Försoningsstriden – Gunnels plats i rymden

Räddning

Nu är vi inne i fastan. Bibeln beskriver en rätt fasta i Jesaja kap 58, som HERREN vill ha.

Dagens kvart från Svenska Kärnbibeln lyder:

”Jes 58:5-10

⁵Är det den här sortens fasta jag vill ha?
En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)?

[Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]

⁶Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).
    Slit sönder repen till människors tunga bördor.
Befria de som är förtryckta (i slaveri),
    bryt sönder alla ok.
⁷Dela ditt bröd med den som är hungrig.
    Ge husrum för hemlösa förtryckta människor.
När du ser någon naken, kläd honom.
    Vänd inte ryggen till den som är ditt kött och blod.
⁸Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
    och ditt helande ska komma snabbt.
    [Ordagrant ”ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig”.]
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
    och Herrens härlighet (ära, prakt) ska gå bakom dig och skydda dig.
⁹Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
    Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: ”Här är jag.”
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
    slutar att peka finger [hånar andra],
    och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
¹⁰Om du ger ut av dig själv (din själ) till den hungrige
    och tillfredsställer den plågades själ,
då ska ljus gå upp för dig i mörkret,
    ditt sken ska bli som middagens ljus.” Slut citat

När Bibel 2000 kom ut satt jag mycket och jämförde nya översättningen med 1917 års. Det skiljer ju 100 år i språkbruk. Ett år tidigare kom Svenska Folkbibeln ut. Innan dess fanns provöversättningar. Det kom ut böcker om översättningsarbetets svårigheter så småningom från båda håll. Jag fick veta, att jag inte skulle hålla på att anmärka utan att kunna grundspråken. Helt rätt!

Det ändrar inte mitt intresse för begrepp! ”Frälsning” ändrades till ”räddning” i B2000. Och så var jag igång. Taggad. En sjökapten berättade i en närradioandakt, att den som håller på att drunkna och kommer upp på däck blir räddad men är inte frälst för det. Så visst tål begreppet att forska på!

2 Mos 14:29 ”Men Israels barn gingo på torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. 30 Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.” 1917 års översättning. Där blev ett begrepp till ”mur”. Har frälsning och mur ett sammanhang? Där fortsatte jag att söka på ordet ”frälsning” och ”mur” och blev medveten om min egen frälsning genom Jesus Guds son! Han skyddar den som tror på honom genom en mur mot fienden.

Visst har jag ältat ett svårt trauma från år 1956, då jag plötsligt från en stund till en annan blev inlåst, avklädd och lagd i bälte 20 år gammal. Det var deras rutiner. Jag var inte mentalt förberedd på hur sinnessjukhusvården fungerade! Chocken har blivit permanentad, därför att jag registrerade allt under den förhållandevis korta vårdtiden 3 månader för en sjukdom som jag inte har! Och minns tragiken för svårt psykiskt sjuka.

700 – 600 år före Kristus skriver profeten Jesaja om en rätt fasta att lossa på dessa bälten, som förekommer ännu i Sverige år 2023! Om jag fattar bibeltexten rätt översatt i kommande Svenska Kärnbibeln, så bör jag dela med mig av min kunskap om Jesus. Han vet vem som lider och varför.

”De själar som jag själv skapat.”

Eftertankens kranka blekhet

(A)CHAN ur GöteborgsPosten med tillstånd för flera år sen

I morse hade jag ett återfall på min tidslinje på Facebook. Det var inte tänkt så. Men jag sökte bakåt i tiden för att se vad jag själv skrivet i tråden NO MORE till bältesläggningar och tvångsvård. Där var det stängt för mig. Och ”NO MORE arbetsgrupp” hade ingen administratör. Så den var stängd.

Nästa ämne var: ”Mad heritage and temporare arts”. Vad hade hänt där sen sist? Boken ”MAD STUDIES, KULTURARV & KONST EN ANTOLOGI Red. Annica Engström & Elisabeth Punzi” har kommit ut förra året. I den har jag en artikel: ”Skammens resa”.

Det var år 2006 redan som jag berättade min historia. Då hade 50 år gått sen övergreppen i min själ. År 2011 kom historien ut i bokform: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och 2013 blev berättelsen filmad på plats inom före detta Restad Sjukhus, Vänersborg. År 2015 ordnade Familjevårdsstiftelsen i Göteborg INTERNATIONELL FILM FESTIVAL: ”DRIVING US CRAZY” (se WWW:DRIVINGUSCRAZY.COM). Personer från nio olika länder med egna erfarenheter deltog plus alla professionella inom olika områden. Min berättelse visades som film och var översatt till engelska. (Se den på YOUTUBE)

Då är det så dags att backa ur! Ur en låda kommer det fram ett gammalt urklipp. Exakt så. Jag har varit inom höga murar, trängd och förtvivlad under tre månader drygt år 1956 under fel diagnos. Det är ju länge sedan! Inget att tjata om.

OK. Det var svårt men jag fick hjälp av olika som tog itu med muren, som höll mig inlåst.

Tredje teckningen. Jag känner igen mitt eget beteende, att fast jag är fri går jag runt, runt runt i mina dystra tankar.

Gång på gång fattar jag beslut, att inte tala om denna traumatiska period och följdverkningarna. Nu är det väl ändå dags att berätta om hur Gud tröstat mig under alla åren genom bibeln?

Oläkligt är de sår du fått. Ingen tar sig an din sak…

Se, jag vill läka dina sår, säger HERREN…

Livet är i blodet.

Det är skillnad på draksådd och somt som föll i den goda jorden. Det är skillnad på Satans lögn och Guds sanning. Det är skillnad på att vara naken inför Gud eller klädd.

Så den som vill veta sanningen behöver bara läsa bibelns tre första kapitel och sen komma till det fjärde. Tidens början hör ihop med denna tids slut. Ett oskyldigt djur måste dö för att HERREN Gud skulle kunna göra kläder åt olydiga, skamfyllda, nakna människor. Att bli klädd inför Gud är det samma som att bli rättfärdiggjord genom tro på Jesu död i vårt ställe. Det är detsamma som att stå i den stora vitklädda skaran inför Lammets tron i himlen senare.

Det är skillnad mellan förlorare och segrare. Det är skillnad mellan hat och kärlek. Vi älskar därför att han först har älskat oss och gett sitt liv till lösen för många. Därför kan vi läsa om Gomer som en sköka, hustru, äktenskapsbrytare och sköka igen i Hosea bok. Hon blev älskad, äkta hustru, älskad igen och friköpt ur sitt slaveri som prostituerad! Därför kan vi läsa om Israel som en fallen kvinna och Juda som systern. Därför kan vi läsa om Jesus, som kunde Israels historia från början och visste varför han var sänd av Gud till ”kvinnan” i Samarien. Det var folket där som fallit djupast från lagens bud. Ingen fanns som kunde hålla lagen.

Därför kan vi öppna bibeln idag och låta Guds kärlek strömma mot oss! Jesus finns överallt i Skrifterna – dold i berättelserna eller uppenbar. Kärleken från Gud tvingar sig aldrig på någon. Den som önskar förneka, att den är gestaltad i Höga Visan mellan HERREN och bruden får fortsätta med det.

”…ifråga om synd”, sa Jesus, ”ty de tror inte på mig.”

Den röda tråden

Läser en blogg från år 2009. Den är alltid aktuell för mig. Ett bättre sammandrag kan jag inte skriva idag. Sanningen blir viktigare för varje dag. Jesus har försonat oss med Gud genom sitt eget blod. ”För dig utgivet!” ”För mig utgivet!”

Tack till dig som klickat fram en så gammal blogg!

Gunnels plats i rymden

Det går en röd tråd genom hela bibeln. Bibeln är inte skriven på mina villkor till att tolka hur som helst. Den röda tråden finns kvar idag också, när allt skall tolkas till vår tid.

En teolog hette Rudolf Bultmann och han lärde, om jag fattat rätt, att bibeln måste tolkas till den tid vi lever i. Detta är nytt för mig och lite obegripligt ännu.

Som väl är så träffade jag andra män före min bekantskap med teologen Rudolf Bultmann. De var och är män, som trodde och tror på den röda tråden genom bibeln då och nu. Bibelns då började i Edens lustgård och slutar inte i vår nutid utan är vår framtid också.

För att människan skulle få tillbaka sin frimodighet och möjlighet att kunna stå inför Herren, så gjorde han kläder av skinn åt Adam och Eva. Allt hade varit gott av det som skapats av Herren. För…

Visa originalinlägg 403 fler ord

Gud som haver barnen kär

Gissa om jag reagerar på TV-serien?

Några andliga ledare tackar och tar emot kritik. Bra att ”det” lyfts i dagen. Jag kände en som blev skadad för livet redan då hon var fem år gammal. Hon kunde läsa redan då och fick i uppgift att läsa för en gammal nästan blind kvinna om krigen i Gamla Testamentet. Tjugofem öre var mycket i början av 40-talet, som ersättning för ett litet barn.

När skall någon engagera sig mot alla krigsbilder, allt våld och porren, som visas via TV-program, så att barn inte skadas och får ångest av alla övergrepp?

Gud som haver barnen kär. Ja, var finns han? Och jag skyller ifrån mig som många andra och söker mer än en syndabock. Under årens lopp har det blivit många bloggar, många förklaringar och ursäkter. Andra har gjort fel mot mig.

Nu är det februari år 2022. Fyrtio år har gått sen jag mot min vilja måste lämna tillbaka ett barn, som jag fått förtroende att ha i mitt hem. Det gick inte så bra för någon av oss sen. Jag blev besviken och bitter på samhället. Inget kan göras ogjort. Till min 85-årsdag önskade jag en ljuslåda av äldsta syskonbarnet. Sen har jag varit uppe på stege till överskåpet och hämtat kartong efter kartong, magasin efter magasin, fast jag inte får gå upp på en stege! Gamla kan ramla eller drunkna i minnen.

Eller sortera dem för digitalt arbete i datorn…

Gud som haver barnen kär. Den var för lätt för barnet att lära sig utantill i slutet av 70-talet. Så vi utökade en kväll med psaltarpsalmen 23. Hur lätt som helst att lära utantill! Jag är med er alla dagar intill tidens ände…

Idag den 26 februari 2022 märker jag, att tiden bearbetat texten om syndabockarna i Gamla Testamentet. Jag behöver båda två. Jesus har dött för min synd. Men först burit bort den till ASASEL. (Det har med en öken att göra där det inget liv finns. Jesus vann seger över Djävulen för min skull just där.) Allt finns att läsa om i bibeln. Summan är sanning. Alla hans domar är rättvisa. Om domen får gå nu över min synd, så är jag frikänd i tro på vad Jesus gjort på korset för mig och alla andra.

Återlöst om det behövs.

Nytt År – Nytt inlägg

Gott Nytt År önskar jag dig som läser min blogg. Oavsett om det är omodernt med blogg, så fortsätter jag prata för mig själv rakt ut i luften. Exakt som upplevelsen var år 1957, när min framtid var spolierad, som jag trodde. Men där stod en tom talarstol/predikostol övergiven på ett skjutfält i Åby utanför Norrköping.

Glömmer inte min längtan: Tänk, att få står där och vittna! Inte om vad jag varit med om år 1956 utan om Gud så klart!

Där är vi fortfarande! Nyårsdagen år 2000 kom det över mig i Smyrnakyrkan i Göteborg, att jag skulle vilja ut på nätet och berätta för unga, som aldrig går i någon kyrka. Det blev verkligt med dator och en adress till bibelsajten i mars. Efter detta gick det inte så bra för mig. För jag blev arg. Det får man inte bli på nätet för 12 – 20+ åringar, även om de retades…

Nåväl. Jag blev avstängd, när jag inte kunde sköta mig. Kvar är någons doktorsavhandling efter fem år som heter: ”Bibeln på mina egna villkor”. Den fick jag av författaren som gåva.

