Kategori: Vägen valde mig

BloggarDag

Idag är det söndag och de föreslagna bibeltexterna läses i Svenska Kyrkan, f.d. Metodistkyrkan, f.d. Missionskyrkan och kanske någon annanstans. Det handlar om kallelsen till Guds rike och jag lägger bara till en länk till min lista över bloggar jag följer. BloggarDag är känd som s.k. kvinnoprästmotståndare. Jag för min del önskar bibelundervisning av alla biskopar och präster.

Sen återstår att få se om min kommetar blir godkänd. Är prästens kläder viktigare att se på för åhörarna än innehållet i bibelns budskap? I bibeln står det om att vara naken inför Gud eller klädd i hans rättfärdighets kläder.

Välkommen BloggarDag till min plats i rymden!

Kallelsen till Guds rike

Det var natt, när jag vaknade och kollade vem som eventuellt satt sömnlös vid datorn. Då lyser en liten grön lampa på Facebook. När morgonen har kommit vet jag, att präster och pastorer har en bibeltext att förbereda om kallelsen till Guds rike. Två av dem som jag följer har småpratat om sin egen kallelse till präst. Jag följer deras bloggar därför att de är kvinnor och ändå vågade utbilda sig till denna tjänst. Denna omdebatterade tjänst för en kvinna! Och jag har varit bjuden till en enda prästvigning och den var i Skara domkyrka för över 30 år sedan.

Jag för min del får leva med en prästgen i mitt arv utan att ha någon predikostol. Som sagt så har jag spårat den genen till början av 1800-talet från en rote Logården i Warola. Längre kom jag inte och är inte släkt med Predikare-Lena från Östergötland.

En sommardag år 1957 gick jag en upptrampad stig utanför Norrköping över ett fält. Där stod en ensam predikostol kvar och det tog tag i mig:
”Tänk, om jag ändå finge…”
Det hade väl varit något friluftsmöte på platsen och jag var helt okänd med området. Nästa gång på promenad blev jag varnad av ett par män. Jag hade inte läst någon skylt och detta var ett övningsfält, en skjutbana. Fattade jag inte risken att gå över detta fält, när männen hade övningsskjutning?

De föreslagna bibeltexterna i morgon handlar om att alla är kallade till Guds rike. Präster och pastorer tänker igenom sin egen kallelse och jag blev påmind om min en vanlig juniorkväll i Trollhättans Missionskyrkan. Den kallelsen var inte märkvärdig bara det, att Gud sagt ”ja” till mig och att jag kunde få dela med mig av den trygghet i tron, som jag fått. Sen dess har det varit mycket svårt att fatta att den kallelsen finns kvar. Den tomma predikostolen står där. Jag längtar efter att få predika Guds ord och har oförståndet att inte läsa på skylten först.
Det är ju på männens revir jag går och det är ett övningsfält. En skjutbana.

Ja, det var ett gammalt minne från Åby utanför Norrköping, när alla mina drömmar gått i kras. Alla är kallade till Guds rike men bara de är utvalda, som vill komma.
(Så förenklad teologi får inte jag ha.)

Storasyster i Vassen

En prästs tankar inför helgen

Gud eller Mammon

Det stod en notis i tidningen Dagen om en präst, som blivit anmäld för tjänstefel till domkapitlet. Det var inte vilket fel som helst minsann utan han hade låtit begrava en man för ett halvår sedan som gått ur Svenska Kyrkan. Det är dyrt att dö. Det bör man tänka på innan man dör och spara så mycket pengar, att det räcker till en begravning. Det har inte jag klarat. Då får man ”ligga sockna till last.”

I det här fallet var det värre än så. Mannen hade tydligen blivit döpt till Kristus som barn och därmed medlem i Svenska Kyrkan. Sen kom väl antagligen vår upplysningstid där det står på skattsedeln hur mycket pengar, som går automatiskt till Kyrkan. Det var ju precis det som Jesus påstått. Det går inte att tjäna två herrar. Antingen älskar man den ene och hatar den andre. Ja, Jesus skräder inte på orden precis. Detta retar oss svenskar, som skall ha lagom och inget antingen eller. Lagom religiös. Inte överandlig.

