Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Patient 67

Den här morgonen kommer jag att fantisera fritt ur hjärtat om deckaren Patient 67. Den intresserar mig verkligen, eftersom jag aldrig läser några deckare och vill begripa vad jag läser. Så jag har frågat bibliotikaren. Sen fick jag syn på en ung tjej, som skrev om filmen. Genast fick hon en skur av frågor per mail. Tålamod och åter tålamod. Som om inte jag läst boken själv!
Unga och gamla kan få ett bra samtal per mail och en gång var hon yngst och jag äldst i en kurs om (H)järnkoll. Det är det, som detta gäller. Hennes mobil är av senaste modell och hoppar över lite bokstäver, som den anser går att utesluta. Så får ju inte jag skriva minsann…

”- handlar om två poliser som ska till ett mental sjukhus för att utreda ett fall där en patient har rymt, dom ska hitta henne oh föra tillbax henne, men den e lite lurig, vem e patient 67? saker oh ting stämmer inte riktigt där borta, ena polisen tar de här på fullaste allvar oh går in helhjärtat i att finna patienten, men som sagt de e ngt lurt på sjukhuset….. utspelar sig på 50-talet, hur bra som helst, älskar den, oh slutscenen e bäst, man vet aldrig va man ska tro när man ser den. bygger på en bok som heter patien 67, tror jag den heter. den ska tydligen va ännu mer lurig, än filmen”

Precis så är det för mig lite lurigt. Jag skrev en Blogg om boken, ångrade mig och tog bort. Då kom det ett meddelande till mig om Error 404.
Så kan man alltså inte göra bara sudda ut och tro, att det är glömt vad jag skrivit! Skriver jag det som jag ångrar, så finns det läsare som prenumererat på det jag ångrar, att jag skrivit.

Så nu kommer poängen! När Gud förlåter det jag ångrar och ber om förlåtelse om så suddar han ut det som en molnsky, som försvinner. Tyvärr finns det personer med gott minne, som prenumererar på det jag ångrat. Jag är värst av alla att komma ihåg och samla.

Där kommer det luriga i filmen in. Vem är personal och vem är patient på detta sjuka sjukhus? Vem är förövaren och vem är offret? Jag har läst min egen sjukjournal över 50 år senare i tiden och minns det mesta i detalj. Det är spännande värre för jag blandade ihop rollerna och trodde, att jag fortfarande var sjuksköterskeelev. Det var patient jag skulle vara! Det är det som är lite lurigt och jag skall glömma och gå vidare och kommer i alla fall ihåg vem jag var och är.

Där kommer verkligheten in. Gud suddar ut mina vredesutbrott och prenumererar inte på dem. Jag är försonad med alla minnen av övergrepp på ett sinnessjukhus – försonad med mig själv, att jag blev så arg på deras system att möta en patient. Det är lite lurigt vem som var vem.

En del kristna menar likt teologen Rudold Bultmann en gång att språket i bibeln måste anpassas i tiden. Nutidsmänniskor förstår inte talet om försoning. Som om det skulle hjälpa mig att tala om höghus och rusningstrafik, när jag har längtat efter förlåtelse och hjälp att glömma?

Jesu Guds sons blod renar från all synd. Det är dagens verklighet.

”Samma jävla ångest”

Som sagt. På min dator hemma går det inte att skriva (H)järnkoll utan att det blir en ful gubbe nästan bums. Så jag testade igår här via wordpress och skrev parentes stort H parentes. Ingen ful gubbe blev synlig och jag kunde behålla rubriken.

Nu testar jag med ett fult ord, som jag inte använder i vanligt prat eller tal. (Kvinnor pratar och män talar. Det är en biblisk sanning.) Jag har varit på kurs i två dagar med mest prat det vill säga mest kvinnor. En av dem var författaren till boken:

Samma jävla ångest
Vi fick veta, att den bara kommit ut i 200 ex och såldes slut direkt förra året. Sen blev det en nätbok. Den köpte jag via Adlibris efter förra kursen hur enkelt som helst och sträckläste.
Författaren till denna självupplevda bok är Madelein Larsson Wollnik.
En eller flera pusselbitar föll på plats för min del. Lite sent i livet men inte för sent.

Så generösa människor det finns och djärva! En av deltagarna hade bara två ex kvar av boken:

Den verkliga
overkligheten
Det är hans egen berättelse av två olika psykoser på Lillhagens Sjukhus med flera års mellanrum. Och jag fick den berättelsen!
Vi bytte böcker som barn bytte filmstjärnor eller fotbollspelare en gång. Han fick mitt manus:
Pat. är frisk och pigg för övrigt

Mitt manus har gått ut i över 50 ex till handplockade läsare i syfte att få kreativ kritik och synpunkter. Det är så enligt kursledarna, att man får inte vara offer och inte heller skuldlägga sina åhörare genom en föreläsning i ämnet:
Psykisk ohälsa
Mitt manus är skrivet på lösa blad, som jag kunnat bläddra bland hur mycket som helst och ändra ordningen. Ord står mot ord och bara jag har facit till mitt liv. Inte ens de, som var i närheten av mig år 1956 vet vad jag måste gå igenom inom den sjukvård, som var allmän men lite ökänd då.

Regeringen har beviljat vissa millioner kronor till en attitydförändring gentemot psykiskt sjuka eller personer med neuropsykiatrika diagnoser. Min pratsjuka platsar inte någonstans. Den är likafullt inskriven i anamnesen (sjukdomshistoria) den 5 sept. 1956 av en överläkare.

– Hon har en otrolig svada men det går att bryta in.

Länk till arbetet att förändra attityder till psykiskt handikappade är:

http://www.nsphig.se

(H)järnkoll

Min dator har fula gubbar förprogrammerade. Jag tänker inte berätta hur de dyker upp vid lätta tryck på vissa tagenter. Jo, för resten. Om jag till exempel vill rekommendera någons bibelstudium och slutar med G:s så utvecklas detta i min dator till en ful gubbe.
Precis som om jag inte kan få tänka själv och rekommendera KG!
Det är ju väldigt känsligt det här, att jag vill tänka själv och inte vill bli styrd.

Rekommenderar mina nyfunna vänner i (H)järnkoll. Tre av dem har skrivit bra böcker om just detta att få ha sina egna tankar. Fint att de orkar presentera dem och kan sticka hål på några fördomar om ADHD till exempel.

Prästens funktion

Nu skall jag skriva en Blogg om det jag inte kan något om. Jo, jag har lärt mig att kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Det står inget om frikyrkan däremot som jag tillhör. Det som var lite spännande i min hembygds kyrka var sakristian bakom altaret. Altaret går nästan upp till taket. Minnena från min barndom var när kyrkvärdarna kom därifrån och satte upp numren på de psalmer, som skulle sjungas. Senare kom prästen fram klädd på olika sätt. Som sagt. Jag kan inte vad allt står för i klädseln och ritualerna. Jag minns bara som barn min respekt och nyfikenhet på sakristian. Inga nyfikna barn sprang runt altaret och stillade denna nyfikenhet på den tiden.

För snart fem år sen var jag med i Gärdhems kyrkoruin och fick beträda sakristian på eget ansvar. Det fanns en tydlig skylt om rasrisken i kyrkorummet. Hur många år den skylten suttit där vet jag inget om. Det var mitt första besök och måtten mellan väggarna, som finns kvar är ungefär samma som i min hembygds kyrka. Norra Björke kyrka är troligen från 1200-talet eller lite tidigare. En kyrka/församling måste skötas. Nu kommer min poäng om den brokiga familjen, som blev en släkt som blev ett folk.
Läs mer här om den annorlunda familjen.

Det var otroligt viktigt med översteprästens klädsel runt 400 år senare än Abraham, Isak och Jakob. Hela stora folket skulle hålla gudstjänst till Herrens ära som befriaren från träldomen. Översteprästen skulle gå inför Herren Gud och bära de tolv namnen på lika många ädelstenar. Så det är en viktig ramsa från söndagsskolans undervisning….Ruben Simon Levi Juda Dan Naftali Gad Asser Isaskar Sebulon Josef och Benjamin. Det står inte vilken ädelsten, som var avsett för vilken stam men översteprästen skulle bära dessa närmast hjärtat inför Gud in i det allra heligaste.

En karneol, en topas och en smaragd i första raden
en karbunkel, en safir och en kalcedon i andra raden
en hyacint, en agat och en ametist i tredje raden
en krysolit, en onyx och en jaspis i fjärde raden.

Alla dessa stenar kommer till under olika omständigheter i olika miljöer och under olika press. Tolv är ett förbundstal och Herren håller sina förbund oavsett om enskilda eller folket sviker. Så blev Herren Jesus vår överstepräst en gång för alla senare i tiden och den som bär bort vår synd och manar gott för oss inför Gud alltid.

Bibelhänvisningar till 2 Mosebok kapitel 39 och Hebreerbrevet kapitel 10

Facebook

Fördelen med att vara med i en stor kyrka det vill säga församling är att det går att vara nästan osynlig. Nackdelen med att missa en spårvagn och sen komma försent är att kyrkan har en dörr högst upp vid läktaren. Där kan man smita in och sätta sig. Prestigeförlusten och skammen att komma försent förvandlas till en möjlighet. Nackdelen är avståndet till de medverkande. Nackdelen är att få se alla i församlingen i nacken.

Nackdelen denna söndag var ju avståndet till Tomas Sjödin, som inledde sin predikan med att tala om Facebook. Men jag har falkögon och såg och hörde allt! Jag är ju med på Facebook minsann och hans fru också.
Välkommen att lyssna och se! Ja, fördelen är att kunna lyssna på närradion på måndagen och få en god predikan en gång till. Det fick jag.
Det gäller att skriva personligt men inte privat. Som jag gör nu…

Vad är vitsen med facebook och klicka än här och än där? Jo, det kan faktiskt bli kul. Där finns inbjudningar till olika sammankomster av olika slag som olika grupper kan göra. Sen är det bra att klicka. Rutorna är förhandsbeställda eller givna av Mr Facebook själv. Trodde jag, att jag skulle komma? Ja Nej Kanske
Så var det med det och jag skulle gå till kyrkan en vardagskväll till och med. Ja
Mr Facebook hade sin egen tolkning och meddelade:
– Gunnel deltar i yttersta tiden.

Den har redan varit yttersta tiden sen aposteln Petrus levde, så det gäller att tolka rätt. Fint att jag får vara med nu. Fint att Mr Facebook kan ge mig så många myror i huvudet också hur allt går till och vem som är vän med vem.

Predikan i söndags är värd att lyssna på igen och finns på vår församlings Hemsida Smyrna.se
Den handlar om det fördolda livet i Kristus och hemligheter. Paulus skriver om detta i Kolosserbrevet kapitel 2.

Nej, jag begriper mig inte på Facebook. Jag har fått ansikten på flera av dem jag debatterat med ute på nätet sen år 2000. Nu är det inte mer än så. Det är som om vi aldrig samtalat om hemligheterna i Kristus.

Den vackra ruinen

Det är söndagsmorgon. På söndag städar man inte. Det sitter i ryggmärgen. Och inte skulle jag vilja det heller för den delen. Jag kan inte böja mig. Det är lite sjukligt.
– Latmasken sitter i ryggen.
– Vekrygg!
Nej, de orden är inte hemifrån med någon mobbning men det går att mobba sig själv också. Det skall bli slut på det! Tankearbete kan också vara arbete. Jag tänker fortsätta att utveckla förhållandet mellan en ritning och en utförd ritning. I bibeln heter det, att Mose skulle följa den mönsterbild, som han fått av Herren. Och folket lydde i allt. Jesus utförde den ritningen genom sitt liv i sin kropp och var det tempel, som kommit ner från himlen. Det fattade inte hans lärjungar förrän Jesus uppstått från de döda. Han hade ju sett åt Herodes tempel och sagt:
Bryt ner detta tempel så skall jag bygga upp det igen inom tre dagar.

Det är mycket vi inte förstår förrän efteråt. Om man inte underhåller taket på en kyrka i tid så rasar det så småningom. Om man bygger en kyrka på sank mark, så kommer sprickorna med tiden och allt får göras om från grunden på ny plats. Detta är kyrkohistoria. Lite bara.

Apostlarna utvecklade bildspråket att kroppen är ett tempel åt den helige ande och dessutom att församlingen tillsammans är ett Guds tempel. Det gäller bara underhållningen av detta tempel hur den skall ske.

En vacker kyrkoruin
Ruin

Kyrkan

Kyrkan som jag tänker på ligger högt upp med bara gärden runt omkring. Den är bäst synlig för mig, när jag är på hemvägen. Varför byggde de en så stor kyrka, när det inte finns någon bebyggelse i närheten? Min fråga gick vidare. Svaret blev, att de fick fel ritning en gång i tiden. Ritningen till den kyrkan, som jag beskrev, skulle vara till en kyrka i en stad, där folket bor.

En gång i tiden fick jag en present, som jag inte förstod värdet av då. Mina vänner överskattade väl min begåvning. Tjugofem år senare har presenten blivit mycket intressant. Jag kan slå upp ett ord då och då i lagom takt och studera. Så nu vet jag, att kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Det finns ett enda undantag. Det var när alla Jesustroende var i rörelse och inte hade något tak över huvudet. Då är vi nere i tiden till femtio dagar efter Jesu uppståndelse. Församlingen rörde på sig åt alla väderstreck efter den dagen. En församling i rörelse har ett annat ord på grekiska språket.

Min barndoms kyrka dog, när sista församlingsmedlemmen dog. Det behövdes inget tak över huvudet på honom längre. Det kom ingen annan heller för att få lyssna på den kyrkans lära. Det var tunna väggar och där fanns ingen oersättlig konst, när kyrkan revs på en timma och fem minuter. Kyrka och församling är synonymt enligt grundspråket. Kristus är huvudet för församlingen, som är kroppen enligt aposteln Paulus utläggningar. Jag älskar den mannen som sagt och kommer inte att bli någon feministteolog på ålderns höst.

Paulus har ett brett område, som han hämtar bilder från. Jag uppskattar bilderna från anatomin och fysiologin. Så enkelt får inte jag tolka teologin enligt vissa. Huvudet är ett. Huvudet har två hjärnhalvor och en så kallad lillhjärna. Och varför inte konstatera detta otroligt fina samarbete i stället för att komplicera den så kallade treenigheten? Ja visst! Fadern är större än sonen. Än sen då? Sonen stod i ständig förbindelse med fadern under sina år på jorden. Sonen blev människa och var och är Gud också. I lillhjärnan finns koordinationscentrat. Det är bara att studera ett litet barns alla rörelser och utveckling och en vuxens finmotorik i händerna. Som ett exempel på motsatsen är när rörelserna är påverkade av bedövningsmedel eller ”uppåttjack.” Det blir vingligt.
Paulus tar bilden av kroppsdelarnas beroende av varandra. Huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver inte er!”. Så naturligt. Så logiskt. Huvudet och kroppen hör ihop! Kristus har gjort sig beroende av en kropp här nere på jorden. Han gav oss den helige Ande till att samordna och harmonisera kroppens rörelse och funktion.

Det fungerar mindre bra om kyrkan/församlingen organiseras efter mänsklig intelligens. Kyrkan har en ritning för att kunna fungera och den finns i bibelns texter angående tabernaklet och det felfria offret. Kyrkan behöver en syndabock någon att skylla alla fel på i alla tider. Den enskilda medlemmen behöver också en syndabock att skylla allt på som inte blev som det skulle. Någon måste bära skulden och synden och dö i vårt ställe som en ogärningsman!

Är detta en alltför svår läxa att bibelns texter hör ihop från pärm till pärm och handlar om Guds son som blev människa för vår skull? Finns det en perfekt kyrka/församling utan sitt huvud?

Bibelhänvisningar som tillägg:
2 Mosebok kap 25 – 26
3 Mosebok kap 16
Kolosserbrevet kap 1
1 Korintierbrevet kap 12

Viktor

Det har gått 20 år sen Viktor dog i plötslig spädbarnsdöd. För min del fick jag möta Viktor en enda gång på hans dopdag. Han var på ett strålande humör vid kyrkkaffet, som hans mamma uttryckte det, en tid efteråt. Jag vet bara, att jag fick bära honom runt bland borden och han log åt alla håll.

Det jag visste om föräldrarna var, att de ville ha Viktors dop i Missionskyrkan för den var liten i förhållande till den stora Svenska Kyrkan. Det jag visste om mig själv var, att jag drömt om att få bli pastor. Den söndagen hade jag fått vara ”pastor” och predikat i gudstjänsten. Viktor betyder seger men inte död. Vid Viktors begravning fick jag plötsligt en gravplats för mina drömmar. Den lilla vita kistan sänktes ner i jorden och en några år äldre syster gick fram och bad ”Gud som haver barnen kär” precis som hon hade fått lära sig att be för lillebror varje kväll, när han skulle sova. Detta gjorde hon spontant vid hans grav. Och vi grät med familjen – vi några från Missionsförsamlingen. Viktor betyder seger. Inte död.

Jag såg mig runtomkring graven och upptäckte vägen på andra sidan stenmuren. Det blev en aha-upplevelse för där hade jag gått som 20-åring på väg upp till prästgården, där min konfirmationspräst bodde. Den vandringen var början till mina drömmars död om en framtid som sjuksköterska, missionär, man och barn och allt som en ung människa kan drömma om. Viktor betyder seger och inte död. Plötsligt fick jag en gravplats för alla mina drömmar, som inte gick i uppfyllelse.

Min konfirmationspräst märkte år 1956, att jag var sjuk, körde mig hem och sen for vi vidare till sinnessjukhuset. Där blev jag stämplad för livet men dog inte. År 1991 vid Viktors grav fick jag en plats att sörja på. Bitarna föll på plats. Jag hade köpt min första dator för att kunna skriva av mig alla besvikelser. Till Viktors dop hade jag skrivit ner predikan för att kunna ge den till hans föräldrar, som jag aldrig sett tidigare heller. Så dog Viktor bara fem dygn senare i plötslig spädbarnsdöd. Viktor betyder seger. Min första nerskrivna predikan på en dator finns kvar och är tillägnad Viktor. Det var en pensionerad pastor som döpte Viktor och min egen kamp om spädbarnsdop eller troendedop var inte aktuell på Viktors dopdag.

Det har hänt mycket sen år 1991. Viktors mamma och pappa tog emot mig i sitt hem många gånger efteråt. Vi delade och delade men aldrig teologi i rätt eller fel tolkning. Det vi hade gemensamt var smärtan att få lämna tillbaka ett litet barn, som man haft till låns. Jag har bara varit fostermamma en lycklig period av mitt liv.

”Sorg är synd ty tillvarons innersta är salighet.” Stava på det den som kan! Jag sörjer över alla män som grälar om den rätta bibeltolkningen på nätet.
Det senaste är helvetets vara eller inte vara och tiden. Ingen behöver komma dit.

Nu är frälsningen dag. Jesus har vunnit seger över både synden och döden. Att lära känna honom är evigt liv.

Manhaftiga fruntimmer

Den som har det allra mesta av livet bakom sig kan sortera i sina minnen och döstäda. Det sista innebär antagligen att röja i garderober och slänga, sortera papper och slänga. Det ligger inte för mig. (Behovet är uppenbart för mig och besökare). Så det får bli minnen och åter minnen. Det är ju söndag idag. Då skall man inte arbeta dessutom.

Hemma på landet fanns uttrycket ”ett manhaftigt fruntimmer” och då var det en, som kunde hugga i skogen precis som en karl. Senare i tiden skulle jag köpa en bil och fick provköra den med en man, som inte visste, att jag kan köra bil. Efteråt fick jag högsta betyg, när han uttryckte sig så förvånat:

”Du kör ju som en karl!”

Nej, jag skriver inte om det, som kan vara underförstått. Och jag har aldrig huggit i skogen någonsin. Så det så.

Så här på morgonkvisten undrar jag över var gränsen går till att vara ett manhaftigt fruntimmer. Kan det vara vid att kunna köra en skottkärra? Visst är det lite okvinnligt?

En dag när jag var ledig från arbetet på lasarettet satt jag i fåtöljen där hemma och sydde på en hardangerspets. Det var roligt dessutom och min mor gick förbi och log så gott. Så kom kommentaren:

”De´ kunne le ingen tro om dig!”

Redan när jag var 18 år hade hon tydligen gett upp hoppet. Om vad?

Nästan 50 år senare virvlade jag runt bland olika pastorer och frågade vad teologi är för något. Dom blev alldeles ställda och svarade inte. Är det en prestigeförlust för en man att samtala om teologi med en kvinna? I vart fall så svarar dom mig inte de stora pojkarna heller (underförstått Stefan Swärd bland andra). En kvinna är ju som ett ständigt takdropp minsann. Det är inte ett dugg snyggare omdöme.

Så jag pratar lite för mig själv här och har fått rådet av min mentor att katalogisera mitt prat till exempel: ”Kvinnor i bibeln”

Någon teologiskt kunnig man stukade mig med att det var ett undantag i bibeln…..

Förstå mig nu rätt. Jag menar med ett manhaftigt fruntimmer som domare i Israel. Debora är hennes namn.

Foto: Gunnel Bergstrand

Psyket eller själen

I samband med Bok & Biblioteksmässan i Göteborg år 2009 fick jag boken:
”Man kan bli galen för mindre”
Den har 21 olika författare med egna kunskaper av psyke och ”psyket”. Det vill säga att några få personer förhållandevis fick hjälp att sätta ord på sina upplevelser och känslor av en redaktör Ingrid Sjökvist och inom storstadspsykiatrin i Stockholm.
En sådan bok är mycket värdefull men svårsåld. Det kanske är lättare att lyssna på experterna inom psykiatrin än att lyssna till de kunniga inifrån?

Psyke kommer från latinet och i grekiska språket har psyke och själ samma ord. I bibelns texter är det nämligen psyché (för det mesta) som översättning för själ. Det är som om det är mera professionellt att tala om psyke i vår tid och låter lite med vetenskapligt än själ, hjärta och sinne. Allt skall ju kunna bevisas. Hur bevisar någon sin ångest, när den inte syns på en helt lugn och balanserad person?

I Psaltarpsalmerna i bibeln finns mycket av känslor som tillåts och får ord på sig. Här är ett enda prov i psalm 42:
”Varför är du så bedrövad min själ och orolig i mig?
Hoppas på Gud och jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.”

Det kommer ett ”åter”…..Ge inte upp! Det finns en frälsning = räddning. En del hittar ett sätt att ”gilla läget” stå ut men gå framåt.

Det är naturligt att tilltala sitt psyke! ”Varför är du så bedrövad min själ…”. Det är inte bara gamla som pratar med sig själva! Nästa bok om självupplevda psykiska svårigheter har jag lånat. Under två kursdagar fick jag sitta bredvid författaren Carina Ikonen Nilsson och boken heter.
”Jag föredrar att kalla mig IMPULSIV”
En hel ny värld har öppnat sig för mig därför att jag inget kunnat om innebörden av att ha diagnosen ADHD. Tänk, att det finns så många överlevare, som dessutom kan berätta om tillgångarna i svårigheterna!
Två andras berättelser väntar på mig från andra problemområden inom psyket.

Ordet psyke leder ofta till något negativt tyvärr och förknippas med ”psyket”, som är ett slangord för Psykiatrisk Klinik. Det finns skamliga sjukdomar och mindre skamliga. Här och nu har jag fattat mitt beslut att vilja vara med och försöka bita huvudet av den skammen. Alkoholism är en sjukdom men den är behandlingbar. Depression kan vara en svår sjukdom där det inte är fråga om att vara lite deppig en dag.

Så mycket fördomar det finns och så mycket fördömelse. Så mycket fördomar det finns om medmänniskans psyke, fast vi inget vet om varandras tankar och kamp. Så mycket fördomar det finns om bibeln trots att den erbjuder läkedom för själen.

”Han vet vilken väg jag vandrat.”
Ja, då kvittar det i princip att andra tolkar fel, när Skaparen kan sitt verk och begriper sig på detta komplicerade som kallas själen – psyket.

Himmel och helvete

Andra upplagan av Allan Rubins bok:
HASCH – HIMMEL och HELVETE
kom ut år 1990. Då var det inne att protestera mot hallucinogena droger. Det var viktigt att varna för skadeeffekterna. Kaos var granne med Gud. I hårdrocken fanns det reklam för självmord – att våga gå så nära kanten, som det var möjligt. Många unga människor störtade in i döden.
Boken finns bara att låna på bibliotek, om den inte är sönderläst. Ingen varning tycktes hjälpa. Ytterligheterna berör varandra i en kemiskt injicerad himmelsk upplevelse eller som många har berättat om en så kallad sne´tändning med en upplevelse av helvetets alla kval och ångest.

Ytterligheterna berör varandra även i bloggar. I tidig morgonstund läser jag ”Fjärde Väggen”, som jag länkat till från början. Den är brilliant om att vårda eller vårdas, friskt eller sjukt, frihet eller fångenskap, kvinnligt eller manligt. Även om bloggen handlar om vanvårdade katter igår… Det kunde lika väl handla om himmel eller helvete. Men det behövs inte för det ämnet tar Stefan Swärd upp samtidigt i sin kända blogg. (Se min blogglista)
Läs mera här

En tredje association från mig. Igår invigdes en viktig och väl genomarbetad utställning i Skara museum:
”Psykets historia – en resa genom 4000 år”
Läs mera här
Det finns med andra ord en hopsamlad kunskap om dårskap, vansinne eller spelad dårskap sen 2000 år tillbaka före Kristus (Kung David levde 1000 år f. Kr. och han spelade galen en gång inför kung Saul som ett exempel).
De stora, mastodonta sinnessjukhusen som byggdes i Sverige i början av 1900-talet strategiskt placerade avvecklades runt 100 år senare. Vårda eller vårdas. Friskt eller sjukt. Frihet eller fångenskap.

Bibeln säger: – Dårarna säger: Det finns ingen Gud.
Det går att gyckla hela livet. Det går att vara sjuk hela livet men ändå vara frisk inuti och veta att Gud håller allt i sin hand. Kaos är granne med Gud. Han omsluter oss på alla sidor och håller oss i sin hand. Om vi vill. Det är ett hälsotecken att vilja vara där.

