Enligt statistiken har en sökmotor hittat bloggen om skam på detta datum ett annat år.
Perfekt! Det är ju vad allt bloggande handlat om äkta eller falsk skam – äkta eller falsk skuld. Dag 2 närmar jag mig poängen som blir av dag 1.
Nedräkning Dag 3
I USA kan de inte svenska språket. Ingen på WordPress vill tänka till och skaffa översättning eller fråga mig vad jag menar med nedräkning. Å andra sidan skiljer vi i tid som de är före eller efter en dag. Anna har jag träffat en enda gång i livet. På Facebook använde jag just ”nedräkning”, innan jag skulle komma till en hyrd lokal, som jag fick betala själv, för att visa vad som hände just där bland annat på avdelning 7B på före detta Restad Sjukhus – 10, 9, 8, 7. o.s.v. sen skulle dagen komma då filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” skulle visas och jag berätta efteråt hur jag bearbetat traumat genom alla år sen dess. Just där och då träffades vi med lika hemska upplevelser av bältesläggningar.
Felaktiga diagnoser ger konsekvenser. Ingen kan arbeta u.p.a. (utan personligt ansvar). Jag har eget ansvar hur jag använder min tid i livet som är kvar. Nedräkningen har satt igång. Men bara till den 5:e september. Den 5 september har det gått 70 år sen dess. Jag har inget att förlora men allt att vinna. För mig är livet Kristus och …
Tre står för något så klart. För mig står det för HERREN som är en Gud, Jesus som är Gud och den helige Ande som är Gud alla eniga.
Tråkigt att jag har så kort stubin. Jag har varit frustrerad många gånger på nätet och i verkligheten.
Gode Gud förläng den!
Nedräkning Dag 5
Fem är min dag. Jag var 4 men inte fem år, när jag fick första posten hemifrån. Jag var skild från min stora familj under 10 dygn och de fick inte hälsa på mig. Barn skrek visst om deras mamma gick. Så det gällde att spara beviset på att de gjort sitt och skickat post år 1940 till mig.
För doktorn förklarade jag, att jag ville hjälpa min pappa att gräva. Om detta finns det utförlig beskrivning om blodets funktion i min blogg.
Fem är min siffra i personnumret. Finns femman fick jag veta i slutet av femtiotalet, att sjukjournalen sparades i all evighet med någon femma i. Tio står för fullhet i bibelns siffervärde. Då blir fem hälften har jag räknat ut. Hundra står för fullhetens fullhet. Då blir 50 hälften, som en biblisk aln på ett ungefär eller c:a förkortat. (En aln mäts från armbågen ner till klykan mellan tumme och pekfinger. Precis som man vevar upp garn eller linor.)
”En aln som den nu är”, står det i min bibel.
På den varpa pappa David gjort på möbelfabriken att ha på loftet hemma var en aln 60 cm.
När jag var 4 men inte 5 år ville jag vara med honom i trädgården och gräva men körde trädgårdsgrepen rakt genom den bara foten. Det blev 10 dygn utan min stora familj. Där börjar livets P.T.S. (posttraumatisk stress) anar jag.
När jag kom hem fick jag sitta i hans knä och han sjöng för mig:
”I en djup oändlig skog svart av moln där åskan skog gick ett litet barn en gång Dagen lång. Ja, den dagen var så lång…” Tryggheten var tillbaka. På långa predikningar i Missionskyrkan kunde jag få sitta i hans knä och sova middag. Jag hörde ändå! (Enligt uppgift till en lite äldre syster som retades eller var lite avundsjuk.)
Nedräkning Dag 6
Dag 7 som siffra står för det gudomliga och 6 för det mänskliga. Nu börjar jag om Regnbågen i mitt liv. Där borde sökmotorerna hitta flera blogg-poster från olika år.
Jag gick från kök till balkong. Det gäller att vara snabb innan den försvinner. Å andra sidan är det inga datum på mina foton. Inte alls säkert, att det är vid samma tillfälle. Däremot har jag flera datum i min första köpta bibel med övervikta skinnkanter. Hela bibeln är förstås i mjukt skinn…
Löftesbågen i skyn är omsjungen i frikyrkor och jag kunde bibeltexten långt innan Regnbågsrörelsen kom till. Föreställ dig att dess medlemmar ställer sig under den vid det tillfälle då den syns ”end too end”. Det är bara en enda person som kan stå i centrum och står i centrum. Något annat fungerar inte. Ingen kan gå ut ur den till varken till höger eller vänster kant. Pröva själv när den visar sig nästa gång så helt. En och en får vi ta emot Guds löften i personliga frågor.
Guds båge i skyn har sju färger.
Regnbågsrörelsens båge har sex.
Nedräkningen Dag 7
Det blir mer och mer märkligt med synkronisering. WordPress räknar på ett sätt hur många dagar jag hållit på med detta sätt att räkna, som är ett privat påhitt. Jag följer deras förslag att se efter vad jag skrev denna dag för 10 år sen. 7 är en helig siffra i bibelns texter. Jag är på dag 7 i nedräkning. 7 är sista dagen i veckan sabbatsdagen lördag i judisk lära, om jag fattat rätt. Den firas på lördag. Enligt Kristendomen är söndag den första dagen i veckan för Jesus uppstod på tredje dagen. (Förr i våra almanackor var den som röd dag först i veckan. Det är den inte numera.)
Paulus skriver mer än en gång i idrottstermer. Bara en vinner segerkransen. Löp som denne. Gäller sporten boxning får inte motståndaren ligga på golvet tills domaren räknat från tio till noll utan att resa sig. Paulus skriver om hur han blivit slagen till marken…
Nedräkningen Dag 8
Det är så enkelt som att jag gillar siffervärde! Siffervärde i en hebreisk bibeltext eller en på grekiska språket. Det är så enkelt som att jag hållit på med släktforskning i Matteus evangelium. Plötsligt skiljer uppställning med hur evangelisten Lukas tecknar. Matteus skriver ”… alltså blir det fjorton släktled…” och jag hinner tänka 2 x 7 = 14. Lukas däremot skriver på ett annat sätt om 2 x 10. Varför? Detta försökte jag ringa till en rabbin i synagogan i Göteborg och fråga på för länge sedan. När jag äntligen kom fram till rätt person svarade kort, att de inte läser Nya Testamentet. Med min envishet fortsatte jag mina frågor med andra personer runt mig och fick komma och köpa deras motsvarighet till Gamla Testamentet. Där står kapitlet till höger på hebreiska språket och på svenska språket enligt översättning B2000 på vänstra sidan. Detta för alla som inte kan hebreiska språket.
8 i siffervärde står för något nytt. Veckans sju dagar är över. Söndag är den sista dagen i veckan i våra almanackor nu men då var söndagen den första – det vill säga uppståndelsedagen för Jesus. 7 är ett heligt tal.
”Det räcker inte med några barndomsminnen som teologi,” skrev någon. Men det räcker mycket långt med bra undervisning i både gamla och nya testamentet i söndagsskolan.
Sen måste jag ta ansvar själv att läsa bibeln.
”Det står skrivet…” men var står det?
Nedräkningen Dag 9
Det är någon sökmotor på datorn som påstår att jag räknat fel på dagar i nedräkningen. Ingen kan få rätt mot en dator! Min rubrik beror på, att jag inte vet hur jag skall fortsätta mitt bloggande, om prenumerationen går ut och när. Men jag har bestämt mig med en bibeltext i minnet – en man vädjade för ett fruktträd, som inte burit frukt:
”Också detta år…”
Så blev det äntligen morgon och jag kom ihåg en händelse från Köpenhamn. Min syster ringde och berättade, att hon varit tvungen åka till ”byn” för bara där fanns tillräckligt stora skor för sönerna. När hon ändå var i centrum så brukade hon köpa en tidning hemifrån, som var Göteborgs Posten. I den hade hon läst en grannes dödsannons hemifrån landet. Ja, det är två olika ”hemifrån” Göteborg och Norra Björke.
Jag tror inte på något öde. Jag tror på Guds ledning. För jag var villig att köra 35 mil en dag för att få möjlighet att träffa en släkting på hennes begravning. Kan detta vara 15 år sen kanske?
Och nyss när jag undrat om bara sökmotorer läser min blogg skrev ett syskonbarnbarn till mig om att hon läst min blogg. Syskonbarnbarn till henne som dött…
Så jag rebloggar med frimodighet! Personligt och privat i min höga ålder. Jag har inget att förlora. Allt att vinna!
Min andra syster var hemma en gång, när det knackade på köksdörren. Där stod en kvinna, som blev så rörd av att min mor Anna levde fortfarande. ”Tårarna bara rann,” berättade min syster på Ulla. Hon hade varit framme vid kyrkogården och chansade på ett besök i Solhem.
Min pappa David med andras barn.
”I min förra skrift min gode Teofilus…” för att citera bibeln fritt ur minnet…
I min förra blogg satte jag in ett foto på ett barn, som jag tappat kontakten med. Han var det sista av andras barn från Göteborg, som fick möta min pappa David. De bara letade sig fram till mitt hem och David låg döende på lasarettet i Trollhättan. ”De” var lika med hans mamma och syster också. Daniel var runt sex år och fick vara med och gräva lite runt vinbärsbuskar. Buskar där rotskotten ofta kom från pappas hem.
Detta behövde Daniel, som blivande man senare i livet, få berätta hur duktig han varit. Så på lasarettet fick han gå med in en stund, presentera sig och berätta. Detta minne dök upp nu när sökmotorn räknar framåt i tiden och jag bakåt.
Nedräkning Dag 10
Idag har varit en bra dag för mig trots krångel med mobilen. Det är så mycket konstigt med appar och webbläsare. Det är bara jag, som vet vad nedräkningen innebär. Det är alldeles för invecklat och personligt.
Jag lever ju som gammal med allt jag inte kan göra mig av med. Ett vanligt röj skulle behövas. Mycket är fråga om lösa foton utan namn eller datum. Idag hände det, att jag mötte en som gått i en småskola, där jag varit och fotograferat. Precis därför att jag var uttråkad och inget hade att göra men tyckte om svart/vitt. En stund då och då gick det att ha roligt med framkallning och kopiering. Ingen bör vara sjuk 24 timmar om dygnet. Jag har legat plant mycket på hård bädd för att slippa värk. Då har jag tittat i fototidningar från bibliotek. Senare gick jag och köpte en förstoringsapparat, fotopapper och vätskor.
Så i min nedräkning ingår att leta efter foton som idag efter Högens skola, Fiskebäck och få visa den, som varit elev där och kände lärarna.
I min nedräkning ingår också att leta efter de som en gång varit barn men som jag tappat kontakten med.
Nedräkning Dag 11
Denna bild kallar jag med ryggen åt det förflutna. Idag den 26 augusti år 2026 vill jag lovsjunga min Gud, som hjälpt mig genom 70 år. Inom den psykiatriska världen finns det många diagnoser och förkortningar av olika tillstånd. Detta kallas PTS och är en förkortning av posttraumatisk stress. Fast det har inte jag vetat förrän senare år. Traumat kom till den 5 september år 1956. Sen dess har jag trampat vatten med näsan ovanför ytan eller blivit uppdragen ur den djupa dyn och fått mina fötter på klippan som är Kristus gång på gång.
Det skulle inte vara något religiöst, då (H)järnkoll var ett regeringsuppdrag 2008- 2011 ungefär och vi som varit med om bältesläggningar och tvångsinjektioner kunde få berätta hur vi upplevt situationen. En utställning hette ”En annan tid”, där jag fick ha en monter. När utställningen visades för patienter och personal på Brinkåsen, Restad Gård, Vänersborg, så berättade jag, att jag önskade komma till värsta avdelningen, för att få se den och bekräfta mitt ”fotominne”. En i personalen som lyssnade hade tillgång till nyckeln. Så var den drömmen början på en verklighet och filminspelning.
Några år senare blev det tillfälle att möta personer spridda över hela världen med liknande svåra upplevelser av mentalsjukvård villiga att dela med sig, i syfte att få en bättre sjukvård. Det gick att sätta ner foten och säga ”no more” tvångsvård och bältesläggningar. (”Det folket” samlas på Island just nu i dagarna.)
Bland ljusa minnen fanns en skolkamrat under 4 år i realskolan, som utbildade sig till mentalsköterska och var trogen Restad Sjukhus/Östra Klinikerna hela sitt yrkesmässiga liv.. Karin fick ta obehaget, att vara bollplank åt mig, när det inte gick att tiga med mitt trauma längre i slutet av 80-talet och börja av 90-talet. (”Då Läkemedelsbolagen tog över vården”, som en f.d. patient uttryckte förändringen.)
P.T.S. (posttraumatisk stress) har spökat i mitt huvud under 70 år, som jag ser det numera, genom andras kunskaper och berättelser.
För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa för dem som är kallade efter hans rådslut.
Kärleken tvingar sig inte på. Det var inte jag som började älska Gud först utan han mig.
Nedräkningen
Under tolv dagar vill jag försöka skriva/reblogga baklänges för att få de tolv inläggen i rätt ordning till den 5:e september. Jag gör ett försök. Här är dagens reblogg från år 2013…
Dagens bibeltext från Svenska Kärnbibeln en kvart:
Heb 8:1-13
Jesus är vår överstepräst
1Här är huvudpunkten (det viktigaste) i det vi säger:
Vi har en sådan överstepräst som sitter
på högra sidan om Majestätets tron i himlarna,
2och som tjänar i helgedomarna,
det sanna tabernaklet som Herren själv och ingen människa har rest.
[Detta är brevets huvudpunkt, det är även det kiastiska centrumet. Två huvudtankar finns här: Jesus sitter ner och han tjänar.
1. Uttrycket ”att Jesus sitter” kommer från Ps 110:1. Detta har beskrivits i Heb 5:1-10 och Heb 7:1-28. Det fanns inga stolar i tabernaklet eftersom prästen aldrig blev klar med sina sysslor. Varje upprepat offer var en påminnelse om att inget offer gav fullständig frälsning. Blodet från djur som offrades tog inte bort skulden, den bara täckte den. Jesus är den som tar bort världens synd, se Joh 1:29. Att Jesus som överstepräst sitter ner beskriver att hans verk är fullbordat, i kontrast till Aron som står och gör tjänst, se Heb 10:11.
2. Att han tjänar i det himmelska tabernaklet beskrivs i nästa sektion, se Heb 9:1-10:18.]
3En överstepräst blir insatt för att frambära gåvor och offer, och därför måste också den Smorde (Messias, Kristus) ha något att bära fram. 4Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen [Torah] föreskriver. 5De gör tjänst i en helgedom som bara är en kopia (prototyp, modell) och en skuggbild av den [verkliga och sanna] himmelska helgedomen. För även när Mose höll på att bygga tabernaklet blev han varnad av Gud:
Se till att du gör allt efter den förebild (det mönster, den ritning)
som du har fått se på berget. [2 Mos 25:40]
6Men nu har den Smorde (Messias, Kristus) ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund [än det gamla] som är grundat på bättre löften. [Alla Guds löften är goda, men dessa har än större välsignelser.]
Löftet om ett förnyat förbund
7För om det första förbundet [kontraktet som gavs till Israel genom Mose på berget Sinai] hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra. 8Men Gud förebrår dem när han säger [genom profeten Jeremia]:
Se, dagar ska komma, säger Herren,
då jag ska sluta ett nytt (bättre) förbund (kontrakt)
med Israels hus [de tio norra stammarna] och med Juda hus [i söder].[Jeremia levde i en tid då israeliterna var splittrade i det norra riket, Israel, och det södra, Juda. Löftet om ett förnyat förbund handlar också om att läka såren mellan Guds folk, i Jesus finns försoning, se 2 Kor 5:19.]
9Det ska inte vara som det förbund jag slöt med deras fäder
den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land,
för de blev inte kvar i förbundet med mig,
så jag brydde mig inte om dem, säger Herren.
10Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
ska sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar [min undervisning, Torah – gr. nomos] i deras sinne
och skriva dem [lagarna, undervisningen] i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
11Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman eller sin broder och säga:
”Lär känna Herren!”
Alla kommer att känna mig,
från den minste av dem till den störste,
12för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar (orättfärdighet, allt felaktigt handlande)
och aldrig mer minnas deras synder.
[Jer 31:31-34. Detta är det längsta GT-citatet i NT.]
13När han talar om något nytt (bättre) [det förnyade förbundet], har han därmed förklarat det första [förbundet] föråldrat (utslitet, gammalt). Det som blir gammalt och föråldrat är på väg att (nära att) försvinna.
[Templet i Jerusalem blev förstört av romarna 70 e.Kr. Den judiske historikern Josefus skriver att de dagliga offren upphörde 5 augusti det året. Uttalandet att det gamla ”är på väg att försvinna”, och presensformen i Heb 9:6-9, att prästen ”tjänar nu” i templet, kan antyda att templet fortfarande stod i Jerusalem när Hebreerbrevet skrevs.] Slut på kopieringen
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.