Stäng av!

"Stäng av! Stäng av medan tid är!" Det är tisdag. Stäng av medan tid är!
 
Jag är en högbröstad frikyrkotant och tänker fortsätta tala. Stäng av medan tid är! Jag klär i ljusblått och har en ljublå blus, när jag får predika. Men det får jag inte för Paulus. Så stäng av datorn medan tid är, om du inte är en pojke under 11 år för då får jag berätta och för alla flickor….
 
Och jag tänker fortsätta berätta för barn. Barn vet ju allt nuförtiden och får se det mesta av samlag via TV-rutan på bästa dagtid. Sen kan det bli ett barn eller två om föräldrarna inte skyddat sig….
 
Det hade de inte gjort på den tiden. De hade heller inget ultraljud och kunde avslöja om det var en pojke eller en flicka. Nu skall jag berätta om hur en barnmorska bar sig åt vid en förlossning. Det finns inget namn på henne men hon hade fattat, att det skulle bli mer än ett barn.
Så kom det ut en liten hand först. Det är inte bra. Det gör alldeles för ont för den blivande mamman om barnet kommer på det sättet. Barnmorskan var snabb och knöt ett rött snöre runt den lilla handen. Man vet inte. Barnet kan ju ångra sig och vilja ha tryggheten och värmden lite till. Och så hände. Barnet drog tillbaka sin hand men barnmorskan visste i alla fall:
"Denne var först."
 
Oj, oj, oj vad mycket det står i bibeln. Vilka berättelser om pappan och mamman dessutom! Inte bara om Peres, som trängde sig fram före den andre. 1 Mos kap 38
 
Denna och andra berättelser gör bibeln trovärdig för vuxna också. Esau föddes först men Jakob höll honom i hälen. Tro inte att detta bara är en barnmorskas journalanteckning eller tvås.
 
"Stäng av! Stäng av medan tid är!" Det är tisdag. Det gäller Israel.
 
P.S. Klockan närmar sig 21 och jag har satt Jonas Gardells ord från förra tisdagens TV program inom citattecken. Annars blir det obegripligt för den som inte såg hans program. D.S.

Jakobs Gud

Abrahams barnbarn Jakob gjorde bort sig totalt i sin syskonavundsjuka. Trots att Jakob sett ut som om han skulle bli den förstfödde av tvillingarna, så kom Esau först ut till världen och blev därmed den som skulle få förstfödslorätten.
 
En dag när Isak var så gammal och skumögd och inte hade långt kvar att leva, så lurade Jakob till sig faderns välsignelse. Sen var det klippt. Sen kom heta känslor i svall och Rebecka Esau och Jakobs mor måste skydda livet på Jakob och be honm fly långt, långt bort. Jakob måste bli onåbar för Esaus hat och mordtankar. Familjeidyllen var förstörd.
 
Och det blev mörkt och det blev natt i Jakobs liv. Hans kudde blev en sten men drömmen blev skön. (Det är dags att se efter hur det står. Det är noga med kontexten och det är länge, länge sedan tiden i söndagsskolan och planschen med Jakobs stege….. 1 Mos kap 28)
 
Det är inte så att jag inte är påläst. När Bibelkomissionens översättningen kom av Tre Bibelböcker år 1991, så var stegen borttagen. De hade satt dit en trappa istället. Motiveringen var att vissa tempel i Babylon hade en trappa överst, som symboliserade förbindelsen mellan himmel och jord. Lite väl långsökt.
 
I Svenska Folkbibeln (1998) är stegen kvar och noten har en hänvisning till Nya Testamentet Joh 1:51. I den texten runt omkring kan man se, att Jesus var en profet och visste vem Natanael var, innan de hade mött varandra ens. Efter det kunde Natanael säga, att Jesus är Guds son. Jesus blev inte svaret skyldig. De skulle få se mer än så. De skulle få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och ner över Människosonen.
 
Kan det förkunnas tydligare än detta att texterna i Nya Testamentet hör ihop med texterna i Gamla Testamentet? Kan det förkunnas tydligare än detta, att Jesus är förbindelsen mellan himmel och jord? HERREN presenterade sig för Jakob med orden:
"Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och dina efterkommande." Jesus presenterade himmelriket åt alla håll. Han var och är dess centrum.
 
Detta är skrivet med anledning av Jonas Gardells bok "Om Gud" och det första programmet den 2 mars 2010  "Åh, Herregud" SVT 1.
 
Jesus kom ner från himlens härlighet och presenterade vem Gud är genom sitt liv och sin död och sin uppståndelse. Jesus längtade tillbaka till den härlighet, som han hade hos fadern innan.  I Gamla Testamentet finns far och son förhållandet förebildat mer än en gång.
 
Allt hör ihop med allt.
 

Israels Gud

Var fanns Gud, när Jakob blev så grundligt lurad av Laban en natt? Var fanns Gud, när den unga kvinnan med ett barn fick canser? Var fanns Gud igår kväll i Jonas Gardells TV-program? Rubriken är samma som många missbrukar Herrens namn. Enligt mig missbrukades också landet till denna TV-inspelning för inte var det på Sinai berg, som Jonas Gardell spelade upp sin inställning till Abrahams Gud, Isaks Gud, Jakobs Gud och Israels Gud?
 
När allt var över en påsk i Jerusalem för snart 2000 år sen och Jesu lärjungar var förlamade, håglösa och desillutionerade, då kom en främling och vandrade bredvid två av dem. I en bibeltext står det att de lämnade Jerusalem och gick mot Emmaus en promenad på c:a 11 kilometer. Den som är nedtyngd och chockad går inte fort med någon spänst. Främlingen frågade vad de pratade med varandra om och undrade varför de såg så nedtyngda ut. Ja, det var de, som kallade honom en främling. Det var de, som satte den diagnosen, för han visste tydligen inget om vad som skett i Jerusalem under påsken – Jerusalem dit alla gick under en så stor högtid.
 
Det är viktigt med kontexten. (Lukas kap 24:13-32)
Jag fattar detta mer och mer. De två lärjungarna fattade ingenting och inte heller de andra, som varit lärjungar till Jesus. Men här började en utläggning av texterna från Moseböckerna, genom profeternas böcker och genom de övriga skrifterna att allt som skett i Jerusalem under påsken måste ske från de grymma slagen till döden på korset vid sidan av två förbrytare.
 
Innan denne främling började sin utläggning, så  lät han de två berätta vad de sett och vad som hänt deras Mästare och hur de hade trott…..
"Vi trodde, att han var den som skulle komma……"  Han var en stor psykolog. Först fick de berätta allt och han lyssnade.
 
Ja, så var det. De hade trott så mycket men allt hade slagits i spillror. Och nu var allt över. Trodde de.
 
Det var sen det började med deras lyssnande. Det var sen bitarna föll på plats och livet satte igång på nytt. Deras Jesus hade varit tvungen att dö precis som skrifterna säger. Men graven kunde inte behålla Guds smorde Messias – Lammet som blev slaktat för världens synder.
Så blev han deras Jesus Guds smorde (=Kristus). Deras Jesus levde enligt skrifterna och han lever fortfarande enligt skrifterna och kan hjälpa oss som frestas.
 
Det är noga med kontexten vad som står skrivet runtomkring – vad som är sammanvävt.
Hånet mot Israels Gud kommer att fortsätta tills Jesus sätter ner sina fötter på oljeberget igen. Innan dess finns chansen att lyssna på Herrens tal.

Kontext

Det är inte min grej med främmande ord. Dessutom är jag lättirriterad och kan känna mig utanför när jag inte fattar. Så det gäller att tala med bönder på bönders vis och med lärde på latin.
 
"Kontext ( av det latinska ordet conte´xtus, till conte´xere, sammanväva), textligt sammanhang, det som omger ett textstycke och som man måste känna till för att förstå textens mening."
Så långt "Teologiskt lexikon" av Per Beskow
 
"Saken är klar", brukade min storebror avsluta många samtal, när han fått klara besked.
Saken är klar. Jag fattar, för jag har gått den långa utbildningen inom vävning på Stenebyskolan och vet hur viktig uppsättningen av en väv är, solvning och tramuppknytning. Värst av allt var att skeda – det vill säga få tunna trådar genom 100 rör på 1 decimeter av skeden. Om ett rör blev överhoppat syntes felet genom hela väven. Eller om det kom två tunna trådar i samma rör. Då måste man göra om allt.
 
Här är min poäng. Det är ett ständigt påpekande hur viktigt det är med kontexten i bibelns texter utan att tala om att uppsättningen faktiskt är perfekt från början. Skaparen själv har stått för möjligheterna att väva med den givna varpen. Jag som liten människa har ingen som helst rätt att ändra på uppsättningen! Den är given från början till slutet mellan första och sista bokstaven i alfabetet. Före Herren finns ingen och efter honom kommer ingen.
 
Skaparen anförtrodde människor att vara med och skriva ner hans tankar och målsättning. Det har blivit många olika personligheter som hans budskap gått igenom under en tidperiod på c:a 1500 år. Han själv har vakat över innehållet och gör fortfarande trots översättningar till så oändligt många språk och kulturer. Vi står i stor tacksamhetsskuld till israeliterna och det judiska folket, som varit så aktsamma och rädda om dokumenten. (Efter fångenskapen i Babylon började alla att kallas "judar" oavsett vilken stam de tillhörde.)
 
Saken är klar. Det gäller att känna till textens sammanhang runt omkring för den som skriver en bok "Om Gud" eller "Om Jesus". Bibeln är vävd i ett enda stycke. Den är sammanvävd som ORDET från Gud i en person hans son Jesus Kristus med anden som övervakare. Dom tre är ett.
Jag vet på vem jag tror.
 

Klädd inför Gud

I bibelns allra första stora, viktiga berättelse finns koden. Där finns nyckeln till dörren att komma vidare in i Guds hjärta. Där står berättat om Adam och Eva, som fick en hel lustgård till sitt förfogande och full frihet att äta av alla frukter utan av ett träds frukt. Där står berättat, att Adam och Eva kunde kommunicera med Herren själv. Där står, att de kunde lyssna och ta emot ett förtroende underförstått. Texten är ett koncentrat.
Där står om en fiende från urtiden, som förförde Eva.
Det står inte allt på dessa få sidor. Hela bibelns budskap hör ihop och sanningen om Gud och människan upprepas. Det står alldeles tillräckligt mycket för den, som vill ha budskapet. Deras olydnad mot Herren fick konsekvenser. Vem kan pejla djupet i denna berättelse? Det enklaste sättet är ju att kalla berättelsen för saga eller myt och skärma av allt. Så gör en del och kallar det för teologi.
Då missar man nyckeln till Guds hjärta. Då missar man koden.
För att kunna göra kläder av skinn måste någon dö i Guds skapelse. För att nakna människor skulle kunna bli klädda inför Gud behövdes kläder.
Att vara klädd inför Gud innebär en ny frimodighet. Det innebär att priset för kläderna är betalt av honom, som ville ha människor att älska. Herren ville ha medarbetare. Inte motarbetare. 1 Mos kap 3:21
Det rann ett blod i Edens lustgård för att människorna skulle kunna få kläder av skinn och slippa att gömma sig i sin nakenhets skam.
All vara klädd inför Gud i Gamla Testamentet är synonymt med att vara rättfärdiggjord genom tro på Jesu Guds sons blod på korset i Nya Testamentets berättelser. Genom hela bibeln går en röd tråd. Summan av hans ord är sanning…..
På Svenska Kyrkans Hemsida rekommenderas två böcker av Jonas Gardell:
Den ena ”Om Gud”
Den andra ”Om Jesus”
Inget i dessa böcker är i harmoni med bibelns budskap. Vad vill då Svenska Kyrkan ge svenska folket?
Under hela kyrkoåret rekommenderas bibeltexter för varje gudstjänst med texter från Gamla Testamentet och från Nya Testamentet. Den föreslagna predikotexten är från något av de fyra evangelierna. Fortfarande läses trosbekännelsen i varje högmässa för den, som vill bekänna sin tro tillsammans med de andra.
Det finns inget mer skadligt än dubbla budskap påstår barnpsykologer.
Detta är dubbla budskap att rekommendera två böcker, som inte har någon som helst röd tråd eller inbördes sammanhållning! Detta är djupt tragiskt, att det inte finns någon bibelkunskap kvar bland ledningen av Svenska Kyrkan. Någon måste väl ändå vara ansvarig för denna rekommendation?

Summan av delarna

En gång för länge, länge sen kände jag en man, som var utbildad ingenjör och mycket intresserad av bilar. Han köpte en några år gammal bil och sen fortsatte han att köra sin gamla.
En dag ville han visa mig sitt stora arbete med hur han plockat isär den nästan nya bilmotorn i små delar och märkt upp alla minutiöst. När jag vill kan jag se de långa hyllorna på väggen i hans verkstad med alla små delar till en bilmotor. Vid varje del fanns ett litet papper med beskrivning eller namn.
 
Många år senare gick jag vägen förbi hans trädgård. Där stod ett chassi med sönderslagna rutor. Genom golvet hade ett skott från hacktornhäcken tagit sig igenom och ut genom bildörrens tomma ruta. Det var maj månad och blommade. Han hade aldrig fått ihop delarna igen. Det var bara att konstatera.
 
Idag är tekniken så otroligt mer utvecklad och vår kunskap. Det går att med ett "klick" på ett tagentbord att komma ut via rymden och in i andras verkstäder för att se vilket stort arbete, som utförs med demontering och analysering. Jag kan se framför mig de långa hyllorna med smådelar noggrant märkta med uppgifter var de är hämtade ur sitt sammanhang.
 
Jag tänker på bibeln. Den har blivit demonterad ibland i väldigt många smådelar, som är uppmärkta med namn och beskrivning. Så ligger verserna där på långa hyllor prydligt.  Vem vill komma och se det stora arbetet?
 