Stefan Swärd skall skriva färdigt den bok han skrivit till hälften om bibelns undervisning om helvetet. Sanningen skall göra oss fria enligt Jesus. Prästerna skall sluta att ljuga om att en människa kan gå förlorad. Präster och pastorer skall förkunna räddning genom Jesus Kristus.

Hagar

Vem som helst får läsa de gamla texterna om Hagar och Ismael och tolka fritt. Vem som helst får fantisera kring berättelsen och skriva romaner eller skapa film.

”Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanningen aldrig skadas av en dialog.”
Citatet är från 300-talet och en bloggare hittade detta i ”Kyrkans tidning” en dag.
Så kommer översättningarna in på en berättelse, som ligger omkring 4000 år tillbaka. De vi vet är, att de muntliga berättelserna inte fick ändras. Uppenbarelser från Gud skulle skrivas ner utan minsta fel. Skrivare var pedanter med stort tålamod och fick göra om allt, när något blev fel. Det finns forskning kring de gamla pergamentrullarna. Det finns ett ögonblick i vår historia, när ljudet av en lerkruka, som gick i kras nådde en vallpojk vid grottorna Vadi Qumran våren år 1947.
Där har jag stått en gång och hört berättelsen tillsammans med andra turister. Var detta en tillfällighet?

För min del glömmer jag aldrig den nyhetssändning, som kom via radion ut i vårt kök. Jag var 12 år men inte 13 den 14 maj år 1948.
”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus och kunde sin släkthistoria. Juda var son av Jakob, Jakob var son av Isak och Isak var son av Abraham.

(Nej, jag skall inte bli någon feministteolog. Det som står där står där oavsett, att Hagar födde Ismael. Fråga gärna barnmorskor vem det är som föder. 🙂

”Maria födde en son och lindade honom och lade honom i en krubba.”
Gud håller sina löften oavsett om människor klarar av att hålla fast vid dem! Jesus är född på ett övernaturligt sätt utan en man. Isak föddes på ett övernaturligt sätt på grund av ett löfte till Abraham 100 år och genom Sara, som var 90 gammal. Allt hör ihop med allt.

De hebreiska texterna har från början gått i ett utan mellanrum utan indelningar i kapitel. Därför kan de prövas i datorer och sista eller första bokstaven i ett ord kan bli nya ord tillsammans med nästa bokstav, bokstäver.
”Det står mer i texterna men aldrig mindre,” enligt en judisk rabbin. Det står så mycket i dessa tre kapitel om Abraham, Sara, Hagar och Ismael och sen Isak. Där börjar exegetiken, matematiken och möjligheten till gräl under alla tider. Det kan bli så att det påverkar negativt och hindrar många att komma till tro. Gud framställs som så grym och det är så synd om Ismael, som liten hjälplös baby, som Hagar måste kasta ifrån sig i öknen. Hon orkade inte se på när barnet skull dö av törst!

Så uppfattade jag en filmversion från 60-talet om Hagar och Ismael. Bilder etsar sig fast mer än texter. Så kom 90-talet med olika förslag till bibelöversättningar på svenska och debatten om rätt ordval. Så kom år 2000 då både Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln kommit ut och exegeten Seth Erlandsson berättade om Hagar och Ismael. Ismael var ingen liten baby längre, när Abraham drev ut dem i öknen.

Paulus fick gåvan att förklara både för judar och hedningar var skiljelinjen går mellan tro och otro. Det som står i texterna står där vare sig det gått 4000 år eller bara 2000 år.
Välsignelsen till alla folk gick genom Abraham på grund av ett löfte från Gud. Det var Gud, som lovade och höll sitt löfte. Välsignelsen är inget som alla önskar sig. Den är given vare sig vi tar emot eller förkastar den. Detta är inte bara exegetik utan också teologi. Översättningar kan skilja sig åt men inte sanningen.

”Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanning aldrig kan skadas av dialog.”