Gunnels plats i rymden

Så blev spåren efter mig…

Det är Annandag Påsk och jag lider av predikosjukan men har ingen talarstol. En gång i yngre dagar fick jag förtroendet att predika i Nossebro Missionskyrka. Eftersom min far var med den gången och så minnesgod, så berättade han 10 år senare om den text jag valt att predika över. (Eller om den var föreslagen enligt kyrkoårets texter?)

Texten intresserar mig fortfarande på ålderns höst och gäller förvaltarskap. Det är Jesu liknelse om den orättrådige förvaltaren, som inte kunde få vara förvaltare längre. Han hittade på ett eget sätt och gick ut och skrev ner andras skulder. Lukas kapitel 16

Med mitt förvaltarskap har det varit si och så. Som gammal nu är jag faktiskt uppsagd: Jag kan inte få vara förvaltare längre…

En gång i tiden var jag söndagsskollärare och sen SMU-ledare i Grästorp. Där kommer dagens poäng för Grästorp hör ihop med Nossebro, Essunga. Ja, se själv frukten av mitt ledarskap! En sen kväll kom en lång, tonåring och promenerade vid min sida. Det var på en orientering för hela distriktet. Han hade en allvarlig fråga:

”Hur har du tänkt dig, att du skall klara dig i Göteborg utan ôss?”

(Länken till Essunga som landets tråkigaste kommun fungerar inte längre. Men den var rolig enligt mitt sinne för humor. 3 febr. 2018 tog jag bort den.)

Älskade ”barnbarn”!

Tiden rinner iväg. Tiden rinner ifrån mig och ni får höra det gång på gång att mitt huvud är inte som förut. Det är ingen idé, att be om skärpning eller att ni skall få lite struktur på berättandet. Tankarna flyger hit och dit och jagar varandra i en yster lek. Än så länge för det är morgon och min tid. Sen blir det en enda röra framåt kvällen…

Idag tänker jag berätta för er vem Han är i mitt liv med stort H. Ja, det har ni fattat för länge sen. Annars hade ni ju inte valt att komma för att få höra mera. Nu är det bråttom för min del med ett nytt försök. Ibland ger jag upp och vill skylla på att ni är splittrade och inte kan lyssna. Ni fattar det inte förrän ni är där med livet bakom. Det är frustrerande att livet ligger bakom när jag skulle vilja berätta så mycket på ett bättre sätt.

Han fanns i min hembygd innan jag fanns där. För så berättade min pappa på sin dödsbädd:

”Åk hem och titta i min bibel så skall du få se. Där står datum.”

Nej, inte datum, när han kom till Norra Björke utan ett datum, att han fanns där innan min pappa flyttade till denna lilla socken. Det var en så kallad färdkost – en bibelvers som min mamma skickat med honom till denna okända plats.

”Se, jag skall sända en ängel framför dig, som skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har utsett.” (2 Mos. 23:20 år 1919)

Så Han med stort H i mitt liv var redan känd i min föräldrars liv. Mina föräldrar fick sex barn och arton barnbarn. Först längtade jag efter barn. Senare i livet längtade jag efter barnbarn. En kväll stod det tre ungdomar utanför min dörr och hade fått adressen till en ”bibeltant”. Några fler kom som jag visste om och er ålder stämmer för att få kalla er barnbarn.

Tyvärr har jag måst berätta för er att det går inte längre att hålla ordning på alla tankar som sagt. En kväll gick det bra för jag lade en stor skiss på bordet över Mellersta östern. Plötslig såg jag själv, att jag har ju ett bibelsammanhang här och där över hela området! Jag har läst bibeln med kartan! Hur förmedlar jag det?

”Här är vi nu!” Och tiden är snart ute. Av tio som gick ut för att möta brudgummen somnade alla. Han skulle komma ”snart” men detta ”snart” drog ut på tiden. Detta är en av Jesu liknelser.

