Av frukten känner man trädet….

3 reaktioner till “Av frukten känner man trädet….”

1. Jag tar rubriken till intäkt för att göra en ganska lång kommentar. Citatet kommer ifrån att ord av Jesus. Ett ord som tolkas litet olika av olika människor. Tar man det bokstavligt, med våra naturförhållanden, så kan det översättas med att man hittar äpplen på äppelträd, men inte på körsbärsträd, kaktusar eller tistlar. Däremot är inte alla äpplen goda – så här års är det kanske mest kart, eller omogen frukt. Litet senare kan det vara sådant som mognat för snabbt, t.ex. om grenen skadats, eller sådant som angripits av fåglar, insekter eller ohyra. Ännu senare kan det vara sådant som fått vara kvar för länge och jäst eller ruttnat. Det är emellertid fortfarande äpplen. Det förtar inte att man ändå kan finna mycket god frukt, många goda äpplen, om man sköter om trädet och skördar i rätt tid.

   Nu var det kanske inte främst naturlära som Jesus ville förmedla. De här insikterna hade nog de allra flesta redan innan de hörde honom. I stället var det ett djupare budskap. Den kanske bästa förklaringen till det ger Paulus i avslutningen av sitt brev till de kristna i Galatien. Jag citerar Gal 5:13-6:17
   Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.

   Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.

   Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.

   Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.

   Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv. Var och en skall pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra. Var och en måste bära sin egen börda. Men den som blir vägledd i ordet skall ha samma del som sin vägledare i allt som är gott. Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda. Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet, men den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden. Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. Så länge det finns tid skall vi därför göra gott mot alla människor, framför allt mot våra trosfränder.

   Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand: de som vill skaffa sig anseende genom något yttre söker tvinga er till omskärelse, bara för att de inte vill bli förföljda för Kristi kors. Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av det som har skett med er kropp. Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen. Omskärelsen har ingen betydelse och inte förhuden heller, det är fråga om en ny skapelse.

   Frid och förbarmande åt dem som vill leva efter denna ordning, åt Guds Israel.

   I fortsättningen får ingen ställa till besvär för mig, jag bär Jesu märken på min kropp.

   Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er ande, bröder. Amen.

   Mina kommentarer:
   Det första stycket: Friheten är en frihet från synd, och inte en frihet till synd!

   Det andra stycket: Titta efter i det följande vad kött och ande innebär, och fråga vad det du har i tankarna leder till, och om det är värt att sträva efter, eller ett pris som är värt att betala.

   Det tredje stycket: man behöver inte uppfylla alla sakerna samtidigt för att vara köttslig. Det räcker med att man ser t.ex. strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, och maktkamp, eller några av dessa yttringar, för att man skall kunna övertyga sig om att människorna i det sammanhanget ägnar sig åt fel saker, att de inte söker Gud. Problemet ligger i vad man tillåter sig, och inte i att man misslyckas. Jag tror inte att Paulus fördömer t.ex. en alkoholist som får ett återfall, eller har svårt att ta sig ur sitt missbruk. Det har ingenting med lärofrågor att göra, utan är helt en fråga om hur man lever sitt liv.

   Det fjärde stycket: här hittar vi de goda frukter som vi söker. Som jag sade inledningsvis kan vi inte vänta att alla i en församling skall klara att leva upp till allt, men om det finns och är väl synligt, då vet vi också att den helige Ande är där. De som korsfäst sitt kött… De som tar på sig ett lidande för att avstå ifrån det som fanns i förra stycket… Det är dessa som följer en andlig väg, och kan visa upp dess frukter. Men tro inte att det är en konkurrens och jämför dig inte med andra.

   Det femte stycket: Visa kärlek. Låt kärleken vara vägledande i era liv. Om ni ägnar er åt det köttsliga blir det er lott,men om ni odlar det andliga så får ni evigt liv. Konstigt nog (för många kristna) står det inget om ”tro allena” eller om att man skulle vara förutbestämd för det ena eller det andra.

   Det sjätte stycket: han talar i inledningen om att det finns människor som räknar troféer i hur många de lyckats omvända. De ser bara till yttre saker, till köttet. För egen del har han andra ideal och mål. Han tar på sig det lidande som krävs för att avstå ifrån det världsliga, och hans ideal ligger bara i hur han lyckas med att förenas med Jesus i hans lidande på korset. Det världsliga är värdelöst för honom, vilket han också säger i andra brev. Samtidigt är det klart att han anser sig ha blivit förkastad av de människor och de andliga krafter som vill hålla honom kvar i det världsliga. Han avslutar stycket med att säga att det är fråga om en ny skapelse. Temat med en ny skapelse finns på många håll i både GT och NT. Jesus är den nye Adam i t.ex. Rom. 5:14ff, och Rom. 15:22 & 45, men också i inledningen till Johannesevangeliet, som kan läsas om en ny skapelseberättelse, med 100-tals paralleller med 1 Mos 1-3.

   De tre sista meningarna: de står för sig själva. Den som lever efter Anden har frid och förbarmande att vänta. Kristus är bokstavligen kvar ibland oss, vilket ibland blir synligt genom att någon människa inte bara får dela hans smärta inom sig, utan också genom att det blir synligt. (Det händer ännu i våra dagar, och det finns många exempel genom tiderna). Nåd innebär inte bara att Gud (eller kungen) är snäll, utan att han ger speciella gåvor för att vi skall kunna leva våra liv, och fullgöra hans vilja. När t.ex. apostlarna på pingstdagen fick förmågan att tala främmande språk, så var det inte för att imponera, eller för att de frågat efter det, utan för att Gud ville att alla skulle förstå vad de hade att säga, ett sätt, Guds sätt, att komma förbi straffet efter babels torn. Vid andra tillfällen fick de andra förmågor, t.ex. att bota sjuka eller uppväcka döda. Men den viktigaste förmågan var att förlåta människor, eller kvarhålla dem i, deras synder. Det var något som Jesus gjorde, och som han gav de 12 i uppdrag att fortsätta med – i Guds namn och ställe, eftersom endast Gud kan förlåta synder!

   1. Stefan! Tack för ditt inlägg! Helst skulle jag vilja ha foto på ett olivträd med koppling till Paulus undervisning i Romarebrevet kap 11. Då är vi just där att Rut kommit med i Israel genom giftet med Boas. Och roten till trädet är helig.

      ”Som Boas var för Rut är Kristus för oss,” detta är nyckeln till att förstå Ruts bok. Citat ur Berit Simonssons bibelstudier år 2003 i Göteborg.

      Det är stora hemligheter, att vara i Kristus som en gren!
      Allt gott
      önskar
      Gunnel

2. Jag håller med Berit, hon har en god poäng!

Kommentarer är stängda.