Synden finns inte längre i frikyrkorna och de stora vackra piporglarna är tysta. Min lilla elorgel gav jag bort på grund av platsbrist och ischias. Jag kunde inte använda fotpedalerna på grund av smärta. Så orgeln åkte ut men kvar var, att synden lurade vid dörren till mitt hem och jag borde råda över den. Allt enligt Herrens ord i bibeln som gäller alltid. Eller borde gälla. Men vi talar inte om det! Vi är hellre i verksamhet med fullt ös. Jag vägrar använda öronproppar på en gudstjänst och bråkar hellre.
Tyvärr!
För så är det. Jag kom till insikt och hämtade Oskar Bensows ”Biblisk Ordbok”. Visst fattar jag, att det är behändigt med en mobil med appar som sökverktyg men där räcker inte mitt huvud till. Så jag bläddrar och tittar efter första ögonblicket med ”synd”. Tro nu inte att den var hos Eva! Det var hennes son, som släppte in några futtiga tankar av avundsjuka, som han borde råda över! Han klarade det inte, som alla väl vet.
Kvar är det fria valet och Herrens förmåga att se vad som rör sig innanför den mörka blicken – själens spegel. Orgeln står där nertystad och sången är borttagen. Det var visst för svår melodi att sjunga fick jag höra vid ett kyrkkaffe. Han som kunde detta är musikalisk och fanns med vid urvalet av de 325 första sångerna i den gemensamma frikyrkliga sångboken, som knappast används längre. Elen är ju så billig.
”Från Frälsaren på korset stam ljus faller på min dräkt Då träda syndens fläckar fram Jag blir med rövarn släkt Men han som var vid rövarn god, han köpt mig fri med sitt dyra blod Så helt förlåter Gud. Så helt förlåter Gud.” (Citat fritt ur minnet)
Snart kanske jag kan komma till min poäng med ett rött snöre! För detta behövs bibelns alla berättelser.(Josua kap 2) Det fungerar inte för mig med en snuttifiering av upprepade rader till trummor och elförstärkta instrument. Kalla mig gärna överandlig eller strängt religiös. Det har jag hört förr. Det röda snöret i bibeln har med räddning från döden att göra. En enda kvinna hade barnslig tro på att ett rött snöre skulle kunna rädda henne och hennes familj.
Hur barnslig får man lov att vara? Tro det den som vill!
Gunnels plats i rymden 
Jag föreslog vid något tillfälle, att vi borde bilda en förening: Läsarsångernas vänner. När man lyssnar på psalmer eller frikyrkans sånger, då lär vi oss alltid något. De är teologiska till sin natur.
Man kan också uttrycka det så, som jag hörde vän säga: för sjöng vi sånger med många verser. Nu sjunger vi en vers många gånger.
Märkligt att trenden gick över hela världen tydligen med Hillsong-stuk.
Visst är det så, att teologin lärde vi oss i de långa sångerna? Emil Gustafson håller ännu! Jag är glad över att Joel Halldorf bearbetat hans sånger och bibelkunskap i sin doktorsavhandling i motsats till framgångsteologin.
Kära Gunnel,
Musik är bland det mest personliga vi har, även i kristna sammanhang. När jag efter lång bortovaro återvände till kristen tro (för 40 år sedan) så var de enkla lovsångerna, upprepade många gånger, just det som betydde mest, och gav min Gudstro en innerlighet som jag inte upplevt i de kristna sammanhang där jag växte upp. Gamla klassiska psalmer kom lite senare, och blandningen gör mig fortfarande glad. Ljudnivån är ju stundom påfrestande, ibland bråkar jag, ibland inte. Bråka på, Gunnel, likgiltighet är det vi absolut inte behöver!
Kerstin, för 40 år sen, hade vi de unga och jag ett eget sånghäfte med 100 bibelkörer. De sjöng vi om och om igen på Räddningsmissionen/Källan, Göteborg.
”Där din väg går skall den öppnas för dig…”. ”Herren din Gud är en hjälte i dig…” o.s.v.
Tack för att du kommenterade mitt inlägg! Det är 11- gudstjänsten som förändrats så mycket i så många frikyrkor, att vi äldre inte hunnit med eller är i fas. Det finns ju lovsånger även i Psalmer och Sånger eller Segertoner!