Det är onsdag i stilla veckan och vår kväll tillsammans egentligen. Men det blir bara en repetition via nätet, där du befinner dig…

Detta sätt att studera bibeln passar inte män med tanke på överförd betydelse. Det är inte min idé. Det var Herren själv som påstod, att han kom ihåg hur Israel följde honom likt en brud som följer sin brudgum. Under ökenvandringen var detta. Sen blev de otrogna. Alla benämningar finns på ”kvinnan” i förhållande till Herren. Detta finns i koncentrat i Jesus släkttavla i Matteus kapitel 1 om Josefs härkomst – han som inte ens rört vid Maria – rört vid Guds plan att sända Jesus Kristus…

Så kom Jesus till människan, som inte är bra som hon är och inte kan befria sig själv ur sin situation:

Hon är den svikna som Tamar, skökan som Rahab, moabitiskan som Rut, som inte fick äktas av en israelit enligt lagen på tio generationer. Hon är förförerskan och äktenskapsbryterska som Batseba och hon är den rättfärdiga enligt lagen som Maria.

Där kommer poängen i Matt. kap 1. Av Maria föddes Jesus, ty det Lagen inte kunde åstadkomma för den var försvagad genom köttet – det gjorde Gud, då han sände sin enfödde son (citat fritt ur minnet). Rom 8:3

Ur detta bottenläge fullbordade Jesus lagen och vände tillbaka till den härlighet han lämnat en gång. Joh 17:5
Lukas kap 3:23-28 …son av Gud. Jesus är och var och förblir Guds son.

Alla har vi syndad och är i avsaknad av härligheten från Gud. Rom 3:23-26
Om vi tror, att vi är bra som vi är förminskar vi Jesu försoningsgärning på korset.

Glad Påsk mina älskade ”barnbarn”

önskar Gunnel

P.S. Min mentor som hjälpte mig ut på ”nätet” en gång i tiden fick denna blombukett av mig som foto och kunde sätta text på och skicka tillbaka mig. Jag för min del har fått buketten från en barndomsvän och granne från Norra Björke. Hon heter Birgitta och hennes man heter Gunnar. Så bevarar jag mina blommor och ger vidare. D.S.

Ett svärd genom din själ

Händelserna sammanföll. Vi får berättelsen i koncentrat. Jesusbarnet hade blivit född i Betlehem och reningsdagarna enligt Mose lag var över. Så vandrade Josef och Maria upp mot templet i Jerusalem. Precis som de skulle för att bära fram Jesus inför Herren.

”På den tiden fanns en man i Jerusalem som hette Simeon.” Denne gamle man hade väntat färdigt och aldrig gett upp. Så hans vandring började också upp mot templet ”på andens uppmaning”. Av den helige Ande hade han fått veta, att han inte skulle se döden förrän han fått se Israels tröst, Herrens smorde.

”Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar prisade Gud och sade: ”Herre nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning…” (Ur Lukas kapitel 2 öv.s. SFB)

Bitarna föll på plats skulle vi kanske säga. Ge inte upp! Låt Anden visa på helheten! Öppna bibeln så kommer Anden att öppna ögonen varför Jesus måste dö i vårt ställe – i mitt ställe! Hur kan någon ta på sig en skuld, som inte ens fanns på den tiden? Det kan vara en fråga för många.

”Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Se denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbart vad många människor tänker i sina hjärtan.” (Lukas 2:34)

Ja, jag slår på samma spik! Fem år har gått sen vi fick veta att alla blodiga psalmer borde bort under fastan som ”Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” och andra motbjudande. Ingen vad jag vet har tagit på sig ansvaret för att bibelundervisningen nästan försvunnit. Finns det inget som är synd, så behövs ju ingen Frälsare. Räcker det att alla tänker positivt för att alla krig skall upphöra? Håller de olika vackra självhjälpsprogrammen om ljus, energi och positivt tänkande?

Var kommer svärdet in då? Kunde inte Maria få vara lycklig en enda liten stund i templet med Jesusbarnet i sina armar? Måste Simeon berätta detta hemska samtidigt? Kunde hon inte få lite beröm för allt hon utstått tillsammans med Josef? Han var ju inte ens far till barnet och hade inte rört henne! Var detta tack för deras prestation – ett svärd skulle gå genom hennes själ?

Han växte upp och blev tolv år och kom till templet vid påskhögtiden och försvann för sina föräldrar i vimlet. Ja, Maria och Josef tog för givet att han var med på hemvägen i resesällskapet. Efter tre dagar hittade de honom i templet bland de skriftlärde. Maria fick inte ens uttrycka sin bestörtning och stora oro med orden: ”Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig.” Ingen medömkan. Jesus gjorde en tydlig markering mot dem, som de inte förstod:

”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader.” Lukas 2:49

Han gick ut med det uppdrag, som han hade av Fadern senare. Folk började prata om honom, som om han var Josefs son i Nasaret. Hur kunde han göra de tecken och under som han gjorde? Han kanske var besatt? Ja, så kom Maria och hans bröder för att fråga. Men Jesus bara gjorde en ny markering mot Maria och familjen. (Matt 12:46-50) Hur kände Maria inför detta? ”Vem är min moder och vem är mina bröder”, frågade Jesus? Hur ofta kände hon av detta svärd, som skulle gå genom hennes själ? Skulle hon aldrig få ett erkännande för sin insats? Hon hade ju burit honom och fostrat upp honom och de hade lärt honom lagen.

Så ont detta gör! Han delar inte sin ära med någon! Aldrig någonstans står det, att någon eller ens Maria skall få dela äran och tillbedjan!

”Gå Sion din konung att möta, Jerusalem gläds åt din Gud! Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre o Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.

Han kommer från eviga fröjder, han lämnar sin tron av kristall, sin ära i ljusets palatser och lägges på strå i ett stall.

Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram.

Han kommer ur graven med byte, och skuggornas boning blir ljus, och gravarnas slumrare väckes till liv utur seklernas grus.

Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera, till Gud uti alla blir allt. Var glad, var glad…”

(Psalmer och Sånger och Segertoner nr 108.)

Palmsöndagen år 2016

”Bibeln på mina egna villkor…”

Jag följde en länk igår på Facebook till Dag Sandahls blogg. Trots att han finns redan i min favoritlista bland länkar! Den pensionerade prästen fortsätter att analysera Svenska Kyrkans fall. Som jag uppfattar bloggarnas innehåll. Och jag lär visst slå på samma spik vad nu det innebär.

Det är natt och en vecka kvar till Långfredagen. Det var visst årets längsta dag förr. Alla skulle låta bli allt och nöjen till och med. Enda biofilmen som fick visas var ORDET av Kaj Munk. Det var då det i min barndom med mitt filter.

”Bibeln på mina egna villkor – En studie medierade kontakter med bibeln med särskilt avseende på ungdomar och Internet”
Detta är en doktorsavhandling vid Uppsala Universitet skriven av Anders Sjöborg om en förändrad bibelsyn och bibelläsning. I försättsbladet till den står det: ”Gåva av författaren 13 mars 2006”. Det har jag skrivit. Striden var över för min del och hade varit det i två år. Förannonseringen hade skett i bibelsajten. Boken har inte ramlat ut ur min bokhylla. Jag vaknade och hämtade den och en till: ”Människa du är någon!” En försvarsskrift av Ulla Karlsson tryckt på Recito Förlag år 2012. Detta är inte nytt, att jag slår på samma spik. Vad nu det innebär?

Jo, på Kyrkans Tidnings webbplats fanns en artikel den 24 mars år 2011 om de blodiga psalmerna under fastetid, som borde bort och var motbjudande. Som ett exempel citerades ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” Fanns det inte fler, som ansåg, att dessa psalmer borde bort? ”Vi behöver inget offer! Vi är bra som vi är!”

”Vi tycker olika,” har jag fått till svar i den Pingstförsamling, som jag tillhör. Därför kan vi inte ha bibelsamtal på vårt interna Intranät. Och jag är så egen och har en alldeles egen uppfattning att detta hör ihop. Vi är bra som vi är och behöver inte något blodigt offer. Vi behöver inte lugna ner oss och läsa Tredje Moseboken tillsammans. Den går ändå inte att fatta! Kan det vara så att bibeln skall tolkas i tiden? Ingen förstår talet om blodet, som renar från all synd.

Synd får vi inte tala om. Så då är allt logiska konsekvenser.
Det är en vecka kvar till Långfredagen.

Civilkurage

Det har hänt, att jag slagit larm. De var när det bara var så få läsare, att jag jämförde med andra bloggare. Sofia hade tusentals läsare och Clara har ändå fler. För att inte tala om Stefan Swärd! Nu vet jag, att jag fått en ny läsare bördig från Finland. Därför tänker jag skriva om civilkurage i min släkt. För att en blogg skall bli bättre bör jag sätta in lite bilder och piffa upp den. Det lär hjälpa. Och jag hade klagat om att avtalet upphör till brefvet.com

Bilden är på min äldste farbror Jonatan, när han var finklädd på kalas. Hans kära livskamrat i allt arbete från början på gården fyllde 90 år. Min kusin Per har väl tagit fotot, när allt lugnat ner sig och släkt och vänner farit till sitt. Jonatan var född den 2 april 1885 och bland syskonen hade han placering 3/8. Detta skriver jag med minnet av min psykiatriska journal från september år 1956. Där jag har placering 6/6 i syskonskaran. Egentligen är jag 7/7 för en broder till mig dog vid födelsen med placering 2/7. Nu är jag redan framme vid poängen. Farbror Jonatan hade bil och körkort först av alla. Systrarna tog aldrig något. Inte min pappa David heller. Där fattades det pengar och möjlighet att övningsköra i Trollhättan. Farbror Jonatan lärde mig köra bil på åkern. Det var en nödvändig kunskap för att kunna arbeta ”och få nåt gjort”.

År 1957 talade vi aldrig om sorgen i mitt liv. Släkten på min fars sida är inte talföra på mitt sätt med arv från andra sidan. (Prästgenen jag berättat om…) När jag blivit utskriven från ett av landets största sinnessjukhus och sen av praktiska skäl tagit körkort – ja, så fick jag inget. Jag skulle fortsätta och ha den sjukdom, som de ansåg, att jag hade. ”Bör icke betror med körkort”. Det var lagbokens formulering.

Detta brydde sig inte min farbror Jonatan om. Han kände mig och sin släkt bakåt i tiden. Jag fick köra hans Volvo Duett ändå och ända till Öland, när han ville fira med sin vackra hustru Hilma senare i tiden. (Faster Hilma fyllde 75 år och hade stiliga hattar till skillnad från min mors enkla.)

Ja, det var en parentes med stiliga hattar. Tillbaka till bilkörning och körkort. Detta kallar jag civilkurage! Vi skulle kalla det övningskörning, tyckte de och min synskadade kusin satt bredvid i bilen. Jag fick köra hela resan Falköping – Öland tur retur.
Mina djupa sår sved mindre under resan. Släkten kände mig och trodde på mig!

Arvet

Auktionen var över. Den dagen hade jag inga möjligheter att vara med och inget intresse heller. Det bara är så. Vi värderar och intresserar oss för olika ting.
En dag var jag så mycket bättre i min rygg, att jag kunde resa och besöka min morbror. De hade brutit upp han och moster och hade modern lägenhet i stan. Nye ägaren hade inte tillträtt och jag fick låna nycklarna till husen. Jag ville fotografera taken och dörrarna. Jag ville minnas barndomens hemlängtan efter mamma. Visserligen var jag där bara på sommarlov. Det ändrade inte min inställning och den kusliga vindstrappan var borta. Moderniserad, öppen ljus. Det som kallades andra våningen var öppen vind i min barndom med ett vindskontor åt varje håll. Morbror ”Larsa” rum låg till höger ut mot vägen. Så märkligt. Jag bara har fått för mig, att det var i det rummet den första hemliga nattvardsgången hölls utanför Svenska Kyrkan. Det kunde ju lika väl ha varit i rummet till vänster inåt trädgården, eftersom samlingen inte var tillåten. År 1876 var morfars äldre bror August initiativtagare till att en söndagsskola bildades. År 1884 bildades Missionsförsamlingen. Så var det kvar en oinredd vind mellan dessa två rum. Där tittade jag in och fick se en stor klumpig kista. De hade väl inte klarat av att bära ut den till auktionen och inte heller fått någon köpare. Den stod kvar där den stått alltid. Inte bara kistan minsann utan även det Guds ord, som funnits tillgängligt bland gårdens ägare. Kan man ärva en kista? Ja. Kan man ärva Guds ord? Nej. Bara bli påverkad…

Sagt och gjort. Jag lyfte upp dessa böcker och lade dem ovanpå för fotografering. Sen skulle jag ta med dem till stan och fråga min morbror hur detta gått till. Jag vet ju att ”religiösa” böcker blir över på auktioner. Kunde jag få min morfars böcker? En heter: ”Passionspredikningar jemte twå predikningar om tröst emot döden” av Doktor Martin Luther (Ny översättning av Cavallin)

Här är jag nu och undrar om man kan ärva Guds ord, som det står översatt eller genom förklaringar?

Historien

Så började historien för min del. Den äldsta sysslingen på min mors sida skulle komma till Göteborg på besök. Handstilen på hennes brev som låg på golvet i tamburen var så bekant, men vem var brevet ifrån? Kan någon ärva en handstil för så skrev ju min mor, innan hon blev darrhänt och gammal? Så skrev en kusin…

I brevet fanns en förfrågan om natthärbärge för henne och hennes man. Vi kände inte varandra. Besöket blev en stor vändpunkt för mig år 1982. Gudrun ville lämna tillbaka min morfars bondepraktika och jag fick kopior av gamla brev om Roparna. Så sa hon, att de gamla breven innehöll uppgifter om Roparna.

Nu har jag nystat färdigt. Åren har gått och jag fortsatte min släktforskning i bibeln. Visst är det imponerade att komma ända ner till Adam och Eva! Utan historia lever ingen vare sig den är ljus eller mörk eller ointressant rent av. I min morfars bondepraktika är det fråga om sådd och skörd mest. I hans farfars tid var det fråga om ett svårt svältår. Det fanns inget ätbart. I bibelns historia återkommer berättelser om hungersnöd mer än en gång.

Det är morgon den 12 mars och mina tankar skall få virvla totalt fritt hit och dit, för det är sista dagen på kontraktet för brefvet.com. Någon har befogenhet att släcka ner den hemsidan sen. Innan dess fick jag hjälp av en supporter att flytta över de små berättelserna hit. Här är bilden på husen, som gått i arv från far till son. Jag har berättat om ”prästgenen”, som då rakt inte passade i en kvinnlig arvinge år 1958. Jo, jag har berättat om äldste sonen i en av generationerna, som tydligen var lika klen, som jag varit. Den slutsatsen har jag dragit alldeles själv, för det blev inget av en.

(Det är en västgötahistoria av Sixten Bengtsson. På landet förr i tiden var det märkvärdigt, när en missionär kom hem och berättade från något okänt område. Så var missionärens berättelse slut i kapellet och hon gav tillfälle till frågor. Det var tyst en stund. Sen kom frågan: ”Ho´ hade ena halter söster. Va´ ble´ de´ å´ den?”)

Nej, jag tänker inte oja mig, för det allra mesta av livet ligger bakom. Nu vet jag, att jag har sinne för teologi. Det var en kvinnlig exeget, som fick mig att fatta häromdagen. Och det gjorde mig gott!

Noomi betyder den ljuvliga men hon förlorade allt och tyckte att släkten borde kalla henne Mara. (Ruts bok kapitel 1)

Detta är antagligen lite teologi, som jag gräver i. Eller snarare är det så att jag älskar att promenera bredvid olika personer via texter och kartor bibeln…

Kom ihåg hur mycket jag vandrat bredvid Josef!

Profeterna

Så börjar tanken på att bjuda in till berättelsen av min kristna historia. Trappan har vittrat sönder. Läkten runt huset är bytt. Jag har ett gammalt foto där reparationen syns. Stugan är förmodligen från slutet av 1700-talet. Härifrån har det gått brev och hit har det kommit brev som svar. År 1982 fick jag kopior av dem och senare originalen. Den intressanta frågan var om profeterna, som gick i gårdarna. Redan år 1954 fick jag berättelsen om Roparna men hittade ingen mer information än distriktsföreståndare Nils Engmyrs berättelse. Sen dess har jag hittat boken ”Roparna” av David Carlsson.

Nu är det som det är. Det blir ingen mer fortsättning på http://www.brefvet.com. Vilken dag som helst släcks hemsidan ner. Psykiskt har jag mått bra av att få kunna använda min envishet. Arbeta och tjäna pengar har högre status än att ligga på sängen och tänka. Och stiga upp emellanåt och drömma om att få något gjort…

Ja, där kommer min association till alltings ursprung:

”Jag vet väl vilka tankar jag har för er,” säger Herren, ”nämligen friden och inte ofärdens till att ge er en framtid och ett hopp.”

Det var fritt ur minnet. Nu skall jag kolla översättningarna på svenska. Ha en bra dag och tag dig gärna lite tid att klicka runt i brefvet som kom.

En extra dag

Maria-dagen den 28:e februari var viktig i mitt föräldrahem. Det var min mors andra namn. Sen blev det min systers andra namn. Och jag ringde för att gratulera. Hennes fråga i samtalet var hur jag skulle använda dagen efter, när jag får en extra dag. Så hade inte jag tänkt. Vad var det för märkvärdigt med att få en extra dag? Den skulle väl försvinna som alla andra?

Det gjorde den också och jag rörde runt som vanligt bland minnen och foton. Fredagen var så fin med promenad i gamla Haga i Göteborg och en medvandrare, som ville lyssna. På Facebook hakar en tredje på med bildberättelser. Kommunikationen är blixtsnabb nu för tiden och en nyfunnen vän i USA kan klicka på ”Gilla” i samma stund, som fotot kom upp på Linda och mig. (Det heter något på engelska selfie?) Själv hann jag inte ens hem innan andra kunde se, att jag varit i Haga. Jag hinner inte med i denna takt! Hör du det? Inte nog med att jag släpat på 50-talet och 70-talet och 1800-talet. Jag skall kunna lämna det också mot min vilja.

Nu var det tillkännagivet. 1800-talet får jag ha för mig själv och ingen i min släkt har klickat på Gilla-knappen för att jag lämnar brefvet bakom mig.

Fast jag tycker det är tråkigt. Och det måste jag få tycka…

Jesus eller Muhammed – Buddha eller Kristus?

Det har varit svårt att tänka ut fortsättning på min personliga blogg. Det blev svårt för jag fastnade i mina egna hjulspår. Jag kan inte göra om det förflutna! Alla statliga sinnessjukhus är ju dessutom avvecklade. Som sagt. Sjukvården blev inte bättre av att byta ut svenska ord mot engelska en gång. Själen fick heta psyket.

”Själen är orolig till dess den finner vila i Gud.”

Det verkar inte som att psykiatrisk sjukvård fattar detta. Jo, jag kan fatta att Livets Ord i Uppsala blev ett rött skynke där och på andra mentalsjukhus. Inom somatisk sjukvård är det känt att hög feber och penicillinbehandling kan ge hallucinationer också. Eller andra mediciner för den delen.

