Ett tafatt halleluja blev det när jag upptäckte årtalet 1947 på baksidan av skolans världsatlas med Palestina på hela baksidan. Jag trodde, att kartboken gjorde reklam för söndagsskolans undervisning om Judeen, Samarien och Galileen. Vi skulle få en karta över Jesu vandringar från plats till plats som bekräftade alla profetiska utsagor om en frälsaren från Gamla Testamentet!
Jag har levt kvar i den tron, att detta var ett under att få en detaljerad karta över Palestina året innan Israel blev en stat den 14 maj 1948.
Idag fattar jag att lögnens fader varit framme för att få oss att lämna tron på Gud som alltings skapare. Det var Gud, som blåste liv i allt från början. ”Livet är i blodet,” inte bara i människan. ”De har delat mitt land,” säger HERREN. Likaväl finns platserna kvar där profeter vandrat och förkunnat Guds budskap. Likaväl finns berättelserna kvar om Jesu möte med olika folkslag inte bara hans egna.
Det är extra roligt att vandra i bibelns texter tillsammans med olika personer om en följer dem på kartan. Det är inget rollspel, att få leva sig in de olikas känslor! Det är inte fel sätt att läsa bibelns berättelser på! Det är inte försent att bli intresserad av historiska data för det.
Bara lite jobbigt att räkna baklänges. ”Från vår tideräknings början”, kan aldrig utesluta, att Gud sände sin Son, när tiden var inne.
”Och som du for du komma skall O, Jesus hit tillbaka. Jag akta vill uppå mitt kall Jag bedja vill och vaka. Jag vet ej tid jag vet en stund Men dagligt dig förbidar jag. ”
Fritt ur minnet.
Gunnels plats i rymden 