Livet är i blodet.

Det är skillnad på draksådd och somt som föll i den goda jorden. Det är skillnad på Satans lögn och Guds sanning. Det är skillnad på att vara naken inför Gud eller klädd.

Så den som vill veta sanningen behöver bara läsa bibelns tre första kapitel och sen komma till det fjärde. Tidens början hör ihop med denna tids slut. Ett oskyldigt djur måste dö för att HERREN Gud skulle kunna göra kläder åt olydiga, skamfyllda, nakna människor. Att bli klädd inför Gud är det samma som att bli rättfärdiggjord genom tro på Jesu död i vårt ställe. Det är detsamma som att stå i den stora vitklädda skaran inför Lammets tron i himlen senare.

Det är skillnad mellan förlorare och segrare. Det är skillnad mellan hat och kärlek. Vi älskar därför att han först har älskat oss och gett sitt liv till lösen för många. Därför kan vi läsa om Gomer som en sköka, hustru, äktenskapsbrytare och sköka igen i Hosea bok. Hon blev älskad, äkta hustru, älskad igen och friköpt ur sitt slaveri som prostituerad! Därför kan vi läsa om Israel som en fallen kvinna och Juda som systern. Därför kan vi läsa om Jesus, som kunde Israels historia från början och visste varför han var sänd av Gud till ”kvinnan” i Samarien. Det var folket där som fallit djupast från lagens bud. Ingen fanns som kunde hålla lagen.

Därför kan vi öppna bibeln idag och låta Guds kärlek strömma mot oss! Jesus finns överallt i Skrifterna – dold i berättelserna eller uppenbar. Kärleken från Gud tvingar sig aldrig på någon. Den som önskar förneka, att den är gestaltad i Höga Visan mellan HERREN och bruden får fortsätta med det.

”…ifråga om synd”, sa Jesus, ”ty de tror inte på mig.”

En egen teologi

”Det här stämmer ju inte med bibeln,” sa jag när jag läst boken ”Om Gud” av Jonas Gardell.

Av en teolog fick jag svaret, att det är hans teologi. Punkt slut. Sen det samtalet har jag utvecklats och fattar, att var och en kan ha sin egen teologi. Var och en är en egen individ och vi har rätt att tolka som vi känner för. Vi har åsiktsfrihet och religionsfrihet i Sverige.

För fyra år sen ungefär hade ”Malou efter tio” ett program i TV4 tillsammans med två lärda feminister. Programmet bygger på författaren Gunilla Thorgrens bok:

”Guds olydiga revben”

Hela programmet som går att följa via Youtube handlar om bibelns ruskiga kvinnosyn. Det var inte deras teologi. De hade ingen bara lusten att ifrågasätta bibeln utan förkunskaper. Som exempel blev det bibelns mest ruskiga kapitel bland många ruskiga: Domareboken kapitel 19. Någon skrev på Facebook om programmet och jag såg det gång på gång för att inte missa något.

Så vetgirig är jag. Sen köpte jag boken…

Den är oläst men väckte mitt intresse för bibelns kvinnosyn ändå mer. Bibeln är Guds ord för mig men ondskan är inte hans! Ondskan blev så stor en gång, att han ångrade sin Skapelse. Under hundra år hade Noa uppdraget att lyda en ritning till räddning för honom och hans familj. Sen kom vattnet.

Senare beskriver bibeln att två för stora familjer måste dela på sig genom ett val. Lot fick välja först och valde det bästa området för sig, mågarna, döttrarna och sina husdjur. Senare kommer ett ruskigt hot som ser helt obegripligt ut. Lot ville hellre rädda männens skinn än döttrarnas.

Bibeln är sanning och obegriplig för den som inte vill se helheten. Ingen människa kan bemästra ondskan som råder fortfarande. För Gud är kvinnan som en brud som följer sin brudgum genom lång ökenvandring till ett löftesland fritt från träldom. En levit skulle inte ha en bihustru! En levit var av Levi stam och fick inget eget område i löfteslandet. Leviterna skulle tjäna alla de andra elva stammarna i templet och gudstjänsten. Kvinnorna skulle inte lämnas ut till fiender och våld. Det var inte Guds vilja! En missbrukad kvinna till döds är en död kvinna och kan inte få liv igen! Alla Israels områden i löfteslandet fick del av det ropet till Gud allas Skapare. Tolv är ett förbundstal. Laban lurade Jakob på den äkta hustru, som han tjänat för i sju år som slav.

Herren Gud tänker ut var göras kan för att den förskjutna inte skall förbli förskjuten. Frälsningen kommer genom judarna och gäller dem först och främst.

Som jag ser det har jag ingen egen teologi utan tror att Jesus dog för alla, uppstod och har lovat komma tillbaka för att hämta sin älskade brud. Under tiden gäller det att tron på Jesu Guds son blod renar från all synd. Vi kan inte leva livet åt varandra. En egen teologi håller inte som grund för frälsning.

En annan grund kan ingen lägga än den som redan är lagd.

P.S. Det är söndag hela dagen och bra att läsa bibeln. Tag fram en karta via Google på fördelningen av löfteslandet till de tolv stammarna. Det var Herren som satte gränserna. (Josuas bok). Det går att läsa bibeln på många olika sätt. Jag för min del har varit intresserad av bildspråket i HERREN och Israel, HERREN och församlingen och HERREN och den enskilda människan som tar emot erbjudandet om ett förbund/äktenskap. Rebecka är urmodern, som fick frågan om hon ville följa och blev brud åt Isak (löftessonen, som hon inte ens sett ännu).

Israel tecknas i bibeln som äktenskapsbrytare och sköka i Hoseaboken. Israel och Juda är som värsta horan i Hesekiel kap 23. Israel är leret i krukmakarens hand, som misslyckas Jeremia kap 18, men HERREN är som krukmakaren och börjar om och gör något nytt. Israel är som kvinnan som haft fem män och den hon nu har är inte hennes man Joh kap 4 med trolig syftning av Jesus till 2 Kungaboken 17:24 -och framåt enligt bibelforskare. Bibeln använder olika sätt att berätta summan av historien från evighet till evighet.D.S.

Långfredagen 2022 04 15

Vi bor i ett område någonstans i världen. Det ser olika ut. Det är fred eller krig. Det vi har gemensamt är att skärtorsdagen är förbi 2022 04 14. Där vill jag stanna en stund. Den dagen kommer aldrig tillbaka. Inget kan göras på något annat sätt. Många förlorade allt de hade igår genom krig eller död. Det är förfluten tid. Kvar är alla konsekvenser. Kristna har ett begrepp på gårdagen som kallas Getsemaneafton. Då stannar en upp i dåtid och delar bibeltexter och nattvard med varandra. I nutid är Getsemane en vacker, välskött trädgård vid Oljeberget i Jerusalem.

Skärtorsdagen 2022 04 14 är förbi. I bibeln kan vi följa texterna som är lite lika och lite olika i Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelium. Markus sägs ha varit ung följeslagare till Petrus. Lukas är den som noga forskat i alla skrifter efteråt och var läkare. Så det han lyssnat till av ögonvittnen är mycket intressant. (Som jag upplevt det med min referensram som ung studerande inom sjukvården.)

Inget kan göras ogjort av det som skedde igår. Antingen var jag som kristen på en minnesstund av Jesu kamp i Getsemane eller också var jag det inte. Antingen betyder just den torsdagen i Stilla veckan inför påsken mycket eller inget. Det är aldrig försent att börja tänka på vad Jesus gått igenom för hela världens skull. Han ville ha de närmaste omkring sig som stöd i sin vånda. Men de somnade en efter en i natten. Så var han ensam med sin far i himmelen och hade gått djupare in i trädgården. Han gick djupare in i sitt uppdrag att tömma lidandets bägare till botten. Frågan gick till far i himmelen om det var möjligt att få slippa…

Vi får inte veta hur läkaren Lukas fått tag på denna uppgift men han skriver att Jesu ångest var så svår, att hans svett blandades med blod. En enda gång har det hänt i medicinsk historia, läste jag som ung, att någon haft en ångest så stor, att de finaste kapillärerna i huden i ansiktet brustit och blandats med blod. Den som läst mina bloggar genom åren vet hur intresserad jag är av blodet. Och vilket minne jag har av föreläsningarna år 1955 på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i fysiologi och anatomi! Älta trauman senare år 1956 är en sak men bearbeta kunskapen om blodet är en annan!

Jesu Guds Sons blod för mig utgivet! Gårdagen är förbi. Inget går att ändra på! Livet är som det är och området runt mig. Alla har ett förflutet som inte går att ändra på. Alla fick en ny tid idag. En ny möjlighet.

Idag är Långfredagen 2022 och alla möjligheter att fortsätta umgås med kunskapen om Jesu död på ett kors tillsammans med två kriminella. Jag läser i Svenska Kärnbibeln att enligt Gamla Testamentets skrifter räknades Jesus också som kriminell. Inte bara som en rövare…

Gud var först

Ingen vet var Gud kommer ifrån. Ingen vet heller var Åklagaren (Djävulen) kommer ifrån. Gud har många namn i bibeln. Det har Djävulen också. Gud var först med sitt: ”Varde ljus” och det vart ljust. Hade livet varit ett schackspel borde vitt vinna, eftersom vitt alltid är ett steg före svart. Detta berättade en av mina patienter för mig på tidigt 60-tal inom psykiatrisk vård. Jag var arbetsterapeut och ville, att han skulle lära mig spelreglerna.

Nu är livet inget spel och Gud som Skaparen av allt var och är först ut. Han är och var och blir Segraren till sist och redan på Golgata genom sin Son Jesus Kristus. Det får se ut hur som helst och jag som gammal blir mer och mer glömsk. Jag minns inte vad jag skrev sist som blogg.

Idag vet jag, att jag vill skriva, att Gud var först ut och kommer att vinna oavsett mörkret i världen! En kvinna och en mans kropp kan förenas och ett nytt liv uppstår. Sen är det Skaparen som står för livet. Det är bara han, som kan ge liv och sammanväva en ny människa i människans modersliv. Satan kan bara slakta och förgöra senare. Jesus vann seger över Satan i öknen en gång för alla efter fyrtio dagars fasta med orden:

”Gå bort från mig Satan!”

Sen vann Jesus seger genom sin död för alla på korset.

Precis så. Hur det än ser ut idag i en människas liv och vad som blivit förstört i det förflutna, så vill Gud skapa något nytt genom sin Son.

Jag för min del väntar på en nytryckt bok på posten idag. Den är redan klar ”online” med andras hjälp och en ljuslåda. Och många plock med bilder…

Ljuslådan bad jag att få av en brorson till min 85-årsdag.

Men det är länge sen nu…

Gud som haver barnen kär

Gissa om jag reagerar på TV-serien?

Några andliga ledare tackar och tar emot kritik. Bra att ”det” lyfts i dagen. Jag kände en som blev skadad för livet redan då hon var fem år gammal. Hon kunde läsa redan då och fick i uppgift att läsa för en gammal nästan blind kvinna om krigen i Gamla Testamentet. Tjugofem öre var mycket i början av 40-talet, som ersättning för ett litet barn.

När skall någon engagera sig mot alla krigsbilder, allt våld och porren, som visas via TV-program, så att barn inte skadas och får ångest av alla övergrepp?

Gud som haver barnen kär. Ja, var finns han? Och jag skyller ifrån mig som många andra och söker mer än en syndabock. Under årens lopp har det blivit många bloggar, många förklaringar och ursäkter. Andra har gjort fel mot mig.

Nu är det februari år 2022. Fyrtio år har gått sen jag mot min vilja måste lämna tillbaka ett barn, som jag fått förtroende att ha i mitt hem. Det gick inte så bra för någon av oss sen. Jag blev besviken och bitter på samhället. Inget kan göras ogjort. Till min 85-årsdag önskade jag en ljuslåda av äldsta syskonbarnet. Sen har jag varit uppe på stege till överskåpet och hämtat kartong efter kartong, magasin efter magasin, fast jag inte får gå upp på en stege! Gamla kan ramla eller drunkna i minnen.

Eller sortera dem för digitalt arbete i datorn…

Gud som haver barnen kär. Den var för lätt för barnet att lära sig utantill i slutet av 70-talet. Så vi utökade en kväll med psaltarpsalmen 23. Hur lätt som helst att lära utantill! Jag är med er alla dagar intill tidens ände…

Idag den 26 februari 2022 märker jag, att tiden bearbetat texten om syndabockarna i Gamla Testamentet. Jag behöver båda två. Jesus har dött för min synd. Men först burit bort den till ASASEL. (Det har med en öken att göra där det inget liv finns. Jesus vann seger över Djävulen för min skull just där.) Allt finns att läsa om i bibeln. Summan är sanning. Alla hans domar är rättvisa. Om domen får gå nu över min synd, så är jag frikänd i tro på vad Jesus gjort på korset för mig och alla andra.

Återlöst om det behövs.

Ljuslådan

Nu har det gått över ett år igen. Det har bara försvunnit. Sist vid denna tid satt jag vid en present jag önskat helt käckt till min födelsedag. För den som fått snickarbegåvning i arv generation efter generation skulle väl det vara lätt att fixa en ljuslåda!

Inte fattade jag att det var så mycket enklare att köpa en till gamla faster oavsett priset! Jag hade försökt med, att han skulle få nytta av om jag gick igenom alla svart/vita negativ. Nu sitter jag här och är framme vid en kartong med negativ i färg. Det är inte lika roligt! För nu ser jag så mycket sämre och har inte varit så gammal tidigare. Färgerna går i varandra och miniatyrerna är för små att leta bland.

Livet hade hunnit ikapp mig många gånger före Corona. Isoleringen av Corona har inte varit något hot, att jag skulle kunna dö ute bland andra i gemenskap. Nej, jag är tränad i att vara hemma ensam. Mitt första svåra ryggskott kom våren 1967. Då var enda behandlingen att ligga still i en säng med masonitplatta under madrassen tre veckor.

Det var då jag passade på att tala med Gud på allvar. Jag ställde mina svåra frågor och han svarade. Allt gällde Nehemja och hur hans synd kunde vara orsak till den nedrivna staden i Jerusalem. Fångenskap som fångenskap. Kunde mitt lidande i ryggskott och värk bero på synd? Hade jag syndat och var orsak till all narkotika, som kommit in i staden och förstört så många unga?

Det var då det år 1967, som blev kroniskt ryggskott som diagnos. Nehemja fick vara med och bygga upp muren i Jerusalem och jag är tacksam för Herrens lektion till mig angående synd. Han har rätt så klart. Jag hade inget fattat av att vara tacksam över frälsningen. ”Du skall kalla dina murar för frälsning!”

Så frälste Herren på den dagen. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Fienden egyptierna omkom och Israel som ett folk var räddade ur sitt slaveri. Ja, det är ändå längre bort i tiden! Kunde detta vara möjligt, att den mur blivit nerriven, som varit runt Herrens eget hus – ett tempel där han skulle bo?

Kan detta vara möjligt att min sjuka kropp, som bara värkte skulle vara ett tempel där Herren önskade bo? Hur många bibelverser hör ihop egentligen? Det undrar jag, som fått en ljuslåda i present för drygt ett år sen.

Jag har suttit och stirrat på allt negativt.

Nu är det en dag kvar av gamla året. Jag tänkte börja med positiva remsor… Men oj, så svårt att komma ur mina gamla hjulspår – de negativa.

Allt är inte svart eller vitt!

Med ryggen åt det förflutna Del 2

Snart är det ”vargtimman”. Det var ett uttryck inom sjukvården år 1956, när jag vakade. Det är visst olika uppfattningar både om uttrycket och att döden härjar mera en viss timma innan morgonen.

Jag vaknar ofta gång på gång numera på natten av kramp i mina fötter. Nog om det. Sen vet jag inte skillnaden mellan senil och dement. Jag vet inte längre vad jag skrivit tidigare i mina bloggar. Så det blir upprepningar – fler än jag tyckt hos andra gamla. ”Hon glömmer att hon glömmer.” Det gällde ju då rakt inte mig utan henne som är 2½ år äldre än jag.

Ändå vill jag inte sluta blogga! Så jag har läst statistiken nu denna natt och klickade på detta att lämna något bakom ryggen – för att gå vidare i bästa fall. Ja, då kom jag till en blogg skriven för fyra år sen och de hjulspår, som inte går att komma ur.

”Döden lurar – lura döden.” Minns du de stora skyltarna vid vissa trafiksträckor? Det skulle bli O-tolerans i trafikdöd med mellanräcken och vajrar. Ja, sen dess blev det andra upprepningar om att hindra döden. Särskilt för oss över 70 år.

Skall jag skratta eller gråta med mina 86 år? Värst var det absolut, att inte få gå på gudstjänst…

Men det skall jag få idag!

När morgonen gryr och färdtjänst kommer…

Det går mindre bra med rollator i snömodd. Annars gäller spårvagn.

Treenig

Jag är treenig. Jag har en kropp, ett psyke och en ande och skall upp till bevis. Så nu gäller det att träna!

Första gången i mitt långa liv som jag märkte, att jag har en kropp, då var jag fyra år men inte fem. Det finns inga minnesbilder av några personer runt mig bara minnet av en stor plåtsax. Det begreppet kan jag nu. Den sattes in vid utsidan av min knäskål och mellan ett gips. Den smärta minns jag. Det gjorde så ont! Gipset som jag haft tio dagar ner över foten skulle bort. Orsaken var att jag velat hjälpa min pappa att gräva, när han för några ögonblick satte trädgårdsgrepen med platta tinnar ifrån sig. Jag hade tydligen trampat som han gjort men körde den rakt genom en bar fot. Det finns inte ett enda minne från den händelsen eller dygnen på lasarettet utan min stora familj. Barn fick inte ta emot besök för de bara grät efter mammans besök…

Varför saknar jag minnen från åren innan fem? Hur jag än gräver hittar jag bara ett. Min pappa satt i fåtöljen i ”telefonrummet” (rummet där telefonväxeln bredvid köket stod och som var mammas kombinerade arbetsplats). Det måste vara söndag, eftersom pappa satt still. Jag satt i hans knä och han sjöng för mig om barnet, som gick i skogen och grät, ensam utan att hitta hem förrän i näst sista versen. Detta måste väl visa på att jag har ett psyke? Jag var ju hemma igen!

Anden då? När blir ett barn andligt? Jo, det var i en hemsk situation, när mina lekkamrater stod utanför mitt hem och tittade nyfiket in genom fönstren. Vad hände där innanför? Skräcken kröp närmare och jag kom in och såg att min mamma tagit emot zigenare. De skulle tydligen få bo hos oss! Utanför stod pojkarna och markerade, att här händer något konstigt. Kanske skamligt främmande?

Jag gick högst upp på mitt vindsrum och grät stilla och böjde knä. Inte för att jag var ödmjuk utan därför att pojkarna jag lekte med kunde med och titta in i våra fönster. Det var kallt i rummet och min egen lilla järnkamin nådde inte så högt över golvet. Jag måste stå på knä för att kunna tända en brasa. För min skull. Under tiden snyftade jag och bad till Gud, att zigenarna skulle få bo någon annanstans. Deras tält hade inte kommit med samma tåg som dem till vår socken.

Ute var det snöoväder. Gud hörde bön och de fick bo i ”godtemlarhuset”. Min kropp kände, att det var kallt i mitt lilla vindsrum. Mitt psyke var känsligt för att vara omtyckt eller inte.

Det var första bönen utanför ”Gud som haver barnen kär” och mammas böner.

Jag blev frigående. Det finns en plats till i hemmet men på första våningen och bredvid köksspisen. Där fattade jag ett tyst, inre beslut utan att någon såg det utanpå mig. Varken mina föräldrar eller min lite äldre syster. Det var söndag och hon och jag undrade om vi måste gå med till kyrkan.

Kroppen, psyket och anden blev ett. Och började älska missionskyrkan och vad den stod för…

Den vår de svage kallar höst

Vet inte om det är rätt citerat men solen skiner och jag går inte ut ändå i denna skira, vackra vårdag. Hemhjälpen som städat hade hört så många gamla tala om alla motigheter som uppstått. Plötsligt. Motigheter som började dagen innan sa hon att de gamle berättat om. När det motiga var klart var det just ingenting men hade blivit gjort. Sen gick min städhjälp.

Kvar är förundran över nätsamverkan. Så enkelt att föreslå, att vi kan läsa en psalm i Psaltaren tillsammans. Ja, det gäller ju att ha en plats i rymden att träffas på – en delad plats. Den här platsen har en annan tilldelat mig med mitt namn. Det är jag fortfarande så glad över. Här kan jag få prata för mig själv mer än någonsin.

Så när någon berättade att Psaltarens psalmer kan få extra liv genom sin historia, så fattade jag inte hur det skulle kunna gå till för mig. Nu vet jag, för jag hamnade rätt fort i min hembygd och där blev de, som levt före mig så levande. Deras gamla hus är kvar i minnet även om de är rivna för nybygge. Här är sången jag fick som länk och de andra som vill lyssna:

Inspelningarna är gjorda innan jag föddes men Psaltaren 32 sitter i minnet varenda ord. Det var så många som önskade sången av Einar Ekberg i radions ”Andliga Sånger” förr i tiden.

Långt senare i livet började jag med släktforskning för en Hemvändardag. Jag ville lära mig lite om bygdens folk tiden innan mina föräldrar kom till socknen år 1919 och 1921. Jag som inte fattat vad en kyrkogård har med kultur att göra! En kyrkogård är väl ändå bara en plats för de som dött? En riven Missionskyrka är väl ändå bara en byggnad, som inga medlemmar hade längre? Och med så tunna väggar dessutom! Hur kan det som inte finns längre bli en kulturskatt?

På biblioteket frågade jag efter en gammal bok som hette: ”Min far – Gunnar Wennerberg” skriven av Signe Taube. Den boken fick de hämta upp från ”källaren”. Jag hann bara bläddra lite så fick jag syn på namnet Lärkebo och fick gåshud. Jag var hemma och visste precis hur det såg ut runtomkring. Den första fotbollsplanen för mig låg mittemot. Men så jag skämdes över att sparka boll med bara pojkar på min tid! Hoppades att ingen vuxen skulle se det…

Nu till poängen. Tonsättaren till Psaltaren 32 som Einar Ekberg sjungit in hade sin farfars släkt i min hembygd. Han hette Gunnar Wennerberg precis som sin far Gunnar Wennerberg och släktens gravsten på kyrkogården är mycket stor och liggande till vänster innanför klockstapeln i Norra Björke kyrka. Detta är vad jag förstår ett stycke kultur, om stenen en gång legat inne i själva kyrkan? Stenen hade från början ett Krucifix i mitten av stenen och fyra upphöjda bilder av djuren i Danielsboken eller djurbild som stod för evangelisterna. Stenen var mycket påkostad och visar på en rik familj inom socknen och deras tro.

Ur Wikipedia citerar jag: ”Ofta är det först i samband med att en byggnads eller miljös kulturhistoriska värden är hotade som det blir tydligt att de måste värnas. K-märkningen innebär då att det kulturhistoriska värdet kan finnas kvar och berika samhället.” Huset Lärkebo där släkten bott blev inte kulturmärkt men däremot ett boningshus i närheten som heter Gunnarsbo. Men vad hjälper det om ingen vill betala för skötsel av byggnaden?

Psaltarpsalmen 32 skrevs av kung David för omkring 3500 år sedan. Tack vare tonsättningen började den sjunga inom mig. Jag känner släktingar till Gunnar Wennerberg. Jag känner min hembygd. Jag har en plats för huset där Evangeliska Frikyrkoförsamlingen bildades av släktingar till Gunanr Wennerberg. Jag har en dröm, där jag kan ana både Fridhem, Lyckhem och Vårvik. Den drömmen har jag bjudit på ibland för den fick en ny, gångbar bro över ån, där det varit en fallfärdig, sned spång förut.

Så i drömmen var vi på väg hem min far och jag och gick ”Kärlekens stig”. I min dröm hade han redan då varit död i många år. Det sista tydliga han sa till mig var:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”

Den sången sjöng inom honom den gången.

Några av medlemmarna som startade Evangeliska Frikyrkoförsamlingen i Fridhem, Östbjörke.

Hemlängtan

Nu skall vi se hur detta går? Jag har snott en bild av Trollhättan Energi AB. Det får man inte göra! Och så lydig som jag är för övrigt. Sitter isolerad i ett höghus med 60 lägenheter i varje trappuppgång och gemensam tvättstuga till nästa tolvvåningshus med tre uppgångar och lika många lägenheter i varje uppgång. Här finns alltså möjligheter att umgås men vi gamla skall bara vara rädda om oss…

Mobilen visar på 12 grader minus. Det har jag svårt att tro. Men jag har varit ute i knastrande snö för att få rysta mina hemvävda mattor igår. En sanning med modifikation för bara en av de tre är vävd hemma.

Igår fick jag syn på en traktor i djup snö med snötäckta, tunga grenar av gran runt. Genast var jag hemma och kunde nästa alla namn på ställena och vägarna dit. Idag tänker jag att bilden kanske är från ett annat år och en annan plats. Det gör inget för jag hade en fin Corona-dag igår. Det gäller att vara rädd om sig för här är bara rollatoravstånd för mig och tätt med folk på gångvägarna. Då kom jag äntligen hem och hade all snö för mig själv, vägarna och husen. Vill jag inte umgås då? Jo, men inte utan någon i ödehusen. Snön som hänger över grenar på träd orsakar strömavbrott. Gamla stolpar måste bort.

Nej, längre hänger jag inte med. Luftburna ledningar som inte behövs längre?

Livet är i blodet

Det var ingen måtta på min entusiasm när jag var ung och gick utbildning inom sjukvården. Det var så stort och märkvärdigt med Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Så kom jag hem till landet och mina föräldrar och hann knappast ta av kappan, innan jag måste berätta senaste föreläsningen av docent Thorvald Bjurö. Den handlade om fysiologi och det autonoma nervsystemets påverkan på blodkärlen i olika situationer. Det fanns inget tak för hur imponerad jag var av hans kunskap om blodcirkulationen. Det blev väl en liten paus. Där passade min pappa på lugnt och sakligt med sitt inlägg:

”Han har varit här!”

Gissa om jag kom av mig av pappas enkla vetskap. Denne skicklige docent hade varit ett barn och suttit på vår kökssoffa i vårt enkla kök och var sin pappas son, som också kunde blodets betydelse! ”Livet är i blodet.” Så står det i bibeln har har stått där snart 6000 år. I vår enkla Missionskyrka hade pastor Hilmer Bjurö predikat om kraften i Guds sons blod. Fysiologi eller teologi så är det samme Skapare bakom.

Lördagen före första advent ett år på 70 eller 80-talet ringde en man och frågade vad jag gjorde. Jag svarade, att jag förberedde en predikan. Nästa fråga kom vad den skulle handla om. Svaret blev: ”Natt skall icke råda där nu ångest råder.” Det avsnittet var ju i de föreslagna predikotexterna.

”Vad vet du om ångest? Och vad skall du säga om det?”

Jag blev svarslös men hittade snart en motfråga. Kunde jag få ställa den? Jo, det gick bra. ”Varför är du så rädd för att dö?” Svaret kom bums:

”Jag har inga kläder!”

