Brandnäva eller Svedjenäva

Det gäller att hitta bra rubrik för att kunna väcka intresse! Det gäller att få någon att läsa min blogg! Så nu gäller det, att få ordning på tusen tankar, som flyger i olika riktningar. Så vi börjar med bilden från den stora skogsbranden i Västmanland. På Facebook fick vi se flera bilder av Eivor Lindström inom gruppen ”blommar.nu”. Där bad jag om löfte, att få ge bilden vidare i denna blogg.

20526252_493293461006920_3716576260633641034_n

Mina tankar kretsar kring svårigheten att göra mig förstådd i mitt egotrippade tillstånd. Jag vill nå den som varit med om en stor förlust i livet. Jag skulle vilja ge tröst av den tröst jag själv har fått av Gud. Mitt ämne passar inte var som helst eller hur som helst. Då måste jag fråga mig fram.

Passar det att ”Fråga doktorn” vad post-traumatisk stress är för något? Jag skulle så gärna vilja ha en snyggare diagnos på allt mitt ältande! Jo, om jag får säga det själv att jag ältar, så är det OK. Men andra skall inte komma med det. Tycker jag.

Så programledarna för TV-programmet ”Fråga doktorn” fick min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” samt den filmade berättelsen och frågan: ”Vad innebär det att ha posttraumatiskt stress? De svarade aldrig. En av mina vänner förstod, att det var för känsligt material, som jag skickade och att programmet skall ha underhållningsvärde. Mitt ältande underhåller inte utan bara irriterar. I fel miljö.

Med stor spänning lyssnade jag på kommande program i ”Fråga doktorn”. Det finns ju stunder då jag tycker, att jag själv är intressant med mina frågor. Jo, de tog upp branden i Västermanland för alla de drabbade och tidigare drabbade av stora eldsvådor. Hur många år som helst efter en sådan katastrof väcker en doft av brandrök svåra minnen. Det kan bli traumatiska minnen…

Efter en skogbrand eller fula skogsavverkningar och vägarbeten kommer grönt sly och Mjölkört väldigt snart och läker såren. Det blir så vackert. I jorden kan det ligga frön under många år till små blommor, som blommar först efter en brand. Det visste jag men inte namnen. Det gäller, att våga fråga och rätt person. Det gäller att dela ut frågorna på många så chansen att få svara blir lite rättvis.

Så nu kommer min poäng. Det finns så många som varit med om stora katastrofer i livet där förlusten kom inom några timmar eller mycket kortade tid. Sen var den ett faktum med ett förstört område. Det dröjde år innan det vackra kom fram av liv, som fanns gömt i det svarta avbrända.

Behöver jag säga mer? Det finns så många människor, som fått stora skador och förluster på grund av psykiatrisk vård – likt en präriebrand. Värdet av det förstörda går inte att uppskatta i pengar. Det förblir en förlust. Kvar är livet i den brända jorden. Möjligheterna till en ny blomning.

Igår fick jag möta blommor, som jag aldrig sett förut. Och så klart redan glömt namnet på. Men det är tillåtet i min ålder. Deras berättelse minns jag.

Pröva profeterna

Falska profeter kan hålla att tro på under en viss tid. Sen håller de inte längre med sin lära. Som ett enda exempel kan nämnas den fria kärleken, som till och med gick på export till USA genom filmen: ”Hon dansade en sommar”. Det rörande vackra i filmen var visst två nakna ungdomar på en strand. Det var visst bara en sommar och det gripande i filmen var visst, att hon dog efter en motorcykelolycka med de två älskande. Det var år 1955, om jag inte minns fel.

Sanna profeter kan hålla att tro på under alla tider. Deras budskap är också kärlek. Deras budskap är frihet och lycka. Salighet är ett mycket starkare ord. Det säger mycket mer. Det är också fråga om en ljus tid och drömmar om framtid för de älskande. Det är fråga om en han och en hon som kan bli ett.

Bibeln berättar rakt igenom om en Skapare och människan som föremål för kärleken. Nu gäller det från pärm till pärm. Nu gäller det begynnelsen och slutet. Det står mycket mer än så. Det står om en annan makt, som vill och kan förstöra denna relation. Skaparen och människan var tänkt att leva i harmoni med hela Skapelsen och allt som var gott.

Det är precis meningslöst att debattera den fria viljan att lyssna på Gud eller på Lögnaren från begynnelsen. Nu är det som det står. Vem som vill får vända och vrida på orden, ta emot summan av hela budskapet eller förkasta det. ”Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss?” Ingen säger bibeln och motiverar rakt igenom alla böcker, att han sände sin egen son för att hjälpa oss, rädda oss och upprätta oss. Detta är intressant!

Någon bad om ett enda bevis på att bibeln är sann. Den som fick frågan svarade: ”Judarna.” Så pröva vad sanna profeter förutsagt och som blev en verklighet. Pröva orsak och verkan mellan att lyssna på Gud eller Satan, Åklagaren, Djävulen, Ormen som Lögnaren. Vem talar Sanning? Vem ljuger och fördärvar?

”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. Med all rätt. Jesus är från Juda stam, av Davids hus. Genom deras sanna nerskrivningar av historien är inget sopat under mattan! Gud har upprepat sitt förbund gång på gång genom tiderna och förklarat sin kärlek och vilja att leda. Gud har hållit sina löften om hjälp och frälsning genom sin Son. Bibelns profeter talar sanning. Jesus är Sanningen från Gud. Hans sanning kan befria oss människor nu och ge upprättelse. Satan, Djävulen, Åklagaren, Ormen från begynnelsen förstör fortfarande Guds tanke med oss och framtiden!

För snart 30 år sen fick jag syn på en gammal bibel i en bokhylla hos en före detta skolkamrat. Vi hade tagit upp kontakten igen efter alla år som gått. Först fick jag låna de tre delarna av Peter Fjellstedts ”Bibel och Bibelförklaringar” tryckt år 1878 och den sjätte upplagan. Senare fick jag dem. Hon hade inte förstått värdet. Och inte jag heller förrän nu. En period tappade jag allt förtroende för teologer för de var så osams i kristna debatter på nätet. Jag trodde, att jag läste in rätt och läste ut rätt ur bibeltexter. Det blev så omtumlande med alla olika tolkningar och teologier.

Så nu tittar jag i gamla psalmböcker också och testar texterna en del skrivna för flera hundra år tillbaka. Och blir lycklig när de tänkt som jag gör!

Det är något visst med det. Peter Fjellstedt tänker som jag gör. 🙂 Pröva profeterna!

Jesus lever. Sanningen skall göra oss fria!

Falska profeter

”Men varför håller du på att anmärka på Svenska Kyrkan så,” frågade hon. Ja, varför anmärker jag jämt?

Det är några år sen vi hade en ärkebiskop, som satte en ära i att nå de, som inte kan tro. Vad var det för konstigt med det? Vill inte alla troende försöka nå de som inte kan tro? Jo, visst! Men detta gällde Kristendomens fundament. Det gällde Kyrkans trosbekännelse. Nu är det tyst i den frågan om Jesus kan vara avlad i jungfru Marias moderliv genom helig Ande. Det är relativt tyst om Jesu uppståndelse från de döda också. De falska profeterna fortsätter med sin förkunnelse dock. Den grymme guden i Gamla Testamentet har blivit lite bättre eller mycket bättre i Nya Testamentet genom Jesus.

De falska profeterna fortsätter sin förkunnelse på briljanta sätt. Gud är kärlek. Allt kommer att ordna sig till slut och Gud blir allt i alla. Vi skall bara muntra upp varandra med allas lika värde i alla färger i huden och under huden. Alla har rätt till kärlek (kanske några undantag de allra mest nergångna narkomanerna. Det är min inflikade undran och ironi och alla utförsäkrade har inte mycket av värde).

Det falska profeterna fortsätter sin förkunnelse. Visst är det högt tempo i samhället och alldeles för höga krav. Men det finns så mycket hjälp att få genom frigörande dans eller avslappningsövningar. Nej, det är inte religionsbyte! Vi har ju inte Kristendomen och inget att byta till! Absolut inte – bara tomma kyrkor med torn, som visar vägen uppåt till en Gud, som vi övergett.

”Det är aldrig för sent,” sa en pastor till mig. Är jag inte för sent ute med alla mina anmärkningar? Vem vill umgås med gnällspikar i församlingen/kyrkan? Skall jag verkligen fortsätta att tro på Herrens dag? Det är söndag. Lönar det sig att gå till kyrkan? Har den grymme guden i Gamla Testamentet verkligen blivit bättre i Nya Testamentet? Inget svar. Skall vi fortsätta ha överseende med min frustration?

När jag var ung och gick i en bibelskola sa en av bibellärarna:

”Unga kommer fram till mig och vill ha förbön för andedop och tungotal. När jag frågar dem, om de läser bibeln svarar de ärligt ”nej”. Då svarar jag, att den helige anden är i bibeln.” Sen tillade han till oss elever: ”Om du vill ha en tro, så läs Gamla Testamentet. Så får du tro på vad Gud kan!”

Det är aldrig för sent! Om det vore så väl ändå. Som jag ser det finns det ingen tid för eftertanke, tid att fråga vart vi är på väg utan Gud.

”Jag vill inte ha en sån Gud,” sa hon ”som är i Gamla Testamentet!” Är jag för sent ute, som skulle vilja berätta, att Gud är densamme igår, idag och i evighet? Han har gjort allt som behöver göras för att vi skall räddas undan död och dom. Det står om hur och genom vem överallt i Gamla Testamentet.

 

Dolda skatter

God Jul och Gott Nytt År!

Summan av alla bloggposter under åren som gått är att det finns dolda skatter och bortgömda rikedomar. (Datorn tycker, att det finns en felstavning. OK. Ett annat ord är bortglömda.) Jag vet inte vem som läser. Ibland kommer det en bekräftelse. Det jag vet är, att jag fått en plats, som är min i rymden, där jag kan få tala rakt ut i luften!

I en av alla gamla bloggar har jag berättat om året 1957, då alla framtidsdrömmar var krossade. I Åby utanför Norrköping gick jag ut på en promenad över ett okänt fält. Där stod en tom, ensam predikostol. Och lusten att få predika kom över mig…

Hur hanterar en ungdom det? Det kom män och varnade mig och frågade, om jag inte sett skylten. Jag var på väg över ett skjutfält!

Nu är jag inte ung längre och tiden på barnhemmet i Åby är minnen bara. Det går mindre bra att gå med rollator över gräsfält numera. Hemvärnsmän är väl också ett avlägset minne?

Tack för i år till dig läsare, som ser skatten eller inte har upptäckt den ännu. Tack vare tekniken, så kan vi läsa bibeln tillsammans via Facebook och gruppen ”Anta Utmaningen”. Det är bara att söka medlemskap och ta hem bibelläsningsplan, som passar individuellt. Det är bra med datum. Det är ju gemensamt för oss alla. Även om jag måste undra mer än en gång över dag och datum…

Gissar att jag kommer att undra över allt möjligt annat också och prata rakt ut i luften.

dold-skatt

Sönderstressade förkunnare – Del 3

”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Så heter Tomas Sjödins bok som skrivet tidigare.

Där fortsätter jag. Inte om andra stress. Eller om hur de funnit sin plats. Inte om förkunnare, som varit vänner men blivit oense i tolkningar. Både E.J. Ekman och P. Waldenström – före detta banbrytande förkunnare – kan inte ha rätt bibeltolkning. Bibeln är heller inte skriven på mina villkor och måste läsas genom mina glasögon. Stressen hos mig har uppstått, när inte jag får vara med och berätta vad jag sett i bibeln. Var går gränsen mellan vad en kvinna berättar om Jesus eller en man, som förkunnar vad det står skrivet?

kvinnliga-kyrko

Här är en teckning från Parsmos penna, som jag uppskattade, när den kom i tidningen Dagen och uppskattar. En dag den 17:e dec. år 2013 fanns det tillfälle att få lyssna på tre förkunnare om försoningsläran sedd ur olika tolkningar. Av de tre var två kvinnor, som doktorerat i teologi. Jag besökte samlingen för pastorer i Betlehemskyrkan, Göteborg, bara av den anledningen, att jag ville se dem och sen få komma med mitt. Så klart! (Där var min självironi igen.) Minsann att jag brottats med försoningen! Stefan Swärd skulle ge ut en ny bok om försoningen och min bok ansåg jag, att han bör läsa: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Fortsättningen var, att den metodistpastor och kvinna, som jag inget visste om var bäst för min situation. Det fanns tillfälle och finns att lyssna igen via IT. Det gjorde jag. Och dessutom tog jag kontakt och tjatade mig till hennes manus.

”Lär dig livets vackra gåta – älska glömma och förlåta” Ja, det är gamla tiders vers i olika generationers poesiböcker. Den kan jag utantill. Den versen blev som ett litet gruskorn i skon. Som jag inte klarade av att tömma. I Ingrid Svenssons föreläsning om förlåtelse och försoning kom det tydligt fram att vissa, som orsakat stora skador aldrig ber om förlåtelse eller ens fattat de skador som blivit. Den person som blivit skadad och kränkt kan inte förväntat sig en ursäkt ens! Den personen kan inte bli kvitt skadorna och inte glömma. Detta är min formulering på den person, som kan sitt ”Fader vår” och ”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

För så är det. Det står mer i bibeln. ”om ni inte förlåter skall er himmelske fader inte förlåta er.” (fritt ur minnet efter 1917 års översättning). Visst kunde jag också vad det står i bibeln före denna ”försoningsdag” för pastorer!

Föreläsningen var bra! Den var värd att tänka på. Bibeltexterna kunde omvärderas. Inte nog med det. Pastorn och teologen kunde mer än så. Senare kunde Ingrid Svensson via mail överbevisa mig om självrättfärdighet.

Så om jag trodde, att jag i egen kraft kunde glömma det som jag varit med om som 20-åring, så var det inget annat än självrättfärdighet! Jag ville klara det själv utan en frälsare och försonare. Det var ord och ingen poesi!

Tänk, att kvinnor kan se vad det står i bibeln och förkunna försoning genom Jesus! För första gången fick jag dessutom se Sofia Camnerin IRL och berätta vem jag var, som frågat så mycket om hennes doktorsavhandling: ”Försoningens mellanrum”. Den avhandlingen är så avancerad, att inte ens män begriper den! Frågorna hade jag ställt på Skutans ”Bibelsamtal”.

Jojo. Jag kan också med hjälp av Wilhelm Bergling och Eric Nilsson redan på 70-talet. Då undervisade dessa två var för sig om försoningsgrunden, som den är förebildad genom tabernaklet i öknen. Det gäller ett viljebeslut att står kvar på den och bli rättfärdiggjord enligt tro.

Det är motsatsen till självrättfärdig och barnets ibland trotsiga ”kan själv”.

Sönderstressade förkunnare – Del 2

Detta är min plats. Namnet har jag blivit tilldelad mot min vilja att blogga: ”Gunnels plats i rymden”. ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Det är titeln på Tomas Sjödins senaste bok. Där fortsätter jag om sönderstressade förkunnare. Margit Sahlin lever inte längre men väl debatten om rätt eller fel. Får en kvinna förkunna Guds ord?

En dag stod jag på Frölunda bibliotek och läste ”Sändaren” en gemensam tidning för Svenska Missionskyrkans läsare och Svenska Baptistförbundets. (På biblioteket finns ett så högt skåp eller bord, att en kan stå och läsa.) Detta är redan gammal historia. Jag fick syn på en liten notis att samtalen strandat efter 27 år dem emellan. Kunde detta vara möjligt med 27 års samtal om dopet? Jag frågade en initierad och fick veta, att det var långt flera år än så. Det finns en bok skriven om samtalen fram och tillbaka till och med. I dessa samtal borde det ha varit kunniga förkunnare i både teologi och exegetik? För att inte tala om kyrkohistoria och tradition? Gissa om de varit stressade?

Så kom det en dag då jag själv var stressad till max och måste få fråga föreståndaren i stora Smyrnakyrkan: ”Var hämtar de olika samfunden sin teologi ifrån?” Konstigt svar som jag redan hört tidigare och ville ha bekräftat Europa eller USA? Så ingen behöver ta åt sig. Vi är alla påverkade av tiden, omgivningen och familjen. En del håller hårt på tron att ha tolkat rätt. Andra är mer moderata. Jag för min del blev intresserad av frikyrkohistoria. Hur uppkom begreppet ”Stockholmsbaptister” i motsats till ”Örebrobaptister”? Varför låter det så ofta att P. Waldenström var den förste missionsföreståndaren inom Missionsförbundet, när det var E.J. Ekman? Gissa om där fanns stressade förkunnare? Och den stressen fortsätter som olika tolkningsmodell.

Det håller inte att låta bli att läsa bibeln för alla krig och grymheter som står där! Det håller inte att låta bli att läsa bibeln därför att kristna bara bråkar med varandra! Det håller inte att påstå, att Jesus inte kommit tillbaka som han lovade! Om jag fattat rätt började den yttersta tiden i och med Jesu himmelsfärd. Perioden före hans ankomst finns noga beskriven i Gamla Testamentet. Perioden efter hans ankomst finns noga beskriven i Nya Testamentet.

Den som hittar sin plats tar ingen annans. Kristna skall inte spela fia med knuff. Det var ett par lärjungar en gång som grälade om bästa platsen bredvid Jesus sen i himlen. Läs gärna om det grälet i bibeln och om det finns en plats för alla.

”Har du läst Tomas Sjödins bok ännu,” frågade jag min syster, som vuxit upp i samma frikyrkliga hem och miljö, som jag gjort. Hon svarade ”ja” men drog på det. ”Tyckte du inte om den?” ”Jo, men jag tycker han vandrar än. Jag skall läsa om den får jag se!”

Tycker nog jag också. Författaren och pastorn Tomas Sjödin vandrar ännu. Precis som det heter i sången: ”Jag har vandrat med Jesus en lång, lång tid och är icke trötter ännu.”

Under tiden går det att vila i Kristus och vara försonad i Kristus.

Fängelset

Ett fängelse kan se olika ut. Hinsebergs kvinnofängelse ligger så vackert omgivet av vatten delvis. Det så kallade slottet ligger högt. Var och en har sina egna associationer frivilliga eller påtvingade till fängelset.

År 2008 blev jag inbjuden till ett 50-årsjubileum. Mina kurskamrater på sjuksköterskeskolan hade varit färdiga som sjuksköterskor 50 år. Samtidigt med inbjudan var mitt manus klart till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.  Alla sår var öppna och blödde. Det var jag själv, som rivit upp dem och skickade mitt manus som ett vänligt ”nej tack” till inbjudan. Jag ville definitivt inte komma. Jag som inte fick gå färdigt min utbildning…

Som svar på mitt manus fick jag frågan vart jag ville komma och sen påstående, att jag identifierade mig med de intagna på Hinseberg. Det är skillnad på en fråga och på ett påstående. Jag har fått frågan också, om jag identifierar mig med de psykiskt sjuka. Till slut frågade jag en god vän och psykoterapeut. Hans vänliga svar var, när han lyssnat färdigt: ”Du vet ju själv hur du har det!”

Tack! Det jag har gemensamt med de fångna är nyckelknippan och ljudet av nycklar, som sätts i en dörr. För övrigt har vi inget gemensamt mer än de två i personalen, som jag kunde namnet på och höll kontakt med. Men de känner inte Annika Östberg.

När det gällde utbildningen till attitydambassadör inom (H)järnkoll (ett regeringsuppdrag), så var det klart uttalat om distans till sin egna sjukhusvistelse. Den som ville utbilda sig för att gå ut i samhället för att informera om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatriska handikapp fick inte komma i affekt under föreläsningen. Detta är min formulering. Vi fick träna på att hålla föreläsning. Vi skulle ha en positiv inställning att vården blivit bättre. Det visste jag ingenting om och har lätt att trigga igång mot bältesläggningar och tvångsinjektioner.

Så många fel jag gjort under mitt liv! Vi skulle inte använda publiken till vår egen terapi. Precis det gjorde jag en gång under en gudstjänst på Hinsebergs kvinnofängelse. Detta var i mitten av 70-talet och branden på Tidaholms fängelse hade inte varit och det upproret bland män. De intagna fick alltså komma från olika avdelningarna med någon vakt till en gemensam samlingssal. (Efter branden på Tidaholms fängelse fick det inte vara samling gemensamt för alla.) I denna gudstjänst spelade och sjöng ungdomarna från Göteborg och Örebro och jag talade. Överrumplade mina vänner med en berättelse, som de aldrig hört! Det var min första chans, att få tala till tjejer med stor erfarenhet av att vara inlåsta, att vara kränkta av myndigheter och att ha journalanteckningar om sig utifrån bara ett håll. Där satte jag in min berättelse. Det finns en annan sanning – den som Gud har om oss. Han som skapat oss känner oss och älskar oss. Han tänker gott om vår framtid.

I bilen tillbaka till Göteborg var det alldeles tyst om vad jag berättat. Vi höll tyst om detta ända tills såren gick upp igen och jag inte kunde tiga för en av dem i gruppen som varit med till Hinseberg. Då hade det gått tre årtionden. Mitt manus var ett faktum. Det var bara att vänja sig vid att andra tänker utan att avslöja sina tankar om rätt eller fel.

Nu läser jag om Annika Östbergs första bok också: ”Ögonblick som förändrar livet”. Den är mörk och tung att läsa jämfört med andra boken av samma författare. Vi har inget gemensamt! Eller vi har allt gemensamt i Jesus Kristus! Hon har skrivit två böcker och kan kalla sig författare nu. Det kan inte jag efter ett tunt häfte.

Jag är kvinna och har gått in på mansdominerat område. Det är inte mitt fel. Det finns i mina gener och jag tänker inte undervisa! Däremot kommer jag att fortsätta att berätta om vad jag sett i bibeln. Abraham hade tillit till vad Herrens sagt. Han lydde utan att förstå vad Herren tänkt med offret av SONEN. Skökan Rahav begrep inget av krig och framfart men hon ville tro på Israels Gud och öppnade sin dörr för två spejare. Inte nog med det. Hon gömde dem på sin takplats under linstjälkar och ljög för dem som ville åt dem och döda dem. Båda har gått till historien som hjältar. Historien upprepas till och med. De två tillsammans i samma kapitel, samma andetag…

Guds andetag gissar jag. Genom någon annans ande går det inte att bli en troshjälte och rättfärdiggjord. Känn på det! Abraham i sin tid och skökan Rahav i sin.

(De här bibelsammanhangen tänker jag på: 1 Mos 22:1-12, Josua 2:1-18, Hebr. 11:8-12,   30-31 och Jakobs brev 2:20-26)