Under en period av mitt liv skrev jag små inlägg i Räddningsmissionens tidning ”Din Nästa”. Redaktören och föreståndaren för tidningen Wiktor Norin anmärkte aldrig på texten eller mitt sätt att skriva.
En dag vågade en modig man, som var vaktmästare, husfar och allt i alla berätta, att han hade svårt att förstå det jag skrev. För jag hoppade påstod han. Själv visste jag inget om syftningsfel. Ingen sen tiden på realskolan hade antytt något sådant. Men nu minns jag det! Och är tacksam över Jims påpekande. Igår blev det nog ett syftningsfel. Gissar jag. Det var på Facebook, som jag hade med ett gammalt citat tagit ur sitt sammanhang. Det bara stod där längst bak i min egna sångbok Segertoner.
”Den som mött Jesus går alltid en annan väg.” Harry Hjörne i Göteborgs-Posten angående de vise männen.
Ja, det gick väl an för mig, att skriva ner detta bara, som fattade vad syftningen står för. Hur går det nu att läsa detta citat? Harry Hjörne lever inte längre och Google klarar inte av att hitta detta citat. Vad menade han?
Skulle jag kunna skriva detta om mig, som mött Jesus, att jag alltid går en annan väg? Hur stämmer detta i så fall med att jag önskade bli sjuksköterska, barnmorska och missionär i Kongo? Gick jag från Jesus och en annan väg sen?
Här är sista fotot augusti år 1956 från den utbildningen. Jag hade mött Jesus och mötte en kvinna, som inte ville ha fler barn. Hon var ogift, men jag var så glad i barn och tog med min rumskamrats kamera. På den tiden kunde det ordnas dop på en KK-avdelning. Jag ville, att hon skulle se sitt fina barn!
Så har jag själv blivit döpt. Jag är det sjunde barnet och den enda som är född på ett BB. Mina äldre syskon är alla födda ”hemma i sängera” (storebrors uttryck en gång i tiden). Som sagt. ”Den som mött Jesus går alltid en annan väg.” Det är citatet, som jag hittade igår, när jag sökte efter sången:
”Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav…” Det var ju Sveriges Nationaldag och på Facebook, där jag ville skriva sången, förekommer så mycket negativt. Och det är så mycket otacksamhet i mitt eget liv tyvärr. Jag tappar sammanhanget. Det blir syftningsfel!
De vise männen hade mött Jesus. De hade sett hans stjärna, gick efter den och frågade sen efter barnet som var fött. De frågade fel person på fel sätt. De hamnade hos barnets störste fiende, som lurade i dem att komma tillbaka, när de hittat honom den blivande kungen. Herodes vill också ge barnet sin hyllning! (Detta är min utläggning 2000 år senare i tiden.) De vise männen fann barnet och bar fram sina dyrbara gåvor.
”De som mött Jesus går alltid en annan väg.” Nu kanske det passar för sammanhanget för vägen tillbaka var livsfarlig! Fienden är fortfarande fiende och den som mött Jesus går alltid en annan väg.
En period efter min elevtid och efter min tid som patient på ett mentalsjukhus, så såg jag en vacker men så kuslig film om hur en huggorm hittar sitt byte, sin mat. Det var filmat stund för stund på ormens rörelser och en liten skogsmus, som sprang hit och dit och närmare och närmare tills den blev paralyserat av ormens ögon och gick rakt in i gapet.
Ja, det var ju så skräcken att bli sjuk igen fungerade i mitt liv! Minnena paralyserade mig!
Men den som mött Jesus går alltid en annan väg.
Gunnels plats i rymden 
Tack! Ytterligare ett vackert inlägg och vilket vackert foto! Du och barnet bara strålar av himmelrikets skönhet, inifrån och ut.
Jag blev mycket uppmuntrad av Hjörne-citatet. Det stämmer så väl med pingstens budskap att var och en som är född av Ande är som Anden och hon blåser vart hon vill, ingen vet varifrån eller vart.
Ytterligare en uppmuntran från en ”nätvän”, så att jag inte ger upp att blogga. Tack, Alma-Lena! Jag har dessutom fått hjälp med de svåraste bibelställena av en teolog om kvinnan, som skall tiga och inte undervisa. Min kallelse i tonåren gällde ju bara att få dela med mig av vad jag fått! Ja, då går det att göra detta utanför församlingen. Eller hur? Och mitt tankesystem kan få vara hur rörigt som helst av alla tankar samtidigt?
Barnet på bilden är en så kallad oäkting. Mamman var nästan apatisk. Barnet borde fylla 60 år i augusti. Med facit i hand gick inte min väg tillbaka till ”Herodes” utan till några, som lever i utanförskap utanför gemenskap.
Harry Hjörnes citat håller!
Det där bibelordet bryr jag mig föga om, jag är ju lärare liksom otaliga kvinnor genom historien. Jga tycker Gud själv bekräftar vår kallelse. Det du gör nu är just det att undervisa och predika. Även Paulus många kvinnliga medarbetare gjorde just det. Ibland är vi ambivalenta vi människor, Paulus är inget undantag från den regeln.
Mamman till det lilla barnet hade säkert en förlossningsdepression orsakat av samhällets livsfientliga regler och tokiga normer. Tänk vad mycket lidande det djävulska oäktingbegreppet orsakat. Gud själv blev en ”oäkting” och det är större en de flesta idag kan fatta.
Det finns många bloggar om skam och skuld här. Innan någon berättar, så går det inte att försöka ens att tänka sig in i en annans situation. I mitt hem användes aldrig ett ord som ”horonge”. Jag visste inget om deras känslor av mobbning förrän jag var 70 år. Ingen hade visat mig sina sår.
Nu vet jag, att vi har fått försoningens ämbete både kvinnor och män!
Den som mött Jesus kan få det!
Precis, äggstockar och testiklar är bara bonus, människor är vi först och främst , människor som kan bli Guds barn.
Ett totalt upplöst samhälle som vill sudda ut alla olikheter skall vi inte ha!
Bibelns undervisning om att bli ett är oersättlig! Antingen blir jag ett i Kristus eller också blir synden ett i mig.
”Här är inte man eller kvinna…” och så vidare ”…alla är vi ett i Kristus.”
Precis så, Guds barn genom Kristus. Sedan är vi förstås också individer men individer som hör ihop i samma familj med Jesus som storebror-om man får tro Paulus och det får vi!