Gunnels plats i rymden

Syftningsfel

Under en period av mitt liv skrev jag små inlägg i Räddningsmissionens tidning ”Din Nästa”. Redaktören och föreståndaren för tidningen Wiktor Norin anmärkte aldrig på texten eller mitt sätt att skriva.

En dag vågade en modig man, som var vaktmästare, husfar och allt i alla berätta, att han hade svårt att förstå det jag skrev. För jag hoppade påstod han. Själv visste jag inget om syftningsfel. Ingen sen tiden på realskolan hade antytt något sådant. Men nu minns jag det! Och är tacksam över Jims påpekande. Igår blev det nog ett syftningsfel. Gissar jag. Det var på Facebook, som jag hade med ett gammalt citat tagit ur sitt sammanhang. Det bara stod där längst bak i min egna sångbok Segertoner.

”Den som mött Jesus går alltid en annan väg.” Harry Hjörne i Göteborgs-Posten angående de vise männen.

Ja, det gick väl an för mig, att skriva ner detta bara, som fattade vad syftningen står för. Hur går det nu att läsa detta citat? Harry Hjörne lever inte längre och Google klarar inte av att hitta detta citat. Vad menade han?

Skulle jag kunna skriva detta om mig, som mött Jesus, att jag alltid går en annan väg? Hur stämmer detta i så fall med att jag önskade bli sjuksköterska, barnmorska och missionär i Kongo? Gick jag från Jesus och en annan väg sen?

Här är sista fotot augusti år 1956 från den utbildningen. Jag hade mött Jesus och mötte en kvinna, som inte ville ha fler barn. Hon var ogift, men jag var så glad i barn och tog med min rumskamrats kamera. På den tiden kunde det ordnas dop på en KK-avdelning. Jag ville, att hon skulle se sitt fina barn!

Så har jag själv blivit döpt. Jag är det sjunde barnet och den enda som är född på ett BB. Mina äldre syskon är alla födda ”hemma i sängera” (storebrors uttryck en gång i tiden). Som sagt. ”Den som mött Jesus går alltid en annan väg.” Det är citatet, som jag hittade igår, när jag sökte efter sången:

”Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav…” Det var ju Sveriges Nationaldag och på Facebook, där jag ville skriva sången, förekommer så mycket negativt. Och det är så mycket otacksamhet i mitt eget liv tyvärr. Jag tappar sammanhanget. Det blir syftningsfel!

De vise männen hade mött Jesus. De hade sett hans stjärna, gick efter den och frågade sen efter barnet som var fött. De frågade fel person på fel sätt. De hamnade hos barnets störste fiende, som lurade i dem att komma tillbaka, när de hittat honom den blivande kungen. Herodes vill också ge barnet sin hyllning! (Detta är min utläggning 2000 år senare i tiden.) De vise männen fann barnet och bar fram sina dyrbara gåvor.

”De som mött Jesus går alltid en annan väg.” Nu kanske det passar för sammanhanget för vägen tillbaka var livsfarlig! Fienden är fortfarande fiende och den som mött Jesus går alltid en annan väg.

En period efter min elevtid och efter min tid som patient på ett mentalsjukhus, så såg jag en vacker men så kuslig film om hur en huggorm hittar sitt byte, sin mat. Det var filmat stund för stund på ormens rörelser och en liten skogsmus, som sprang hit och dit och närmare och närmare tills den blev paralyserat av ormens ögon och gick rakt in i gapet.

Ja, det var ju så skräcken att bli sjuk igen fungerade i mitt liv! Minnena paralyserade mig!

Men den som mött Jesus går alltid en annan väg.

Mors dag

Tvåbenta böcker (länk till tidigare bloggpost)

Varenda gästparkeringsplats brukar vara upptagen på eftermiddagen en sådan här dag. I alla höghusen bor många gamla. Många har bott här sen husen blev byggda i början av 60-talet. I den lägenhet jag har påstod hon att faster bott en gång. Hon är samma huvudperson som i förra årets blogginlägg: Tvåbenta böcker.

Så jag fortsätter där jag slutade. Kalla det gärna att jag ältar. Det ordet har jag accepterat nu. Visst jag har gått många skogspromenader ensam ”hemma” och ältat. Det fattade jag idag, när någon bjöd via Facebook på en vacker skogsstjärna ensam i mörk, grön skog. Visst henne hade jag mött plötsligt i mitt ältande med huvudet sänkt mot backen! En liten, vit skogsstjärna, som lyste upp allt dystert i tankesystemet!

Läs den gärna igen berättelsen om Gustaf och Hanna, som inte gav upp och aldrig fick höra något om bälte runt midjan på små, små barn! Det var när Gun skulle ge feedback på mitt manus, som hon började prata om sitt eget och tårarna rann utför hennes kinder. Jag hade aldrig sett några tårar tidigare!

Bitarna hade fallit på plats med berättelsen från Vidkärrs barnhem för henne. Som baby hade hon och de andra inte fått vara uppe mer än vid matning och blöjbyten. Sen hade alla haft ett bälte runt midjan för att ligga still. Detta visste inte fosterföräldrarna, när Gun sprätte till varje gång de försökte lägga henne i spjälsängen. Hon grät och grät och Gustaf fick gå uppe halva natten och bära henne. Varken Hanna eller Gustaf lever. De berättade utan att veta orsaken. Det finns många fosterföräldrar, som inte ger upp. Trots att de inte får veta orsaken till gråten eller annat sätt att uttrycka det som varit.

Så det finns många kvinnor idag att fira på ”Mors dag”. Idag skall jag inte skriva om min mor Anna bara nämna alla inom sjukvården, som varit lika henne. De har stått ut med gråten utan att veta vad orsaken varit till den. De har lyssnat utan att fatta. Det har stått ut ändå.

En blomma till dig, som är lik Hanna i ditt sätt att vara. (Jag glömmer aldrig berättelsen om Gustaf heller!) En blomma till dig, som överlevde Vidkärrs barnhem under sju hemska år och nu hjälper andra! En blomma till din syster, som skyddade dig från det allra värsta under den tiden och senare i livet!

Kanske att jag kan få löfte om fotot på Skogsstjärnan innan kvällen. Vem vet?

Då är det en blomma till mig själv också.

Hemligheten

Det var i början av år 2000-talet. Debatten var livlig. Debatten var hård också och onyanserad: ”Jag har rätt och du har fel.” Ungefär. Vi var många olika viljor på ett debattforum, som egentligen var tänkt för unga från 12 års ålder och upp till 20+. Det började så bra och bibelsajten fick bra kritik. Tills vi äldre gav oss in i debatten och hade rätt…

En av alla frågor var om judarna i synagogan hade svensk översättning genom översättningen i Bibel 2000 i deras ”bibel” till gamla testamentets texter. Det påstod jag och blev så motsagd. Ibland är det bra att vara envis. Så jag ringde synagogan i Göteborg och var välkommen på besök och att få köpa denna ”bibel” på hebreiska och svenska (Chumash). Får jag vara så barnslig och sen berätta hur lycklig jag blev över att få läsa 1 Moseboken med början på slutet av boken och bläddra framåt?

Det blev en plats kvar i minnet från min balkong, där jag satt och kom till orden:

”…Stanna här med åsnan. Gossen och jag vill gå ditbort. När vi har tillbett, skall vi komma tillbaka till er.” (1 Mosebok 22:4)

Kan det vara så att vissa personer har tusentals tankar i huvudet samtidigt, som flyger åt alla håll inom Svenska Kyrkan och runt på kartan i Mellersta Östern? För visst är det så att den vanligaste trosbekännelsen har blivit ifrågasatt och under debatt? Visst är det så att Kyrkans högsta ämbetsmän krånglat till det med ett annat sätt att tänka? Jag för min del fick vara ett barn i barndomen och söndagsskolan. Om Gud prövade Abraham med att han skulle gå och offra sin son, så var det fråga om en prövning och som blev bra genom berättelsen om Jesus som Guds son.

En av alla debattörer i bibelsajten påstod, att inte en enda profetia i Gamla Testamentet hade gått i uppfyllelse. Vem som helst fick komma med motargument. Han kunde smula sönder dem bums. Jag tackade ”nej” till hans erbjudande. Och satt på min balkong en tidig morgon och fick syn på orden: ”…när vi har tillbett, skall vi komma tillbaka till er.” (1 Mosebok 22:5)

Vilka vi? Det var ju Abraham och Isak – far och son och sonen skulle offras! Ingen mer fick gå med på denna tunga vandring. De andra skulle stanna kvar där de var och vänta. Som om vänta inte är tungt också? Sen skulle de komma tillbaka!

Just där började glädjen att porla inom mig. Far och son skulle komma tillbaka trots vad Herren sagt om offer av sonen! Ja, det är minsann tungt att bara vänta på vad som skall ske. Kan någon hindra tankarna på far och son i Getsemane? Visst fanns fadern med där? Visst fick lärjungarna stanna och inte vara med i den svåraste stunden? De somnade och kom inget ihåg om Abraham och Isaks vandring upp på Moria berg. (Matt 26:36-46)

Det var den 27 augusti år 2004, som jag stred om att ha rätt bibeltolkning. Sen blev det inga mer strider och jag blev avstängd. Hur kan någon gammal människa få vara kvar bland unga, som skall lära sig historisk kritisk bibelsyn på vetenskaplig grund?

Hör här! Jag är född på landet och mina föräldrar fick en granne, som ägnade sig åt får. På våren fick de lamm. När tackorna fick sin mat sprang alla lammen fram och tillbaka på den öppna ytan på gärdet. Då var det fart. De tvärvände vid staketet och sprang alla samtidigt vilda av livslust. Så jag har sett lamm och fler än sju samtidigt och att de inte kan stå still.

Abrahams herdar blev en gång osams med Abimeleks herdar om en brunn som Abraham grävt. Det fick bli en uppgörelse mellan ägarna, som var juridiskt bindande på den tiden. Detta står i kapitlet innan. Undrar just hur Abraham hade tänkt sig, att sju lamm skulle kunna stå stilla tills uppgörelsen var klar? Abimelek frågade Abraham vad han menade med de sju lammen. (1 Mosebok 21:29)

Ja, varför inte tänka på Jesus som Guds lamm, som tar bort världens synd?

De gjorde upp om äganderätten till en brunn, som Abraham grävt. Är det då så konstigt om jag associerar till en annan brunn som Jakob, Abrahams barnbarn grävt senare i tiden? Är det så konstigt, att jag tänker på Josef, som son och Jakob som far? Jakob skickade Josef att söka efter sina bröder just vid denna brunn? (1 Mosebok 37:12-17). Är det inte nära då att tänka på Jesus, som kom till sina egna? Visst är det lätt, att tänka på vilken väg Jesus måste gå för att leta efter sina bröder? Det är ett bra sätt att läsa bibeln på att följa personernas vandring via en karta. En dag kom Jesus fram till Jakobs brunn och var törstig. (Joh kapitel 4) Just där sammanfattas allt i Jesus. Den tro på Gud som Abraham hållit sig till och den brunn han grävde en gång är en profetia framåt i tiden mot Jesus, som skulle komma med livets vatten. Som jag upplever texten.

”Det står mer men aldrig mindre i bibelns texter”. Det var ord av en rabbin. När Jesus uppstått från de döda gick han som en främling bredvid två av hans lärjungar och lyssnade på deras sorg och förlust. (Lukas 24:13-33) Sen gick han igenom alla skrifter med början på Moseböckerna och visade på att Messias måste lida allt detta som hänt under påsken i Jerusalem. Det står om Jesus överallt i Skrifterna (Gamla Testamentet)!

Tusentals tankar kan fara hit och dit i min hjärna samtidigt. Det som är svårt är koncentration. Det är svårt, att inte berätta allt vad jag sett samtidigt! Jag skulle ju bara upp till bevis att profetiorna i Gamla Testamentet gått i uppfyllelse!

Som sagt. Ibland är det bra att vara så envis. Där ute på min balkong hände det, att jag fortsatte läsningen bakifrån och framåt utan att kunna förstå hebreiskan. Lite ovant att bläddra på detta sätt men sen kommer att Isak behöver en hustru. Abrahams mest trovärdige tjänare får uppdraget att söka denna hustru ur Abrahams egna sammanhang. Inte bland fiender. Om Jesus visat på, att det står om honom överallt, så finns han ju här också i kapitel 24? Kan det inte vara så att bildspråket från bibeln håller på att glömmas? Hur många i den unga generationen kan vad ett förbund innebär mellan Gud och en människa eller mellan Gud och en familj eller mellan Gud och en hel släkt och sen ytterligare ett nytt förbund?

Det är skillnad mellan äktenskap och sambo! Det är en historisk verklighet, att Israel som folk följde Herrens ledning genom öknen en gång. Detta kallar Herren själv för ”som en brud följer sin brudgum”. Johannes Döparen kallade sig själv för brudgummens vän. Det håller att tänka på. Vem sökte Johannes Döparen bildligt talat en brud åt?

Jo, så är det. Summan av Guds ord är sanning och hans rättfärdiga domslut är eviga. Det är tryggt att veta, att det håller att bygga på. Det håller att pröva. Felaktiga tolkningar håller inte i längden.

Så till hemligheten. Den står det om i Efesierbrevet kapitel 5:25-33. I Ruts bok står det om hur Noomi förberedde sin sonhustru Rut för nytt äktenskap. Rut var moabitiska och hade blivit änka precis som svägerskan Orpa och tillhörde ett fiendefolk till Israel. I Esters bok står det om en judisk kvinna Ester, som förbereddes att bli drottning. Bibeln använder begrepp som förbund och äktenskap och talar om ett kommande bröllop.

Det är visst bara strutsen som kör ner huvudet i sanden och inget vill se.

Vakuum

En grovt kriminell och narkotikaberoende person berättade i slutet på 60-talet om ett enda stort vakuum inom honom. Det var innan han mötte någon som kunde berätta om Jesus och hans möjlighet att rädda och befria. ”Jag hade öppnat för vilken lära som helst i den situationen,” berättade han.

Det är svårt att glömma hans livs berättelse från förr till något nytt. Ordet ”vakuum” passar perfekt med tanke på all förvillelse inte bara genom drogmissbruk. Utbudet är stort, vitt och brett. Lär dig att slappna av! Lär dig att sitta i rätt ställning och tömma ditt inre på alla negativa, svåra tankar! Öppna ditt sinne!

Visst! Det låter ju bra och i västerlandet betyder inte yoga vad yoga betyder i Indien. Vi tänker själva! Några indiska gudar är svensken inte rädd för. Och inte för en främmande andevärld. Medicinsk kundalini är bara djupandningsövningar. Det har inget med någon hopslingrad, liknande kobraorm att göra med urkraft…

Bara inte bön för sjuka! Bara inte den helige andes kraft! Eller?

Hur är det nu när de fyrtio dagarna har gått sen påsk? Är det bara sol och värme som betyder något? Men inte har väl svenskarna en solgud (”Echnatons hymner till solen”)? Finns det ingen som vill lära känna urtiden Gud som han uppenbarar sig i bibelns texter?

En gång klagade jag över vad min statistik visade – knappast ingen som läste det jag skrev. Då kom ett förslag, att jag kunde skriva en lovsång till Herren! Vilket förslag! Rakt ut i luften skulle jag skriva bara till Herren och ingen annan! Jag blev stum då. Det var länge sen. Så nu kommer sången till honom, som vandrar vid min sida eller bara ÄR.

Käre Jesus!

Du vet allt! Du vet, att jag har dig kär och vill fortsätta vår gemenskap – vår relation. För det är det och kanske obegripligt för andra. Du vet hur mycket jag uppskattat trösten jag fått genom bibelns texter. Du vet hur jag fantiserar, att jag vandrar tillsammans med de andra personerna i olika tider via en gammal skolatlas. Mest har jag vandrat med Josef via Sikem till Dotan och sen till Egypten. Det har jag redan berättat om.

Så efter påsk är vandringen så klart från Jerusalem mot Emmaus. (Lukas 24: 13- 33.) Det har jag också berättat om hur mycket den sträckan på 11 kilometer betyder för mig. Jag vet, att den ene lärjungen hette Kleopas. Så finns det en namnlös lärjunge. Med min fantasi och livserfarenhet, så är det jag. Så klart! Jag vill ju vara med överallt i din närhet. Vad sade han Kleopas?

”Till allt detta kommer att han har låtit den tredje dagen gå sedan detta skedde.”

Som om dina lärjungar inte hört dig berätta om vad du skulle göra på den tredje dagen! Och tredje dagen hade redan gått och inget hände av vad du lovat! Du hade ju lovat att uppstå från de döda på tredje dagen…

Nu skall jag säga som det är. Jag har tyckt, att det gått 50 år av mitt liv och inget har hänt! Jag har varit totalt förblindad av mina egna tankar och min egen misslyckade målsättning. Så snopet. Tycker du, att jag är lite egotrippad eller mycket? Kunde det vara så att jag trodde på allt, som jag skulle utföra. I ditt sällskap visserligen. Var det därför det blev som det blev, att jag också lämnade Jerusalem och allt som skett och gick mot Emmaus desillusionerad?

Så bra då att jag fick berätta till punkt vad det var jag trott på. Så bra då att jag inte fattade, att det var du som lyssnade på dessa jeremiader!

Jo, det var när vi satt där vid mitt köksbord en dag, som jag kände igen dig. Det hade ju varit du under alla svåra år fastän i andra människors gestalt och som lyssnat färdigt. Nu känner jag igen dig bättre och vill fortsätta hitta dig i olika situationer hos olika människor. Och i bibelns texter förstås också.

Tack för att du alltid varit den du är och för att jag fick lära känna dig redan som barn!

Din Gunnel

En vit sten

Det finns många olika slags handikapp. Jag har en del. Det är olika dagar, som olika är olika svårt att bära. Den som börjar bli dement kan skämta och fylla i lite meningar med fantasins hjälp. Den som inte kan engelska språket kan köra med en inlärd fras då och då. Men det håller inte länge. Det håller inte alls.

Så har jag blivit taggad på Facebook igår. Bara den lilla meningen innehåller lite av ett begrepp ur engelskan. Det är en hel video med fem damer från olika delar av världen, som samtalar under ledning av Åsa Moberg känd författare och debattör. Hon nämner mitt namn i början av intervjun och detta är det enda jag fattar vidden av men inget mer. Detta är frustrerande! Tre dagar var jag med på Internationella filmfestivalen, satt i en mjuk låg fåtölj, fast jag aldrig väljer det annars och förstod ingen engelska! En gång till under de dagarna lyckades jag snappa upp att mitt namn nämndes av en föreläsare.

Jag kan inte förlora ett språk, som jag aldrig behärskat före år 1953. År 1956 mötte jag väldigt många kvinnor mot min vilja, som förlorat sitt språk – sitt egna språk svenska. Det var en tragisk iakttagelse, som jag aldrig glömmer. Var de så inne i sin sjuka värld, att de hade nog av röster som talade? Var de så understimulerade av miljön, att det var meningslöst att samtala med någon annan? Jag försökte provocera fram ett samtal med en av dem. Hon hade sin säng närmast en vägg. Till slut blev hon så irriterad på mig, att hon tog knytnäven och bankade i väggen. Jag hade fått fram en reaktion. Jag fick dåligt samvete men var hon farlig eller inte, där hon satt i sängen i sitt bälte?

Olga Runciman från Danmark – en av de fyra som intervjuades har berättat (text i svensk översättning), att ett trauma i barndomen kan utlösa schizofreni senare i livet med hallucinationer. Hon har tagit sig igenom många svåra år och kallar sig ”stemmehörer”. Hon har lärt sig leva med sitt handikapp och utbildat sig till psykolog för att kunna hjälpa andra.

Åter till år 1956, då jag mötte svårt sjuka kvinnor, som förlorat sitt språk. Men var de farliga? Innanför kontoret fanns ett låst utrymme. Där fanns mitt godis hemifrån. Av det kunde jag få hämta lite då och då – hämtade och la några praliner längst ner på kvinnans bädd. Precis så långt ifrån henne, att jag inte behövde bli rädd och hon skulle nå dem.

Hon hade förlorat sitt språk. Skamligt att jag också visade rädsla. Skamligt på vilket sätt jag provocerade fram ett annat språk. Jag kommer ihåg namnen på många av personalen men inte på en enda patient. Som om de inget namn hade! De hörde röster bara.

