Klippa, klistra och sammanfatta

”Klippa och klistra” är en anklagelse i nätdebatter. Det gör tydligen den, som inget eget har att komma med. Än värre är att bara argumentera med länkar.

Nu flyttar jag min egen text från Facebook och gruppen ”Anta Utmaningen” hit. Det är en medlemsgrupp, som läser bibeln tillsammans i egen takt och efter någon bibelläsningsplan. Så det gäller innantilläsning. Det gäller inte: ”Jag har rätt, Du har fel!”

”Vi läser bibeln tillsammans för 5:e året å rad eller för första året. Vi skall hålla en god ton och jag har överreagerat, eftersom jag blev avstängd för min skarpa ton år 2004 i ett bibelsammanhang på nätet.
Bibeln är mitt huvudintresse. Därför köpte jag bättre dator och började år 1991.
Vi får välja bibelläsningsplan och vilken takt vi kan hålla. Jag för min del skulle vilja, att vi stannar till vid tabernaklet. Det är som en ritning i alla tider för uppbyggnad av en församling. Det är en mönsterbild enligt Hebreerbrevet.

En gång bland manliga teologer råkade jag skriva, att jag läser bibeln med min gamla systemkamera. Så när Jakob kommit till Jabboks vad använde jag vidvinkel för hela familjen och tog närbilder på intressanta personer med annat objektiv. Vilken kritik jag fick!

Tekniken har utvecklats, så det räcker med en liten mobiltelefon nu med appar, kartor och gps. Dagny Berglings bibelstudium om översteprästens bröstsköld är så litet i häfte, att det tar ingen plats i fickan. Det är bara att söka på de olika ädelstenarna i skalan 10 – 0. Hårdhetsgraden ligger runt 7-8 enligt en geolog och nära diamant. Över 400 år hade gått sen jag fotograferade i texterna sist.

Så församling/kyrka är samma ord i grekiskan och jag lever i nuet år 2019 och kan inte resa någon mer gång till öknen. Därför gick jag runt i mitt närområde och fotograferade en stenhög, som varit en kyrka och bara med ris efter träd på tomtplatsen. Hur fungerar en församling utan en kyrka?
Därför stannar jag i 2 Mos 26:15-30 och undrar över vilka som står sida vid sida och ”axlar varandra” av nuvarande (med)lemmar i samma kropp, som är församlingen. Jag kände inte en enda den dagen jag fotograferade!

Jag vill hålla god ton! Bibelns bildspråk är så rikt utöver bokstäverna i texten. Det behövs väldigt många andra bibelställen för att få ett begrepp som ”klädd inför Gud”, ”rättfärdiggjord genom tro”. Det står inget om att det var ett lamm, som fick släppa till livet i Edens lustgård men ett oskyldigt blod rann där. Så blev de klädda inför Gud och fick slippa skammen av sin olydnad. Bildspråket håller ända in i Uppenbarelseboken!

Så slipper vi att skämmas utan får vara som levande stenar i Guds församling. Kroppen är ett tempel åt Gud är ett annat påstående. Det behövs hela summan av delarna. Dom gjorde i allt som Mose sagt…”

Slut på mitt citat från ”Anta Utmaningen”. I en gammal debatt på nätet i kristen regi skrev en kvinna orden ”frikyrklig teologi”. Kan det vara så att vi inom frikyrkan lyssnat på så många utläggningar, att vi blivit påverkade mer av tolkning än av bibeltexten? Då finns det all anledning att ta fram en bibel.

Ritningarna ligger på bordet

P1000036

Det var den 5 september förra året. Tre hållplatser från det stora torget med stort köpcentrum. Nu står det lilla torget med ett litet köpcentrum i tur att förnyas. Spårvagnen hade fått en ny vändslinga på parkeringsplatserna utanför höghuset, där jag bor, då det stora torget skulle bli bättre och fräscht. Åren går med bästa fönsterplats. De river upp asfalten igen för andra byggen nu. Jag tittar.

”Ja, jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.”