Meditation kan leda in i psykos men få vågar varna. Yoga är inte ofarligt. En osund kristen miljö är heller inte bra. Våga samtala! Våga möta de unga, som vill ha förändring i församlingen! Våga läsa bibeln!

Bocken Bruse

”Det var en gång tre bockar, som skulle gå till ängen och äta sig feta. Alla tre hette Bocken Bruse. På vägen var det en bro över en fors, som de måste över, och under den bron bodde ett otäckt troll med ögon som tenntallrikar och näsa lång som ett räfseskaft.”

Så börjar en saga från Norge, som handlar om tre bockar Bruse men hette Bocken Bruse alla tre. Jag fick gehör på min förra bloggpost och har googlat på sagan, som är mycket intressant. Där fortsätter jag assosiationerna till författaren Astrid Lindgren och boken: ”Bröderna Lejonhjärta”. I den är det mycket hämtat från hennes egen referensram till bibelns berättelser. En författare har rätt att hämta sitt material var som helst i ett fritt land. Samma gäller en konstnär.

Från sagornas värld gör jag ett stort kliv till ett bibelstudium. Länken finns att få via nätet och uppgifterna går att kontrollera. Det är dåtid, nutid och framtid. Det handlar om Koranen eller Bibeln. Vem var först med sina texter?

Koranen eller Bibelns texter

Försonad

Så enkelt då att bara lämna Stora teatern i Göteborg den 17 oktober år 2015 och vara upprättad! Äntligen efter nästan 60 år! Av vem? Ja, av alla människor som var där samtidigt. Det fanns ju så många andra från hela världen denna dag och dessa tre dagar, som också gått igenom en eklut. Och kommit ut renade. Detta har jag skrivit om förut och det finns mycket att läsa om via http://www.madinamerica.com eller http://www.drivinguscrazy.com.

På Facebook har jag sett annonseringar om en utbildad läkare, som väntar på upprättelse. Eller är det min formulering? Jag köpte Erik Enbys bok bums och sträckläste:

”BLOD, MOD OCH ENVISHET”

Baksidans text ger upplysning om att Erik Enby blev fråntagen sin läkarlegitimation år 2007. Han har forskat över 30 år genom sitt mikroskop på obehandlat blod i syfte att finna orsak till kroniska sjukdomar. Men blivit ifrågasatt som jag uppfattar summan…

Visst är min blogg väldigt spretig? Det går knappast att hitta ett sätt att fortsätta, om jag inte varit så envis också? Eller hur? Enligt min egen sjukjournal från året 1956 är jag religiös och svär om vartannat. Sånt kan hända i totalt utmattat tillstånd visst. Andra får säga, att de är förbannade gång på gång utan att fatta innebörden. Men det bör finnas krav på mig, som bekänner mig som kristen! Känn på orden ”upprörd” eller ”arg” eller ”utom mig” i stället. Varför inte ”maktlös” men inte förbannad?

Om det inte finns någon förkunskap till bibelns språkbruk eller historiska berättelser blir det svårt att förstå blodets betydelse. I bibeln handlar det om ett friskt, ofördärvat blod där inga infektioner kommit in. Den beskrivningen finns från början till slut. För att de första människorna skulle få tillbaka det, som gått förlorat behövdes ett rent ofördärvat blod som offer. Av ett första oskyldigt offer gjorde Herren Gud kläder av skinn och klädde Adam och hans hustru. Att vara klädd inför Gud är samma som att vara upprättad i nya testamentets teologi. Bibeln nämner order ”synd” för första gången när Kain släppt in ilska och avundsjuka i sitt tankeliv. Kain klarade inte av att styra sitt hat, som bibeln beskriver det. Han slog ihjäl sin broder Abel. Och Abels blod ropade till Gud allt sen dess.

Längre fram i Moseböckerna står det: ”Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.” 3 Mos 17:14 (B2000)

Svenska Folkbibeln översätter versen:”Ty varje kropps liv är dess blod…”

Detta är intressant! Kapitlet innan har rubriken: ”Den stora försoningsdagen” och handlar om de två syndabockarna. Texterna är obegripliga utan förklaringar. Kristen teologi hänvisar till Kristus som vår syndabock – den ende som det håller att placera all världens synd och skuld på en gång för alla. Läs hela kapitlet i 3 Mos 16 och lägg märke till hur många gånger det står ”för att bringa försoning.”

När Jesus uppstått från de döda uppenbarade han sig för lärjungarna. Han gick som en främling bredvid Kleopas och en annan lärjunge, som lämnat Jerusalem. De ville från allt som skett i Jerusalem antar jag. De var förtvivlade och begrep inget. Evangelisten Lukas berättar om händelsen i kap 24, att främlingen började gå igenom alla skrifter med början på Moses och förklarade, att det som skett måste ske. Vi får inte veta vilka ord han använde för dessa blodiga offer i skrifterna eller om detta blod, som nyss runnit på korset. Vi får inte veta vilka ord han använde om rättegången och alla slagen, allt spott på denne Jesus. De obegripliga texterna hade Kleopas och den andre lärjungen hört många gånger men inte fattat. Framme i Emmaus bad de främlingen stanna kvar. Det var nära natt. Då läste han tackbönen och bröt brödet. Det var ingen främling längre. De kände igen honom men då försvann han.

Peter Fjellstedt förklarar i slutet av 1800-talet, att de två syndabockarnas hör tillsammans som ett enda offer. Försoningen skulle framställas i två avseenden. Av israeliternas menighet skulle ju Aron ta emot två bockar till syndoffer och ställa dem inför Herrens ansikte. Genom lottdragning skulle Herren avgöra vilken som skulle ut i öknen levande till Asasel och vilken som skulle dö och lite blod föras in i det allra heligaste. Detta är så intressant, att jag skulle vilja skriva av förklaringen ordagrant. Nu blir det inte så men lär finnas att läsa på nätet.

Teologer har grubblat över vad som menas med ”Asasel” (3 Mos 16:9,10.) Profetiskt sett så har Jesus vunnit seger över Satan i öknen. Han frestades under 40 dagar. Profetiskt sett så har varje människa möjlighet att låta Jesus bära hennes synd bort från henne långt ut i öknen där den hör hemma. Profetiskt sett så har Jesus en gång för alla gett sitt liv och blod och försonat oss med Gud i det allra heligaste. Fjellstedt hänvisar till Job där det står om Åklagaren, som går inför Gud efter sin vandring på jorden. (Åklagare betyder Satan på hebreiska). Dessa hemligheter är svåra att förstå för den som inte upplevt försoningen med Gud genom Jesus!

Just därför önskar jag en församlingssång, innan det blir för sent! Just därför önskar jag visa på vilken lovsång, som har tystnat till förmån för trendiga små körer sjungna om och om igen i hela frikyrkorörelsen. Här är den:

”Nu är försoningsdagen kommen för världen all Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…” nr 510 i Psalmer och Sånger och nr 451 i Segertoner.

Som sagt: Den teologi jag kan har jag sjungit in som barn och ung. Då kunde jag inga psykiatriska diagnoser eller etiketter men jag gissar att sångförfattaren var introvert. Vad jag förstår hade han själanöd och kanske lång väg ut i frihet.

Axel Oskar Henrik Schager hade en bred bibelkunskap. Den finns i sången skriven troligen år 1925 i Toner från en inre värld.

Jo, mina associationer hör ihop. I annat fall går det bra att ställa en fråga. Jag har fått upprättelse efter nästan 60 år i ett avseende men varit försonad med Gud hela mitt liv. Jag är så lyckligt lottad, att han tog hand om mig från början och var före Satan som Åklagare.

Det heter nåd.