Gunnels plats i rymden

”Jag vet på vem jag tror.”

”Den vackraste kärlekshistorien

Det är Anna och Davids för min del. Den vackraste platsen som Gud utsett för David var Norra Björke – en rikti´ bonnhôla enligt mor Annas kusin Sven Menzing. Så beskrev han detta Björke, där han skulle bli folkskollärare första platsen i livet efter Varola i slutet av 1910-talet.

År 1983 när mor Anna var döende tittade jag i hennes bibel och fick se en enda tunn understrykning med blyert – en så kallad färdkost till fästmannen år 1919. ”Se, jag sänder en ängel framför dig och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har utsett.” 2 Mose 23:20.”

Så börjar ett av mina inlägg till mina arton syskonbarn, som är sjutton sen en av dem ”fick hembud”. Så uttryckte sig frikyrkofolket förr i tiden, när någon dött. Han ”gick inte bort”. Han gick hem. För att piffa upp namnet på privata gruppen inom Facebook/META kallar jag den för: ”Mina aderton”. Det fungerade inte att gruppen är ”Privat” utan nästan hundra blev inbjudna till en privat middag en given dag senare. Det var alla långväga kommande, som behövde lite mat först före själva festen, som de var bjudna till – en Sång och Musikfest. De var de, som spelade och sjöng ur de arton. Hur detta fel uppstått kommer jag aldrig att fatta att nästan hundra utomstående blev inbjudna! Vecka efter vecka blir personer i mängd inbjudna av mig, utan att jag bjudit in dem.

Här kommer cykelkartan för mina föräldrars olika träffar innan deras giftermål. Av någon anledning blev de sju år från första gången ”det sa klick” och de gifte sig.

Jag sopar ju upp efter mig eller spolar av som sagt. Jag är snart vid vägs ände mänskligt sett. Den 20 mars har jag varit ute på nätet i 26 år men inte så länge under namnet: ”Gunnels plats i rymden”. Det namnet har inte jag hittat på. Innan dess var det debatter bland unga från 12 – 20+. Där tog jag mig bara in, som ett uppdrag ovanifrån att dela med mig av min kunskap till de unga, som inte brukade gå i kyrkan. ”Jag vet på vem jag tror,” som Paulus skriver men var inte inbjuden av ledningen för bibelsajten. Jag blev ett stort irritationsmoment. Styrde och ställde som begåvningen fungerade…

Tills jag blev avstängd på grund av ålder.

Där är vi nu, att jag som yngst bland sex syskon fick arton syskonbarn. Vi kunde ha varit sju men en ”gosse” i motsats till beteckningen ”flicka” föddes men dog år 1925. På den tiden talades det inte om något ledsamt. Så tyvärr för mig fick jag veta detta ute på byn, att det skulle varit en till hos Bergstrands.

I Sverige har vi yttrandefrihet och åsiktsfrihet men den är begränsad i flera sammanhang, då en bör tycka lika. Så har Svenska Kyrkan ändrat i sin beskrivning att samboförhållande är likvärdigt med äktenskap. (Det tål att kolla upp när och var detta skrevs i förhållande till äktenskap och parterskap.) Mina föräldrars äktenskap varade i 62 år. Deras förhållande till varandra och oss har hållit som föredöme under alla år. Jag tror på deras Gud och deras respekt för bibelns undervisning. Farmor höll fast vid EFS (Evangeliska frikyrkan) farfar anslöts sig till SMF (Svenska Missionsförbundet som ung) min mormor och morfar tillhörde SMF från början men var bibelläsare långt innan. Tro är inget en ärver. Alla har ett val att göra…

Gal 3:15-29 Svenska Kärnbibeln första versen i dagens…

”Arvet kommer genom tro
¹⁵Syskon (bröder och systrar i tron), låt mig ta ett exempel från vardagslivet (låt mig tala om mänskliga relationer). När ett förbund (testamente, en sista vilja) trätt i kraft, även om det bara så är ett mänskligt, kan ingen ta bort eller lägga till något.”

I Hebr 9:16-17 står det. ”Där det finns ett testamente måste det först tillkännages att den som har upprättat det är död. 17 Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.”

När Jesus dött på korset, blivit begraven, uppstått på tredje dagen och sen farit upp till himmelen och satt sig på Faders högra sida, så trädde hans testamente i kraft för alla som tror på hans namn. ”Tro på Herren Jesus, så blir du frälst!” Han är ORDET från Gud, som tältade bland oss. Jag behöver bara hålla fast vid hans ord för att få vara under hans beskydd.

Den trösten är det som jag vill dela med mig av.

”Jag sopar upp efter mig…”

Uttrycket lär vara mitt. Senare på Restad Gård, Vänersborg, blev detta citerat. Jag fortsatte att besöka det före detta mentalsjukhuset för att få berätta i Nu-tid hur det var att vara patient i Då-tid år 1956.

Den stora psykiatrireformen pågick på 80 och 90-talet. Medicinerna hade blivit så bra, att patienter med psykiska sjukdomar inte skulle behöva vara inlåsta längre utan kunde bo ute i samhället. I Trollhättan fanns kurser för den sjukvårdspersonal, som skulle komma närmast i omsorg – lite utbildning inom psykiatri. Detta är min formulering. Jag bad att få komma till en sådan kurs för att få berätta hur det var att vara patient. Det blev alla tre grupperna. I den första kursen började jag gråta på ett känsligt ställe. När jag fick frågan att komma till nästa kurs också bestämde jag mig för hur jag skulle komma över detta känsliga.

Och började gråta tidigare i berättelsen…

Läraren ville, att den tredje gruppen skulle få höra mig också. Min fasa hade varit hela tiden: ”Tänk, om det är en elev i kursen hemifrån! Hur skall jag hantera den skammen?” Så kom den dagen och mitt sista tillfället att berätta hur det var att vara patient på den mest oroliga avdelningen på mentalsjukhuset: David Bergstrands dotter från Norra Björke! Ja, så satt hon där på första raden framför pulpeten, där jag skulle sitta. Det var bara att erkänna bums, att nu är den skräcken ett faktum – en granne hemifrån skall lyssna!

Sjuttio år har gått snart men skammen finns kvar bland frikyrkofolk. Psykisk ohälsa talar man inte om! Om det händer är det mycket unikt som en lördag i Göteborg och Saronkyrkan. Mina vänner var där och lyssnade. Jag var mest förnärmad över att inte bli tillfrågad. Det är mycket känsligt att känna någon så frispråkig som jag är. Därför sopar jag upp efter mig på mig egen betalda bloggplats! Tack vare er, som läser min blogg, så kan jag läsa statistiken och se vilken blogg, som fått flest återkommande läsare. Detta är över 25 år i tiden. Så klart jag undrar varför när jag läser igen vad jag skrivet.

Har jag rätt att dra en slutsats, att om Jonas Gardell har en egen teologi ”Om Gud” och ”Om Jesus”, så kan väl jag också få ha en egen teologi om skökan, äktenskapsbryterskan och mannen?

P.S. Några timmar senare:

Universums Skapare är EN. Roten är EN. Källan är EN. Han är EN och jungfrun, skökan eller äktenskapsbryterskan är alla kallade. De som säger ”JA” till hans kärlek blir utvalda. ”…frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. De har burit ut hela sin historia och gjort den läsbar för de flesta. Kvar är mitt eget ansvar att förhålla mig till denna inbjudan. Mitt ”JA” skall vara ett ”JA” och mitt ”Nej” ett ”Nej”. Vad därav är är av ondo. Enligt Jesus. Det finns ingen Gud som är lagom passande. Påstår jag, att jag inte syndat så gör jag honom till en lögnare och sanningen är inte i mig. Omvändelsen behövs varje dag. D.S.

Jag spolar av nu

Det uttrycket har jag haft länge på META/Facebook. Jag varierar med att jag sopar upp efter mig. En ingift i min socken sa en gång och skrattade:
”Om en skulle bli arg på Gunnel, finge en vara arg jämt.”

Här är en gammal blogg-post med löfte om att få citera en lång dialog på nätet i början av 2000-talet. Då var det heta debatter. Och jag var arg ofta, för det var roligt att reta bibeltroende. Med Annika blev det mycket givande dialog…

Den som följt min blogg vet att förbundet mellan HERREN och en man, familj, släkt upprepades tills Jakobs kamp med den okände blev något nytt – ett ISRAEL. Jakob släppte inte taget med mindre än att bli välsignad.

En och en får vi kämpa i natten och hålla fast vid honom som kämpar med oss. Till dess vi får välsignelsen…

Defragmentering

I SKUGGAN AV HANS KANAF – Skrivet av Immanuel Graaf

I SKUGGAN AV HANS KANAF

I Profeten Malakis bok, sista skriften i GT, ser vi löftet om den HERRENS budbärare som snart skall komma med ”läkedom under sina vingars skugga”;

”För er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar.”

Det hebreiska ordet för ”vinge” som används här är כָּנָף – kanaf.

Ett ord som på en och samma gång betyder vinge och hörn, skydd och ytterkant.

Det är fågelns vinge som breder sig över sina ungar men det är också hörnet av manteln, där tzitzit hänger, trådarna som minner om förbundet.

I Israels liv var kanaf inte ett abstrakt ord. Det var konkret. Synligt. Bärbart. Den rättfärdige bar påminnelsen om budorden vid sin mantelfålls hörn. Lydnaden hängde bokstavligen från hans kropp. Och Malaki proklamerar att där, just där – vid kanaf – skall helande finnas.

Så möter vi henne.

En kvinna som burit sitt lidande länge. Livet hade sakta runnit ut ur hennes kropp, hennes blod har obevekligt läckt undan för undan trots att hon spenderat all hon ägt och haft på att söka bot när och fjärran för sin åkomma. En tragisk sjukdom som gjort henne socialt och rituellt ”oren” så att hennes liv utspelats i samhällets yttersta marginal.

Men så hade hon hört talas om denne förunderlige unge rabbin som just nu var på vandring genom hennes by och hon tänkte;

”Om denne man är den Rättfärdige – om Malakis ord är sanna – då räcker det att röra vid hans mantelfåll, vid hans KANAF”

”Då kom en kvinna, som i tolv år haft blödningar, bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel.” (Matt. 9:20-22)

”Om jag så bara får röra vid hans kläder, blir jag botad.” (Markus 5:23-24)

”Hon rörde vid hörnet av hans mantel, och genast upphörde blödningen.” (Lukas 8:43-48)

Kvinnan hade närmat sig Jesus bakifrån och rört vid tofsen på hans mantelfåll och genast hade blödningen stannat.

