Kallelsen

Dags att backa bandet till Missionskyrkan i Trollhättan och ett juniormöte under tonåren. Pojkarna hade i uppgift att berätta om missionen i Kongo. Jag minns fortfarande hur bra de förberett sig och redogjorde för varför missionen skulle bedrivas. Varför skulle inte de svarta få vara i fred och leva sitt liv? Så kom berättelsen om alla onda andar, som fanns i skogarna och som satte skräck i dem.

Då hände det äntligen det som jag väntat på. Jag fick som tonåring insikt i hur bra och tryggt jag hade det i min tro på Guds närvaro och hjälp. Det gick en värmevåg genom min kropp och jag visste, att jag skulle vilja dela med mig av min trygghet. Jag väntade bara på en bekräftelse från Gud. Han skulle vilja detta också!

”Läsa in eller läsa ut (En repetition)

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.” Slut på kopiering av en tidigare blogg-post år 2012.

Den som ville ha en Hemsida skulle veta vilken målgrupp den skulle gälla. Detta var runt år 2004. Jag hade misslyckats bland unga och blev bara arg, när de skrev emot. Min målgrupp var tydlig för mig och just de unga, som inte hade kontakt med kristen tro. Detta är historia, att jag blev avstängd år 2004 i bibelsajten för 12-20+. Från den tiden finns en doktorsavhandling:

”BIBELN PÅ MINA EGNA VILLKOR…” forskning bland unga genom några årtioenden.

En annan målgrupp kunde bli min släkt och min släktforskning. Jag fick förtroendet att låna och läsa min morfars bondepraktika och de gamla breven från början av 1820-talet. Och äntligen hittade jag en bok på biblioteket som heter: ”Roparna”. Vem var först i min släkt att omvända sig till Gud?

En målgrupp är sjukvården, där jag själv fått min utbildning. Vem ser alla som blivit skadade inom psykiatrisk vård?

Mitt berättande blir upprepningar. Vet inte hur jag skall fortsätta skriva rakt ut i luften från ”min predikostol” för ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv, som bibeln påstår.

Detta är sant! Finns ingen människa i närheten så är Gud, Jesus och den Helige Anden närvarande.

Och söker i kärlek…

Kommer en fotograf för att dokumentera så gäller det att byta om fort. Träskor och ladugårdsbyxor – bara hatten var rätt!

Släktforskning

Nu skall tankarna få virvla fritt hit och dit precis som jag pratar. Första delen av detta år har jag levt i stor oro för ”äldreboende” och skamkänslor inför min oreda i skåp och lådor. Får jag ha med min kökssoffa? Tur att jag berättat om den utförligt på bloggen! Får jag ta med det, som jag samlat på i garderoberna av tekniska under för mig? Utvecklingen har gått rasande fort under mitt liv från lösa linser att byta och skruva fast på kameran till en mobil med alla finesser till förstoring för ögonblicket. Kruxet är att det är samma oreda i min stationära dator som i mina garderober!

Och hur många kartonger med lösa foton kan jag få med mig till ett rum ”på Hemmet”?

Samtalet om min framtid gick inte att ta före operationen. Enligt bestämmelser nedskrivna på papper skall det ske efter operationen. Inget av mitt logiska tänkande gick hem. Så mycket minns jag av en kurskamrat och sjuksköterska sagt: ”Finns ingen som kan ta in all information dagen efter en operation.” Varför skulle inte mitt väl genomtänkta som argument kunna gälla före operationen? Varför måste detta samtal bli efter operationen?

Det gällde att kämpa på och få veta vad som finns i alla överskåp! Det var inte svårt att lyda och sluta gå på hushållsstegen med bygel. Skrivbordslådorna är i ergonomiskt rätt höjd men inte de i hurtsarna. Där låg den lilla kartan! Där finns många sorters kartor men inte någon, som kan väcka väcka fler minne och associationer än denna:

Ägaren som ”David” var viktigast i förhållande till givaren. De hade samma efternamn. Storasyster Ester hade kommit till Göteborg, när sista hästspårvagnen gick år 1902 (?) och till familjen Mannheimer . Här är min berättelse i familjealbumet:

Detta familjefoto kunde jag reprofotografera en efter en av syskonen, framkalla och kopiera. På ett foto står de åtta syskonen i rad efter sin längd. Där syns min pappa Davids förhållande till storasyster och respekten genom livet lyser igenom. De små är så små.

På Almanackan syns respekten för Frälsaren Christi födelse. Den var stor i hemmet och även i min mors hem, när mina föräldrar möttes och sen gifte sig.

Min faster kom till en judisk familj, så min släktforskning gick en dag vidare till Jesu släkttavla från Abraham till Jesus via Josef som var trolovad med Maria och från Jesus upp till Gud via Adam.

Där stannar jag idag upprörd över alla demonstrationer i Göteborg just vid Vasaplatsen där universitetet ligger och där jag som 20-åring besökte ett judiskt hem för första gången. På Roths Skolatlas Nr 1 GEOGRAFISK ATLAS från år 1947 är Palestina på hela baksidan.

Som om sista kartan är ritad!

”Himmelriket är här nu,” sa Jesus om sig.

Andens vind

Pingstdagen är över för år 2026. Var och en har sin egen referensram till pingsten som högtid och pingsten som rörelse.

Jag för min del kom tillbaka till min lägenhet utan en enda blomma på min balkong. Jag hade gett bort alla mina blomlådor med pelargonier fast de levde och fått nya ögon. De hade kommit upp ur källaren och fått ny jord och växtkraft. Men inte jag.

Så kan det gå med ”ande, kropp och själ” i mitt psyke. Vem skulle ha besvär med att vattna alla dem under tiden jag var borta? Och till vems glädje? Vem skulle följa dessa små ögon, som fått lämna källarens mörker och äntligen komma upp i ljuset? Hur mår de nu hos nye ägaren? Och hur mår jag, som aldrig mer orka städa på balkongen?

Det finns ett ”före operationen” och ett ”efter operationen”. Jag var så envis och påpekade, att det var lämpligt med ”vårdsamtal” före operationen och fick inget gehör. I socialsekreterarens papper står att läsa, att det skall vara efter…

Så jag fortsätter mitt påstående med ande, själ och kropp! Det är ett begrepp för mig med ”hem”. Jag har en lägenhet, där jag känner mig hemma. Jag har en hembygd, där jag känner mig hemma. Jag har en församling, där jag känner mig hemma.

Det går att berätta via en blogg eller via Facebook eller via en medlemsavdelning inom Facebook, som rör hembygden eller något känsligt ämne, som att läka från psykiatrin – inte minst. Detta gör jag, som är frispråkig och frikyrklig men absolut inte frireligiös.

Jo, jag klipper och klistrar. Det kostar pengar att ha en egen ”hotellplats” som blogg med eget namn. Namnet måste jag betala särskilt för annars kan någon stjäla det. Det blev jag medveten om när det gäller brefvet.

Så nu är jag på den fria viljan. Allt i livet går inte som på räls. En räls som varit smalspårig som mellan Nossebro och Trollhättan kan läggas ner. Jag skriver utförligt Nossebro först, om du som läsare vill veta vilket håll det går åt.

(De är bara de som varit barn i min hembygd som fattar värdet av detta foto. Tror jag.)

Mitt liv har inte gått som på räls. Framtidsplanerna lades ner abrupt för 70 år sen. Fanns det ingen framtid sen? Jo, den låg i Herrens händer och allt jag kunde om honom hade jag sjungit in i min barn och ungdomstid hemma och i söndagsskolan och sen den lilla, lilla församlingen.

”Min framtid är i Herrens händer i natten mörk han ljuset tänder…”

”Alla människor skall dö. Det är rättvist. Alla människor måste göra val.”

Så sa en ledare vid ett tillfälle. Så bra då!

Det andliga finns vare sig vi vill eller inte. Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Ondskans andemakter i himlarymderna finns vare sig vi vill eller inte.

När Andens vind från Gud sveper över det som varit svårt i livet blir det så förändrat! Det blir meningsfullt och samverkar till det bästa.

Ande , kropp och själ (fortsättning)

Det är dags att berätta. Eftersom det fungerar bäst för min del. Den som följer min blogg vet, att jag upprepar. Så har jag tydligen gjort alltid – varit tjatig. Därför vågar jag upprepa att mentalsjukvården kolappsats. Det stora felet är tron på vetenskapen och sökandet efter biologiska fel i hjärnan snarare är att se en enskild människa som ett under. Enskilda människor kämpar med att förstå sin roll i samhällets vardag.

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ (1917 års öv.s) tar skada till sin själ (Svenska Folkbibeln 1998?) Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” Matteus 26:20

Det hjälpte inte, att sparka mig blodig mot den tre meter höga muren runt de mest oroliga avdelningarna på före detta Restad Sjukhus och redogöra för att de tänkt fel, handlat fel och inte velat backa från snabba diagnoser! Skall unga människor i en tillfällig krissituation bli stämplade för livet med en tung mentalsjukdom? Skall deras för tillfället upplevda kunskaper sabotera så mycket för framtiden? Håller det att hänvisa till teoretiska kunskaper utan att pröva om de håller i framtiden?

Sjuttio år har gått och en dag blev jag tvungen att byta Vårdcentral. Jo, där står långt tillbaka i min journal, att jag haft besvär med ryggen under lång tid. Så sant. Därmed är inte allt psykosomatiskt. Det skall inte vara så att inte felaktiga diagnoser justeras!

Sjuttio år har gått snart sen den traumatiska upplevelsen av mentalsjukvård ägde rum år 1956 och jag kom fram till ortopeder. Äntligen fanns det en remiss till en ortoped och åter igen röntgen bilder på höften!

Nej, jag är inte bitter! Jag bara frågade direkt om där finns någon ortoped, som kunde tänka sig doktorera på ambulerande skolios från tonåren till kroniskt ryggskott och så vidare i motsats till ”manodepressiv psykos.” Sen lade jag alla kort på bordet: den bok jag skrivit år 2011: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”, adress till länken på Youtube och filmen med samma namn år 2013, en psykoterapeuts frivilliga utredning av skadorna som blivit efter den psykiska våldtäkten år 1956 nämligen Elisabeth Punzi, Ph dr. samt en fysioterapeuts undersökning kota för kota på ryggraden. Dessutom var hela gamla sjukjournalen på rygglidandet med från år 1972.

”Nu räcker det!”

Ortopeden log mot mig och sa att de hade ingen doktorand i mitt önskade ämne. Hon brydde sig inte om den text som fanns utan såg vad röntgen bekräftade. Jag var framme vid att få min andra höftprotes!

Hela ortopedpersonalen trodde på mig. Det gjorde mig så gott! Operationen var över den 6/5 och dagen efter kunde jag gå några steg med rollatorn igen!

Människan har ande, psyke och kropp. Min blogg har handlat mycket om min egen kamp att få tillbaka tron på den psykiatriska världen. Ha överseende med alla upprepningar! Bibelns beskrivningar i krig och kamp är mycket mer intressant. Där trivs jag och vill gärna fortsätta prata för mig själv eller med några andra.

Jag tänker på den unge David nu som blev smord till kung men hotad till livet gång på gång och försmådd av kung Saul. Det är mycket givande att läsa och sätta sig in i. Lammet som blev en herde till slut…

Hur var det när han var som mest ensam och jagad?

”Om Gud är för oss vem kan då vara mot oss? Ingen.”

Döden lurar – lura döden

Det var många år sen denna stora trafikkampanj: Döden lurar – lura döden. Nu får de orden vara rubrik på min egen Annandag Påsk år 2026. Jag har en relation till den föreslagna bibeltexten och orden i föreslagna bibeltexter i min Psalmbok:

Bibeltexten läses varje årgång.

Lukas 24:13-35 ur Svenska Kärnbibeln:

”13Två av dem [Jesu lärjungar] var på väg till en by som hette Emmaus, som ligger 60 stadier [12 km] från Jerusalem.

[En grekisk stadie motsvarar omkring 192 meter som var längden på löparbanan på den antika stadion i Olympia. Sträckan som anges tar två timmar att vandra till fots från Jerusalem. Enligt tradition är platsen Emmaus Nicopolis, 26 km väster om Jerusalem, men det kan inte stämma. Mer troligt är i så fall Kirjat-Jearim 13 km väster om Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se vers 18. Kleopas är troligen en kortform av det grekiska mansnamnet Kleopatros som betyder: ´av en berömd far´. Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se Joh 19:25.]

¹⁴De samtalade med varandra (delade sina upplevelser, känslor, och tankar) om allt det som hade hänt. ¹⁵Under tiden de samtalade och förde en livlig diskussion med varandra, hade Jesus kommit nära dem och gick med dem, ¹⁶men något hindrade deras ögon från att känna igen honom.
¹⁷Jesus sa till dem: ”Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här (vad är det ni argumenterar för och emot)?” Då stannade de upp och såg bedrövade (ledsna) ut. ¹⁸Den ene, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.”
¹⁹Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: ”Det som har hänt med Jesus från Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sa inför Gud och alla människor. ²⁰Hur våra överstepräster och ledare [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] utlämnade honom till [de romerska makthavarna för] att bli dömd till döden, och sedan korsfäste honom. ²¹Vi hoppades (såg fram emot) att han var den som skulle befria (återlösa) Israel [från romarnas förtryck]. Förutom detta så är det nu den tredje dagen sedan detta hände. ²²Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse, ²³och när de inte hittade hans kropp kom de tillbaka och sa att de hade sett änglar (budbärare) i en syn, som sa att han levde! ²⁴Några av dem som var med oss begav sig då till graven, och det som kvinnorna sagt stämde [graven var tom], men de såg inte Jesus.”
²⁵Då sa han till dem: ”Förstår ni inte (varför är ni okunniga om detta)? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt? ²⁶Måste inte den Smorde (Messias) lida [allt] detta innan han går in i sin härlighet (sitt majestät)?” [Den negativa partikeln i grekiskan förväntar sig ett underförstått svar – ”ja, det var helt nödvändigt att han led på korset innan han förhärligades.”]
²⁷Sedan började han från början med Moseböckerna och gick vidare genom alla profeterna och förklarade för dem vad som står om honom i Skrifterna.

[Några av de referenser som Jesus tog upp var kanske:

1 Mos 22 – Berättelsen som inom judendomen kallas Akedah – ”bindandet” av Isak (hebr. aqad). Här finns många profetiska skuggbilder mellan Isak och Jesus. Abraham förde sin ende son Isak till Moria berg, vilket är samma plats som tempelberget i dagens Jerusalem dit Fadern förde sin ende Son Jesus. Isak bar själv veden, Jesus bar korset; båda var i 30-årsåldern; en bagge fastnade med huvudet i ett törnsnår och fick bli ett ställföreträdande offer, Jesus kröntes med en törnekrona och dog en ställföreträdande död för hela mänskligheten.

2 Mos 12 – Påskhögtiden instiftas. Klockan tre på eftermiddagen offrades det felfria ettårslammet, samma klockslag som Guds Lamm dog på korset.

3 Mos 16 – som talar om syndabocken som tog Israels skuld på sig och skickades ut i vildmarken.

4 Mos 21 – kopparormen i öknen, se Joh 3:14-16.

5 Mos 21:23 – där det sägs att förbannad är var och en som hängs upp på trä, se Gal 3:13-14.

Jes 53 – Han var föraktad, förtrogen med lidande, genomborrad, bar våra överträdelser, lagd i en rik mans grav, osv.]

²⁸När de nu närmade sig byn [Emmaus] dit de var på väg, låtsades han som om han skulle gå vidare. [Jesus är artig och tvingar sig aldrig på någon, han låter oss välja om vi vill bjuda in honom.] ²⁹Men de övertalade honom och sa: ”Var kvar hos oss, det blir snart kväll och dagen är snart slut.” Då gick han in och stannade kvar hos dem. ³⁰När han låg till bords med dem, tog han ett bröd och tackade (välsignade) Gud, sedan bröt han det och gav det till dem. [Den inbjudne gästen Jesus, tar nu rollen som herre och leder måltiden.] ³¹Nu öppnades deras ögon och de kände igen honom. [Samma fras används bara en gång tidigare och det är efter syndafallet, då Adams och Evas ögon öppnas, se 1 Mos 3:5.] Då försvann han ur deras åsyn.
³²De sa till varandra: ”Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?”
³³De bröt omedelbart upp [från måltiden] och återvände till Jerusalem [samma kväll, se vers 29]. [De judiska högtiderna firas alltid mitt i månaden, då det är fullmåne. I månskenet vandrade de två timmar tillbaka, se vers 13.] De kom till de elva och de andra församlade, ³⁴som sa: ”Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon [Petrus]!” ³⁵Då berättade också de [Emmausvandrarna] detaljerat om vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom när de bröt brödet.” Slut citat

Döden hotade oss äldre över 70 år under pandemin. Vi blev isolerade och fick inte samlas i grupp större än 50 personer och då vara spridda. Dödsångesten var mycket sprittsam. Det gällde att lyda. Gudstjänsterna blev inställda. Då önskade jag, att min vandring privat i denna bibeltext skulle få bli inspelad. Jag var minst sagt nödig. I kyrksalen finns ingen mer än min tekniker.

På altaret ville jag ha en vit och en röd ros i den församling, som jag får tillhöra Opalkyrkan i Västra Frölunda.

Några år senare var nöden också stor. Jag ville träffa mina syskonbarn medan jag lever. Och få önska sångerna till en viss del:

”Min Gud vad jag betänker vad du har gjort för mig…” Den här världen är inte mitt hem och jag närmade mig de 90 åren. Det finns ett bättre hem.

”Får jag lämna några blommor några rosor i din famn…” Det var en önskesång sen år 1947 då min bror kom in en mycket musikalisk släkt och fem systrar brukade sjunga den i stämmor. Sent omsider har jag fattat, att hela innehållet är från bibeln. ”Min vän är vit och röd härlig framför tio tusen…”

”Skammen resa” heter en artikel i boken:

MAD STADIES; KULTURARV & KONST EN ANTOLOGI Red. Annica Engström & Elisabeth Punzi, där jag är en av många berättare. Vare sig jag ville eller inte så har skammen påverkat mitt liv alldeles för djupt från år 1956.

Äntligen kom den dag då jag fattade, att Jesus blev ”skammad” för min skull! Bibeltexterna ha sjunkit ner djupare och djupare. Jag får vara den utan namn i bibeltexten om Emmausvandrarna. Jag får vara frimodig och berätta detta gång på gång. Bibeln är inte skriven på mina villkor och bör justeras. Bibel är inte skriven till mig men jag får läsa den. Jag får ta emot trons gåva. Jesus blev slagen för min skull. Jesus blev utskämd och spottad på för mig och min skuld för att jag skulle få frid!

”Döden lurar Lura döden”. Det var förr, när jag närmade mig Håstenskogen i min hembygd, som dessa stora skyltar dök upp. Håstenskogen var mycket kurvig men där var inga dödsolyckor förrän vägen blev rak. Då hände en. Det gick att köra bil mycket fortare sen.

Det är Annandag Påsk år 2026 och jag vandrar inte med en främling längre. Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelsekraft.

”Mötas och skiljas är livets gång Mötas och skiljas är hoppets sång…”

Tack mina syskonbarn med familjer för sången! Tack du som följt mig i gunnelsplats i rymden eller IRL.

Fortsatt Glad Påsk!

Gästboken

Igår kväll bad jag till Gud om lust en gång till att få berätta i min blogg. Värken och problemen vill ta över och nätterna då det inte går att sova är långa. En av mina föräldrar fick en tom gästbok i födelsedagspresent på den tid då det var en fasa för gäster att behöva hitta på ett trevligt utformat tack för idag. I arvsskiftet bland oss sex syskon bad jag att få den. Jag visste hur mycket intressanta gäster och vänner där fanns plus alla som hämtat sitt beställda klockfodral. Det kanske var svårast för dem att formulera sitt tack, när de köpt och betalat för ett klockfodral.

Min far uppskattade ett uppriktigt tack mycket mer än pengarna. Så är det med min far i himlen också. Han väntar på mitt tack för allt han gjort för mig genom hela långa livet. Nu ligger det bakom. Ända sen ungdomen har jag vetat, att det finns bibelläsningsplaner att följa. Nu finns det tjocka utgåvor av bibelutläggningar samtidigt med bibeltexten och handledningar. ”Tro inte att bibeln är skriven för dig.” Den är inte skriven för mig och min tid i Sverige heller. Detta har jag fattat att först skall man fråga vem mottagaren av bibeltexten är till. Men inget har hjälpt mig utan koncentrationsförmåga! Så mitt berättade blir i vanlig ordning hit och dit men nu via Gästboken i Huset som blev ett hem.

Första bladet i Gästboken! Bättre kan den inte börja! Min hembygdsforskning började med järnvägen och Alma och Wilhelm Lindahl som första grannar och stationsföreståndare – utbölingar precis som pappa David i slutet av 10-talet. Deras söner var runt 20-års åldern och fotointresserade. Tack vare alla deras foton, som jag fick låna genom systern Barbro och reprofotografera, så är byn dokumenterad.

Stationshuset i Norra Björke och magasinet när järnvägen var nedlagt och andra gäster skrev i vår gästbok. (Foto Gunnel)

Bröderna Georg och Birger Lindahl fotograferade sågverket som låg till vänster om järnvägen efter en storm år 1917, då stora delar av skogen blåste ned. Detta foto har betytt så mycket för mig under tid då jag läste om tabernaklet i öknen. I min barndom var detta en förbjuden lekplats att springa på högarna av stockar som kunde komma i rullning. Mitt blivande föräldrahem syns i bakgrunden som stomme. Längst bak Hunneberg.

”Konsthantverkarna Besalel och Oholiab

31 Herren sade till Mose: ²Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. ³Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, ⁴så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, ⁵slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.

⁶Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag givit vishet i hjärtat att utföra allt som jag har givit dig befallning om: ⁷uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, ⁸bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, ⁹brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, ¹⁰de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, ¹¹smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt skall de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.” 2 Mose 31:1-10

Mönsterbilden

Nu gör jag en störtdykning ner i mitt arkiv med minnen. Det var år 1957 och hela min framtids drömmar var slagna i spillror. Jag hade hämtat min uniform till sjuksköterska på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och var i botten på grund av alla ”nej” till mig. Då föreslog min lite äldre syster, att jag kunde bli arbetsterapeut. Det var ett ord jag inte kunde eller visste fanns som yrke ens. Då frågade jag Gud om ledning genom att läsa bibeln från början och dessutom samtidigt i Nya Testamentet. Och kom till att en man blev begåvad med alla slags slöjdskicklighet. Först gällde det att söka till Steneby Yrkesskolors alla kurser i småslöjd. Ordet arbetsterapeut fanns ju inte i bibeln tänkte jag. Hur skulle jag kunna få svar? I Nya Testamentet kom jag till versen: ”Tänk på dem som äro fångna som om ni vore deras medfångar…” (Fritt ur minnet)

Första sidan i hemmets Gästbok har Gunde Raneskog och hans fru Maj längst ner. Raneskog var pastor i Trollhättans Missionförsamling och den lilla församlingen i Norra Björke var en utpost. Senare blev han distriktsföreståndare och tog emot mig som elev år 1954 till ”Bibel och Evangelistkurs” under en månad och även en ny kurs år 1959 efter mitt livs stora trauma år 1956. Det är en mycket viktig bibellärare i mitt liv samtidigt med distriktsföreståndare Nils Engmyr. En detaljerad undervisning om Tabernaklet i öknen fick jag först av missionär Wilhelm Bergling i slutet av 60-talet.

Som barn och ungdom tog jag in alla dessa berättelser från olika världsdelar eller beundrade teckenspråket av de dövas missionärer. Så klart jag ville bli en av dem, som delade med sig av Guds kärlek! Konstigare än så blev aldrig min upplevelse av en kallelse. Jag bara väntade på att Gud skulle vilja det samma som jag ville!

Under finska vinterkriget låg en bataljon i min hembygd och intog flera hus och påverkade byn. Vi liksom många andra hade ett finlandsbarn 1943 – 1944. Detta är min referensram. Hur Gud tänkt ut min utbildning fattade jag först om länge och berättade det för mor Anna en gång hon var på besök år 1956.

Foto och framkallning av Gunnel på Husargatan i Göteborg år 1987 och där omkring. Jag var bara 52 år, när jag var tvingad ta emot hel sjukpension. Den pensioneringen sammanföll med rivningen av Haga och min arbetsplats på Räddningsmissionen.

Gud fick väldigt många frågor av mig om var hans kallelse tog vägen. Än är jag lite stolt som 90-åring och undrar, om han inte fattar hur duktig jag är och skulle vilja hjälpa honom lite grand.

Ja, det är min självironi. Snart kanske jag också fattar, att han själv gjort allt som behöver göras för min framtid, nutid och dåtid.

(Han liksom lagar min dåtid.)

Min Gud lagar min dåtid. Här är fönsterkarmen kvar. Innanför på skrivbordet stod en fast bordstelefon till skillnad från dessa mobiler = rörlig på engelska språket. Jag hade eget telefonnummet till Ungdomsmissionen. När mitt namn togs bort från telefonkatalogen upplevde jag, att rivningen av mig börjat i hörnet av Pilgatan/Husargatan.

Min Gud klarar av att laga allt trasigt tänkande för nu står här en ny byggnad som är ett universitet. Men i min svåra pensioneringskris hade jag en dråplig dröm, att jag själv omkom i en spårvagn mitt framför stora universitetet på Vasagatan och i 2:ans spårvagn. 2:ans spårvagn som kom från Haga/Annedal svängde på den tiden ner mot Grönsakstorget. Nu gick den rakt fram och i drömmen undrade jag hur jag lättas skulle dö om jag höll andan. Sen for jag upp i en hiss i ett höghus mittemot och berättade för min syster att jag dött. En dröm kan vara hur konstig som helst. Sen var det cementgrisar på gatan som stopp och jag fick välja 7:an spårvagn mot Sahlgrenska. I den tvingade jag mig in genom dörrarna och skämdes sen över min envishet. Där vaknade jag.

Min egen analys: Två står för drömmen att bli ett med den jag trodde det skulle bli men inte blev. Universitetet står för alla komplex, att jag aldrig orkat sitta och läsa som behövs för studier. Min syster står för en god lyssnare. Sahlgrenska står för en enda stor besvikelse att vilja bli av med mig en så duktig sjuksköterskeelev.

”Hur kunde de göra så?”

Ja, då fortsätter jag mina studier i bibelns texter. Rektorn för sjuksköterskeskolan var i många år en syndabock att skylla på. Ända tills hon dog. Då behövdes det en ny och fick bli en mentalsköterska, som arbetet på Restad Sjukhus nästan hela sin arbetsperiod. Hon fick bära skulden för en misslyckad mentalsjukvård tills hon dog. Ingen av dem kunde bära min börda av skam.

Så det fick bli Jesus – endast Jesus.

Trettio år stod de i min bokhylla oanvända gåvan jag fick tre band av Peter Fjellstedts Bibel med förklaringar om min synd och skuld som måste utplånas å ena sidan och å andra sidan bäras bort…

Gåvan är Jesus Guds Son men jag är så trög att fatta! Jag fick ett helt liv att försöka fatta vad nåd innebär.

En ny natt är över. Den gick ganska fort. Lovsången började bubbla därinne och det blev åter morgon. Palmsöndagen 2026

En visselblåsare

”Vem är ”Pat.” frågade hon, när boken kommit ut år 2011 på hösten. Det kan ju vara ett personnamn? Det kan ju vara vem som helst i vilken sjukjournal som helst!

I min blogg finns redan ”ironi och självironi”. En god vän varnade mig med anledning av bokens titel, att det är svårt med ironi i texter, när man inte kan se kroppspråket eller ha ögonkontakt.

Så kom den märkliga dagen i mitt liv som 90-åring, att svaret på samtliga blodprov visar, att jag är frisk! Varför fortsätter jag då att strida mot sjukvården? På min 90-årsdag fick jag löfte om en present- boken ”BÄLTAD” av läkaren Maria Ingström – ”Från psykos till läkare – och vägen till en bättre psykiatri”.

En visselblåsare i sanning!

Gissa om jag uppskattar denna present! Ändå har jag bara läst första delen. Den är oersättlig för mig, envis som jag är och Ego-trippad. Författaren var nästan färdigutbildad till läkare men fick en psykos. ”23 år efter händelsen och med 22 yrkesverksamma år bestämmer Maria sig för att öppet berätta om erfarenheterna…”

Precis vad jag behöver få läsa om! Vad är en psykos? Hur fungerar den inifrån beskriven? Under årens lopp sen år 2010 har jag fått lyssna på olika berättelser inifrån. För mig räcker inte teoretisk beskrivning av vanföreställningar. Ingen berättelse har stämt för mig med den diagnos jag fick år 1956.

Backa – gör om och gör rätt! Visa lite kurage i Socialstyrelsen som på min tid hette Medicinalstyrelsen. Detta är ingen ”Pat.”! Det är människor av kött och blod, som borde reagera någon gång efter alla anmälningar om bältesläggningar och tvångssprutor! År 1956 skrev jag och frågade vem som har rätt att ordinera bälte och varför jag fick en blodtryckssänkande medicin som hade perfekt värde. Biverkan av Serpasil är depression och till och med fara för suicid stod det att läsa i Fass-boken på min tid som sjuksköterskeelev.

Det är ANDEN som fattas. Människan består av ande, psyke och kropp! Det är bibeln som fattas med sina grundläggande sanningar:”… kött och blod har inte uppenbarat detta för mig heller…” att Jesus är Guds son. Bibeln har visat mig att Herren Gud vet allt om mig! ”Oläklig är den skada du fått…Ingen tar sig an din sak…Se jag vill läka dina sår säger Herren…” ”I hans sår har vi fått läkedom.”

Där går en skiljelinje mellan boken som jag gav namnet: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och filmen med samma namn, som går på Youtube. Psykiatrin och samhället släpper inte in teologi, som betyder läran om Gud.

Det är synd!

Den sista striden

Grunden för mitt liv är Guds ord. Sen finns det många olika översättningar. En app, som bara har en kvart om dagen ur Svenska Kärnbibeln lyder så här idag: Ja, jag har frågat först om en får kopiera så långt avsnitt. Sättningen blir inte den samma…

”Gal 6:1-10

Ett liv i tjänst för andra
¹Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]
²Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.] ³För om någon tror (tycker) sig vara något, fast han ingenting är [tycker sig vara förmer än andra och inte vill bära sin broders börda], bedrar han sig själv.

[Det grekiska ordet för börda i vers 2 är baros – en tung vikt eller sten som någon måste bära en längre sträcka. Det blev ett begrepp för att beskriva hårt arbete och svåra situationer, som i t.ex. Matt 20:12 där Jesus talar om vingårdsarbetarna som slet i hettan en hel dag. Här ligger betoningen på ”varandras bördor”. Paulus skriver om att man kan bedra sig själv – ordet har en grundbetydelse i sin substantivform ”en som förleder sinnet”, dvs. någon som vilseför sättet att tänka.]

⁴Men var och en ska pröva (undersöka, testa) sina egna gärningar (handlingar) och sedan bara hålla sin stolthet för sig själv [orsaken till varför man är stolt – det man kan ståta med och berömma sig av] utan att jämföra sig med någon annan. ⁵För var och en måste bära (lyfta) sin egen ryggsäck (portion, packning, börda; en militärisk term för den utrustning som en soldat normalt själv bar).

Här i vers 2-5 finns många sanningar:

• Alla, även kristna, kommer att möta problem och svårigheter – det är verkligheten i en fallen värld, se Rom 8:18-28.
• En kristen behöver finnas med i en församlingsgemenskap. I ett individualistiskt samhälle är det lätt att tro att ”ensam är stark”. Att ensam bära sin börda är inte ett uttryck för tapperhet, utan snarare ett tecken på stolthet, något som vers 3 belyser.
• Vers 5 tar upp den andra ytterligheten, den som utgår från att man förväntar sig att andra ska göra allt. Här använder Paulus ett annat grekiskt ord för börda, nämligen phortion (jfr med vers 2), som ofta översätts packning – t.ex. om en soldats ryggsäck. Det används även för skeppslast, se Apg 27:10 och kan betyda faktura eller räkning. När det kommer stora bördor – kriser i livet – då hjälps vi åt, men var och en bär sin egen ryggsäck och betalar sin egen räkning. Det kan och ska ingen annan göra. I ett annat brev förtydligar Paulus sitt budskap till de kristna som var odisciplinerade och levde på andra: ”den som inte arbetar, ska inte heller äta”, se 2 Thess 3:10.⁶Låt den som undervisas i ordet [evangeliet – det glada budskapet, se Ef 1:13] dela med sig till (delta med) den som undervisar i allt gott (i varje god sak). [Det grekiska substantivet koinonos beskriver en kompanjon/ partner – någon som är gemensamt delaktig och delar med sig.] ⁷Bli inte vilseledda (lurade, bedragna)! Gud låter sig inte förlöjligas (föraktas, bli fnyst åt) – för vad en människa sår [om hon skulle så], det ska hon också skörda.

⁸Den som sår i (in i) sitt kött [som gång på gång föder sin gamla onda mänskliga natur]
får av (ska utifrån/ur) köttet skörda förgängelse (undergång; andligt förfall),
men den som sår [och fortsätter att så] i (in i) Anden
får av (ska utifrån/ur) Anden skörda evigt liv.

⁹Och låt oss inte tröttna på att [vi borde inte vara så dåliga på att alltid] göra gott, för när tiden är inne (i sinom tid) [gr. kairoideo, dvs. i vars och ens egen unika tid och när rätt säsong/tillfälle kommer] får vi skörda om vi inte ger upp (ger efter, släpper taget) [slutar att göra gott].

¹⁰Så låt oss (vi borde) därför, medan vi har (äger) tillfälle (gr. kairos) [när rätt tid/säsong är inne], göra (verka) gott mot alla [hjälpa varje människa – göra det som bygger upp, är moraliskt rätt och ger glädje åt andra], och särskilt (speciellt; mest av allt) mot dem som är våra medsyskon i tron (ordagrant: ”mot dem av trons hushåll/familjer”) [i synnerhet mot dem som tillhör de troende familjerna].

[Paulus tillämpar nu lagen (principen) om sådd och skörd (utifrån utläggningen i vers 7-9) när han åter igen använder det grekiska ordet kairos (som beskriver tid, säsong och tillfälle). På samma sätt som skörden kommer vid rätt säsong så finns det en lämplig tid att så i Anden. ”Att ha” (gr. echo) har även innebörden att äga, vilket gör att betydelsen inte bara behöver vara att göra gott mot andra när möjlighet ges, utan också söka efter tillfällen att göra gott. Precis som en lantbrukare ivrigt söker det bästa och mest gynnsamma tillfället att beså sina fält.] Slut på citat

Jag har fått mycket hjälp genom att tillhöra en kristen församling. Nu är jag vid vägs ände och måste välja min slutstrid. För den som följt min kamp på Facebook eller i verkliga livet blir det tjatigt. Eller här på betald plats…

Jag drar det kortfattat. Det är skillnad på diagnosen ”manodepressiv psykos” för livet, när en är 20 år och har artros i vänster höft med protes i höger sen år 2007. Det är skillnad på att leva med ambulerande skolios och kroniskt ryggskott och värk än värk i psyket.

Där kommer sinnet för humor in, som bara den förstår som upplevt skillnaden! Sahlgrenska Sjukhuset är ett universitetssjukhus med högt betyg före den så kallade sjukhussjukan. Jag anser själv, att jag fick ”sjukhussjukan” i mina sår från år 1956 på ett mentalsjukhus! De läkte aldrig och gick inåt.

Sahlgrenska Sjukhuset ligger på en sida av Göta älv i Göteborg. Det är historia nu, att det funnits en bro över älven, som ledde till andra sidan, där två stora mentalsjukhus har kvar byggnader: Lillhagens Sjukhus och Sankt Jörgens Sjukhus. År 1955 var jag sjuksköterskeelev och första årets läskurs avslutades med denna humor av en psykiater eller en medicinare:

”Skillnaden mellan en neuros och en psykos går på Göta Älv bron.” Det var lite mindre skambelagt att söka själv till Psykiatriska Kliniken på Sahlgrenska Sjukhuset än att på den tiden hamna på Lillhagen eller Sankt Jörgen. (Min äldre syster hade ett svagt minne av den dåliga vägen och en gammal buss till Lillhagen Sjukhus med mig september 1956. I journalen står att mamman påstår, att detta går över om hon får sova.)

Denna humor kunde kontras med att en psykiater på Lillhagen på den tiden ledsnade på alla remisser från Sahlgrenska Sjukhuset där det stod. ”Psykos?”. En gång kontrade han då med en remiss från det mentala sjukhuset och skrev: ”Somatos?”.

Nu är jag vid vägs ände och letar efter en utbildad läkare med lite kurage. Låt bli att hålla varandra om ryggen, när en destruktiv diagnos är fel och är satt för livet! Det är myndighetsövergrepp till olika instanser och en plåga för livet! Se till att ge rätt att ta bort felaktiga diagnoser! Facebook är inget socialt forum längre utan endast en reklampelare, där vi blir åtskilda från varandra en och en. META är värre. Alla nerver går i ryggraden och en och en kan komma i kläm! Detta gör ont. Men vi når inte varandra på META. (Ping Carina Håkansson med flera.)

Nej, jag ber inte på mina bara knän! Det var flera år sen jag kom ner på dem. Går jag ner kommer jag inte upp igen. Där är massor av artros också. Hur skulle det vara om vi alla respekterade varandras kunskap?

”Hon har haft besvär med sin rygg i många år.” Det säger mig ingenting, när jag var i behov av att få möta en ortoped, som kan sitt område.

Nu är dagen kommen. Jag har fått möta både en och två ortopeder.

Jag lider av predikosjukan fortfarande men saknar en predikostol.

Den bör vara hög och stadig att hålla i…

Eller också sitter jag hellre på rollatorn och predikar att livet är i blodet!

”Vad är ditt drive i detta?”

Det finns människor som kommit i min väg i rätt tid. Så är det med fotografen till detta foto Annica Engström – projektledare, författare och konstnär. Då hade jag en bok i huvudet, som jag skissat på och ville visa. Frågan som kom en gång var av en psykolog/psykoterapeut, när jag rullade ut en släktforskning från Abraham till Jesus i Matteus evangelium kapitel 1 och från Jesus till Adam och sen Gud i Lukas evangelium kapitel 3. Hon heter Hanna Lundblad Edling:

”Vad är ditt drive till detta?”

Hemligheten

Innan jag berättar om släktrullen kollade jag statistiken på bloggen och fann ”Hemligheten” skriven för 10 år sen. Tydligare än så här kan jag inte vara: Jesus är Sanningen. Inte en sanning med modifikation. Inte en halvsanning utan summan av allt berättat, som står i bibeln. Inget är sopat under mattan av alla vidrigheter, grymheter, list och lögn. Profeterna har inte skönmålat sitt Israel, som ett utvalt folk.

Två blädderbloocksblad 80 cm höga efter varandra blir 160 cm med JUDA stam av de tolv sönerna som skarv. Bredden är 58 cm. Då fick varje man bara 2 cm var i höjd med lite mellanrum. Namnet Jesus i korset är mera. Det är bara att skriva av alla namn som står i släktregistren för att hjälpa sig själv lite bättre att förstå att tusen år är som en dag för Herren! Plötsligt såg jag att Maria och Josefs släkter går ihop först i kung Davids äktenskapsbrott med Batseba – Urias hustru. Ingen har något att berömma sig av i försoningen med Gud genom Jesus!

Jag har ett rött tvinnat snöre, som får ligga utanpå blädderblockspappren! ”Jesu Guds Sons blod renar från all synd.”

Jag kommer ensam på det stora Drottningtorget i Göteborg gående med min rollator. När jag kom hem från den träffen hade jag ett sms från Norrland, som gav en viktig pusselbit i mitt brokiga liv och alla märkliga möten jag gjort med så kallade ”utslagna människor”.

Detta var en mycket märklig dag, då en liten krokig gumma blev fotograferad med hela sitt liv i bagaget och omgivningen runt.

”Jag vill lära känna kraften i hans uppståndelse!”

”Jag vet på vem jag tror.”

”Den vackraste kärlekshistorien

Det är Anna och Davids för min del. Den vackraste platsen som Gud utsett för David var Norra Björke – en rikti´ bonnhôla enligt mor Annas kusin Sven Menzing. Så beskrev han detta Björke, där han skulle bli folkskollärare första platsen i livet efter Varola i slutet av 1910-talet.

År 1983 när mor Anna var döende tittade jag i hennes bibel och fick se en enda tunn understrykning med blyert – en så kallad färdkost till fästmannen år 1919. ”Se, jag sänder en ängel framför dig och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har utsett.” 2 Mose 23:20.”

Så börjar ett av mina inlägg till mina arton syskonbarn, som är sjutton sen en av dem ”fick hembud”. Så uttryckte sig frikyrkofolket förr i tiden, när någon dött. Han ”gick inte bort”. Han gick hem. För att piffa upp namnet på privata gruppen inom Facebook/META kallar jag den för: ”Mina aderton”. Det fungerade inte att gruppen är ”Privat” utan nästan hundra blev inbjudna till en privat middag en given dag senare. Det var alla långväga kommande, som behövde lite mat först före själva festen, som de var bjudna till – en Sång och Musikfest. De var de, som spelade och sjöng ur de arton. Hur detta fel uppstått kommer jag aldrig att fatta att nästan hundra utomstående blev inbjudna! Vecka efter vecka blir personer i mängd inbjudna av mig, utan att jag bjudit in dem.

Här kommer cykelkartan för mina föräldrars olika träffar innan deras giftermål. Av någon anledning blev de sju år från första gången ”det sa klick” och de gifte sig.

Jag sopar ju upp efter mig eller spolar av som sagt. Jag är snart vid vägs ände mänskligt sett. Den 20 mars har jag varit ute på nätet i 26 år men inte så länge under namnet: ”Gunnels plats i rymden”. Det namnet har inte jag hittat på. Innan dess var det debatter bland unga från 12 – 20+. Där tog jag mig bara in, som ett uppdrag ovanifrån att dela med mig av min kunskap till de unga, som inte brukade gå i kyrkan. ”Jag vet på vem jag tror,” som Paulus skriver men var inte inbjuden av ledningen för bibelsajten. Jag blev ett stort irritationsmoment. Styrde och ställde som begåvningen fungerade…

Tills jag blev avstängd på grund av ålder.

Där är vi nu, att jag som yngst bland sex syskon fick arton syskonbarn. Vi kunde ha varit sju men en ”gosse” i motsats till beteckningen ”flicka” föddes men dog år 1925. På den tiden talades det inte om något ledsamt. Så tyvärr för mig fick jag veta detta ute på byn, att det skulle varit en till hos Bergstrands.

I Sverige har vi yttrandefrihet och åsiktsfrihet men den är begränsad i flera sammanhang, då en bör tycka lika. Så har Svenska Kyrkan ändrat i sin beskrivning att samboförhållande är likvärdigt med äktenskap. (Det tål att kolla upp när och var detta skrevs i förhållande till äktenskap och parterskap.) Mina föräldrars äktenskap varade i 62 år. Deras förhållande till varandra och oss har hållit som föredöme under alla år. Jag tror på deras Gud och deras respekt för bibelns undervisning. Farmor höll fast vid EFS (Evangeliska frikyrkan) farfar anslöts sig till SMF (Svenska Missionsförbundet som ung) min mormor och morfar tillhörde SMF från början men var bibelläsare långt innan. Tro är inget en ärver. Alla har ett val att göra…

Gal 3:15-29 Svenska Kärnbibeln första versen i dagens…

”Arvet kommer genom tro
¹⁵Syskon (bröder och systrar i tron), låt mig ta ett exempel från vardagslivet (låt mig tala om mänskliga relationer). När ett förbund (testamente, en sista vilja) trätt i kraft, även om det bara så är ett mänskligt, kan ingen ta bort eller lägga till något.”

I Hebr 9:16-17 står det. ”Där det finns ett testamente måste det först tillkännages att den som har upprättat det är död. 17 Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.”

När Jesus dött på korset, blivit begraven, uppstått på tredje dagen och sen farit upp till himmelen och satt sig på Faders högra sida, så trädde hans testamente i kraft för alla som tror på hans namn. ”Tro på Herren Jesus, så blir du frälst!” Han är ORDET från Gud, som tältade bland oss. Jag behöver bara hålla fast vid hans ord för att få vara under hans beskydd.

Den trösten är det som jag vill dela med mig av.

”Jag sopar upp efter mig…”

Uttrycket lär vara mitt. Senare på Restad Gård, Vänersborg, blev detta citerat. Jag fortsatte att besöka det före detta mentalsjukhuset för att få berätta i Nu-tid hur det var att vara patient i Då-tid år 1956.

Den stora psykiatrireformen pågick på 80 och 90-talet. Medicinerna hade blivit så bra, att patienter med psykiska sjukdomar inte skulle behöva vara inlåsta längre utan kunde bo ute i samhället. I Trollhättan fanns kurser för den sjukvårdspersonal, som skulle komma närmast i omsorg – lite utbildning inom psykiatri. Detta är min formulering. Jag bad att få komma till en sådan kurs för att få berätta hur det var att vara patient. Det blev alla tre grupperna. I den första kursen började jag gråta på ett känsligt ställe. När jag fick frågan att komma till nästa kurs också bestämde jag mig för hur jag skulle komma över detta känsliga.

Och började gråta tidigare i berättelsen…

Läraren ville, att den tredje gruppen skulle få höra mig också. Min fasa hade varit hela tiden: ”Tänk, om det är en elev i kursen hemifrån! Hur skall jag hantera den skammen?” Så kom den dagen och mitt sista tillfället att berätta hur det var att vara patient på den mest oroliga avdelningen på mentalsjukhuset: David Bergstrands dotter från Norra Björke! Ja, så satt hon där på första raden framför pulpeten, där jag skulle sitta. Det var bara att erkänna bums, att nu är den skräcken ett faktum – en granne hemifrån skall lyssna!

Sjuttio år har gått snart men skammen finns kvar bland frikyrkofolk. Psykisk ohälsa talar man inte om! Om det händer är det mycket unikt som en lördag i Göteborg och Saronkyrkan. Mina vänner var där och lyssnade. Jag var mest förnärmad över att inte bli tillfrågad. Det är mycket känsligt att känna någon så frispråkig som jag är. Därför sopar jag upp efter mig på mig egen betalda bloggplats! Tack vare er, som läser min blogg, så kan jag läsa statistiken och se vilken blogg, som fått flest återkommande läsare. Detta är över 25 år i tiden. Så klart jag undrar varför när jag läser igen vad jag skrivet.

Har jag rätt att dra en slutsats, att om Jonas Gardell har en egen teologi ”Om Gud” och ”Om Jesus”, så kan väl jag också få ha en egen teologi om skökan, äktenskapsbryterskan och mannen?

P.S. Några timmar senare:

Universums Skapare är EN. Roten är EN. Källan är EN. Han är EN och jungfrun, skökan eller äktenskapsbryterskan är alla kallade. De som säger ”JA” till hans kärlek blir utvalda. ”…frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. De har burit ut hela sin historia och gjort den läsbar för de flesta. Kvar är mitt eget ansvar att förhålla mig till denna inbjudan. Mitt ”JA” skall vara ett ”JA” och mitt ”Nej” ett ”Nej”. Vad därav är är av ondo. Enligt Jesus. Det finns ingen Gud som är lagom passande. Påstår jag, att jag inte syndat så gör jag honom till en lögnare och sanningen är inte i mig. Omvändelsen behövs varje dag. D.S.

I SKUGGAN AV HANS KANAF – Skrivet av Immanuel Graaf

I SKUGGAN AV HANS KANAF

I Profeten Malakis bok, sista skriften i GT, ser vi löftet om den HERRENS budbärare som snart skall komma med ”läkedom under sina vingars skugga”;

”För er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar.”

Det hebreiska ordet för ”vinge” som används här är כָּנָף – kanaf.

Ett ord som på en och samma gång betyder vinge och hörn, skydd och ytterkant.

Det är fågelns vinge som breder sig över sina ungar men det är också hörnet av manteln, där tzitzit hänger, trådarna som minner om förbundet.

I Israels liv var kanaf inte ett abstrakt ord. Det var konkret. Synligt. Bärbart. Den rättfärdige bar påminnelsen om budorden vid sin mantelfålls hörn. Lydnaden hängde bokstavligen från hans kropp. Och Malaki proklamerar att där, just där – vid kanaf – skall helande finnas.

Så möter vi henne.

En kvinna som burit sitt lidande länge. Livet hade sakta runnit ut ur hennes kropp, hennes blod har obevekligt läckt undan för undan trots att hon spenderat all hon ägt och haft på att söka bot när och fjärran för sin åkomma. En tragisk sjukdom som gjort henne socialt och rituellt ”oren” så att hennes liv utspelats i samhällets yttersta marginal.

Men så hade hon hört talas om denne förunderlige unge rabbin som just nu var på vandring genom hennes by och hon tänkte;

”Om denne man är den Rättfärdige – om Malakis ord är sanna – då räcker det att röra vid hans mantelfåll, vid hans KANAF”

”Då kom en kvinna, som i tolv år haft blödningar, bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel.” (Matt. 9:20-22)

”Om jag så bara får röra vid hans kläder, blir jag botad.” (Markus 5:23-24)

”Hon rörde vid hörnet av hans mantel, och genast upphörde blödningen.” (Lukas 8:43-48)

Kvinnan hade närmat sig Jesus bakifrån och rört vid tofsen på hans mantelfåll och genast hade blödningen stannat.

”Vem rörde vid mig?” frågade Jesus. Och då alla teg, sa Petrus: ”Mästare, det är ju så många som knuffas och tränger sig på överallt.” Men Jesus sa till honom: ”Någon rörde vid mig, för jag kände att det gick ut kraft från mig.”

Det var en vidrörelse full av tro och längtan som direktkopplade till Jeshuas kraftfält.

När kvinnan förstod att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Sedan berättade hon inför alla varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.

Då sade Jesus kärleksfullt med ömsint röst till henne:

”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid.”

När vi nu betraktar bilden – hörnet av manteln, de slitna trådarna, handen som tvekar men ändå sträcks fram – ser vi något mer än en historisk scen.

Vi ser hur profetians poesi blir kropp.

Hur ordet kanaf får hud, tyg och beröring.

Hur Jeshuas hela kropp och klädnad var lik en mäktig generator som härbärgerade Guds Andes skapande helande dynamiska kraft så att den strålade ända ut genom hörntofsarna på hans klädnad.

Hur Gud inte längre bara skyddar ovanifrån,

utan låter sitt helande hänga lågt nog för att nås av den lidande nedböjde, den ”orene” marginaliserade som i ödmjuk bedjande tro sträcker ut sin hand efter hjälp och bot, som i tro dristar vidröra denna högheliga vandrande kraftkälla, Guds levande Förbundsark.

Detta är trons djärvhet: att våga tro att helighet inte drar sig undan den orene utan låter sig vidröras – och i beröringen blev hennes värld hel – tikkun olam. Och så blir även din och min.

Ännu finns det helande under hans vingar.

I skuggan av hans kanaf – כָּנָף