Nu är det som det är, att jag besöker platser där det debatteras kristen tro. Debatterna har för det mesta gjort mig mycket upprörd eller i vart fall satt myror i huvudet på mig. De olika tolkningarna har drivit mig närmare bibelns huvudperson. Hans motståndare är övervunnen men härjar ändå.
Debatterna förs i rymden, där vi är viktlösa. Eller också vägda på en våg och befunna för lätta. Eller också så går debattens vågor höga. En del dränker oss i ord bildligt talat.
Denna existentiella ångest är min egen och jag skyller inte på vad Ragnar skriver här
Det finns i min personlighet ett antingen eller men det finns inte vilken bibeltolkning som helst. Om vi skall tala om indoktrinering från barndomen, så stod det målat i ord ovanför det tomma korset i Missionskyrkan med den gamla sirliga stilen:
Gud är kärlek
Många, många år senare måste gudstjänstlokalen målas om. Den utskurna mallen med bokstäverna hade blivit skadad och orden kom inte tillbaka. Tekniken har gått framåt. Utan att kunna en enda hebreisk bokstav scannade jag det jag tror står där: Gud är kärlek och placerade på första sidan av min hemsida.
www.brefvet.com
För ungefär 30 år sen fick jag ett brev med en deklaration om tro eller inte tro som summan av en existentiell ångest. Vad är meningen med livet? Måste inte varje människa bära sig egen skuld? Hur skulle någon kunna tro på en Jesus, som tagit den på sig upp på ett kors ( eller en påle)? Hur skulle en nutidsmänniska kunna vältra över bördan på en Jesus och tro att hans blod renar från all synd? Det var hans existentiella ångest. Jesus var som renaste guld och bästa människan som levt på jorden men inte mera. Ingen Frälsare som kunde ta på sig andras skuld och befria från synden……
Ingen slipper frågorna om livets mening och lidandets mening. När rädslan kommer så gäller det att stava på rätt ord och jag delar heller inte den grundsyn som Ragnar visar på i debatten om straff från Gud i varje katastrof eller sjukdomsplågor.
Jag är också antingen eller i min personlighet men på ett positivt sätt att kärlek aldrig kan tvinga sig på en människa. Så ställdes Israels folk inför valet att lyssna på Herrens ord eller att förkasta det. Vilka konsekvenserna skulle bli finns uppräknade och det är bara att studera. Motsatsen till välsignelse är förbannelse. Bergen Gerissim och Ebal ligger mitt för varandra fortfarande och mellan finns en dalgång med en djup källa. Fortfarande. Fortfarande fungerar orden i bibeltexterna!
Där satt Jesus en gång och erbjöd ett vatten som släcker trösten inifrån genom tro på den han var, är och den som skall uppstå efter döden.
Jesus beskrev vetekornets lag för folket efter det att kvinnan berättat för folket i sin stad om vad han sagt henne. Och dom kom till tro!
– Tro på Herren Gud så skall ni finna ro.
Gunnels plats i rymden 
Lidandets problem är klassiskt. Jag har inte riktigt begripit hur man får ihop saker i de olika protestantiska versionerna. Anledningen är ganska djupgående, och jag skall försöka att förklara den så enkelt som jag kan.
Det handlar om ett antal litet olika aspekter och frågeställningar. En av dem är vad frälsningen är, och hur den går till. En delvis annan är om och hur livet här hänger samman med himmelriket. En tredje är naturligtvis förståelsen av vad kyrkan är, och en fjärde vad det innebär att vara Guds barn. Det finns fler aspekter, men dessa räcker för att det skall kunna bli riktigt rörigt.
Den första frågan kan hanteras efter två huvudlinjer. Den protestantiska är ofta att vi skall flyttas till en annan miljö, och att vi är mer eller mindre garanterade att få komma dit – ut ur det elände vi ser omkring oss. Den katolska linjen är att vi förändras genom Guds nåd, och att denna förändring gör att vi växer i det nya livet, trons liv, livet med Gud.
Den andra frågan besvarar protestanter oftast så att himmelen är något helt annat än vad vi har omkring oss, och att det egentligen inte finns något samband. De som lever i himmelen bryr sig inte om oss som lever här. Katoliker anser att himmelriket är nära, att det redan är här, och att vi lever i en enda gemenskap, även om vi inte kan se och uppfatta allt med våra sinnen.
Den tredje frågan, om kyrkan, handlar naturligtvis om Kristi kropp. Protestanter ser det oftast som något abstrakt, osynligt, som egentligen inte är relevant för oss här och nu. Katoliker ser Kristi kropp som något konkret, och att vi som lemmar delar något med Kristus – han i oss och vi i honom, och att vi fortsätter att vara delar i hans kropp även efter vandringen på jorden. Vi vet att Kristi verksamhet på jorden omfattar både förkunnelse och lidande, men att han segrar över lidandet och döden. Då vi förenas med honom i våra lidanden blir det, genom hans nåd, en del i hans lidande, och en del i hans seger över döden. Han antog vår mänskliga natur för att ge oss del i sin gudomliga natur.
Den fjärde punkten är kanske mest komplicerad. Alla vill att barnen skall vara skyddade och ha det bra. men Vad gjorde fadern med sin son? Säger inte Paulus att skillnaden mellan ett barn och en slav inte ligger i arbetet, utan i att slaven får sin lön medan barnet får sitt arv? Jesus segrade inte för att han led så mycket. Många andra har lidit mer än han. Också andra har blivit oskyldigt dömda. Anledningen till hans seger är att han älskade så mycket. Det är i kärleken vi måste förenas med honom. En kärlek som kräver uppoffringar, och som är beredd till lidande. Vi bör inte söka lidandet, utan bara ta emot det som vi får, och be om kraft att klara av det tillsammans med Jesus.
Summan är alltså, om jag tolkat de flesta protestanter rätt, att lidandet är meningslöst, eftersom det inte bidrar till något – kanske är det bara ett straff, även om det drabbar litet ojämnt. Jesus verkar inte riktigt tycka så om man lyssnar till hans kommentar till att Siloa-tornet rasade. Vad jag har tagit del av går i alla fall ut på att man får runda det med diverse ord och resonemang, för att ändå komma till den slutsatsen.
Den katolska hållningen är att vi genom Guds nåd får förena våra lidanden och vedermödor med Kristus, och att de i hans kärlek blir en viktig del i hans – kyrkan är fortfarande hans kropp – kamp mot det onda, för att rädda själar, och att vi kan förändras och fullkomnas i gemenskapen med honom – de två skall bli ett kött. Som delar i kroppen får vi all hjälp vi behöver av honom, bland annat genom de andra delarna i samma kropp.
Den judiska synen på lidandet är enkelt uttryckt att det kan vara ett straff, men lika viktigt att det finns för att väcka en längtan efter Gud, efter att hålla förbundet. Det hebreiska ordet för förbund handlar om att vara eller äta ett gemensamt kött. Jämför Adams ord om Eva i paradiset, vikten av att alla åt lammet vid uttåget ur Egypten, och Jesu ord vid den sista måltiden, samt Paulus ord i 1 Kor 10 – det som leder honom fram till slutsatsen att vi är delar i Kristi kropp – läs kap 10 – 12 som ett sammanhang eftersom Paulus själv inte lade in mellanrubriker, kapitel- eller versnummer (han hade inte ens komma, punkt eller mellanslag).
Tack, Stefan, att du tar dig tid att komplettera mina knapphändiga inlägg. Denna Blogg var början till nästa om Josefs långa vandring till Egypten via brunnen – Josefs ångest som förebildar Jesu ångest i Getsemane.
Israels historia är Guds stora gåva till oss andra.
Jag blir helt tagen av den här texten!! Just det existensiella som du så enkelt med några få meningar fulländar mina egna tankar om. Det du skriver innehåller livets olika bottnar, brottningskamper och hur det är att vara människa och älskad av Gud mitt i allt det ofta svåra som livet innebär.
Gunnel jag menar alltså din blogg! 🙂
Ja, du troendemoder, bibelns texter har så mycket att ge, att vi bara öser som med en liten tesked ur en ocean.
Idag är det den 5 maj 2012 och någon har klickat fram denna tidigare Blogg. Tack!
Jag har numera två nätvänner med judiskt ursprung. Med tanke på dagens Blogg.