En dag fick jag kopia av ett brev, som inte var undertecknat. Pastor Eric Nilsson fick det första arket med karbonpapper till nästa som blev mitt. Där står bland annat, att vi jamsar om Jesu blod som någon slags ricinolja mot alla krämpor och viftar med våra fribiljetter till himlen. Ett oersättligt brev av andras syn på oss frikyrkofolk. Oersättligt därför att bibeln berättar, att vi alla är nakna inför Gud och utan kläder.

Så detta tål att repetera. Livet är i blodet. Ett blod fick rinna oskyldigt redan i Edens lustgård därför att Gud själv vill ge kläder åt två nakna, rädda, skamsna människor.

Någonstans i min blogg finns brevet i sin helhet. (till Dessa det vederbör..) Rädslan för döden är inte mindre idag. Så onödig rädsla när Jesus dog i vårt ställe och kan ge frimodighet inför döden.

Med ryggen åt det förflutna

Det är bara jag som vet, att det kommer tre personer i början av gatan från administrationen till avdelning 10 A och 10 B på f.d. Restad Sjukhus, Vänersborg. Jag står med ryggen åt mitt förflutna och fotograferar.

Vem bjöd mig på en märklig dröm en natt, som jag vågade dela bland vänner? Nu eller aldrig tänkte jag ta vara på drömmarna och våga lära känna mig själv!

Jag drömde att tre ansiktslösa män bar in ett stort järnsjok i min lägenhet. Jag stod i dörren till sovrummet med ryggen åt det och bara tittade på. Mina möbler fattades och det placerade järnsjoket tog upp stor del av rummet. Det hade vassa kanter och var väl 2 mm tjockt, ovalt och lätt kupat. Det fanns en sträng som av runnen tenn likt silver. Den som gick förbi kunde skada sig på kanten. Den vita gungstolen fanns inte men bokhyllan stod där. De tre männen syntes inte mer.
Jag vaknade.

Jag fick frågan av vännerna varför jag öppnat dörren för dessa män och släppt in dem. Jag förnekade, att jag öppnat dörren utan de bara kom in. Jag fick veta, att de mjuka, vackra möblemanget var borta. Drömmen påverkade oss alla. Efteråt bad jag om enskilt samtal med ledaren, pastorn och psykoterapeuten. Tio år senare ringde jag upp honom och frågade, om han kom ihåg min dröm. Sen frågade jag och konstaterade, att om man drömmer om sig själv, så är det ju jag, som släppt in detta hårda järnsjok i mitt liv.
Kunde jag ta det så var det ju bra…

Åren har gått och en dag fick jag nytta av mina svåra livserfarenheter. De tre ansiktslösa männen, som bar in detta hårda, stora, kalla järnsjok i mitt vardagsrum, som andra kunde skada sig på om de gick förbi blev mitt ansvar! Både pastorn och jag kunde associationen till bibeln och att Abraham en gång fick besök av tre män. Är Gud den samme alltid och kan besöka vilken människa som helst med information om nutid och framtid? Det var så länge som jag skyllde på andra. Andra hade gjort fel mot mig. Om en syndabock dog så klarade jag av att skylla på nästa…
Det var synd om mig som drabbats så hårt och orättvist.

En dag fick jag för mig att slå upp i Biblisk Ordbok på ordet synd för att se var det står första gången. Det blev mycket intressant. Det är i HERRENs samtal med Kain. HERREN Gud undrade varför Kains blick var så mörk. Kain fick veta, att han borde råda över sina tankar. Annars lurade synden vid dörren.
Om jag fattat rätt lade Gud över ansvaret över vad som kunde ske annars på Kain. Gud är ljus och inget mörker finns i honom.

Så blev det med den upplysning om synd i tankesystemet! Kan det vara så farligt med lite syskonavundsjuka? Kain var avundsjuk på att HERREN uppskattade Abels offer men inte hans. Jag å min sida hade ju verkligen velat ge HERREN allt av min ungdom och framtid! Verkade inte som han sett något av allt detta!

Så jag fortsatte att offra till HERREN år efter år tills han satte ner foten och förklarade, att han inte är intresserad av mina offer och jag hade tydligen på mig offerkoftan.

En dag fattade jag, att han ville ha min kärlek.

Att det skulle vara så svårt att fatta!