Kategori: Kristen tro

”Skriv en lovsång till Herren” – Nytt försök

Den senaste bibelöversättningen har landat i mitt liv!

Det finns all anledning att skriva en lovsång till Herren, som talat till mig personligt ända sen tonåren genom sitt eget ord! För jag tänker inte som man först bör tänka:

”Vem är detta skrivet till?”

Alldeles gråtfärdig gick jag upp på mitt lilla vindsrum på kvällen. Tåget från Trollhättan anlände 17.23 där realskolan var. Vi bodde närmast stationshuset. Jag hade gråtit dämpat i klassen också på lektionen efter det att läraren i engelska språket gett mig en skarp tillrättavisning. Jag hade försvarat en klasskamrat högt. Han varnade för sänkt ordningsbetyg för att jag pratade utan att bli tillfrågad..

Kunde Gud trösta mig? Jag öppnade mitt lilla testamente på måfå och läste där blicken föll. Det var ingen tröst, att han visste vad jag gått igenom inför klassen av skam. ”Varför går ni tillrätta med varandra? Varför lider ni inte hellre orätt…”. Varför fortsätter jag, att vilja ha rätt? Facebook påminner idag om ett inlägg jag skrev för 4 år sen. År efter år har jag önskat att få rätt!

Nu har jag den senaste bibelöversättningen och har sett efter om det är något förmildrat till min fördel. Jag behöver inte leta länge. Jag vet precis var det står i början av bibeln. Kain var vred och avundsjuk på sin broder Abel. HERREN hade uppskattat Abels gåva men inte Kains. Så är HERREN på promenad i lustgården och möter Kain och frågar honom varför han är vred och varför han sänkte sin blick.

”Om du handlar rätt vågar du ju lyfta din blick men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå men du skall råda över den.”

Så står det från början av bibeln och senare står det, att det är i hjärtat som onda tankar blir till, växer och blir havande med synd.

Lite syskonavudsjuka kan det vara så farligt? Är det inte bättre med lite förståelse? Kain vill väl också bli sedd och få lite beröm?

Jo, jag fattar att bibeltexten är till andra personer för mycket länge sedan.

Tack, Jesus, att du dog för min skull också när jag inte kan styra mina tankar! Tack, Jesus, för att du lovade dina lärjungar en annan Hjälpare, Lärare och Försvarare. Du övergav inte dina lärjungar! Du överger inte mig! Jag vill ha ditt ord och din tillrättavisning!

Du vill hjälpa mig att förstå vad din frälsning innebär!

”Skriv en lovsång till Herren!”

(Uppmaning av Andreas Holmberg för länge sedan…)

Nu skall det bli av! Jag vill tacka Herren för allt jag fått av undervisning i bibeln genom mina föräldrar och söndagsskolan om Jesus Guds son. Sen barndomen har utvecklingen gått snabbt tekniskt. Jag kan googla och söka på sångerna om honom och välja Astrid Lindgren som sjunger:

Då hamnar vi rätt i tid, när den sången sjöngs vers för vers i Astrid Lindgrens barndom. Jag vill tacka Gud för min farmors far, som gjorde en helomvändning från sitt superi till en nykter man. Den muntliga berättelsen är, att han sen dess köpte upp böndernas potatis och tillverkade stärkelse i en fabrik han byggt. Han var även med och byggde Missionshuset i Hjo. I min fars hem hängde ett stort fotografi på C.O. Rosenius på en vägg i finrummet och på den andra ett lika stort på Paul Petter Waldenström.

Idag vill jag tacka Gud för kantor Andreas Holmbergs liv. Han var född 22 mars 1970 och dog 23 augusti 2026. Idag är begravning i Njutångers kyrka och sen minnesstund. Detta är bara en så kallad ”nätvän” för mig den första gången runt år 2002 i Skutans bibelsamtal inom Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet.

En röst har tystnat som vågade gå mot strömmen. Jag gissar, att det blev ett högt pris att ifrågasätta utvecklingen av undervisning inom Svenska Kyrkan. Ett enda exempel. Jag skrev på Facebook, att jag tycker uttrycket bland kristna är konstigt som låter: ”Jag gör så gott jag kan. Sen får Gud göra resten.” Nog såg Andreas detta och kunde berätta hur långt tillbaka i tiden det var teologiskt.

