Försoningens ämbete

En vecka har gått idag sen jag föreläste på före detta Restad Sjukhus om hur sinnessjukhusvården var på 50-talet.

Vem kunde ana, att det inte blivit ett dugg bättre med psykiatrisk vård sen dess? Det kom ett mail från en ung kvinna, att hennes historia liknade min fast i nutid.

Mitt upplägg till föredraget var enkelt. Jag plockade fram några böcker ur bokhyllan, som betytt mycket på min väg till försoning. Den har varit lång därför att min skam bekräftades av så många andra, att detta talar vi inte om. Ingen ville höra på. Så blev det en stigmatisering av diagnoserna och minnena blev cementerade. Som om jag fått sjukhussjukan fastän i psyket.

Konstvetaren Irja Bergström var klar med sin doktorsavhandling och jag hade följt hennes arbete under många år genom en stolt mor Hilja Saarne. Hur kunde någon ägna år efter år av arbete att följa en mentalsjuk kvinnas konst och leta efter det som inte fanns offentligt utan bland före detta personal på sinnessjukhus?

Boken heter: ”Ensam fågel – jag vet vem det är”

Ester Henning Konstnärinna på hospital av Irja Bergström Utkom år 1989

Då hade det gått 30 år sen jag lovade Gud, att han kunde få spillrorna, som var kvar av mig efter vård år 1956 på Restad Sjukhus och sen stigmatisering. Sträckläste boken och lärde mig mycket om systemet på sinnessjukhusen.

År 2010 anmälde jag mig till Stiftelsen Gyllenkroken och Inre rum, att jag också hade egna erfarenheter av psykisk ohälsa och önskade få vara med att gå ut till allmänheten med information och sticka hål på fördomar. Det var ett regeringsuppdrag som kallades (H)järnkoll och gav utbildning till attitydambassadörer. Jag berättade som det var att jag ville lyssna och bara kunde min egen historia och lite teori om psykiska sjukdomar.

På första lunchrasten erbjöd en man sin berättelse om att leva med schizofreni. Så fick jag hans bok: ”Den verkliga overkligheten – Berättelsen om två självupplevda psykoser” av Fredrik Axelsson. Mitt manus till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” var klart. Det fick han av mig. Jag hade till och med manus klart till ett föredrag: ”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga”. Han och några andra gav kritik på en provträning på Inre rum.

Boken ”Inre rum – Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscentrum om psykisk sjukdom hälsa och ohälsa” kom ut 2011 och var ett arvsfonsprojekt av Annica Engström och Linda Weichselbraun som författare och ledare. Samma år blev mitt manus tryckt på eget ansvar.

År 2014 kom en sammanfattning av (H)järnkoll kampanjen under fem år.

År 2015 kom ”Döden ingen talar om” av Ulrika Jannert Kallenberg. Hennes pappa dog hastigt när hon var fyra år och de fick aldrig prata om honom. Minnet av honom utplånades av hela omgivningen. Författaren fick lägga sitt pussel själv efter hans självmord.

Då har det gått över 50 år för min del och mitt tysta, tunga arbete med att kunna förstå de diagnoser och den behandling jag fick som 20-åring. Diagnoserna var för livet och etsades i mig utan förklaring. Tack vare den bipolära intresseföreningens generösa bemötande har jag fått ställa mina frågor om sjukdomen manodepressiv psykos. Vad innebär den?

Ja, det var år 2006, som allt brast för mig i ett telefonsamtal. En vänlig sjukgymnast ringde och meddelade, att jag var färdigbehandlad som patient efter en höftoperation. Utan anledning började jag storgråta. Nästa dag kom insikten, att jag måste söka hjälp. Jag kunde inte vara själv med att gå igenom kopian av min sjukjournal från år 1956. Så jag fick remiss till en psykolog på vårdcentralen februari år 2007.

Försoningens ämbete då? Ja, det står om i bibeln. Jag kan inte hjälpa någon om jag inte blivit hjälpt själv. Mina sår hade gått upp gång på gång och blödde.

HERREN sa: Ohelbar är din skada, oläkligt är det sår du fått. Ingen tager sig an din sak, så att han sköter ditt sår; ingen helande läkedom finnes för dig….

Ty jag vill hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger HERREN.

Det står i bibeln! Den har tröstat mig under alla svåra år. Böckernas bok.

Ritningen är klar Del 3

Här fortsätter min egen frustration över bristen på bibelkunskap. Jag mår dåligt av de lärdes debatter, när jag inte hänger med! Hör du det! Jag är en så kallad Waldenströmare med frågan:

”Var står det? Vad står det?” Sen blev jag medlem i en Pingstförsamling under 50 år. Detta har inte underlättat min vetgirighet. Sen början på Intranät i mars år 2000 har jag gått ut offentligt med mitt namn och aldrig skrivit anonymt.

Pingstpastorn Jean-Erik Mårtensson försökte jag bromsa med att han eventuellt inte kunde Facebook med tecken för ”offentligt” eller mellan vänner. Jag la mig i och fick själv tillrättavisning: Man tillrättavisar inte en gammal pastor! Nu väljer jag själv ”offentligt” på denna text inom min plats i rymden. Texten har varit internt till mina vänner igår. Nu gäller det nya namn och nya församlingsbildningar med tidigare eller nya medlemmar. Fråga gärna! Precis som jag själv frågar…

”Dagens hälsning via Svenska Kärnbibeln:

Rom 15:23 – 16:9

Där är bekräftat hur viktigt det är med namn/medlemmar i församlingar! Det är inte fråga om ”lösa förbindelser” kristna, som reser på olika konferenser och kommer från olika samfund och söker häftigare upplevelser! (Jag har varit på så många Hönökonferenser och innan dess på Narkomanmissionens konferenser sen slutet av 60-talet)

Församlingen Gilead var hela bredden från det karismatiska till de allra mest utslagnas område. Stefan Swärd höll på länge att provocera alla kristna med bredden av evangelikal, karismatisk till lutheran i sin blogg ”Allt mellan himmel och jord”. Nu vet vi, att han är ledare för New Wine i Sverige.

Under den perioden höll jag på att gå sönder i striden mellan teologer och exegeter. Hur kan detta vara möjligt?

Jean-Erik Mårtensson och Elisabeth välkomnades i Smyrna, när Gilead brast itu. Vi satt på läktaren inte långt från varandra. Elvor och Janne Ohlin blev också hemlösa. Efter detta finns all deras hopsamlade kunskap om olika nätverk inom Pingströrelsen skrivna ur deras stora sorg. Om jag fattat rätt, Elvor Ohlin?

Min sorg som genuin ”missionare” får inte plats i Smyrnaförsamlingen! Stefan Swärd EFK och Torsten Åhman SMK hade en debatt offentligt om helvetet, som skar genom märg och ben på mig som ”missionare”. Jag kan inte helvetes debatterna! Den var totalt meningslös redan med prästsonen Ingemar Hedenius långt tidigare.

Det är inte vår uppgift att sortera vart människor kommer på grund av brist på tro. Enligt bibeln har vi eget ansvar över att vårt namn finns med i Livets bok. Vi får veta om det nya namnet, som blir oss givet, som ingen annan känner senare. Om vi håller fast vid Jesu försoningsgärning på korset hela vägen.

Så nog har bibeln en medlemsförteckning på den som bekänner Jesus Kristus som Guds Son! Det är inga svängdörrar in i Guds församling även om alla är välkomna och Jesus är dörren.

För sen står altarplatsen. Den går inte att skutta förbi. Översteprästens förböner gäller hela vägen till Gud. Den sträckan i ritningen till Tabernaklet är inte tänkt för underhållning, som jag uppfattat mönsterbilden. Den samma ända in i Uppenbarelsebokens slut.

Ingen har rätt att ta bort begreppet ”Tabernakel” i någon enda översättning under någon tid!

Guds frid!

Hälsningar

Gunnel”

Slut citat på oss vänner emellan…

Ritningen är klar Del 2

God morgon!

Här kommer ett nytt försök att göra mig förstådd.

Bibeln är en kontext. Gud är en och har en tanke. Han visade sin vilja till samarbete med sin Skapelse. Hans rike är ett. Han vill leda sitt folk.

Abraham och Lot kom till ett vägval. De såg samma syn framför sig. Nya Testamentet skriver på ett ställe ”den rättfärdige Lot”. De valde i höger eller vänster. Lot fick välja först. Vi kan följa hans väg.

Långt senare ville ett stort befriat folk vara som alla andra. Valet stod mellan Gud eller en kung som ledare. Vi kan följa valutgången.

Saul blev avsatt och Gud valde en herde som ingen räknade med. I detta Guds rike blev det en strid, som troende i alla tider räknat som alltid nuvarande – den mellan Saul som kung och 3.000 krigsmän mot Guds vilja i David. Guds vilja instängd i en mörk grotta.

Är det rätt att undanhålla de unga denna kunskap på liv eller död? Gud är en. Människan är en. Kroppen är en. Församlingen är en. Vi har inte fått en höger eller vänster-skala att välja mellan utan skall gå rakt fram i namnet Jesus.

Som jag uppfattat det.

Frid!

Hälsningar

Gunnel

Ritning till en kyrka/ett folk

Ordet bibel lär komma ur ordet bibliotek. Bibeln har sextiosex olika böcker i vår bindning. De hebreiska och de grekiska bokstäverna har ett talvärde. Siffrorna har också ett symboliskt värde. Min kunskap är mycket begränsad men jag tycker om att berätta på vem jag tror.

Gud är EN i motsats till alla andra folks gudar. Gud är enig och strider inte mot sig själv. Två är ett motsatsförhållande eller komplement till vararandra som man och kvinna… Tre står för gudomen: Gud, Jesus och den Helige Anden.

Fyra står för världens tal: fyra väderstreck, fyra årstider, fyra måttsenheter som längd, höjd, djup och bredd, fyra världsriken enligt Daniels bok, fyra djur, fyra keruber o.s.v. . Sex står för det mänskliga, ofullkomlighetens tal.

Sju är ett frälsningshistoriskt tal och står för det fullkomliga. En vecka eller en skala börjar på nytt på åtta. Sju är ett avslutningstal men inte ett fullkomligt tal som 1, 10, 100.

Tolv är ett förbundstal, Israels stammar, Kristi apostlar, tjugofyra äldste o.s.v. Upp. 4

Dessa uppgifter är från boken: ”Tabernaklet i öknen” av missionär Wilhelm Bergling. Boken kom ut första gången i andra reviderade upplagan år 1956. Den tidigaste boken om Tabernaklet år som jag har är från år 1936 av K.A. Abram, grundare för Pingströrelsen i Kerala, Indien och innehåller stenograferade bibelstudier hållna i Filadelfia, Stockholm. Numera finns så klart senare forskning för den som kan läsa andra språk. Bergling skriver, att om tolkningen är fel, så går det inte att komma längre. Det blir stopp. Bibeln tål granskning!

Så jag vill bara berätta om hur bibelns budskap nått mig ända ner till en personlig upprättelse ”i Kristus”. För det behövs hela bibeln som hänvisningar men det började med de äldres undervisning: ”Du får ta emot det som står i bibeln i tro. Tron är en gåva från Gud.” Så sade bibellärarna.

Gud är EN och ville samarbeta med en människa och hans familj. Abram bodde i ett område i kaldeiska UR inte långt från Persiska viken. Där dyrkade folket solen och månen. Där blev Abram kallad ut ur ett folk, som inte kände Gud. Men Abram förblev barnlös med sin hustru Sarai år efter år tills de två ville hjälpa Gud i sin barnlöshet.

Så är det! De som inte fått några barn, när de närmar sig nittioårsåldern borde ge upp! Varför gav inte Abram upp? Han kunde ju ta en ung bihustru som var så vanligt och se till att han fick en arvinge till alla deras stora rikedomar! Det var Saras förslag. Namnen ändrades lite och Abraham gick till deras tjänsteflicka Hagar och födde Ismael.

Detta var inte vad Gud sagt! Gud hade lovat en son genom äkta hustrun. Därmed har bibeln fått två olika linjer, men det är inte Wilhelm Bergling, som går händelserna i förväg. Det gör jag. För i Sverige vet vi, att det finns religionsdialog. Två partner samtalar med varandra och försöker hitta något gemensamt att bygga framtiden på.

Ja varför inte? En kyrka och en moské på samma tomt i samma bostadsområde…

Ritningen till en kyrka/församling

Ritningen till en kyrka/församling enligt bibeln
(Sedd genom en gammal ärrad människas glasögon den 19 nov 2018)

Det var spontant skrivit till en liten grupp. Nu finns det här med bibelhänvisningar. Vi kan inte hålla på att se oss blinda på alla felbyggen (feltolkningar) under årtusenden som gått. Bibeln presenterar sanna profeter men också de falska. Historien har visat Guds sanning genom Jesus.

1) Så vi följer frälsningen från slaveriet i Egypten till löfteslandet via metaforer. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen… 2 Mos 14:22
2) Ställ väktare på muren! Om Jerusalems mur senare är ett skydd mot fiender, så drar jag slutsatsen, att Herrens undervisning i alla tider är ett skydd mot fiender. (Ett annat bibelstudium från 70-talet, att var och en måste bygga upp det nerrivna i sitt eget liv enligt Esra och Nehemjas profetböcker) Jes 60:18, Nehemja och Esra
3) Den första kyrkan var en vandringskyrka, som kunde sättas upp och plockas ner efter vandringen mellan punkterna A och B eller Alfa och Omega=ORDET från Gud i Jesus.
4) Ingen låst dörr! Jesus är herden, dörren in till fåren. (Det lär vara en låg mur runt en fårfålla i bibelns landskap för natten och herden låg i dörröppningen. Utombiblisk kunskap.) Tabernaklets förhänge var vävt med bestämda färger och varje färg står för en sida av Jesus som kung, överstepräst och profet. Joh 1:1-9, 2 Mos 15:18, Hebr 5:10,
5) Altaret är det första som möter oss innanför förhänget. Det har exakt mått, fyrkantigt, höjd, djup, bredd och längd. Försoningen genom blodet skall nå ut i alla väderstreck senare. Israels folk lydde ritualerna under 40 år utan att kunna fatta innebörden. Peter Fjellstedts förklaringar från 1800-talet håller idag också. Jesu frälsningsgärning var tvåfaldig (två felfria syndabockar). Israels folk hade en försoningsdag om året. Deras synd skulle placeras på en syndabock, som skulle bära bort synden ut i öknen. Namnet Asasel upprepas fyra gånger. Hänvisning till Jesu seger över Satan i öknen. Satan försöker alltid gräva upp gammal synd som Gud förlåtit för länge sen. Nutid alltid. Den andra felfria syndabocken där Israel placerade sin synd skulle slaktas och lite av blodet bäras in av översteprästen till Gud i det allra heligaste. 2 Mos 27:1, 3 Mos 16
6) Översteprästens kläder finns beskrivet in i minsta detalj för övrigt. Översteprästens bröstsköld hade tolv olika ädelstenar i skalan 1- 10 och var nästan alla nära högsta kvalitet enligt en geolog, som jag frågat. Jesus är vår överstepräst inför Gud och vi är också tecknade med våra namn i hans hjärta. Han vädjar gott för oss inför Gud.                2 Mos 28, 39

7) Vem som helst får komma till en församling idag. Dörren är öppen genom Jesus. För att komma längre in skall synden placeras på de två syndabockarna. Det är ett viljebeslut personligt och bekräftas genom vattnets dop. (Dopgrav var ju omöjligt att ordna i öknen varje år av de 40 åren 🙂 )
8) Raskt är vi framme vid mitt personliga vittnesbörd. Sju är en veckas dagar. Vid åttonde börjar något nytt. Gud har upprättat mig på en försoningsgrund bestående av två fotstycken av silver (GT plus NT) under mitt liv! I ett bibelstudium på 70-talet bland kriminella och prostituerade i gamla Räddningsmissionens lokaler i Haga undervisade en baptistpastor från Näsåker om upprättelsen i Kristus enligt modellen i Tabernaklet. Då såg jag framför mig min och de andras dåliga självkänsla/självvärde, som olika mått på de olika bräderna och de lyckade människorna i Smyrna! Men en försonad, förlåten kriminell fick ju samma mått i höjd och bredd! Var detta sant? Fick inte jag breda ut mig på någons bekostnad och ta större plats som en av alla brädor i tabernaklet?
9) Gud bygger sitt tabernakel i öknen som modell i alla tider för alla folk – ett flyttbart, upprättat folk på en försoningsgrund med ett rent försoningssilver! Guds ord är som renat silver, sju gånger! Var en kristen än kommer i världen så passar måtten givna av Gud till Mose – inte högre än någon annan upprättad kristen – inte bredare eller smalare. 2 Mos 25, 26 och fortsättning
10) I Kristus kan hans nåd och hans nådegåvor fungera fritt utan avundsjuka på andra ”brädor”s teckning i ett vresigt akacieträ! För Gud själv har dragit över med guld över alla skavanker.

”Det tar ett helt liv att läsa bibeln,” sade en gång läkaren och pastorn Sven Ahdrian. Det är läkedom i Jesu sår och full upprättelse på hans försoningsgrund. Det är gemenskap mellan människor över hela världen, som står på den grunden.

 

Och vem kan läsa kartan åt oss?

Ritningarna ligger på bordet! Vem kan läsa dem? Och vem kan läsa kartan åt oss var vi är i tiden?

Jag vaknade nästan gråtfärdig klockan tre mitt i natten. Det är All Helgona dagen eller Alla helgons dag? Solen lyser nu men kvällen kommer med mörker. Kvällen kommer då det lär vara så vackert på Skogskyrkogården i Stockholm med alla tända ljus eller lyktor med ljus. Detta har jag sett på bild och läst om och hört om på närmare håll också. Själv har jag aldrig varit på en kyrkogård kvällstid och All Helgonatid.

Vad är det som hänt i Sverige på så kort tid? Har alla blivit katoliker? Jag hinner inte med! Gråten sitter i halsen!

Gud har tänt ljus i mörkret gång på gång i Gamla Testamentets texter! Han tände ett ljus, som mörkret inte har någon makt över. Ingen kan blåsa ut det! Ingen kan sabotera den lyktan, som skyddar ljuset från blåsten.

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105 (1917 års öv.s)

”Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.” B2000

”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig, din käpp och stav de trösta mig.” Psaltaren 23: 4 (1917 års öv.s.)

”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg.” B2000

Vem läser kartan åt mig, när sorgen drabbar och en vän eller anhörig plötsligt dör? Var gör jag av min förtvivlan, mina frågor om varför? Skall jag gå och vara rädd jämt för att någon skall dö, som jag älskar?

 

Korsvägens centrum

Alla vill inte vara i händelsernas centrum. Men den dröm jag berättade om tidigare var i Centralstationen i Göteborg och i dess korsväg. Med facit i hand fick jag möta mig själv och se vilken tid i mitt liv, som gått ifrån mig. Jag fick också fatta vilken del av mitt jag, som är inlåst. Det bara var så, att jag inte fick gå någon pastorsutbildning. Den tid i livet, som jag har kvar vill jag vara i centrum. Inte i en stor församling av människor utan som en lerklump i centrum av en drejskiva. Krukmakaren i bibelns berättelse börjar om igen, när han misslyckats och gör ett nytt kärl till hedersamt bruk.

Alla människor har sitt eget kors att bära. Det var två rövare, som hängde vid var sin sida av Jesus, då han korsfästes. Båda hånade honom med att han borde kunna stiga ner från korset. En hann att tänka om och bad om en tanke, när Jesus kom till Paradiset. Det var sent, att tänka om men inte för sent.

Så om vi tänker oss Korset med Jesus i centrum och alla våra kors på rad antingen på höger eller vänster sida så vill jag tänka så här: Vi kan inte byta kors med varandra! Var och måste bära sitt eget. Andras kan se mycket lättare att bära till och med än det egna. Bibeln säger, att det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Där kommer frustrationen. Vad gjorde jag av mitt liv? Hur använde jag den tid jag fick?

Får jag fortsätta utveckla min tanke? I så fall tänker jag så här:

Det räcker med en tanke till Jesus. ”Tänk, på mig nu när du är hos Fadern i himlen och hela ritningen för allas möjlighet att bli räddade är klar!”

”Tänk, på mig och låt mig få ha mitt kors i ditt kors – i centrum omsluten av all din kärlek och nåd och rening genom vad du redan gjort för mig genom din död!”

Så klart, att jag får tänka så! Han har ju försonat mig med Gud och vill ha mig där!

 

aktuella-sanger-3-001