklund också på Elings ark. Den 25:e maj 2018 var perfekt arrangerad för anhöriga.)

 

Older Posts »

Kategorier