Bananflugor

Dom är så små så små och mindre irriterande än en enda fluga i köket, som surrar och flyger hit och dit. Nu är det kall vinter och flugorna sover. Den första flugan, som vaknar till våren är ett vårtecken. Vårtecken är trevliga. Första humlan som surrar på inglasade balkongen är ändå trevligare.
Vissa människor är så snälla visst, att det inte gör en fluga för när. Min mor var mycket snäll men där gick gränsen. Hon tålde inte flugor i sitt kök och klarade snabbt att fånga in dom med handen. Sen lyfte hon på spisplattan och där åkte de ner en efter en i vår trevliga vedspis. Hennes kök var vårt kök också och deras som kom och gick och satt på kökssoffan en stund.
 
Bananflugor är så små så små och har kommit för tredje gången objudna. Goda råd är dyrbara och det första var att sätta tvärdrag i kylan. Det hjälpte inte. Eller ett tag. Nästa råd kom från systern i Köpenhamn och det var att ställa lite koncentrerad ättika i en skål på diskbänken. Innan dess har jag så klart jagat dom med en hopvikt Metro. Att det skulle vara en Metro hittade jag på själv.
 
Det senaste rådet är i tredje hand från en dam, som anser att bananflugorna kommer via löken till en amaryllis och då gäller bara vitpeppar runt löken. Jag vägrar. Nu blommar äntligen den löken, som var så lovande med en stängel i början av december. Det fanns en transportskada på den stängeln och blommorna orkade inte slå ut. Nummer två blommar så vackert idag och skall inte få någon vitpeppar runt löken. Där finns ju en tredje knopp.
 
Detta var lite om bananflugorna i mitt kök, som inte gör något väsen av sig men är nog så irriterande.
 
Detta var en lång inledning till min kommande Blogg om egyptiernas plågor.

ande och ord

"storasysterivassen" har bjudit oss på processionsfilmer på Youtube i sin Blogg den 13 januari. Bara jag ser Youtube, så blir jag frustrerad, för då brukar det vara någon predikant i USA och undervisning på engelska, som jag inte behärskar. Inte i Miriams Blogg visserligen men ofta i Michaels. (Jag har ju lärt mig, att hoppa från tuva till tuva i lingonskogen. Lingonen var störst och vackrast på mossen i min barndom.) 
Sen är det ändå mer irriterande, att min dator eller mitt bredband inte klarar av att återge ljud och bild rörligt, utan skall ha uppehåll stup i ett för att dra andan.  "ande och ord…"
Så helst inga Youtube för min del.
 
Nyfikenheten tog överhanden för i denna processionsfilm skulle Miriam vara med. Klick och filmen startade med bilder av vitklädda präster på vandring genom en kyrka och några toner och några ord. Sen var det dags för att dra andan och stoppa en stund. Tonerna var ju välbekanta. Kunde det vara möjligt och de sjöng på svenska!
 
"ande och ord" lång paus "och bröders gemenskap" lång paus…..Kan detta vara sant? Det är ju en glad frikyrkosång! När kom den med i psalmboken?
Jag hämtade en gammal psalmbok för här finns ett morsarv i bokhyllan och det var C.O. Rosenius "Med Gud och hans vänskap" och då är jag över på farsarvet och farmors EFS-sånger. I min fars hem i storarummet hängde C.O. Rosenius i stort porträtt på den ena väggen och P. Waldenström på den andra i lika stort format. Och plötsligt är jag över på en subjektiv eller en objektiv försoningslära.
 
Detta kallas fria associationer. Om man hoppar lite för snabbt hit och dit, så att åhörarna inte hinner med i svängarna, så är det på snudd till sjukligt. Det skall jag akta mig för.
 
Jag sätter på Youtube igen. Prästerna och församlingen sjunger "ande och ord" lång paus "och bröders gemenskap" lång paus "vid nådenes bord"
Jo, jag kan texten själv, så jag vet vad som kommer efter de långa pauserna och är redan salig, innan nästa ord kommer.
 
Tack, Miriam, för den sången och filmen!
"oss följer ju herden" lång paus. Visst kan du resten också?
 
Vi känner hans namn! Jag vet på vem jag tror!

En vandrande berggud eller klippan Kristus

"När jag som ung teolog lämnade universitetet, hade jag under föreläsningarna över Gamla testamentets texter fått lära mig, att man kunde konstatera olika källor i de fem Moseböckerna: Jahvisten och Elohisten….. Jag hade lärt mig skilja mellan äldre och yngre beståndsdelar….Jag hade hört om den förste och andre Jesaja…Man hade sagt mig, hur man kunde skilja Gamla testamentets icke kristna fromhet från "Jesu lära"…."
 
Så börjar förordet till boken "Ljus över korset" av Wilhelm Busch. Den var utgiven år 1959 på EFS förlag. Orginalets titel: "Spuren zum Kreuz"
 
Hur gick det då för denne teolog efter en föreläsning över Israels folks vandring genom öknen? Jo, enligt honom själv kände han sig nöjd.
"Jag var övertygad om att jag talat helt bra."
Efteråt kom en gammal man och hälsade och berättade vad det står i hans bibel, som teologen hoppat över helt:
"De drucko ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus." Om det har ni inte sagt något i kväll!"
1 Korintierbrevet 10:4
 
Detta blev upptakten till att den unge prästen började studera bibeln på ett annat sätt och hittade sambandet mellan Jesu lära om sig själv i Nya testamentet och berättelserna i Gamla testamentet. I min hemsida http://www. brefvet.com har jag berättat mera om min personliga upplevelse av Klippan Kristus och detta foto.
 
 
En och annan undrar varför jag hänvisar till Jonas Gardells bok: "Om Gud". Det är just därför att där finns ett koncentrat av teologiska uppfattningar, som inte delas av övriga kristna. Den konservativa, klassiska bibeltolkningen är att bibeltext förklarar bibeltext. Sen är det helt OK att kunna så mycket om mytologi, som Jonas Gardell kan.
 
Det kallar inte jag för teologi och inte för exegetik. Men det är bra att få veta hur andra tänker.
Det är samma JAG ÄR DEN JAG ÄR i Gamla testamentet som i Jesus Kristus i Nya testamentets texter.

Plocka russin ur kakan

När jag var ung plockade jag russin ur kakan bildligt talat. Jag ville ha det söta och brydde mig inte om det runt omkring. För så skall väl uttrycket tolkas? Ibland ser jag barn plocka russin ur kakan och lägger på kanten av assietten.  Så säger då mamman lågmält: ”Hon tycker inte om russin”.
Mitt plockande skedde systematiskt. Jag brydde mig inte om det som fanns runt omkring det söta russinet. Det var det jag ville ha och så många som möjligt att småäta av. Så samlade jag som sagt systematiskt i början – gjorde en ram till dom månad för månad dag för dag. Det fick bli väldigt små rutor för att få plats på bibelns bakre pärmar.
Det var goa bibelverser, som jag plockade ur särskilt Gamla Testamentet.
Dagens ”russin” är mycket gott för jag är gammal nu och andra är ändå äldre och sjuka runtomkring. Det kommer många oroliga tankar:
Nah 1:7
Herren är god mot dem som hoppas på honom,
han är ett värn på nödens dag,
han tar sig an dem som flyr till honom
Nej, jag är inte så barnslig längre, att jag sitter och plockar ur russinen ur kakan. Jag vill ha hela brödet från himlen. Jag vill till och med ha den obegripliga Uppenbarelseboken. Äntligen!
Den gav jag mig själv i julklapp tolkad av pastor KG Larsson i 12 CD-skivor. Han får hjälpa mig. Jag lyssnar om och om igen.
Det jag vet om KG Larsson är ungefär vad som stått i tidningarna, att han blivit kallad till biskopen i Skara för samtal. Och eftersom denne utbildade präst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen tydligen inte backade i sin kritik mot Svenska Kyrkans sätt att lämna trosbekännelsen, så blev han ”avkragad”, förlorade sin rätt att vara präst och bära ämbetsdräkten med rundkrage. Heder åt hans mod, att inte backa på sin kritik eller sina frågor.
Skara stift är min barndoms och ungdoms kyrkliga stift. Undra på att det finns så många tomma kyrkbänkar i lika tomma kyrkor, om inte prästerna tror på summan av Guds ord utan bara skall ifrågasätta allt intellektuellt!
Prästen KG Larsson tror och blev avkragad. Nu är han bara en pingstpastor nära pensionsåldern visst. Lyckliga församling som får så god mat att äta och som är väl förberedd!

Israels Gud eller avgudar

Min stora sorg är alla tomma kyrkbänkar. Mose fick i uppdrag av Herren Gud att gå till farao med en begäran.
"Släpp min son så att han kan fira gudstjänst åt mig!"
Ändå visste Herren att kungen i Egypten inte skulle gå med på det. Inte ens när han fick känna på Herrens mäktiga hand genom tecken och under skulle kungen böja sig. Det blev en kraftmätning mellan Herren Gud och Egyptens alla olika gudar. Senare kom budet till Israels folk, att de inte skulle ha någon annan Gud än just "JAG ÄR den jag är", som lett dem ut ur fångenskapen och lovat dem en framtid.
 
Dessa bibelns texter kan misstolkas eller rent av förvrängas. En lära är förutbestämmelsen, att Herren skulle ha bestämt den ene till räddning och den andre till fördärv.  Det är ju enkelt att slippa sitt eget ansvar på så sätt. Helt enkelt fokusera på denne grymme, krigiske  Gud och slippa se räddningen genom tro, som han förberett, innan jordens grund var lagd.
 
Min stora frustration sen jag blev pensionär är teologin. Jag mådde mycket bättre innan jag visste något om teologi utan bara läste bibeln innantill och hoppade över allt jag inte förstår. Eller frågade och frågade…. Nu är jag tjatigare än någonsin kanske vissa tycker. Själv tycker jag, att jag fått en viss struktur på andras övermåttan höga kunskap.
 
Himmelriket tillhör barnen. Om vi inte blir som barn, så kan vi inte ta emot detta himmelrike.

På jakt efter gudsfruktan

Vi är väl många, som vill att det skall vara som det alltid har varit. Det skall stå, som det alltid har stått. Så kommer förändringarna. Sen kommer eventuellt viljan till anpassning. Är jag med på detta?
Gudsfruktan är vishetens begynnelse. Hur kan det bli fråga om en religion plötsligt? Men så blev resultatet i nya översättningen Bibel 2000 på ett par ställen och gudsfruktan och religion har samma ord i grekiskan.
 
Här kommer andra versen:
 
"Du döden för mig smakat
du mina synder bar
och över mig du vakat
i alla mina dar
Vad hade av mig blivit
om du ej handlat så
Om du ej nåd mig givit
jag måst i döden gå."
 
Nils Frykman skrev sången år 1876 efter E Perronets text år 1779 och här går skarven mellan Sv Kyrkans psalmer och frikyrkans lätta, glada melodier.
Jag jagar inte efter en religion i min hembygd i och med att Missionskyrkan revs, utan jag bara undrar  hur de trott före mina föräldrars tid i socknen och vad är det som gör att "folk" slutat fira gudstjänst.
 
Jag jagar inte någon enskild person utan letar bara efter var och när den så kallade teologin förändrades! Första Hemvändardagen till min hembygd var år 1999. Till den hade jag hittat skalden och tonsättaren Gunnar Wennerbergs omvändelse och rötter.  En glad och sprallig, begåvad student i Uppsala, som skrivit Gluntarna mötte Gud i Skara och blev omvänd. Och sången i hans liv blev så annorlunda.
 
Hans tonsättning av den 24:e psaltarpsalmen finns kvar inom mig sen juldagen, då släktingar spelade och sjöng:
"Gören portarna höga och dörrarna vida
att ärones konung att ärones konung
må draga därin må draga därin….."
 
Vadå konung? Vad är detta för krigsspråk, som har försvunnit ur gudstjänsten och inte skall användas enligt Gamla Testamentets texter längre?
Jag kommer, att använda Jonas Gardells bok "Om Gud" i mina Bloggar och jämföra hans olika gudar i Gamla Testamentets texter med min fader Davids Gud.
 
Min moders Gud var lite mer försynt och lågmäld.
 

Då grät jag

Min far hade dött och i och med hans död dog även Missionsförsamlingen. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Så utan någon medlem i en församling kan det inte vara någon kyrka.
Denna insikt var värre att bära på än att ens gamla föräldrar skulle dö. Kan en kyrka dö?
 
Det dröjde inte länge förrän frågorna från grannar kom. Hur går det nu med Missionskyrkan? Vem äger den?
"Är det ni syskon?"
Frågorna var så tydliga, att jag ansåg, att det måste till en sista gudstjänst med bara information om vad en Missionskyrka är för något. Senare revs den på en timma och fem minuter enligt närmaste granne. Den var inte längre en profil längs bygatan. Den hade bara torpargrund och tunna väggar och ingen konst utöver det tomma korset, som var målat direkt på fondväggen.
 
Siste medlemmen hade dött och ingen ville sköta trädgården eller huset – Herrens hus. Då grät jag på den sista gudstjänsten. Byborna finns kvar. Svenska Kyrkan finns kvar sen 1200-talet. Den står sig och får finnas kvar men den får inte heta församling längre. En församling är en kyrka med levande människor. Det måste vara fler än prästen, kantorn och  kyrkvärdarna, som firar gudstjänst.
 
Så har jag äntligen fått svar på mina frågor om alla dessa tomma kyrkbänkar. Det finns ingenting att fira! Folk dör ju bara. Eller gifter sig i en mysig liten landsbygdskyrka. Eller vill ha en högtid, när nyfödda barnet får ett eller flera namn…..
 
"Vi har nu samlats till gudstjänst….."
Vaddå gudstjänst? Det finns ju inte mycket att fira eller ingenting alls? Det kommer ju ingen!
 
Herren Gud lovade en av kvinnans säd, som skulle trampa sönder ormens huvud. Genom bibeln får vi tydlig förklaring på vem denne orm är. Han kallas ibland åklagare, djävul, fiende eller satan. Han uppträder i olika skepnader till och med som ljusets ängel. Allt för att lura och bedra oss människor. Han har bara en enda målsättning och det är att slakta och förgöra det som tillhör Herren Gud.
 
Herren Gud förberedde en räddning undan denne fiende under många, många år om bara människor ville vända om från sin ondska till sin Skapare. Ritningen till denna räddning genom tro finns i Noaks lydnad och bygge av en ark. Hur länge blev den mannen hånad för sin tro på Herrens ord? Det kom ju aldrig något regn! Det var ju bara löjligt, att tro på en osynlig Gud och vad hade sagt!
 
En dag var det slut på Herrens tålamod med ondskan. Han ångrade allt de goda han tänkt och stängde igen dörren till arken utifrån. Ritningen finns kvar om räddning genom tro på Herrens ord men inte arken.
 
Herren Gud förberedde räddning genom tro gång på gång genom alla tider och visade, att han är mäktig att hålla sina löften. En dag var tiden inne.
En dag var tiden inne!
Finns det ingen präst, som fattar hur mycket vi har att fira? Skall präster med sitt intellekt plocka isär bibeln till obegripligheter? Skall vi som lyssnar inte få känna igen oss?
 
Nej , jag känner inte igen den Gud som Jonas Gardell har beskrivit så utförligt och som teologiska fakulteter skall ha som lärobok. Jag har en sång inom mig. Den har jag fått i min Missionskyrka. Den kan inte dö och inte rivas.
 
"Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig
Vad nåd du städs mig skänker
Jag får ju allt av dig.
Då blir jag hjärtligt glader
då lockas lovet fram
Hav tack min gode herde
hav tack Guds rena Lamm."
 
 

Bara ett ord

Om jag skriver ett enda ord, så kan jag dela upp läsarna i tre grupper. Det är en ren gissning, att det skulle gå. En grupp får en association till något gott med festliga minnen runt omkring. En annan grupp tänker fy och usch och associerar till vidrig doft. En tredje grupp har inga uppfattningar eller associationer.
Ordet är surströmming.
 
Jag skriver ett annat ord men då blir skiljelinjerna inte så tydliga. Det går inte att dela upp läsarna i tre grupper.
Ordet är kärlek.
 
Som om det skulle kunna gå att debattera om kärlek vad det innebär?  Som om surströmming inte är en enkel smakfråga och lätt att få fram ett "ja tack" eller ett "nej tack" eller en likgiltighet? Men ordet kärlek….då spretar uppfattningarna åt alla håll.
 
Bibeln berättar om en man, som kom till Jesus och begärde ett enda ord av honom. Hans tjänare var sjuk. Vad ville han egentligen? Skulle Jesus gå med honom hem för att bota tjänaren? Nej, det ville han inte. Det var han inte värd ett besök i hemmet under hans tak av Jesus. Vad ville han då?
Jo, han ville ha ett enda ord av Jesus. Sen skulle tjänaren bli frisk.
 
– Säg ett ord, så blir min tjänare frisk.
 
Detta handlar om attityd i förhållande till Jesus.
Om jag skriver ett enda ord, så gissar jag att läsarna kan delas upp i tre grupper – eller skriver ett enda namn:
 
ISRAEL
 
Det har med attityden till ORDET från Gud att göra. Hans ord går att dela upp i småbitar och trasa sönder. Hans ord går att låta vara helt och ofördärvat.
 
– Säg ett ord, så blir min tjänare frisk.

Svar på tal

Vi var inne på vårt fjärde år tillsammans på heltid pojken och jag. Barn ser allt men kommenterar inte allt tydligen. Plötsligt utan föregående orsak sa han:
 
"Åsså feck bibeln en köss!"
 
Vad var detta, som skulle kommenteras av mina vanor eller ovanor? Jag måste tänka till. Nu dyker minnet upp närmare 30 år senare. Kunde det vara så, att han som fosterbarn skulle lära sig att ifrågasätta mig och hitta alla mina svaga punkter? Den gången hade jag inget svar. Jag bara undrade inom mig, när han sett mig trycka bibeln till mina läppar.
"Kyssar give han mig av sin mun." Ordet utgår ur Guds mun.  Jag hade tydligen svarat med att trycka bibeln till mina läppar. Kärleken mellan oss var ömsesidig men Gud har älskat först. Sen har jag svarat. Och fortsätter att trycka bibeln till mina läppar ibland.
 
Det är slutdebatterat för min del tror jag i rätt eller fel, även om jag har rätt. Jag har farit så illa dessa 10 år i olika kristna debatter och säkert gjort andra illa också tyvärr. Nu är det som det är. Även bekännande kristna har olika uppfattningar om bibeln och olika attityd till den. Den ena debattmöjligheten efter den andra har blivit stängd eller självdött på grund av bristande kunskap och intresse. Vilket år bloggandet började vet jag inte. Tydligen ersätter det mycket av olika debattforum. Den som har en Blogg är sin egen webbmaster.
 
I "Majas bibelblogg" finns en fortsättning som heter "Fjärde väggen".  Där har jag hittat två sympatiska män från tidigare debatter. Jonatan Mattsson är präst och har gett mig svar på tal. Detta tar jag mig friheten att citera, eftersom det är jag som provocerat fram hans svar:
 

Jonatan skrev:

"Gunnel:

En religion, en institution eller en helig skrift som inte tål att ifrågasättas är knappast värd att tro på, menar jag. I synnerhet inte när det finns sådant som förtjänar att ifrågasättas. Bibeln är inte nerfaxad från Himlen. Det är en bok skriven av människor, för människor – med mänskliga ord. Texterna präglas av sina författares tankar, värderingar och religiösa övertygelser på gott och ont.

Jonas Gardells ”Om Gud” handlar om betydligt mer än krigsguden i Josua. Boken behandlar ju hur Israels Gud förändras, byter karaktär, utvecklas i takt med att omständigheterna för folket förändras. Det är bara en del av boken som berör Jahvé Sebaot, härskarornas Gud, som beordrar massmord på folk som står ivägen f ör Israels invasion.
Gardell blir dessutom upphöjd till hedersdoktor för sitt gedigna arbete i teologi och exegetik!
Han HAR presterat ett gediget arbete. Hans böcker sammanfattar och populariserar mycket som varit välbekant för akademiska teologer sedan länge och har lyckats föra ut det till en betydligt bredare läskrets. Väl värt en hedersgrad, tycker jag." Slut citat

Slut på "Svar på tal". Jag har inga akademiska kunskaper. Tron är en gåva, som jag förvaltar.

Tabernaklet i öknen

I min barndom fanns inga speciella lekplatser för barn. Våra lekplatser var de vuxnas arbetsplatser, som hade varken stängsel runt eller varningsskyltar. Framför mitt föräldrahem fanns tågspåren, där de växlade vagnar på ett sidospår och på andra sidan den smalspåriga järnvägen låg ett sågverk. Vi barn fick veta, att det var farligt att springa på högarna av timmer. En stock kunde lätt komma i rullning och då skulle inte vi hinna undan utan komma i kläm.
När timmerstockarna var uppsågade i brädor, skulle dom ligga på tork i en stapel. Vid rotändan  låg dom jämnt och snyggt. I den andra ändan av stapeln hittade vi barn brädor att gunga på. Eftersom träd inte är lika höga blir heller inte brädorna lika långa.
Barndomen försvinner fort och industrier läggs ner. Kvar är alla fina minnen och dofterna från sågverket och trä. I en utbildning ingick träslöjd där vi skulle lära oss att göra en ritning först. I nästa period var det fråga om att lära sig jobba i olika metaller. Ville vi ha silverstämpel, så fick det bli 830 eller 920 i siffror, som avgav halten per 1000. Den senare är mjukare och renare.
I bibeln står det, att Herrens tal är ett rent tal likt silver. Det är smärtsam procedur att rena silver. Silvrets specifina vikt är högre än träets och nu är jag framme vi denna Bloggposts poäng.
Det finns en ritning till allt kyrkbygge/församligsbygge i alla tider över hela världen, som håller att tro på.  Ritningen gavs en gång genom en uppenbarelse från Gud till Mose. Han och folket gjorde sen i allt som Herren hade sagt. En aln på den tiden var 50 cm. När en aln blev 60 cm, vet jag inget om.  2 Mos 26 –
En lång period av mitt liv arbetade jag bland missbrukare. Missbruk leder ofta till kriminalitet och fängelsestraff. En dag kom en pastor och gav oss undervisning om denna ritning på tabernaklet i öknen översatt till vår nutid, hur Herren leder ut ur träldom och upprättar människor och gör ett tempel av lovsång av alla dessa kvistiga brädor. Varje bräda skulle ha ett bestämt mått varken bredare eller högre. Varje bräda skulle ha två tappar försänkta i två fotstycken av silver. Av all denna grundkunskap fick ”de gamle” ett bibelspråk, som bara de invigda förstod. Dom talade om att stå på ordets grund. Silver har högre specifik vikt än trä. Det blev stabilitet. Det stod för att vara upprättad i Kristus på Herrens ord både i Gamla Testamentets skrifter och Nya.
Vid ett annat tillfälle fick jag lyssna till författaren av boken ”Tabernaklet i öknen”.  Missionär Wilheln Bergling visade på grundtextens betydelse och särskilt på en preposition, som var felöversatt i svenska biblar. Brädorna skulle vara genomborrade och stödbrädan skulle inte vara utanpå utan inuti. 2 Mos 26:28  Varje enskild kristen skulle vara ”genomborrad” av Guds ord och vi skulle ge stöd åt varandra sida vid sida. Vi är den levande Gudens tempel.
Det är lite av sågverk och brädor, som jag sett i min barndom. Det skulle inte falla mig in att nonchalera Herrens ritning till kyrka/församling genom alla tider. Den håller även om vi inte kan tyda detaljerna och förstå Israels folks villighet att lyda och utföra offerriterna under 40 års vandring genom öknen. När Jesus presenterat Guds kärlek och räddningsplan under 3 års tid, så blev han själv offret – syndabocken.
Han är försoningen för våra synder.

De sju lammen

Det är väldigt lätt att reta mig eller provocera med ett finare ord. I doktorsavhandlingen om attitydförändringen till bibeln sen NT 81 kom ut, så kan man läsa en ung persons uppfattning av debatter, att det är roligt att reta kristna, för vi blir så arga.
Avhandlingen heter: "Bibeln på mina egna villkor – En studie av medierade kontakter med särskilt avseende på ungdomar och Internet"
Anders Sjöborg har gjort studien fram till år 2005.
 
Dom första åren i kristna debatter, var jag kroniskt arg och fattade inte hur tacksamt det var att säga emot mig. Ett av resultaten blev, att jag for till synagogan och bad att få köpa deras "bibel" – det vill säga gamla testamentets texter på hebreiska på högersidan och svensk översättning på vänster sida. Jag hade påstått, att innehållet var det samma. Någon hebreiska kan jag inte förstås.
 
En annan provokation för mig var detta, att bibeln måste omtolkas för vår tids människor. En av teologerna i Tyskland var Rudolf Bultmann, som menat att storstadsbor inte fattar bildspråket. Här sitter jag och är från landet och har sett många, många lamm rusa fram och tillbaka i en inhägnad. För min del behöver inte bibeln tolkas om eller ens städas.
 
Jag hann bara läsa några kapitel i min nya bok bakifrån. Vid kapitel 21 hajade jag till och fick syn på lammen. Jag blev alldeles salig för dessa sju lamm skulle stå still, där Abraham ställt dom och vara ett vittnesbörd till en uppgörelse mellan Abraham och Abimelek. Jag har inte sett sju lamm stå still. Här gällde det att tro!
Det var Abraham, som grävt källan men herdarna hade grälat om den. Det är märkligt var denna berättelse är placerad. Det är märkligt, att det står så mycket i bibeln, som upprepas och håller att tro på från början till slutet. Alltså om det omöjligas Gud på grund av löften.
 
Jesu påstod, att Abraham sett Jesu dag. Jesus presenterade sig som livets vatten för den samariska kvinnan vid Jakobs brunn vid ett annat tillfälle.
Och som sagt Lammet, som ser ut att ha varit slaktat i Uppenbarelseboken är synonymt med herden, som gav sitt liv för fåren. Mer koncentrerat än så kan väl ingen text skrivas.
 
"Ty Lammet som står mitt för tronen
skall vara deras herde
och föra dem till livets vattenkällor,
`och Gud skall torka av alla tårar från deras ögon.` "
 
Joh. Upp. 7:17
 

Kyrkans budskap

I min hembygds kyrka, som lär vara från 1200-talet finns det ingen bild på någon krigsgud från Gamla Testamentet. Högst upp på altaret finns däremot ett lamm med en segerfana.
I min hembygds kyrka har jag varit med i en barnkör och senare blivit konfirmerad. Där finns mina föräldrars gravplats på kyrkogården. En dag fick jag ett intresse för min hembygd och vilka som levt och verkat där före mina föräldrar.
Jag fick gåshud, när jag stod på ett biblioteket i Göteborg och letade efter Gunnar Wennerberg och såg namnet Lärkebo på gården, där han var född. Plötsligt var jag hemma men ändå inte hemma. Plötsligt hörde jag ihop med sockenbor, som levt förr.
Den som besöker en adventsgudstjänst i en kyrka med solist, kör och orkester kan få lyssna till:
”Gören portarna höga och dörrarna vida
att ärones konung, att ärones konung
må draga därin, må draga därin….”
Det var Gunnar Wennerberg junior, som tonsatte psaltarpsalmen 24. På hans farfar och farfarsfars gravsten fanns Kristus på korset uthugget i den liggande stenen och i varje hörn symbolerna för de fyra evangelisterna – symboler hämtade från Danielsboken och Hesekiel. Symbolerna har vittrat sönder så småningom men finns att läsa om i en bok om Gunnar Wennerberg junior.
”Vem är denne ärones konung stark och mäktig?”
Ja, det är inte den krigsgud, som Jonas Gardell beskriver i sin bok ”Om Gud”. Det jag fick lära mig i min barndoms söndagsskola var att herdepojken David vägrade att ta på sig en krigsutrustning, när han mötte filisteernas gud representerad av Goljat.
Det jag fått lära mig är, att Lammet och herden är synonyma i bibelns berättelser. Det jag fått lära mig är, att bibelns berättelser hör ihop från början till slut.
Konstigt att det är tillåtet i sagor med så mycket kamp mellan det onda och det goda – så mycket grymheter beskrivna för barn! Tänk, till exempel på sagan om Rödluvan och vargen. Var det inte så att jägaren skar upp magen på vargen och räddade rödluvan? Var finns alla djuraktivister och vargvänner?
Bibeln berättar från början till slut om kampen mellan liv och död och använder krigstermer, nakna beskrivningar om kriget mellan Herren som ende guden mot andra folks gudar. Det är nakna beskrivningar av seger eller nederlag. Det är grymma berättelser många gånger.
Se Guds lamm som tar bort världen synd! Lammet segrar när det lider. Lammet har segrat en gång för alla oavsett vad Jonas Gardell och andra skriver och förkunnar om en grym krigsgud i Gamla Testamentet..
Om Jesus inte är Guds son, så har kyrkan ingen funktion. Då finns det inget evangelium att förkunna – ingen segerherre.
(Skrivet med hänvisning till Majas bibelblogg och frågan vem som gör en gudstjänst och var folket finns.)