Det var profeten Jeremia, som fick de orden av Herren. ”Det går fort att bryta ner – svårare att bygga upp,” fick vi en grupp unga lära oss i slutet av 60-talet. Tanken var på dem som hamnat i fängelser. De hade inte gått på en dag, att bryta ner dem. Det går inte på en dag att bryta ner en ny stadsdel och sen bygga upp igen…

Med facit i hand stödd på en rollator ville jag undersöka och fotografera platsen för den gamla kyrkan på det mindre torget. Hur hade de upplevt detta som åskådare? De river vår kyrka! Var bor då Gud?

Jag citerar ur ”The Message – på svenska Nya Testamentet – Eugene Peterson”:

– Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna! De är hans folk och han är deras Gud!”

Detta är från Uppenbarelseboken kapitel 21 i Petersons version. Var bor då Gud, när kyrkan är riven och spåren utplånade efter där den legat. Jag tänker på Opaltorget i Västra Frölunda. Det var där jag gick och letade efter en riven kyrka och ville fotografera platsen. Var bor Gud under tiden, som en ny kyrka blir byggd?

Ritningarna ligger på bordet i en före detta stor skollokal. Hur går det då för den som inte kan läsa ritningar och inte ens vet höger eller vänster? Ja, gå runt där och titta, titta! Snart går det att se konturerna! Har byggnadsarbetarna följt ritningarna? De kan väl inte ens svenska en del. Är inte ritningen på svenska?

Det gick snabbt till poängen idag. Frågan är om det går att bygga en kyrka/församling idag utan att kunna grekiska och hebreiska? Vi kan ju lura vem som helst och säga:

”Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna…”

Jag vill i vart fall inte lura någon att titta upp i det blå efter en Gud, som flyttat hem till människorna. Skall vi som kristna sväva i luften?

Ritningarna ligger på bordet! Det är givna en gång för alla in i minsta detalj och får inte förändras på någon punkt! Inget får läggas till och inget får tas bort! Så jag citerar slutresultatet:

”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.!” (Uppenbarelseboken kapitel 21 vers 3. Svenska Folkbibeln. Bibel 2000 använder ordet ”tält” i meningen att ORDET från Gud = Jesus tältade bland oss och vi såg hans härlighet.)

Tabernaklets ritning från Gud håller i alla tider med försoning genom blodet och möjlighet den vägen att nå Gud.

Det gör skillnad!

Sönderstressade förkunnare – Del 3

”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Så heter Tomas Sjödins bok som skrivet tidigare.

Där fortsätter jag. Inte om andra stress. Eller om hur de funnit sin plats. Inte om förkunnare, som varit vänner men blivit oense i tolkningar. Både E.J. Ekman och P. Waldenström – före detta banbrytande förkunnare – kan inte ha rätt bibeltolkning. Bibeln är heller inte skriven på mina villkor och måste läsas genom mina glasögon. Stressen hos mig har uppstått, när inte jag får vara med och berätta vad jag sett i bibeln. Var går gränsen mellan vad en kvinna berättar om Jesus eller en man, som förkunnar vad det står skrivet?

kvinnliga-kyrko

Här är en teckning från Parsmos penna, som jag uppskattade, när den kom i tidningen Dagen och uppskattar. En dag den 17:e dec. år 2013 fanns det tillfälle att få lyssna på tre förkunnare om försoningsläran sedd ur olika tolkningar. Av de tre var två kvinnor, som doktorerat i teologi. Jag besökte samlingen för pastorer i Betlehemskyrkan, Göteborg, bara av den anledningen, att jag ville se dem och sen få komma med mitt. Så klart! (Där var min självironi igen.) Minsann att jag brottats med försoningen! Stefan Swärd skulle ge ut en ny bok om försoningen och min bok ansåg jag, att han bör läsa: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Fortsättningen var, att den metodistpastor och kvinna, som jag inget visste om var bäst för min situation. Det fanns tillfälle och finns att lyssna igen via IT. Det gjorde jag. Och dessutom tog jag kontakt och tjatade mig till hennes manus.

