I Medicinhistoriska museet i Göteborg invigdes en permanent utställning
I DE (O)BOTLIGAS LANDSKAP på torsdagskvällen med ett material och kunskaper från en utställning, som tidigare funnits vid Lillhagens Sjukhus. Linda Zwamp föreläste om egna erfarenheter om panikångest.
Jag stod under hela föredraget längst bak med ryggen mot en dörrpost. Vi hade hela den okända åhörarskaran mellan oss. Efter föredraget fanns tillfällen till frågor och det blev tyst tills Lindas fråga kom:
– Vad tycker du Gunnel?
Skall jag fega ur eller håller jag fast vid att jag vill bita huvudet av skammen? Ser man en skräckfilm upprepade gånger under årens lopp, så blir man imun till slut eller i vart fall avtrubbad. Eller i vart fall så är det bara ärr kvar i själen – sår som slutat att blöda.
Min skräckfilm är från år 1956 från ett sinnesjukhus som patient. Den filmen finns kvar i mitt huvud tyvärr. Sen finns det dessutom en sång, som också kan sätta igång nästan när som helst. Det har den gjort nu i samband med den kvinnliga prästen Ulla Karlssons artiklar i Sv Kyrkans tidning. Jag citerar en liten mening bara:
– Tanken att Jesus dog på korset för ”våra synders skull”, att ”han har betalat skulden med sitt blod”, är motbjudande och bortom allt sunt förnuft och rimlighet i en modern tillvaro.”
Nu är det som det är. Ingen kan backa i tiden och få något ogjort eller gjort på ett annat sätt. Allt som behöver göras för att rädda oss i vår tid och för framtiden har Gud redan gjort genom Jesus Kristus.
Så sången sätter igång också i mitt huvud när som helst och jag sjunger med av hela mitt hjärta:
– Nu är försoningsdagen kommen för världen all
Kristus fullbordat lagen, Satan har bragts på fall.
Tallösa skara ila fram till sin arvedel
Nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ
Dig o Guds Lamm ske ära att du vårt offer blev
och med den stungna handen syndoffret sönderrev
Och utav oss ett evigt rike av präster gjort
Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.
Nu finns vid nådastolen rening i Lammets blod.
Nåd utan gräns som solen lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar är nu Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar nya förbundets folk.
Kom du som hjälplöst driver fram över stormigt hav.
Golgata kors dig giver vad intet annat gav.
Tron finner ankarfäste, vila din tanke får.
Jesus din vän, den bäste, frälsa din själ förmår.
Text: H Schager 1925, Kerstin Lundin 1986
Musik: F Campana (1819 – 1882)
Dagen löfte från min bibel är den 16:e april:
Jes 33:24
Ingen i staden skall säga: ”Jag är sjuk”,
ty folkets synd är förlåten.
Gunnels plats i rymden 
Gunnel! Kanske vi har en ”skräckfilm” lite till mans, som vevas på med jämna mellanrum inne i huvudet? Jag vet ju inte säkert hur andra har det, men jag tror att det är en ”film” som många bär med sig men gärna skulle vilja stoppa.
För min del är det flera filmer som ibland vevas igång från en tid som svunnit har.
Då är det gott att kunna sjunga ”Nu är försoningsdagen kommen för världen all…”
Ja,ja….han den där Onde skall alltid sticka fram trynet och försöka rubba ens frid med Gud, men nu är det snart PÅSK, HALLELUJA!
Ove L.
Angående att sköta sin Blogg, så står det att man kan svara personligt också. Vi kan samtala personligt.
Den 17 april skrev du, Ove, och bekräftade, att så är det för mer än mig, att det finns en ”skräckfilm” av minnen i huvudet, som kan sätta igång. Tyvärr.
Idag är det den 8 maj och någon har klickat fram just detta inlägg.
Behovet av upprättelse är stort!