Jag har bara kommit till mitten av 1800-talet och Roparna, när det gäller skiljelinjer mellan Svenska Kyrkan och utbrytarrörelser. Andreas kunde långt mer än sin Rosenius! När jag varit förtvivlad över mycket som lämnat bibelns klara undervisning, så är det äldre psalmböcker som hjälpt mig. Andreas gjorde ett stort arbete och samlade ihop mycket gamla psalmer och sånger och bjuder oss på via nätet.

Den 5 september 1956

Det var som att personalen på mentalsjukhuset hann strimla min själkänsla och mitt självvärde inom 30 minuter i långa remsor den dagen! Under den tiden blev jag avklädd all värdighet, dödstrött och mager blev jag behandlad som farlig och lagd i bälte.

Sjuttio långa år har gått sen dess. Texten och bilden av min syster rebloggar jag. När jag skrollat längst ner förbi presentation av mig och kom till kommentarer, så finns min och många andras nätvän där – Andreas Holmberg. Han lever inte längre men hade gåvan att trösta och muntra upp, när det var tungt på ”nätet”.

När jag inte visste hur jag skulle fortsätt blogga eller inte blogga alls, så skrev han offentligt:

”Skriv en lovsång till Herren!”

Icke skall väl verket säga till sin Mästare: Varför gjorde du mig sådan?

Citat fritt ur minnet och frågan ställd till judarna i Rom men också till var och en som vill ha bibelns texter. (Och först i Jes 29:16). Jag för min del har letat efter tröst i bibeln under alla sjuttio åren som gått. Min Gud har rätt diagnos på mig.

Det är dags för lovsång till Herren! I hans sår har vi fått läkedom.

Manhaftiga fruntimmer

Tystnadsplikt

Nu får jag hjälp av WordPress sökmotorer! Det blev särskilt markant när jag började med nedräkning från siffran 12 till dag 1 den 4 september. För mig var det att få ordning på vad jag vill ha berättat och i ordning från 1 – 12, att det skulle gå att läsa i ett streck. Då blev jag avskuren och kom inte ut på http://www.gunnelsplats.com Dag 1. Hur kan det vara tekniskt fel, om det bara gäller till tre olika platser: bibeln, facebook och min egen blogg? För övrigt kom jag ut på nätet.

På Facebook kan jag skriva lättsamt och ”käcka mig” ibland. I min blogg är mitt huvudintresse vad bibeln betytt för mig genom 70 år. Den 5 september firar jag dagen då mitt liv vände tvärt i en anna riktning till fördel för psykiskt sjuka eller handikappade. Men att se värdet av vad jag fick gå igenom på ett mentalsjukhus år 1956 och konsekvenserna av fel diagnos har inte gått på en dag eller på ett år.

”Guds nåd är det att det inte är ute med oss.” Paulus

Jag får hjälp att läsa vad jag skrev för 10 år sen! Eller ändå äldre. Facebook visar också gamla minnen. En dag var det ett minne av en dialog med en mycket kunnig exeget. Hon skrev, att jag delar ut mina rallarsvingar…

”Sanningen skall göra oss fria.” Jesus

Storm i ett vattenglas

Nedräkning Dag 2

Enligt statistiken har en sökmotor hittat bloggen om skam på detta datum ett annat år.

Perfekt! Det är ju vad allt bloggande handlat om äkta eller falsk skam – äkta eller falsk skuld. Dag 2 närmar jag mig poängen som blir av dag 1.

Skamfrågan

Nedräkning Dag 3

I USA kan de inte svenska språket. Ingen på WordPress vill tänka till och skaffa översättning eller fråga mig vad jag menar med nedräkning. Å andra sidan skiljer vi i tid som de är före eller efter en dag. Anna har jag träffat en enda gång i livet. På Facebook använde jag just ”nedräkning”, innan jag skulle komma till en hyrd lokal, som jag fick betala själv, för att visa vad som hände just där bland annat på avdelning 7B på före detta Restad Sjukhus – 10, 9, 8, 7. o.s.v. sen skulle dagen komma då filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” skulle visas och jag berätta efteråt hur jag bearbetat traumat genom alla år sen dess. Just där och då träffades vi med lika hemska upplevelser av bältesläggningar.

Felaktiga diagnoser ger konsekvenser. Ingen kan arbeta u.p.a. (utan personligt ansvar). Jag har eget ansvar hur jag använder min tid i livet som är kvar. Nedräkningen har satt igång. Men bara till den 5:e september. Den 5 september har det gått 70 år sen dess. Jag har inget att förlora men allt att vinna. För mig är livet Kristus och …

Tre står för något så klart. För mig står det för HERREN som är en Gud, Jesus som är Gud och den helige Ande som är Gud alla eniga.

Tråkigt att jag har så kort stubin. Jag har varit frustrerad många gånger på nätet och i verkligheten.

Gode Gud förläng den!

Lite ödmjukhet – tack

Kallelsen

Dags att backa bandet till Missionskyrkan i Trollhättan och ett juniormöte under tonåren. Pojkarna hade i uppgift att berätta om missionen i Kongo. Jag minns fortfarande hur bra de förberett sig och redogjorde för varför missionen skulle bedrivas. Varför skulle inte de svarta få vara i fred och leva sitt liv? Så kom berättelsen om alla onda andar, som fanns i skogarna och som satte skräck i dem.

Då hände det äntligen det som jag väntat på. Jag fick som tonåring insikt i hur bra och tryggt jag hade det i min tro på Guds närvaro och hjälp. Det gick en värmevåg genom min kropp och jag visste, att jag skulle vilja dela med mig av min trygghet. Jag väntade bara på en bekräftelse från Gud. Han skulle vilja detta också!

”Läsa in eller läsa ut (En repetition)

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.” Slut på kopiering av en tidigare blogg-post år 2012.

Den som ville ha en Hemsida skulle veta vilken målgrupp den skulle gälla. Detta var runt år 2004. Jag hade misslyckats bland unga och blev bara arg, när de skrev emot. Min målgrupp var tydlig för mig och just de unga, som inte hade kontakt med kristen tro. Detta är historia, att jag blev avstängd år 2004 i bibelsajten för 12-20+. Från den tiden finns en doktorsavhandling:

”BIBELN PÅ MINA EGNA VILLKOR…” forskning bland unga genom några årtioenden.

En annan målgrupp kunde bli min släkt och min släktforskning. Jag fick förtroendet att låna och läsa min morfars bondepraktika och de gamla breven från början av 1820-talet. Och äntligen hittade jag en bok på biblioteket som heter: ”Roparna”. Vem var först i min släkt att omvända sig till Gud?

En målgrupp är sjukvården, där jag själv fått min utbildning. Vem ser alla som blivit skadade inom psykiatrisk vård?

Mitt berättande blir upprepningar. Vet inte hur jag skall fortsätta skriva rakt ut i luften från ”min predikostol” för ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv, som bibeln påstår.

Detta är sant! Finns ingen människa i närheten så är Gud, Jesus och den Helige Anden närvarande.

Och söker i kärlek…

Kommer en fotograf för att dokumentera så gäller det att byta om fort. Träskor och ladugårdsbyxor – bara hatten var rätt!

Släktforskning

Nu skall tankarna få virvla fritt hit och dit precis som jag pratar. Första delen av detta år har jag levt i stor oro för ”äldreboende” och skamkänslor inför min oreda i skåp och lådor. Får jag ha med min kökssoffa? Tur att jag berättat om den utförligt på bloggen! Får jag ta med det, som jag samlat på i garderoberna av tekniska under för mig? Utvecklingen har gått rasande fort under mitt liv från lösa linser att byta och skruva fast på kameran till en mobil med alla finesser till förstoring för ögonblicket. Kruxet är att det är samma oreda i min stationära dator som i mina garderober!

Och hur många kartonger med lösa foton kan jag få med mig till ett rum ”på Hemmet”?

Samtalet om min framtid gick inte att ta före operationen. Enligt bestämmelser nedskrivna på papper skall det ske efter operationen. Inget av mitt logiska tänkande gick hem. Så mycket minns jag av en kurskamrat och sjuksköterska sagt: ”Finns ingen som kan ta in all information dagen efter en operation.” Varför skulle inte mitt väl genomtänkta som argument kunna gälla före operationen? Varför måste detta samtal bli efter operationen?

