Författaren Gunnel Enby var med till tamburen i sin rullstol. Jag skulle gå och hon ville bara ge mig ett vykort. Hon log så gott och jag blev mer och mer irriterad, förnärmad. Det var mitt namn och en namnförklaring och en beskrivning av personligheten dessutom. Gunhild (Gunnel) betyder stridig och är ett fornnordiskt namn. Än sen då?
”Hon vill så väl och det blir så fel…”
Hur kunde jag hjälpa det, att mina föräldrar gett mig namnet Gunnel? Till slut sa Gunnel Enby:
”Jag heter ju också Gunnel!” Som om det var någon tröst! ”Hon vill så väl och det blir så fel…”
En morgon nyss vaknade jag och ville inte vara jag. Nu får det vara nog! Det går ju inte att bli bättre! Jag fortsätter säga mina sanningar och ramlar mellan stolarna och där sitter jag… Stenröset var ju färdigt och jag hade ju gått vidare – lämnat ett Mispa. Och var på väg att möta mitt livs ”Esau” och läsa de vackra orden om fåren och lammen, som inte skulle stressas.
Jag har ju sett på mig själv utifrån numera. En mager, chockad tjugoåring som sitter i en sjukhussäng fastspänd i bälte runt midjan. Plötslig började jag tycka om denna unga desillusionerade trots att hon varit uppkäftig, oartig och pratat innan hon tänkt! Plötsligt kunde jag tycka om henne! Det var på tiden!
Hon vill så väl men det blir så fel. Hon vill att andra också skall lära sig vad teologi innebär – att lära känna Gud – vad det innebär att bygga ett stenröse mellan det förflutna och framtiden, offra stoltheten och sen gå vidare. Hon vill, att andra skall fatta vad det innebär att leva i skräck för denne tvillingsjäl som heter Esau. Hon vill att andra skall fatta, att det är skillnad på bibel och bibel!
Så länge som det kommer en ny översättning, så kommer jag att få nytt tillfälle till strid. Gissar jag, vet jag.
Hur kan en teolog, exeget ta bort ordet ”tabernakel”, när jag vet, att det är ett stort begrepp på Guds förmåga att ge en detaljerad beskrivning på frälsning genom blodet? Frälsning eller räddning men för alla…
Byt gärna ut ord då och då. Men jag heter Gunnel.
Gunnels plats i rymden 
De rättfärdiga grönskar som palmer,
som cedrar på Libanon växer de till.
De är planterade i Herrens hus,
de grönskar i vår Guds förgårdar.
Ännu vid hög ålder bär de frukt,
de frodas och grönskar
för att förkunna att Herren är rättfärdig.
Han är min klippa
och ingen orätt finns i honom.
Psalm 92:13-16
Tack, för uppmuntran! I morgon träffas hela Källan-gänget! Gott Nytt ÅR!
Så roligt! Hälsa allesammans
Gott Nytt År! 🎉🌟💝💞