Matt 6:24
Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Det verkar dessutom som att unga människor är mer ärliga än präster och ledare. I tonåren skall dopet till Kristus konfirmeras genom en tids intensiv bibelundervisning i vad den kristna tron innebär. Många blivande konfirmander svarar ärligt, att de låter sig konfirmeras för presenternas skull. Så ärlig får ingen vara. Det är prästens uppgift att fråga en och en, om de tror på Jesus Kristus. För konfirmationen konfirmerar dopet i faderns, sonen och den helige Andes namn som skett som barn. Konfirmationsdagen blir ingen inympad i det äkta olivträdets saftrika rot. Det går inte att lura Gud. Föräldrar kan säga ”ja” på frågan, om de är villiga att undervisa sitt barn i den kristna tron och sen inte tro själva. Det går inte att lura Gud. Det går att gå ur Svenska Kyrkan och slippa avgifterna, som syns på skattsedeln. Men sen blir det mycket dyrt efter begravningen. Och en anmälan för prästen, som inte sett upp med vem som är medlem eller inte.

Jojo. Det är dyrt för Svenska Kyrkan med en Kyrka, en präst, en kantor och kyrkvärdar.

Tron är en gåva som Gud ger. Den är gratis.

Dagens Israel och bibelns

Ibland händer det tekniska fel. Ibland kommer det ursäkter, som inte verkar vara mycket värda. Så vågar en ung människa fråga om det finns skillnad på nationalstaten Israel, och gudsfolket Israel. Då uppstår ett tekniskt fel och ingen kan svara (i min närmaste omgivning).

Min fråga: ”Är det är skillnad mellan dagens kvinna och den kvinna, som bibeln beskriver.” Min fråga är om det är skillnad på dagens man och den man som bibeln beskriver. Det har blivit så brännbart att skriva eller tala om äktenskap mellan en man och en kvinna. Någon skrev för några år sen att sällan har en liten grupp åstadkommit så mycket under så kort tid som hbt-gruppen.

Så inte ens begreppet äktenskap skall finnas kvar som mellan en man och en kvinna. Bibelns man beskrivs i precis hela skalan från gudfruktig till avgudadyrkare. Bibelns kvinna beskriv i hela skalan från trotsig mot Gud till en följsam, älskad kvinna värd att dö för.

Det går att förkasta Guds ord helt eller delvis. Det går att sortera bibeltexterna i behagliga eller obehagliga. Det är människans adelsmärke att få förhålla sig till Guds undervisning och råd, hans räddningsplan genom sonen. Där är vi alla lika i nuet oavsett referensram. Den som inget vetat förut har rätt att ta emot ORDET från Gud idag och låta sig påverkas och få rätt inriktning mot målet.

Genom bibeln går många röda trådar i kärlekens egen färg och blodets. Kvinnan föll genom sitt trots mot vad Herren sagt och lyssnade på den andra rösten. Det finns två håll att gå mot vid ett vägskäl. Det går att gå vilse men få hjälp att komma in på rätt väg igen. I bibelns spåkbruk är ”den vägen” det samma som att följa och tro på Jesus som Guds son.

I bibelns spåkbruk är Israel som en kvinna, som lyder Herren och följer hans ord i allt – en älskad trolovad och en skönhet. I bibelns historia är Israel som kvinnan otrogen och prostituerar sig. Detta finns tydligt beskrivit hos profeten Hosea. Herrens kärlek och förbundslöfte är lika starkt idag år 2012 som då.

Vi har fått kännedom om Guds frälsningsplan för alla människor genom Israels lydnad att förmedla den genom alla bibeltexter bland annat genom tabernaklet i öknen – (som senare blev ett tempel – som senare när tiden var inne blev Gud uppenbarad i Jesus – som senare blev församlingen uppenbarad i tro på Kristus.)

Tidigare i Israels historia var det barnmorskor, som vågade lyda Herren mer än Farao. Det fanns ett föräldrapar en kvinna och en man, som vågade gömma undan Mose, som levde under dödshot.

Guds räddningsplan kan ingen döda. Den finns i Israel. Jesus Kristus är i Israel överallt i skrifterna. Ingen kan bortförklara hans släktledningshistoria lik Melkisedeks. Ingen kan fatta hur det skall gå till att Jesus skall komma tillbaka och sätta sina fötter på Oljeberget.

Välsigna Israel!

”Min båge sätter jag i skyn…”

Hur jag än anstränger mig att tänka, så blir slutsatsen densamma. När regnbågen är synlig, så kan ingen gå till foten av den eller komma på andra sidan om den. Ingen kan gå ut ur detta tecken, dessa färger eller ändra på dem.

Det finns vetenskapsmän, som kan åberopa sin kunskap om hur den blir till vid varje synligt tillfälle. Den kunskapen respekterar jag och läser med stort intresse. Ändå gör Gud anspråk på att regnbågen är hans och det är han, som satte den bland molnen och det är han, som vill ha något viktigt sagt. Det är upp till var och en att kalla Guds tal till Noa för en myt eller saga.

1 Mos 9:13-17
”…min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser. När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.” Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.”

Guds budskap genom regnbågen tröstar mig varje gång. Varje enskild människa med egna ögon står väl ändå i centrum av denna Guds kärlek. Kan någon springa och ställa sig vid kanten eller på andra sidan regnbågens ena fot?

Regnbågen eller HBT-flaggan

Förra veckan blev jag inbjuden via Facebook till ett HBT-seminarium och tackade ”ja” till inbjudan men gick aldrig. Jag har inte lärt mig ännu att åka spårvagn med rollator. Det var för långt att gå men Mr Facebook har noterat, att jag är med i HBT-gruppen nu. Det går inte att ändra på i tidslinjen och dessutom är senaste förslaget, att vi skall stjärnmärka våra vänner. Fast det kommer de inte att se vilken som får en stjärna eller vilken som inte får det.

Stjärnmärkta restauranger kan vi läsa om i Göteborgs-Posten under en viss tid tror jag det gäller. I början av 2000-talet, om jag inte minns alldeles fel, så skulle frikyrkoförsamlingarna i Göteborg stjärnmärkas i HBT-vänlighet eller inte. Det var inte fråga om vilken mat som serverades det vill säga mjölkmat eller märgstarka rätter. Ändå är maten avgörande för vår överlevnad. Den församling som jag tillhör fick då rakt inga stjärnor i kronan. Jag följde nyfrälsta narkomaner dit i slutet av 60-talet. En dag fick jag ödmjuka mig och bli pingstvän, fast jag inte tänkt det. Jag hade varit alldeles för upprörd över hur splittringen gått till tidigare i historien. Tyvärr hade jag hållit fast vid dessa fördomar att pingstvänner spelade i ett A-lag och ”missionare” i ett B-lag eller i ändå lägre division.

Vänta bara för snart kommer min poäng! Jag har en relation till regnbågen och den kan ingen Mr Facebook ta ifrån mig. Den är bara lika gammal som jag är nästan och skräcken för åskväder och blixtnedslag och brand (och min pappa som brandchef i byn). Var fanns han mitt i den hemska natten då ett hus i vår närhet brann ner? När åskan gick på dagen vid Kobergssjön, så var hans hand så nära och kändes så trygg.

Plötslig död har också följt mig som ett kusligt barndomsminne. Där kommer tryggheten i Guds hand in att han har bjudit på synen av en regnbåge end to end, när jag varit som allra mest rädd för att döden skall ta någon älskad i min närhet. Som inte kommit till tro ännu.

I min bibel från 1958 finns det viktigaste budskap för min del på ett försättsblad.

”Tänken icke på vad förr har varit
akta icke på vad fordom har skett
Se, jag vill göra något nytt…”

För min personliga del var ”det gamla” bara två år tillbaka i tiden och så svårt att glömma. Det nya som skulle ske mig också visste jag inget om. Jag visste bara att Guds löften gäller i alla tider. Inte bara på profeten Jesajas tid, när detta förkunnades. (Se Jes. 43:18-19)

I min bibel från år 1958 finns datum inskrivet varje gång Gud förtydligat sig i mitt liv med regnbågen end to end. Det är inte det lättaste för honom bland alla höghus i en storstad.

I Noas dagar lär det ha funnits juridiskt bindande avtal mellan två av samma kön, som liknande ett vid äktenskap. Inget märkvärdigt med det. Det märkvärdiga är att de förbund som Herren ingått och förnyat de håller han tiderna igenom oavsett hur människor sviker. Därför tål det att studera Herrens upprepade och förnyade förbund. Det tål att studera skillnaden mellan ett förbund mellan brudgum och brud eller ett samboskap.

