Det är dags att berätta. Eftersom det fungerar bäst för min del. Den som följer min blogg vet, att jag upprepar. Så har jag tydligen gjort alltid – varit tjatig. Därför vågar jag upprepa att mentalsjukvården kolappsats. Det stora felet är tron på vetenskapen och sökandet efter biologiska fel i hjärnan snarare är att se en enskild människa som ett under. Enskilda människor kämpar med att förstå sin roll i samhällets vardag.
”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ (1917 års öv.s) tar skada till sin själ (Svenska Folkbibeln 1998?) Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” Matteus 26:20
Det hjälpte inte, att sparka mig blodig mot den tre meter höga muren runt de mest oroliga avdelningarna på före detta Restad Sjukhus och redogöra för att de tänkt fel, handlat fel och inte velat backa från snabba diagnoser! Skall unga människor i en tillfällig krissituation bli stämplade för livet med en tung mentalsjukdom? Skall deras för tillfället upplevda kunskaper sabotera så mycket för framtiden? Håller det att hänvisa till teoretiska kunskaper utan att pröva om de håller i framtiden?
Sjuttio år har gått och en dag blev jag tvungen att byta Vårdcentral. Jo, där står långt tillbaka i min journal, att jag haft besvär med ryggen under lång tid. Så sant. Därmed är inte allt psykosomatiskt. Det skall inte vara så att inte felaktiga diagnoser justeras!
Sjuttio år har gått snart sen den traumatiska upplevelsen av mentalsjukvård ägde rum år 1956 och jag kom fram till ortopeder. Äntligen fanns det en remiss till en ortoped och åter igen röntgen bilder på höften!
Nej, jag är inte bitter! Jag bara frågade direkt om där finns någon ortoped, som kunde tänka sig doktorera på ambulerande skolios från tonåren till kroniskt ryggskott och så vidare i motsats till ”manodepressiv psykos.” Sen lade jag alla kort på bordet: den bok jag skrivit år 2011: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”, adress till länken på Youtube och filmen med samma namn år 2013, en psykoterapeuts frivilliga utredning av skadorna som blivit efter den psykiska våldtäkten år 1956 nämligen Elisabeth Punzi, Ph dr. samt en fysioterapeuts undersökning kota för kota på ryggraden. Dessutom var hela gamla sjukjournalen på rygglidandet med från år 1972.
”Nu räcker det!”
Ortopeden log mot mig och sa att de hade ingen doktorand i mitt önskade ämne. Hon brydde sig inte om den text som fanns utan såg vad röntgen bekräftade. Jag var framme vid att få min andra höftprotes!
Hela ortopedpersonalen trodde på mig. Det gjorde mig så gott! Operationen var över den 6/5 och dagen efter kunde jag gå några steg med rollatorn igen!
Människan har ande, psyke och kropp. Min blogg har handlat mycket om min egen kamp att få tillbaka tron på den psykiatriska världen. Ha överseende med alla upprepningar! Bibelns beskrivningar i krig och kamp är mycket mer intressant. Där trivs jag och vill gärna fortsätta prata för mig själv eller med några andra.
Jag tänker på den unge David nu som blev smord till kung men hotad till livet gång på gång och försmådd av kung Saul. Det är mycket givande att läsa och sätta sig in i. Lammet som blev en herde till slut…
Hur var det när han var som mest ensam och jagad?
”Om Gud är för oss vem kan då vara mot oss? Ingen.”
Gunnels plats i rymden 