På grund av min ålder hade jag blivit avstängd år 2004.

Den är högre idag. 86+… Ser fram mot att bli 87. Det säger dom som vet hur barnslig jag är.

För dem som älskar Gud

För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Ja, den bibelversen är så känd och vi som är äldre lärde oss memorera bibelverser. Vi kunde de viktiga utantill med hjälp av Navigatörerna. Den versen kunde vi ge varandra. Den versen fick jag i den allra svåraste situationen i mitt liv. Det kom en dag, då jag måste lämna tillbaka ett barn, som jag fått låna några år. Men jag hade känt honom hela hans liv. Vi två kände varandra så väl…

Nästa år är det fyrtio år sen vi måste skiljas. Ingen kan ta ifrån mig min kärlek och mitt hopp. Om jag blev skammad, när jag var 20 år, så kände jag Jesus då också. Han har funnits hela mitt liv med modersmjölken. Om jag blev än mer skammad sex år senare på före detta Restad Sjukhus, när jag sökte lämplighetsintyg för att få ta körkort en gång till så var Jesus med i det samtalet också!

Nu kommer poängen bums! Allt detta svåra ledde mig till att söka Jesus i Gamla Testamentet. Där är han dold men inte uppenbar.

Jesus blev skammad för min skull, för att jag skulle få frid. Och genom hans sår har jag fått läkedom.

Jo, jag fattar vad som gäller Israel i bibeln och vad som gäller mig!

”Ohelbar är den skada du fått,” sa Herren, ”men jag vill läka dina sår.”

Den 5 september år 1956 är över. Den 5 september år 1959 är också över och alla andra svåra dagar…

Nu klipper vi och klistrar en skammens resa. Sen är det jag som bara berättar om Jesus! Och kanske om barnet jag längtade efter…

Judendom Kristendom och Islam

Det handlar om tre världsreligioner. De har var sin lära om den sista tiden (eskatologi). Så nu får du en karta av mig, hur jag tänker. Det har inte gått på en dag. Drömmen har varit att följa Abraham i hans spår. Drömmen har varit att följa blodspåren sen Edens lustgård. Du skrev, att jag får lov att berätta för dig. Det kan ju bli omodernt att följa någons berättelse…

Bra om en läsare finns kvar.

001

I min blogg finns mycket av bildspråket från bibeln. HERREN säger till Israel, att han kommer ihåg hur de följde honom genom öknen som en brud följer sin brudgum. Innan dess kan vi följa Abrams släkt i egen tankegång från Edens lustgård till kaldeiska UR vid Persiska viken. Först blev han buren. Senare vandrade han själv med sin brorson Lot och hustru Sara. De hundra åren är en lång historia. Bibelns texter är en uppenbarelse från Gud till Mose långt senare i tiden. Bibeln texter är en uppenbarelse framåt i tiden också genom profeterna. Budskapet prövades och fortsätter att prövas. Det håller att prövas!

Till sist uppenbarade Gud sig genom sin Son. Det säger ”ja” och ”amen” inom den, som vill ha Guds kärlek.

Vill du ha bibelhänvisningar om VÄGEN, så fråga bibeln. Ikväll kanske jag får lust att ge någon anvisning. Vem vet?

Tack för att du vill följa min vandring i texterna!

Prästkrage från Sonja 17 07 29

Det är svårt många gånger att ta sig igenom Gamla Testamentet med alla krig och ruskigheter. Idén att följa namnen i en kartbok eller i slutet av en bibel eller via internet är bra. Så såg jag efter på floderna Eufrat och Tigris för att få en ungefärlig uppfattning om var Edens lustgård låg en gång i nuvarande norra Irak. I 1 Mosebok kap 2 och vers 10 får vi veta, att från Eden utgick en flod, som sen delade sig i fyra mindre och vattnade lustgården. En av de fyra heter Pison. Den flyter runt hela landet Havila, där det finns guld.

Ja, sen får fantasin hjälpa till på vandringen ner till kaldeiska Ur. Långa perioder fanns ingen relation med Gud som Skapare. De dyrkade solen och månen. En dag för länge sen drömde jag om att följa Abrahams vandringar via kartboken från min skoltid. Från och till växer intresset för hela området.

Idag vet jag lite mer än i min ungdom. Vi lever i tiden mellan femte och det sjätte inseglet i Uppenbarelseboken kapitel sex.

Sönderstressade förkunnare – Del 3

”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Så heter Tomas Sjödins bok som skrivet tidigare.

Där fortsätter jag. Inte om andra stress. Eller om hur de funnit sin plats. Inte om förkunnare, som varit vänner men blivit oense i tolkningar. Både E.J. Ekman och P. Waldenström – före detta banbrytande förkunnare – kan inte ha rätt bibeltolkning. Bibeln är heller inte skriven på mina villkor och måste läsas genom mina glasögon. Stressen hos mig har uppstått, när inte jag får vara med och berätta vad jag sett i bibeln. Var går gränsen mellan vad en kvinna berättar om Jesus eller en man, som förkunnar vad det står skrivet?

Här är en teckning från Parsmos penna, som jag uppskattade, när den kom i tidningen Dagen och uppskattar. En dag den 17:e dec. år 2013 fanns det tillfälle att få lyssna på tre förkunnare om försoningsläran sedd ur olika tolkningar. Av de tre var två kvinnor, som doktorerat i teologi. Jag besökte samlingen för pastorer i Betlehemskyrkan, Göteborg, bara av den anledningen, att jag ville se dem och sen få komma med mitt. Så klart! (Där var min självironi igen.) Minsann att jag brottats med försoningen! Stefan Swärd skulle ge ut en ny bok om försoningen och min bok ansåg jag, att han bör läsa: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Fortsättningen var, att den metodistpastor och kvinna, som jag inget visste om var bäst för min situation. Det fanns tillfälle och finns att lyssna igen via IT. Det gjorde jag. Och dessutom tog jag kontakt och tjatade mig till hennes manus.

”Lär dig livets vackra gåta – älska glömma och förlåta” Ja, det är gamla tiders vers i olika generationers poesiböcker. Den kan jag utantill. Den versen blev som ett litet gruskorn i skon. Som jag inte klarade av att tömma. I Ingrid Svenssons föreläsning om förlåtelse och försoning kom det tydligt fram att vissa, som orsakat stora skador aldrig ber om förlåtelse eller ens fattat de skador som blivit. Den person som blivit skadad och kränkt kan inte förväntat sig en ursäkt ens! Den personen kan inte bli kvitt skadorna och inte glömma. Detta är min formulering på den person, som kan sitt ”Fader vår” och ”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

För så är det. Det står mer i bibeln. ”om ni inte förlåter skall er himmelske fader inte förlåta er.” (fritt ur minnet efter 1917 års översättning). Visst kunde jag också vad det står i bibeln före denna ”försoningsdag” för pastorer!

Föreläsningen var bra! Den var värd att tänka på. Bibeltexterna kunde omvärderas. Inte nog med det. Pastorn och teologen kunde mer än så. Senare kunde Ingrid Svensson via mail överbevisa mig om självrättfärdighet.

Så om jag trodde, att jag i egen kraft kunde glömma det som jag varit med om som 20-åring, så var det inget annat än självrättfärdighet! Jag ville klara det själv utan en frälsare och försonare. Det var ord och ingen poesi!

Tänk, att kvinnor kan se vad det står i bibeln och förkunna försoning genom Jesus! För första gången fick jag dessutom se Sofia Camnerin IRL och berätta vem jag var, som frågat så mycket om hennes doktorsavhandling: ”Försoningens mellanrum”. Den avhandlingen är så avancerad, att inte ens män begriper den! Frågorna hade jag ställt på Skutans ”Bibelsamtal”.

Jojo. Jag kan också med hjälp av Wilhelm Bergling och Eric Nilsson redan på 70-talet. Då undervisade dessa två var för sig om försoningsgrunden, som den är förebildad genom tabernaklet i öknen. Det gäller ett viljebeslut att står kvar på den och bli rättfärdiggjord enligt tro.

Det är motsatsen till självrättfärdig och barnets ibland trotsiga ”kan själv”.

Sönderstressade förkunnare – Del 2

Detta är min plats. Namnet har jag blivit tilldelad mot min vilja att blogga: ”Gunnels plats i rymden”. ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Det är titeln på Tomas Sjödins senaste bok. Där fortsätter jag om sönderstressade förkunnare. Margit Sahlin lever inte längre men väl debatten om rätt eller fel. Får en kvinna förkunna Guds ord?

En dag stod jag på Frölunda bibliotek och läste ”Sändaren” en gemensam tidning för Svenska Missionskyrkans läsare och Svenska Baptistförbundets. (På biblioteket finns ett så högt skåp eller bord, att en kan stå och läsa.) Detta är redan gammal historia. Jag fick syn på en liten notis att samtalen strandat efter 27 år dem emellan. Kunde detta vara möjligt med 27 års samtal om dopet? Jag frågade en initierad och fick veta, att det var långt flera år än så. Det finns en bok skriven om samtalen fram och tillbaka till och med. I dessa samtal borde det ha varit kunniga förkunnare i både teologi och exegetik? För att inte tala om kyrkohistoria och tradition? Gissa om de varit stressade?

Så kom det en dag då jag själv var stressad till max och måste få fråga föreståndaren i stora Smyrnakyrkan: ”Var hämtar de olika samfunden sin teologi ifrån?” Konstigt svar som jag redan hört tidigare och ville ha bekräftat Europa eller USA? Så ingen behöver ta åt sig. Vi är alla påverkade av tiden, omgivningen och familjen. En del håller hårt på tron att ha tolkat rätt. Andra är mer moderata. Jag för min del blev intresserad av frikyrkohistoria. Hur uppkom begreppet ”Stockholmsbaptister” i motsats till ”Örebrobaptister”? Varför låter det så ofta att P. Waldenström var den förste missionsföreståndaren inom Missionsförbundet, när det var E.J. Ekman? Gissa om där fanns stressade förkunnare? Och den stressen fortsätter som olika tolkningsmodell.

Det håller inte att låta bli att läsa bibeln för alla krig och grymheter som står där! Det håller inte att låta bli att läsa bibeln därför att kristna bara bråkar med varandra! Det håller inte att påstå, att Jesus inte kommit tillbaka som han lovade! Om jag fattat rätt började den yttersta tiden i och med Jesu himmelsfärd. Perioden före hans ankomst finns noga beskriven i Gamla Testamentet. Perioden efter hans ankomst finns noga beskriven i Nya Testamentet.

Den som hittar sin plats tar ingen annans. Kristna skall inte spela fia med knuff. Det var ett par lärjungar en gång som grälade om bästa platsen bredvid Jesus sen i himlen. Läs gärna om det grälet i bibeln och om det finns en plats för alla.

”Har du läst Tomas Sjödins bok ännu,” frågade jag min syster, som vuxit upp i samma frikyrkliga hem och miljö, som jag gjort. Hon svarade ”ja” men drog på det. ”Tyckte du inte om den?” ”Jo, men jag tycker han vandrar än. Jag skall läsa om den får jag se!”

Tycker nog jag också. Författaren och pastorn Tomas Sjödin vandrar ännu. Precis som det heter i sången: ”Jag har vandrat med Jesus en lång, lång tid och är icke trötter ännu.”

Under tiden går det att vila i Kristus och vara försonad i Kristus.

Fängelset

Ett fängelse kan se olika ut. Hinsebergs kvinnofängelse ligger så vackert omgivet av vatten delvis. Det så kallade slottet ligger högt. Var och en har sina egna associationer frivilliga eller påtvingade till fängelset.

År 2008 blev jag inbjuden till ett 50-årsjubileum. Mina kurskamrater på sjuksköterskeskolan hade varit färdiga som sjuksköterskor 50 år. Samtidigt med inbjudan var mitt manus klart till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Alla sår var öppna och blödde. Det var jag själv, som rivit upp dem och skickade mitt manus som ett vänligt ”nej tack” till inbjudan. Jag ville definitivt inte komma. Jag som inte fick gå färdigt min utbildning…

Som svar på mitt manus fick jag frågan vart jag ville komma och sen påstående, att jag identifierade mig med de intagna på Hinseberg. Det är skillnad på en fråga och på ett påstående. Jag har fått frågan också, om jag identifierar mig med de psykiskt sjuka. Till slut frågade jag en god vän och psykoterapeut. Hans vänliga svar var, när han lyssnat färdigt: ”Du vet ju själv hur du har det!”

Tack! Det jag har gemensamt med de fångna är nyckelknippan och ljudet av nycklar, som sätts i en dörr. För övrigt har vi inget gemensamt mer än de två i personalen, som jag kunde namnet på och höll kontakt med. Men de känner inte Annika Östberg.

När det gällde utbildningen till attitydambassadör inom (H)järnkoll (ett regeringsuppdrag), så var det klart uttalat om distans till sin egna sjukhusvistelse. Den som ville utbilda sig för att gå ut i samhället för att informera om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatriska handikapp fick inte komma i affekt under föreläsningen. Detta är min formulering. Vi fick träna på att hålla föreläsning. Vi skulle ha en positiv inställning att vården blivit bättre. Det visste jag ingenting om och har lätt att trigga igång mot bältesläggningar och tvångsinjektioner.

Så många fel jag gjort under mitt liv! Vi skulle inte använda publiken till vår egen terapi. Precis det gjorde jag en gång under en gudstjänst på Hinsebergs kvinnofängelse. Detta var i mitten av 70-talet och branden på Tidaholms fängelse hade inte varit och det upproret bland män. De intagna fick alltså komma från olika avdelningarna med någon vakt till en gemensam samlingssal. (Efter branden på Tidaholms fängelse fick det inte vara samling gemensamt för alla.) I denna gudstjänst spelade och sjöng ungdomarna från Göteborg och Örebro och jag talade. Överrumplade mina vänner med en berättelse, som de aldrig hört! Det var min första chans, att få tala till tjejer med stor erfarenhet av att vara inlåsta, att vara kränkta av myndigheter och att ha journalanteckningar om sig utifrån bara ett håll. Där satte jag in min berättelse. Det finns en annan sanning – den som Gud har om oss. Han som skapat oss känner oss och älskar oss. Han tänker gott om vår framtid.

I bilen tillbaka till Göteborg var det alldeles tyst om vad jag berättat. Vi höll tyst om detta ända tills såren gick upp igen och jag inte kunde tiga för en av dem i gruppen som varit med till Hinseberg. Då hade det gått tre årtionden. Mitt manus var ett faktum. Det var bara att vänja sig vid att andra tänker utan att avslöja sina tankar om rätt eller fel.

Nu läser jag om Annika Östbergs första bok också: ”Ögonblick som förändrar livet”. Den är mörk och tung att läsa jämfört med andra boken av samma författare. Vi har inget gemensamt! Eller vi har allt gemensamt i Jesus Kristus! Hon har skrivit två böcker och kan kalla sig författare nu. Det kan inte jag efter ett tunt häfte.

Jag är kvinna och har gått in på mansdominerat område. Det är inte mitt fel. Det finns i mina gener och jag tänker inte undervisa! Däremot kommer jag att fortsätta att berätta om vad jag sett i bibeln. Abraham hade tillit till vad Herrens sagt. Han lydde utan att förstå vad Herren tänkt med offret av SONEN. Skökan Rahav begrep inget av krig och framfart men hon ville tro på Israels Gud och öppnade sin dörr för två spejare. Inte nog med det. Hon gömde dem på sin takplats under linstjälkar och ljög för dem som ville åt dem och döda dem. Båda har gått till historien som hjältar. Historien upprepas till och med. De två tillsammans i samma kapitel, samma andetag…

Guds andetag gissar jag. Genom någon annans ande går det inte att bli en troshjälte och rättfärdiggjord. Känn på det! Abraham i sin tid och skökan Rahav i sin.

(De här bibelsammanhangen tänker jag på: 1 Mos 22:1-12, Josua 2:1-18, Hebr. 11:8-12, 30-31 och Jakobs brev 2:20-26)

Hinseberg

Den 26 januari 2013 skrev jag fränt som vanligt. Och fick svar på tal. Feedback som jag längtat så efter: ”Kvinnan skall tiga i församlingen”.

Magnus Olsson svarade bland andra. Jag saknar honom! Inte bara han var trött på mitt gamla ältande. Så nu fortsätter jag genom att berätta om bilden, som jag bytt till. (Kanske tillfälligt för jag kan inte tekniken och första viktiga delen av vägen kom inte med. Det fungerade bättre på min tidslinje på Facebook.)

Det finns en bibelvers, som jag inte kunnat smälta så bra men ändå stavat på:

”För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.”

Visst låter det käckt att säga: ”Det är smällar man får ta,” om prövningar men jag ville ha en förklaring på vad jag gått igenom av den högste själv. Inte bara en bibelvers att allt samverkar till det bästa. Så under tiden som jag väntade på hans svar, så var jag fängelsebesökare både i Göteborg och på Hinsebergs kvinnofängelse. Jag kan inte hjälpa, att detta senare ligger så orimligt långt bort från eventuella besökare!

Så vid första besöket efter år 1970 såg jag inte upp med skylten in mot höger utan for in i Frövi, genom samhället och kom till denna pontonbro på bilden ovan för endast en bil. Inget möte alltså och hela vägbanan gick att se till nästa sida. Det var lite spännande och plasket hördes in i bilen. Vi var tre den gången. Vi tre hade mött varandra på studenthemmet Jeriko, där Christa-Maria Lyckhage hade ett bibelstudium. Hon hade tillsammans med sin man Knuth Lyckhage föreståndare på Stadsmissionen i Göteborg och Caroline Krook skrivit boken: ”Stängda dörrar – Om medmänsklighet och kriminalitet”. Nu gällde det ett studiebesök på kvinnofängelset Hinseberg och kurator Anna Myhrman var ciceron.

I bilen därifrån fick jag veta av de två tjejerna, att jag gjort fel, som varit så positiv till allt, som Anna Myhrman visade och berättade om. Hon visade en arbetsterapisal bland annat och jag var ju utbildad arbetsterapeut! Det jag inte visste då var 68-revolutionen och pockettidningen R, som skulle komma med ett nummer som hette: ”Med Jesus i vårdsvängen”. Vi kände inte varandra och visste inget om varandras referensram. Våra vägar skildes åt efter detta studiebesök. Kvar i mitt medvetande blev Christa-Marias val av bibeltext. Hon kom en gång från krigets Polen och Tyskland och räknade verben i Jeremia kapitel 1. Där har jag en liten anteckning om proportionerna 4:2 i vers 10

vers 9 ”Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Så jag fortsätter i nutid och rekommenderar Annika Östbergs andra bok om fångenskap och frihet. Den heter: ”Se ljuset i det svarta”. Där finns berättelsen om hennes första ledsagade permission utanför fängelset med tre vakter. Efter 28 års straffarbete i värsta fängelset dömd för polismord, som pojkvännen gjort var Annika Östberg i sitt hemland – det land som hon älskade och aldrig velat lämna! Det var ju mamman, som blivit kär i en man från USA och ryckte upp sin enda dotter med hennes fina, känsliga rötter.

Dagen kom då Annika fick fylla i en blankett och skriva ned vad hon önskade av denna första tid utanför fängelsets grindar. Där har jag stått och fotograferat vattnet och potonbron med ryggen åt fängelset – hoppas jag! Annika önskade en picknick nere vid bryggan och att få gå ut i vattnet. Det var allt! Det var önskan att få kunna vända sig om och titta på det fönster i slottet, som var hennes och få se fängelset utifrån!

Bara den som varit inlåst fattar detta stora. Som jag ser det. Detta att få stå med ryggen åt ett fängelse och vara ute i frihet på svensk jord och ha fötterna i svenskt vatten!