Kategori: Okategoriserade

Dit du icke vill… fortsättning

Berättelsen är från år 2014 och får börja min fortsättning:

”Bok & Biblioteksmässan är över för i år. Som sagt. Orden ringde i mina öron innan:

”Dit du icke vill”

Ja, jag vet, att det är en känd boktitel. Författaren är Ulla Isaksson och jag har inte läst boken. Det är inte många böcker, som jag läst. Att gå på bokmässan är absolut inte något för mig. Men så har jag fått  fribiljett flera år och vill vara artig. Bokmässan är inget för en ljudkänslig. Överallt är det mikrofoner och högtalare för talarna. Överallt talar nästan alla samtidigt även publiken. Fribiljetten har gällt även för torsdag med fackfolket. Då är det mindre med folk…

Sen hittade jag ett annat trix. Det var att studera Svenska Kyrkans bilaga till hela programmet. Den heter ”Se människan” precis som deras stora scen. Den är stor i förhållande till alla små, öppna scener. Den som vill vara säker om en sittplats bör gå på programmet, som är innan det man vill lyssna på och sen sitta kvar. Ett trix som jag lärde mig, det var år 2011, när jag själv skulle tala för min bok och Annika Östberg var i dialog om sin bok:

Ögonblick som förändrar livet

Allt hör ihop med allt. Nu är det natt och jag kan inte sova. Det blev ord för mycket på Facebook igår. Som någon kunde hindra på sin plats. Det var ett inlägg för mycket från min sida med fel tonfall. Vi skall vara positiva. Och det är inte jag. Det är lite New Age över allt positivt tänkande, tycker nog jag:

”Om alla bestämde sig för att tänka positivt, så skulle det inga krig bli!”

Det var programförklaringen, som jag fick för många år sen. Men nu är det krig och jag är kritisk och eftertänksam. Skulle jag haft en mjukare framtoning? Skulle jag tigit i stället och inte gått ut med min berättelse om psykiatrisk vård på 50-talet?

Det blev ett ord förmycket igår. Därför är jag vaken och fortsätter att orda. Det är inte bara jag som ordar. Det gjorde mannen också den 10:e oktober, när jag förde den dagen på tal…

”…psykiatrireformen? Menar du när läkemedelsbolagen tog över vården?”

Allt hör ihop med allt och jag har ordat igen om min egen bok på Bok & Biblioteksmässan: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Den fick fin kritik av mina vänner då den kom ut år 2011 första lilla upplagan på Recito Förlag AB. Om jag bara inte hade skrivit om blodet. Kunde jag inte ta bort det kapitlet? Ingen skulle fatta sammanhanget. Kritiken fick jag gång på gång, när boken var ett manus bara. Kritiken fortsatte. Jag borde dela på berättelsen från Restad Sjukhus år 1956 och mitt predikande om blodet.

Jojo. Sjukvården vill inte höra talas om blod! Märker ingen hur ologiskt detta är? Psykiatrin inom sjukvården vill inte höra talas om själen! Märker ingen hur ologiskt detta är? Vi skall ha (H)järnkoll men inget veta om själens längtan efter försoning med Gud! Jag är inte politiskt korrekt. Obekväm med andra ord och har ordat för mycket. Därför kan inte jag sova och ordar igen.

Dit du icke vill. Det är ord från bibeln. Jesus berättade för sin lärjunge Petrus, att tiderna skulle ändra sig. Som ung gick han dit han ville. En dag skulle han bli förd, omgjordad och ledd ”dit du icke vill”. Jesus visste vad han talade om. Alla skrifter talar om honom, att det fanns inget annat sätt att rädda oss på än att ge sitt liv – sitt blod. Joh. ev. kap 21:15 – 19

Dit du icke vill. Orden ringde inom mig. Jag ville inte gå på Bok & Biblioteksmässan i år heller men skulle motivera under tio minuter varför jag skrivit boken om platsen, dit jag inte ville komma.

Den platsen ledde mig sen vidare till kunskap om försoning genom blodet – försoning med mig själv, försoning med mina minnen. Fotot därifrån är taget den femte september år 2009 med ryggen åt mitt trauma. Längst bort på gatan kommer det tre personen, som går mot mig. För mig betyder det mycket med min referensram till bibeltexter och sammanhang. Ande, själ och kropp kan få besök av fadern, sonen och den helige anden.” Slut citat

2026 06 09

Den fortsatta berättelsen om ande, själ och kropp är från mitt privata minnesalbum till mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag midsommar år 1971.

Familjefotot är från år 1958 och bröllopsfest för storasyster. Fotot på mig som avslutning av berättelsen är mitt trots mot rutiner inom sjukvården. Som omskolad till arbetsterapeut började jag undra en dag varför jag skull bära vit rock i mitt arbete. I arbetssalen bland patienter var det ju ingen kamp mot bakterier – inget behövde vara sterilt. Så jag började med färg på privata rockar. Begreppet ”posttraumatiskt stress” fanns inte i mitt ordförråd. Däremot en kompakt tystnadskultur. Det fick inte komma fram, att jag var en av dem – patienterna. Det fick inte komma fram, att jag också var stämplad för livet och utanför.

Det är skillnad på att vara personal eller patient! Det gick aldrig att få tillbaka min plats bland sjuksköterskeeleverna som kurskamrater. Jag förblev utanför gemenskapen, när jag berättade vad jag varit med om efter september år 1956.

”Att du inte lägger det bakom dig!”

Sjukvårdspersonalen höll varandra om ryggen. Det som hände bakom stängda dörrar fick inte komma ut! Jag borde tiga om min berättelse. Detta gav mig ett utanförskap. Jag hörde inte ihop med varken personal eller patienter.

ATT BLI EN HEBRÈ

Denna text har jag fått tillåtelse att kopiera och visa här av författaren Immanuel Graaf. Texten är mycket intressant. Tack för din generositet! (Se Facebook/META Immanuels Graafs tidslinje.)

”ATT BLI EN HEBRÉ

Det nya skapelsesprånget.

Att bli en hebré – en עִבְרִי (ivri) – är inte att byta folk, utan att korsa en gräns i själen och i anden. Att övergå från mörker till ljus. Från död till liv.

Det är att göra det Abraham gjorde när han kallades Avram ha-Ivri – “Abraham, hebréen”, den som gått över till andra sidan.

Midrashen säger: “Hela världen stod på den ena sidan, och Abraham på den andra.”

Han stod i avståndet mellan det förflutna och det möjliga, mellan det jordiska och det gudomliga – och han korsade.

Han blev den förste övergångsmänniskan.

Roten till ordet ivri är עָבַר (avar) – att gå över, att passera, att överskrida.

I varje andligt uppvaknande finns ett ögonblick då människan ställs inför detta avar, denna tröskel:

ska hon stanna kvar i Egyptens inre slaveri, eller våga gå genom havet?

Att bli en hebré är att lyda rösten som säger:

“Gå ut ur ditt land, bort från ditt hus, till det land jag skall visa dig.”

(Lech lecha, 1 Mos 12:1)

Övergångens mysterium – dopets röda hav

Kyrkofäderna såg i Israels uttåg genom Röda havet själva urbilden av denna övergång.

Origenes skriver:

“De som flyr Egypten och korsar havet är de som lämnar syndens värld och passerar genom dopets vatten. Egyptierna – våra passioner – drunknar i vattnet; när vi stiger upp på andra stranden, är vi fria människor.”

(Hom. in Exodum, II, 5)

Vattnet är både grav och livmoder.

När människan går ner i dopets vatten, följer hennes gamla natur med – och försvinner;

när hon stiger upp, följer en ny skapelse med – och som andas i Guds Ande.

Gregorius av Nyssa fördjupar bilden:

“Vattnet är för de troende en gräns mellan det gamla och det nya livet… Egyptiernas dränkning betecknar syndens utplåning. När själen passerar vattnet, går den från mörker till ljus.”

(De Vita Moysis, II, 91–94)

För honom är dopet inte en punkt, utan en process:

själens oavlåtliga övergång genom havet, dag efter dag, bort från begären, mot Guds ljus.

Han säger:

“Låt oss därför varje dag korsa havet. Ty det finns i varje stund ett Egypten inom oss, ett hav att passera och ett löftesland som väntar.”

(ibid., II, 233)

Att bli en hebré är att inträda i själva rytmen av Guds skapande rörelse: separation – passage – förening.

Varje verklig förvandling genom tre faser:

avskiljandet, tröskeln, och inträdet.

FAS

Avskiljande, Passage, Inträde

SYMBOL

Egypten, Röda Havet, Löfteslandet

INRE INNEBÖRD

att lämna det gamla jaget och dess bundenhet och slaveri i världen, dopets övergång från slaveri och död, till det nya livet i Sonens Rike

Men den hebreiska och kristna erfarenheten visar att detta inte bara är mänsklig ritual utan KOSMISK LITURGI: Guds Ande för själen från ett tillstånd till ett annat.

Detta är avar i dess djupaste mening — den heliga rörelsen från mavet (död) till chaim (liv), från choshech (mörker) till or (ljus).

Den inre kallelsen

Dopet är därför inte bara ett yttre sakrament utan en existentiell händelse som återupprepas i varje andligt steg:

varje gång du övervinner rädsla och otro,

varje gång du förlåter och lämnar bitterheten bakom dig,

varje gång du går igenom den andliga nattens prövningar i tro –

då upprepar du avars rörelse, och blir åter en ivri, en som går över – en Hebré.

Att bli en hebré är att leva i rörelsen, inte i stagnationen.

Att bli människa i ständig övergång, i ständig teshuvah – återvändande till Gud.

Det är att låta sitt liv bli en pågående Pesach – ett ständigt passerande från mörkrets välde till Sonens rike.

Paulus uttrycker det:

“Han har tagit oss ut ur mörkrets makt och fört oss in i sin älskade Sons rike.”

(Kol 1:13)

Det är samma ord, samma rörelse, samma avar.

Det är i Messias själv som den gudomliga övergången sker.

Att bli en hebré

är att låta sitt liv bli en passage,

ett oavbrutet uttåg ur det förflutna.

Att gå över havet,

lämna Egyptens bojor,

Att gå genom dopets röda hav, färgat av Jesu blod, där den gamla människan drunknar

och den nya andas sitt första andetag i frihet och eoniskt liv.

Att bli en hebré

är att leva på andra stranden

i ljuset, i Sonens rike,

där allt ännu är rörelse,

där varje steg är svar på en kallelse,

och varje andetag är en avar

Att bli en hebré

är att leva på andra stranden

i ljuset, i Sonens rike,

där allt ännu är rörelse,

där varje steg är svar på en kallelse,

och varje andetag är en avar

— ett gå över —

från mörker till ljus,

från självinkrökning till kärlek,

från jag till Gud.”

”…och på den vägen är det…”

Det finns en läsare i Finland som har åldern inne att kunna finska kriget men också det teologiska kriget mot oss kvinnor. Jag har den åldern och erfarenheten i Sverige. Därför fick jag en läsare i Norrland, som såg min irritation, när alla män hoppade över mina inlägg. De svarade bara på varandras.

Så nu skall jag berätta, att jag vuxit upp inom Svenska Missionsförbundet i den konservativa bibelsynen som undervisning. Efter det var jag medlem under 50 år i Pingströrelsen och är tacksam över deras bibelundervisning också. En dag måste jag söka en församling på närmare avstånd och hade stor vånda mellan olika frikyrkosamfund och Svenska Kyrkan. Svenska Kyrkans präst kom från Medodistkyrkan och Missionskyrkan och kunde redogöra för den klassiska försoningsläran, så att jag begrep vid ett tillfälle. Jag blir mycket frustrerad när jag inte begriper!

”…och på den vägen är det,” som vissa slutar sin förklaring med. Här kommer poängen bums! Jag är orubblig i min bibelsyn! Det går inte att prata mig till rätta för summan av Guds ord är sant och hans domar är rätta. Vi skall inte plocka isär bibeltexter, som vi tycker om eller som vi inte accepterar. Skrift skall med skrift förklaras och det tydliga har företräde framför det dunkla.

Det går att gräla om i tusentals år vem som har rätt att kalla sig Abrahams barn! Både araber och judar kan påstå att de är Abrahams barn. Ändå ställde Jesus själv som jude andra judar mot väggen, att de ingen rätt hade att kalla sig Abrahams barn! De hade anklagat Jesus för att driva ut onda andar i Belsebuls namn. Satan har många namn. Då svarade han i skarpa ordalag. Jesus hade kommit till sina egna och de egna tog inte emot honom.

”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bli Guds barn åt dem som tro på hans namn.” (1917 års öv.s fritt ur minnet så när som på ett o och ett r)

och de hava blivit födda, icke av blod, eller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud. Joh 1:12-13

Som någon uttryckte det: ”Min hjärna är som en rangerbangård.” Jag kan inte hålla ihop åt vilket håll tankarna tar vägen! Meningen är att Abraham fick ett totalt orimligt löfte om en son. Hans 90 årig hustru log och tyckte det var ändå mer orimligt. Så hon skickade sin unga slavinna till hans famn för att hjälpa Gud att infria hans eget löfte.

Det gick som det gick och bibeln fortsätter förkunna om ende sonen född av Gud och inte skapad. Bibeln fortsätter förkunna om enda VÄGEN till Gud genom Sonen.

Även för araber. Även för mig.

Det är himlen som har makten

(Daniel 4:27b)

”Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden.” (Upp 7:6 SFB)

Bibeln behöver inte justeras. Nu räcker det med alla analyser av krigen på Gazaremsan, som pågår på nätet och i artiklar. Satan/Djävulen är en Lögnare från urtiden. Bibeln är tydlig om ondskans andemakter i himlarymderna. Bibeln är sann och sopar inte Israels folks svek under mattan. All deras otrohet och ondska finns beskriven. De ville inte lyssna på Herrens råd. Då ropade de till Herren i sin nöd och han hörde dem och drog dem upp ur den djupa dyn.

(Nej, jag tror inte en kan slinka in i himlen med smutsiga kläder. Klädkoden bestämdes innan jordens grund var lagt. Gud själv har designat bröllopskläderna och satt färgerna. De är samma som i förlåten till templet. Friköpt genom blodet. Förlåten och försonad genom vad Jesus gjort för alla.)

P.S.

https://www.facebook.com/pastorchristianmolk

D.S.

Du skär ner mig från bommen…

Efter 25 år ute på nätet har jag fått feedback på bloggen! På Facebook är det lätt. På mäns inlägg är det svårt att bli tagen på allvar. Som sagt. Mitt intresse är bibeln som helhet – det vill säga att summan av alla orden är sanning. Nu är vi där, att jag ingen utombibliskt kunskap har och inte kan svara på frågan om profeten Esra. Jag skall försöka bjuda in någon som läst vidare…

Jag hade tänkt sluta prenumerera på Gunnels plats i rymden. Otänkbart för mig att sitta på en stol på ett äldreboende.

Någon kan ju ta min dator…

Varp och inslag

Mitt egna bygge…

Igår söndag fick jag boken i litet, behändigt format. Reklam för den har jag fått tidigare av författaren. Utan att ha läst, så berättar jag min historia som nördig. Nyårsdagen år 2000 satt jag i en gudstjänst och fick en idé, att jag ville dela med mig till unga utanför kyrkan av min bibelkunskap. Jag hade dator sen år 1991 men bara som skrivmaskin. ”Jag har en bok i huvudet,” svarade jag en arbetsterapeut och kurskamrat, när hon frågade vad jag tänkte göra som sjukpensionär. Jag var bara 52 år den gången och i botten, för jag ville bara arbeta! Helt käckt svarade hon, att jag skulle skaffa en dator.

”Utan pengar?” Hon satte upp ett finger rakt upp i luften och sa:

”Det är väl inga problem för dig, som har sådana kontakter!”

Så blev det med kontakterna. När jag varit ”ute på nätet” några år bland mycket unga, så var jag i botten igen. Den gången var det ingen arbetsterapeut och kurskamrat utan en sjuksköterska som sa om all datakunskap som fattades mig:

”Jag hjälper dig!”

En enda kväll på ett bönemöte hade jag mött henne och jag beklagade bara min brist på framgång via datorn. Vi hade bara olika uppfattning om hur det skulle gå till. Jag ville bygga en Hemsida själv med HTML4 utan datakunskaper. Min envishet fick segra till att börja med. Jag gick två dyra kurser i webbteknik utan att kunna grunderna i data. Men snyggt blev det: ”Huset som blev ett hem”. Alla länkar skulle gå till centrum. Inte en tagg fick fattas. Men det glömde ju jag och det blev svårare och svårare. Det tog längre och längre tid, innan det kom en ny berättelse i ”Brefvet”. Så fick jag ge upp för inget ”webbhotell” kunde hjälpa en så envis kund. (Stort tack till Crossnet.com, som hjälpte mig till slut att rädda mitt egna bygge! Det jag inte fattade var, att det går att betala för namnet bara och sen kunna behålla innehållet.)

Natten är över och jag har fattat ordet ”nördig”. På 1800-talet hette det ”predikosjukan” i mitt ämne, som jag delar med andra. Numera finns några bra moderna bibelöversättningar på svenska. Jag behöver inte ens kunna engelska! Det finns ordböcker dessutom och en Bibelkordans till NT81, som jag fick på min 50-årsdag. Bara att jämföra formuleringarna och försöka fatta innebörden.

Självklart att bibeln inte är till för blivande teologer eller exegeter! Självklart att det är bra att veta vad författaren menar och vill ha sagt till sina läsare! Ja, visst! Men då är det fråga om vilken bibelsyn en har också. Min bibelsyn som tonåring var, att Gud kunde trösta mig, när jag var ledsen. Det var så jag fick min första positiva respekt för Guds ord. (I 1917 års översättning står det ”gudsfruktan”. I B2000 står det ”religion”.)

Så boken i litet behändigt format kommer att passa mig bra. Här är en bild från min första Hemsida ”brefvet”. Den är arrangerad och skall föreställa att gå från rum till rum med förväntan. Orgeln betyder väldigt mycket i mitt liv och min frikyrklighet. (Orgeln finns på bild till höger på originalet.)

Precis som jag pratar och hoppar från ämne till ämne, så skriver jag…

P.S. Bibeln har ett rikt bildspråk. I boken om bibelhacks varnas det för allegorier – att förandliga det som inte står i texten. Det kommer att bli mycket för mig att bita i. Om huset som min morfar byggde på 1800-talets slut hade en vacker veranda med snickarglädje, så kanske inte jag skall förandliga eller romantisera brädorna och hänvisa till tabernaklet i öknen? D.S.

P.P.S.

2024 01 26

Som redaktör för mig egen blogg lägger jag till hela min frikykohistoria i bild, som den låg i en kista på vinden då huset var sålt och gick ur släkten år 1982. Min morfarfars slitna Nya Testamente, predikningar, själaskatt och lovsång till Lammet. D.S.

Karta och bildspråk

Detta är en gammal arbetskarta för mina egna studier i Då-tid och Nu-tid och karbonpapper. Jag har lyssnat på kunniga bibellärare och läst deras böcker delvis. På Facebook finns många möjligheter att träffa andra med intresse för bibeln. Bibeln är till för alla. Bäst är att välja en översättning, som är så nära grundtexterna som möjligt. Bra är att jämföra flera olika. Svenska Bibelsällskapet tillsammans med andra har gett ut olika bibelläsningsplaner. Jerusalem där Jesus dog för alla är centrum på denna karta.

Nu vill jag pröva tolkningar enligt missionär Wilhelm Berglings ord och modell en gång: ”Om man tolkar fel kommer man inte längre. Det blir stopp.”

För min del utgår jag från Främlingens samtal med två sörjande lärjungar den första påsken efter Jesus död och begravning. (Lukas 24:13-35) De två lämnade Jerusalem i sitt chocktillstånd. Allt de trott var slaget i spillror. Bara att lyssna och börja om på nytt…

I Esters bok i bibeln är det en historisk händelse med en mäktig kung Ahasveros (Xerxes I). Han ville visa sin makt och härlighet för alla undersåtar och bjuda på en mycket stor fest under lång tid. Framför allt ville han till slut visa sin vackra hustru Vasti. Men hon ville inte. Läs hela boken!

I överförda bilder citerar jag en psalmvers från sent 1700-tal av F.M.Franzén:

”Din spira Jesu sträckes ut så långt som dagen hinner. Ditt rike står till tidens slut Det står då allt försvinner Ditt namn bekänns med himmelsk mod och för ditt kors din segerstod Nedfalla folk och kungar.”

Ett stort rike står för Himmelriket. Jesus står för kungen med makt och härlighet i himlen och på jorden. Det står om en stor fest i Johannesevangeliet kapitel 2. Där tog vinet slut på tredje dagen bland alla bröllopsgäster. Maria visste redan, att Jesus kunde rädda värden från att bli utskämd. Vinet står för glädje i bibeln.

Vasti står för den utvalda men olydiga drottningen. Paulus skriver tre kapitel om judarna som utvalda men olydiga i Romarebrevets kapitel 9 – 11. Bibeln beskriver Jesu kärlek till människan trots hennes olydnad. Den som vill följa honom är utvald! Det är han, som bekostar all förberedelse under lång tid.

vers 2 ”Det barn som föds till dig man bär Till dig man flyr i döden Om du i lyckan bortglömd är Man söker dig i nöden. Där oskuld trycks, där dygd blir hädd I sorgens hus, på plågans bädd, Din tröst allena gäller.”

Vår bördeman är stark! Jesu är kungars kung. Jesus är bördeman. Jesus är översteprästen, som ber och manar gott för oss alltid inför Gud.

Mordokaj visste, att om Ester svek, så skulle judarna få hjälp från annat håll. Det märkliga var, att Hamans hustru också visste, att han inget hade för den ondska och död han planerat för judarna.

Välsigna Jerusalem! Där dog Jesus för alla. Jesus lever och vi får leva i honom – både judar och greker, trälar och fria, män och kvinnor!

Lärjungen

”Herre vad tänkte du på när du kallade mig? Menade du att mitt liv skulle vittna om dig? Nog kan du förstå, att en sådan lärjunge som jag inte…”

Där sviker minnet mig av fortsättningen av Dan Inge Olssons sång. Jag skriver alltid spontant utan manus först. Det är min blogg med rätt att redigera. Nu går filmen ”Jesus Revolutionen”. Den passar exakt i tid till när sången var som mest populär i mitt liv att lyssna på. Och på den orsaken år 1972 med Jesusfolket fick jag frågan vad jag hade för utbildning, som blev anställd till ledare för unga inom Räddningsmissionen. Ansvarig föreståndare då var den kände Wiktor Norin, SMF. Bättre chef har jag aldrig haft. Han trodde på mig! Han tog itu med mig! Wiktor lever inte längre.

Meningslöst att ställa honom ansvarig! Jag minns i vart fall, att jag blev omskolad till arbetsterapeut år 1964 och senare kompletterad. Det var rekommendation från näste rektor på Missionsskolan, Lidingö, att jag skulle bli något annat först än det jag ville bli.

Så kan det gå för en lärjunge sådan som jag!

Skatten

Det var år 1982 som huset där kistan stod på vinden gick ur släkten från far till son från år 1808 då första paret gifte sig. Tyvärr kunde inte jag vara med på auktionen. När huset var tömt och städat senare ville jag gå från rum till rum och fotografera tapeter, dörrar och tak. På vinden upptäckte jag böckerna i denna kista och fotograferade dem. Sen tog jag med dem till min morbror och frågade om jag kunde få dem.

År 1981 fick vi en provöversättning av Nya Testamentet. Då blev jag så inspirerad av en lite förändring redan i första kapitlet i Matteus. ”…vars mor var Tamar…” i stället för mannen ”som födde med…”. (Bibelstudiet finns på Youtube inspelat 40 år senare år 2021 i rädsla för Corona-epidemin)

Det förvånar mig, att det är så liten eller ingen efterfrågan på bibelstudier. Som jag ser det finns hela historien hopdragen i dessa bibelverser med hänvisning till Gamla Testamentet. Vi klarar oss inte utan Guds ingripande, när tiden var inne. Då sände han sin son till frälsning!

Tio år har gått sen min personliga berättelse från år 1956 blev inspelad på plats. Jag fick så djupa sår och skador av diagnosen och behandlingen på ett mentalsjukhus, att de aldrig kunna läka utan Jesu försoning! Såren har gått upp gång på gång och börjat blöda.

Nu är jag 88 år och har spolat av mycket av besvikelser. Det positiva är att jag under alla år grävt djupare i bibeltexter och fått hjälp att tolka skillnaden mellan att inte kunna glömma och att förlåta helt.

En del skall inte glömmas. De skall åtgärdas…

Minnesversen

I söndagsskolan i min barndom fick vi en minnesvers. Några sitter i ännu:

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Ps 119:105

Numera följer jag en app i Svenska Kärnbibeln med en kvart om dagen. Så här citerar jag dagens:

”2 Sam 22:29-33

29För du är min lampa [som håller mig vid liv, fysiskt och andligt], Herre (Jahve).     Min Gud (Jahve) lyser upp mitt mörker. 30För med (i) dig kan jag attackera (springa mot) en armé (en fiendes barrikad),     med min Gud (Elohim) kan jag storma (hoppa över) en mur. [Fil 4:13] 31Vad det gäller Gud (El) [den ende sanne Guden] – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),     Herrens ord (löften, tal) har visat sig vara sanna (är prövade) [Ps 12:7],     han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom. 32För vem är Gud (El) förutom Herren (Jahve),     och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)? 33Gud (El) som är mitt starka fäste     och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig). ” Slut citat

För min del som bara kan svenska språket blev det mycket intressant runt år 2000. Då fick vi både Svenska Folkbibelns översättning och B2000 (på vetenskaplig grund). Så där satt jag och jämförde med 1917 års översättning. Så klart, att inte jag fattar svårigheterna att komma så nära de olika grundspråken som möjligt och att få ett bra flyt vid läsningen!

I texten om de tio jungfrurna skiljer sig B2000 från 1917 års översättning:

Matteus kap 25:1- ”Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen.” 1917 års översättning har benämningen ”jungfrur” och Svenska Folkbibeln behåller det begreppet. B2000 översätter ”flickor” och att de tog sina ”facklor” för att möta brudgummen.

Är bibeln bara gammalmodig eller får jag tänka på sammanhang med minnesversen från söndagsskolan, att det rör sig om en lykta?

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”

I min barndom fick jag följa med min bror med en kallelseorder långt in i skogen. Kriget var så nära. Min bror ville inte gå själv och Telegrafverket stod med en lykta att ha i mörkret för att se stigen, när vägen var åt annat håll. Det var sista sträckan, som var lite svår för en mörkrädd.

Jag kan inte tänka mig en fackla, som går att ladda med fotogen! Så därför tänker jag själv, att lampan är Guds ord. Jag tänker mig unga flickor som svaga kärl. Det är inget negativt. Ett kärl kan innehålla en skatt i tron på Guds ord. Ett ”kärl” kan laddas med mera olja, som är förebilden till helig Ande.

”Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här, kom ut och möt honom!” När brudgummen dröjt blev alla dåsiga och somnade. Men då blev det dags att göra i ordning sig.

Eller hur? Den helige Anden finns i alla biblar men den måste finns i människan som ett kärl också. Vi är inte ute på ett fackeltåg och demonstrerar.

Vi är på väg hem och väntar på honom som älskar oss och vill vara med oss.

Senil eller dement – glömsk i vart fall

Som gamla ofta har det, så är minnet långt bak i tiden tydligt och detaljerat. Men vad jag skrivit i min artikel: ”Skammens resa” kommer jag inte ihåg. Ändå var det en vånda över ett år, för jag ville inte berätta någon mer gång. Och allt drog ut på tiden och rev upp mer och mer bottenslam sen år 1956. Då började resan i en antologi med många andras berättelser:

”Mad studies…”

Runt år 1990 och fram till 1995 ungefär tömdes alla mentalsjukhus på patienter. Läkemedlen hade blivit så bra att sluten vård inte behövdes längre. Det fanns många vackra tankar om frihet och eget boende. När jag trodde, att 10/10 ”Psykiatrins dag” skulle firas sa en erfaren:

”Menar du den dagen då Läkemedelsbolagen tog över vården?”

I vart fall blev det en plats kvar i parken på nuvarande Restad Gård år 1956, då jag som 20-åring fick gå ute på promenad tillsammans med min mor. Jag förklarade för henne, att nu hade jag fått syn på ett annat ställe att arbeta på i framtiden. Precis detta hade hon och min pappa samtalat om där hemma. Det blev en plats kvar, som jag kan peka ut var vi befann oss, där jag kommit till ny insikt. Det märkliga är, när jag läst min sjukjournal 50 år senare och vet, att jag grät stilla en gång under filten. I journalen står det, att jag fortfarande inte hade någon sjukdomsinsikt vid detta tillfälle. Jag minns som igår, att jag kom till insikt om att jag var inlåst utan makt att ta mig därifrån. De skulle följa en sjukdom, som jag inte har. Var jag uppåt eller var jag neråt?

Där är jag nu utan så kallat ”närminne” men bra långt/borta/minne. Jag trodde, att jag passerat gränsen. Men så är det inte. Tekniken krånglar och är inte följsam. Det går trögt numera. WordPress.com är för stort företag och går nästan inte att nå. Jag anser, att det är deras sak att uppdatera, när jag betalt ett stort belopp för att vara här. Funktionen ”Redigera” finns fortfarande inte.

Nåväl. Det är språksvårigheter. HTML är över hela välden. Det språket ville jag lära mig runt år 2000. Och lärde mig till en viss del i brefvet.com. Den bloggen blev så väl genomtänkt och vacker tills jag inte kunde hakar och bokstäver i rätt ordning längre. Då gick det att stjäla mitt namn brefvet.com. Nu har jag garderat mig för år 2023 och betalt i förväg: gunnelsplats.com. Så när jag klickar på ”skicka” är det 1000 bloggar i siffror.

Min goda tanke var en gammal stavning även om den inte var rätt. Mitt budskap skulle vara som breven i början av 1800-talet mellan syskon om allt möjligt i jorden eller i himlen. De var syskon. De var från ett torpställe. Hon blev ingift i/till en gård. Han blev präst femton mil bort från deras hemsocknen. Jag ville följa Roparna år 1847 – 1850 och tiden innan. Vem i släkterna kom till personlig tro först och fri från det hejdlösa supandet?

Jag har både ett morsarv och ett farsarv som alla andra.