Skrivet av: Gunnel | 27 april, 2014

Till minne av

Barn reflekterar det vet vi.
”Det är så konstigt, sa 10 åringen. ”Du säger, att nu skall vi åka hem, när vi skall till Björke och nu skall vi åka hem, när vi skall till Göteborg.”
En gång i tiden fick jag låna en annans barn med många reflektioner. Det är så associationerna flödar denna söndagsmorgonen. För jag skulle vilja skriva:
”Till minne av blåsipporna vid Hunneberg.”
Jag längtade hem just när blåsipporna borde komma.

Varje vår är det likadant. Jag längtar hem till just blåsipporna vid foten av Hunneberg exakt vid Lewins klev. Nu finns tekniska möjligheter med bra optik i mobilerna. Det finns makro och mikrofotografering av duktiga botanister. Det går att få se blåsippor från olika delar av landet via en bra länk: http://www.blommar.nu
Så den länken är min räddning utan bil. Deras bilder är mycket, mycket bättre än mina gamla. Och blåsipporna på Björkö är ändå inte samma, som de är ”hemma”.

Blåsippor BjörköBlåsippor på Björkö

Till minne av min kusin Ruth, som blev 94 år skulle jag vilja skriva om blåsipporna. Varje vår hörde jag hennes mjuka röst meddela per telefon:
”Nu har blåsipporna kommit!”
Det var inte mina blåsippor vid Hunneberg. Det var hennes vid stenmuren vid vagnsbyggnaden på gården.

Fårdala Ruth145Kusin Ruth sommaren 2013

Tidningar tar inte in så många ”In memorian” som det var vanligt förr. Då kunde den på landet som skrev få betalt för varje rad i ortstidningen. Om jag inte minns fel. Om de försynta och lågmälda blev inget skrivet. Nej, jag tror inte att det blir något i någon tidning om min kusin som rapporterade blåsippornas ankomst varje vår till mig och andra.

Det har gått snart sju år sen som jag försökte få in en minnesruta i en ortstidning. De hade slutat med sådant men ändå vann jag en stor poäng. Jag hade berättat om en duktig, försynt mentalsköterska som arbetat på Restad Sjukhus i Vänersborg. Hon gjorde aldrig något väsen av sig men betydde så mycket för så många med sitt lugn och sin vänlighet. Vi var skolkamrater en gång på 50-talet och hade samma intresse för vilda blommor och promenader utmed eller på Hunneberg. Det var Karin som gjorde mig uppmärksam på de glömda människorna med bara ett nummer vid sin gravplats.

Blåsipporna vid Hunneberg har nog blommat över nu. Till minne av dem som gjort mig så glad så många gånger. Det blir en ny och härligare vår för den som är framme i en skönare värld.

Vem var 2611146Vem var 2611?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: