Skrivet av: Gunnel | 27 januari, 2013

Flytta till papperskorgen

”Flytta till papperskorgen” Så kan man också göra. Det har jag gjort förut. Det är bara det, att jag har en mentor som upplyste mig om att hon har det i sin dator. Så är det med förflugna ord. De finns kvar spridda lite överallt och går inte att samla in. Kommentarerna är kvar ser jag. Ja, jag har till och med hittat min egen kommentar hos BloggarDag, trots att han har så hård censur.

Visst är det dubbla budskap, att jag skriver, att jag älskar Paulus och sen ironiserar jag över ett citat, som sårat mig från andra på nätet: ”Kvinnan skall tiga i församlingen.” Som någon sa en gång.
Jag sårar bara med de taggar som sårat mig själv.

Sen finns det en annan aspekt med ironi i skrift. Då saknas ögonkontakten. Då kan ingen se kroppsspråket. Inte ens min självironi är bra, för jag har skadat mig själv alldeles för länge och för många gånger.

I bokhyllan har jag en viktig bok av Ebba Pauli som heter Eremiten. Det vet jag även om jag inte hittar den nu och jag vet vilket kapitel som behandlar skvaller och förflugna ord, som inte går att samla in igen. Det går aldrig att veta hur många som blev ledsna igår mitt i sina predikoförberedelser – kvinnor som kämpat med en kallelse och sen blivit präst eller pastor. Det var väldigt enkelt att klicka på ”Kasta i papperskorgen” igår kväll efter ”Stjärnorna på slottet”. Det är enkelt att säga förlåt också utan att kunna rätta till eventuell skada.

Gårdagen hade det goda med sig, att jag kunde beställa boken ”Slättmissionen” och om Ida Andersson. Närmaste kapell ”hemifrån” var i Frambo, som hon hade tro för att låta bygga. När jag var 19 år och så långt hemifrån som i Tibro fick jag undervisning om Roparna. De var unga pigor, outbildade som fick budskap att förmedla. De tystades ner en efter en med grymma metoder. Pastor David Carlsson (Adventistsamfundet) forskade under 20 år i arkiv och skrev boken: ”Roparna”. Den var alldeles för saklig för att kunna få såld. Men finns fortfarande att få tag på. Ja, så finns det en läkares journalanteckningar på hur sjuka dessa var – en forskning från ett annat håll. Hur sjuk var Predikar-Lena, som vågade tala mot maktmissbruket och var villig att lida år efter år fastkedjad i en cell? Hon kunde slippa om hon lovade, att inte predika mer…

Som jag ser det kallar Gud vem han vill och utrustar därefter. Det var nästan 50 år mellan distriksföreståndare Nils Engmyrs berättelse om Roparna i vår väckelsehistoria och att jag fick kontakt med en son till David Carlsson och kunde köpa en bok i ämnet. De unga pigornas förkunnelse till folk att göra bättring var tidigare än de manliga ”profeterna som gick i gårdarna” och sen kolportörer.


Responses

  1. Roparna var verkligen mycket viktiga, ett tecken i sin tid, såväl kvinnor som män, unga som gamla, har kallats till det under århundraden. Bra att du lyfter upp dem. Johannesdöparenrösten som tyvärr så lätt glöms bort av kyrkor och samfund. Den skrämmer många som inte är vana vid den. Jag vet inte men jag tror att det beror på att kyrkor och samfund mer sällan vill höra internkritik. Johannes röst liksom de ropande pigornas vände sig till sina egna, det ogillades. Kanske är det paradoxala med dessa röster ungefär som med en del konstnärer och kulturpersoner att det de säger tas emot först efteråt. Man kan fundera mycket på varför. Själv tror jag att det beror på att smärtan är så stor hos dem att kärleken blir så stor att den blir outhärdlig att höra och se av den som inte förmår ta in det. St Paulus tex förföljde en grupp, de första kristna , men upptäckte att han förföljde Kristus själv, en person! Kanske var det denna hans insikt som gjorde att han så starkt betonar bilden av församling, kyrka, som en kropp! Hans egen insikt om sitt eget tillkortakommande gav upphov till en erfarenhet som hjälpte honom skapa teologi. Men den som inte alls gjort denna erfarenhet, får kanske problem med att ta till sig vad han säger. Jag vet inte hur ofta jag hört negativa saker om Paulus och undrat varför. Därför Glädjer mig att läsa vad du skriver om honom. / Magnus Olsson

  2. Ps sorry jag slant på fingertoppar och stavade lite fel. En sak jag tänkt på när jag läser om vad du skriver om St Paulus yttranden om kvinnor är det jag fått lära mig ( vilket säkert kan vara fel men jag tror stämmer) att det berodde på att när människorna samlades var män och kvinnor åtskilda i rummet och kvinnor när de inte förstod ropade till sina män om en förklaring och då störde gudstjänsten, varför St Paulus yttrade sig som han gjorde. Alltså det var en praktisk fråga i just det sammanhanget och inte ett ställningstagande i sig. Om detta har naturligtvis olika bibelutläggare haft olika mening. En del har sagt så, andra tvärtom. Den spänningen får vi leva med. Tillsist måste allt prövas mot den egna kallelsen och Guds kärlek. Att detta inte är lätt, det vet jag, men det är inte lätt att bli profet i egen stad. Vad då göra? Jo älska! Älska och älska. / Magnus Olsson

  3. Tänkvärt och värt att minnas.

  4. Gunnel det här med Roparna är helt nytt för mig. Tacksam för ännu mer info! så spännande!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: