Skrivet av: Gunnel | 4 mars, 2011

”Samma jävla ångest”

Som sagt. På min dator hemma går det inte att skriva (H)järnkoll utan att det blir en ful gubbe nästan bums. Så jag testade igår här via wordpress och skrev parentes stort H parentes. Ingen ful gubbe blev synlig och jag kunde behålla rubriken.

Nu testar jag med ett fult ord, som jag inte använder i vanligt prat eller tal. (Kvinnor pratar och män talar. Det är en biblisk sanning.) Jag har varit på kurs i två dagar med mest prat det vill säga mest kvinnor. En av dem var författaren till boken:

Samma jävla ångest
Vi fick veta, att den bara kommit ut i 200 ex och såldes slut direkt förra året. Sen blev det en nätbok. Den köpte jag via Adlibris efter förra kursen hur enkelt som helst och sträckläste.
Författaren till denna självupplevda bok är Madelein Larsson Wollnik.
En eller flera pusselbitar föll på plats för min del. Lite sent i livet men inte för sent.

Så generösa människor det finns och djärva! En av deltagarna hade bara två ex kvar av boken:

Den verkliga
overkligheten

Det är hans egen berättelse av två olika psykoser på Lillhagens Sjukhus med flera års mellanrum. Och jag fick den berättelsen!
Vi bytte böcker som barn bytte filmstjärnor eller fotbollspelare en gång. Han fick mitt manus:
Pat. är frisk och pigg för övrigt

Mitt manus har gått ut i över 50 ex till handplockade läsare i syfte att få kreativ kritik och synpunkter. Det är så enligt kursledarna, att man får inte vara offer och inte heller skuldlägga sina åhörare genom en föreläsning i ämnet:
Psykisk ohälsa
Mitt manus är skrivet på lösa blad, som jag kunnat bläddra bland hur mycket som helst och ändra ordningen. Ord står mot ord och bara jag har facit till mitt liv. Inte ens de, som var i närheten av mig år 1956 vet vad jag måste gå igenom inom den sjukvård, som var allmän men lite ökänd då.

Regeringen har beviljat vissa millioner kronor till en attitydförändring gentemot psykiskt sjuka eller personer med neuropsykiatrika diagnoser. Min pratsjuka platsar inte någonstans. Den är likafullt inskriven i anamnesen (sjukdomshistoria) den 5 sept. 1956 av en överläkare.

– Hon har en otrolig svada men det går att bryta in.

Länk till arbetet att förändra attityder till psykiskt handikappade är:

http://www.nsphig.se


Responses

  1. hej igen och du din pratsjuka den platsar över allt 😉 det blir sådana gubbar men då behöver man bara baka ett steg så blir det (H) 🙂

  2. Mina gubbar blir mycket fulare än så. Du kanske har en bättre dator? Kan jag få gå kvar i din klass menar du? Platsar jag någonstans?
    Kvinnan tige i församlingen!

  3. possitivt med lite reklam 🙂

    • Fredrik, du kan få mer reklam för din bok, om du vill. Först gäller det att fråga författaren. =)

  4. Så fint du skriver käre Gunnel, tack tack 🙂

    • Får jag vara kvar i erat gäng då? I en av sjukjournalerna står det att jag har trekantiga fötter….

    • Det har gått två år redan sen vi fick utbilda oss till attitydambassadörer som ett regeringsuppdrag. Så lite vi kan om varandra, om vi inte lyssnar och inte vågar lyssna ens.
      När jag äntligen fick en höftprotes låg jag i en sjukhussäng med beteckningen 4:1. Den perfekta avdelningen är stängd och en till (på grund av att det inte finns sjuka och gamla längre) och personalen är skingrad…
      Efter mig kom en äldre dam till den sängen. Hon hade suttit i koncentrationsläger och kunde inte tiga längre fast 60 år hade gått. Min f.d. rumskamrat berättade detta senare per telefonsamtal hur hemskt det var att lyssna. Hon orkade inte det.

      Men den gamla damen (judinna) borde tiga med vad hon varit med om!
      ?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: