Blås liv i elden

Trenderna växlar. Jag hinner inte med. Går i ultra-rapid. Stapplande gång…

”Det var då det,” sa min kusin, när jag påminde om att hon tvättat alla mina fönster åt mig. I förbifarten till Hönö…

Det var inne att ha blogg en gång. Sen kom snabbare system. Allt gick för fort och jag kunde inte bromsa något! Framför allt inte sången i våra frikyrkor. Samma ackord, samma ord tills jag inte orkade hänga med längre. Unga hänger i kyrkorna på fredagskvällarna. Det gick inte att bromsa någon. Och jag satte mig på tvären. Där sitter jag nu.

Tills jag kom på att hålla ett bibelstudium i en tom kyrka med ledig talarstol. Mer aktuellt än någonsin med frågan: Kan en kyrka dö? Så läser jag på Facebook idag: ”Halleluja! Äntligen ett missionshus till försäljning…” Visserligen för runt 3 millioner kronor och ett himmelsk rum. Men ändå?

Då vill jag ropa ändå högre: Ta fram sångböckerna igen och sjung de gamla sångerna! ”Friköpt jag är men ej med silver Återlöst men ej med guld. Det är Guds Lamm, som genom blodet har befriat mig från skuld.”

”Ritningen till kyrka/församling finns i bibeln” och bibelstudiet på Youtube.

Där finns hänvisning till tabernaklet i öknen. Där finns alla tecken för framtiden vad allt står för. Det var de gamle bra på och sjöng om i psalmer och sånger. De kunde språket, som gått nästan förlorat och kraften i tro på blodet.

Elden fick aldrig någonsin slockna då. Det skall den inte nu heller.

Vart är vi på väg?

Plötsligt tycker jag att utvecklingen är otäck. Facebook har kartlagt allt jag skrivet och kan plocka fram bilder sju år tillbaka. Dörren till min blogg gick i baklås, när jag var så smart, att jag prövade en ny men gratis blogg med den senaste rundgången: användarnamn, kontonamn och lösenord. Ja, så fick jag en ny blogg och den gamla gick inte att komma åt.

Nu när den gamla är öppen igen så kom jag av mig. Slutade prata spontant för mig själv rakt ut i luften…

Det som var och är av värde tål att upprepas. Jag vandrar i olika bibeltexter på vägarna eller i bergen bland grottor. En av personerna är jag oavsett i vilken tidsålder vi befinner oss. Så har jag med min gamla systemkamera med lösa objektiv. Så mycket lättare sen att minnas när bilderna är framkallade. Eller i vart fall lite lättare.

Just idag är påsken redan över och alla Jesus lärjungar är i chocktillstånd. Allt är kaos och två av dem tror att det går att komma ifrån detta trauma. De lämnar Jerusalem. (Lukas kap 24:13-31) En heter Kleopas. Så den andra lärjungen är jag. När en främling närmar sig undrar han vad de pratar om och varför ser de så bedrövade ut? De tar tillfället och frågar honom hur han kunde vara ovetande om vad som hänt i Jerusalem dessa dagar. Sen fick de berätta om allt de varit med om och trott på. Tre års utbildning var spolierad! Vad hade de för framtid efter vad som hänt – deras stora satsning på honom?

Då börjar han att gå igenom alla skrifter med början på Moseböckerna och förklara varför Messias måste gå igenom allt som hänt i Jerusalem under påsken! Att det skulle vara så svårt att fatta? Det var ju precis vad han berättat före korsfästelsen!

Ritningen till en kyrka/församling finns i bibeln. Ändå vill jag inte öppna boken! ”Det är ju så många krig och ruskigheter i Gamla Testamentet!”

Ändå skriver jag en gång till: Jesus är den bäste att lyssna på min besvikelse, trots att han visste allt förut.

Sen börjar han gå igenom att allt som behöver göras för min skull redan är gjort!

Detta får det bli som mitt personliga vittnesbörd på söndag i Opalkyrkan. Om Gud vill och vi får leva. (Vi gamla bör ju bara vara rädda om oss.)

Hemlängtan

Nu skall vi se hur detta går? Jag har snott en bild av Trollhättan Energi AB. Det får man inte göra! Och så lydig som jag är för övrigt. Sitter isolerad i ett höghus med 60 lägenheter i varje trappuppgång och gemensam tvättstuga till nästa tolvvåningshus med tre uppgångar och lika många lägenheter i varje uppgång. Här finns alltså möjligheter att umgås men vi gamla skall bara vara rädda om oss…

Mobilen visar på 12 grader minus. Det har jag svårt att tro. Men jag har varit ute i knastrande snö för att få rysta mina hemvävda mattor igår. En sanning med modifikation för bara en av de tre är vävd hemma.

Igår fick jag syn på en traktor i djup snö med snötäckta, tunga grenar av gran runt. Genast var jag hemma och kunde nästa alla namn på ställena och vägarna dit. Idag tänker jag att bilden kanske är från ett annat år och en annan plats. Det gör inget för jag hade en fin Corona-dag igår. Det gäller att vara rädd om sig för här är bara rollatoravstånd för mig och tätt med folk på gångvägarna. Då kom jag äntligen hem och hade all snö för mig själv, vägarna och husen. Vill jag inte umgås då? Jo, men inte utan någon i ödehusen. Snön som hänger över grenar på träd orsakar strömavbrott. Gamla stolpar måste bort.

Nej, längre hänger jag inte med. Luftburna ledningar som inte behövs längre?

Försoningens glapp

Han var 10 år och jag var 20 år, när vi två fick en tyst relation till henne. Vi satt på var sin stol och väntade i den stora administrationsbyggnaden på Restad Sjukhus. Det var år 1956. Lampan framför våra ögon lyste rött. Vi väntade båda på att den skulle lysa grönt. Han var före mig i tur. Hon bad om ursäkt för det och förklarade, att han bara väntade på några frimärken att samla på. Hon hade total tystnadsplikt som överläkare och fick inte säga hans namn ens. Om han lever är han 75 år nu eftersom jag är 85 år.

Som om jag inte kunde dra mina egna slutsatser, att hon var ensamstående som mamma och han var ensamstående som son i den stora sjukhusparken efter skolans slut. Sex år senare var jag tvungen att få tag på henne för att fråga vad jag hade för konstig sjukdom, som inte fick köra bil. Sex år hade gått och jag hade tagit körkort och blivit godkänd för andra gången. Hon hade slutat. Var fanns hon då om andra också hade tystnadsplikt? En sköterska som också slutat för längre sen visste, att hon fanns i Norrland eller Mellersta Sverige på ett mindre sinnessjukhus. Hon hade blivit så mobbad av de manliga läkarna, att hon inte orkade längre. Så på en semesterresa år 1964 kunde jag söka upp henne och fråga vad jag har för sjukdom. Hon hänvisade till Länsstyrelsen angående uppgifterna på nya körkortet. Hon hade fortfarande tystnadsplikt. Många år senare hittade jag en lång artikel i tidningen Dagen om alkoholistvården, som var tafatt (mitt uttryck) enligt henne. Då var hon allmänpraktiserande läkare i Stockholm. Lättare att söka upp henne då och tacka för den väl genomarbetade artikeln. Jag var ju omskolad och arbetade också. Jag såg också den snälla alkoholistvården. Kontakten var återupptagen på hennes villkor med tystnadsplikt. Hade sonen inget namn? Hur mådde han, som en gång var 10 år och måste flytta tillsammans med en ensamstående mamma? Som om jag inte kunde dra egna slutsatser? Men vi brevväxlade tills hon var nästan blind och gick på dialys. Då skrev hon, att hon inte kunde läsa mina rara brev längre. Det fick jag veta. Sonen fick ett uppdrag av henne att skriva och meddela mig den dag hon dött och vart man kunde skicka en minnesgåva. Sonen undertecknade med namnet Olof.

Så går tankarna till en ensamstående kvinna i USA, som fick en son – påtvingad en gång. Hon hade också tystnadsplikt hela livet vad jag förstår. Nu kan hon inte tala på grund av en stroke. Vad är det för skillnad mellan ”Försoningens mellanrum” och ”Försoningens glapp” undrar jag. Som är försonad. Men inte till psykiatrins system…

Detta är en kopia av mitt inlägg i Facebook. Vet inte hur jag skall fortsätta min blogg annars. Här finns i alla fall mina tankar på barnen, som blivit skammade på grund av vuxnas oförmåga till samtal. Ordet ”skammade” har jag hittat på alldeles själv med anledning av vad jag själv blev utsatt för år 1956.

Ja, det finns här också.

12Hanna Lundblad-Edling, Lena BM Hegner och 10 andra3 kommentarerGillaKommenteraDela

Livet är i blodet

Det var ingen måtta på min entusiasm när jag var ung och gick utbildning inom sjukvården. Det var så stort och märkvärdigt med Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Så kom jag hem till landet och mina föräldrar och hann knappast ta av kappan, innan jag måste berätta senaste föreläsningen av docent Thorvald Bjurö. Den handlade om fysiologi och det autonoma nervsystemets påverkan på blodkärlen i olika situationer. Det fanns inget tak för hur imponerad jag var av hans kunskap om blodcirkulationen. Det blev väl en liten paus. Där passade min pappa på lugnt och sakligt med sitt inlägg:

”Han har varit här!”

Gissa om jag kom av mig av pappas enkla vetskap. Denne skicklige docent hade varit ett barn och suttit på vår kökssoffa i vårt enkla kök och var sin pappas son, som också kunde blodets betydelse! ”Livet är i blodet.” Så står det i bibeln har har stått där snart 6000 år. I vår enkla Missionskyrka hade pastor Hilmer Bjurö predikat om kraften i Guds sons blod. Fysiologi eller teologi så är det samme Skapare bakom.

Lördagen före första advent ett år på 70 eller 80-talet ringde en man och frågade vad jag gjorde. Jag svarade, att jag förberedde en predikan. Nästa fråga kom vad den skulle handla om. Svaret blev: ”Natt skall icke råda där nu ångest råder.” Det avsnittet var ju i de föreslagna predikotexterna.

”Vad vet du om ångest? Och vad skall du säga om det?”

Jag blev svarslös men hittade snart en motfråga. Kunde jag få ställa den? Jo, det gick bra. ”Varför är du så rädd för att dö?” Svaret kom bums:

”Jag har inga kläder!”

En dag fick jag kopia av ett brev, som inte var undertecknat. Pastor Eric Nilsson fick det första arket med karbonpapper till nästa som blev mitt. Där står bland annat, att vi jamsar om Jesu blod som någon slags ricinolja mot alla krämpor och viftar med våra fribiljetter till himlen. Ett oersättligt brev av andras syn på oss frikyrkofolk. Oersättligt därför att bibeln berättar, att vi alla är nakna inför Gud och utan kläder.

Så detta tål att repetera. Livet är i blodet. Ett blod fick rinna oskyldigt redan i Edens lustgård därför att Gud själv vill ge kläder åt två nakna, rädda, skamsna människor.

Någonstans i min blogg finns brevet i sin helhet. (till Dessa det vederbör..) Rädslan för döden är inte mindre idag. Så onödig rädsla när Jesus dog i vårt ställe och kan ge frimodighet inför döden.

En papegojas blodomlopp

Som sagt så var min kontakt med mina läsare bruten under ett halvår. Det var en stor frustration för mig, att det var helt mitt fel. Dörren till bloggen gick i baklås. Jag kom inte åt statistiken och kunde inte fortsätta berättandet. Kunde inte följa om några fortsatte att följa bloggen eller gav upp så småningom. Som sagt: Jag själv kunde söka via Google, om jag kom ihåg rubriken. Sen kunde jag ta en kopia. Någon av tusen borde vara bra för att fortsätta eller ge upp.

Mina läsares val av sökord visades ibland i statistiken. Av de sökorden kunde jag få vägledning. Den som visas flest gånger är bäst, därför att det bara är från bibeln och lätt att följa. En gång för många år sen stod det på sökord:

”en papegojas blodomlopp”

Med risk för att tolka fel, så uppfattade jag det som att jag är mycket tjatig eller är det en tolkning med hjälp av min humor? Det står mycket om blodomloppet och kanske att jag kan börja från början av bibeln en gång till?

Det har blivit en ny adress till ”Släkttavlan”. Jag själv ville ha en tydligare inledning med sökord som fungerar på Youtube:

Jag vill att hela planschen skall synas (gärna rollatorn också). Det är poängen, att Gud håller sitt ord ända uppifrån och ner i dödsriket. Efter Jesu fullbordade gärning på korset och i dödsriket och uppståndelsen vänder han hem till den härlighet han hade från början hos fadern. Lukas börjar släktforskningen nerifrån och går till Adam son av Gud.

”Hur intressant som helst…”

Sökrutan

”Tänk om Maria sagt nej!”

Den som vill kan söka denna bloggpost. Där finns inget datum. Den är skriven före WordPress. Den är skriven på min Hemsida ”Brefvet”, som var uppbyggt med HTML 4. Jag själv känner till min barnslighet: ”Kan själv.” Sen kunde jag inte själv och glömde vad jag lärt mig i uppbyggnad med HTML. Tanken var ett hus som blev ett hem. Tanken var olika rum för olika ändamål. Minns en dröm jag hade en gång, där mitt lilla hus brunnit ner och en av mina systrar påpekade i drömmen att väggarna var bra i timmer. De fanns ju kvar. Det var drömmen. När jag fick hjälp att arbeta med innehållet av en kunnig och beskrivit mycket mera fick jag veta: ”Du har ju inget kök!”

Med facit i hand var det lätt att tolka kontakten med mejeriet där det var utdelning, försäljning av bara mjölk. Inget annat. Lätt att tolka till Paulus som visar på att en församling inte kan leva på mjölkmat bara utan medlemmarna måste växa upp och äta fast föda. Jag var utbränd. Åt inte riktig mat själv men ville mata nyfödda babys.

Min vackra tanke om brefvet från de gamle till de unga av idag tog slut. Kvar blev besvikelsen av ett misslyckande. Då fick jag hjälp att flytta över mina bloggposter till WordPress utan handgjort arbete med uppbyggnad.

”Tänk, om Maria sagt nej!” Det är julens budskap, att både Maria och Josef sade ”ja” till ett orimligt påstående. Tänk, om Josef sagt nej!

Så har bibelstudiet kommit till med fem kvinnor, som sticker ut i Matteus evangelium kapitel 1 och Jesu fortsatta släkttavla Toledot. Så fortsätter mina tankar om de fyra kvinnornas förhållande till män plus Marias förhållande till Josef. Bibeln är NU. Jesus är född enligt profeternas beskrivning i Gamla Testamentet. Han är Guds son den smorde Messias. Detta skulle Matteus bevisa i sin samtid för judarna sägs det. Och så fick vi Evangelium enligt Matteus.

Jag tror ju och många med mig att hela bibelns budskap är utandat av Gud till alla människor om frid på jorden genom hans son Jesus Kristus.

Jag tro på ett NU, då Jesus kan hela relationer mellan män och kvinnor – mellan man och kvinna. ”Fem män har du haft och den du nu har är inte din man,” sa Jesus till äktenskapsbryterskan vid Sykars brunn. Bibelforskare menar på att detta syftar på kvinnans nuvarande situation men också på Israels stammars otrohet mot HERREN som den ende älskande guden. 2 Kung 17:24 –

”Summan av Guds ord är sanning…” Psaltaren 119:160

Guds domar är rättvisa. Den dom vi borde ha lät han drabba sin son på korset. Och jag får frid med Gud.

Gratis. Tänk, om Jesus sagt ”Nej, detta vill inte jag dö på ett kors för människornas synder!”

Släkttavlan

Nu har det varit ett långt uppehåll i mitt bloggande i och med att jag låste ute mig i maj månad. Under tiden har vi gamla levt i karantän utan att få umgås och ta emot besök.

Detta har ökat min frustration, att mitt liv ligger bakom och tusen bloggposter instängda utan kopior. Jag har skrivit spontant. De jag kunnat ta kopia av är de som några tyckt om och jag har sett rubriken på. Då har jag gått runt Google och sökrutan, kopiering och utskrift.

Så min frustration har ökat tills jag bad om hjälp att få min berättelse om Jesu släkttavla inspelad till en video. Så blev den till. Sen fick jag hjälp med kopior av bloggarna. Igår fick jag hjälp att gå baklänges och öppna platsen.

Gissa om jag är tacksam!

Lärjungar – inte Volontärer

”Gå därför ut och gör alla till lärjungar!” Matt 28:19

Det är Jesu missionsbefallning. Inte något annat. Så vi backar till första påsken i Jerusalem då de två lärjungarna lämnade allt obegripligt bakom sig. Luk 24:13-31

Den namnlösa är du eller jag. Vi får vara hur nertyngda som helst av det som mött oss och frågande inför framtiden. Vi får prata om allt som skett och att vi trodde… Främlingen dyker upp vid vår sida.

Jesus är överallt i skrifterna enligt honom själv. Vi är tröga till att tro! Nu är jag själv i 1 Mos 37 och tillbaka i tankar om att följa blodfläckarna.

Så vi backar till denna röra med alla bihustrur. Det står inget om att Laban hade en relation med Gud! Han levde efter sin omgivnings sätt att leva och den äldsta skulle giftas bort först. Hon var inte vacker! 1 Mos 29

Jag vågar se, att Jakob förebildar Jesus, som arbetade som en slav i sju år för att få sin älskade ”Rakel”! ”Tjänare” i grundtexten kan även betyda ”slav”. Jesus utblottade sig själv och blev lydig intill döden på ett kors. Han älskar inte bara ”Rakel”, som jag ser som Israel utan även hedningarna i ”Lea”. Pröva detta. Sen blir det lättare att förstå röran med de tolv sönerna med hustrur och bihustrur. Av all denna röra sluter HERREN senare ett förbund med sig själv! Oss till godo.

Josef hade vallat fåren tillsammans med Bilha och Silpas söner – sin fars hustrur. Sen vill jag visa på ”deras far” i detta kapitel 1 Mos 37 alltså alla tolv sönernas far Israel! Längre in i kapitlet står det att en av sönerna Ruben ville rädda Josef undan döden, så han kunde komma hem till ”sin far”. i NT finns en lärjunge som ville rädda Jesus från döden.

”Ingalunda skall detta ske dig!”

Titta på detta och jämför med Jesus i Joh kap 8 där judarna påstår, att de har Abraham till far minsann! Hatet mot Jesus avslöjar något annat! Jfr detta med Rut och Orpa som stod i samma situation och fick välja att följa eller inte följa. (Ruts bok i bibeln.)

Guds välsignelse!

Nu kommer poängen…

Alla behöver någon att skylla på. I min bokhylla finns gamla biblar. En av de äldsta är inte en utan i tre band och tryckt år 1882:

”Biblia, det är All den heliga skrift, med förklaringar af P. Fjellstedt”

Där har jag stavat mig fram i de gamla tryckbokstäverna om de två bockarna. Vi kallar dem syndabockar, eftersom allt Israels folks synd skulle placeras på dem . Detta skulle upprepas varje år under fyrtio år i öknen. Där är poängen! Det är ingen poäng, att inte ha någon referensram till berättelserna i bibeln. Det är ingen poäng, att inte ha någon bibelkunskap.

Den mesta teologi jag kan har jag sjungit in i olika frikyrkor som: ”Nu är försoningsdagen kommen för världen all. Kristus fullbordat lagen, Satan har bragts på fall. Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ. Kör: Dig o, Guds Lamm ske ära att du vårt offer blev och med den stungna handen skuld-brevet sönderrev. Och utav oss ett evigt rike av präster gjort. Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.”

I vuxen ålder har jag läst bibelns berättelse i 3 Mos kapitel 16. Så kom en dag då jag fick P. Fjellstedts Förklaringar. De tre banden stod i min bokhylla trettio år, därför att jag inte gitte lära mig den gamla stilen. Ingen ursäkt. Ingen ursäkt heller att under den tiden leta efter syndabockar – någon eller några att skylla min skada från 1956 på.

Nu kommer poängen! P. Fjellstedt förklarar de två olika bockarnas funktion och lotteriet vem som skulle dö och vem som skulle jagas ut i öknen. Asasel är fortfarande inte förklarad! Detta är värt att läsa om! Den som påstår, att han ingen synd har är en lögnare. ”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga. (Ps 119:160) Kung David fick besök av profeten Natan och fick själv uttala domen över den rike mannens synd som tagit den fattige mannens enda får för att laga till gästabud.

”Dödens är den man som gjort så.” Andras synd kan vi studera. Israels folk skulle placera all sin verkliga eller eventuella synd på två olika bockar. Här är poängen! Israel är grymma. Två lärjungar flydde från allt de varit med om i Jerusalem en påsk. De trodde, att de kunde gå ifrån allt. Med ryggen åt det förflutna.

Då dök en främling upp vid deras sida som inget visste av vad som hänt och varför de såg så bedrövade ut. De fick berätta allt de varit med om. Hur kunde detta grymma som hänt i korsfästelsen av deras Mästare gått förbi någon? De två kunde tydligen Skrifterna och främlingen hade bara att relatera till bland annat de två syndabockarna. Det gissar jag. Läs själv Lukas kapitel 24:13-31.

Det står inget om att det var två män, som flytt från sitt förflutna med Jesus. Det står inget om deras synder under denna tid. Det står bara, att det som skett under påsken i Jerusalem måste ske. Det är det som är så svårt att fatta! Poängen i allt mitt tjat om behandlingen på Restad Sjukhus år 1956, som var så fel gjort mot mig! Det fanns syndabockar att lägga skulden på!

För nu är jag den namnlösa lärjungen, som lämnat påsken i Jerusalem! Jag orkade inte se allt lidande och blod!

”Kom igen nu, Gunnel,” sa han till mig, så vill jag förklara att detta måste ske!

Påsken alltså. En syndabock fick jag att lägga all synd på. Han skulle bära ut den i öknen så långt från mig som möjligt. Platsen där jag försöker gräva upp den gång på gång heter Asasel. Då får jag veta, att Jesus vunnit seger i öknen en gång för alla över Djävulen. Åt andra och åt mig.

En syndabock fick jag att lägga all synd på. Han måste dö sen på ett altare. Lite av blodet skulle sen översteprästen bära in i det allra heligaste inför Gud åt mig och alla andra. Åren har gått. Plötsligt fattar jag de gamla skrivtecknen bättre i Peter Fjellstedts förklaringar! Det rör sig om min synd, som måste bäras inför Gud! Det rör sig om min synd, som inte skall grävas upp i öknen Asasel!

O, evangelium!

”Då träda synden fläckar fram Jag blir med rövar´n släkt.”

Vi kanske inte behöver så många nya sånger…

Med ryggen åt det förflutna

Det är bara jag som vet, att det kommer tre personer i början av gatan från administrationen till avdelning 10 A och 10 B på f.d. Restad Sjukhus, Vänersborg. Jag står med ryggen åt mitt förflutna och fotograferar.

Vem bjöd mig på en märklig dröm en natt, som jag vågade dela bland vänner? Nu eller aldrig tänkte jag ta vara på drömmarna och våga lära känna mig själv!

Jag drömde att tre ansiktslösa män bar in ett stort järnsjok i min lägenhet. Jag stod i dörren till sovrummet med ryggen åt det och bara tittade på. Mina möbler fattades och det placerade järnsjoket tog upp stor del av rummet. Det hade vassa kanter och var väl 2 mm tjockt, ovalt och lätt kupat. Det fanns en sträng som av runnen tenn likt silver. Den som gick förbi kunde skada sig på kanten. Den vita gungstolen fanns inte men bokhyllan stod där. De tre männen syntes inte mer.
Jag vaknade.

Jag fick frågan av vännerna varför jag öppnat dörren för dessa män och släppt in dem. Jag förnekade, att jag öppnat dörren utan de bara kom in. Jag fick veta, att de mjuka, vackra möblemanget var borta. Drömmen påverkade oss alla. Efteråt bad jag om enskilt samtal med ledaren, pastorn och psykoterapeuten. Tio år senare ringde jag upp honom och frågade, om han kom ihåg min dröm. Sen frågade jag och konstaterade, att om man drömmer om sig själv, så är det ju jag, som släppt in detta hårda järnsjok i mitt liv.
Kunde jag ta det så var det ju bra…

Åren har gått och en dag fick jag nytta av mina svåra livserfarenheter. De tre ansiktslösa männen, som bar in detta hårda, stora, kalla järnsjok i mitt vardagsrum, som andra kunde skada sig på om de gick förbi blev mitt ansvar! Både pastorn och jag kunde associationen till bibeln och att Abraham en gång fick besök av tre män. Är Gud den samme alltid och kan besöka vilken människa som helst med information om nutid och framtid? Det var så länge som jag skyllde på andra. Andra hade gjort fel mot mig. Om en syndabock dog så klarade jag av att skylla på nästa…
Det var synd om mig som drabbats så hårt och orättvist.

En dag fick jag för mig att slå upp i Biblisk Ordbok på ordet synd för att se var det står första gången. Det blev mycket intressant. Det är i HERRENs samtal med Kain. HERREN Gud undrade varför Kains blick var så mörk. Kain fick veta, att han borde råda över sina tankar. Annars lurade synden vid dörren.
Om jag fattat rätt lade Gud över ansvaret över vad som kunde ske annars på Kain. Gud är ljus och inget mörker finns i honom.

Så blev det med den upplysning om synd i tankesystemet! Kan det vara så farligt med lite syskonavundsjuka? Kain var avundsjuk på att HERREN uppskattade Abels offer men inte hans. Jag å min sida hade ju verkligen velat ge HERREN allt av min ungdom och framtid! Verkade inte som han sett något av allt detta!

Så jag fortsatte att offra till HERREN år efter år tills han satte ner foten och förklarade, att han inte är intresserad av mina offer och jag hade tydligen på mig offerkoftan.

En dag fattade jag, att han ville ha min kärlek.

Att det skulle vara så svårt att fatta!

Skiljemuren

Muren var tre meter hög och skilde de psykiskt sjuka från att se något utanför muren. En forskare måste vara envis. En forskare måste hitta en nyckel för att kunna gå vidare i sin forskning. En forskare måste vara ute i rätt tid på rätt plats med rätt omgivning.

Muren runt avdelningarna 10 A och 10 B på Restad Sjukhus, Vänersborg.

Utställningen ”En annan tid” var invigd på Brinkåsen, Vänersborg, att ses för personal och patienter. Där stod jag mitt på det stora golvet ensam vid min egen historia och berättade, att jag skulle vilja komma till gamla stormavdelningen för att få se den igen. Där fick jag löfte om en nyckel! (Bilden på montern finns i förra bloggposten)

På väg från utställningen och Brinkåsen bad jag projektledaren köra runt huset med avdelningarna 10A och 10B. Det småregnade och jag hade med min fars tumstock och ville mäta hur hög musen var. Min medpassagerare i baksätet sa direkt:

”Den är tre meter hög.”

Så for vi tillbaka till Göteborg för att återkomma den 12 september år 2013. Detta fotot är ur filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Det fick överläkaren från år 1956 minsann erfara! I ett av sina brev till mig ledsnade hon totalt på mina klagomål på behandlingen och skrev, att i stället för att sparka sig blodig mot muren kanske det går att gå runt den.

Då visste jag inte, att detta skulle ta femtio år. Bättre då att läsa bibeln om hur Israels folk blev befriade ur träldom i Egypten:

2 Mosebok kapitel 14:29 ”Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under det att vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. 30. Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.” (1917 års översättning)

Där började min forskning på begrepp som ”en mur” som ”frälsning” mellan plågare och frihet. Via en ”Biblisk ordbok” kom jag till Jerusalems mur som ”frälsning”. Israels fick först en mönsterbild till ett Tabernakel om hur frälsningen skulle gå till genom offer. Senare i tiden fick kung Davids son Salomo bygga ett tempel i Jerusalem efter den uppenbarelse som kung David fått. Och med en mur runt omkring som skyddade mot fiender – andra folks gudar…

Hur skall jag kunna berätta en flera tusenårig historia i en blogg? Det går ju inte. Det jag vill påpeka är att människor kan bygga murar, som är destruktiva och som stänger inne vissa människor. För att visa på motsatsen måste jag använda min egen historia av rädsla för nya övergrepp.

Orden ”vattnet stod som en mur till höger och vänster…så frälste HERREN på den dagen…” har hjälpt mig genom många svåra år. Andra skall inte behöva lida! HERREN vill frihet. En av mina patienter som arbetsterapeut sa en gång inför alla de andra:

”Jag hade aldrig klarat denna sjukdom (bipolär), om jag inte haft min tro på Gud.” (Jag har en ryggsjukdom – inte manodepressiv.) Sjukdomar slipper vi inte och lidanden men HERREN vill vara en skyddande mur mot ondska. Det finns en konstruktiv mur runt HERRENs goda tankar för oss människor med öppna portar i muren dagtid. Undra på att det blir svårt att förstå vad jag skriver! Jag hoppar framåt tusen år i taget gång på gång i biblisk historia! Så blir jag missuppfattad och får backa gång på gång.

Israels folk glömde av HERRENs under och gärningar för dem. De ville vara som alla andra och blandade ihop sig med andra folks gudar och seder. De var inte rädda om sig egen, ende Gud. Predikaren 10:8 (1917 års översättning)

”Den som bryter ner en mur honom stinger ormen.” Ormen står för Satan och Djävulen genom hela bibeln. Just här har det hängt upp sig en vecka. Jag vet inte hur jag skall definiera muren som psykiatrin och Läkemedelsbolagen byggt upp runt sina hjälpsökande patienter. Efter alla års utskrivningar av psykofarmaca så blir de, som en gång sökt hjälp inlåsta bildligt talat utan kontakt med sitt känsloliv – utan möjlighet att komma ut i frihet. Som jag hört många beskriva situationen. Det är en destruktiv mur.

Bibeln berättar om en skiljemur mellan Gud och människan som hans Son Jesus Kristus bröt ned genom sin död på korset. Han dog den död, som vi lever i skräck för eller har gjort! Han kan ge en frid som övergår allt förstånd – frid trots svåra omständigheter.

I dessa Corona-tider vet vi inte hur vi skall skydda oss tillräckligt noga. Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Bibeln berättar om Guds Son som var villig att ta på sig vår skuld och sätta oss fria.

Att leva är för mig Kristus och att dö är för mig en vinning. Det påstod Paulus mot slutet av sitt liv.