Andens vind

Pingstdagen är över för år 2026. Var och en har sin egen referensram till pingsten som högtid och pingsten som rörelse.

Jag för min del kom tillbaka till min lägenhet utan en enda blomma på min balkong. Jag hade gett bort alla mina blomlådor med pelargonier fast de levde och fått nya ögon. De hade kommit upp ur källaren och fått ny jord och växtkraft. Men inte jag.

Så kan det gå med ”ande, kropp och själ” i mitt psyke. Vem skulle ha besvär med att vattna alla dem under tiden jag var borta? Och till vems glädje? Vem skulle följa dessa små ögon, som fått lämna källarens mörker och äntligen komma upp i ljuset? Hur mår de nu hos nye ägaren? Och hur mår jag, som aldrig mer orka städa på balkongen?

Det finns ett ”före operationen” och ett ”efter operationen”. Jag var så envis och påpekade, att det var lämpligt med ”vårdsamtal” före operationen och fick inget gehör. I socialsekreterarens papper står att läsa, att det skall vara efter…

Så jag fortsätter mitt påstående med ande, själ och kropp! Det är ett begrepp för mig med ”hem”. Jag har en lägenhet, där jag känner mig hemma. Jag har en hembygd, där jag känner mig hemma. Jag har en församling, där jag känner mig hemma.

Det går att berätta via en blogg eller via Facebook eller via en medlemsavdelning inom Facebook, som rör hembygden eller något känsligt ämne, som att läka från psykiatrin – inte minst. Detta gör jag, som är frispråkig och frikyrklig men absolut inte frireligiös.

Jo, jag klipper och klistrar. Det kostar pengar att ha en egen ”hotellplats” som blogg med eget namn. Namnet måste jag betala särskilt för annars kan någon stjäla det. Det blev jag medveten om när det gäller brefvet.

Så nu är jag på den fria viljan. Allt i livet går inte som på räls. En räls som varit smalspårig som mellan Nossebro och Trollhättan kan läggas ner. Jag skriver utförligt Nossebro först, om du som läsare vill veta vilket håll det går åt.

(De är bara de som varit barn i min hembygd som fattar värdet av detta foto. Tror jag.)

Mitt liv har inte gått som på räls. Framtidsplanerna lades ner abrupt för 70 år sen. Fanns det ingen framtid sen? Jo, den låg i Herrens händer och allt jag kunde om honom hade jag sjungit in i min barn och ungdomstid hemma och i söndagsskolan och sen den lilla, lilla församlingen.

”Min framtid är i Herrens händer i natten mörk han ljuset tänder…”

”Alla människor skall dö. Det är rättvist. Alla människor måste göra val.”

Så sa en ledare vid ett tillfälle. Så bra då!

Det andliga finns vare sig vi vill eller inte. Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Ondskans andemakter i himlarymderna finns vare sig vi vill eller inte.

När Andens vind från Gud sveper över det som varit svårt i livet blir det så förändrat! Det blir meningsfullt och samverkar till det bästa.