Försoningsstriden – Sida 7 – Gunnels plats i rymden

Engelsk text –

Mr. Facebook is offering recaps (so I can get to be repetitive about my stuff 🙂 ). Better still! Martin Olsson is a sound engineer and he has promised me that I may blog about our collaboration with my thaw in the film ”Patient Otherwise Healthy and Alert”. Read it here:
– – –
It is difficult to continue to blog without any feedback. Then came the idea of trying to leave the old routine I’d got stuck in. How to do that? Well, I then suddenly got a comment, an approval. Someone had been to the film festival ”Driving Us Crazy”, and seen the many films with their own stories, or listened to the interviews. Not just one but two people dared to seek friendship with me via Facebook, and I asked ”why”.

The pieces fell into place when a sound engineer got an old post in the recaps from a previous year. The sound engineer was not just anyone, but the same Martin who had been sitting quietly in the back seat on the trip to the former Restad Hospital on September 12, 2013. We had never seen each other before. I had been promised a study visit at the hospital by the project manager at The Gyllenkroken Foundation, and possibly a ”youtube” clip for five minutes. Apparently you can get a lot said in five minutes! This made me nervous. How do you tell such an important story, and where in this large hospital area, in such a short time? I had been to four different wards because of how they felt I was getting better or worse. I had only to go with the nurses without any information whatsoever.

The pieces fell into place with Martin’s own wordless film from 2010 of a thaw in the Göta River in Gothenburg. The river runs right through the city. There’s my association to the year 1955 and the Gothenburg College of Nursing. We had come to psychiatry in the theoretical training and a doctor told a joke:

”The border between neurosis and psychosis runs on the Bridge of the Göta River.”

Simple as that to realise for the initiated. The Psychiatric Clinic is within the Sahlgrenska University Hospital area. The mental hospital was at that time far from the town center, out on Hisingen, and was one of the biggest: The Lillhagen Hospital. There was also St Jorgens Hospital. What year they got English names I don’t remember. The shame was in the walls. The shame was not reduced by replacing the words.

So now it’s thaw! The break-up of the ice! More and more people worldwide are taking control of their own situation, and protest against the abuse that they’ve suffered through the life-long diagnoses, stigma and detention. To me, the international film festival during the days of 16-18 October at the Big Theatre in Gothenburg, came as a positive shock. To say the least. The pieces fell into place! It was a remarkable thaw in me, which was recordable for the perceptive! Sure, every year there’s spring, summer and autumn as well. Of course. But now it’s about the Göta River and the border between neurosis and psychosis, which ran on the Bridge of the Göta River in Gothenburg.

In the Stockholm area there’s an association for bipolar disorder called ”Balance”. In the Gothenburg area it’s called ”IBIS”. I’ve been a paying member for two years. Each lecture evening without membership cost 50 Swedish krona. So then I became a member. There’s an association for schizophrenia too. Or for other kinds of illnesses. It has become thaw! You can hear the sound of all the small ice floes, whirling away towards the sea.

Martin Olsson, who filmed a thaw without words, has given me the permission to share this experience. Many, many years ago we got a message during the Hönö Conference, that someone in the assembly was bitter. Afterwards I revealed it was me, and I also said why. There was no thaw that time, but a man told me privately that he’d had a vision. He had seen my cross inside the ice. The Bible says that each one of us has his own cross to bear. But he had seen my cross inside the ice.

The years have gone by and it has become permissible to speak of psychiatric diagnoses. But we who wanted to go out into the community with information would have had to be done with our emotions, and we had to be positive to psychiatric care.

How can someone help others, which is not helped herself? How many self-help books are there?

(In all of my previous blog entries you can see from where I’ve got my help.)

Thaw; the break-up of the ice – film by Martin Olsson

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=484521848087&id=560058087

Islossning

Det är svårt att fortsätta att blogga utan någon feedback. Så kom tanken på att försöka lämna det hjulspår, som jag fastnat i. Hur skall det gå till? Ja, då kom plötsligt en kommentar, ett godkännande. Någon har varit på filmfestivalen ”Driving us crazy” och sett de många filmerna med egna berättelser eller lyssnat på intervjuer. Både en och två vågade söka vänskap med mig via Facebook och jag frågade ”varför”.

Bitarna föll på plats, när en ljudtekniker fick sitt inlägg i repris från tidigare år. Det var inte vilken ljudtekniker som helst utan den Martin, som satt tyst i baksätet på resan till före detta Restad Sjukhus den 12 september 2013. Vi hade aldrig sett varandra tidigare. Jag hade fått löfte av projektledaren på Stiftelsen Gyllenkroken om ett studiebesök och eventuellt en ”youtube” på fem minuter. Det går visst att få med mycket på fem minuter! För mig blev detta nervöst. Hur berättar man en livsviktig historia och var inom ett stort sjukhusområde på så kort tid? Jag hade ju varit på fyra olika avdelningar eftersom de ansåg, att jag blev bättre eller sämre. Det hade bara varit att gå med en sköterska utan någon som helst information.

Bitarna föll på plats med Martins egen ordlösa film från år 2010 en islossning i Göta älv, Göteborg. Den rinner rakt igenom staden. Där kommer associationen till år 1955 på Göteborgs Sjuksköterskeskola. Vi hade kommit till ämnet psykiatri i den teoretiska undervisningen och en läkare berättar ett skämt:

”Gränsen mellan neuros och psykos går på Götaälvbron.”

Hur enkelt som helst att fatta för den invigde. Psykiatriska Kliniken ligger inom universitetssjukhuset Sahlgrenskas område. Sinnessjukhusvården låg på den tiden långt från centrum ute på Hisingen och var ett av landets största: Lillhagens Sjukhus. Där låg också Sankt Jörgens Sjukhus. Vilket år det skulle ha engelska beteckningar minns jag inte. Skammen satt i väggarna. Skammen minskade inte genom att byta ord.

Så nu är det islossning! Fler och fler över hela världen tar tag i sin egen situation och protesterar mot övergreppen, som varit genom diagnoser för livet, stigmatisering och frihetsberövande. För mig blev den internationella filmfestivalen under dagarna 16 – 18 oktober på Stora Teatern i Göteborg en positiv chock. Minst sagt. Bitarna föll på plats! Det blev en märklig islossning inom mig, som gick att spela in för den lyhörde! Visst, varje år finns det vår, sommar och höst också. Självklart. Men nu gäller det Göta älv och gränsen mellan neuros och psykos, som gick på Götaälvbron i Göteborg.

I Stockholmsområdet heter en intresseförening för bipolär sjukdom ”Balans”. I Göteborgsområdet heter den ”IBIS”. Två år jag betalat medlemsavgift. Varje föredragsafton utan medlemskap kostar 50 kronor. Så gick det till att jag blev medlem. Det finns intresseförening för schizofreni också. Eller för andra ohälsotillstånd. Det har blivit islossning! Det går att lyssna på ljudet av alla små isflak, som virvlar bort ut mot havet.

Martin Olsson som filmade en islossning utan ord har gett mig tillåtelse att dela denna upplevelse. För många, många år sen kom det ett budskap under Hönökonferensen, att någon i samlingen var bitter. Efteråt berättade jag, att det var jag och berättade varför. Där blev det ingen islossning men en man berättade för mig privat, att han sett en bild. Han hade sett mitt kors, att det låg inuti is. Bibeln säger, att var och en har sitt eget kors att bära. Men han hade sett, att mitt kors låg inuti is.

Så har åren gått och det blev tillåtet att tala om psykiatriska diagnoser. Men vi som ville gå ut i samhället med information skulle vara klara med affekter och positiva till psykiatrisk vård.

Hur kan någon hjälpa andra, som inte är hjälpt själv? Hur många självhjälpsböcker finns det?

(I alla mina tidigare bloggposter syns det var min hjälp kommit ifrån.)

Islossning Film av Martin Olsson

147

Så är det morgon. Äntligen skall jag försöka få till en ny bloggpost. Jag hade ledsnat på att pratat för mig själv, när det kom ett eko:

”Lugnet med farfar som satt i gungstolen med bibeln i händerna och farmor som alltid tassade så tyst, precis som jag, och satte på kaffe på gasolspisen. Farfar satt i gungstolen och läste bibeln. Det var så rogivande.”

Så fint barndomsminne blandat med minnen av de högljudda tältmötena på somrarna. Och så var det så mycket tal om synd. Jag har fått feedback. Där tar jag vid för det har jag hört förut att så många säger. Det går inte att gå in i en kyrka utan att det talas om synd. Är det sant? Är det inte bibelförklaringar som fattas? Och vad står 147 för? Det är ju obegripligt i vår tids trend! Vad står siffran 4 för eller siffran 7? Vad står siffran 1 för? Nu gäller det, att inte tappa poängen!

Första gången det står om synd i bibeln är när Kain blivit avundsjuk på sin bror Abel. Gud hade sett till Abels offer men inte till Kains. Hur skall vanliga människor utan bibelforskning som intresse fatta en sådan orättvisa? Båda hade ju gett sina offer! Ja, då måste man fråga och fråga och acceptera att ett skriftställe blir förklarat av andra skriftställen och att det finns en godkänd bibeltolkning, som många kommit fram till från början. Vad är början då? Jo, när Jesus inte kom tillbaka och hans lärjungar började fatta att allt måste skrivas ner, som de varit med om som ögonvittne och hört Jesus säga då hände det. Detta tillsammans med alla skrifter som brukades använda i synagogornas gudstjänster bands tillsammans i det vi kallar bibeln. Står det bara om synd där?

Som jag ser det är det första gången ordet synd finns ihop med Kains avundsjuka, ilska och mörka tankar. De speglades sig i hans ögon och Herren frågade varför hans blick var så mörk. Så mycket det står i en enda vers, om jag vill se det! Kain skulle råda över sina egna mörka tankar. Kain och Abel och deras föräldrar hade fått en fri vilja. Idag kanske någon sagt till Kain: ”Skärp dig!” Eller ”Du får väl behärska dig!” Då hade vi sluppit detta irriterande ord som synd är. Och det hade varit frid på vår jord med sann syskonkärlek.

Så enkelt! Om Kain hade följt Herrens råd och behärskat sina känslor, då hade inte synden kommit fram och fått konsekvenser. Den hade inte lurat vid dörren! Kan någon backa i tiden och få något ogjort? Herren satte ett tecken på Kains panna, att ingen fick döda honom.

Detta tecken återkommer. Gud är en och allas Skapare. Sen kom många imitatörer. Det var inte Mose, som kämpade mot Farao i Egypten utan Herren Gud själv mot egyptiernas avgudar. Så befriade han själv sitt folk genom sina tjänare Mose och Aron. Innan dess finns berättelsen om ett felfritt lamm, som skulle slaktas i varje hushåll. De skulle stryka blodet över sin dörrpost som skydd mot döden. Det kom senare under vandringen till löfteslandet att all synd skulle bekännas och läggas på ett felfritt djur som offer. Under 40 år skulle ett helt folk utföra riter, som de inte förstod innebörden av. De skulle lyda i allt och Herren Gud bevisade sin makt att föra folket ut ur träldom och förtryck.

Israels historia är vår frälsningshistoria. Historien är profetisk och upprepar sig. Offeraltaret hade fyra lika sidor precis som budskapet om synden och offret gått ut i alla fyra väderstrecken från Golgata till alla världens hörn. Johannes Döparen kopplade ihop kunskapen om ett felfritt lamm i Egypten och blodet som räddade från döden med Jesus: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd,” sa han när Jesus kom gående. Sju är ett fullkomligt tal. När Jesus fullbordat hela den ritning till frälsning, som finns beskriven i Gamla Testamentet, så uppstod han från de döda och lever. Och ber för oss…

Leker jag med orden och siffrorna? Nej! 147 är numret på den psalm, som skulle bort enligt en prästs förslag. Synden skulle bort för vi är bra som vi är och talet om blodet är äckligt! OK. Försök att ta bort synden i världen och putsa på fjädrarna med andra religioners hjälp! Lite mainfulness eller frigörande dans? Kan det försona oss med en helig Gud?

”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad Alltid befunnen tålig fastän du var föraktad Vår synd på dig du tagit och dödens makt nedslagit Giv oss din frid o Jesus.”

(text före 1529)

Jag uppskattar raka ärliga frågor! Annars går det ju inte att veta vilka frågor andra brottas med. När Jesus kallade sina första lärjungar, sa han inget om att de var syndare. Han tog inte itu med deras synd! Han sa ”Följ mig!” De fick komma underfund med själva hur de hade det ställt i förhållande till hans helighet. Ett annat exempel är när Jakobs söner måste gå till Egypten upprepade gånger för att inte svälta ihjäl. I Egypten fanns det säd att köpa. En dag när de var prövade till bristningsgränsen berättade Josef för dem vem han var – deras bror som de sålt som slav till Egypten. Hämnades Josef på dem och skuldbelade dem?

Som jag ser det i texterna väntade han på denna försoning, grät och omfamnade dem en efter en. Han förkom dem! Precis så står det om fadern i Nya Testamentet som väntat så länge på sin son och gick ut och mötte honom. Med att skuldbelägga honom för ett bortslösat arv och nersölade kläder? Nej, faderns ställde till fest och gav honom tillbaka hans rättigheter som son. Visst står det mycket om synd i bibeln men mest om var den skall placeras. Det är intressant!

Tvångströjan

Han såg ut att vara i 60-årsåldern i filmen Kings Park – Stories from an American Mental Institution. Han var en av några före detta patienter, som Lucy Winer lyckats få tag på och som var villig att berätta om övergreppen inom mentalsjukvården i slutet av 60-talet 0ch 70-talet i USA. Han hade rymt från en fosterhemsplacering och kom ur askan i elden. I filmen vände han ryggen mot kameran och grät, när han berättat om vårdares sadism. De satte på honom en tvångströja och hissade upp honom mot en vägg. Efter det blev de än värre. Lucy Winer verkar vara i hans ålder och dokumentären tog 11 år att göra tillsammans med Karen Eaton och många flera.

Jag för min del har bara burit på en osynlig tvångströja på grund av felaktiga diagnoser och yttranden. Jag blev ”skammad” år 1956. Den osynliga skammen gjorde jag synlig genom att ge ut berättelsen år 2011. Berättelsen blev filmad på plats två år senare 2013. Nu är jag fri och upprättad offentligt! Så till poängen! Jag är kvinna och vill inget hellre än att predika. Detta trots att det enligt vissa är ett ämbete endast för män.

Två år efter traumat år 1956 hade jag fått pengar från mina syskon till födelsedagen. Det räckte precis till en bibel i mjukt skinn med övervikta pärmar. Jag hade många syskon och en moster som också gav.

Sen hittade trösten mig alldeles särskilt i Gamla Testamentet. ”Jag har kallat dig vid namn. Du är min.” ”Han vet vilken väg jag vandrat.” ”De själar som jag själv har skapat.” ”Oläklig är den skada du fått…Se, jag vill läka dina sår.”

Vem kunde tro, att detta skulle bli så segt? Det jag vill är ju egentligen att få berätta om den långa vägen till insikt om försoning och vad den har kostat Guds son att förmedla. Evangelisten Matteus börjar sin släkttavla över Jesus med Abraham och går ner till Josef Marias man. I den uppräkningen av delhistorier står det mellan raderna, att det lagen inte kunde åstadkomma – det gjorde Gud. Ingen klarade av att lyda och hålla sig felfri. Genom Guds löfte till Abraham föddes SONEN – bara i kraft av ett löfte.

Mycket märkligt att Matteus börjar med Abraham och går ner till Jesus född genom en jungfru Maria. Där tar evangelisten Lukas vid och börjar nerifrån och vandrar ända upp till Adam född av Gud. Gud skapade Adam utan någon kvinna. Jesus blev till genom helig ande från Gud utan en man. Så ser frälsningsplanen ut och äran tillhör Gud och ingen annan än SONEN. Allt som behöver göras är gjort för att vi skall kunna få himmelriket redan nu! All skam blev lagd på honom och tagen med upp på ett kors. Han blev gjord till synd på förbannelsens trä, som om han varit en rövare han också. Det får inte glömmas!

Ja, jag har varit upptagen av min egen historia, mitt eget trauma och dagarnas innehåll på en filmfestival i Göteborg. (se http://www.drivinguscrazy.com och http://www.madinamerica.com) Det var skönt att få feedback bland så många, som känner till olika kränkningar inom sinnessjukvården världen över. Men hälsan och läkedomen har jag hittat i bibeln. Såren har gått upp många gånger under nästa 60 år sen år 1956. Ett arbetsnamn på min berättelse var:

”Sår som inte läker – Om läkedom i såren” Nu heter den: Pat. är frisk och pigg för övrigt

Jag blev avrådd att skriva om något från bibeln. För då skulle den som såg det slå igen boken direkt. En dag kanske någon längtar efter att få höra om läkedom i Jesu sår.

Vem vet?

Jag väntar men inte hur länge som helst – väntar bara på att bli saktmodig.

Hon biter huvudet av skammen…

Ja, så står det på baksidan av min bok. Baksidans text är visst viktig för försäljningen. Någon annan bör rekommendera boken. Det är inte fint att rekommendera sig själv. Och märkligt att behöva skriva om sig i tredje person dessutom…

Nu har hon varit på en filmfestival under tre dagar i Göteborg kallad: ”Driving us crazy” med människor från hela världen, som talar engelska. Hon behärskar inte det språket men satt där i en låg, mjuk, röd fåtölj på Stora Teatern timma efter timma och tolkade filmerna. Några svenskar fanns på festivalen att fråga: ”Vad sa de?”

Lördag eftermiddag gav hon visst upp utan att förstå språket. Det var när den viktigaste filmen skulle komma för henne, som skrivit boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Hon var trött i sitt huvud och i sin dåliga rygg och ville hem till sängen. Men blev haffad av en dam runt 75 år, som bad om ett samtal. Hon bad om att få tala om skam och skuld. En man la sig i samtalet och sa, att det inte är detsamma.

Nähä. Då fick det bli kaffe till ett sådant samtal och där nere i foajén satt hon, som varit inlåst tre år från det att hon var 19 år. Stämplad med diagnosen schizofreni. Hon satt med en annan, som var okänd tills vidare. Under tiden rullade den andras dokumentär Kings Park i teatersalongen på en stor biografduk. Precis på samma duk som en helsvensk historia rullat på morgonen.

Vart vill jag komma? Jo, nu är det högt tid att fråga igen och igen:

Är det jag som skall skämmas? Är det hon Lucy Winer, som skall skämmas eller Dorothy? Eller tusentals andra slarvigt diagnostiserade och inlåsta?

Filmfestivalen ”Driving us crazy” är över och jag har tittat på Lucy Winers film fyra gånger från en DVD därför att jag vill förstå vad de olika personerna säger. Bilderna fattar jag! Fjärde gången satt en av mina vänner bredvid mig och översatte engelskan.

Det är mycket som går att förstå utan att behärska engelskan. Jag förstår bibliskan lite bättre. Jesus sade: ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ. Vad kan en människa ge till lösen för sin själ?” Citat fritt ur minnet

Själen är det viktigaste en människa har fått.

Innanför eller utanför

Innanför eller utanför?

Hon frågade via Facebook om vänskap. Hon ångrade, att hon inte rest till Sverige för att vara med på filmfestivalen ”Driving us crazy”. Hon är 77 år och har negativ erfarenhet av psykiatrin i USA. Han skrev ett PM och undrade, om jag ville sammanfatta mina intryck från dagarna. Det behövde inte vara mer än 1000 nerslag ungefär. Och idag är förlåtelsens dag.

Så jag tar det från början då. Det var Gud som började. Han talade om för Mose, att han sett vad de lider. Hur länge kan Gud se på utan att göra något då? Mose hade gjort ett misstag 40 år tidigare. Under 40 år senare hade han gått hit och dit i öknen och vallat svärfars får. I den högstes närhet i Egypten, som han varit tidigare som sagt. Välutbildad i allt. Men nu hade Gud sett och tänkte gripa in…

I min presentation till den okända damen i USA skrev jag, att jag varit ensam i mitt trauma 50 år men fått tröst i bibeln. För där hade jag hittat orden ”ohelbar är den skada du fått…” och ”Jag vill hela dina sår, säger Herren.” Att det skulle ta en sådan tid då om han nu sett allt hur det gått till på ett sinnessjukhus på 50-talet! Varför gick mina sår upp gång på gång och började blöda igen?

För att inte tala om denna gamla poesibok med versen:

”Lär dig livets vackra gåta Älska, glömma och förlåta.”

Jojo. Nu skall jag klara av en sammanfattning av mina känslor under fyra dagar minglande och överöst med berättelser från hela världen. Om de bara hade varit på svenska! Eller norska som i tidningen: ”Sökelyset” Det numret jag fick introduserar psykiatrins mest fruktade kritiker Robert Whitaker. Bra, för jag fattade inte många ord ur hans föredrag! Jag kan låna boken och läsa boken på svenska om piller med skadliga effekter.

Åter till trösten i bibeln. Israels folk vandrade ut i frihet och vattnet stod som en mur till höger och vänster. ”Så frälste Herrens den dagen…”

Precis så. Det blev en mur mellan fienden som jagade och de som blev befriade. Herren själv är den muren som en metafor i texterna och i verkligheten för mig. Det är skillnad på att kunna älska och inte kunna glömma. Jag kommer fortsätta att lyssna på hur andra överlevt övergrepp inom statliga institutioner och se filmen ”Kings Park”, hur handikappande det än är, att inte förstå språket. Jag fattar bilderna! En bild säger mer än tusen ord. Jag mätte muren utifrån. Den är 3 meter hög och Annica Engström fotograferade berättelsen:

”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Idag är förlåtelsens dag i de föreslagna bibeltexterna. Övergrepp på psykiskt sjuka skall vi protestera mot igen och igen.

Min konung…

Jag har gått ut! Med vad då? Med mitt eget stora JAG? Skryter om de svåra doktorsavhandlingar, som jag lyckats plöja mig igenom?

Ja. Men det gör jag inte om igen! Och jag tänker inte läsa Ulf Ekmans senaste bok heller.

En litenkort repetition. I gamla poesiböcker stod en vers som fastnade:

”Lär dig livets stora gåta Älska, glömma och förlåta”

Där kommer mitt intresse för teologi in. Så jag gick till Betlehemskyrkan den 17 december år 2013 för att få lyssna på olika tolkningar. Precis så för jag fattar, att Stefan Svärd inte tolkar på samma sätt som Sofia Camnerin om försoningen. Det var detta det skulle handla om hur samfund skall kunna fungera tillsammans med subjektiv och objektiv försoningslära.

Det jag inte visste var, att där fanns en lokal teolog. Inte från Stockholm med andra ord. Hon hade fattat försoningens mellanrum och inledde försoningsdagen med 25 minuter om förlåtelse på lägsta nivå. För så uppfattade jag Ingrid Svensson. För mig som är egotrippad var detta budskap i mitten av anförandet viktigt. Det finns förövare, som inte förstår hur illa de skadat! Det finns förövare, som aldrig ber om förlåtelse. Hur går det då med livets vackra gåta Älska GLÖMMA och förlåta? Om det inte går att glömma? Vad gör jag då med alla bibelställen, som jag stavat på i åratal?

”Såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro…” ”…om I icke av hjärtat förlåter…” Matt 18:35

Jag går ut så klart och berättar för kleti och pleti, att detta skall inte glömmas utan åtgärdas! Det skall inte få finnas övergrepp inom psykiatrin i överkänsliga själar, som ger skador för livet! Det skall inte sopas under mattan heller, att det finns andliga våldtäkter inom kyrkor bakom stängda dörrar! Det skall inte sopas under mattan att barn farit illa på alla områden på institutioner för samhällsvård!

Så nu går jag ut oavsett vad vissa präster anser om oss kvinnor, som förkunnare av Guds ord. Det finns ett försoningens mellanrum i Kristi fullkomliga försoningsgärning på korset. Där får jag stå med mitt viljebeslut. Där får jag stanna den hetsiga, lättirriterade Gunnel Bergstrand och fortsätta förkunna att nåden räcker, att Kristi blod min synd min skuld betäcker.

Det är det enda jag har att lita på! Det räcker! That is enought!

Min konung drog ut i striden först av alla och offrade sitt blod i den striden! Han vann för evigt för min skull och din. GLÖM inte det! Fortsätt att älska och förlåta…

Min dikt gäller en konung, som kunde och kan förlåta och glömma. Så stor är Guds kärlek till hela världen, att han sände honom att presentera denna Guds kärlek för mig och dig.

Min dikt gäller en konung

En kväll och tre hela dagar har jag varit tillsammans med många andra från hela världen. Det var engelska som gällde och jag förstod några ord här och där. Filmfestivalen hade namnet: ”Driving us crazy” och jag har lämnat länkarna i en tidigare blogg. För mig finns Google Translate nu. Den tjänsten gör det möjligt för mig att brevväxla med tre av de engelsktalande i USA. De finns modiga personer, som vågar gå emot läkemedelsjättarna och påpekar biverkan av mediciner. Det finns modiga personer, som vågat bryta sig loss från missbruk av droger och som vågar ifrågasätta den psykiatriska vården.

Det var en upplevelse för mig att möta damer, som är över 70 år och aktiva genom att bryta skammen – skammen att som ung blivit inlåst och felbehandlad på mentalsjukhus. Hur många tusentals finns inte det, som aldrig skulle kunna med att nämna skammen!

Är det vi som skall skämmas, som blev psykiskt sjuka en gång i ungdomen? Jag lyssnar på mina nyfunna vänner. På en front är det språksvårigheter. Jag återkommer eller också börjar jag predika för fullt!

Det var ju det jag ville helst av allt…

Min dikt gäller en konung. Det finns sår, som aldrig läker. Det finns läkedom i hans sår.

Bekänna färg

Det har gått en vecka sen filmfestivalen ”Driving us crazy” hade premiär på Stora teatern i Göteborg. Hit kom människor från hela världen av överlevare på olika sätt eller professionella lyssnare eller konstnärer som filmat. Under tre dagar lyssnade jag på engelska utan att kunna språket. Det räcker inte, att fatta några ord här och där. Det blir inget sammanhang. Kvar blev alla filmerna med bilder, där jag känner till situationerna från mitt tidigare arbete bland missbrukare. Kvar är programhäftet med alla presentationer.

Den första gästen från USA presenterade sig för mig med sitt namn och som en överlevare. I stil med mig kanske hon trodde. Hon var 19 år, när hon blev inlåst på ett sinnessjukhus i tre år och behandlades med insulinchocker och ECT om vartannat. De unga kvinnorna blev dessutom sexuellt våldtagna. Den unga kvinnan i sängen bredvid henne fick för mycket insulin och dog. Hur överlever någon dessa minnen av så kallad vård?

Hon gick fram till mig och trodde väl, att jag var en överlevare i ungefär samma ålder nu och med svensk erfarenhet under tre månader från år 1956. För det står i programhäftet både på engelska och svenska om mig också. Det är dags att bekänna färg. Mina erfarenheter är inget jämfört med vad kvinnorna gått igenom i USA. (Sök på Lucy Winer på you tube och Kings Park. Lucy Winer var också gäst på filmfestivalen och hennes film visades.) Det var Dorothy, som sökte upp mig först.

Det är dags att bekänna färg tycker nog jag. Filmen ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” är mycket informativ, saklig och osentimental. Där finns inget negativt om personalen – tvärt om. Det finns bara en enda stor ilska på systemet med bältesläggningar av slentrian, tvångsinjektioner, diagnoser för livet som stigmatiserade mig senare. Kvar har jag alla goda samtal med personalen, som jag haft sen dess och en brevväxling med före detta överläkaren. Min envishet är lite gränslös. Om jag fått en diagnos för livet, så har jag rätt att få veta vad denna sjukdom innebär och hur den verkar. Tycker nog jag. Andra drabbade tycker nog likadant. Om jag bara begripit engelska språket.

Boken ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” kom aldrig ut år 2009 på förlaget ”Natur&Kultur”. Så högfärdig är jag, att jag ville vara med de stora pojkarna Johan Cullberg och Clarence Crafoord. Vi är ju ungefär jämngamla och lite mer information inifrån patientsynpunkt hade inte skadat. Det tyckte jag och prövade förlaget. Sen slapp jag påtryckningarna, att jag var så rädd att gå ut med min berättelse. De tackade ”nej” till erbjudandet att få trycka mitt manus.

År 2011 vågade jag en gång till och lät trycka boken på egen risk ekonomiskt. Två år senare var berättelsen filmad på plats inifrån och utifrån de andras öden. Vilken färg är det då som skall bekännas? Ilskan finns kvar, att de mest lärde tror, att det går att ha olika avdelningar för psyke och soma. Visserligen talar de om psykosomatiska sjukdomar men då gissar jag att det är fråga om vem som skall ta över det ekonomiska ansvaret – bli av med patienten med så svåra hjärtbesvär.

Så nu går det att köpa min bok igen på Adlibris eller genom mig: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Jag vägrade ta bort kapitlet om blodet ur manus. Jag kan faktiskt inte hjälpa, att det fattas kunskap i anatomi, fysiologi och teologi om blodets betydelse bland allmänheten. Försök vara neutral till blodets funktion i kroppen! Försök vara neutral till försoningens under genom tro!

Jag kan det inte och har en relation till bibelns hela berättelse om upprättelse och hälsa genom blodet. Det finns med i boken men inte i filmen.

När livet fick ett ansikte

Ordet är ”struktur”. Några unga i min omgivning vill gärna ha studier i bibeln men inte att jag hoppar hit och dit genom alla tidsepoker. Det är en rimlig önskan. Sanningen är den, att jag har panik som ”döfärdig” och upptäcker att två generationer efter mig saknar kunskap i bibellära. Paniken gör mig totalt vimsig i huvudet, när jag äntligen får en chans att berätta.

Så jag tog fram en plansch i hårdpapp från min söndagsskoltid. Som om det skulle hjälpa med en gullig bild på Jesus och barnen runt omkring? Nej, jag har ritat en karta över Mellersta Östern, där Jerusalem bara blir en liten prick på skalan. Den pricken fanns inte ens med. Det var många år sen jag ritade och berättade. Som sagt: Kvinnor får berätta. Och den stora kartan på blädderblockspapper förstör inte söndagsskolbilden under.

Denna plansch på kartan över Mellersta Östern placerade jag mitt på bordet och plötsligt fick alla tusen tankarna i huvudet en ordning. När jag ser området över Egypten i väster till Iran i öster, Turkiet i norr och Persiska viken i söder, så har jag olika bibelsammanhang i minnet vad som hänt på några olika platser. Jag har ett försprång som gammal utan bio och TV-program som barn och ung!

Nu ber de unga mig att backa och försöka ta det lugnt med undervisningen. Jag får ha paniken för mig själv. De vill komma tillbaka och lyssna. Vi börjar om från början men sakta.

Jojo. I TV-program har jag sett enkla små tävlingar. De tävlande får fyra bilder på personer. Tre har något gemensamt men vad och en skall bort. Den leken föreslår jag. De fyra är: Salomo, Nehemja, Paulus och Johannes.

En skall bort och de tre har något gemensamt! Hu så hemskt när Gud är KÄRLEKEN! Detta kan ju inte vara möjligt? Skall vi inte ha lite liberalteologi att allt ordnar sig till slut? Och Gud blir allt i alla…

En snabb impuls av mig. Vad har jag för rätt att säga att någon skall bort? Och vad har en före detta ärkebiskop för rätt att städa i bibeln?

Salomo skall bort för han började så bra och bad Gud om ett vist hjärta. Sen slutade han i frosseri och synd.

Nehemja var av kunglig börd, om jag inte minns fel och fick följa med i fångenskap till Babylon. Han höll fast vid sin Gud och tog på sig skulden för sin och Juda folks synd, grät, fastade och bad till Herren. Han erkände, att också han och hans familj syndat som slutat lyssna till Herrens ledning. Så hade det gått som det gick. Nehemja började om med att bygga upp det raserade.

Paulus kunde hela Lagen som ung och var mycket lärd och nitisk. Ingen ny lära fick ta över kunskapen i Lagen. Så förföljde han HERREN själv och hans lärjungar, syndade grovt men ångrade sig och erkände sin synd. Paulus var kvar till slutet och undervisade om VÄGEN, som den enda att nå Gud. (Det var i Antiokia som de först började kallas kristna – för de följde den VÄGEN.)

Johannes skall vara kvar också som vågade undervisa om vad Jesus sagt om synd, rättfärdighet och dom. Johannes skall vara kvar för han undervisar om hela blodomloppet på ett annat sätt än Paulus undervisar om kroppens alla delar som församling. Johannes säger, att om vi påstår, att vi inte syndat så ljuger vi. De får vara kvar som erkänner sin synd och tar emot förlåtelsen genom Jesu Guds sons blod.

Livet har fått ett ansikte genom dem.

När döden fick ett ansikte

Minns du hur det var när sjukdomen aids fick ett ansikte med dödligt hot? Visst är det glömt snart? Sjukdomen är inte dödlig. Det finns bromsande mediciner. Så går livet vidare. Sjukvårdspersonalen har tystnadsplikt och kan inte säga emot behovet av försiktighet och behovet av handskar. Livet går vidare och andra sjukdomar får ett ansikte. Döden kan vänta. Men sjukdomen är livsfarlig…

Döden fick ett ansikte för mig som barn. Det finns skamliga sjukdomar och mindre skamliga. Det går att prata bort alla faror och varningar. Alkohol och bilkörning går inte ihop. Så fick döden ett ansikte, när jag var barn och sen dess har jag varit skrämd för alkohol.

Sinnessjukdom fick också ett ansikte och satte skräck i mig. Det var något, som bara liksom flög på en människa och sen var han inlåst. Eller hon. Det har inte fattas ett ansikte på de sjukdomarna för det har funnits många byggnader i rött tegel och en tyst, obehaglig dimma runt omkring. Gå inte i närheten! Där vet man inte vad som kan hända eller vem som blir inlåst! Men inte dör…Kanske kommer tillbaka…

”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga”. En dag ville jag sortera vad som är skamliga och mindre skamliga sjukdomar. Med all rätt ur egen erfarenhet och sjukvårdskunskap. Livet såg ut att ligga bakom. Hade inte jag rätt till att få ett ansikte på den hemska sjukdom, som jag blivit diagnostiserad med som ung och för livet? Döden är ingen sjukdom. Den kan komma när som helst i livet. Döden är inte skamlig – inget att skämmas över. Den är ofta plågsam och långdragen men förutsagd.

Vi behöver inget ansikte på döden. Ögonen är själens spegel. I ett par mörka ögon med svart blick fanns början till döden. Vi fick ett ansikte på den redan i Kains i lustgården. Han hade chans att behärska sin avundsjuka och sitt hat. Han fick en varning. Han fick veta, att han hade en dörr, som han själv ansvarade för. I annat fall blev han dödens också.

Enda medicin som hjälper är ett rent blod. Blod vet vi kan vara infekterat. Nu tänker jag på okunskapen om aids på 80-talet. Bibeln berättar om ett rent, oskyldigt blod som räddar undan döden.

Så varför inte ge döden ett ansikte? Ångest och dödsfruktan är inom ramen för psykisk ohälsa. Bibeln är inte rädd för att sätta rätta diagnoser. Rädsla finns inte i kärleken! (1 Joh. 4:16-21) Vadå kärlek? Jo, Gud är kärleken och vet om alla människors svagheter. I rädslan ligger tanke på straff. Vadå straff? ”Jag har väl inte syndat mer än någon annan?” ”Vadå synd?” var frågan i ett radioprogram med författaren Lena Andersson med orden ur den lames mun. (Markus 2:1-11)

Då är jag framme vid poängen. Det är inget farligt att läsa Uppenbarelseboken. Där finns ruskiga scener men beskriver ett lamm som såg ut att blivit slaktat. Där är ruskiga scener med Vilddjuret. Det visste vi ju förut att Satan, Djävulen och den gamle ormen från tidens början är den samme och kom för att slakta och förgöra. Men det blev givet ett rent, felfritt blod som läkedom! Striden om oss blev avgjord redan i himlen då Lammet blev slaktat före världens grundläggning. (Ja, det finns olika bibeltolkningar. Det är inte farligt, att inte kunna skillnaden på objektiv eller subjektiv försoningslära med mera.)

Här är bibelversen som öppnade mina ögon för Uppenbarelseboken:

7:17

”Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.”

Lammet blev herden och herden blev livets vatten, som släcker själens törst. Och Gud vet om alla tårar innan dess. Gud berättar både bakåt i tiden vad som skett och framåt om vad som skall ske genom sina profeter.

Harmagedon – fortsättning

Många inom frikyrkorörelsen har kusliga minnen av predikningar om yttersta tiden och Harmagedon. Det kanske mest gäller i min egen generation. Så kom ifrågasättandet. Så kom upproret mot den sortens förkunnelse. Helvetesläran. Tills det blev tyst. Efter det tog vetenskapsmännen vid och började berättelsen om ett perforerat ozonlager. För att inte tala om kärleksläran. Om alla tänker positivt samtidigt, så tar krigen slut. Så rogivande! Tänk positivt!

En dag måste jag dammsuga i min bokhylla och hittade en bok, som jag fått men inte läst. Så oartigt! Givarens tanke var att vi skulle samtala om innehållet sedan. Boken heter:

”När tiden tog slut” Författare är Göran Sahlberg

Eftersom insidorna av bokens pärmar i början och slutet har en förminskad plansch av hela originalet av ”Guds plan genom tidsåldrarna” Copyright 1934 C.A. Chader.”, så läste jag boken. En författare har rätt att skriva sin text som den gått genom den egna referensramen. Bra skildrat av en tragik. Visst, vi kan samtala hur mycket som helst om felaktig förkunnelse och duktiga författare. ”Rädsla finns inte i kärleken,” står det i bibeln. Det är bara att stava på om och om igen! Det håller!

Ur 1 Johannes brev citerar jag hela 4:e kapitlet från Svenska Folkbibelns översättning. Jag sätter inte en rubrik för att få många att läsa denna bloggpost om Harmagedon! Det finns flera olika tolkningsmodeller men det är ingen ursäkt att låta bli att forska! Gud talar om i förväg vad som kommer att ske och vad som redan har skett genom sina profeter!

”Pröva andarna

4 ¹ Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. ² Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, ³ och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.
⁴ Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. ⁵ De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. ⁶ Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss . Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande. 

Guds kärlek och vår

⁷ Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. ⁸ Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. ⁹ Så uppenbarades Guds kärlek till oss : han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. ¹⁰ Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
¹¹ Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. ¹² Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. ¹³ Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. ¹⁴ Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. ¹⁵ Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. ¹⁶ Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. ¹⁷ Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. ¹⁸ Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
¹⁹ Vi älskar därför att han först har älskat oss. ²⁰ Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. ²¹ Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder. ” Slut citat

När jag var ung fick jag inpräntat i mig, att Jesus hänvisade till vad det också står skrivet. Satan kan alla skrifterna och ville få Jesus på fall. Jesus kunde mer. Han kan hela sanningen och är den.

Han har frälst oss undan den kommande vredesdomen. Därför skrev jag inget mer om Harmagedon i förra bloggposten.