Det gällde att kämpa på och få veta vad som finns i alla överskåp! Det var inte svårt att lyda och sluta gå på hushållsstegen med bygel. Skrivbordslådorna är i ergonomiskt rätt höjd men inte de i hurtsarna. Där låg den lilla kartan! Där finns många sorters kartor men inte någon, som kan väcka väcka fler minne och associationer än denna:

Ägaren som ”David” var viktigast i förhållande till givaren. De hade samma efternamn. Storasyster Ester hade kommit till Göteborg, när sista hästspårvagnen gick år 1902 (?) och till familjen Mannheimer . Här är min berättelse i familjealbumet:

Detta familjefoto kunde jag reprofotografera en efter en av syskonen, framkalla och kopiera. På ett foto står de åtta syskonen i rad efter sin längd. Där syns min pappa Davids förhållande till storasyster och respekten genom livet lyser igenom. De små är så små.

På Almanackan syns respekten för Frälsaren Christi födelse. Den var stor i hemmet och även i min mors hem, när mina föräldrar möttes och sen gifte sig.

Min faster kom till en judisk familj, så min släktforskning gick en dag vidare till Jesu släkttavla från Abraham till Jesus via Josef som var trolovad med Maria och från Jesus upp till Gud via Adam.

Där stannar jag idag upprörd över alla demonstrationer i Göteborg just vid Vasaplatsen där universitetet ligger och där jag som 20-åring besökte ett judiskt hem för första gången. På Roths Skolatlas Nr 1 GEOGRAFISK ATLAS från år 1947 är Palestina på hela baksidan.

Som om sista kartan är ritad!

”Himmelriket är här nu,” sa Jesus om sig.

Andens vind

Pingstdagen är över för år 2026. Var och en har sin egen referensram till pingsten som högtid och pingsten som rörelse.

Jag för min del kom tillbaka till min lägenhet utan en enda blomma på min balkong. Jag hade gett bort alla mina blomlådor med pelargonier fast de levde och fått nya ögon. De hade kommit upp ur källaren och fått ny jord och växtkraft. Men inte jag.

Så kan det gå med ”ande, kropp och själ” i mitt psyke. Vem skulle ha besvär med att vattna alla dem under tiden jag var borta? Och till vems glädje? Vem skulle följa dessa små ögon, som fått lämna källarens mörker och äntligen komma upp i ljuset? Hur mår de nu hos nye ägaren? Och hur mår jag, som aldrig mer orka städa på balkongen?

Det finns ett ”före operationen” och ett ”efter operationen”. Jag var så envis och påpekade, att det var lämpligt med ”vårdsamtal” före operationen och fick inget gehör. I socialsekreterarens papper står att läsa, att det skall vara efter…

Så jag fortsätter mitt påstående med ande, själ och kropp! Det är ett begrepp för mig med ”hem”. Jag har en lägenhet, där jag känner mig hemma. Jag har en hembygd, där jag känner mig hemma. Jag har en församling, där jag känner mig hemma.

Det går att berätta via en blogg eller via Facebook eller via en medlemsavdelning inom Facebook, som rör hembygden eller något känsligt ämne, som att läka från psykiatrin – inte minst. Detta gör jag, som är frispråkig och frikyrklig men absolut inte frireligiös.

Jo, jag klipper och klistrar. Det kostar pengar att ha en egen ”hotellplats” som blogg med eget namn. Namnet måste jag betala särskilt för annars kan någon stjäla det. Det blev jag medveten om när det gäller brefvet.

Så nu är jag på den fria viljan. Allt i livet går inte som på räls. En räls som varit smalspårig som mellan Nossebro och Trollhättan kan läggas ner. Jag skriver utförligt Nossebro först, om du som läsare vill veta vilket håll det går åt.

(De är bara de som varit barn i min hembygd som fattar värdet av detta foto. Tror jag.)

Mitt liv har inte gått som på räls. Framtidsplanerna lades ner abrupt för 70 år sen. Fanns det ingen framtid sen? Jo, den låg i Herrens händer och allt jag kunde om honom hade jag sjungit in i min barn och ungdomstid hemma och i söndagsskolan och sen den lilla, lilla församlingen.

”Min framtid är i Herrens händer i natten mörk han ljuset tänder…”

”Alla människor skall dö. Det är rättvist. Alla människor måste göra val.”

Så sa en ledare vid ett tillfälle. Så bra då!

Det andliga finns vare sig vi vill eller inte. Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Ondskans andemakter i himlarymderna finns vare sig vi vill eller inte.

När Andens vind från Gud sveper över det som varit svårt i livet blir det så förändrat! Det blir meningsfullt och samverkar till det bästa.

Sarkasm

Det är torsdagen den 4:e april dagen före Långfredagen i påsken 2026. Klockan på min mobil visade 3.3.3. ett litet ögonblick av ljus.

Jag kan inte påstå att jag vaknade om jag inte sover. Natten går i vart fall mot dag – den dag som betyder så mycket bland mina minnen. Påsken år 1951 eller 1952 var tröttheten som värst i realskolan. De höga intagningsbetygen från landet hade försvunnit och var i riskzonen att gå under strecket för godkänd särskilt i tyska och engelska. Det var då torsdagen kom tillsammans med honom. Jag fick en rätt diagnos till slut varför jag inget orkade i skolan.

Med åren som gått utvecklades min insikt till sarkasm:

”Hysterisk pares bilatteralt coxum mellan L4 och L5,” eller en annan senare variant: ”Vilande bipolär utan skov.”

Med dessa öppna sår i kroppens minnen har jag sårat andra med de sår jag själv har fått. Ingen ursäkt men en förklaring till varför jag frågade en duktig broder i exegetik och teologi: ”Är det inte stor risk med att leka med AI?”

I varje daggryning efter lång natt börjar jag att läsa dagens app ur Svenska Kärnbibeln med bara en kvart om dagen. Jag har ingen koncentrationsförmåga att läsa bibeln på ett år efter någon bibelläsningsplan. Min bibelläsning under hela livet sen tonåren har varit att leta efter löften och tröst att orka dagen. Dålig rygg är ingen sjukdom bara lite besvär med ryggen. ”Jag har aldrig kunnat böja mig men inte varit sjukskriven för det förut,” är ett av mina försök att skämta bort det svåra för länge sen.

Citat ur Svenska Kärnbibeln:

”Sista kvällen (13:1-17:26)
1[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. vers 3b, 4, 5 osv.]

Nu [strax] före påskhögtiden [troligtvis kvällen den 13:e nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälvisk, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se Joh 19:30] älskade han dem. 2Och redan under kvällsmåltiden [när Jesus och lärjungarna låg till bords och åt] ingav djävulen [har djävulen gång på gång kastat fram tanken] i Judas, Simon Iskariots sons, hjärta, att han skulle utlämna (förråda) honom [Jesus]. 3Jesus visste (har sett) [har en klar förståelse av] att Fadern hade gett allt i hans händer [gav honom makt över allting], och att han hade utgått (att han kom) från Gud och [nu] skulle gå (dra sig tillbaka) till Gud.” Slut citat

Det är torsdag morgon snart och jag är inte bara självironisk eller sarkastisk. Jag vill inget hellre än att vara med min vän i trädgården, där han kämpade för sitt liv att slippa döden på ett kors. En enda gång läste jag för många år sen har det funnits en enda dokumentation på en man i medicinsk litteratur, som hade så svår ångest, att de tunnaste blodkärlen i huden i ansiktet brast och svetten blev blod.

Evangelisten och läkaren Lukas som inte var något ögonvittne till Jesus under hans vandring fick veta, att Jesus haft så svårt ångest i Getsemane den sista påsken. Han ville slippa lidandet om det var möjligt och bad så till sin himmelske far. ”Om det är möjligt gånge denna kalk ifrån mig.”

Det blev inte möjligt för honom. Där kämpade han för min räddning också – min frälsning. Hade jag en djup depression den påsken på 50-talet eller kom jag till insikt om rätt diagnos:

Jag är en syndare! ”Den stunden i Getsemane jag aldrig glömma kan då han i blodig ångst och ve…” Tavlan i lilla salen i Missionkyrkan hade en förstoring av Jesus på knä i bön. Lilla salen är närmast på fotot. Andra våningens vaktmästarbostad, som tänkt från början, försökte jag ”hyra” innan rivningen för att få vara i min hembygd efter år 1989, då den revs.

Biskopen i Västerås – kopia

Rubriken kunde lika väl vara: ”Min värkstad”

Jag har inget nummer på detta skämt ännu. Men upprepar mig ständigt. Som gamla gör och jag alltid gjort. Natten med värk är inte över. Den brukar släppa runt klockan 3. Är det olidligt innan måste jag gå upp och skriver. Förr kunde jag vara destruktiv och till och med dricka kaffe. Sen kommer en rutin att öppna datorn för att läsa dagens kvart ur Svenska Kärnbibeln. Den är bra! Sen går jag till min plats i rymden och kollar om någon läst någon av mina bloggar…

I natt kom jag på att det kanske går att vara rolii en gång till fast det är avlägset. Jo, andra före mig har ju blivit gamla och fått besök mitt i vardagen. Så blev det för min mor Anna och köksdörren var alltid öppen för besök. Hon som kommit på besök fick hänvisning till hennes man i verkstan. Mamma berättade allt för mig och jag frågade hur det besöket gick:

”Jo, ho´ kom fort ut därifrån.” Frågan fick gå vidare till pappa David: ”Har du haft besök i verkstan? Det kunde han inte förneka och jag berättade vad mamma sagt.

”Ho velle skriva upp ôss på e lista i stan och ja´ fråga henne (här gjorde han ett svep med en arm över hyvlebänken och frågade:

”Hur har du tänkt ja´ ska få me´ den här?”

Bra fråga. Bergstrand upp i dagen. Jag undrar hur jag skall få med min ”maskinpark” och vet att titeln på besöket är: biståndsbedömare. Hon har redan varit och jag visade mina två garderober med genomgång för luft på sommaren till nästa garderob. Annars får datorn – den som står still – värmeslag. Jag kan engelska numera och mobil betyder rörlig.

Den bara retar mig.

Därav mitt senast skämt från nätterna med kramp. Jag kan gå upp till min värkstad. Nej, den kunde jag inte få med. Och inte den blå kökssoffan där docent Thorvald Bjurö suttit en gång som barn. David var snickare och hade ritat soffan själv. Linus Johansson hade målat den. Originalfärgen tog jag bort till dalablå.

Här kommer en repris på bloggen från år 2011 den 10 april: Jag skrev enligt statistiken idag:

”Biskopen i Västerås

Det skall bli mycket intressant, att få veta hur samtalet går mellan prästen Ulla Karlsson och biskopen, som hennes högste chef. Det står som sagt inget i bibeln om svenska kyrkan som högkyrka, lågkyrka eller frikyrka. Det står bara, att vi skall pröva det som förkunnas.

Det verkar som att mitt sätt att tänka och känna är mycket gammalmodigt i förhållande till artiklarna i Sv Kyrkans tidning av Ulla Karlsson. Det verkar som att jag då för min del har stannat i utvecklingen på åren runt 1911. Jag är med andra ord bara 100 år efter min tid i mitt tänk. Jo, jag dammade av en andaktsbok från år 1915 skriven av biskopen i Västerås Gottfrid Billing. Det han skriver stämmer med det som står i bibeln. Det är bara stavningen som skiljer.

– Han (Paulus) har lärt oss hvad det är, hvarefter vi skola pröfva all kristlig predikan; denna skall prövas efter den plats, som i den inrymmes åt Kristi kors. Något betänkligare tecken till ett urarmat församlingslif och till en urvattnad predikan gifves icke, än att talet om korset är matt, otydligt, tveksamt, så att man nästan ej har något om detta att vittna och bekänna.
Citatet är bara en enda liten del om förkunnelsen om Kristi kors och om ”själfgjorda” kristna, som utesluter talet om korset.

Boken av biskop Gottfrid Billing heter:
Betraktelser för hvarje dag under kyrkoåret

Billing var professor i praktisk teologi vid Lunds universitet 1881, biskop i Västerås 1884, överhovpredikant 1885[1] biskop i Lunds stift 1898 riksdagsledamot (första kammaren 1889-1906 och 1908-1912, ledamot av Svenska Akademien 1900. (Wikipedia). Slut citat