Kyrkostressen

Det är inte lätt när andras intelligens övergår mitt förstånd! Så har det varit för mig i flera debatter och sen gör jag bort mig totalt. Jag har inte fattat poängen och skriver en kommentar om mitt ”tänk” igen och igen. Tills någon moderator ledsnar totalt. Så får jag sitta här och skämmas över att jag lägger mig i det, som jag inte har med att göra. Jag har ju egen plats att prata för mig själv på utan att någon avbryter med andra infallsvinklar.

Jag har inte med Svenska Kyrkans ekonomi att göra! Jag gick ur som ung precis som jag blev rekommenderad. Anser man att Svenska Kyrkan är ett samfund, så bör man inte tillhöra två. Alltså tillhörde jag Svenska Missionsförbundet inte genom spädbarnsdopet utan genom bekännelsen att Jesus är Herre. Redan där studsar jag. Är han Herre eller Herren i mitt liv?

Nu har jag äntligen fattat, att det gäller pengar hur Seglora tankesmedja har kunnat få millionbelopp till sin tankeverksamhet. EFS är kvar inom Svenska Kyrkan som en väckelserörelse men får väl inte lägga sig i debatten. Jag lämnade ”Fjärde väggen” för att jag inget fattade av poängen med Evangelium på ett nytt sätt. I min församling den jag tillhör går det inte att få igång något bibelsamtal på nätet heller. Det gick då rakt inte i Skutan efter det att ”frågan” var avgjord. Sen fanns det inget att samtala om. Det står tydligen inget mer i bibeln än om just det problemet. Missionskyrkan och Baptistkyrkan fegade ur som jag ser det.

Och jag har haft en lång period av mitt liv, som jag varit besviken och bitter. En söndagskväll var det tältmöte i Mölndal och dr. Sven Reichmann skulle predika. Det gjorde han också med den noggranhet, som är typisk för en forskare. Texten som valt honom var Psaltarpsalmen 73 och som han förmedlade i rätt tid med rätt skärpa till bland andra mig. Bitterhet är synd.

I torsdags kväll hade den texten valt förkunnaren Daniel Halldorf också. Inledning till en bönetimma i Smyrnakyrkan blev Ps 73. Jag hade med Bibel 2000 och hajade till:
Vart har Israel tagit vägen?
Ps 73:1
A Psalm of Asaph.
Truly God is good to Israel, even to such as are of a clean heart.
King James Bibelöversättning

Ps 73:1
En psalm av Asaf.
Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
En reviderad översättning 1982

Ps 73:1
En psalm av Asaf.
Ja, Gud är god mot den rättrådige,
mot den vars hjärta är rent.
Bibel 2000

Vår stressade tid har inte med någon gudstjänst längre på Annandag Påsk. Där går vi miste om en viktig undervisning, när Jesus visar på att han finns överallt i Moseböckerna, hos Profeterna och övriga skrifter. Med andra ord finns Jesus i Israel.
Vi har heller inte tid att fira Kristi Himmelfärdsdag och tänka igenom vad Jesu lära innebär och att han skall komma tillbaka.
Hur kan någon vara rädd för honom, som älskar så mycket att han dog i vårt ställe?

Stressar vi ihjäl oss i våra kyrkor och hinner inte se vad evangeliet innebär? Det handlar inte om pengar eller livet.

Granspira

Det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet var i min hembygd, som jag mötte en liten Granspira. Många år senare letade jag på exakt samma plats men fann ingen. Promenadslingan genom skogen, på vägar och stigar blev för det allra mesta medsols. En natt i drömmen gick jag den motsols. Den drömmen är ganska lätt att förstå för mig. Inte för någon annan. Precis därför att jag har facit till mitt liv och mina känslor. Jo, skillnaden på dag och natt kan alla fatta. Skillnaden på att vara i gott sällskap, när faran dyker upp eller ensam är också begriplig. Jag har varit i gott sällskap hela livet även om han verkar vara osynlig tidvis. Så var det i drömmen, när jag vaknade med lite ångest. Vi hade kommit ifrån varandra. Det var en obehaglig fara framför på vägen. Rättare sagt: Jag märkte inte, att jag lämnat honom och gått iväg själv. Det var då faran mötte mig. Och det var natt och fullmåne. Drömmen hade valt en man, som jag hade tillit till men kunde inte hans språk. Vi gick bara sida vid sida ordlösa. Han var mörk. Det är bara jag och de äldre i min hembygd, som minns den stora skogsbranden där innanför i skogen, när åskan slagit ner. Det är egna associationsbanor. Det var inte enda åsknedslaget och brand i min barndom. Elden som metafor är både positiv och negativ.

Jesus sa, att han kommit för att tända en eld på jorden…

Varför skriver jag detta? Jo, för att det finns ett obegripligt språk, som jag tragglat på HTML.
Sen stämde ingenting på min datorskärm, när jag vill förmedla budskapet. Dessutom upptäcker jag, att en länk fattas, som jag nästan är säker på att jag satt hit. Hur har nu det gått till? Då blir ju mina associationsbanor ändå rörigare för läsaren! För jag vill bara berätta om min Skapare, som är andras Skapare också och som talar sitt tydliga språk i naturen. Hela skapelsen vittnar om vem Gud är!

Visst det finns automatiska mallar utan bekymmer men jag hade lärt in reglerna för att förmedla en text och bilder med HTML – ett för mig obegripligt språk! Om jag lyder, så fungerar det. Nu när jag är gammal och inte kan promenera i skogen som förr då fungerar datorn. Nyss hittade jag en Granspira på nätet. Någon annan har fotograferat och förmedlat budskapet från Gud till mig och andra. För bilden av en liten Granspira gör mig så glad!
Nu är det bara att följa min länklista till höger. Där står Blommor
I Göran Schmiths Hemsida finns så mycket mer. Och Göran Schmith kan dessuton det obegripliga språket som kallas tungotal. Vi tillhör samma församling.

”När den helige ande kommer över er skall ni få kraft att bli mina vittnen först i Jerusalem sen över hela världen.”
Där är poängen! Det finns ingen ursäkt för att inte lära känna Gud, som ende Skaparen! Det finns biblar tillgängliga och i texterna finns den helige ande villig att öppna upp hela förrådet. Kanaans tungmål är inte det samma som obegripliga språk kallat tungotal. Kanaans tungomål som läsarna behärskade bättre förr innebär, som jag fattar det, en så gedigen bibelkunskap, att de visste vad ”rättfärdiggjord på grund av tro” innebar och kunde redogöra för det. Det innebar, att de visste vad det innbar att få vara ”under blodets beskydd”.

Under dina vingars skugga jublar jag. Det är en annan metafor.

Här är en Granspira Foto: Göran Schmith

Kanaans tungomål

Jakob som lever nu på 2000-talet efter Kristus har lärt mig mycket om ett helt omöjligt språk. Inte nog med att jag skulle lära mig vad bokstäverna stod för utan först borde jag kunna lite engelska. Det blev ett dubbelt handikapp. Det blev tredubblat, när Jakob påstod, att jag inte får styra mina läsare, hur taggad jag än är.

”Den som läser skall få välja själv!”

Vi känner inte varandra Jakob och jag mer än att jag fick rekommendation till en som kan språket, som gör det möjligt att nå andra. Jakob träffade en öm punkt hos mig ganska snart. Visst är det bra om andra tänker som jag gör? Men bestämma över dem, som läser mitt brefvet.com, min Hemsida, det fick jag inte.

Alltså skulle det finnas minst tre valmöjligheter efter varje berättelse – fyra om jag har fyra olika avdelningar. Snopet att jag skulle behöva tänka om och tänka till och vara tvungen att lära mig mera av detta obegripliga språk! För någon färdig ram är det inte fråga om. Det blev aldrig det från början. Det var försent med genvägar, när nästa datalärare tog över. Då visste jag redan vad ”Hyper” står för och att inte ett enda jota får vara fel. Punkt får inte fattas och inte placeras fel heller.

