Så är det morgon. Äntligen skall jag försöka få till en ny bloggpost. Jag hade ledsnat på att pratat för mig själv, när det kom ett eko:
”Lugnet med farfar som satt i gungstolen med bibeln i händerna och farmor som alltid tassade så tyst, precis som jag, och satte på kaffe på gasolspisen. Farfar satt i gungstolen och läste bibeln. Det var så rogivande.”
Så fint barndomsminne blandat med minnen av de högljudda tältmötena på somrarna. Och så var det så mycket tal om synd. Jag har fått feedback. Där tar jag vid för det har jag hört förut att så många säger. Det går inte att gå in i en kyrka utan att det talas om synd. Är det sant? Är det inte bibelförklaringar som fattas? Och vad står 147 för? Det är ju obegripligt i vår tids trend! Vad står siffran 4 för eller siffran 7? Vad står siffran 1 för? Nu gäller det, att inte tappa poängen!
Första gången det står om synd i bibeln är när Kain blivit avundsjuk på sin bror Abel. Gud hade sett till Abels offer men inte till Kains. Hur skall vanliga människor utan bibelforskning som intresse fatta en sådan orättvisa? Båda hade ju gett sina offer! Ja, då måste man fråga och fråga och acceptera att ett skriftställe blir förklarat av andra skriftställen och att det finns en godkänd bibeltolkning, som många kommit fram till från början. Vad är början då? Jo, när Jesus inte kom tillbaka och hans lärjungar började fatta att allt måste skrivas ner, som de varit med om som ögonvittne och hört Jesus säga då hände det. Detta tillsammans med alla skrifter som brukades använda i synagogornas gudstjänster bands tillsammans i det vi kallar bibeln. Står det bara om synd där?
Som jag ser det är det första gången ordet synd finns ihop med Kains avundsjuka, ilska och mörka tankar. De speglades sig i hans ögon och Herren frågade varför hans blick var så mörk. Så mycket det står i en enda vers, om jag vill se det! Kain skulle råda över sina egna mörka tankar. Kain och Abel och deras föräldrar hade fått en fri vilja. Idag kanske någon sagt till Kain: ”Skärp dig!” Eller ”Du får väl behärska dig!” Då hade vi sluppit detta irriterande ord som synd är. Och det hade varit frid på vår jord med sann syskonkärlek.
Så enkelt! Om Kain hade följt Herrens råd och behärskat sina känslor, då hade inte synden kommit fram och fått konsekvenser. Den hade inte lurat vid dörren! Kan någon backa i tiden och få något ogjort? Herren satte ett tecken på Kains panna, att ingen fick döda honom.
Detta tecken återkommer. Gud är en och allas Skapare. Sen kom många imitatörer. Det var inte Mose, som kämpade mot Farao i Egypten utan Herren Gud själv mot egyptiernas avgudar. Så befriade han själv sitt folk genom sina tjänare Mose och Aron. Innan dess finns berättelsen om ett felfritt lamm, som skulle slaktas i varje hushåll. De skulle stryka blodet över sin dörrpost som skydd mot döden. Det kom senare under vandringen till löfteslandet att all synd skulle bekännas och läggas på ett felfritt djur som offer. Under 40 år skulle ett helt folk utföra riter, som de inte förstod innebörden av. De skulle lyda i allt och Herren Gud bevisade sin makt att föra folket ut ur träldom och förtryck.
Israels historia är vår frälsningshistoria. Historien är profetisk och upprepar sig. Offeraltaret hade fyra lika sidor precis som budskapet om synden och offret gått ut i alla fyra väderstrecken från Golgata till alla världens hörn. Johannes Döparen kopplade ihop kunskapen om ett felfritt lamm i Egypten och blodet som räddade från döden med Jesus: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd,” sa han när Jesus kom gående. Sju är ett fullkomligt tal. När Jesus fullbordat hela den ritning till frälsning, som finns beskriven i Gamla Testamentet, så uppstod han från de döda och lever. Och ber för oss…
Leker jag med orden och siffrorna? Nej! 147 är numret på den psalm, som skulle bort enligt en prästs förslag. Synden skulle bort för vi är bra som vi är och talet om blodet är äckligt! OK. Försök att ta bort synden i världen och putsa på fjädrarna med andra religioners hjälp! Lite mainfulness eller frigörande dans? Kan det försona oss med en helig Gud?
”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad Alltid befunnen tålig fastän du var föraktad Vår synd på dig du tagit och dödens makt nedslagit Giv oss din frid o Jesus.”
(text före 1529)
Jag uppskattar raka ärliga frågor! Annars går det ju inte att veta vilka frågor andra brottas med. När Jesus kallade sina första lärjungar, sa han inget om att de var syndare. Han tog inte itu med deras synd! Han sa ”Följ mig!” De fick komma underfund med själva hur de hade det ställt i förhållande till hans helighet. Ett annat exempel är när Jakobs söner måste gå till Egypten upprepade gånger för att inte svälta ihjäl. I Egypten fanns det säd att köpa. En dag när de var prövade till bristningsgränsen berättade Josef för dem vem han var – deras bror som de sålt som slav till Egypten. Hämnades Josef på dem och skuldbelade dem?
Som jag ser det i texterna väntade han på denna försoning, grät och omfamnade dem en efter en. Han förkom dem! Precis så står det om fadern i Nya Testamentet som väntat så länge på sin son och gick ut och mötte honom. Med att skuldbelägga honom för ett bortslösat arv och nersölade kläder? Nej, faderns ställde till fest och gav honom tillbaka hans rättigheter som son. Visst står det mycket om synd i bibeln men mest om var den skall placeras. Det är intressant!
Gunnels plats i rymden 
Så fint att du mindes mitt barndomsminne som jag berättade om och så intressant att läsa dina bibliska reflektioner. Jag tyckte som barn mycket om berättelsen om Josef och blev rörd över återföreningen med familjen och förmågan att kunna förlåta. Jag tyckte också det var spännande att läsa om andra berättelser där brott begicks och nog är det väl så när jag tänker på det att synden behövs i berättelserna. Den uppmanar till självrannsakan och blir ett rättesnöre. Och visar på att ingen av oss är fullkomlig.
Jesus skuldbelade inte någon, varken mördare eller skökor. Kärleksbudskapet och den öppna famnen är det vackraste i kristen tro.
När jag skrev om allt prat om synd tänkte jag främst på församlingen där jag växte upp. Kvinnorna fick inte ha håret utsläppt för det var syndigt berättade min mor som hade håret i en knut. En kvinna skulle inte fresta mannen med sitt långa vackra hår vilket får mig att tänka på kvinnor med slöja. Men kanske var det mer fanatiskt bland pingstvännerna i just vår bygd på sextiotalet? Jag vet inte. Jag brukade sova över hos min djupt religiöse farmor och minns att jag beundrade henne när hon på kvällen satt mittemot pigtittaren och borstade sitt långa svarta hår som räckte ända ner till svanskotan. Hon var så vacker där hon satt i sitt nattlinne innan läggdags.
När hon några år senare fick cancer, eller kräftan som man sade, i just svanskotan, blev det plågsamma år sängliggandes för sitta kunde hon inte längre. Trots sin svåra sjukdom hörde jag henne aldrig klaga. Jag har aldrig känt någon med större tålamod och förtröstan i Gud. När min farmor och farfar träffades som unga var farfar rätt glad i spriten men farmor sa att han fick välja henne eller spriten. Han valde henne och tron och blev bygdens förste predikant. Tro kan förflytta berg. Och det kan kärlek mellan människor likaså.
Jag tycker det är fantastiskt att du delar med dig av din kunskap och dina tankar och det är en ynnest att få lära känna dig Gunnel.
Om vi inte hörs i fler blogginlägg innan jul så vill jag passa på att önska dig en riktigt fridfull jul och nyårshelg.
Ljusa varma tankar/Anne Kaarina
Anne Kaarina,
Du sökte vänskap med mig på Facebook. Jag frågade av vilken anledning. I programhäftet för Filmfestivalen ”Driving us crazy” kan jag läsa om alla medverkande. Jag har i alla år protesterat mot att sjukvården delar upp sjukdomar i psyke eller soma (kropp). För detta drabbade mig så skadligt, när jag var 20 år.
Nu har en hel grupp människor världen över rest på sig och förväntar sig en förändring. Det var en mycket stor upplevelse för mig i min ålder. I USA finns gamla kvinnor, som gjort samma resa, som jag gjort. De har gått tillbaka till makthavarna och frågat av vilken anledning, som de satte diagnoserna och gav en så destruktiv behandling! Själen är det viktigaste och känsligaste som vi fått inom oss. Kroppen kan bli sämre och sämre men själen kan svinga sig upp till Gud i mörkaste natt – obehindrat!
Där börjar vi vårt samtal. Du hittade mig på Facebook och den speciella gruppen ”Driving us crazy”. Jag kände ingen där förut mer än mitt eget team i Stiftelsen Gyllenkroken. Och sen inbjudaren från Familjevårdsstiftelsen i Göteborg.
I min blogg vill jag helst av allt lämna mitt trauma och sidospår. Helst. Vet inte hur jag skall komma ur detta hjulspår?
Du får hjälpa mig! I Finland fick inte kvinnor bli präster bara läsa teologi. Känner du till teologen Irja Kilpeläinen? Hon har skrivit boken: ”Till samma port”
Väl mött före jul!
Hälsningar
Gunnel
Hej Gunnel.
Varsamhet är ordet som ekar i mitt huvud denna morgon och särskilt efter att ha läst ditt svar.
Jag fick via min kommun (Norrköpings Nätverkslag som hjälper familjer när ”livet krånglar”) möjlighet att följa med till Göteborg den där helgen och det påverkade mig så till den grad att jag blev inspirerad och fick mod att börja berätta om min egen livsresa och tanken är att jag bloggar om detta men det går lite trögt. Eller med varsamhet kanske jag ska säga.
Jag har full respekt och förståelse för att du vill lämna ditt trauma och sidospår på din blogg. Då berör vi det inte mer.
Nej, jag känner inte till Irja Kilpeläinen. Men nu blir jag förstårs nyfiken. Tack.
Allt gott! Anne Kaarina
Hej Anne Kaarina,
Förstå mig rätt! Plötsligt fick jag feedback, när jag undrar om jag skall fortsätta blogga eller hur. Plötsligt en morgon i oktober fanns det en hel publik, som vet vad det handlar om och gensvarade!
Varken du eller jag vill ha psykiatrins språk och inte heller psykologins utan gärna barndomens språk. Jag har suttit i min far knä, när han sjöng precis hela sången: ”I en djup oändlig skog, svarta moln där åskan slog. Gick ett litet barn en gång dagen lång.”
Det var bara en av alla versernas. Flickan hade gått vilse men hittade hem till slut. Vi satt i fåtöljen i ”telefonrummet”. Innanför köket var min mammas arbetsplats en telefonväxel och telegrafstation. I väntrummet år 1943 samlades alla finlandsbarn en gång ”med lapp om halsen”. Svenska mammor hämtade dem och de fick vara i min hembygd tills kriget gått över i Finland. Jo, jag har bloggat om det också.
Gissar att du får mig att fortsätta att blogga…
Vilken vacker vers och barndomsminne.
Ja det hoppas jag att du fortsätter med…:)