Mitt privata Palestina

Idag sätter jag ut bilden igen på baksidan av kartboken från år 1947. Glömmer jag det, så beror det på att jag är i den åldern, att jag dels glömmer och dels upprepar. Gång på gång…

Nu kommer en ny variant av min egna historia. Jag har fått en ny följare, som uppskattar, att jag med mitt stora JAG berättar om Jesus. Så var så god! Försök att hitta honom i allt trassel hit och dit av vägar.

År 1956 hade jag en kärna av friskhet i mitt psyke. Det är bara jag, som levt mitt eget liv och vet hur trött till bristningsgränsen jag var första dagarna i september år 1956. Det finns kurskamrater från Göteborgs Sjuksköterskeskola, som minns fortfarande hur sjuk jag var. Och håller fast vid att diagnosen var rätt på en sinnessjukdom.

Nu är jag tydligen en X-patient, fast jag aldrig mer sökt hjälp av någon Psykiatrisk Mottagning. Min kunskap är så värdefull från den tiden att den borde vara bland kultur som fack. Detta förstår inte jag riktigt men försöker förstå. Jag har en följare som uppskattar min berättelse just därför att hon också är stämplad för livet med en psykiatrisk diagnos.

Vad har detta med Palestina att göra år 1947? Jo, det var året innan 1948. Då fick Israel en lite egen plätt i världen, som deras Gud skapat. Första gången var den mycket större. Numera har Himmelriket, som är Jesus inga gränser mätbara.

Vad har detta med med mitt psyke att göra? Jo, jag hade med riket inom mig till Restad Sjukhus 5 september år 1956, där jag blev totalt knäckt av behandlingen och deras diagnoser. Den skadan blev värre och värre för varje år som gick. Jag fick en osynlig tvångströja på mig ut i världen för omskolning och ett normalt liv. Jag fick tre tusen fiender runt mig, som upprepade, att jag inte var klok, som varit på Restad! Vem klarar 3.000 fiender och en Saul i grottöppningen?

Svar: Bara den som är under hans vingars skugga. För där satt jag och kurade. Det gäller att läsa på! Det gäller att fatta att ensamheten inte är ensamhet. Det finns andra, som varit längst in i en grotta omgivna av fiender också.

Så välsigna Jerusalem! Där dog Jesus för allas synder! Men alla vill inte ha hans förlåtelse och försoning. En dag slutade jag söka en syndabock till varför jag blev utsatt för dessa psykiska övergrepp. Rektorn på skolan som beslutade, att jag skulle till Psykiatrisk Klinik dog. Jag fick se ut andra syndabockar. De dog också och förlorade sitt värde.

En dag fattade jag, att Jesus är den ende syndabocken, som håller att kasta all skuld på. Detta står om i bibeln. (Tredje Moseboken kapitel 16) Detta höll år efter år för mig. Fortfarande är jag omringad av fiender som mörka krafter – rädsla för ålderdomens fasor. I allt detta är Jesus mitt ljus, min tröst, min försvarare. Han påpekar gång på gång enligt sina skrifter:

JAG HJÄLPER DIG!

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s