Försoningsstriden

Över tre år har gått sen jag skrev denna blogg och försökte förstå den så kallade försoningsstriden i slutet av 1800-talet. Idag den 4 jan. 2013 ser jag, att jag inget begripit ändå – trots försöken. Så vissa rader har jag suddat ut och låter resten stå kvar:

Igår skrev jag lite om kampen i rymden mellan gott och ont och mellan ljus och mörker. Idag är Påskdagen och kristna över hela världen firar med ett unisont:  "Kristus är uppstånden!" Kampen är över och allt som behöver göras för oss människor är redan gjort på Golgata – ensam av Jesus Guds son. Synden och döden är besegrade.

Jag har fått berättelsen om Gud och Jesus med modermjölken men inte träffat generationerna före mina föräldrar. Det var där striden fanns på jorden! Det var där svenskarna var lika nersupna, som dom är idag fast kvaliteten på sprit blivit så mycket bättre och tillgången till pengar så stor. Det går att dölja alkoholmissbruk mycket längre nu för tiden men nöden är inte mindre för det. Så i min släktforskning har det kommit fram vem eller vilka som var nersupna men blev omvända till Gud. Så hette det på den tiden: "omvänd till Gud."  I denna stora väckelse på 1800-talets mitt och senare blev det inte bara nykterhet utan också ett läsande av bibeln. Vanligt folk såg mer än prästerna ibland vad det står i bibeln. Så blev det konflikter och stridigheter vem som tolkade de heliga orden mest rätt.

Farmorsfar hade varit en nersupen man. När han blev upprättad kunde han använda sin begåvning till något konstruktivt. Om jag förstått rätt fanns det brännerier på nästan varje gård och även i prästgårdar. Så när farmorsfar köpt upp böndernas potatis och byggt en stärkelsefabrik, så var han med som byggnadsarbetare att bygga ett Missionshus. När min farfar skulle bli måg hos honom, så var farfar också byggnadsarbetare och var med och byggde en Missionskyrka på samma tomt. En lärofader hette Rosenius och en annan Waldenström. Dom tolkade försoningen med Gud på olika sätt.

Farmor tillhörde EFS, när dom gifte sig och farfar SMF. I deras gemensamma hem hängde en stor tavla i finrummet på C.O. Rosenius och på den andra väggen en stor tavla av P. P Waldenström. Nu finns ingen bibelkunskap kvar knappast eller referensram till objektiv eller subjektiv försoningslära.

Kristus har försonat oss med Gud. Det kan vi hålla fast vid. Vägen är öppen att nå honom.

"Försoningsstriden" med bild på gamla Missionshuset (EFS och C.O.Rosenius som grundare)
och Missionshuset/Missionskyrkan i Hjo, (SMF med s.k. waldenströmare) på samma tomt i Hjo.
Nu är det en församling av de båda.

Blomogram

Så långt är jag med. Den f.d. grannen från landet fick för sig att jag behövde en uppmuntran och valde en blomsteraffär på måfå i Göteborgsområdet betalade i Stockholmsområdet och for hem till sitt. Sen ringde det i min telefon, att det skulle komma ett blomsterbud till mig. Och med min stora livserfarenhet fattade jag ganska snart, att jag måste fotografera denna underbara blombukett.
 
En dag mycket senare visste jag, att det gick att manipulera med ett fotografi. Det skulle bli än starkare som hälsning, om jag valde svart färg runt de ljusa, vackra blommorna. Nu är det ingen måtta på vad jag vet! En ful datoranläggning står i min garderob med stolen utanför och jag kan skicka buketten vidare genom några klick på tagenterna. Rose-Marie som hjälpt mig att komma ut i rymden fick den först och kunde dessutom skriva "Glad Påsk" och sända den i retur till mig.
 
Uppe i rymden lär det kretsa en satelit som lyder och förmedlar olika språk och bilder. Uppe i rymden är det tydligen massor av personer, som flyger till olika platser på jordklotet samtidigt. Ingen filkörning. Ingen fildelning. Ingen hopblandning av begreppen nu…..
I rymden sker möjligheten på något sätt att få kontakt med okända. Enligt bibelns beskrivningar är detta inget omöjligt. En liten människa på jorden får en ingivelse. En annan kan ta emot uppmuntran. Ibland kallas detta bön och förbön.
 
I bibeln är det beskrivet utförligt vad som sker i rymden. Där har skett väldiga drabbningar mellan gott och ont mellan ljus och mörker. Evangelisterna beskriver påskens under på var sitt sätt. Den äldre skriver "medan det ännu var mörkt…." och den unge skriver "innan solen gick upp…."
 
"Det var mellan ljuset och mörkret en strid
dock segrade ljuset till evig tid…."
 
                                                  

Miri

– Vem är Miri?
 
Rose-Marie är dataproffs och har fått ut mig i rymden för 7 år sen. Då satt vi på var sin stol framför min dator. Fast jag skulle minsann klicka själv oasett hur pirrigt det än var. Tyckte hon och då gällde det att få ut min Hemsida brefvet.  Och 2008 blev det dags för Messenger.
– Kan jag få titta i din adressbok?
Ja, självklart och där gällde det vilka som hade hotmailadress. Vilka finesser! Sen var jag ute på Messenger. En dag lyste det grön gubbe och det kom ett meddelande:
– Hej Gunnel!
– Vem är Miri?
 
Så nu vet jag, att Miri är "sol" och var möter man solen om inte i rymden? Rose-Marie har presenterat sig själv här som en vän jag mött på denna jorden och Miri gav mig det första skrattet, när jag var som argast ute i rymden i en kristen bibelsajt.
– Du tror väl inte att detta är din djungel, skrev hon.
 
Jojo. Det var ju precis det jag trott, att jag kunde bibeltolkning och att min tolkning var den rätta. Av 32 olika ämnen borde väl en avdelning få vara min specialitet: "Bibeltolkning".
Icke sa Nicke. "sol" kom in som en virvelvind om våren och vände upp och ner på alla mina begrepp. När vi rykit ihop som allra värst föreslog jag att grälen skulle kunna fortsätta per mail och inte vara offentliga.
 
Nu är Miri en av mina vänner ute i rymden och nere på jorden. "sol" berättade en dröm offentligt och den drömmen fortsatte vi att byta tankar ikring privat. Sen fortsatte drömmandet.
 
Miri skriver på engelska här och det kan inte jag. IRL skulle jag vilja träffa henne och hennes familj.

Hönan och lammet

Ibland skulle jag vilja ha bevis. Det står som det står i bibeln i bokstäver. Jag skulle vilja se det med egna ögon! Som hönan samlar in sina ungar under vingarna, så gör Herren. Detta enligt psalmisten. År efter år står det där och jag vet inte hur det går till trots att jag är från landet.
Mor Anna var född på en bondgård och det ingick i hennes arbete som ung att sköta höns och kor. Hon fick frågan en dag, när hon var gammal och hade perspektiv på tillvaron:

– Har du sett, hur det ser det ut, när det är fara och hönan samlar in kycklingarna under vingarna?

Det var inte var dag hon hade textutläggning! Min fråga gällde Psaltaren 57:1
”Ja, under dina vingars skugga vill jag ta min tillflykt, till dess att det onda är förbi.”
Då blev det liv i gester och rösten:
– O, ja! Hönan sträcker på sig och blir så stor, kacklar högljutt och flaxar med vingarna.
Precis det skulle jag vilja ha bevis för! Jag skulle vilja se, när vettskrämda kycklingar rusar in och tar plats under hönans vingar. Och upplever lugn och ro i mörkret och värmen.

Jesus önskade en gång att få samla Jerusalems invånare under sina vingars beskydd. Men dom ville inte.

Min mormor var riktig bondmora, som arbetade flitigt. Men inte på söndagar. Inte mer än det nödvändiga. I kistan på vinden fanns hennes slitna sångbok: ”Sånger till Lammets lof”.
En enda gång mötte jag henne. Hon satt i sin säng och bjöd på platta, runda mintkarameller vita eller skära. Då var jag 5 år och vem Lammet är måste jag ta reda på själv många, många år senare.

I min barndoms kyrka finns ett litet lamm snidat i trä och förgyllt i guld allra högst upp på altaret nära taket. Bredvid finns en segerfana. Den stora altartavlan föreställer Jesus fastspikad på korset och två kvinnor står nedanför Golgata. Dom fattar säkert ingenting av vad som händer deras Mästare.

Bibeln sista bok beskriver ett lamm, som ser ut att ha varit slaktat. Bibelns första bok beskriver ett lamm, som blev slaktat och vars blod ströks på dörrposten till skydd från döden.
Johannes Döparen beskrev Jesus som Guds lamm, som tar bort världens synd. Bibelns bildspråk talar om att vara trygg under Herrens vingar. Det profetiska språket talar om ett lamm, som måste slaktas. Bibeln berättar om ett lamm, som vunnit seger. För vår skull.

Mormors sångbok hette: ”Sånger till Lammets lof”. Den bibelkunskap, som dom fått, sjöng dom vers efter vers.

Dagens tankenöt

Idag har undertecknad skapat denna plats för min vän Gunnel. Hon vill inte gärna detta, men jag vill……därför detta försök !  Tycker att hon ska dela några av sina tankar med oss andra ute i "cyperspace". Gunnel är en mycket kunnig och humoristisk kvinna som också har en pedagogisk ådra när det gäller att undervisa om och i Guds Ord. Är en stor debattör med gedigen kunskap och får ofta förtroendet att hålla andakter i närradion. Har också en egen hemsida som innehåller mycket läsvärt och tänkvärt.
Välkomna att titta hit då och då, hälsar Rose-Marie som ber, tror och hoppas att jag fortfarande är en vän till Gunnel.