”Skriv en lovsång till Herren” – Nytt försök

Den senaste bibelöversättningen har landat i mitt liv!

Det finns all anledning att skriva en lovsång till Herren, som talat till mig personligt ända sen tonåren genom sitt eget ord! För jag tänker inte som man först bör tänka:

”Vem är detta skrivet till?”

Alldeles gråtfärdig gick jag upp på mitt lilla vindsrum på kvällen. Tåget från Trollhättan anlände 17.23 där realskolan var. Vi bodde närmast stationshuset. Jag hade gråtit dämpat i klassen också på lektionen efter det att läraren i engelska språket gett mig en skarp tillrättavisning. Jag hade försvarat en klasskamrat högt. Han varnade för sänkt ordningsbetyg för att jag pratade utan att bli tillfrågad..

Kunde Gud trösta mig? Jag öppnade mitt lilla testamente på måfå och läste där blicken föll. Det var ingen tröst, att han visste vad jag gått igenom inför klassen av skam. ”Varför går ni tillrätta med varandra? Varför lider ni inte hellre orätt…”. Varför fortsätter jag, att vilja ha rätt? Facebook påminner idag om ett inlägg jag skrev för 4 år sen. År efter år har jag önskat att få rätt!

Nu har jag den senaste bibelöversättningen och har sett efter om det är något förmildrat till min fördel. Jag behöver inte leta länge. Jag vet precis var det står i början av bibeln. Kain var vred och avunsjuk på sin broder Abel. HERREN hade uppskattat Abels gåva men inte Kains. Så är HERREN på promenad i lustgården och möter Kain och frågar honom varför han är vred och varför han sänkte sin blick.

”Om du handlar rätt vågar du ju lyfta din blick men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå men du skall råda över den.”

Så står det från början av bibeln och senare står det, att det är i hjärtat som onda tankar blir till, växer och blir havande med synd.

Lite syskonavudsjuka kan det vara så farligt? Är det inte bättre med lite förståelse? Kain vill väl också bli sedd och få lite beröm?

Jo, jag fattar att bibeltexten är till andra personer för mycket länge sedan.

Tack, Jesus, att du dog för min skull också när jag inte kan styra mina tankar! Tack, Jesus, för att du lovade dina lärjungar en annan Hjälpare, Lärare och Försvarare. Du övergav inte dina lärjungar! Du överger inte mig! Jag vill ha ditt ord och din tillrättavisning!

Du vill hjälpa mig att förstå vad din frälsning innebär!

”Skriv en lovsång till Herren!”

(Uppmaning av Andreas Holmberg för länge sedan…)

Nu skall det bli av! Jag vill tacka Herren för allt jag fått av undervisning i bibeln genom mina föräldrar och söndagsskolan om Jesus Guds son. Sen barndomen har utvecklingen gått snabbt tekniskt. Jag kan googla och söka på sångerna om honom och välja Astrid Lindgren som sjunger:

Då hamnar vi rätt i tid, när den sången sjöngs vers för vers i Astrid Lindgrens barndom. Jag vill tacka Gud för min farmors far, som gjorde en helomvändning från sitt superi till en nykter man. Den muntliga berättelsen är, att han sen dess köpte upp böndernas potatis och tillverkade stärkelse i en fabrik han byggt. Han var även med och byggde Missionshuset i Hjo. I min fars hem hängde ett stort fotografi på C.O. Rosenius på en vägg i finrummet och på den andra ett lika stort på Paul Petter Waldenström.

Idag vill jag tacka Gud för kantor Andreas Holmbergs liv. Han var född 22 mars 1970 och dog 23 augusti 2026. Idag är begravning i Njutångers kyrka och sen minnesstund. Detta är bara en så kallad ”nätvän” för mig den första gången runt år 2002 i Skutans bibelsamtal inom Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet.

En röst har tystnat som vågade gå mot strömmen. Jag gissar, att det blev ett högt pris att ifrågasätta utvecklingen av undervisning inom Svenska Kyrkan. Ett enda exempel. Jag skrev på Facebook, att jag tycker uttrycket bland kristna är konstigt som låter: ”Jag gör så gott jag kan. Sen får Gud göra resten.” Nog såg Andreas detta och kunde berätta hur långt tillbaka i tiden det var teologiskt.

Jag har bara kommit till mitten av 1800-talet och Roparna, när det gäller skiljelinjer mellan Svenska Kyrkan och utbrytarrörelser. Andreas kunde långt mer än sin Rosenius! När jag varit förtvivlad över mycket som lämnat bibelns klara undervisning, så är det äldre psalmböcker som hjälpt mig. Andreas gjorde ett stort arbete och samlade ihop mycket gamla psalmer och sånger och bjuder oss på via nätet.

Den 5 september 1956

Det var som att personalen på mentalsjukhuset hann strimla min själkänsla och mitt självvärde inom 30 minuter i långa remsor den dagen! Under den tiden blev jag avklädd all värdighet, dödstrött och mager blev jag behandlad som farlig och lagd i bälte.

Sjuttio långa år har gått sen dess. Texten och bilden av min syster rebloggar jag. När jag skrollat längst ner förbi presentation av mig och kom till kommentarer, så finns min och många andras nätvän där – Andreas Holmberg. Han lever inte längre men hade gåvan att trösta och muntra upp, när det var tungt på ”nätet”.

När jag inte visste hur jag skulle fortsätt blogga eller inte blogga alls, så skrev han offentligt:

”Skriv en lovsång till Herren!”

Icke skall väl verket säga till sin Mästare: Varför gjorde du mig sådan?

Citat fritt ur minnet och frågan ställd till judarna i Rom men också till var och en som vill ha bibelns texter. (Och först i Jes 29:16). Jag för min del har letat efter tröst i bibeln under alla sjuttio åren som gått. Min Gud har rätt diagnos på mig.

Det är dags för lovsång till Herren! I hans sår har vi fått läkedom.

Manhaftiga fruntimmer

Tystnadsplikt

Nu får jag hjälp av WordPress sökmotorer! Det blev särskilt markant när jag började med nedräkning från siffran 12 till dag 1 den 4 september. För mig var det att få ordning på vad jag vill ha berättat och i ordning från 1 – 12, att det skulle gå att läsa i ett streck. Då blev jag avskuren och kom inte ut på http://www.gunnelsplats.com Dag 1. Hur kan det vara tekniskt fel, om det bara gäller till tre olika platser: bibeln, facebook och min egen blogg? För övrigt kom jag ut på nätet.

På Facebook kan jag skriva lättsamt och ”käcka mig” ibland. I min blogg är mitt huvudintresse vad bibeln betytt för mig genom 70 år. Den 5 september firar jag dagen då mitt liv vände tvärt i en anna riktning till fördel för psykiskt sjuka eller handikappade. Men att se värdet av vad jag fick gå igenom på ett mentalsjukhus år 1956 och konsekvenserna av fel diagnos har inte gått på en dag eller på ett år.

”Guds nåd är det att det inte är ute med oss.” Paulus

Jag får hjälp att läsa vad jag skrev för 10 år sen! Eller ändå äldre. Facebook visar också gamla minnen. En dag var det ett minne av en dialog med en mycket kunnig exeget. Hon skrev, att jag delar ut mina rallarsvingar…

”Sanningen skall göra oss fria.” Jesus

Storm i ett vattenglas

”Min hjärna är som en rangerbangård”

Det var en kvinna med ADHD, som gjorde en mycket bra film i text och foton där hon beskrev hur det är att leva med ADHD. Tankarna byter ständig till ett annat spår. Nu lånar jag hennes uttryck.

Så här såg min skiss ut när jag arbetade med manus till min berättelse:

”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Den 5 september var det 70 år sen jag överrumplades av mentalsjukvården, blev avklädd och lagd i bälte. Min blogg handlar mycket om försoning och längtan efter upprättelse.

Bibeln talar mycket om omvändelse. Det kom en dag, då jag försökte vända om från besvikelse och bitterhet på grund av felaktig diagnos. Den meddelades i landstingens papper och hindrade mig mycket.

De kom dagar då det inte gick att glömma behandlingen och jag var bekännande, bibeltroende kristen: ”Lär dig livets stora gåta älska glömma och förlåta.” Mitt goda minne blev en belastning.

Så vacker poesi! Jag har inget agg till någon personal men glömma systemet gick inte. Jag har varit fängelsebesökare fullt medveten om att det gjorde mig gott att dela deras instänghet. Arbetsplatsen heter Räddmingsmissionen. Nedräkningen börjar från 12, som var Jakobs söner, Jesu lärljungar minus en och plus en och Jesus apostlar. En gång var det 12 dagar fram till den 4 september. Närmare dagen kunde jag inte fira än den fredagen i ett ”Vardagsrum”.

Det är seger genom namnet JESUS. ”Att leva är för mig Kristus och att dö för mig en vinning.”

Nedräkning Dag 2

Enligt statistiken har en sökmotor hittat bloggen om skam på detta datum ett annat år.

Perfekt! Det är ju vad allt bloggande handlat om äkta eller falsk skam – äkta eller falsk skuld. Dag 2 närmar jag mig poängen som blir av dag 1.

Skamfrågan

Nedräkning Dag 3

I USA kan de inte svenska språket. Ingen på WordPress vill tänka till och skaffa översättning eller fråga mig vad jag menar med nedräkning. Å andra sidan skiljer vi i tid som de är före eller efter en dag. Anna har jag träffat en enda gång i livet. På Facebook använde jag just ”nedräkning”, innan jag skulle komma till en hyrd lokal, som jag fick betala själv, för att visa vad som hände just där bland annat på avdelning 7B på före detta Restad Sjukhus – 10, 9, 8, 7. o.s.v. sen skulle dagen komma då filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” skulle visas och jag berätta efteråt hur jag bearbetat traumat genom alla år sen dess. Just där och då träffades vi med lika hemska upplevelser av bältesläggningar.

Felaktiga diagnoser ger konsekvenser. Ingen kan arbeta u.p.a. (utan personligt ansvar). Jag har eget ansvar hur jag använder min tid i livet som är kvar. Nedräkningen har satt igång. Men bara till den 5:e september. Den 5 september har det gått 70 år sen dess. Jag har inget att förlora men allt att vinna. För mig är livet Kristus och …

Tre står för något så klart. För mig står det för HERREN som är en Gud, Jesus som är Gud och den helige Ande som är Gud alla eniga.

Tråkigt att jag har så kort stubin. Jag har varit frustrerad många gånger på nätet och i verkligheten.

Gode Gud förläng den!

Lite ödmjukhet – tack

Nedräkning Dag 5

Fem är min dag. Jag var 4 men inte fem år, när jag fick första posten hemifrån. Jag var skild från min stora familj under 10 dygn och de fick inte hälsa på mig. Barn skrek visst om deras mamma gick. Så det gällde att spara beviset på att de gjort sitt och skickat post år 1940 till mig.

För doktorn förklarade jag, att jag ville hjälpa min pappa att gräva. Om detta finns det utförlig beskrivning om blodets funktion i min blogg.

Fem är min siffra i personnumret. Finns femman fick jag veta i slutet av femtiotalet, att sjukjournalen sparades i all evighet med någon femma i. Tio står för fullhet i bibelns siffervärde. Då blir fem hälften har jag räknat ut. Hundra står för fullhetens fullhet. Då blir 50 hälften, som en biblisk aln på ett ungefär eller c:a förkortat. (En aln mäts från armbågen ner till klykan mellan tumme och pekfinger. Precis som man vevar upp garn eller linor.)

”En aln som den nu är”, står det i min bibel.

På den varpa pappa David gjort på möbelfabriken att ha på loftet hemma var en aln 60 cm.

När jag var 4 men inte 5 år ville jag vara med honom i trädgården och gräva men körde trädgårdsgrepen rakt genom den bara foten. Det blev 10 dygn utan min stora familj. Där börjar livets P.T.S. (posttraumatisk stress) anar jag.

När jag kom hem fick jag sitta i hans knä och han sjöng för mig:

”I en djup oändlig skog svart av moln där åskan skog gick ett litet barn en gång Dagen lång. Ja, den dagen var så lång…” Tryggheten var tillbaka. På långa predikningar i Missionskyrkan kunde jag få sitta i hans knä och sova middag. Jag hörde ändå! (Enligt uppgift till en lite äldre syster som retades eller var lite avundsjuk.)

brefvet kom…..

Nedräkning Dag 6

Dag 7 som siffra står för det gudomliga och 6 för det mänskliga. Nu börjar jag om Regnbågen i mitt liv. Där borde sökmotorerna hitta flera blogg-poster från olika år.

Jag gick från kök till balkong. Det gäller att vara snabb innan den försvinner. Å andra sidan är det inga datum på mina foton. Inte alls säkert, att det är vid samma tillfälle. Däremot har jag flera datum i min första köpta bibel med övervikta skinnkanter. Hela bibeln är förstås i mjukt skinn…

Löftesbågen i skyn är omsjungen i frikyrkor och jag kunde bibeltexten långt innan Regnbågsrörelsen kom till. Föreställ dig att dess medlemmar ställer sig under den vid det tillfälle då den syns ”end too end”. Det är bara en enda person som kan stå i centrum och står i centrum. Något annat fungerar inte. Ingen kan gå ut ur den till varken till höger eller vänster kant. Pröva själv när den visar sig nästa gång så helt. En och en får vi ta emot Guds löften i personliga frågor.

Guds båge i skyn har sju färger.

Regnbågsrörelsens båge har sex.

Nedräkningen Dag 7

Det blir mer och mer märkligt med synkronisering. WordPress räknar på ett sätt hur många dagar jag hållit på med detta sätt att räkna, som är ett privat påhitt. Jag följer deras förslag att se efter vad jag skrev denna dag för 10 år sen. 7 är en helig siffra i bibelns texter. Jag är på dag 7 i nedräkning. 7 är sista dagen i veckan sabbatsdagen lördag i judisk lära, om jag fattat rätt. Den firas på lördag. Enligt Kristendomen är söndag den första dagen i veckan för Jesus uppstod på tredje dagen. (Förr i våra almanackor var den som röd dag först i veckan. Det är den inte numera.)

Paulus skriver mer än en gång i idrottstermer. Bara en vinner segerkransen. Löp som denne. Gäller sporten boxning får inte motståndaren ligga på golvet tills domaren räknat från tio till noll utan att resa sig. Paulus skriver om hur han blivit slagen till marken…

Hemligheten

Nedräkningen Dag 8

Det är så enkelt som att jag gillar siffervärde! Siffervärde i en hebreisk bibeltext eller en på grekiska språket. Det är så enkelt som att jag hållit på med släktforskning i Matteus evangelium. Plötsligt skiljer uppställning med hur evangelisten Lukas tecknar. Matteus skriver ”… alltså blir det fjorton släktled…” och jag hinner tänka 2 x 7 = 14. Lukas däremot skriver på ett annat sätt om 2 x 10. Varför? Detta försökte jag ringa till en rabbin i synagogan i Göteborg och fråga på för länge sedan. När jag äntligen kom fram till rätt person svarade kort, att de inte läser Nya Testamentet. Med min envishet fortsatte jag mina frågor med andra personer runt mig och fick komma och köpa deras motsvarighet till Gamla Testamentet. Där står kapitlet till höger på hebreiska språket och på svenska språket enligt översättning B2000 på vänstra sidan. Detta för alla som inte kan hebreiska språket.

8 i siffervärde står för något nytt. Veckans sju dagar är över. Söndag är den sista dagen i veckan i våra almanackor nu men då var söndagen den första – det vill säga uppståndelsedagen för Jesus. 7 är ett heligt tal.

Skrivklåda

”Det räcker inte med några barndomsminnen som teologi,” skrev någon. Men det räcker mycket långt med bra undervisning i både gamla och nya testamentet i söndagsskolan.

Sen måste jag ta ansvar själv att läsa bibeln.

”Det står skrivet…” men var står det?

Nedräkningen Dag 9

Det är någon sökmotor på datorn som påstår att jag räknat fel på dagar i nedräkningen. Ingen kan få rätt mot en dator! Min rubrik beror på, att jag inte vet hur jag skall fortsätta mitt bloggande, om prenumerationen går ut och när. Men jag har bestämt mig med en bibeltext i minnet – en man vädjade för ett fruktträd, som inte burit frukt:

”Också detta år…”

Så blev det äntligen morgon och jag kom ihåg en händelse från Köpenhamn. Min syster ringde och berättade, att hon varit tvungen åka till ”byn” för bara där fanns tillräckligt stora skor för sönerna. När hon ändå var i centrum så brukade hon köpa en tidning hemifrån, som var Göteborgs Posten. I den hade hon läst en grannes dödsannons hemifrån landet. Ja, det är två olika ”hemifrån” Göteborg och Norra Björke.

Jag tror inte på något öde. Jag tror på Guds ledning. För jag var villig att köra 35 mil en dag för att få möjlighet att träffa en släkting på hennes begravning. Kan detta vara 15 år sen kanske?

Och nyss när jag undrat om bara sökmotorer läser min blogg skrev ett syskonbarnbarn till mig om att hon läst min blogg. Syskonbarnbarn till henne som dött…

Så jag rebloggar med frimodighet! Personligt och privat i min höga ålder. Jag har inget att förlora. Allt att vinna!

En fågelskrämma

Min andra syster var hemma en gång, när det knackade på köksdörren. Där stod en kvinna, som blev så rörd av att min mor Anna levde fortfarande. ”Tårarna bara rann,” berättade min syster på Ulla. Hon hade varit framme vid kyrkogården och chansade på ett besök i Solhem.

Min pappa David med andras barn.

”I min förra skrift min gode Teofilus…” för att citera bibeln fritt ur minnet…

I min förra blogg satte jag in ett foto på ett barn, som jag tappat kontakten med. Han var det sista av andras barn från Göteborg, som fick möta min pappa David. De bara letade sig fram till mitt hem och David låg döende på lasarettet i Trollhättan. ”De” var lika med hans mamma och syster också. Daniel var runt sex år och fick vara med och gräva lite runt vinbärsbuskar. Buskar där rotskotten ofta kom från pappas hem.

Detta behövde Daniel, som blivande man senare i livet, få berätta hur duktig han varit. Så på lasarettet fick han gå med in en stund, presentera sig och berätta. Detta minne dök upp nu när sökmotorn räknar framåt i tiden och jag bakåt.