”Lär dig livets vackra gåta – älska glömma och förlåta” Ja, det är gamla tiders vers i olika generationers poesiböcker. Den kan jag utantill. Den versen blev som ett litet gruskorn i skon. Som jag inte klarade av att tömma. I Ingrid Svenssons föreläsning om förlåtelse och försoning kom det tydligt fram att vissa, som orsakat stora skador aldrig ber om förlåtelse eller ens fattat de skador som blivit. Den person som blivit skadad och kränkt kan inte förväntat sig en ursäkt ens! Den personen kan inte bli kvitt skadorna och inte glömma. Detta är min formulering på den person, som kan sitt ”Fader vår” och ”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

För så är det. Det står mer i bibeln. ”om ni inte förlåter skall er himmelske fader inte förlåta er.” (fritt ur minnet efter 1917 års översättning). Visst kunde jag också vad det står i bibeln före denna ”försoningsdag” för pastorer!

Föreläsningen var bra! Den var värd att tänka på. Bibeltexterna kunde omvärderas. Inte nog med det. Pastorn och teologen kunde mer än så. Senare kunde Ingrid Svensson via mail överbevisa mig om självrättfärdighet.

Så om jag trodde, att jag i egen kraft kunde glömma det som jag varit med om som 20-åring, så var det inget annat än självrättfärdighet! Jag ville klara det själv utan en frälsare och försonare. Det var ord och ingen poesi!

Tänk, att kvinnor kan se vad det står i bibeln och förkunna försoning genom Jesus! För första gången fick jag dessutom se Sofia Camnerin IRL och berätta vem jag var, som frågat så mycket om hennes doktorsavhandling: ”Försoningens mellanrum”. Den avhandlingen är så avancerad, att inte ens män begriper den! Frågorna hade jag ställt på Skutans ”Bibelsamtal”.

Jojo. Jag kan också med hjälp av Wilhelm Bergling och Eric Nilsson redan på 70-talet. Då undervisade dessa två var för sig om försoningsgrunden, som den är förebildad genom tabernaklet i öknen. Det gäller ett viljebeslut att står kvar på den och bli rättfärdiggjord enligt tro.

Det är motsatsen till självrättfärdig och barnets ibland trotsiga ”kan själv”.

Hinseberg

Den 26 januari 2013 skrev jag fränt som vanligt. Och fick svar på tal. Feedback som jag längtat så efter: ”Kvinnan skall tiga i församlingen”.

Magnus Olsson svarade bland andra. Jag saknar honom! Inte bara han var trött på mitt gamla ältande. Så nu fortsätter jag genom att berätta om bilden, som jag bytt till. (Kanske tillfälligt för jag kan inte tekniken och första viktiga delen av vägen kom inte med. Det fungerade bättre på min tidslinje på Facebook.)

Det finns en bibelvers, som jag inte kunnat smälta så bra men ändå stavat på:

”För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.”

Visst låter det käckt att säga: ”Det är smällar man får ta,” om prövningar men jag ville ha en förklaring på vad jag gått igenom av den högste själv. Inte bara en bibelvers att allt samverkar till det bästa. Så under tiden som jag väntade på hans svar, så var jag fängelsebesökare både i Göteborg och på Hinsebergs kvinnofängelse. Jag kan inte hjälpa, att detta senare ligger så orimligt långt bort från eventuella besökare!

Så vid första besöket efter år 1970 såg jag inte upp med skylten in mot höger utan for in i Frövi, genom samhället och kom till denna pontonbro på bilden ovan för endast en bil. Inget möte alltså och hela vägbanan gick att se till nästa sida. Det var lite spännande och plasket hördes in i bilen. Vi var tre den gången. Vi tre hade mött varandra på studenthemmet Jeriko, där Christa-Maria Lyckhage hade ett bibelstudium. Hon hade tillsammans med sin man Knuth Lyckhage föreståndare på Stadsmissionen i Göteborg och Caroline Krook skrivit boken: ”Stängda dörrar – Om medmänsklighet och kriminalitet”. Nu gällde det ett studiebesök på kvinnofängelset Hinseberg och kurator Anna Myhrman var ciceron.

I bilen därifrån fick jag veta av de två tjejerna, att jag gjort fel, som varit så positiv till allt, som Anna Myhrman visade och berättade om. Hon visade en arbetsterapisal bland annat och jag var ju utbildad arbetsterapeut! Det jag inte visste då var 68-revolutionen och pockettidningen R, som skulle komma med ett nummer som hette: ”Med Jesus i vårdsvängen”. Vi kände inte varandra och visste inget om varandras referensram. Våra vägar skildes åt efter detta studiebesök. Kvar i mitt medvetande blev Christa-Marias val av bibeltext. Hon kom en gång från krigets Polen och Tyskland och räknade verben i Jeremia kapitel 1. Där har jag en liten anteckning om proportionerna 4:2 i vers 10

vers 9 ”Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Så jag fortsätter i nutid och rekommenderar Annika Östbergs andra bok om fångenskap och frihet. Den heter: ”Se ljuset i det svarta”. Där finns berättelsen om hennes första ledsagade permission utanför fängelset med tre vakter. Efter 28 års straffarbete i värsta fängelset dömd för polismord, som pojkvännen gjort var Annika Östberg i sitt hemland – det land som hon älskade och aldrig velat lämna! Det var ju mamman, som blivit kär i en man från USA och ryckte upp sin enda dotter med hennes fina, känsliga rötter.

Dagen kom då Annika fick fylla i en blankett och skriva ned vad hon önskade av denna första tid utanför fängelsets grindar. Där har jag stått och fotograferat vattnet och potonbron med ryggen åt fängelset – hoppas jag! Annika önskade en picknick nere vid bryggan och att få gå ut i vattnet. Det var allt! Det var önskan att få kunna vända sig om och titta på det fönster i slottet, som var hennes och få se fängelset utifrån!

Bara den som varit inlåst fattar detta stora. Som jag ser det. Detta att få stå med ryggen åt ett fängelse och vara ute i frihet på svensk jord och ha fötterna i svenskt vatten!

 

Moralisten

Sveriges Television sänder repris på tidigare sändningar. Nu har jag ingen TV längre men lyssnar på vad någon annan berättar. Så blev det med programmet:

”Siwert och sågklingan” Svt Play

Det gick tydligen för ett par år sen redan. Nu kunde jag följa programmet via datorn och minnena strömmade mot mig. Jag är inte som andra tydligen och fattar inte varför Siwert Öholm blev sågad vid fotknölarna som journalist under 30 år på svensk television. Har inte vi kristna också betalt TV-licens under alla år och rätt till program, som vi tycker om?

Programmet var mycket välgjort i sin vinkling med kristna som töntiga. Vi fick se en snutt ur det populära programmet från Umeå: ”Hela kyrkan sjunger” med Margot Borgström som musikalisk ledare.  På min tidslinje på facebook har jag satt in länken till programmet. Inte nog med det. Någon dag senare fick vi möjlighet att se en intervju i mer privat regi med Annika Östberg. Hon satt ju 28 år som livstidsfånge i Kalifornien.

Och vad gör jag? Jo, alla mina minnen från hårdrocksmusiken och Black Sabbat med flera band sammanfaller med den period i USA, då Annika Östberg fastnade på droger och flum. Det var fråga om musik, kärlek och medvetandehöjande droger. Siwert var den store moralisten i Sverige, som varnade i svenska television. Vi andra hade ingen sådan kanal att varna i på 70-talet och 80-talet.

Så kom dagen då Annika Östlund fanns i Sverige och på Hinsebergs kvinnofängelse. Om jag inte minns fel fanns det en känd kritiker till att Annika Östlund fick komma till Bok & Biblioteksmässan år 2011. Hon var inte fri ännu. Varför tror jag det? Jo, för att få en sittplats i Svenska Kyrkans ”Hela Människan”, så måste jag gå minst en halvtimma tidigare och lyssna på det programmet. Det gjorde jag och kunde inte fattat något av deras val! Det var tydligen hårdbandsmusiker, som blev intervjuade om sin musik. Ångrade de sig inte? Var de inte de, som gjorde så mycket reklam för narkotika, satanism m.m. Jag fattade inget?

Så plötsligt sammanfaller alla minnen på föräldrar, som förlorade ett barn genom missbruk av hasch eller tyngre narkotika. Det kallades bara ”en tripp” men blev himmel eller helvete. Helvetet kallades ”snetändning” och var tydligen en ruskig skräckupplevelse. Annika Östbergs berättelse finns att läsa i hennes böcker. De svenska berättelserna sitter i mitt hjärta/hjärna.

Domsöndagen är över. Den söndag på kyrkoåret, som jag tycker om i valet av bibeltexter. Det kom en dag, då jag ordentliga (så kallade moralist) kom till insikt att också jag syndat. Texten finns att läsa i Nehemja kapitel 1. Summan av Guds ord är sanning och hans domar är rätta. Även den går över de skötsamma, som är med i kyrkans verksamhet. Livstids träldom om jag inte bekänner min synd och ber om nåd.

Nåd kan bara den högsta instans bevilja, som är kungen i Sverige. Nåd kan för en livstidsfånge bara begäras efter vissa år. Den kan avslås eller beviljas. Detta är juridik. Detta är teologi enligt Romarebrevet 7:24 – 8: 1-4. Rätta mig om jag har fel. I Kalifornien hette guvernören Arnold? Stämmer det att Annika Östberg och programledaren Tommy Dahlman blivit så tummis med honom, att de använde förnamnet? Länken finns på min tidslinje på Facebook.

Har jag rätt att året var 2011, då jag ville se och höra Annika Östbergs berättelse på Bok & Biblioteksmässan? Jag tror det för tiden var väl vald, att jag skulle slippa stanna i detta stora brus av röster genom alla olika högtalare. En timma senare skulle jag själv få stå på en låda i Förlaget Recitos scen och presentera min berättelse som bok.

Det är en annan historia. Annika Östberg fick min bok, när hon var på väg att signera sin. Vi tävlar inte om vem som behöver mest nåd av Gud!

”Ställ dig bredvid mig,” säger hon ”så kan vem som helst få förlåtelse.” Hon bor i Norrland, om inte jag fattat rätt. Jag bor här.

Ställ dig bredvid Jesus! Där är förlåtelsen. Han har betalt priset och både friköpt och återlöst oss – försonat oss med Gud.

”Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt…”

Soluret177

P.S. Den 27:e nov. Jag läser om igen Annika Östbergs bok: ”Se ljuset i det svarta” och märker att en viss kritik gällde hennes medverkan i ”Sommar” i P1, innan hon var helt fri och inte år 2011 på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. D.S.

Storm i ett vattenglas

Undrar just om jag läst rätt, att en biskop uppfattar talet om korset nu som storm i ett vattenglas? Tre modiga, kvinnliga präster har tagit initiativ, att vi som vill skall ta fram och bära vårt kors synligt som halssmycke. Dessutom fotografera själv och lägga in bilden i en Facebookgrupp. Den gruppen heter: ”Mitt kors/My cross”.

Hur kunde detta bli storm i ett vattenglas? Korset har väl provocerat i alla tider? Eller var det bara en dårskap för de intellektuella en gång? ”Visserligen” skriver Paulus men det är ju snart 2000 år sen, ”är talet om korset en dårskap för dem som bli förtappade, men för oss som bli frälsta är det en Guds kraft.” (1 Kor 1:18)

En av de tre kvinnliga prästerna har fått så mycket kritik och hot, att hon inte vill vara präst längre inom Svenska Kyrkan – kritik av de egna. Fast inom stormens öga lär det vara ett lugn. Det är väl nyttigt, att alla biskopar tänker igenom var de står i förhållande till förföljda kristna eller anhöriga till de dödade i hela världen. Vi andra skulle bara plocka fram ett kors som halssmycke från byrålådan och bära det igen.

Jag är en retsticka eller ironisk många gånger men jag vill inte reta någon muslim! Däremot triggar jag igång på all okunskap bland kristna om vad korset står för. Skall vi vara hur menlösa som helst och bara låta tiden gå ifrån oss? Det är väl ändå en dålig ursäkt, att jag inte vet hur jag skall föra ett samtal med en muslim? Det lär inte vara bra, att berätta att Jesus är Guds son. Och detta kan visst biskoparna och vet vad som är lämpligt att bekänna. (Jo, jag är ironisk och kallar det, att de lagt ut en dimridå. Svenska Kyrkan har Bekännelseskrifter. Alla präster lovar inför Gud och församlingen vid sin vigning att förkunna Guds ord.) Vi som är gamla och konfirmerade fick lära oss trosbekännelsen utantill. Den bör sitta där i minnet, om den får upprepas i gudstjänster.

Det finns många olika grupper i vårt samhälle att vara med i och bekänna sig till. Så kommer det en dag då kravet märks, att tycka som alla de andra inom gruppen – med andra ord att vara politisk korrekt. Där kan det uppstå en storm i ett vattenglas förstår jag.

”…frälsningen kommer från judarna,” sade Jesus och hans kors blev rest i Jerusalem. Därifrån utgår kraften till jordens alla väderstreck. Han dog på skammens trä för hela världens synder men en och en måste förhålla sig till hans kärlek och hans försoningsuppgift att dö i vårt ställe och visa en väg att nå Gud.

Jag måste ta emot denna frälsning/räddning själv först, innan jag kan prata med muslimer. Hur det skall gå till politiskt korrekt vet jag inte. Till dess bär jag också tillsammans med 8.000 andra ett kors som halssmycke.

Och berättar gång på gång om tröstens Gud, som har tröstat mig…

Klippan blogg 2015049

Livets möjligheter

1902_var_farfar_snickare_hos_en_fotograf (1)

Detta är min farfar Per Johan Bergstrand. I hans kropp fanns en gång möjligheterna till mitt liv via ett av hans åtta barn min far David. Det skriver jag därför att det finns en så fin formulering någonstans i bibeln, som jag inte hittar nu. Möjligheterna till någon längre fram i tiden fanns i dennes kropp. Min farfar var snickare och blev fotograferad, därför att han hade ett arbete hos fotografen i Hjo. Min far var snickare.

fabriken169

Detta är ett foto från år 1920-talet och början till en fabrik, som efter år 1935 blev en möbelfabrik. Från början var det inte tänkt så. På originalet kan man se rakt igenom och bygatan i Norra Björke. Snickerifabriken var inte tänkt, som en arbetsplats för mig men det blev så en kort period av återhämtning från ett trauma inom sjukvården som patient.

Det var aldrig tänkt från min sida, att jag skulle bli patient på ett sinnessjukhus och sen behöva arbeta på en snickerifabrik bland enbart män. Men jag har lärt mig mycket om trä. Och sen akacieträ i öknen.

Tabernaklet143

 

Här är en skiss på en ritning med detaljerade upplysningar för all framtid hur en människa skall kunna bli upprättat igen och få komma i funktion tillsammans med andra. Det är en skiss på hur en församling bör byggas. Bibeln har många dolda skatter för den late! För den som längtar efter upprättelse är bibeln en guldgruva. Herren själv lovar att ge dolda skatter och bortglömda rikedomar.

Nu är vi inne på möjligheter i en annans kropp. Farfar lever inte längre och kan få fler barn. Min far lever heller inte och kan få fler än mig. Men Gud är verksam och lovar att den som tror på ORDET från Gud kan få makt att bli hans barn! Sen kan flera tillsammans stå sida vid sida upprättade och bilda en levande Guds församling.

Det är bibelns förverkligade ritning, att kunna bli upprättad på en försoningsgrund av försoningssilver lika för alla.

Kroppen är ett tempel åt Gud…

Ni är den levande gudens tempel…

Ja, så fortsätter jag att tro för vem som vill sätta sin tro på Guds löften genom hans son Jesus Kristus.

(Det är möjligt, att jag sätter ut bibelhänvisningar ikväll om någon är intresserad av hur upprättelsen går till. Och melodin till ”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid…” :-))