”Vem rörde vid mig?” frågade Jesus. Och då alla teg, sa Petrus: ”Mästare, det är ju så många som knuffas och tränger sig på överallt.” Men Jesus sa till honom: ”Någon rörde vid mig, för jag kände att det gick ut kraft från mig.”

Det var en vidrörelse full av tro och längtan som direktkopplade till Jeshuas kraftfält.

När kvinnan förstod att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Sedan berättade hon inför alla varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.

Då sade Jesus kärleksfullt med ömsint röst till henne:

”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid.”

När vi nu betraktar bilden – hörnet av manteln, de slitna trådarna, handen som tvekar men ändå sträcks fram – ser vi något mer än en historisk scen.

Vi ser hur profetians poesi blir kropp.

Hur ordet kanaf får hud, tyg och beröring.

Hur Jeshuas hela kropp och klädnad var lik en mäktig generator som härbärgerade Guds Andes skapande helande dynamiska kraft så att den strålade ända ut genom hörntofsarna på hans klädnad.

Hur Gud inte längre bara skyddar ovanifrån,

utan låter sitt helande hänga lågt nog för att nås av den lidande nedböjde, den ”orene” marginaliserade som i ödmjuk bedjande tro sträcker ut sin hand efter hjälp och bot, som i tro dristar vidröra denna högheliga vandrande kraftkälla, Guds levande Förbundsark.

Detta är trons djärvhet: att våga tro att helighet inte drar sig undan den orene utan låter sig vidröras – och i beröringen blev hennes värld hel – tikkun olam. Och så blir även din och min.

Ännu finns det helande under hans vingar.

I skuggan av hans kanaf – כָּנָף

Trettondedagen

Idag finns denna text i den app jag använder från ”Anta Utmaningen” via Facebook/META. Det är ur Svenska Kärnbibeln och ”En kvart om dagen”:

”Matt 2:1-12

Visa män från öst

Något slags fenomen inträffar på stjärnhimlen omkring Jesu födelse. Detta gör att stjärntydare från öst beger sig till Judéen. Stjärnan verkar försvinna för att på nytt visa sig sedan de kommit fram till Jerusalem, se Matt 2:9.¹[Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han misstog sig med några år vad gäller Anno Domini som betyder ”Herrens år” på latin. I dag menar de flesta forskare att Jesu födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr.]

Nu när Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid [han regerade 37-4 f.Kr.], kom visa män (astronomer – gr. magos) från öst (länderna där solen går upp) till Jerusalem. ²De sa: ”Var är den judiske kungen som har fötts? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe (hylla, vörda) honom.”

[Bibeln nämner inte hur många de vise männen var. Enligt den tidiga kyrkans tradition var de tolv förnäma män, kanske judiska ättlingar till Daniel som blev ledare över ”alla visa” i Babylon, se Dan 2:48. De har också med sig tjänare och lastdjur så det är en hel karavan som anländer till Jerusalem.

Det har nu gått en tid sedan Jesu födelse och familjen bor i ett hus, antagligen i Betlehem, se vers 11 som refererar till ”huset”. De har också varit i templet, se Luk 2:22-38. Enligt 3 Mos 12:2-4 skulle detta ske fyrtio dagar efter födseln. Om de vise männen färdats från Babylon var det en sträcka på ca hundra mil, men det kan ha varit det dubbla om de kom genom öknen från Persiska viken, vilket tog ca två till fyra månader. Jesus är åtminstone några månader gammal, antagligen omkring ett år när de kommer till honom. Detta kanske kan förklara varför Herodes lägger på ett extra år till den beräknade åldern och för att vara helt säker på att röja Jesus ur vägen dödar alla barn under två års ålder. Det är värt att notera att de vise männen inte frågade efter den nyfödde prinsen, vilket ju hade varit det naturliga om det fötts ett barn hos kung Herodes. De frågar efter kungen som har fötts. Ända från början var Jesus kung!]

³När kung Herodes hörde detta blev han upprörd (oroad, förskräckt) och hela Jerusalem med honom. ⁴När han samlat alla översteprästerna och de skriftlärda bland folket, frågade han dem var den Smorde [kungen] (Messias, Kristus) skulle födas. ⁵De svarade: ”I Betlehem i Judeen, för så här talade [skrev] profeten [Mika 5:2]:

⁶‘Du Betlehem, i Juda land,
du är på inget sätt den minsta bland härskare i Juda,
för från dig ska det komma en härskare (ledare)
som ska vara en herde för mitt folk Israel.’ ”

Redan 3500 f.Kr. började sumererna i Mesopotamien observera stjärnorna. Omkring 1200 f.Kr. hade babylonierna vidareutvecklat konsten och tagit fram en stjärnkatalog. På bilden är en av de fem lertavlor från Babylon med inskriptioner i kilskrift som förutsäger Jupiters bana med avancerade matematiska modeller. Dessa hittades på 1800-talet och dateras vara tillverkade 350-50 f.Kr.⁷Herodes kallade sedan i hemlighet till sig de vise männen för att ta reda på exakt hur länge stjärnan hade visat sig. ⁸Sedan skickade han dem till Betlehem och sa: ”Gå och sök noga efter (forska i detalj kring det som rör) barnet, och när ni [kan ha] funnit honom, meddela [då] mig så att jag också kan komma och tillbe [rapportera det till mig på ett sådant sätt att även jag – när jag kommit dit – skulle vilja hylla] honom.”
⁹Efter att ha lyssnat på kungen begav de sig i väg. Stjärnan som de sett gå upp (i öst) visade sig på nytt och den gick före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. ¹⁰När de såg stjärnan uppfylldes de av mycket (sprudlande, översvallande) stor glädje.

[Fenomenet var inte uppenbart för gemene man, se vers 3-4. Inte heller hade stjärnan varit synlig hela tiden under den tidsperiod på omkring 2 år som omtalas, se vers 9 och 16.
    Ett märkligt himlafenomen ägde rum år 7 f.Kr. De två största himlakropparna, Jupiter och Saturnus, passerade väldigt nära varandra – inte bara en gång, utan tre gånger samma år (29/5, 29/11 och 6/12). En lertavla som hittats 5 mil norr om Babylon hänvisar till detta trippelfenomen, som alltså var känt för babyloniska astronomer redan på 300-talet f.Kr. Planeterna möts i stjärnbilden Fiskarna – ett tecken som var förknippat med just Judeen. För stjärntydarna måste detta ha signalerat att något stort var på gång – att en kung skulle födas. Även under medeltiden pekade flera judiska rabbiner på detta tecken för Messias födelse. Denna stora konjunktion som senast var möjlig att beskåda år 2020 och dessförinnan 1226, 431 och 372 e.Kr., uppträder nästa gång år 2080.
    Kinesiska källor beskriver att man observerat en komet med framträdande svans år 12, 5 och 4 f.Kr. Den judiske historikern Josefus berättar att en komet – numera känd som Halleys komet – under flera dagar år 12 f.Kr. stod stilla över staden Rom i samband med Markus Agrippas död. En kometsvans kan just tyckas peka mot en speciell plats på jorden. Det finns även asiatiska astronomiska observationer av ett starkt och stillastående sken (en supernova) mellan 10/3 och 7/4 år 5 f.Kr.
    Även om det skulle finnas en naturlig förklaring till stjärnan som ledde fram till platsen där Jesus föddes, så går det inte att bortse ifrån att allt detta var speciellt koordinerat av Gud själv – han som utstrålar ljus och härlighet, och precis som han ledde Israels folk fram och stannade över vissa platser, se 2 Mos 13:22; Hes 10:18, så visar han nu vägen fram till sin älskade Son.]

¹¹När de [vise männen] kom in i huset såg (fann) de barnet (ett barn i koltåldern – gr. paidion) [antagligen omkring ett år, alltså inte längre ett spädbarn – gr. brephos, se Luk 2:12] med Maria [Mirjam], hans mor, och de bugade sig (föll ner på knä i ödmjukhet) och tillbad (hyllade) honom. När de öppnat sina skattkistor bar de fram (offrade de) gåvor till honom [Jes 60:6]:

guld [2 Mos 25:17; 1 Kung 10:18 – talar profetiskt om Jesu kunglighet] och
rökelse [står för väldoft i ett offer – talar profetiskt om Jesu syndfria liv] och
myrra [användes vid balsamering – talar profetiskt om hans död].

¹²Efter att ha blivit gudomligt instruerade i en dröm att inte gå tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. [Verbformen antyder att de vise männen hade sökt Guds ledning och att de fick svar i en dröm.]” Slut på citat ur Svenska Kärnbibeln.

Året 2026 kommer att bli ett bibelår! Vilka möjligheter vi har fått med Svenska Folkbibeln, B2000, Svenska Kärnbibeln, Steg för steg Studiebibel och flera andra. Svenska språket räcker långt!

”I Jesu namn”

Säg JA till LIVET

Nyårsaftonen den 31 december 1969 gick över till en ny dag. Jag var inte barnvakt längre. Mamman till barnen hade kommit hem från nyårsfirande med mina kristna vänner. Det var dags för mig att åka hem. Jag hade bil på den tiden.

Innan dess gav hon mig ett meddelande, som fick rakt motsatt effekt i mitt liv. Jag lever inte i en ”ofrivillig ensamhet”. Den blev mer eller mindre påtvingad mig på grund av en felaktig, grym diagnos år 1956. Efter den konsekvensen av behandlingen och diagnosen, ville inte jag gifta mig och eventuellt få barn. Den psykiatriska stämplingen av en mentalsjukdom är ärftlig. Skräcken för vad jag sett och läst på var förlamande. Hennes budskap var, att hon var med barn igen och igen. Precis som min mamma varit och jag fått livet som gåva.

I denna situation var det inte lämpligt att bli glad över att ett litet barn var på väg! (Hon undrade om jag var klok, som såg livet som en gåva.)

Min längtan efter barn gick aldrig över ens efter fyllda 90 år. Jag är abortmotståndare och vill säga JA till LIVET. Det är bara Gud, som kan tända ett liv eller släcka. Det är bara Skaparen, som kan sammanväva i foster till ett barn och foga ihop benen. Satan försöker kopiera livet men misslyckas totalt.

Snart skall Satan bli bunden för gott och nerkastad dit han hör hemma.

”I Jesu namn” brukar det stå i en viss almanacka av litet format med predikotexter angivna. Året är 2026…

Personligt eller privat Del 2

Nu citerar jag mig själv från en av vännernas tidslinje i META före detta Facebook. Vi träffades på en INTERNATIONELL FILM FESTIVAL år 2015. Hon frågade nu på META vad som är viktigast för oss efter att ha återgett en gammal berättelse med bild av mycket snö dessutom. Alla hennes vänner fick frågan. Mitt svar blev:

”För mig är julen absolut det viktigaste att komma ihåg att Gud sänt sin Son Jesus till alla människor. Han stannar inte i ett baby-stadium för mig. Vi har haft en relation han och jag hela mitt 90-åriga liv, eftersom min mor suckade för mig hela havandeskapet. Det var den svåraste depressionen på 30-talet med arbetslöshet och inga pengar men många barn att mätta. Jag är nummer sju.”

”Säg JA till Livet!” Den kampanjen dog ut eller finns det någon som minns hur synad Elisabeth Svantesson blev, därför att hon varit med i denna kampanj? Var hon lämplig som minister?

Får jag skriva, att jag är innerligt tacksam för livet, att det inte fanns sådana frågor hos barnmorskorna som:

”Vill du ha abort,” år 1935.

Denna bild illustrerar syftet med filmfestivalen. Det finns människor som sjunger ändå trots svåra, destruktiva upplevelser inom mentalsjukvården. I USA startade en rörelse kallad: MAD IN AMERICA (www.drivinguscrazy.com). Sen starten finns motsvarande i Sverige.

Jag har en stor blandning av minnen från olika epoker av livet. Det trauma som drabbade mig i 20 års åldern har påverkat hela mitt liv och valen som jag gjort. Men allt hör ihop. Det fördolda livet i Kristus med ande, psyke och kropp.

Analys

”Det fattas ord,” sa hon efter att ha läst mitt manus. Märkligt då jag pratar stup i ett och avbryter andra i deras försök att få säga något.

Så här är det, att jag aldrig gått någon skrivarkurs ens. Andra har visat på att jag ofta har syftningsfel. Det är försent med en kurs i svensk grammatik. Så skrev jag en rubrik: ”Guds gåva är det” men inget i texten syftar på denna. Kung Salomo fick önska vad han ville, eftersom han ville gå i sin far kung Davids fotspår. Hur såg det fotspåret ut? Då kan man undra om inte det var krig och åter krig. Kung David hade ju blod på händerna enligt Gud.

Så föreslog jag ett kapitel i bibeln som fortsätter i vers 16 med orden: ”Vid den tiden kom två skökor till kungen och trädde fram inför honom.”

För mig säger denna upplysning väldigt mycket men den är tagen ur sitt sammanhang i Israels historia! Bloggen är också tagen ur hela mitt sammanhang under 25 år. Det var när NT81 kom ut, som jag blev så intresserad av Jesu fortsatta släkttavla i Matteus kapitel ett. Varför var bara fem kvinnor nämnda vid namn och männen fick sönerna? Vad var det för märkligt med skökan Rahav? 1 Kungaboken kapitel 3 har med både en och två skökor. Ester var ingen sköka. Hon var judinna men så vacker, att hon en gång blev utvald i en skönhetstävling bland tusentals sköna kvinnor. Att komma inför en konung med sin begäran var inte för vem som helst! Då rakt inte för skökor!

Så jag angav till helt kapitel i Hesekiel kapitel 23 med två skökor i förhållande till urtidens Gud och Skapare och ende Gud för ett utvalt folk – ett folk som fått ett löftesland men blandade ihop sig med deras sätt att leva och tänka. Det stora kung Davids rike föll ihop och gick sönder under kung Salomos tid. Var det han som var vis?

Vilket syftningsfel! Han hade bett till Gud om vishet och förstånd att kunna leda som kung och fick en gåva som aldrig kunde bli större. Guds gåva är det med visheten. Guds tankar är det med trohet mellan en Gud och ett folk! Allt annat är äktenskapsbrott. Kroppen är ett tempel åt den helige Ande. Att sälja den åt andra gudar är likt skökans väsen.

Min förra blogg är en utmaning att tänka till. Vem är alla gåvors givare? Kan Gud ångra sina gåvor? Kan vem som helst få gå inför en kung i våra dagar?

Jag för min del har vädjat i åratal om upprättelse inför myndigheter och sjukvård. Det var bara Jesus, som tog sig an min sak och upprättade mig helt och fullt.

Jag är ingen fostermamma! Jag är en rätt mamma. (som ett litet exempel.)

31 december år 2025- Redigerat

Det är bara jag som har facit till mitt eget liv. Ingen kan ta ifrån mig mina känslor. Därför är jag så innerligt tacksam för bibelns budskap och Guds gåva genom evangeliet om Jesus vår Frälsare. Det är nåd alltsammans, att jag fick en sådan hunger efter bibelns sammanhängande budskap som ung och innan övergreppen hände i mitt känsliga psyke. Jag läste med ögonens hjälp och hjärnan lagrade. Texterna flyttades ner till hjärtat efterhand och under Andens undervisning. Nu är jag 90 år och lite mer intresserad av årtal. Jag vågar dra slutsatser och brottas med texter. Gud ångrar inte sin kallelse och sina nådegåvor. Men det går inte att blunda för att det går att missbruka ett förtroendekapital, som den vise kung Salomo gjorde…

Guds gåva är det…(inte Salomos vishet)

Nu gäller det! Alla bibelverser och bibelsammanhang, som flyter runt skall få sin plats i hjärtat oavsett vad biologin säger, att de finns i hjärnan. Tanken som finns i hjärnan kan bli havande och föda synd – vad gör jag med den?

Häng med en stund och en stund sen för nu får tankarna virvla runt obehindrat över hela bibeln. Och det finns en sökruta för enskilda ord en sköka och två skökor till och med. Står det så? Ja, det står så!

1 Kungaboken kapitel 3 har jag läst hela kapitlet och skulle helst vilja kopiera men det fungerade inte för mig. Svenska Folkbibeln tillåter så lång kopiering bara deras namn är med och Svenska Kärnbibeln också.

Det är en världskänd berättelse om den vise kung Salomo, som fick besök av två skökor. De hade bott i den enas hus där först den ena födde en son och sen den andra. En natt dog den förstas son. Hon hade legat på honom och tog det döda barnet och la det hos den andra skökan. Där tog hon hennes son och det blev morgon. Morgonen avslöjade vad som hänt under natten. De blev osams och måste gå till den vise kung Salomo. Han var känd för att kunna skipa rättvisa. Båda yrkade på att sonen som levde var deras.

Undra på att någon ansåg att Gamla Testamentets texter, när B2000 kom ut år 1999 i advent, borde förbjudas! För barn i vart fall…

Nu är det som det är. Inget får läggas till och inget får ta bort från Guds ord. Kund Salomo föreslog att dela på det levande barnet med ett svärd hälften var för skökorna.

Då blev den kvinnan, som var mor till barnet och älskade det så förtvivlad att hon sa till kung Salomo: ” Min herre, ge henne barnet som lever. Döda det inte!”

Den andra sa: ”Det skall varken vara ditt eller mitt. Hugg itu det.”

”Då tog kungen till orda och sa: ”Döda det inte! Ge henne det levande barnet. Hon är barnets mor.”

Kung Salomo var född i ett äktenskapsbrott. Hans far kung David hade sett till att den vackra Batsebas man Uria skulle ställas först, där striderna var som hetas, så att han dog. Batseba var inte kung Davids hustru utan soldaten Urias. Ändå visar bibelns berättelse, att Gud lovat en kung av evig tid ur kung Davids hus. Var det så Gud tänkt genom både äktenskapsbrott och skökors sätt att leva?

Hesekiel kapitel 23 har rubriken:

Äktenskapsbryterskorna Ohola och Oholiba

Följ med framåt i tiden i de tolv stammarnas strider om löfteslandet, som var noga uppdelat i elva delar plus det stora tempelområdet för leviterna. Det var inte tänkt med svärd! Det var inte Guds mening ändå längre fram i tiden:

”Hugg det levande barnet mitt itu och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.” 1 Kung 3:25 (SFB98)

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud – både judar och samarier, både judar och hedningar, som vi räknas som. Den stora visdomen i kung Salomo var inte hans utan en gåva av Gud. Av nåd är vi frälsta och det inte av oss själva. Guds gåva är det. Bibelberättelserna kan få flytta ner från hjärnan till hjärtat.

Den levande sonen…

Vem är han? En gång var Maria den rätta modern. Också genom hennes själ gick det ett svärd.

P.S. Julen 2025 är över. Det har gått många dagar sen jag vågade skriva denna post om visheten från Gud, som gåva till kung Salomo. Nu har vi flera bra bibelöversättningar till svenska språket och Studiebibeln och Svenska Kärnbibeln. Det finns ingen ursäkt för att inte studera Israels historia bland alla andra folk med andra gudar. I Nya Testamentet står det att sin kallelse och sina nådegåvor kan Gud inte ångra. Vart tog då kung Salomos vishet vägen, när kung Davids stora rike föll isär och vi har årtal på allt i fortsättningen! Finns det ingen som vill läsa Hesekiel kap 23 om de två skökorna? Det kommer ingen kommentar, ingen fråga om hur jag tänker. Jag ser däremot i statistiken en hänvisning till att jag varit intagen på Restad Sjukhus som ung. https://gunnelsplats.com/2015/08/19/humor/

Guds gåva är det med visheten till kung Salomo. Guds gåva är det, att han inte kan ångra sina gåvor men människor kan gå ur sin uppgift. Gud vill inget hellre än att få sluta ett evigt förbund genom ende Sonen Jesus Kristus.

”Vet ni inte, att den som går till en sköka blir ett kött med henne?” D.S.

Änglarna har anlänt…

Det kom ett SMS med texten: ”Änglarna har anlänt”

Det var julen 1956, när det kom en liten ask med många små änglar och ett brev i botten av asken. De var sex eller sju till antalet och hade olika kjolar. Avsändaren var missionären Greta Anvill i Svenska Missionsförbundet. Hon och hennes man Elis hade måst lämna Kina, när förföljerna mot kristna var för stor. Hon var änka och 55 år och jag 20, när vi möttes på ett pensionärshem för missionärer år 1955.

Det första som mötte mig i välkomshälsning var genom Kongomissionären Gustav Adolf Hult han förklarade:

”Tro nu inte, att vi är några änglar här!”

Vilken besvikelse! Jag trodde ju att missionärer var det närmaste himlen som man kunde komma. Och där skulle jag lära mig matlagning och annat innan provelevtiden på Sahlgrenska Sjukhuset. (Början på en utbildning till min dröm.)

Proven har inte slutat och de små änglarna började jag att ge bort i min tur per brev. Innan hade jag frågat mottagaren: ”Klarar du att att emot presenter?” Det var en pytteliten bränd lerklump, som jag ville ge henne – ett lamm ur en julkrubba. Det var som tack för en värdefull utställning om blodgivning på Medicinhistoriska museet i Göteborg. (Det finns en länk om utställningen.)

Efter tio år på Facebook kom erbjudandet att få köpa en bok som sammanfattning av mina inlägg och de bilder jag bjudit på. Där finns Gretas änglar med. När min far David inte kunde gå i skogen längre och se ut julgran, eller om han ledsnat totalt på att sopa upp barr, så gjorde han en långsmal låda och satte julgransbelysningen i. En likadan fick jag i present att ha i Hammarkullen. Då visste jag inte hur intressant det kunde bli med små änglar!

Vem äger våra minnen? Inte visste jag, att jag bjudit så generöst av mina under tio år på FACEBOOK. Nu är det som det är. Jag köpte deras erbjudande och kan njuta av en tjock bilderbok.

Det är inte bara änglarna som är med i den minnesboken. Korset är med också både en och flera gånger. Syskonbarnen som små har fått klättra upp på Hunneberg tillsammans med mig för att få se utsikten och ”hela Sverige” som en från Danmark sade.

”Om man fotograferar svart/vitt skall det hända något i bilden,” sa en till mig. Det var inte bara att fotografera stenras vid foten av Hunneberg eller en kurvig skogsväg. Så jag fotograferade ett barn en gång, som gick framför mig och nedför berget under ett lutande stort stenblock. Men det blev både för mörkt och för ljust i olika delar – över och underexponerat och lite oskärpa. Det fick ligga i pärmen med negativ under fem år. Ingen idé att jobba i mörkrum med så dålig kvalitet. Det jag inte visste var att sprickorna i bergväggen till höger bildat ett kors. Där fanns fler sprickor som bildade två mindre dessutom. (Det finns länk till det.) Äger Facebook mina minnen? Äger WordPress mina bloggar?

Som skrivet och berättat förut så tog jag fram negativet en dag och gjorde i ordning mitt mörkrum för att framkalla minnet. Det var bara barnet jag väntade att få se först genom att vagga fotovätskan. Det som kom fram först var korset genom sprickorna…

Det som kom sen var sången:

JAG ÄR med er alla dagar intill tiden ände.

”Glöm inte bort att änglarna finns att dom är här för se hur du har det. Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns. Glöm inte bort att änglarna finns.”

Glad advent år 2025

Säd och vin och olja

Dessa är ord som återkommer tillsammans i bibeln flera gånger. En gång för längesedan fanns en rabbin i Göteborg, som föreläste i Smyrnakyrkan om dessa ord. Det var intressant.

Ande själ och kropp är begrepp som återkommer i ett sammanhang eller var för sig många gånger. I datavärlden måste en kunna kontonamn, E-postadress och lösenord tillsammans på rätt sätt i rätt sammanhang. Annars blir en utestängd och kan inte logga in. Datorn gör inga fel och kommer ihåg allt. Så jag har varit både utestängd och innestängd under mitt långa liv. Ansvaret är mitt och röran blir min, då jag tänker sätta mig fri och vill vara obunden.

Nu är vi tillsammans igen och mänskligt sett har ett par veckor på oss till nästa uppehåll med mitt bloggande. Var gärna med i samtalet! Så svårt är det inte att logga in och skriva en kommentar? Jag har ingen som korrekturläser eller frågar om hur jag menar. Nyss hittade jag ett sakfel, som jag inte sett.

Juda var svärfar till Tamar och inte Jakob!

”Rannsaka eder själva huruvida I ären i tron.” Kan det vara rätt citerat ur 1917 års översättning? Kan det vara så, att jag i min höga ålder är mest präglad av den översättningen? Kan det vara så, att i mina tonår var det inne att lära bibelverser utantill? Sen efter år 2000 trodde jag, att det gick att påverka 12-20 åringar med dem på bibelsajten? Svenska Kyrkans Unga, Salt och Bibel 2000 var ansvariga. Skall jag skämmas över hur jag misslyckades med min insats i debatter? Det fanns ingen referensram till mitt kunnande. De unga kunde hur en umgås via datorer och jag var helt okunnig. Jag blev arg. De tyckte om det.

Hur undervisar en utan en bibel och utan förkunskaper på nätet? Så kom min blogg till – en egen plats där jag fick berätta på mitt sätt i text och foto. Kvar har jag en doktorsavhandling från de första åren ute på nätet som gåva av författaren:

”Bibeln på mina egna villkor…”

Där är vi alla nu, att den ena bibelöversättningen efter den andra kommit ut med förklaringar eller som studiebibel. Ja, det finns spel också för att lära in kunskaper och namn. Det finns hur stora möjligheter som helst att skaffa kunskap om historiens Gud och den han har sänt sin ende Son Jesus Kristus vår Frälsare.

(Meningen nedan klarar jag inte av att ta bort. Det är WordPress som bjuder på förslag att förbättra en blogg.)

Dagligt skrivförslag

Om du var tvungen att sluta med ett ord som du använder regelbundet, vilket skulle det vara?

Visa alla svar

Repetition av ”Huset som blev ett hem”

(Jag letar efter bloggar som är skrivna före WordPress, när jag lade ner arbete på mindre storlek på foton och trivdes med mallen. Sen låste jag mig ute och klarade inte att nå dem i USA på svenska språket. Till slut blev det ny mall, som jag inte trivs med. Snart skall jag ge upp efter 25 år ”ute på nätet”! Bibeln hör ihop! Ja, vi tycker olika men vi skall inte plocka isär den efter vår vilja med några favoritversar.

Jag rekommenderar boken ”Mästerverket” av Per Ewert)

Gott Nytt ÅR vill jag önska dig som läser min blogg. Den är ”självgående” hur nu den tekniken fungerar. Gott Nytt År önskar jag min mentor Rose-Marie Harrysson, som började den och valde system. I högerkanten kan jag följa vilka bloggar, som varit aktuella dagen efter. (Det övergår mitt förstånd att kunna läsa bloggar jag inte kommer ihåg att jag skrivit.)

Gott Nytt År mina vänner från Räddningsmissionen! Jag fick chans på nyårsafton att hålla en andakt. Under fem minuter talade jag om allt på en gång och rörde runt dåtid och nutid, som aldrig förr.

Här kommer vad jag ville ha sagt egentligen – ungefär. Nu tar jag hjälp av de gamla bilderna hemifrån Norra Björke. Sågverket startade ungefär år 1917. Då var det en stor storm och skogarna var överfulla av nedfallna träd. Järnvägen Nossebro – Trollhättan invigdes några år tidigare och ett samhälle växte upp. Den ena industrin efter den andra kom till.

Som barn på 40-talet har jag följt detta sågverk. Huset som blev mitt hem syns på fotot och är i byggnadsställning.

Sågbacken år 1919 foto George Lindahl

En gång på 70-talet var det en pastor från Näsåker Eric Nilsson, som hade bibelstudier för oss i KÄLLAN. Källan kallades vår arbetsgemenskap och vårt uppsökande arbete bland unga. Eric Nilsson hade sin försörjning som sågverksarbetare och predikade på fritiden. Därför fastnade hans beskrivning av uppbyggnaden av tabernaklet mycket tydligt. En bräda blir inget tabernakel. En sten blir inget tempel. Tillämpningen är att en församling kan inte byggas av en bräda. En kyrka kan inte byggas av en sten.
(På en karta lär det ha stått:”Kapell = mindre gudligt hus i trä”)

Missionskyrkan foto Henrik Falkenberg

Missionshus och kapell byggdes ungefär samtidigt som samhällen växte upp. Missionskyrkan i Norra Björke var nästan färdig år 1919 men invigdes inte förrän år 1921. Början på min andakt var nog bra, att varje enskild medlem är upprättad och har fått en grund att stå på. Vi kommer från olika kyrkor och samfund i KÄLLAN-gänget. I en storstad, där många flyttar in från olika platser i landet, finns många kyrkor att välja på. Huset vi bor i kan bli ett hem för många. Hälften av gruppen som samlades nyårsafton hade bott i storfamilj på 70-talet.

Västbjörke Nilsgård år 1920

Mitt föräldrahem var byggt på torpargrund och såg ut som på fotot, när min far köpte det år 1920. När familjen växte och växte behövdes mer än en liten vrå som potatiskällare under ett av hörnen. Det blev tvunget att gräva under nästa hörn. Då kom en hörnsten loss och hela hörnet av huset höll på att rasa. En gammal tant i andra våningen upplevde detta mycket obehagligt. Det var hennes ”hem” som kom i gungning.

Så går mina tankar. Min far var verkmästare på en möbelfabrik och jag har som barn och ungdom följt bräderna från stockar till torkade, sågade efter mått och hyvlade brädor. Det är inte vanligt längre med bibelstudier som tillämpning av ritningen till tabernaklet. Varje bräda skulle ha två tappar. Varje bräda skulle ställas upprätt på två fotstycken av silver. (2 Mos 26:18-19) Ändå håller ritningen fortfarande för bygge av en kyrka eller församling. Det räcker inte med en medlem! Det blir ingen församling utan upprättade medlemmar! Det finns ingen kollektivanslutning! En och en måste ta emot den givna grunden för en stabilitet. Det är ingen torpargrund med lösa stenar.
”Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd Jesus Kristus.”
1 Kor 3:11

Joh 1:14 ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss,* och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.”
Fotnot vers 14. bodde bland oss: Ordagrant: ”tältade bland oss”. Tälthelgedomen, tabernaklet, var i det gamla förbundet platsen för Guds uppenbarelse (2 Mos 25)

Ja, jag har bloggat om detta tidigare. Nu är det mer aktuellt än någonsin med alla hopslagningar av kyrkor och samfund. Brädorna i tabernaklet skulle ha ett visst mått varken bredare eller högre. Det är försoningen, som är förebildad i fotstycken av silver enligt mer än en bibelforskare. Bibelns ord är lästa och prövade genom alla tider. Traditioner kan växla. Olika tolkningar kan betonas olika mycket.

”Summan av ditt ord är sanning och dina rättfärdiga domslut är eviga.”
Ps 119:160

”Herren tal är ett rent tal likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.” Psaltaren 12:7

Det var inte alls tänkt att predika bland vännerna på nyårsafton. Jag bara berättade, att jag skäms över att min fina Svenska Folkbibeln ser lika oanvänd ut nu som för 15 år sen. Under dessa år har jag hellre läst och deltagit i olika debatter via datorn. (Märkligt att det är mycket lättare att förstå bibeltexterna som de står än olika tolkningar.)

Huset som mina föräldrar köpte var tomt och ödsligt från början. Detta förvandlade de till ett hem genom deras tro på Gud, Jesus, Anden och bibeln. Det kändes i luften ordlöst. Det var i söndagsskolan, som de satte ord på var de hämtade sin kunskap. Visst har alla brädor olika teckningar, karaktärer men hitta på någon ny grund går inte för bygget av en församling – eller en kyrka.