Vad är friskt och vad är sjukt?

Så lätt kapas din identitet på nätet

De svarta, stora bokstäverna på löpsedeln studsade mot mig, som bollar vänder tillbaka från ett bollplank gång på gång. Identitet vad är det? Vad är ”nätet” och vad är förlusten? Kan någon kapa min identitet och i vilken eller vilka siffror ligger den? Vilken siffra är mest betydelsefull?

År 1959 ändrades namnen på vårt lands stora sinnessjukhus till det mera neutrala namnet mentalsjukhus. Som om detta namnbyte tog bort någon skam! Utanför den s.k. stormavdelningen på sjukhuset fanns och finns en kyrkogård för patienter som dött. På deras gravkors fanns och finns ett m för man och ett k för kvinna och så fyra siffror. De fick alla sin identitet kapad. Hur försvann de andra sex siffrorna? Hur försvann deras identitet?

Så lätt kapas din identitet.
Över 50 år har gått sedan jag som 18-åring arbetade som sjukvårdsbiträde. Jag delade rum med ett annat biträde och blev ofta störd i min sömn. Efter ett år började jag gå upp i varv. En personalläkare ställde sådana frågor, att han gav mig tid hos en psykiater efter min semester några veckor senare. Då hade jag vilat ut och hade inga sömnproblem längre. Jag anar med facit i hand vilken sinnessjukdom, som han misstänkte.

Året efter, 1955, började jag som sjuksköterskeelev. Även här delade vi rum två och två. Min rumskamrat behövde inte så mycket sömn, som jag behövde, och jag blev ofta störd av att hon kunde vara uppe halva natten. Efter ett år var utmattningen så stor, att jag inte kunde sova på dagen, och på natten skulle jag vaka. Det hjälpte inte med sömntabletter och till slut blev det en promenad till Psykiatriska Kliniken.

Den sjukvård som jag fick senare på ett sinnessjukhus blev så traumatisk för mig, att såren går upp och blöder gång på gång. Jag var 20 år och eftersom man inte blev myndig förrän vid 21 års ålder, så fick jag inte själv vara med under genomgången av sjukdomshistorien. Istället var det min mamma, som läkaren samtalade med mest, när jag inte fick höra på. Samtalet var över inom en halvtimma och jag hade blivit stämplad för livet. Så lätt kapas din identitet!

I vilken av dessa tio siffror fanns en gammal faster som haft depressioner och varför skulle detta läggas på mina unga axlar? Varför var inte jag trovärdig, utan min mamma skulle förhöras om vad som eventuellt kunde finnas i släkten? Som om inte jag visste hur sjuk jag var av sömnrubbningen?

På en halvtimme blev jag stämplad med diagnosen mano-depressiv psykos och i och med det betraktad som farlig. Jag spändes fast i ett bälte i en smal järnsäng och lades bland de svårast sjuka patienterna. Efter två månaders behandling står det i min sjukjournal, att jag fortfarande inte hade någon sjukdomsinsikt.

Efter nästan tre månaders behandling står det i journalen, att jag är positiv till behandlingen. Det innebar för min del, att jag hade haft diarré en månad och var nästan apatisk och hade skräck för framtiden. Jag var medgörlig och skrevs ut.

Men hur skulle jag orka resa tillbaka till Göteborgs Sjuksköterskeskola? Skulle jag få fortsätta min utbildning efter att ha varit inlåst på detta sinnessjukhus? Överläkaren och jag hade inte samma referensram.
Jag fick inte fortsätta med sjuksköterskeutbildningen. Ett par månader efter utskrivningen tog jag körkort. Men det kom aldrig något körkort och personalen på Länsstyrelsen svarade, att jag skulle frågat först, så dyrt som ett körkort är. Jag började nysta i vad sjukdomen innebar och gick till vår provinsialläkare och berättade, att jag tagit körkort men inte fått något. Så läste han högt i Lagboken om sjukdomen mano-depressiv: – Bör icke betros med körkort.

Sex år tvingades jag vänta på att få ta körkort för andra gången. När jag sen hade det i handen, så fattade jag. Under fotot stod en text om min psykiska ohälsa och att körkortet skulle visas upp 2 gånger per år. Detta körkort var min identitetshandling, som jag längtat så efter.
Så lätt kapas din identitet!

Att skaka av sig diagnoserna och minnena av den behandling, som förekom år 1956 har varit svårt. Det har tagit mycket energi att få ihop allt igen. Nu vill jag bita huvudet av denna skam över att bli sjuk. År 1967 fick jag rätt diagnos av en ortoped och fick veta hur dålig hela min ryggrad är.

Det finns skamliga sjukdomar och mindre skamliga.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel