Kategori: gunnels blogg

Nedräkningen

Under tolv dagar vill jag försöka skriva/reblogga baklänges för att få de tolv inläggen i rätt ordning till den 5:e september. Jag gör ett försök. Här är dagens reblogg från år 2013…

JAG ÄR och jag var

Dagens bibeltext från Svenska Kärnbibeln en kvart:

Heb 8:1-13

Jesus är vår överstepräst
1Här är huvudpunkten (det viktigaste) i det vi säger:

Vi har en sådan överstepräst som sitter
    på högra sidan om Majestätets tron i himlarna,
2och som tjänar i helgedomarna,
    det sanna tabernaklet som Herren själv och ingen människa har rest.

[Detta är brevets huvudpunkt, det är även det kiastiska centrumet. Två huvudtankar finns här: Jesus sitter ner och han tjänar.
    1. Uttrycket ”att Jesus sitter” kommer från Ps 110:1. Detta har beskrivits i Heb 5:1-10 och Heb 7:1-28. Det fanns inga stolar i tabernaklet eftersom prästen aldrig blev klar med sina sysslor. Varje upprepat offer var en påminnelse om att inget offer gav fullständig frälsning. Blodet från djur som offrades tog inte bort skulden, den bara täckte den. Jesus är den som tar bort världens synd, se Joh 1:29. Att Jesus som överstepräst sitter ner beskriver att hans verk är fullbordat, i kontrast till Aron som står och gör tjänst, se Heb 10:11.
    2. Att han tjänar i det himmelska tabernaklet beskrivs i nästa sektion, se Heb 9:1-10:18.]

3En överstepräst blir insatt för att frambära gåvor och offer, och därför måste också den Smorde (Messias, Kristus) ha något att bära fram. 4Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen [Torah] föreskriver. 5De gör tjänst i en helgedom som bara är en kopia (prototyp, modell) och en skuggbild av den [verkliga och sanna] himmelska helgedomen. För även när Mose höll på att bygga tabernaklet blev han varnad av Gud:

Se till att du gör allt efter den förebild (det mönster, den ritning)
    som du har fått se på berget. [2 Mos 25:40]

6Men nu har den Smorde (Messias, Kristus) ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund [än det gamla] som är grundat på bättre löften. [Alla Guds löften är goda, men dessa har än större välsignelser.]

Löftet om ett förnyat förbund
7För om det första förbundet [kontraktet som gavs till Israel genom Mose på berget Sinai] hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra. 8Men Gud förebrår dem när han säger [genom profeten Jeremia]:

Se, dagar ska komma, säger Herren,
    då jag ska sluta ett nytt (bättre) förbund (kontrakt)
    med Israels hus [de tio norra stammarna] och med Juda hus [i söder].

[Jeremia levde i en tid då israeliterna var splittrade i det norra riket, Israel, och det södra, Juda. Löftet om ett förnyat förbund handlar också om att läka såren mellan Guds folk, i Jesus finns försoning, se 2 Kor 5:19.]

9Det ska inte vara som det förbund jag slöt med deras fäder
    den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land,
    för de blev inte kvar i förbundet med mig,
    så jag brydde mig inte om dem, säger Herren.

10Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
    ska sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar [min undervisning, Torah – gr. nomos] i deras sinne
    och skriva dem [lagarna, undervisningen] i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
    och de ska vara mitt folk.
11Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman eller sin broder och säga:
    ”Lär känna Herren!”
Alla kommer att känna mig,
    från den minste av dem till den störste,
12för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar (orättfärdighet, allt felaktigt handlande)
    och aldrig mer minnas deras synder.

[Jer 31:31-34. Detta är det längsta GT-citatet i NT.]

13När han talar om något nytt (bättre) [det förnyade förbundet], har han därmed förklarat det första [förbundet] föråldrat (utslitet, gammalt). Det som blir gammalt och föråldrat är på väg att (nära att) försvinna.

[Templet i Jerusalem blev förstört av romarna 70 e.Kr. Den judiske historikern Josefus skriver att de dagliga offren upphörde 5 augusti det året. Uttalandet att det gamla ”är på väg att försvinna”, och presensformen i Heb 9:6-9, att prästen ”tjänar nu” i templet, kan antyda att templet fortfarande stod i Jerusalem när Hebreerbrevet skrevs.] Slut på kopieringen

Kallelsen

Dags att backa bandet till Missionskyrkan i Trollhättan och ett juniormöte under tonåren. Pojkarna hade i uppgift att berätta om missionen i Kongo. Jag minns fortfarande hur bra de förberett sig och redogjorde för varför missionen skulle bedrivas. Varför skulle inte de svarta få vara i fred och leva sitt liv? Så kom berättelsen om alla onda andar, som fanns i skogarna och som satte skräck i dem.

Då hände det äntligen det som jag väntat på. Jag fick som tonåring insikt i hur bra och tryggt jag hade det i min tro på Guds närvaro och hjälp. Det gick en värmevåg genom min kropp och jag visste, att jag skulle vilja dela med mig av min trygghet. Jag väntade bara på en bekräftelse från Gud. Han skulle vilja detta också!

”Läsa in eller läsa ut (En repetition)

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.” Slut på kopiering av en tidigare blogg-post år 2012.

Den som ville ha en Hemsida skulle veta vilken målgrupp den skulle gälla. Detta var runt år 2004. Jag hade misslyckats bland unga och blev bara arg, när de skrev emot. Min målgrupp var tydlig för mig och just de unga, som inte hade kontakt med kristen tro. Detta är historia, att jag blev avstängd år 2004 i bibelsajten för 12-20+. Från den tiden finns en doktorsavhandling:

”BIBELN PÅ MINA EGNA VILLKOR…” forskning bland unga genom några årtioenden.

En annan målgrupp kunde bli min släkt och min släktforskning. Jag fick förtroendet att låna och läsa min morfars bondepraktika och de gamla breven från början av 1820-talet. Och äntligen hittade jag en bok på biblioteket som heter: ”Roparna”. Vem var först i min släkt att omvända sig till Gud?

En målgrupp är sjukvården, där jag själv fått min utbildning. Vem ser alla som blivit skadade inom psykiatrisk vård?

Mitt berättande blir upprepningar. Vet inte hur jag skall fortsätta skriva rakt ut i luften från ”min predikostol” för ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv, som bibeln påstår.

Detta är sant! Finns ingen människa i närheten så är Gud, Jesus och den Helige Anden närvarande.

Och söker i kärlek…

Kommer en fotograf för att dokumentera så gäller det att byta om fort. Träskor och ladugårdsbyxor – bara hatten var rätt!

Den 3 juni 2013…

Den 5 maj 2026 försvann jag från min plats i rymden. Sen blev detta långa uppehåll på grund av en operation. Jag fick en ny höftled. Den första var i höger höft år 2007. Efter den 5:e maj för vänster sida var det fråga om att tro en gång till och att få vilja att lära mig gå i rollatorn en ny tid.

Samtidigt så har jag som sagt ”spolat av” eller ”sopat upp efter mig”. Kommer det inget gensvar, så finns det från början av år 2000 och framåt. Någon skrev om en blogg, att några barndomsminnen blir inte teologi. Jag skulle ju så gärna vilja ha akademisk kunskap (sic).

Nu är jag tillbaka på banan och börjar med en kopiering:

Pastorsfjäsk

Tack för alla år, som jag fått ha dig som läsare av min blogg! Det har betytt mycket för mig, att få berätta så opretantiöst – västgöte som jag är.

”Vi säjer bara sum de´ ä´.”

Jag är hemma nu…

Ande, själ och kropp hör ihop! Psyket kan inte åka in i en stängd byggnad och förbli inlåst! Själen är det viktigaste som finns! Detta tål att upprepas från 13 år tillbaka i en blogg kallad ”Zebulon”. Där fortsätter jag sen…

”Zebulon

Eftersom jag har ”gått ut” som det heter, så tänker jag fortsätta att vara ute. Det var en svår vånda eftersom min historia är så gammal. De flesta vänner, som jag fått senare har ju inget vetat.
Men så dog första klasskamraten från realskolan. Nu för tiden är 70 år inte ett långt liv. Hon var klassens geni men blev bara vanlig sköterska på Restad Sjukhus/Östra Klinikerna. Då gick jag ut igen och igen men bara i Trollhättan. Det är skillnad på att gå ut i Göteborg, som är så stort. Det var harmligt.

Det var i den vevan, som jag mötte Zebulon. Han var också frimodig och gick ut. Sen blev det lite stopp och vi träffades igen på Gyllenkroken. Jag gick dit och åt – matfrisk som jag är och bekväm. Sen finns det mer att gå ut med än att man har erfarenhet av psykisk ohälsa. Det hade alla, som fick gå kursen och utbilda sig till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Jag gick dessutom ut med att jag har erfarenhet av Gud och Jesus och bibeln. Då kan det bli kris och bränna till riktigt ordentligt. Det passar inte inom psykiatrin!

Zebulon ingår i de tolv sönerna till Jakob i bibeln. Tolv är ett förbundstal. Så jag är trygg i mitt berättande. Jag har till och med blivit uppmuntrad att fortsätta att berätta. Carina är en annan från den kursen, som vill veta mer men inte om makten i kyrkan.

Och nu tänker jag röra runt i grytan. Jag kan bara min historia och där är det fråga om läkares makt att få ställa diagnos och sen få ha rätten att vårda för den sjukdomen och hålla mig inlåst som patient. Ja, det är en förfärligt gammal historia! Men 100 år inom sinnessjukhusvården i Sverige skall inte glömmas! Det är New Age falska evangelium att vara positiv bara och gå vidare!
”Vi måste glömma och gå vidare,” läste jag i TTELA och så planerades lekar i kulverten enligt modell av ”Fångarna på fortet” –> Fånarna på Restad.

Då fick jag ett nytt backlash!

Två psykiater har rätt att ställa en diagnos och har sen har rätten att vårda med mediciner och inlåsning. Det är helt OK, om de bara lyssnar på vad patienten berättar först.
Två teologer har rätt att ställa diagnos också med all sin kunskap bara de lyssnar på människan det gäller först. Det finns maktmissbruk och övergrepp inom olika områden i vårt samhälle. Min uppfattning är, att det inget farligt är att backa och lyssna till den det gäller inom både psykiatrin och teologin.

Själavård är ett vackert begrepp. Den skall ske inom stängda dörrar.
Psykiatri sker ofta inom stängda dörrar men skulle behöva insyn och framför allt kunskap om Guds kärlek. Psykiskt sjuka skulle behöva upprättelse! Nej, jag skall inte blanda in politik men det är politik också. De högsta roffar åt sig högre och högre löner.

”Det skall löna sig att arbeta.”

Självklart! Det skall löna sig att vara frisk! Är det så svårt att fatta, att det ingen självklarhet är att få vara frisk? Det finns utredningar på det också att de som har höga löner är mindre sjukskrivna. Kan det finnas ett samband?

Jo, jag tänker fortsätt att vara ute. Det är skön luft på hösten.” Slut citat från min plats i rymden år 2013.

*******************************

Skapelsens Gud har varit före på varje plats där en människa kan hamna! Han kan hela sin Skapelse och älskar den så mycket, att han sände sin son att upprätta det som blivit förstört. Gud själv som Skapare har gett en möjlighet till ett helande! Människan kan få kontakt med hans Ande – den tredje personen i gudomen.

”Tro på Herren Jesus så blir du och din familj frälst.” Apg 16:30

Två lärjungar till Jesus – Paulus och Silas var fängslade i bojor men blev befriade genom ett kraftigt jordskalv, när de satt och sjöng och prisade Gud!

Detta händer idag också! Även om det inte är synligt fängelse och synliga bojor, så är det samma kraft i namnet Jesus! Han har betalat priset för att befria din själ! Hela bibeln berättar om frälsning genom hans död på korset för alla.

Psaltaren 16:9-11 ”Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; såväl min kropp får bo i trygghet. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. Du skall kungöra för mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fylles, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” 1917 års öv.s.

Dit du icke vill… fortsättning

Berättelsen är från år 2014 och får börja min fortsättning:

”Bok & Biblioteksmässan är över för i år. Som sagt. Orden ringde i mina öron innan:

”Dit du icke vill”

Ja, jag vet, att det är en känd boktitel. Författaren är Ulla Isaksson och jag har inte läst boken. Det är inte många böcker, som jag läst. Att gå på bokmässan är absolut inte något för mig. Men så har jag fått  fribiljett flera år och vill vara artig. Bokmässan är inget för en ljudkänslig. Överallt är det mikrofoner och högtalare för talarna. Överallt talar nästan alla samtidigt även publiken. Fribiljetten har gällt även för torsdag med fackfolket. Då är det mindre med folk…

Sen hittade jag ett annat trix. Det var att studera Svenska Kyrkans bilaga till hela programmet. Den heter ”Se människan” precis som deras stora scen. Den är stor i förhållande till alla små, öppna scener. Den som vill vara säker om en sittplats bör gå på programmet, som är innan det man vill lyssna på och sen sitta kvar. Ett trix som jag lärde mig, det var år 2011, när jag själv skulle tala för min bok och Annika Östberg var i dialog om sin bok:

Ögonblick som förändrar livet

Allt hör ihop med allt. Nu är det natt och jag kan inte sova. Det blev ord för mycket på Facebook igår. Som någon kunde hindra på sin plats. Det var ett inlägg för mycket från min sida med fel tonfall. Vi skall vara positiva. Och det är inte jag. Det är lite New Age över allt positivt tänkande, tycker nog jag:

”Om alla bestämde sig för att tänka positivt, så skulle det inga krig bli!”

Det var programförklaringen, som jag fick för många år sen. Men nu är det krig och jag är kritisk och eftertänksam. Skulle jag haft en mjukare framtoning? Skulle jag tigit i stället och inte gått ut med min berättelse om psykiatrisk vård på 50-talet?

Det blev ett ord förmycket igår. Därför är jag vaken och fortsätter att orda. Det är inte bara jag som ordar. Det gjorde mannen också den 10:e oktober, när jag förde den dagen på tal…

”…psykiatrireformen? Menar du när läkemedelsbolagen tog över vården?”

Allt hör ihop med allt och jag har ordat igen om min egen bok på Bok & Biblioteksmässan: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Den fick fin kritik av mina vänner då den kom ut år 2011 första lilla upplagan på Recito Förlag AB. Om jag bara inte hade skrivit om blodet. Kunde jag inte ta bort det kapitlet? Ingen skulle fatta sammanhanget. Kritiken fick jag gång på gång, när boken var ett manus bara. Kritiken fortsatte. Jag borde dela på berättelsen från Restad Sjukhus år 1956 och mitt predikande om blodet.

Jojo. Sjukvården vill inte höra talas om blod! Märker ingen hur ologiskt detta är? Psykiatrin inom sjukvården vill inte höra talas om själen! Märker ingen hur ologiskt detta är? Vi skall ha (H)järnkoll men inget veta om själens längtan efter försoning med Gud! Jag är inte politiskt korrekt. Obekväm med andra ord och har ordat för mycket. Därför kan inte jag sova och ordar igen.

Dit du icke vill. Det är ord från bibeln. Jesus berättade för sin lärjunge Petrus, att tiderna skulle ändra sig. Som ung gick han dit han ville. En dag skulle han bli förd, omgjordad och ledd ”dit du icke vill”. Jesus visste vad han talade om. Alla skrifter talar om honom, att det fanns inget annat sätt att rädda oss på än att ge sitt liv – sitt blod. Joh. ev. kap 21:15 – 19

Dit du icke vill. Orden ringde inom mig. Jag ville inte gå på Bok & Biblioteksmässan i år heller men skulle motivera under tio minuter varför jag skrivit boken om platsen, dit jag inte ville komma.

Den platsen ledde mig sen vidare till kunskap om försoning genom blodet – försoning med mig själv, försoning med mina minnen. Fotot därifrån är taget den femte september år 2009 med ryggen åt mitt trauma. Längst bort på gatan kommer det tre personen, som går mot mig. För mig betyder det mycket med min referensram till bibeltexter och sammanhang. Ande, själ och kropp kan få besök av fadern, sonen och den helige anden.” Slut citat

2026 06 09

Den fortsatta berättelsen om ande, själ och kropp är från mitt privata minnesalbum till mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag midsommar år 1971.

Familjefotot är från år 1958 och bröllopsfest för storasyster. Fotot på mig som avslutning av berättelsen är mitt trots mot rutiner inom sjukvården. Som omskolad till arbetsterapeut började jag undra en dag varför jag skull bära vit rock i mitt arbete. I arbetssalen bland patienter var det ju ingen kamp mot bakterier – inget behövde vara sterilt. Så jag började med färg på privata rockar. Begreppet ”posttraumatiskt stress” fanns inte i mitt ordförråd. Däremot en kompakt tystnadskultur. Det fick inte komma fram, att jag var en av dem – patienterna. Det fick inte komma fram, att jag också var stämplad för livet och utanför.

Det är skillnad på att vara personal eller patient! Det gick aldrig att få tillbaka min plats bland sjuksköterskeeleverna som kurskamrater. Jag förblev utanför gemenskapen, när jag berättade vad jag varit med om efter september år 1956.

”Att du inte lägger det bakom dig!”

Sjukvårdspersonalen höll varandra om ryggen. Det som hände bakom stängda dörrar fick inte komma ut! Jag borde tiga om min berättelse. Detta gav mig ett utanförskap. Jag hörde inte ihop med varken personal eller patienter.

Ett tafatt halleluja…

Ett tafatt halleluja blev det när jag upptäckte årtalet 1947 på baksidan av skolans världsatlas med Palestina på hela baksidan. Jag trodde, att kartboken gjorde reklam för söndagsskolans undervisning om Judeen, Samarien och Galileen. Vi skulle få en karta över Jesu vandringar från plats till plats som bekräftade alla profetiska utsagor om en frälsaren från Gamla Testamentet!

Jag har levt kvar i den tron, att detta var ett under att få en detaljerad karta över Palestina året innan Israel blev en stat den 14 maj 1948.

Idag fattar jag att lögnens fader varit framme för att få oss att lämna tron på Gud som alltings skapare. Det var Gud, som blåste liv i allt från början. ”Livet är i blodet,” inte bara i människan. ”De har delat mitt land,” säger HERREN. Likaväl finns platserna kvar där profeter vandrat och förkunnat Guds budskap. Likaväl finns berättelserna kvar om Jesu möte med olika folkslag inte bara hans egna.

Det är extra roligt att vandra i bibelns texter tillsammans med olika personer om en följer dem på kartan. Det är inget rollspel, att få leva sig in de olikas känslor! Det är inte fel sätt att läsa bibelns berättelser på! Det är inte försent att bli intresserad av historiska data för det.

Bara lite jobbigt att räkna baklänges. ”Från vår tideräknings början”, kan aldrig utesluta, att Gud sände sin Son, när tiden var inne.

”Och som du for du komma skall O, Jesus hit tillbaka. Jag akta vill uppå mitt kall Jag bedja vill och vaka. Jag vet ej tid jag vet en stund Men dagligt dig förbidar jag. ”

Fritt ur minnet.

Andens vind

Pingstdagen är över för år 2026. Var och en har sin egen referensram till pingsten som högtid och pingsten som rörelse.

Jag för min del kom tillbaka till min lägenhet utan en enda blomma på min balkong. Jag hade gett bort alla mina blomlådor med pelargonier fast de levde och fått nya ögon. De hade kommit upp ur källaren och fått ny jord och växtkraft. Men inte jag.

Så kan det gå med ”ande, kropp och själ” i mitt psyke. Vem skulle ha besvär med att vattna alla dem under tiden jag var borta? Och till vems glädje? Vem skulle följa dessa små ögon, som fått lämna källarens mörker och äntligen komma upp i ljuset? Hur mår de nu hos nye ägaren? Och hur mår jag, som aldrig mer orka städa på balkongen?

Det finns ett ”före operationen” och ett ”efter operationen”. Jag var så envis och påpekade, att det var lämpligt med ”vårdsamtal” före operationen och fick inget gehör. I socialsekreterarens papper står att läsa, att det skall vara efter…

Så jag fortsätter mitt påstående med ande, själ och kropp! Det är ett begrepp för mig med ”hem”. Jag har en lägenhet, där jag känner mig hemma. Jag har en hembygd, där jag känner mig hemma. Jag har en församling, där jag känner mig hemma.

Det går att berätta via en blogg eller via Facebook eller via en medlemsavdelning inom Facebook, som rör hembygden eller något känsligt ämne, som att läka från psykiatrin – inte minst. Detta gör jag, som är frispråkig och frikyrklig men absolut inte frireligiös.

Jo, jag klipper och klistrar. Det kostar pengar att ha en egen ”hotellplats” som blogg med eget namn. Namnet måste jag betala särskilt för annars kan någon stjäla det. Det blev jag medveten om när det gäller brefvet.

Så nu är jag på den fria viljan. Allt i livet går inte som på räls. En räls som varit smalspårig som mellan Nossebro och Trollhättan kan läggas ner. Jag skriver utförligt Nossebro först, om du som läsare vill veta vilket håll det går åt.

(De är bara de som varit barn i min hembygd som fattar värdet av detta foto. Tror jag.)

Mitt liv har inte gått som på räls. Framtidsplanerna lades ner abrupt för 70 år sen. Fanns det ingen framtid sen? Jo, den låg i Herrens händer och allt jag kunde om honom hade jag sjungit in i min barn och ungdomstid hemma och i söndagsskolan och sen den lilla, lilla församlingen.

”Min framtid är i Herrens händer i natten mörk han ljuset tänder…”

”Alla människor skall dö. Det är rättvist. Alla människor måste göra val.”

Så sa en ledare vid ett tillfälle. Så bra då!

Det andliga finns vare sig vi vill eller inte. Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Ondskans andemakter i himlarymderna finns vare sig vi vill eller inte.

När Andens vind från Gud sveper över det som varit svårt i livet blir det så förändrat! Det blir meningsfullt och samverkar till det bästa.

Ande , kropp och själ (fortsättning)

Det är dags att berätta. Eftersom det fungerar bäst för min del. Den som följer min blogg vet, att jag upprepar. Så har jag tydligen gjort alltid – varit tjatig. Därför vågar jag upprepa att mentalsjukvården kolappsats. Det stora felet är tron på vetenskapen och sökandet efter biologiska fel i hjärnan snarare är att se en enskild människa som ett under. Enskilda människor kämpar med att förstå sin roll i samhällets vardag.

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ (1917 års öv.s) tar skada till sin själ (Svenska Folkbibeln 1998?) Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” Matteus 26:20

Det hjälpte inte, att sparka mig blodig mot den tre meter höga muren runt de mest oroliga avdelningarna på före detta Restad Sjukhus och redogöra för att de tänkt fel, handlat fel och inte velat backa från snabba diagnoser! Skall unga människor i en tillfällig krissituation bli stämplade för livet med en tung mentalsjukdom? Skall deras för tillfället upplevda kunskaper sabotera så mycket för framtiden? Håller det att hänvisa till teoretiska kunskaper utan att pröva om de håller i framtiden?

Sjuttio år har gått och en dag blev jag tvungen att byta Vårdcentral. Jo, där står långt tillbaka i min journal, att jag haft besvär med ryggen under lång tid. Så sant. Därmed är inte allt psykosomatiskt. Det skall inte vara så att inte felaktiga diagnoser justeras!

Sjuttio år har gått snart sen den traumatiska upplevelsen av mentalsjukvård ägde rum år 1956 och jag kom fram till ortopeder. Äntligen fanns det en remiss till en ortoped och åter igen röntgen bilder på höften!

Nej, jag är inte bitter! Jag bara frågade direkt om där finns någon ortoped, som kunde tänka sig doktorera på ambulerande skolios från tonåren till kroniskt ryggskott och så vidare i motsats till ”manodepressiv psykos.” Sen lade jag alla kort på bordet: den bok jag skrivit år 2011: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”, adress till länken på Youtube och filmen med samma namn år 2013, en psykoterapeuts frivilliga utredning av skadorna som blivit efter den psykiska våldtäkten år 1956 nämligen Elisabeth Punzi, Ph dr. samt en fysioterapeuts undersökning kota för kota på ryggraden. Dessutom var hela gamla sjukjournalen på rygglidandet med från år 1972.

”Nu räcker det!”

Ortopeden log mot mig och sa att de hade ingen doktorand i mitt önskade ämne. Hon brydde sig inte om den text som fanns utan såg vad röntgen bekräftade. Jag var framme vid att få min andra höftprotes!

Hela ortopedpersonalen trodde på mig. Det gjorde mig så gott! Operationen var över den 6/5 och dagen efter kunde jag gå några steg med rollatorn igen!

Människan har ande, psyke och kropp. Min blogg har handlat mycket om min egen kamp att få tillbaka tron på den psykiatriska världen. Ha överseende med alla upprepningar! Bibelns beskrivningar i krig och kamp är mycket mer intressant. Där trivs jag och vill gärna fortsätta prata för mig själv eller med några andra.

Jag tänker på den unge David nu som blev smord till kung men hotad till livet gång på gång och försmådd av kung Saul. Det är mycket givande att läsa och sätta sig in i. Lammet som blev en herde till slut…

Hur var det när han var som mest ensam och jagad?

”Om Gud är för oss vem kan då vara mot oss? Ingen.”

Vargtimman

Klockan tre på natten kallades ”vargtimman” på sjukhus, när jag var ung. Den som vakade borde vara extra uppmärksam då. Så ingen dog.

Som sagt, så är jag överårig och sover lite på grund av kramp i fötterna. Den brukar släppa klockan tre. Så varför inte gå upp och prata för mig själv en stund?

Det innebär samma ritual att läsa dagens bibelsammanhang först på en app. Sen är det dags för statistiken på min blogg. Har någon läst något under gårdagen eller natten tills idag? Där fanns ”Pastorsfjäsk” bland annat. Jo, jag minns, när hon var ny i Smyrna och jag gick fram efter gudstjänsten och frågade, om vi kunde ta lite ”pastorsfjäsk”. Var inte det ägg eller potatis på landet?

Om inte pastorer har tid, att prata med mig, så fick det bli att söka någon via min blogg. Nu har detta lyckats efter 25 år ute på nätet. Jag vågade till och med skickas en E-post och fråga om vad jag skulle vilja ”prata om”. Och jag fick långt svar, högt över min kunskapsnivå!

Så kan det gå utan akademiska, teologiska insikter! Jag är kvar på min söndagsskolenivå och vill samtala om de olika innerliga far och son förhållanden, som finns i Gamla Testamentet och som Jesus visar på. Nu är detta sagt…

Natten är snart över och jag har tänkt på Mose och den som blev hans ställföreträdande morfar. I den vevan kan jag lika väl tänka på min andlige far och min biologiske morfar, som jag aldrig fick se. Men ett halvår innan han dog gratulerade han på en kant av min mormors brev till mig som Annas sjunde barn. En mager, orolig mamma i 30-talets svåra depression borde se framåt till hennes ålderdom och eventuell få tröst då.

(Det brevet sparades som ett dokument av högsta värde. Min andlige far var bibellärare utan teologiska studier (EFS) och en pastor, teolog och jämnårig (Pingströrelsen) kan detta med att ha Gud till far eller Belsebul.) Jag skall fråga om du kan få läsa Alma-Lenas synpunkter och insikt…

Pastorsfjäsk

”Jag hjälper dig…”

Natten var över och skräcken kom för morgondagen. Är det så konstigt, när dörrposterna är för smala för en rullstol? Det kan jag se med ögonmått eller med hjälp av min fars tumstock.

Skall det vara så svårt att fatta, att tiden kan var inne för äldreboende? Andra före mig har ju blivit gamla och måst lämna sitt hem!

Då ringer de små orden inom mig: ”Jag hjälper dig!”

Det har ju varit tvärstopp förut och någon har sett min situation och sagt med glädje: ”Jag hjälper dig!” Nu känner jag ett stort behov av att få säga: ”Tack!” Det var en gång allt såg hopplöst ut och jag kom ingenstans. Det var stopp överallt. Ingen vill ha det jag vill visa på av upptäckter i bibeln. Det var när orden lyste där i bibeln:

”Jag hjälper dig och uppehåller dig med min högra hand.”

Nu är jag i stort behov av att få säga: ”Tack gode Gud för din högra hand!” Om hans högra hand uppehåller mig blir det ju på min vänstra sida, som är så osäker och svag! Skall inte jag få tro, att bibeln är skriven till mig också?

”Vi skall ju alla dö och äro då som vatten, som spilles på jorden och icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke livet bort, utan han tänker ut vad göras kan, för att den förskjutne icke må bliva förskjuten och skild från honom.”

Man skall inte ta en bibelvers ur sitt sammanhang. Vi skall se vem texten är skriven till! Ändå blev den en vers att kunna utantill från 2 Samuelsboken 14:14 och 1917 års översättning- oavsett allt jag inte förstår!

Det håller år 2026 också med föreställningen att få vara den utan namn i bibelsammanhanget i Lukas kap 24 vers 13 och framåt. Jag får berätta om mina förluster. Jag får vänta in hans svar och tillrättavisning. Vi går så sakta den andre lärjungen och jag, för vi trodde under några år och är desillusionerade…

Så otroligt skönt att han lyssnar först!

”Din spira Jesu, sträcker ut. Så långt som dagen hinner. Ditt rike står till tidens slut, Det står då allt försvinner. Ditt namn bekänns med himmelskt mod, Och för ditt kors din segerstod, Nedfalla folk och kungar.” (F.M. Franzén 1772-1847)

En gång fick jag hjälp att se vad drottning Vasti står för här på min blogg. Tänk, om en Franzén i slutet av 1800-talet fattade bättre om Guds gränsdragningar då än nutidens alla analytiker att bibeln måste vara föråldrad! Den kan inte gälla.

”Mitt rike är inte av denna världen,” sa Jesus. Det visste Ester.