I all engelska som flödade fram mellan den 16 – 18 oktober 2015 på Stora Teatern i Göteborg så hörde jag mitt namn nämnas två gånger utan att fatta vad de sade mer än så. Gissa om jag är framme vid poängen! Vad andra än säger om mig positivt eller negativt eller vad jag anklagar mig själv för så finns det en vit sten någonstans där allt stämmer.

Enligt Skaparens eget löfte skall jag få en vit sten med ett nytt namn, som ingen mer känner till än jag som fått det.

Spännande! För Skaparen känner de andra också, som blivit missförstådda och missbedömda. De som kanske ligger i bälte nu. Och andra är så trötta på…

Uppenbarelseboken 2:17

(Vi vet inte hur många det är, som håller fast vid honom, som segrat över all sjukdom, all synd och döden. Det gäller bara att hålla sig till rätt Gud i denna tid, när det vimlar av läror och gudar.)

Livets möjligheter Del 2

Släktforskning är intressant i brist på stimulerande arbete. Så var det för mig, som inte kunde arbeta på grund av en ryggsjukdom eller handikapp. En gång fick vi några kusiner komma till en gammal liten kyrka. Där fanns det en ljuskrona svarvad i trä. Gissa om begåvning kan gå från far till son hur många generationer som helst? Alla äger inte en träsvarv privat. Min far satt sällan i en fåtölj och läste. Han ville arbeta med händerna.

Så kom hans 90-årsdag. Den sammanföll nästan med att NT 81 kommit ut och kyrkoherden uppvaktade alla 90-åringar. Det blev den mest naturliga gåvan så klart. Lika naturligt kom min nyfikenhet. Hur skulle detta gå? Var det bättre förr? Skulle han anmärka på nya formuleringar och fel ordval jämfört med 1917 års översättning?

Jag fick svar. Evangelierna var sämre översatta men breven var bättre. Punkt slut. En kort sammanfattning av snickaren. Med farsarvet klarade jag snickerikursen på Stenebyskolan galant år 1958.

Livets möjligheter till kombinationen av mig fanns generation efter generation i morsarvet också. Sven Svensson, Logården, Warola, var född i slutet av 1700-talet. Det var minsann inte för att slippa krigstjänst, som han blev präst.

(Morfar och mormors bröllop år 1893)

Min morfar är inte son i rakt nedstigande led från Sven Svensson. Det är bara ”prästgenen”, som jag följer och lusten att läsa hellre än att vara bonde. En av mina morbröder blev retad många gånger för att han inte kunde bli bonde och hantera en lie eller andra verktyg. Så därför fick han läsa och bli präst. Men hur skall den kunna förkovra sig, som måste gå bakom ett par oxar och plöja? Det var den enda understrykningen jag fann i min morfars stora familjebibel. Då anade jag hans dröm att hellre få läsa till präst än att arbeta inom jordbruk. (Han var förutom hemmansägare lekmannapredikant i Missionshuset)

Och jag är kvinna och måste bli något annat först. Nu finns det datorer och exegeter och teologer, som delar med sig av sin kunskap i kontexten. Tro inte, att jag går på vilken tolkning som helst! Jag älskar Paulus. Som sagt.

”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra.”

Samme JAG ÄR som mina förfäder trodde på. Tron är en gåva till den som vill ha gåvan.

Anta utmaningen att läsa bibeln tillsammans

Livets möjligheter

Detta är min farfar Per Johan Bergstrand. I hans kropp fanns en gång möjligheterna till mitt liv via ett av hans åtta barn min far David. Det skriver jag därför att det finns en så fin formulering någonstans i bibeln, som jag inte hittar nu. Möjligheterna till någon längre fram i tiden fanns i dennes kropp. Min farfar var snickare och blev fotograferad, därför att han hade ett arbete hos fotografen i Hjo. Min far var snickare.

Detta är ett foto från år 1920-talet och början till en fabrik, som efter år 1935 blev en möbelfabrik. Från början var det inte tänkt så. På originalet kan man se rakt igenom och bygatan i Norra Björke. Snickerifabriken var inte tänkt, som en arbetsplats för mig men det blev så en kort period av återhämtning från ett trauma inom sjukvården som patient.

Det var aldrig tänkt från min sida, att jag skulle bli patient på ett sinnessjukhus och sen behöva arbeta på en snickerifabrik bland enbart män. Men jag har lärt mig mycket om trä. Och sen akacieträ i öknen.

Här är en skiss på en ritning med detaljerade upplysningar för all framtid hur en människa skall kunna bli upprättat igen och få komma i funktion tillsammans med andra. Det är en skiss på hur en församling bör byggas. Bibeln har många dolda skatter för den late! För den som längtar efter upprättelse är bibeln en guldgruva. Herren själv lovar att ge dolda skatter och bortglömda rikedomar.

Nu är vi inne på möjligheter i en annans kropp. Farfar lever inte längre och kan få fler barn. Min far lever heller inte och kan få fler än mig. Men Gud är verksam och lovar att den som tror på ORDET från Gud kan få makt att bli hans barn! Sen kan flera tillsammans stå sida vid sida upprättade och bilda en levande Guds församling.

Det är bibelns förverkligade ritning, att kunna bli upprättad på en försoningsgrund av försoningssilver lika för alla.

Kroppen är ett tempel åt Gud…

Ni är den levande gudens tempel…

Ja, så fortsätter jag att tro för vem som vill sätta sin tro på Guds löften genom hans son Jesus Kristus.

(Det är möjligt, att jag sätter ut bibelhänvisningar ikväll om någon är intresserad av hur upprättelsen går till. Och melodin till ”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid…” :-))

Paradisets barn

Paradisets barn är en boktitel, en trilogi av Marianne Fredriksson. En efter en kom till mig och sa, att jag måste läsa den. Det som fick mig att läsa till slut var hon som sa, att man förstår bibeln bättre sen.

Jojo. Jag blev bara arg och protesterade högljutt.

”Så står det ju inte!”

Sen var debatten igång och jag fick ge upp. En författare har rätt att skriva vad som helst i romanform. Böckerna blev en succé. Och jag blir upprörd bara jag tänker på denna stora begåvning att forma meningarna till trovärdighet.

Nu läser jag om Lars Ferms bok: Svartenbrandt. Den kom ut år 1994. Där skriver han bland annat om bibelns saga om helvetet, när helvetet är här och nu inom honom. Det var hans sanning och rätt att uttrycka verkligheten.

För att förstå bibelns sanningar behövs kunniga utläggare, som leder rätt. Jag för min del har rätt att fråga om sammanhangen, som jag inte förstår. De är många men villiga utläggare är få.

”Hur skall en vanlig bibelläsare kunna förstå varför Herren gjorde skillnad på två bröders offer? Båda vill ju ge sina offer åt Gud?”

Om jag inte förstår början av bibeln om Kain och Abels offer, hur skall jag då kunna fatta resten? Två bibellärare stod i den långa matkön på Hönökonferensen ett år för länge sedan och samtalade med varandra. Min frustration var så stor, att jag avbröt dem i deras samtal och frågade rakt ut. Detta är jag glad över ännu. Så småningom ledde det till att jag fick komma hem till pastor Nils Pollack för att köpa begagnade böcker. Han frågade artigt vilken område jag sökte i. Sen dröjde det inte länge, innan han själv valde:

”Den här måste du ha! Ljus över korset”

En så enkel bok av en enkel präst, som lyssnat på sin mamma och en gammal man, som visat honom sammanhanget i bibeltexterna! Deras erfarenheter blev mer värdefulla än alla teologiska kunskaper, som han fått på universitetet.

”Det finns andra bibelsammanhang, förstår du, som förklarar skillnaden på offren.” När jag vill kan jag se matkön framför mig på Hönökonferensen och höra hur ivrig Nils Pollack blev, när han fick göra en bibelutläggning.

Nu gäller det, att inte döma Svartenbrandt. Nej, det har jag aldrig tänkt heller! Men nyheten om hans död kablades ut snabbt och väckte hela stora frågeställningen inom mig:

Kan Gud frälsa en människa genom Jesus Kristus? Om han inte kan det är det synd om människorna, som Strindberg lär ha sagt. Det hade varit synd om mig, om jag inte läst Herrens samtal med Kain ur bibeln i stället för de förledande orden i romanform! Där var det så synd om Kain. Han hade blivit så ifrågasatt av sin mamma till fördel för den begåvade Abel.

Det var så synd om mig också en period, tills jag fattade beslut om att läsa bibeln och se var detta med synd stod att läsa om den första gången. Och det handlade om lite syskonavundsjuka bara, som den drabbade borde råda över. Borde ta itu med av fri vilja.

Sverige idag

Svartenbrandt är död men Jesus lever. Det står inte på löpsedlarna dagen efter. Och jag vågar fortsätta skriva, att bibelns budskap gällde då. Det gäller nu. Det gäller sen.

Igår handlade bloggen om 60-talet då narkotikan översvämmade Sverige. De var som fiender, som ockuperade landets unga. Innan dess hade vi 50-talet, som förberedde allt med fri kärlek. Himmelens Gud som gav livet hade inget att säga till om längre i Sverige. Kvinnan var inte längre hans medskapare utan satte ner foten som sin egen gud med bestämmanderätt över livet. Omärkligt kom allt positivt tänkande in. Genom det kunde vi uträtta allt omöjligt. Det handlade om blommor och kärlek och allas lika värde mer och mer. Gud blev mindre och mindre eller i vart fall likställd med andra gudar. Ordet blev religionsdialog och tolerans.

Sätt in Sverige i stället för kartan över löfteslandet. Studera utvecklingen i Nordriket med Israels tio stammar. De blandade ihop sig med andra folks gudar och avgudadyrkan. De går att läsa om i 2 Kungaboken 17: 24 och framåt.

En dag fick Herren nog och tog sin hand från dem. De fick som de ville och blev en munsbit för Assyriens härar. De tio stammarnas folk blev fångar i Assyrien. Kvar var Juda stam och Benjamins stam i söder. Kvar var profeterna, som varnade och varnade men inget hjälpte. Detta är historia. En gång sade Herren till Samuel: ”Det är inte dig de övergett utan mig!” Eller minns jag fel?

Svenska folket har släppt in många fiender redan med olika syfte och i olika namn. Den kristna läran är nerriven som muren runt Jerusalem. Räddningen i Jesus Kristus skulle vara som en skyddsmur runt landets gränser!

Studera metaforerna för träldom! Det var inte Moses, som räddade folket ur deras träldom i Egypten. Det var Herren, som tog striden mot Egyptens alla avgudar! Herren är EN. Det är inte samme Gud med olika språk som Allah numera heller.

Så det är dags att inse, att också jag och min familj har syndat mot Gud. Vi har försummat att läsa hans ord och bygga upp det som blivit nerrivet eller sönderbränt i vår skyddsmur.

Nehemja har mycket att lära oss om ryktesspridning och lögn. Det försenar uppbyggandet!

Svartenbrandt

Så heter boken skriven av Lars Ferm. Det hjälpte inte att byta namn. Nu är han död.

Nehemja grät och bad, när han hörde om tillståndet i Jerusalem och bekände inför Gud, att också han och hans familj syndat. Vad har detta med Svartenbrandts död att göra?

Jo, det var ett bönemöte i Smyrnakyrkan en onsdagskväll då flera kom och ledaren läste ur Nehemjas bok, som ledaren älskade. Och jag älskar den boken sen slutet av 60-talet. Det var då Svartenbrandt med flera härjade i Göteborg och skaffade en ”marknad” för narkotika. Det var då jag fick mitt första stora ryggskott i tjänst som arbetsterapeut. En kollega körde mig i rullstol in till ortopedläkaren i tjänst. Han berättade allt om min dåliga rygg och plötsligt stämde diagnoserna! Han sjukskrev i tre veckor.

Väl hemma frågade jag Gud, vad han menade med detta. På kvällstid var jag aktiv på Fyrbåksexpressen, som startat arbete bland unga missbrukare. Så skulle jag ligga tre veckor i stillhet på hårt underlag! (Det var receptet på den tiden och smärtstillande tabletter.) Jag slog upp min bibel på måfå för att få svar. Där läste jag: Jag skall lägga dig på sjukbädden i 21 dagar. Du skall inte kunna gå ut bland de andra. Där vill jag tala med dig!

Ord och inga visor. Skulle jag inte få prata ens? Skulle bara han tala? Jo, jag fick ställa mina frågor. Den första var om Nehemja, som var så oskyldig och tillfångatagen i Babel. När han fått veta, att muren runt Jerusalem var nerriven och portarna uppbrända, så kopplade han denna förödelse till sin egen synd. Hur kunde detta vara ett samband?

Mer än en gång fanns det helsidor i Göteborgs-Posten om jakten på Svartenbrandt eller Clark Olofsson och polisens lyckade insats till slut. Narkotikan vällde in över Göteborg i slutet av 60-talet och unga människor fastnade i missbruk. Jag såg Göteborg som nerrivet, förstört av fiender år 1967! Hur kunde detta fördärvade bero på någon synd hos mig ordentliga människa, som bara vill hjälpa andra?

En mur kan vara en gräns mellan fienden och Guds utvalda. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen Israel från egyptierna. 2 Mosebok 14 På ett annat ställe står det, att jag skall kalla dina murar för frälsning och portar för kristall. Nu skriver jag fritt ur minnet från ett bibelstudium i slutet av 60-talet. Det som var nerrivet kunde byggas upp igen och Nehemja var en av dem som fick tillstånd att resa till Jerusalem och organisera det arbetet.

Detta var tillämpning av bibeltexten i Nehemjas bok. Det hade vi unga medarbetare på Fyrbåken fått lära oss av pastor Eric Nilsson. Var och en byggde upp det nerrivna vid sin egen port – vid sitt eget sammanhang. Det var där som det blivit förstört av fienden. De små rävarna hade tagit sig igenom muren! Omärkligt blev ”muren frälsning” nedriven.

Är detta för djupsinnigt? Kan Gud tala med en ung människa om just hennes synd mot Gud? Jag minns dessutom att Fyrbåkens föreståndare Torsten Wingö tog upp förändringen, som skett inom kristen förkunnelse. Det var inte lämpligt längre att tala om synd. Det skulle vara omskrivningar.

Känn på de poetiska orden: Vår brustenhet

Nehemja grät och bad och erkände: Också jag och min familj har syndat. Vi har försummat att läsa hans ord.

P.S.Visst jag hoppar i mina associationer men bibeln är historia. Historien är profetia om framtiden. Bibelns berättelser visar på orsak och verkan. Israels tolv stammar slutade att lyssna till Herrens röst och undervisning. De blandade ihop sig med andra folks gudar och religioner. De ville vara som alla andra. Så kom konsekvenserna. Läs Nehemjas bok. Den är lika aktuell idag. Det är så mycket, som är raserat i vårt samhälle. Det gick fort att riva ner. Det är svårare att bygga upp igen. Forska i skrifterna! Se efter hur Gud hade tänkt! Han har friden tankar om oss och inte ofärdens till att ge oss en framtid och ett hopp. D.S.

Ord som drabbat mig

Det var en period av mitt liv, som jag kände mig som en låda pusselbitar, utspridda lite överallt. Ingen ville se helheten av dessa tusen bitar. På kartongen finns ju en vacker bild. Sen gäller det att få ihop allt. Jag för min del visste hur vacker bilden var från början av alla mina drömmar. Inte bara drömmar. Det var verkligen målsättning också.

Och inte fick jag berätta hur bilden ser ut från 20 årsåldern. Ingen ville lyssna och se det jag sett. Det var då orden drabbade mig tagna ur sitt sammanhang:

”Ingen tar sig an din sak!”

Visst, så var det. Skulle jag sitta där själv med denna hög av tusen bitar och inte få ihop det?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Ja, det stämde. Såren gick upp gång på gång och började blöda…

”oläkligt det sår du fått. Ingen tar sig an din sak, så att han sköter ditt sår;” Det var illa nog. Sen står det ”ingen helande läkedom finns för dig.”

Jag skulle med andra ord ha detta sår för mig själv – denna skada. Och ingen skulle bry sig! Varje människa är ju centrum i sitt eget liv! Det kunde ju bli en centrifugalkraft, om det inte fanns fler ord, att rycka ur sitt sammanhang. En stigmatisering. Det finns flera ord.

”Ty jag vill hela dig hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger Herren,…”

Om jag inte kunde få utbilda mig färdigt till sjuksköterska, så försökte jag komma in på utbildning till pastor. Deras upprepade ”nej” och halvsanningar var bara att acceptera. Nu vet jag lite mer om att inte ta något ur sitt sammanhang. Jag var hel från början och löftet om helande gäller både Israel och en enskild trasig person, som gått i tusen bitar.

Där är vi nu mellan påsken och pingsten. Påskdagen börjar med att två lärjungar försökte lämna allt de varit med om – gå därifrån. Som om det går att gå ifrån sig själv och det en sett och hört? Vi får inte veta om Kleopas och en annan om de fått ett, två eller tre års undervisning av Jesus. En påsk i Jerusalem fick de sitt trauma och livet gick bildligt talat i tusen bitar. Vem brydde sig om vad de trott på? Vad skulle de satsa på efter slagen, allt blod de blivit vittne till och såren?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Det står som sagt inget namn på en av lärjungarna. Där i berättelsen i Lukas kapitel 24 har jag satt in mitt trauma vad det är jag såg på ett sinnessjukhus år 1956. Jesus hade varit där före mig och tagit på sig all skam och skuld. Skammen har väl inte blivit så mycket mindre med åren men jag för min del vet, att min och allas läkedom finns i Jesu egna sår. Det är mindre skamligt att ha en ryggsjukdom än en psykisk. Att inte kunna arbeta och göra rätt för sig är nog lika skamligt tror jag. Att ligga samhället till last så att säga.

Att vara kvinna och vilja förkunna Jesu död och uppståndelse är inte fel! Det finns läkedom i hans sår!

Det är värt ett ”halleluja”, tycker nog jag.

Nattorientering

Det var igår, som jag skrattade åt länken från Landet runts inspelning om tråkigaste platsen i Sverige. Idag är jag allvarlig. Är det Sverigedemokrater, som leker krig i en skog med en gammal pansarvagn? (se länken)

Mina egna minnen rusade iväg till mitten av 60-talet eller början. Att mina bröder orienterade kunde jag. Men det var dagtid. Bland de unga i distriktet runt Essunga skulle det bli nattorientering, som jag inte fattade och inte kunde skogen. Banan var snitslad med vita små lakansremsor. Med hjälp av en bra ficklampa gick det att hitta rätt stig, när ljusstrålen träffade remsan. Som ledare var det min uppgift att se till att de vita vägledarna fanns kvar i träden. De som gick först eller lite senare kunde bli frestade att försvåra tävlingen genom att ta bort någon.

Det var då den långe tonåringen kom och gick vid min sida och faktiskt avslöjade på sitt sätt, att det inte var roligt, att jag lämnade dem och flyttade till Göteborg. Hade jag tänkt igenom hur jag skulle klara mig utan dem?

Jag å min sida kunde inte tänka ut ett sabotage, att någon tog bort en vit remsa i träden. Det var ju inte ens ett Emil-hyss! Så gick vi där han och jag och såg till att banan var OK. Tro inte att jag glömt dessa stökiga tonåringar i Grästorp! Den kvällen fanns det ju unga från Essunga också.

Hur är det nu med bibelkunskapen? Jo, om det var någon skyldig, som skulle straffas med döden, så skulle den personen se till att fly till en fristad i Löfteslandet. Dessa fristäder var strategiskt så placerade att sträckan inte fick bli för lång. Det skulle gå att hinna fram innan åklagaren kom ifatt! Och hör och häpna ingen fick plocka ner de vita remsorna av lakanstyg så att den skyldige skulle komma vilse!

Nej, så står det inte i bibeln. Det står bara att vägen till fristäderna skulle hållas i ordning. Försumlighet är allvarligt nog och att leka krig är ändå värre.

Det är dags att vakna nu! Vi har firat påsk! Kyrkan i Sverige skall väl ändå inte plocka bort de vita snitslarna på vägen till Jesu kors för dem, som är hotade till livet? Och vilseleda med andra stigar…

Bibelhänvisning: 4 Mosebok 35:6 och 5 Mosebok kap. 19