Svartenbrandt

Så heter boken skriven av Lars Ferm. Det hjälpte inte att byta namn. Nu är han död.

Nehemja grät och bad, när han hörde om tillståndet i Jerusalem och bekände inför Gud, att också han och hans familj syndat. Vad har detta med Svartenbrandts död att göra?

Jo, det var ett bönemöte i Smyrnakyrkan en onsdagskväll då flera kom och ledaren läste ur Nehemjas bok, som ledaren älskade. Och jag älskar den boken sen slutet av 60-talet. Det var då Svartenbrandt med flera härjade i Göteborg och skaffade en ”marknad” för narkotika. Det var då jag fick mitt första stora ryggskott i tjänst som arbetsterapeut. En kollega körde mig i rullstol in till ortopedläkaren i tjänst. Han berättade allt om min dåliga rygg och plötsligt stämde diagnoserna! Han sjukskrev i tre veckor.

Väl hemma frågade jag Gud, vad han menade med detta. På kvällstid var jag aktiv på Fyrbåksexpressen, som startat arbete bland unga missbrukare. Så skulle jag ligga tre veckor i stillhet på hårt underlag! (Det var receptet på den tiden och smärtstillande tabletter.) Jag slog upp min bibel på måfå för att få svar. Där läste jag: Jag skall lägga dig på sjukbädden i 21 dagar. Du skall inte kunna gå ut bland de andra. Där vill jag tala med dig!

Ord och inga visor. Skulle jag inte få prata ens? Skulle bara han tala? Jo, jag fick ställa mina frågor. Den första var om Nehemja, som var så oskyldig och tillfångatagen i Babel. När han fått veta, att muren runt Jerusalem var nerriven och portarna uppbrända, så kopplade han denna förödelse till sin egen synd. Hur kunde detta vara ett samband?

Mer än en gång fanns det helsidor i Göteborgs-Posten om jakten på Svartenbrandt eller Clark Olofsson och polisens lyckade insats till slut. Narkotikan vällde in över Göteborg i slutet av 60-talet och unga människor fastnade i missbruk. Jag såg Göteborg som nerrivet, förstört av fiender år 1967! Hur kunde detta fördärvade bero på någon synd hos mig ordentliga människa, som bara vill hjälpa andra?

En mur kan vara en gräns mellan fienden och Guds utvalda. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen Israel från egyptierna. 2 Mosebok 14 På ett annat ställe står det, att jag skall kalla dina murar för frälsning och portar för kristall. Nu skriver jag fritt ur minnet från ett bibelstudium i slutet av 60-talet. Det som var nerrivet kunde byggas upp igen och Nehemja var en av dem som fick tillstånd att resa till Jerusalem och organisera det arbetet.

Detta var tillämpning av bibeltexten i Nehemjas bok. Det hade vi unga medarbetare på Fyrbåken fått lära oss av pastor Eric Nilsson. Var och en byggde upp det nerrivna vid sin egen port – vid sitt eget sammanhang. Det var där som det blivit förstört av fienden. De små rävarna hade tagit sig igenom muren! Omärkligt blev ”muren frälsning” nedriven.

Är detta för djupsinnigt? Kan Gud tala med en ung människa om just hennes synd mot Gud? Jag minns dessutom att Fyrbåkens föreståndare Torsten Wingö tog upp förändringen, som skett inom kristen förkunnelse. Det var inte lämpligt längre att tala om synd. Det skulle vara omskrivningar.

Känn på de poetiska orden: Vår brustenhet

Nehemja grät och bad och erkände: Också jag och min familj har syndat. Vi har försummat att läsa hans ord.

P.S.Visst jag hoppar i mina associationer men bibeln är historia. Historien är profetia om framtiden. Bibelns berättelser visar på orsak och verkan. Israels tolv stammar slutade att lyssna till Herrens röst och undervisning. De blandade ihop sig med andra folks gudar och religioner. De ville vara som alla andra. Så kom konsekvenserna. Läs Nehemjas bok. Den är lika aktuell idag. Det är så mycket, som är raserat i vårt samhälle. Det gick fort att riva ner. Det är svårare att bygga upp igen. Forska i skrifterna! Se efter hur Gud hade tänkt! Han har friden tankar om oss och inte ofärdens till att ge oss en framtid och ett hopp. D.S.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel