Nedräkningen har börjat- Dag 3

I min lilla, lilla värld och min nedräkning inför söndagen är det dag 3. Det är jag själv, som bett om att få predika en gång till i livet. Finns det något bättre sätt än att välja några ord bara, ofta citerade. Då borde ju alla minnas den predikan! Själv lever jag nästan utan närminne. En ny fas i livet.

Jesus sade: Jag är vägen, sanningen och livet… Då gäller upprepning!

Vägen fanns redan för min del väl upptrampad och väl underhållen. Det skulle den vara enligt beskrivningen i Gamla Testamentet. Den fick inte vara snårig. Den som var hotad av hämnaren skulle kunna hinna till närmaste fristad i tid och bli räddad. Mina föräldrar hade gått vägen innan. Mina far och morföräldrar likaså. Så jag minns tydligt var vi stod hemma i köket och jag själv valde den vägen. Utan att förstå vad detta skulle innebära. Utan att fatta att det var VÄGEN som valde mig.

För alla de som gått vägen före hade det gällt steg för steg och uppmärksamhet vid alla möjligheter att vika av och gå en bekvämare väg. Så bra har jag haft det, att jag kunnat lita på vägen, som mina föräldrar rekommenderade. Den fanns från urminnes tider. Det är beskriven på olika sätt i olika tider av olika författare. En gång var det genom en märklig händelse om en man gick ut i skogen för att hugga träd och ofrivilligt tappade yxjärnet, som träffade en annan och orsakade den mannens död. (5 Mos kap 19). Där finns berättelsen om blodshämnaren och behovet av fristäder. Sträckan för den jagade fick inte vara för lång. Vägen skulle hållas i ordning och allt pekar fram mot Jesu kors.  Lagen fordrade vedergällning.

”Hur skall jag kunna förstå om ingen förklarar för mig?” Den etiopiske hovmannens fråga är lika aktuell idag! Apostlagärningarna kap 8:26-40

Dag 3 har börjat i min nedräkning inför söndagen. Det är bara att arbeta vidare, sortera bort en massa egna tankar och försöka komma till poängen:

”Han är försoningen för våra synder.” 1 Joh 2:2  Inte för andras synder utan för våra. Inte för en institutions alla fel mot mig utan Jesus är försoningen för min synd.

Det blev något att bita i för en stolt människa!

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel