Författare: Gunnel Bergstrand

Bibelns texter är mycket. Det är judarnas historia. Rebecka är Israels moder har Stefan Herczfelt poängterat för mig på min fråga om en judisk tolkning av 1 Mos kap 24 -27. Det blev fyra A4-ark, som svar och som jag bearbetar. Nu lyfter jag fram kommentaren så länge från Stefan H:

”Har vi inte ett ganska gemensamt problem när vi läser skriften? Vi läser in det vi själva vill. Sedan varierar det hur den enskildes vilja och tankar ser ut, liksom vilka metoder och grepp som vi använder.

Ändå är det Guds ord. Han vill säga oss något. Men ordet kan inte begränsas till enbart bokstäverna i boken, hur mycket möda vi än lägger på att räkna ut vad som egentligen står där, eller hur texten sett ut vid ett tidigare tillfälle, eller … Ordet är levande. Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss. Ordet är kvar mitt ibland oss. Ordet är liv, och livet är människornas ljus. Ordet är Kristus själv, och han är kvar mitt ibland oss, i kyrkan som är hans kropp. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Att tolka ordet på egen hand, dvs. utanför kyrkan och hennes tradition och läroämbete, leder därför ofta snett. Det innebär inte att vi skall sluta att läsa själva. Däremot är det en god idé att också lyssna till vad kyrkan, Kristi kropp, säger. När Jesus gav uppdraget till sina lärjungar finns ingenting som tyder på att han tänkt sig att det skulle vara några decennier, varefter folk skulle få söka ibland den nedtecknade kvarlåtenskapen för att räkna ut vad som är sant och rätt. Tvärtom sade han att ”såsom Fadern sänder mig, så sänder jag er”, och de var snabba med att ge det vidare genom att göra först Mattias, och senare även Paulus & Barnabas till apostlar, att tillsätta presbyter i församlingarna, och så småningom också biskopar. Det finns inget som säger att uppdraget tog slut. I stället är det nu, liksom i biblisk tid, så att Kristus är närvarande i som församling, och förkunnar evangeliet främst genom dem som han kallat och smort därtill – även om det numera är ganska många led… Såsom Fadern sänt mig sänder jag er.

Detta var en katolsk reflektion över temat att människor tar Guds ord och gör något eget utav det.”

Tidigare lyfte jag fram en kommentar från Pär Stenberg angående ”som” i bibeltexterna. Rebecka är inte som Israels moder. Hon är det. Israels folk liknades vid en brud, som följde sin brudgum Se Jeremia kap. 2.  Det samtalet har Annika och jag haft per mail.

Vem är hon i bibelns texter? Är hon som en ung, ren kvinna eller är hon, som en sköka som sökt sig till andra män? I bibelns bildspråk är Herren Israels Gud och folket som följer honom troget som bruden. I Hosea beskrivs sveket tydligt från budet att inte ha andra gudar.

Ur en not i NT 81 citerar jag angående Joh kap 4:18
Bibelforskare menar på att Jesus hänvisade på dessa avgudar i sitt samtal med den samariska kvinnan.
”Fem män har du haft och den du nu har är inte din man.”

I väntan på en Gästblogg om Rebecka i den israeliska historien 1 Mos.24, så lyfter jag fram Pär Stenbergs kommentar. Det är viktig information:

”Utan att gå allt för mycket på tidigare diskussioner om grammatisk genus och annat roligt några tankar angående språket i t.ex Jes 66.

Notera att när Gud liknas vid ”en mor som tröstar” så är det handlingen som är i fokus (och ”mor” används för att karaktärisera vilken sorts tröstande han talar om). Han skall trösta Israel som en mor — han säger inte att han är en mor, inte ens ”jag är som en mor”. Det gör Gud lika mycket kvinna som att Gud skulle vara en höna enligt Matt 23. Och på tal om Matt 23, här är det Jesus som liknar sina handlingar till något karaktäristiskt feminint (eller tja, en höna typ), men ingen av oss skulle väl våga påstå att människan Jesus var en kvinna utifrån ett sådant språkbruk? Förresten är det inte roligt att dessa verser som används för att ge stöd för en ”kvinnlig gudom” att det finns karaktäristiska drag som är utmärkande kvinnliga (vilket må vittna om specifika könsroller)? Att tala på ett sådant sätt hade inte varit accepterat i en genusdebatt nu för tiden eftersom allt vad genus innebär är inte rotat i skapelseordningen utan i sociala konstruktioner. Men nu glider jag från ämnet.

Att likna sina gärningar till det av en kvinna ger oss ändå inte rätten att kalla Gud för en hon/mor/livgiverska. Vi har en helig Gud, och vi bör respektera hans självuppenbarelse. Har han uppenbarat sig som Fader, var vi ingen rätt att kolla honom för Moder. Ibland undrar jag om vi inte skapar oss en avgud; vi formar en gud enligt vad vi vill att gud skall vara (enligt våra egna preferenser, enligt vad samhällets säger är korrekt och fel) istället för att låta honom själv berätta vad han är och inte är. Jag förstår verkligen att det finns dem som känner behovet av att göra YHWH till en politiskt korrekt varelse anpassad till 2000-talets genusdebatter, men till vilket pris?”

Mitt stora intresse är att Jesus finns överallt i gamla testamentets texter förebildad på ett tydligt sätt eller genom profetior eller dolt i berättelserna. I debatterna från år 2002 i www.bibelsajten.nu  ”Bibeltolkning” mötte jag en lika bibelintresserad kvinna/tjej. Vi fortsatte våra häftiga debatter per mail. Till slut blev frågan: ”Vem är hon i bibeln?”  Annika kommer att vara med i samtalet efter nyårshelgen i mån av tid.

Abrahams tjänare skulle gå en lång väg för att hämta en hustru åt hans son. Där ligger hemligheten i släkttavlan i Matteus kap 1. Isak var född genom ett löfte av Gud. Jesus är född genom fullbordan av alla löften. Uppenbarelseboken berättar om honom som Lammet och bruden som följde honom frivilligt överallt.

I Skutan/Missionskyrkans ”Bibelsamtal” har jag mött Sofia Camnerin, som skrivit doktorsavhandlingen: ”Försoningens mellanrum”. Mina kunskaper räcker inte på något plan till att läsa den. Däremot min envishet och ämnesområdet är ”Systematisk teologi” med poängtering på feministteologi. En stor utredning med andra ord. Annika satte huvudet på spiken i debatten på FaceBook före jul (där jag gjort reklam för min senaste Blogg). Hur skulle det se ut i världen utan krig och våldtäkter på kvinnor som krigsstrategi?  (Det är min egen formulering nu angående att mannen är kvinnans huvud).

Jag är så innerligt trött på halva citat av Paulus, att kvinnan skall tiga i församlingen. Kvinnan skall inte undervisa heller. Hellre skall vi tydligen fortsätta att sova och vara utan bibelkunskap!

Ja, jag är frustrerad men mild och go´ för övrigt. Väl mött under nya året . ”I Jesu namn”

Enligt statistiken till höger är ”Jakobs tolv söner” den mest lästa av mina bloggar. Så bra. Då slipper jag vara så tjatig och upprepa mig gång på gång. I den bloggen finns vägbeskrivning och tidsbeskrivning. Bibelns texter rör sig inom ett begränsat område globalt sett. Bibelns texter har tidsbegrepp i förhållande till personerna och kungarna som regerade på olika ställen men mest relateras tiden till Israels Gud och det folk som ville följa honom.

I tid närmade sig Jesus korsfästelsen i Jerusalem men innan dess måste han gå genom Samarien. Deras historia och svek från sin Gud finns att läsa om i 2 Kungaboken kapitel 17. Denna bloggpost skall bara handla om hur olika män och kvinnor uppfattar bibeltexter.

Runt jul-och nyårshelgerna 1974 och 1975 var författaren Gunnar Edman kaplan på en Israelsresa, som jag var med på. Hans uppgift var att koppla olika platser till bibelns texter och vid Sykars brunn var det den kända berättelsen från Johannes evangelium kapitel 4. Gunnar Edman började med att berätta om felaktiga slutsatser, som predikanter dragit och sa i predikningar, att kvinnan  var en prostituerad. Det står ingenstans i texten. Vi får inget veta om varför hon haft fem män. (Enligt en artikel i Aftonbladet för några år sen lär det vara normalt numera i Sverige under en livstid eller stod det 7  till  8 förhållanden?) Sen berättade han om lagen, som inte tillät mer än tre äktenskap, tror jag att det var. (En prostituerad kan ha fem män på samma natt som allra värst för kvinnan har jag hört.)

Kvinnan vid Sykars brunn kunde mycket om tillbedjan och rätt plats för tillbedjan. Jesus lyssnade på hennes kunskaper och hade ingen förnedrande attityd mot henne som kvinna. Herren Gud behövde jungfrun Maria under en period av hennes liv. Herren Gud behövde den samariska kvinnan under en dag av hennes liv. Vilken viktig dag!  Hela staden visste vem hon var och pratade väl illa om henne. Denna dag hade hon fått höra sanningen om sig själv och läran om Messias. Alla bitar föll på plats och folket i staden lyssnade på kvinnans berättelse och skyndade sig till brunnen för att få höra Jesus själv. Sen trodde de på Jesus – inte för kvinnans ord bara utan för hans egna.

Poängen med min förra blogg var, att Jesus kom till världen på ett övernaturligt sätt genom helig ande. Var och en måste förhålla sig till bibeltexternas uppgifter ta emot ORDET från Gud eller förkasta det. Poängen i denna bloggen är att kvinnor också kan läsa bibeltexter och se annat än det män ser. Så märkligt. Jag gjorde reklam i FaceBook för min Blogg och att Jesus är född av jungfrun Maria (avlad genom helig ande) men i vanlig ordning blev det en debatt om vem som tolkar rätt. Jojo.

Det är lätt att få kontakter i rymden via internet. Så fick jag kontakt med två livserfarna kvinnor på bibelsajten. Jag fick också kontakt med flera bibelkunniga män. Där är vi nu. Har en kvinna rätt att få samtala med Jesus i lugn och ro nu vid brunnen i slutet av år 2010? Behöver Gud kvinnor likaväl som män?