Nedräkningen har börjat – Dag 10

Vaknade kl 3 och tankarna malde som vanligt. Är detta rätt att påminna om? Är det rätt att bjuda in till en berättelse genom film som är 60 år gammal och tragisk?

En timma senare öppnar jag datorn och Facebook. Först i annonseringarna finns ett meddelande från Skåne. Jag är med i en sluten grupp mot bältesläggningar och tvångsinjektioner. Det som hände mig för 60 år sen händer unga tjejer idag inom Rättspsykiatrin bakom låsta dörrar på unga tjejer, som har självskadebeteende! De har ångest enligt sina egna upplevelser och får inte ifrågasätta något av behandlingen eller medicineringen!

Vi tar det från början. Det var sommaren 1987 och Hönökonferens. Jag hade fått hel sjukpension för min ryggskada. På grund av all värk gick det inte att arbeta längre. Den förtvivlan och ensamhet jag upplevde utanför tältdukarna går inte att beskriva. Så det icke hörbara för andra gick rakt upp till Gud:

”Kan jag inte fÃ¥ lite uppmuntran och fÃ¥ predika en gÃ¥ng?”

Tjugo meter längre fram vid det stora mötestältet satt tvÃ¥ vänner. De blev glada över att se mig. Hon pÃ¥stod, att det var länge sen jag varit hos dem. Ja, dÃ¥ mÃ¥ste jag berätta, att jag inte arbetade pÃ¥ Räddningsmissionen längre men…

Vad då men? Jo, hon var ordförande nu i Missionsförsamlingen i Velanda och jag erbjöd att komma och predika. Precis så är det att ha predikosjukan! Ruth skulle titta i sin kalender hemma och ringa mig sen. Det blev en söndag. Det blev flera söndagar och måndagar. Åren 1988 och flera försvann. Under de åren pågick den stora Psykiatrireformen. Medicinerna hade blivit så bra att alla inlåsta patienter över hela världen kunde skrivas ut för att ta medicinerna själva. Hemma? Ja, var de hemma någonstans efter alla år som inlåsta?

Hur skulle jag kunna glömma vad jag hade sett år 1956 av alla kroniskt sjuka och deras situation?

Varför måste jag tiga om att de finns psykiskt sjuka fortfarande som far illa i samhället?

Nedräkningen har börjat. Idag är dag 10. SOS frÃ¥n Malmö Rättspsykiatriska har nÃ¥tt mig. NÃ¥gon kan göra nÃ¥got för de som lider. Jag har bett om att fÃ¥ predika en gÃ¥ng till i mitt liv i Velandakyrkan. Först skall vi se den film som är gjord inom Stiftelsen Gyllenkrokens kunskaper: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Vägen valde mig.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

2 reaktioner till “Nedräkningen har börjat – Dag 10”

  1. Jag skulle gärna vilja se filmen ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.. Var fÃ¥r man tag pÃ¥ filmen. Varför vill jag se den? För att jag själv har sett psyk.vÃ¥rden frÃ¥n insidan 6 veckor sluten vÃ¥rd dec.-jan 1966-67 i Finland, Ekenäs , efter min love.story. Mano-depressiv. I mars började jag jobba inom vÃ¥rden och har vari i gÃ¥ng sedan dess. Svängningar har jag känt av men har lyckats hÃ¥llam balansen.

    Må gott Gunnel hälsar Märta

    ________________________________

    1. Det har dröjt med kopiering av filmen. Den översattes till engelska inför Filmfestivalen i Göteborg arrangör Familjevårdsstiftelsen. Så fort DVD:n finns att köpa via Stiftelsen Gyllenkroken och mig, så hör jag av mig. (Boken med samma namn finns att köpa genom mig)

      Vi var från nio olika länder med erfarenhet av psykiatrisk vård som samlades några dagar i oktober 2015.
      Märta, ditt nästa inlägg svarar jag på privat. Tack, för att du muntrat upp mig!
      Vi hörs!
      Hälsningar
      Gunnel

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: