(A)CHAN ur GöteborgsPosten med tillstånd för flera år sen
I morse hade jag ett återfall på min tidslinje på Facebook. Det var inte tänkt så. Men jag sökte bakåt i tiden för att se vad jag själv skrivet i tråden NO MORE till bältesläggningar och tvångsvård. Där var det stängt för mig. Och ”NO MORE arbetsgrupp” hade ingen administratör. Så den var stängd.
Nästa ämne var: ”Mad heritage and temporare arts”. Vad hade hänt där sen sist? Boken ”MAD STUDIES, KULTURARV & KONST EN ANTOLOGI Red. Annica Engström & Elisabeth Punzi” har kommit ut förra året. I den har jag en artikel: ”Skammens resa”.
Det var år 2006 redan som jag berättade min historia. Då hade 50 år gått sen övergreppen i min själ. År 2011 kom historien ut i bokform: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och 2013 blev berättelsen filmad på plats inom före detta Restad Sjukhus, Vänersborg. År 2015 ordnade Familjevårdsstiftelsen i Göteborg INTERNATIONELL FILM FESTIVAL: ”DRIVING US CRAZY” (se WWW:DRIVINGUSCRAZY.COM). Personer från nio olika länder med egna erfarenheter deltog plus alla professionella inom olika områden. Min berättelse visades som film och var översatt till engelska. (Se den på YOUTUBE)
Då är det så dags att backa ur! Ur en låda kommer det fram ett gammalt urklipp. Exakt så. Jag har varit inom höga murar, trängd och förtvivlad under tre månader drygt år 1956 under fel diagnos. Det är ju länge sedan! Inget att tjata om.
OK. Det var svårt men jag fick hjälp av olika som tog itu med muren, som höll mig inlåst.
Tredje teckningen. Jag känner igen mitt eget beteende, att fast jag är fri går jag runt, runt runt i mina dystra tankar.
Gång på gång fattar jag beslut, att inte tala om denna traumatiska period och följdverkningarna. Nu är det väl ändå dags att berätta om hur Gud tröstat mig under alla åren genom bibeln?
Oläkligt är de sår du fått. Ingen tar sig an din sak…
Se, jag vill läka dina sår, säger HERREN…
Gunnels plats i rymden 
Ja det är vad fastan handlar om. Och även om såren är oläkliga eller ärren ständigt gör sig påminda, tänk på att Jesus även efter uppståndelsen hade tydliga spår av tortyren, är vi alltid Guds barn och genomfrälsta av nåd.
Alma-Lena, det gäller för mig att få ihop alla trådar. Du vet, att det är ”ett rött snöre” och inte bara en röd tråd genom allt. Om jag är med i bokform i en ”Antogogi” har jag bara ansvar för min egen artikel. Det är inte det samma, som att jag delar samma tro med de andra för mig okända författarna. Det är omöjligt att kämpa mot en omöjlig psykiatrisk sjukvård.
Allt gott!
önskar
Gunnel
Jag är så ledsen för alla er som utsatts i psykiatrin. Idag är det ju helt tvärtom. Igår friskskrev sig min exempelvis min arbetskompis man från sjukhuset trots att han kom in med en stor stroke på tisdag kväll. Till råga på allt hittades spår efter FYRA stora hjärninfarkter och oräkneliga TIA-proppar. Hans kognitiva förmågor är självklart mycket påverkade. Hans bror fick tvinga honom till sjukhuset när den stora stroken drabbade honom pga att han helt saknade insikt om vad som hände. Han blev bara arg på att vänsterhanden inte gjorde det den skulle. Min jobbarkompis måste då vara ledig och vårda honom i hemmet eftersom vården inte har rätt att hålla honom kvar oavsett vilka konsekvenser det blir för honom som i nuläget inte kan förstå dessa konsekvenser.
Ytterligare ett exempel: I somras fick min svärfar åter en psykos. Han trodde att min svägerska försökte mörda honom. Han gick omkring med knivar på stan, gömde vassa föremål överallt, även i sängen, och en gång tog polisen honom. Min man fick plocka hem honom från polisbilen eftersom polisen inte får köra honom till psykakuten när han själv vägrar. Tur i oturen fick han bröstsmärtor efter polisingripandet och gick då med på att åka till akuten. Det är också en tragisk följd av övergreppen mot dig och dina olyckssyskon i psykvården på 1950-talet fram till 1990-talet då psykiatrireformen slängde ut schizofrena och psykotiska på gatorna.