Kategori: Kvinnor i bibeln

Brev från Kleopas hustru

Vi är dagen efter nu eller om du så vill på ”DAGEN som Herrens gjort.”
Helt kort får du en skiss över hur vi gick med början på Abram. Han fick ju besök av tre kungar från Salem. Det är möjligt, att du måste kontrollera varje ort och händelse. Han fick veta det omöjliga om sonen. Och förväntade sig, att han och Sara skulle klara att hålla fast vi det löftet.
Längre ner i tiden kom han till Juda, som kunde LAGEN men inte höll den. Så gick det som det gick med sonhustrun. Var inte hon från ett fiendeland? Juda två söner kunde heller inte följa LAGEN. Gud måste döda dem omedelbart. Där kom problemet in att köttet styrde historien – väldigt tydligt egentligen med rekvisitan en stav, ett bälte och en signetring. Tror jag det var.

Han fortsatte, att nämna en kvinna vid namn trots att det gällde från far till son alltid. Det var en kvinna från botten av samhället och i staden Jeriko men inte som en ”varnagel” och död utan som en hel familjs räddning undan döden genom ett rött snöre. Nej, Främlingen var aldrig rörig i sin berättelse. Det var en röd tråg hela tiden men han märkte hur tröga vi var att fatta.

Vi närmade oss Emmaus, när han nämnde om en hednakvinna, som också förlorat allt och burit på skammen att inte ens få barn, innan mannen dog. Snart skulle mörkret falla på men botten var inte nådd. Han hann med mord och äktenskapsbrott och en kvinna till…
Efter kvällsmaten fattade vi själva vem Främlingen var som berättat att allt detta måste ske som skett med honom. Nu vet vi, att han gick vidare till dödsriket och förkunnade evangelium för de redan döda. Döden kunde inte behålla några…
Ja, det hann vi se själva på Jerusalems gator.
Jag, Kleopas hustru, fick i uppgift att berätta hur han vände i dödsriket och gick hela vägen upp i sitt släktträd till Juda. För varför just Juda, som inte kunde hålla LAGEN? Varför inte genom Levi den av de tolv i förbundet, som var präst – präst till evig tid – vad nu det innebär? Jag vänder längst ut till vänster på Ruben och går längst ut till höger till Josef och Benjamin. Tillbaka till Juda i centrum och ända upp till Gud via Adam.
Ser du, att jag ritat mitt kors nu med början på löftet till Abraham? Jag skulle väl ta på mig det först och dö sen och inte tvärtom, som jag skrev igår?
(Melkisedek hade heller ingen biologisk, jordisk fader.)
Så antingen vill jag fortsätta vandringen med honom eller gå av VÄGEN. Han har sagt den obehagliga SANNINGEN om mig, som en syndare men gett mig LIVET igen.
Glad fortsättning
önskar
en berättare
Gunnel

Ett rött snöre

Synden finns inte längre i frikyrkorna och de stora vackra piporglarna är tysta. Min lilla elorgel gav jag bort på grund av platsbrist och ischias. Jag kunde inte använda fotpedalerna på grund av smärta. Så orgeln åkte ut men kvar var, att synden lurade vid dörren till mitt hem och jag borde råda över den. Allt enligt Herrens ord i bibeln som gäller alltid. Eller borde gälla. Men vi talar inte om det! Vi är hellre i verksamhet med fullt ös. Jag vägrar använda öronproppar på en gudstjänst och bråkar hellre.

Tyvärr!

För så är det. Jag kom till insikt och hämtade Oskar Bensows ”Biblisk Ordbok”. Visst fattar jag, att det är behändigt med en mobil med appar som sökverktyg men där räcker inte mitt huvud till. Så jag bläddrar och tittar efter första ögonblicket med ”synd”. Tro nu inte att den var hos Eva! Det var hennes son, som släppte in några futtiga tankar av avundsjuka, som han borde råda över! Han klarade det inte, som alla väl vet.

Kvar är det fria valet och Herrens förmåga att se vad som rör sig innanför den mörka blicken – själens spegel. Orgeln står där nertystad och sången är borttagen. Det var visst för svår melodi att sjunga fick jag höra vid ett kyrkkaffe. Han som kunde detta är musikalisk och fanns med vid urvalet av de 325 första sångerna i den gemensamma frikyrkliga sångboken, som knappast används längre. Elen är ju så billig.

”Från Frälsaren på korset stam ljus faller på min dräkt Då träda syndens fläckar fram Jag blir med rövarn släkt Men han som var vid rövarn god, han köpt mig fri med sitt dyra blod Så helt förlåter Gud. Så helt förlåter Gud.” (Citat fritt ur minnet)

Snart kanske jag kan komma till min poäng med ett rött snöre! För detta behövs bibelns alla berättelser.(Josua kap 2) Det fungerar inte för mig med en snuttifiering av upprepade rader till trummor och elförstärkta instrument. Kalla mig gärna överandlig eller strängt religiös. Det har jag hört förr. Det röda snöret i bibeln har med räddning från döden att göra. En enda kvinna hade barnslig tro på att ett rött snöre skulle kunna rädda henne och hennes familj.

Hur barnslig får man lov att vara? Tro det den som vill!

 

Äktenskapsbrott

Det finns inget som heter sambobrott. Jag har läst någonstans, att Svenska Kyrkan likställer sambo med äktenskap numera. Det är tillåtet att tunna ut bibliska begrepp. Det är tillåtet att lägga ut en dimridå över olika bibeltexter. Eller sudda ut begreppen…

Än så länge har vi åsiktsfrihet i Sverige men det är inte politiskt korrekt. Partipiskan viner över den, som vågar rösta emot sitt eget parti. Inget parti vågar hänvisa till att Sveriges rikes lag en gång byggde på tio Guds bud. Som är bra och håller.

Så fanns det en ung man i en debatt kallad bibelsajten, som kunde mycket om judiska lagar i Gamla Testamentet. Frågorna kom upp så ofta varför kristna inte höll alla lagar. Lagen blev ju inte upphävd enligt Jesus. Inte en enda prick skulle ändras på utan fullbordas. Och enligt lagen skulle en kvinna stenas, som begått äktenskapsbrott.

Denne unge man i debatten där jag deltog visste att det fanns en muntlig Tora, som visade på att det måste finnas två vittnen minst till äktenskapsbrottet. Utan vittnen blev det ingen stening av kvinnan och heller inte ofta. Då började mina tankar att mala och jag fick en aha-upplevelse:

Fariséerna drog fram en kvinna framför Jesus för att sätta honom på prov! Kvinna hade blivit ertappad på bar gärning med äktenskapsbrott. Det fanns alltså vittnen till äktenskapsbrottet! De menade, att då borde hon stenas enligt Mose lag. Skulle Jesus säga något annat och bryta mot Mose lag? (Joh. ev. 8:3)

Vad blev min stora upplevelse då? Jo, jag fattade varför ett utvalt folk fått så otroligt stränga regler, när det gäller förbund och äktenskap. Lagen gällde både mannen och kvinnan. Bibelns berättelser skulle aldrig vara trovärdiga med mindre än att lagen hölls och övertramp noterades med skärpa och fördömdes av Herren. Så blev jag intresserad av släktforskningen i Matteus evangelium och varför släktforskning är från far till son. Några kvinnor är namngivna och poängterade. Poängen är att lagen inte kunde styra folket till lydnad inför Guds bud. Poängen är att Guds förbund fortsatte att gälla fast partnern bröt förbundet gång på gång i olika generationer. Och allt blev nertecknat om Juda, som glömde bort sin förpliktelse mot Tamar…

Det har jag skrivit om här:

2011 05 10 Tamar

Herrens förbund och löften till Israel stod kvar trots alla svek från folkets sida, krig och ondska. Det är svårt att förstå alla krigen. Det är svårt att fatta, att fienden mot Herrens plan skulle dödas. Eller att alla som trotsade Herrens bud dog i tusental trots att de var hans utvalda. Plötsligt blir den mest föraktade kvinnan i en stad räddad med hela sin familj och kommer in i Jesu släkttavla. Rahav kallas en troshjälte bland enbart män i Hebreerbrevet kapitel 11. Läs mer här om ett rött snöre:

2011 05 14 Sökan Rahav

Släktforskningen är från far till son men ytterligare en kvinna blir nämnd vid namn, som mor till mannens son. Mannen i första äktenskapet var död. Han hette Mahlon. Han hade mot lagen gift sig med en kvinna från ett fiendeland Mohab. Berättelsen visar, att en kvinna Rut från hedningarnas område fick komma in i den släkttavla, som blev Jesu egen.

2016 06 08 Rut

Det är skillnad på äktenskap och sambo. Det behövs kunskap bredvid bibeln, som inte kan få plats med allt. Det finns kunskap att hämta hur en blivande brud gjordes i ordning för ett äktenskap. Även mannen kunde alla regler. Enligt nutid är det ett individuellt tankesätt och inte minst sätt att känna. Herrens förbund med Israel liknas vid ett äktenskap. Det kungjordes offentligt, det var juridiskt bindande med ansvar från Herrens sida och frivillighet att följa från Israels sida och de två blev ett. (En förenklad beskrivning från min sida.) Som sagt. Bibelns trovärdighet bevisas genom att brott och synd inte sopas under mattan. Nästa kvinna som kommit med i Matteus evangelium från början nämns inte med namn utan som en annan mans hustru! Det har jag skrivit om här:

Urias hustru:   2011 05 26 Äktenskapsbrott

Evangelisten Matteus har underförstått sagt samma sak som Paulus skriver om senare om vad lagen inte klarade av och vad som blev evangelium om Jesus. Detta gjorde Gud när han sände sin son i köttslig gestalt. Dock utan synd! Läs och repetera:

2011 03 08 Tänk om Maria sagt nej

Detta blev ett långt inlägg och tillägnas mina barnbarn på låtsas. Avståndet mellan en gammal människas referensram och den ungas är annorlunda.

Med Guds folk är det annorlunda. Alltid. Gud har utvalt oss i Jesus Kristus. Han håller sitt förbund, som han lovat med ed. Han tar ansvar för den han har utvalt.

Om vi vill vara som alla andra går det snett!

Glad Midsommar!

 

 

 

 

 

 

Ord som drabbat mig

Det var en period av mitt liv, som jag kände mig som en låda pusselbitar, utspridda lite överallt. Ingen ville se helheten av dessa tusen bitar. På kartongen finns ju en vacker bild. Sen gäller det att få ihop allt. Jag för min del visste hur vacker bilden var från början av alla mina drömmar. Inte bara drömmar. Det var verkligen målsättning också.

Och inte fick jag berätta hur bilden ser ut från 20 årsåldern. Ingen ville lyssna och se det jag sett. Det var då orden drabbade mig tagna ur sitt sammanhang:

”Ingen tar sig an din sak!”

Visst, så var det. Skulle jag sitta där själv med denna hög av tusen bitar och inte få ihop det?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Ja, det stämde. Såren gick upp gång på gång och började blöda…

”oläkligt det sår du fått. Ingen tar sig an din sak, så att han sköter ditt sår;” Det var illa nog. Sen står det ”ingen helande läkedom finns för dig.”

Jag skulle med andra ord ha detta sår för mig själv – denna skada. Och ingen skulle bry sig! Varje människa är ju centrum i sitt eget liv! Det kunde ju bli en centrifugalkraft, om det inte fanns fler ord, att rycka ur sitt sammanhang. En stigmatisering.  Det finns flera ord.

”Ty jag vill hela dig hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger Herren,…”

Om jag inte kunde få utbilda mig färdigt till sjuksköterska, så försökte jag komma in på utbildning till pastor. Deras upprepade ”nej” och halvsanningar var bara att acceptera. Nu vet jag lite mer om att inte ta något ur sitt sammanhang. Jag var hel från början och löftet om helande gäller både Israel och en enskild trasig person, som gått i tusen bitar.

Där är vi nu mellan påsken och pingsten. Påskdagen börjar med att två lärjungar försökte lämna allt de varit med om – gå därifrån. Som om det går att gå ifrån sig själv och det en sett och hört? Vi får inte veta om Kleopas och en annan om de fått ett, två eller tre års undervisning av Jesus. En påsk i Jerusalem fick de sitt trauma och livet gick bildligt talat i tusen bitar. Vem brydde sig om vad de trott på? Vad skulle de satsa på efter slagen, allt blod de blivit vittne till och såren?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Det står som sagt inget namn på en av lärjungarna. Där i berättelsen i Lukas kapitel 24 har jag satt in mitt trauma vad det är jag såg på ett sinnessjukhus år 1956. Jesus hade varit där före mig och tagit på sig all skam och skuld. Skammen har väl inte blivit så mycket mindre med åren men jag för min del vet,  att min och allas läkedom finns i Jesu egna sår. Det är mindre skamligt att ha en ryggsjukdom än en psykisk. Att inte kunna arbeta och göra rätt för sig är nog lika skamligt tror jag. Att ligga samhället till last så att säga.

Att vara kvinna och vilja förkunna Jesu död och uppståndelse är inte fel! Det finns läkedom i hans sår!

Det är värt ett ”halleluja”, tycker nog jag.

 

Älskade ”barnbarn”!

Tiden rinner iväg. Tiden rinner ifrån mig och ni får höra det gång på gång att mitt huvud är inte som förut. Det är ingen idé, att be om skärpning eller att ni skall få lite struktur på berättandet. Tankarna flyger hit och dit och jagar varandra i en yster lek. Än så länge för det är morgon och min tid. Sen blir det en enda röra framåt kvällen…

Idag tänker jag berätta för er vem Han är i mitt liv med stort H. Ja, det har ni fattat för länge sen. Annars hade ni ju inte valt att komma för att få höra mera. Nu är det bråttom för min del med ett nytt försök. Ibland ger jag upp och vill skylla på att ni är splittrade och inte kan lyssna. Ni fattar det inte förrän ni är där med livet bakom. Det är frustrerande att livet ligger bakom när jag skulle vilja berätta så mycket på ett bättre sätt.

Han fanns i min hembygd innan jag fanns där. För så berättade min pappa på sin dödsbädd:

”Åk hem och titta i min bibel så skall du få se. Där står datum.”

Nej, inte datum, när han kom till Norra Björke utan ett datum, att han fanns där innan min pappa flyttade till denna lilla socken. Det var en så kallad färdkost – en bibelvers som min mamma skickat med honom till denna okända plats.

”Se, jag skall sända en ängel framför dig, som skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har utsett.” (2 Mos. 23:20 år 1919)

Så Han med stort H i mitt liv var redan känd i min föräldrars liv. Mina föräldrar fick sex barn och arton barnbarn. Först längtade jag efter barn. Senare i livet längtade jag efter barnbarn. En kväll stod det tre ungdomar utanför min dörr och hade fått adressen till en ”bibeltant”. Några fler kom som jag visste om och er ålder stämmer för att få kalla er barnbarn.

Tyvärr har jag måst berätta för er att det går inte längre att hålla ordning på alla tankar som sagt. En kväll gick det bra för jag lade en stor skiss på bordet över Mellersta östern. Plötslig såg jag själv, att jag har ju ett bibelsammanhang här och där över hela området! Jag har läst bibeln med kartan! Hur förmedlar jag det?

”Här är vi nu!” Och tiden är snart ute. Av tio som gick ut för att möta brudgummen somnade alla. Han skulle komma ”snart” men detta ”snart” drog ut på tiden. Detta är en av Jesu liknelser.

Det är onsdag i stilla veckan och vår kväll tillsammans egentligen. Men det blir bara en repetition via nätet, där du befinner dig…

Detta sätt att studera bibeln passar inte män med tanke på överförd betydelse. Det är inte min idé. Det var Herren själv som påstod, att han kom ihåg hur Israel följde honom likt en brud som följer sin brudgum. Under ökenvandringen var detta. Sen blev de otrogna. Alla benämningar finns på ”kvinnan” i förhållande till Herren. Detta finns i koncentrat i Jesus släkttavla i Matteus kapitel 1 om Josefs härkomst – han som inte ens rört vid Maria – rört vid Guds plan att sända Jesus Kristus…

Så kom Jesus till människan, som inte är bra som hon är och inte kan befria sig själv ur sin situation:

Hon är den svikna som Tamar, skökan som Rahab, moabitiskan som Rut, som inte fick äktas av en israelit enligt lagen på tio generationer. Hon är förförerskan och äktenskapsbryterska som Batseba och hon är den rättfärdiga enligt lagen som Maria.

Där kommer poängen i Matt. kap 1. Av Maria föddes Jesus, ty det Lagen inte kunde åstadkomma för den var försvagad genom köttet – det gjorde Gud, då han sände sin enfödde son (citat fritt ur minnet). Rom 8:3

Ur detta bottenläge fullbordade Jesus lagen och vände tillbaka till den härlighet han lämnat en gång. Joh 17:5
Lukas kap 3:23-28 …son av Gud. Jesus är och var och förblir Guds son.

Alla har vi syndad och är i avsaknad av härligheten från Gud. Rom 3:23-26
Om vi tror, att vi är bra som vi är förminskar vi Jesu försoningsgärning på korset.

Glad Påsk mina älskade ”barnbarn”

önskar Gunnel

P.S. Min mentor som hjälpte mig ut på ”nätet” en gång i tiden fick denna blombukett av mig som foto och kunde sätta text på och skicka tillbaka mig. Jag för min del har fått buketten från en barndomsvän och granne från Norra Björke. Hon heter Birgitta och hennes man heter Gunnar. Så bevarar jag mina blommor och ger vidare. D.S.

påskblommor

Historien

Så började historien för min del. Den äldsta sysslingen på min mors sida skulle komma till Göteborg på besök. Handstilen på hennes brev som låg på golvet i tamburen var så bekant, men vem var brevet ifrån? Kan någon ärva en handstil för så skrev ju min mor, innan hon blev darrhänt och gammal? Så skrev en kusin…

I brevet fanns en förfrågan om natthärbärge för henne och hennes man. Vi kände inte varandra. Besöket blev en stor vändpunkt för mig år 1982. Gudrun ville lämna tillbaka min morfars bondepraktika och jag fick kopior av gamla brev om Roparna. Så sa hon, att de gamla breven innehöll uppgifter om Roparna.Historien163

Nu har jag nystat färdigt. Åren har gått och jag fortsatte min släktforskning i bibeln. Visst är det imponerade att komma ända ner till Adam och Eva! Utan historia lever ingen vare sig den är ljus eller mörk eller ointressant rent av. I min morfars bondepraktika är det fråga om sådd och skörd mest. I hans farfars tid var det fråga om ett svårt svältår. Det fanns inget ätbart. I bibelns historia återkommer berättelser om hungersnöd mer än en gång.

Det är morgon den 12 mars och mina tankar skall få virvla totalt fritt hit och dit, för det är sista dagen på kontraktet för brefvet.com. Någon har befogenhet att släcka ner den hemsidan sen. Innan dess fick jag hjälp av en supporter att flytta över de små berättelserna hit. Här är bilden på husen, som gått i arv från far till son. Jag har berättat om ”prästgenen”, som då rakt inte passade i en kvinnlig arvinge år 1958. Jo, jag har berättat om äldste sonen i en av generationerna, som tydligen var lika klen, som jag varit. Den slutsatsen har jag dragit alldeles själv, för det blev inget av en.

(Det är en västgötahistoria av Sixten Bengtsson. På landet förr i tiden var det märkvärdigt, när en missionär kom hem och berättade från något okänt område. Så var missionärens berättelse slut i kapellet och hon gav tillfälle till frågor. Det var tyst en stund. Sen kom frågan: ”Ho´ hade ena halter söster. Va´ ble´ de´ å´ den?”)

Nej, jag tänker inte oja mig, för det allra mesta av livet ligger bakom. Nu vet jag, att jag har sinne för teologi. Det var en kvinnlig exeget, som fick mig att fatta häromdagen. Och det gjorde mig gott!

Noomi betyder den ljuvliga men hon förlorade allt och tyckte att släkten borde kalla henne Mara. (Ruts bok kapitel 1)

Detta är antagligen lite teologi, som jag gräver i. Eller snarare är det så att jag älskar att promenera bredvid olika personer via texter och kartor bibeln…

Kom ihåg hur mycket jag vandrat bredvid Josef!

Vem är hon?

Det skulle vara så roligt med en kommentar eller en fråga: ”Hur tänker du nu?” I Facebookgruppen ”Anta utmaningen” händer det att någon ställer en fråga. För övrigt är tanken att läsa bibeln enligt olika bibelstudieplaner där under året. Det gäller hela bibeln eller halva eller en kvarts bibelläsning om dagen. Jag har aldrig lyckats läsa genom bibeln under ett år. Å andra sidan bär jag på en och samma fråga år efter år och söker svar på.

Gissa om jag blev glad över detta svar…

Jonas Bergsten om visheten i Ordspråksboken

”…intressanta tankar. Skriver lite kort några tankar. Det är alltid bra att läsa texten som helhet, och i kapitel sju står det i vers 4-5 att vi ska kalla visdom vår syster. Hon kan bevara oss från både den främmande kvinnan (den prostituerade), och den lösaktiga kvinnan (äktenskapsbrytaren) som talar så förföriskt.

Sedan kommer en berättelse om hur en man låter sig förledas. I kapitel 8 kommer sedan kontrasten. Vers 1 börjar: Är det inte så att fru vishet ropar, och fröken förstånd höjer sin röst? I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri, inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.

Att ge ett abstrakt begrepp mänskliga egenskaper är en vanlig poetisk stil i ordspråksboken. Istället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren. Det ser vi redan i Ords 1:20.

Läser man texten så blir det även lättare att förstå t.ex 1:26 ”Därför ska jag [visheten personifierad] skratta åt er olycka, och håna er när förskräckelse (fruktan) kommer över er…”

Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det istället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, Jes 42:3, Jesus gråter över Jerusalem, se Luk 19:41, osv.

Samtidigt vet vi, att Jesus fanns med redan vid skapelsen. När man läser Ords 3:19 går ju tankarna till Jesus: Genom vishet har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han fastställt (berett) himlarna.” Slut citat

Under årens lopp har min fråga varit: ”Vem är hon i bibeln som följer honom?

Så här finns bloggposter om en upprättad kvinna, som följer honom frivilligt, som gav sitt liv till lösen för ”henne” människan.

Se Sara, Rebecka, Rahav, Gomer och kvinnan vid Sykars brunn som exempel. Den älskade är trogen eller förlorad och återvunnen/friköpt precis som Israel i förhållande till HERREN. Eller vi i nutid…

Bibeltolkning i en gästblogg av Anders Gerdmar