Treenig

Jag är treenig. Jag har en kropp, ett psyke och en ande och skall upp till bevis. Så nu gäller det att träna!

Första gången i mitt långa liv som jag märkte, att jag har en kropp, då var jag fyra år men inte fem. Det finns inga minnesbilder av några personer runt mig bara minnet av en stor plåtsax. Det begreppet kan jag nu. Den sattes in vid utsidan av min knäskål och mellan ett gips. Den smärta minns jag. Det gjorde så ont! Gipset som jag haft tio dagar ner över foten skulle bort. Orsaken var att jag velat hjälpa min pappa att gräva, när han för några ögonblick satte trädgårdsgrepen med platta tinnar ifrån sig. Jag hade tydligen trampat som han gjort men körde den rakt genom en bar fot. Det finns inte ett enda minne från den händelsen eller dygnen på lasarettet utan min stora familj. Barn fick inte ta emot besök för de bara grät efter mammans besök…

Varför saknar jag minnen från åren innan fem? Hur jag än gräver hittar jag bara ett. Min pappa satt i fåtöljen i ”telefonrummet” (rummet där telefonväxeln bredvid köket stod och som var mammas kombinerade arbetsplats). Det måste vara söndag, eftersom pappa satt still. Jag satt i hans knä och han sjöng för mig om barnet, som gick i skogen och grät, ensam utan att hitta hem förrän i näst sista versen. Detta måste väl visa på att jag har ett psyke? Jag var ju hemma igen!

Anden då? När blir ett barn andligt? Jo, det var i en hemsk situation, när mina lekkamrater stod utanför mitt hem och tittade nyfiket in genom fönstren. Vad hände där innanför? Skräcken kröp närmare och jag kom in och såg att min mamma tagit emot zigenare. De skulle tydligen få bo hos oss! Utanför stod pojkarna och markerade, att här händer något konstigt. Kanske skamligt främmande?

Jag gick högst upp på mitt vindsrum och grät stilla och böjde knä. Inte för att jag var ödmjuk utan därför att pojkarna jag lekte med kunde med och titta in i våra fönster. Det var kallt i rummet och min egen lilla järnkamin nådde inte så högt över golvet. Jag måste stå på knä för att kunna tända en brasa. För min skull. Under tiden snyftade jag och bad till Gud, att zigenarna skulle få bo någon annanstans. Deras tält hade inte kommit med samma tåg som dem till vår socken.

Ute var det snöoväder. Gud hörde bön och de fick bo i ”godtemlarhuset”. Min kropp kände, att det var kallt i mitt lilla vindsrum. Mitt psyke var känsligt för att vara omtyckt eller inte.

Det var första bönen utanför ”Gud som haver barnen kär” och mammas böner.

Jag blev frigående. Det finns en plats till i hemmet men på första våningen och bredvid köksspisen. Där fattade jag ett tyst, inre beslut utan att någon såg det utanpå mig. Varken mina föräldrar eller min lite äldre syster. Det var söndag och hon och jag undrade om vi måste gå med till kyrkan.

Kroppen, psyket och anden blev ett. Och började älska missionskyrkan och vad den stod för…

Hemlängtan

Nu skall vi se hur detta går? Jag har snott en bild av Trollhättan Energi AB. Det får man inte göra! Och så lydig som jag är för övrigt. Sitter isolerad i ett höghus med 60 lägenheter i varje trappuppgång och gemensam tvättstuga till nästa tolvvåningshus med tre uppgångar och lika många lägenheter i varje uppgång. Här finns alltså möjligheter att umgås men vi gamla skall bara vara rädda om oss…

Mobilen visar på 12 grader minus. Det har jag svårt att tro. Men jag har varit ute i knastrande snö för att få rysta mina hemvävda mattor igår. En sanning med modifikation för bara en av de tre är vävd hemma.

Igår fick jag syn på en traktor i djup snö med snötäckta, tunga grenar av gran runt. Genast var jag hemma och kunde nästa alla namn på ställena och vägarna dit. Idag tänker jag att bilden kanske är från ett annat år och en annan plats. Det gör inget för jag hade en fin Corona-dag igår. Det gäller att vara rädd om sig för här är bara rollatoravstånd för mig och tätt med folk på gångvägarna. Då kom jag äntligen hem och hade all snö för mig själv, vägarna och husen. Vill jag inte umgås då? Jo, men inte utan någon i ödehusen. Snön som hänger över grenar på träd orsakar strömavbrott. Gamla stolpar måste bort.

Nej, längre hänger jag inte med. Luftburna ledningar som inte behövs längre?

Livet är i blodet

Det var ingen måtta på min entusiasm när jag var ung och gick utbildning inom sjukvården. Det var så stort och märkvärdigt med Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Så kom jag hem till landet och mina föräldrar och hann knappast ta av kappan, innan jag måste berätta senaste föreläsningen av docent Thorvald Bjurö. Den handlade om fysiologi och det autonoma nervsystemets påverkan på blodkärlen i olika situationer. Det fanns inget tak för hur imponerad jag var av hans kunskap om blodcirkulationen. Det blev väl en liten paus. Där passade min pappa på lugnt och sakligt med sitt inlägg:

”Han har varit här!”

Gissa om jag kom av mig av pappas enkla vetskap. Denne skicklige docent hade varit ett barn och suttit på vår kökssoffa i vårt enkla kök och var sin pappas son, som också kunde blodets betydelse! ”Livet är i blodet.” Så står det i bibeln har har stått där snart 6000 år. I vår enkla Missionskyrka hade pastor Hilmer Bjurö predikat om kraften i Guds sons blod. Fysiologi eller teologi så är det samme Skapare bakom.

Lördagen före första advent ett år på 70 eller 80-talet ringde en man och frågade vad jag gjorde. Jag svarade, att jag förberedde en predikan. Nästa fråga kom vad den skulle handla om. Svaret blev: ”Natt skall icke råda där nu ångest råder.” Det avsnittet var ju i de föreslagna predikotexterna.

”Vad vet du om ångest? Och vad skall du säga om det?”

Jag blev svarslös men hittade snart en motfråga. Kunde jag få ställa den? Jo, det gick bra. ”Varför är du så rädd för att dö?” Svaret kom bums:

”Jag har inga kläder!”

En dag fick jag kopia av ett brev, som inte var undertecknat. Pastor Eric Nilsson fick det första arket med karbonpapper till nästa som blev mitt. Där står bland annat, att vi jamsar om Jesu blod som någon slags ricinolja mot alla krämpor och viftar med våra fribiljetter till himlen. Ett oersättligt brev av andras syn på oss frikyrkofolk. Oersättligt därför att bibeln berättar, att vi alla är nakna inför Gud och utan kläder.

Så detta tål att repetera. Livet är i blodet. Ett blod fick rinna oskyldigt redan i Edens lustgård därför att Gud själv vill ge kläder åt två nakna, rädda, skamsna människor.

Någonstans i min blogg finns brevet i sin helhet. (till Dessa det vederbör..) Rädslan för döden är inte mindre idag. Så onödig rädsla när Jesus dog i vårt ställe och kan ge frimodighet inför döden.

Med ryggen åt det förflutna

Det är bara jag som vet, att det kommer tre personer i början av gatan från administrationen till avdelning 10 A och 10 B på f.d. Restad Sjukhus, Vänersborg. Jag står med ryggen åt mitt förflutna och fotograferar.

Vem bjöd mig på en märklig dröm en natt, som jag vågade dela bland vänner? Nu eller aldrig tänkte jag ta vara på drömmarna och våga lära känna mig själv!

Jag drömde att tre ansiktslösa män bar in ett stort järnsjok i min lägenhet. Jag stod i dörren till sovrummet med ryggen åt det och bara tittade på. Mina möbler fattades och det placerade järnsjoket tog upp stor del av rummet. Det hade vassa kanter och var väl 2 mm tjockt, ovalt och lätt kupat. Det fanns en sträng som av runnen tenn likt silver. Den som gick förbi kunde skada sig på kanten. Den vita gungstolen fanns inte men bokhyllan stod där. De tre männen syntes inte mer.
Jag vaknade.

Jag fick frågan av vännerna varför jag öppnat dörren för dessa män och släppt in dem. Jag förnekade, att jag öppnat dörren utan de bara kom in. Jag fick veta, att de mjuka, vackra möblemanget var borta. Drömmen påverkade oss alla. Efteråt bad jag om enskilt samtal med ledaren, pastorn och psykoterapeuten. Tio år senare ringde jag upp honom och frågade, om han kom ihåg min dröm. Sen frågade jag och konstaterade, att om man drömmer om sig själv, så är det ju jag, som släppt in detta hårda järnsjok i mitt liv.
Kunde jag ta det så var det ju bra…

Åren har gått och en dag fick jag nytta av mina svåra livserfarenheter. De tre ansiktslösa männen, som bar in detta hårda, stora, kalla järnsjok i mitt vardagsrum, som andra kunde skada sig på om de gick förbi blev mitt ansvar! Både pastorn och jag kunde associationen till bibeln och att Abraham en gång fick besök av tre män. Är Gud den samme alltid och kan besöka vilken människa som helst med information om nutid och framtid? Det var så länge som jag skyllde på andra. Andra hade gjort fel mot mig. Om en syndabock dog så klarade jag av att skylla på nästa…
Det var synd om mig som drabbats så hårt och orättvist.

En dag fick jag för mig att slå upp i Biblisk Ordbok på ordet synd för att se var det står första gången. Det blev mycket intressant. Det är i HERRENs samtal med Kain. HERREN Gud undrade varför Kains blick var så mörk. Kain fick veta, att han borde råda över sina tankar. Annars lurade synden vid dörren.
Om jag fattat rätt lade Gud över ansvaret över vad som kunde ske annars på Kain. Gud är ljus och inget mörker finns i honom.

Så blev det med den upplysning om synd i tankesystemet! Kan det vara så farligt med lite syskonavundsjuka? Kain var avundsjuk på att HERREN uppskattade Abels offer men inte hans. Jag å min sida hade ju verkligen velat ge HERREN allt av min ungdom och framtid! Verkade inte som han sett något av allt detta!

Så jag fortsatte att offra till HERREN år efter år tills han satte ner foten och förklarade, att han inte är intresserad av mina offer och jag hade tydligen på mig offerkoftan.

En dag fattade jag, att han ville ha min kärlek.

Att det skulle vara så svårt att fatta!

En social Krutgumma


Igår kom det ett blomsterbud med frågan om inte några blommor skulle kunna pigga upp en social Krutgumma. Två vänner från projektet ”Inre Rum” står bakom. Så var den associeringskedjan igång!

Bilden har allt och är tagen av Linda Weichselbraun och ladugården är på Elings ark i Vedum, där Anneli Jäderholm var värd för anhöriga till psykiskt sjuka en heldag. Programmet var späckat och vi såg filmen tillsammans:

”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Runt om i lokalerna var utställningen: ”En annan tid”

Vilken ambition! Det var så jag mötte dem inom (H)järnkoll. Full fart att gå ut i samhället och ge information om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatriska handikapp år 2011. Senare startade de ”No more” på Facebook i syfte att få bort bältesläggningar och tvångsinjektioner.

Så nu till valet av huvudbild till min blogg: ”Gunnels plats i rymden”

Bilden är tagen med ryggen åt Hinsebergs Kvinnofängelse i Frövi. Där har jag gått flera gånger och väntat på att tiden skulle bli inne att få besöka någon. Det var i en samling/gudstjänst i slutet av 70-talet, som jag gick ut för första gången offentligt, att jag legat i bälte på Restad Sjukhus och hade en sjukjournal med diagnoser jagande mig! Jag valde publik noga och hade inte varnat någon av mina vänner, som var med från Göteborg. Men tjejerna på Hinseberg visste vad det smakar. De skulle förstå, att allt som skrivs om en inte är sant!

Det var på den tid då kurator Anna Myhrman tjänstgjorde och före strejken med branden i Tidaholms fängelse. Efter det fick det inte vara stora samlingar. Nåväl. Anna Myhrman och jag hade god kontakt och efter den samlingen berättade hon, att hon också hade den sjukdomen bipolär. Jag hade ju tvingats att acceptera det fack som psykiater ansåg, att jag hörde hemma i. Jag levde med en osynlig psykiatrisk tvångströja med skräck för behov av vård på ett sinnessjukhus på den tiden. Det är på gott och ont att ”gå ut” med sin egna berättelse. Det gjorde alltså jag för tjejerna på Hinsebergs Kvinnofängelse. Men nu är detta över år 2020.

Kvar är minnet. Vi var sjutton i gruppen en söndag på besök och fick gå två och två på avdelningarna före samlingen. Det var tjejernas önskan, att det skulle vara rättvist, att alla avdelningar fick ett besök. Jag fick besöka en enskild och vi fick sitta i ett litet hus, där biblioteket fanns. (Nu är visst alla små hus rivna.) Plötsligt ville hon visa vad hon höll på att sticka. Vi gick över en gräsmatta. Vi skötte oss och frågade tjejerna på avdelningen om det var OK, att jag var med in.

Så kom vi tillbaka och satte oss på stolarna utanför lokalen till biblioteket. En vakt kom in och var så upprörd och frågade var vi varit. Så kom hans slutkläm:

”Besöket skall sitta på angiven plats!”

Där är vi nu! Tappa inte poängen bara! Bara en och en lämnar sitt fängelse för att komma ut i frihet! Och man får inte väga för tungt…

Besöket sitter nu i karantän 84 år gammal och får inte gå ut bland folk. Skall bara vara inne och tvätta händerna, så att jag inte dör.

Detta fick Linda och Anneli syn på sociala medier och skickade blommor igår.

Där sitter hon ensam och får köra sitt race…

Men då hade Hanna kommit in i bilden med sitt käcka i ”No more”-tråden:

”Kom till oss och kör ditt race!” Underförstått inte behöver du sitta ensam.

Nej, jag har inget för att jag ramlat och klagar lite. Och detta får och denna höna på fotot ger mig så klart massor av hänvisningar till bibeln.

Mitt livs testamente

Mitt livs testamente är en rulle släktforskning ur bibeln. Ett testamente blir giltigt först när givaren är död, skriver Paulus. Men jag var så frustrerad över att ingen vill ha vad jag vill ge. Så jag gav bort rullen. Den börjar på Matteus kap 1 i provöversättningen till B2000 som kallas NT81. (Det gick inte att kopiera så lång text med de uttryck jag fastnade för:

”vilkas mor var Tamar,” ”vars mor var Rahav,” ”vars mor var Rut,” ”vars mor var Urias hustru,”)

Planschen blev 160 cm lång och fick ibland hänga framför böckerna i min bokhylla.

Svenska Folkbibel tillåter kopiering:

Jesu släkttavla

1 Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. 2 Abraham blev far till Isak, Isak till Jakob, och Jakob till Juda och hans bröder. 3 Juda blev far till Peres och Sera genom Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 4 Ram till Amminadab, Amminadab till Nahshon, Nahshon till Salmon. 5 Salmon blev far till Boas genom Rahab, Boas till Obed genom Rut, Obed till Ishai, och Ishai till kung David.

David blev far till Salomo genom Urias hustru. 7 Salomo blev far till Rehabeam, Rehabeam till Abia, Abia till Asa, 8 Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 9 Ussia till Jotam, Jotam till Ahas, Ahas till Hiskia, 10 Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia, 11 och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon.

12 Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel,13 Serubbabel till Abihud, Abihud till Eljakim, Eljakim till Asur, 14 Asur till Sadok, Sadok till Jakim, Jakim till Elihud, 15 Elihud till Eleasar, Eleasar till Mattan, Mattan till Jakob, 16 och Jakob till Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.” (Svenska Folkbibelns översättning)

Så klart jag försökte få fram ett kors genom att teckna de tolv stammarna tvärs igenom hela spalten från far till son – från Abraham men inte från Adam? Vad berodde det på?

Så fattade jag att evangeliet började genom det omöjliga löftet om en son till Abraham. Genom att fyra kvinnors namn nämndes blev deras historia särskild markerad som observandum för mig. Jag har haft tid att tänka sen början av 90-talet! En dag drog jag slutsatsen som Paulus formulerat: Lagen kunde inte åstadkomma en rättfärdighet inför Gud! Genom att våga läsa alla ruskigheter i Gamla Testamentet såg jag, att Jesus blev född människa genom Maria ”i en syndig kropps gestalt” Rom 8:3 Jesus blev sänd som ett syndoffer. Han kom för att ta på sig skulden av all vår synd. Han tog på sig domen i vårt ställe. Det går inte att fatta på ett år!

Släktregistret tecknat uppifrån och ända ner på två blädderblocks ark har gjort mycket med mig under åren! Det gick upp ett ljus för mig, att botten var nådd av synd. Där föddes Jesus och presenterade vem Gud är under några år. Efter hans himmelsfärd och under noggranna forskningar i skrifterna kan evangelisten Lukas börja på Jesus och vandra uppåt i släktleden via Marias far. Tusen år tidigare går Marias släkttavla ihop med Josefs i Batsebas söner med kung David, Natan och Salomo. Jesus skulle komma ur kung Davids hus. Lukas fortsätter sin släktforskning ända upp till Adam son av Gud. Alltså Jesus steg ner ända till botten av mänsklig synd och elände och fullbordade det uppdrag han fått av Gud in i minsta detalj (tabernaklet). Jesus steg upp till fadern samma väg som han kommit genom helig Ande.

Det finns ingen synd, som inte är beskriven i bibeln. Det är inte Guds fel, att Gamla Testamentet har så ruskiga krig. Gud är sanningens källa.

Detta är en repetition av vad jag skrivet förut i min blogg. Försök se Jesus i ett tänkt långt släktregister blödande på korset. All vår synd är med genom hans händer och fötter. Blodet till försoning rann första gången i Edens lustgård, då människan Adam och Eva var nakna inför Gud och skamsna över sin olydnad. Blodet från ett oskyldig djur rann. Gud gjorde kläder av skinn och klädde dem.

Det är att bli rättfärdiggjord att tro på vad Gud gjort för oss genom Jesus.

Ritningen till en kyrka/församling

Ritningen till en kyrka/församling enligt bibeln
(Sedd genom en gammal ärrad människas glasögon den 19 nov 2018)

Det var spontant skrivit till en liten grupp. Nu finns det här med bibelhänvisningar. Vi kan inte hålla på att se oss blinda på alla felbyggen (feltolkningar) under årtusenden som gått. Bibeln presenterar sanna profeter men också de falska. Historien har visat Guds sanning genom Jesus.

1) Så vi följer frälsningen från slaveriet i Egypten till löfteslandet via metaforer. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen… 2 Mos 14:22
2) Ställ väktare på muren! Om Jerusalems mur senare är ett skydd mot fiender, så drar jag slutsatsen, att Herrens undervisning i alla tider är ett skydd mot fiender. (Ett annat bibelstudium från 70-talet, att var och en måste bygga upp det nerrivna i sitt eget liv enligt Esra och Nehemjas profetböcker) Jes 60:18, Nehemja och Esra
3) Den första kyrkan var en vandringskyrka, som kunde sättas upp och plockas ner efter vandringen mellan punkterna A och B eller Alfa och Omega=ORDET från Gud i Jesus.
4) Ingen låst dörr! Jesus är herden, dörren in till fåren. (Det lär vara en låg mur runt en fårfålla i bibelns landskap för natten och herden låg i dörröppningen. Utombiblisk kunskap.) Tabernaklets förhänge var vävt med bestämda färger och varje färg står för en sida av Jesus som kung, överstepräst och profet. Joh 1:1-9, 2 Mos 15:18, Hebr 5:10,
5) Altaret är det första som möter oss innanför förhänget. Det har exakt mått, fyrkantigt, höjd, djup, bredd och längd. Försoningen genom blodet skall nå ut i alla väderstreck senare. Israels folk lydde ritualerna under 40 år utan att kunna fatta innebörden. Peter Fjellstedts förklaringar från 1800-talet håller idag också. Jesu frälsningsgärning var tvåfaldig (två felfria syndabockar). Israels folk hade en försoningsdag om året. Deras synd skulle placeras på en syndabock, som skulle bära bort synden ut i öknen. Namnet Asasel upprepas fyra gånger. Hänvisning till Jesu seger över Satan i öknen. Satan försöker alltid gräva upp gammal synd som Gud förlåtit för länge sen. Nutid alltid. Den andra felfria syndabocken där Israel placerade sin synd skulle slaktas och lite av blodet bäras in av översteprästen till Gud i det allra heligaste. 2 Mos 27:1, 3 Mos 16
6) Översteprästens kläder finns beskrivet in i minsta detalj för övrigt. Översteprästens bröstsköld hade tolv olika ädelstenar i skalan 1- 10 och var nästan alla nära högsta kvalitet enligt en geolog, som jag frågat. Jesus är vår överstepräst inför Gud och vi är också tecknade med våra namn i hans hjärta. Han vädjar gott för oss inför Gud.                2 Mos 28, 39

7) Vem som helst får komma till en församling idag. Dörren är öppen genom Jesus. För att komma längre in skall synden placeras på de två syndabockarna. Det är ett viljebeslut personligt och bekräftas genom vattnets dop. (Dopgrav var ju omöjligt att ordna i öknen varje år av de 40 åren 🙂 )
8) Raskt är vi framme vid mitt personliga vittnesbörd. Sju är en veckas dagar. Vid åttonde börjar något nytt. Gud har upprättat mig på en försoningsgrund bestående av två fotstycken av silver (GT plus NT) under mitt liv! I ett bibelstudium på 70-talet bland kriminella och prostituerade i gamla Räddningsmissionens lokaler i Haga undervisade en baptistpastor från Näsåker om upprättelsen i Kristus enligt modellen i Tabernaklet. Då såg jag framför mig min och de andras dåliga självkänsla/självvärde, som olika mått på de olika bräderna och de lyckade människorna i Smyrna! Men en försonad, förlåten kriminell fick ju samma mått i höjd och bredd! Var detta sant? Fick inte jag breda ut mig på någons bekostnad och ta större plats som en av alla brädor i tabernaklet?
9) Gud bygger sitt tabernakel i öknen som modell i alla tider för alla folk – ett flyttbart, upprättat folk på en försoningsgrund med ett rent försoningssilver! Guds ord är som renat silver, sju gånger! Var en kristen än kommer i världen så passar måtten givna av Gud till Mose – inte högre än någon annan upprättad kristen – inte bredare eller smalare. 2 Mos 25, 26 och fortsättning
10) I Kristus kan hans nåd och hans nådegåvor fungera fritt utan avundsjuka på andra ”brädor”s teckning i ett vresigt akacieträ! För Gud själv har dragit över med guld över alla skavanker.

”Det tar ett helt liv att läsa bibeln,” sade en gång läkaren och pastorn Sven Ahdrian. Det är läkedom i Jesu sår och full upprättelse på hans försoningsgrund. Det är gemenskap mellan människor över hela världen, som står på den grunden.

Ett kritiskt tänkande

Idag citerar jag Ola Windås först från Facebook i ”Äkta kristen tro tål att prövas”:
”ÄR DU RÄDD FÖR SANNINGEN – VERKLIGHETEN
Är du rädd för att se sanningen om dig själv, dina fel och brister.
Det kan bero på att du inte mött Honom som är full av nåd och sanning – Jesus Kristus.
Johannes 1:14 Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
Guds startpunkt är att visa mig som människa att Jesus är uppstånden. Jag inser då att både nåden och sanningen gäller för mig och att Jesus är Herre.
Jag ser mig själv i Guds ljus, att jag är ofullkomlig men att jag är förlåten.
Jag ser det om jag inte gömmer mig för ljuset, det avslöjande ljuset som åtföljs av kärlek.”

Detta är bara början av hans inlägg. Vet inte hur mycket jag får citera utan att fråga först. Det räcker långt för mig, som har ett kritiskt tänkande och framför kritiken. Ingen vill bli kritiserad. Då rakt inte jag. Alldeles för hård mot mig själv dessutom enligt ett par vänner.

Enligt bibeln skall det ske i enrum, att en persons synd som upprepas skall belysas av ledaren. Om han inte lyssnar skall fler vara med (församlingen). Lyssnar han inte då heller skall han uteslutas ur församlingens gemenskap. Har jag uppfattat rätt? När det gäller skvalleraktiga kvinnor finns det också att läsa. Ord och inga visor.

Så jag ger Ola Windås helt rätt i hans inlägg att sanningen om mig själv tar jag emot:
”JAG TAR EMOT JESUS SOM HERRE I MITT LIV. JAG HAR KOMMIT HEM
Kärleken från Gud som möter mig gör att jag vågar öppna mig för sanningen, för Gud. Jag gömmer mig inte längre undan Honom.”

Var kommer då mitt kritiska tänkande in? Skall jag bara rannsaka mitt eget inre och döma ut allt som fel sätt hos mig? Är det inte tillåtet att varna? Är det inte tillåtet att se vart New Age-rörelsen leder med sitt positiva tänkande, sin kärlek och sin energi? För min del mötte jag budskap år 1987 med dess fulla utbud i färger och annat. Krigen skulle ta slut om alla bara tänkte positivt!

I en sluten samling med unga vågade jag samtala om likheten med disco och teater med dämpad belysning och strålkastare på alla medverkande i gudstjänster. Där började problemen med mig och mitt sätt att vara! De unga kände inte mig tillräckligt mycket och jag förlorade deras tillgivenhet.

Hör du det? Jag är inte populär längre. Sitter här ensam. Utan att skämmas. Den helige Ande sveper runt på ett annat sätt än strålkastare med olika färger.

Då kommer det ett dån från himlen kanske?

 

ADHD?

ADHD

Detta är verkligen inget att skämta om! Det finns så många, som vet hur det är att leva med. De finns flera, som gett mycket bra beskrivningar. De har som det heter ”gått ut” med information i böcker och genom föredrag. En eloge till vänner genom kursen i (H)järnkoll, som berättade.

I en av de kurser, som jag fick gå där alla berättade egna upplevelser, så mötte jag Mona. Nu på morgonen har Mona lovat, att jag får använda ett foto från Indien, som hon tagit. Tack!

Indien Mona Jonsson Molnar

Nej, ingen av oss har diagnosen ADHD men mina tankar kommer från precis alla håll och ändå måste jag leva med det. Om detta fungerar i Indiens som på bilden, så kan också jag fungera med alla impulser från olika minnen och olika tider.

Vid nyår berättar WordPress hur många bloggar jag skrivit och antalet besökare. Jag blir inte så värst imponerad utan tänker på röran av ledningar. Hur kan detta fungera? Och knappast ingen frågar: ”Hur tänker du egentligen?”

Flest besök har berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn. Den ligger fortfarande på Västbanken i Samarien för att använda ett gammalt välkänt namn. Ändå äldre namn än Sykar är Sikem. Närmaste stad i nutid är väl Nablus. Så den mest besökta bloggen handlar om flera generationer, som vandrat där i dalgången mellan bergen Ebal och Gerissim. Berg och berg. Det ena är lägre än det andra.

En annan ofta besökt blogg är: ”Skökan i bibeln”. Varför förstår jag inte, eftersom ingen frågar, hur jag tänker egentligen.

Så om det fungerar i Indien alla kopplingar så kan tankarna som kommer från alla tider fungera i mitt huvud. Det finns en central och jag är bara mottagaren. Kraftcentralen där allt utgår ifrån är bibeln. Ja, många får kortslutning av att läsa den. Då vill jag berätta att det finns en transformator som förhindrar överslag. Jo, min mamma var född i slutet av 1800-talet och kunde berätta om den dag, då de fick elektrisk ström i hemmet. Barnen sprang runt, runt huset för att se hur det lyste i rummen. Var de inne släckte och tände de för att se undret igen och igen. Så fanns det andras rackartyg också. Någon kunde gå till en transformator och skruva lite på en propp. Så blev allt mörkt i huset. Gården hade egen transformator. Bara ett halvår innan mor Anna dog mätt på dagar, så kom hennes fars Bondepraktika fram. Hon läste och blev så glad över att se hans handstil. Ja, så kom berättelsen om ljuset. Hon levde upp. Och jag fick ihop det.

Män kan väl inte föda barn? Ändå finns det systemet i släktregistren i bibeln – från far till son. Från Abraham till Isak till Jakob…och Esau är inte nämnd i Matteus kapitel 1. Det hoppar värre än i mitt tankesystem. Jakob hade tolv söner men bara Juda är nämnd. En av tolv söner – så klart att alla tolv inte kan bli far till Peres. Plötsligt finns en kvinna nämnd för första gången. Det finns en kvinna som fött sonen! Läs och häpna!

Det var år 1981 som det blev svårt att skilja på impulserna från bibelns budskap. Svenska Bibelkommissionen var klar med Nya Testamentet och hade moderniserat uttrycket från far till son eller rättare sagt uttrycket i att det fanns kvinnor, som födde  söner. Se vilken parentes – ”vilkas mor vara Tamar”! Undra på att tankarna rusade. Skulle det bli ordning i mitt huvud varför en av två tvillingar fick vara med i Jesu släkttavla? För det handlar om den.

Nej, jag fick inte någon kortslutning! Tiden har gått sen Nya Testamentet kom ut i ny översättning. Jag har hunnit sen dess att läsa historien om alla parentesernas mödrar. Jag har hunnit att älta under åren som gått minsann. Vem blir utvald av Gud? Vad hade Tamar gjort för att få bli nämnd under tusentals år sen dess. Jo, hon lurade sin svärfar! Vad gjorde skökan Rahav för att få bli nämnd? Jo, hon ljög för ett par väktare i staden Jeriko. Vad gjorde att en hednisk kvinna från ett fiendeland till Israel får vara med? Jo, hon förlorade sin make och hade inga barn fått med honom ens. För att inte tala om Batseba. Där i parentesen finns en omskrivning eller illa dold sanning, att det var kung David, som gjort sig av med Batsebas man Uria. Jo, det är långsökt och besvärligt att leta upp och läsa om i Gamla Testamentet. Profeten med rätt retorik heter Natan. Han tog ett samtal med David. David fick en fråga av honom och fick svara själv på frågan. Svar: Döden.

Ja, så är vi framme vid jul och änglabesök både till Maria och till Josef. Var och en hade en så svår situation att vänta. Så svår att var och en behövde separata besök:

”Detta är Gud!”

God Jul!

Min mentor är en syster

Idag är det måndag och den sjunde dagen. Min mentor är sjuksköterska och ”Sahlgrenare”, som jag trodde jag skulle bli. Vi möttes en kväll, när jag var ledsen och ingenstans kom:
”Jag hjälper dig,” sa Rose-Marie och såg till att jag kom ut på nätet.

Så dog min skolkamrat, en sköterska plötsligt. Jag fick inte in någon minnesruta i en tidning, om hur bra hon varit i sitt liv som sköterska på Restad Sjukhus. Ja, då skrev jag och berättade på min nya blogg, om hur det var att bli patient på det sinnessjukhuset, där hon var elev år 1956. Karin dog år 2006 bara 70 år gammal. Det har gått med snigelfart sen dess, för ingen orkar lyssna på hur patienterna hade det. Och har det år 2017. Det har jag förstått av alla berättelser.

Därför gav inte jag upp med mina försök att säga:

”Så gör man inte mot en patient!”

”Nu har Evert och jag oxå sett filmen. Så bra Gunnel, och så sakligt och fint du berättar. Mycket bra film som är sevärd av alla. Minns oxå min elevtid på Lillhagen och vill inte tillbaka till den tiden. Bra jobbat Gunnel”. Tack för den recensionen, Rose-Marie!

syskonen 1934 001

Detta är mina syskon. Alla är äldre. Jag var inte född då sommaren 1935. Jag har tillsammans med dem vuxit upp under bra och trygga omständigheter. Storebror precis som vår far tyckte inte om att tala om sjukdomar. De mådde illa av ett sådant samtalsämne och besök på sjukhus. Ändå kom storebror och hälsade på mig, när jag var 4½ år och hade kört en trädgårdgrep genom bara foten och när jag var 20 år och hade en sömnrubbning. De andra har också gjort besök och stöttat mig under åren som gått. Nu finns ett SOS på Youtube. Det handlar om så otroligt många andra men inte mig.

I morgon är det den åttonde dagen filmen kan leva sitt eget liv i rymden. Jag kan få fortsätta att berätta om honom, som såg mig redan i min moders liv. Han sammanfogade mig också som alla andra! Han vet vilka tankar han har om mig och alla andra till att ge mig och oss en framtid och ett hopp.

”Vi åker dit och gör ett studiebesök, så att vi får en punkt på historien!” Så sa projektledaren Annica Engström, Stiftelsen Gyllenkroken våren år 2013. ”Men det kan inte bli förrän till hösten.”

Den förlorade hösten år 1956 blev en vår. För dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa.

Dalia höst 001

Brandnäva eller Svedjenäva

Det gäller att hitta bra rubrik för att kunna väcka intresse! Det gäller att få någon att läsa min blogg! Så nu gäller det, att få ordning på tusen tankar, som flyger i olika riktningar. Så vi börjar med bilden från den stora skogsbranden i Västmanland. På Facebook fick vi se flera bilder av Eivor Lindström inom gruppen ”blommar.nu”. Där bad jag om löfte, att få ge bilden vidare i denna blogg.

20526252_493293461006920_3716576260633641034_n

Mina tankar kretsar kring svårigheten att göra mig förstådd i mitt egotrippade tillstånd. Jag vill nå den som varit med om en stor förlust i livet. Jag skulle vilja ge tröst av den tröst jag själv har fått av Gud. Mitt ämne passar inte var som helst eller hur som helst. Då måste jag fråga mig fram.

Passar det att ”Fråga doktorn” vad post-traumatisk stress är för något? Jag skulle så gärna vilja ha en snyggare diagnos på allt mitt ältande! Jo, om jag får säga det själv att jag ältar, så är det OK. Men andra skall inte komma med det. Tycker jag.

Så programledarna för TV-programmet ”Fråga doktorn” fick min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” samt den filmade berättelsen och frågan: ”Vad innebär det att ha posttraumatiskt stress? De svarade aldrig. En av mina vänner förstod, att det var för känsligt material, som jag skickade och att programmet skall ha underhållningsvärde. Mitt ältande underhåller inte utan bara irriterar. I fel miljö.

Med stor spänning lyssnade jag på kommande program i ”Fråga doktorn”. Det finns ju stunder då jag tycker, att jag själv är intressant med mina frågor. Jo, de tog upp branden i Västermanland för alla de drabbade och tidigare drabbade av stora eldsvådor. Hur många år som helst efter en sådan katastrof väcker en doft av brandrök svåra minnen. Det kan bli traumatiska minnen…

Efter en skogbrand eller fula skogsavverkningar och vägarbeten kommer grönt sly och Mjölkört väldigt snart och läker såren. Det blir så vackert. I jorden kan det ligga frön under många år till små blommor, som blommar först efter en brand. Det visste jag men inte namnen. Det gäller, att våga fråga och rätt person. Det gäller att dela ut frågorna på många så chansen att få svara blir lite rättvis.

Så nu kommer min poäng. Det finns så många som varit med om stora katastrofer i livet där förlusten kom inom några timmar eller mycket kortade tid. Sen var den ett faktum med ett förstört område. Det dröjde år innan det vackra kom fram av liv, som fanns gömt i det svarta avbrända.

Behöver jag säga mer? Det finns så många människor, som fått stora skador och förluster på grund av psykiatrisk vård – likt en präriebrand. Värdet av det förstörda går inte att uppskatta i pengar. Det förblir en förlust. Kvar är livet i den brända jorden. Möjligheterna till en ny blomning.

Igår fick jag möta blommor, som jag aldrig sett förut. Och så klart redan glömt namnet på. Men det är tillåtet i min ålder. Deras berättelse minns jag.