När Isak var mogen nog att få en hustru sände Abraham sin mest trovärdige tjänare att hämta en åt honom. Tjänaren hade samma tillit till Herren som hans herre. Slutet på historien är att Rebecka fick svara själv, om hon ville gå med in i det okända och följa en främmande tjänare till sin blivande man.
1 Mosebok kapitel 24

Här börjar ett svårt språk att lära sig. Här fortsätter det nästan omöjliga språket med sina bokstäver, som står för något och som inte kan stå hur som helst utan måste vara i rätt sammanhang för att bli begripliga. Ja, för att kunna förmedlas begripligt generation efter generation tills tiden tar slut och det ingen tid finns mer.

Kärleken kan aldrig tvinga sig på. Kärleken kan följa någon in i det okända och gensvara på denna kärlek. Gud har älskat oss först. Därför vågar vi följa och ge vår kärlek tillbaka. Han är inte alltid inom synhåll minsann men språket är givet en gång för alla. När tiden var inne blev sonen ORDET personifierat och presenterade faderns kärlek till oss genom syndernas förlåtelse och kraftgärningar. Han hade fått mandat från fadern att lösa den fångne, öppna blindas ögon, ge förlamade kraft. Vinden lydde honom och döden kunde inte behålla honom.

Så gav han löfte om ett nytt språk att kommunicera med innan han for tillbaka till den härlighet han hade hos fadern innan han kom hit till jorden.

Läs om Maria som också vågade gå in i det okända

Egyptens fångenskap

För judar är inte Egyptens fångenskap något okänt begrepp. Fångenskap är motsatsen till frihet och friheten från Egyptens fångenskap firas fortfarande varje påsk. Påsk står för något och det är inget okänt begrepp för judar. Påsk står för något över hela världen, som känner till bibelns historia.

Babylon står också för fångenskap och en fångenskap, som judar känner till men inte många utanför judendomen som religion. Läsarna för 100 år sen hånades för sitt ordval från den bibliska historien. Läsarna talade Kanaans tungomål och var obegripliga för utomstående. Ingen behöver vara utomstående! Ibland väljer människan själv att vara exkluderad i stället för inkluderad. Ingen kan bli född jude eller judinna utan en judisk mor. Däremot kan vem som helst ta emot kunskapen från Gud och hans lust att upprätta oss som människor och sätta oss i rätt sammanhang i frihet.

Det var en liten inledning till poängen. Jag har köpt och läst fredagen den 18 majs DN (Dagens Nyheter). Den kostade trettio kronor. Trettio silverpengar om jag betalat med kronor. Det var priset på en slav på Jesu tid. Det var vad han fick, som förrådde Jesus till översteprästerna. Sanningen är den, att ingen kunde ta Jesu liv. Han gav livet alldeles frivilligt, för det finns inget annat sätt att befria oss människor ur vår fångenskap.

Det var en fortsättning på väg till poängen. Att bli lagd i bälte inom sjukvården och tvångssprutad är en fångenskap en viss tid på grund av slentrian inom psykvården eller tillfällig nödåtgärd. Att leva med sina minnen av behandlingen kan bli en lång fångenskap. Plågsam.

En dag år 2007 stod inte jag ut längre med mina plågsamma minnen av bältesbehandling helt i onödan och tvångsmedicinering från år 1956. Jag fick hjälp att komma ur en lång fångenskap och ville sen berätta, att jag är fri nu. Det kan man göra på olika sätt genom (H)järnkoll, om jag blir godkänd att göra det om jag kan få uppdrag genom dem. Idag har jag bett Anneli Jäderholm skriva en Gästblogg här. Anneli berättade mycket i DN i fredags och via TV4 tidigare och genom föredrag under några år. Jag för min del har lust att lämna (H)järnkoll. Det har med inkluderad eller exkluderad att göra.

Poängen är i vanlig ordning en hälsning från bibeln:

Jer 40:4
Nu befriar jag dig från bojorna du bär. Vill du följa med mig till Babylonien, så gör det. Jag skall beskydda dig. Vill du inte följa med mig till Babylonien, så behöver du inte. Hela landet ligger öppet för dig

Innanför eller utanför

Nu är det som det är. Jag är gammal och har sjungit sången i ungdomen många gånger utan att reflektera på hur skadlig den kan vara.
”Innanför eller utanför var skall du stå en gång…”
Det var farligt med högljudda predikanter tydligen. Det har jag bara ett enda minne av från min tonårstid. Det var en kraftfull stämma predikanten hade och han upprepade gång på gång:

”Och det blev åter morgon!”

Det var ju illa nog, när jag hade de första sömnproblemet och blev rädd för att det inte skulle bli morgon någon mer gång. En del är rädda som barn för att somna. De har ingen kontroll över vad som händer sen. Men jag triggade upp mig av rädsla, att morgonen inte skulle komma. Nu vet jag, att den skall komma!

Nåväl i vuxen ålder frågade jag min mamma vad han hette, som var så högljudd. Farligare än så var det inte. Jag kan räkna ut själv, att han predikade en påskdag i ”min” missionskyrka. Det är en stor dag, när ljuset segrar över mörkret och livet över döden genom Jesus.

Det som är värre då är att vara högljudd och skrika, att Jesus skall komma tillbaka. Ser till min förtjusning, att jag köpt en doktorsavhandling till. Den är oläst för jag kunde ju sången och fattade ungefär vad avhandlingen handlar om:
”Innanför eller utanför” av Nils Gunnar Holmberth.
Snart skall det bli av och jag plöjer den också. Inte blir jag intelligent för det! 🙂

Det är en annan bok jag sökte i bokhyllorna den om alla anmälningar till domkapitlet. Prästen hade haft ett samtal med varje konfirmand om hur de uppfattat undervisningen och om de trodde på Jesus som Guds son. Ja, det var väl om de kunde vara med i kyrkans trosbekännelse, gissar jag. Två eller tre pojkar vågade svara ärligt ”nej” och prästen föreslog, att de skulle vänta med sin konfirmation ett år. Detta gick inte hem hos föräldrarna och därmed blev prästen E.J. Ekman avkragad så småningom och den förste föreståndaren i Svenska Missionsförbundet lite senare. Så enkelt var det på den tiden att bli avkragad! Än så länge har jag inte hittat den boken där detta finns nerskrivet.

Så enkelt var det att hamna utanför Kyrkans dörrar. Det står inget i bibeln om Svenska Kyrkan eller om Frikyrkan. Det står däremot att Jesus skall komma tillbaka precis som han har lovat.

Och som du for du komma skall
O Jesus hit tillbaka
Jag akta vill uppå mitt kall
jag bedja vill och vaka
Jag vet ej tid jag vet ej stund
men dagligt dig förbidar jag.

Citat fritt ur minnet. Den som vill får kontrollera. No comments ändå.

Kyrkan i Sverige

När jag fyllde 50 år höll en av mina arbetskamrater på Räddningsmissionen i Göteborg ett fint och trevligt tal. Det avslutade han med, att han inte alltid förstår vad jag menar. Det berodde på att jag kunde prata om tre saker på en gång (ett litet säreget släktdrag på utdöende hoppas jag). En del kallar det tjat. I internetvärlden kallas det troll, om någon bara saboterar och pratar om annat än ämnet.

En av presenterna från två väninnor var en stor tung Bibelkonkordans. Jag skriver ”väninnor” medvetet eftersom det ordet inte ingår i min vokabulär vanligtvis. Antingen är det vänner eller inte vänner för mig. Vänskap eller ovänskap. Den presenten de gav mig stod oanvänd i min bokhylla i 15 år eller nästan 20. Det innebär, att jag fattar lite trögt ibland och behöver god tid på mig.

Bättre sent än aldrig. Nu har jag fattat vilket fynd boken är. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket utom i Apg 5:21 står det bland annat. Under tre år har jag medverkat i Fjärde väggen med mina kommentarer men straffade ut mig här om dagen. Det har inte gått hem det jag skrivit om församlingen som en byggnad av kött och blod och upprättade syndare.

Det kanske behöver upprepas också att själ och psyke är det samma. Själen är mer en fin andlig term och psyket kan hamna på psyket lite havererat. Så skulle det inte vara! Kroppsliga sjukdomar går alltid före en sjukdom i själen trots att själen är oersättlig.

Vad hjälper det en människa, sa Jesus, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.

Jag är konfirmerad i Svenska Kyrkan och fick detta som minnesord av min konfirmationspräst.

Ingen kan tjäna två herrar både Gud och mammon. Det är också Jesusord. Min personliga uppfattning är att Mammon styr Kyrkan och Sjukvården. Den åsikten får stå för mig.

Jesus kom för att vi skulle ha liv och övernog.

Läs mer här