Vad har hänt under dessa 10 år, som gått sen år 2000, då vi fick två nya bibelöversättningar?  Vad är det jag ser i en ägares trädgård annat än ett sönderrostat chassi med sönderslagna rutor bildligt talat? Det var så intressant att plocka isär bibeln. Det var så viktigt, att få lära analysering. Det ingick i den långa utbildningen att vara kritisk.
 
Sen gick det inte att få ihop delarna igen. Det finns inget längre att beundra. Det finns inget att vara stolt över.
 
"Summan av ditt (Guds) ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga."  Psaltaren 119:160
 
När jag var barn fick jag och de andra barnen i söndagsskolan minnesverser. Den ena var:
"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."  Den versen finns i samma psaltarpsalm. Skulle jag vara så dum, att jag monterade ner lyktan för att få se om den kan ha ett ljus inom sig?
 
(Detta är skrivet sen jag sett länken till Svenska Kyrkans Hemsida och läst deras rekommendation av böcker, som strider mot bibelns lära.)
 

Bärighet

Det finns ord, som jag gillar lite extra mycket. Ett sådant är ”bärighet.” Om detta kan man läsa mer om i Bergmans Bryderier.
Jag minns från ett annat sammnhang detta: En kvinna civilingenjör började studera teologi och kopplade sin kunskap om hållfasthetslära till bibelns budskap. Jag minns inte hur bara att det var i Skutans kajuta, när den debattmöjligheten fanns för några år sen. ”Hållfasthetslära” är ett annat ord, som jag gillar. Då finns det massor av prövningar bakom innan det blir en sammanfattad lära. Ingenjörerna bygger upp och river ner men provar bärigheten noga först, analyserar och dokumenterar.
Jesus undervisade i hållfasthetslära och bygge antingen på lös sand eller på klippgrund. Så nu undrar jag:
Vad är muslimer rädda för egentligen i Sverige? Eller vad är svenska ateister rädda för som vill ha bort ordet ”kristen” ur läroplanen i skolan?
Jag läste i Göteborgs Posten den 22 febr. i Krönikan av Gert Gelotte:
”Det kristna arvet är ett faktum” och huvudrubriken är
”Manipulera inte med fakta”
Manipulering har pågått länge nog på nätet i debatter. Postkristna och ateister och s.k. humanister har osakligt angripigt bibelns budskap. Detta har skett på forum, som kristna byggt upp ramarna till. Sen har det visat sig, att vi bekännande kristna inte har bibelkunskap nog att bemöta deras okunskap. Vi har heller inte psykologisk kunskap nog att möta dem, som lämnat den kristna tron och lyssna på varför. Jag talar för mig själv mest. Jag vet inte hur jag skall bemöta ett Jehovas vittne, som är så otroligt bibelkunnig. Jag vet inte hur jag skall bemöta dem, som samlat ihop alla felaktigheter i bibeln. Och till och med listat dem!
En mycket bra idé är att samtala med dem, som varit bibeltroende ett långt, långt liv och vet om bärigheten, hållfastheten. Unga människor, som bygger på klippan Kristus kan också intyga, att det håller genom tonårstidens berg och dalbana i känslolivet.
 

Det är bara guld som gäller

Det finns många bibeltexter, som jag inte begriper. Här är en av dem. Det är Paulus, som tydligen har en olympiad på näthinnan, när han skrev:
1 Kor 9:24-27
    "Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det.  Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.  Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta."
 
Det behövs ju snö för alla dessa tävlingar! Så jag behöver inte försvara mitt barnsliga intresse för lite snö, som får ligga kvar och bli mer av. Snart är det ju Vasaloppet. Tänk, så många år den uteblivna snön vållat bekymmer!
 
Det jag inte fattar är, varför bara guldet gäller. Kan Anja Pärsson vad Paulus skrivit utantill? Är det fler än jag, som blev nervösa inför hennes beslut att starta nästa dag också?  Jag trodde inte mina ögon! Vi fick veta, att snart skulle hon lämna besked, om hon skulle starta och så vandrade hon i startområdet.
"Om jag startar är det bara guld som gäller!"
Och hon startade och enligt analytikern blev hon lite, lite hämmad, när hon kom till backen med hoppet, där fallet skett förra störtloppet. Bråkdelen av sekunder eller sekunder gör skillnad mellan guldbragden och …..
 
Nej, jag fattar inte vad Paulus menar, att det bara är en som vinner. Enligt alla analyser, så har tvåan det väldigt kämpigt, som tydligen inte gjort sitt yttersta utan har en motståndare, som skall besegras. Motståndaren är vinnaren och kan ha olika namn. Anja Pärssons motståndare var minnet av fallet och smärtan, som satt i kroppen. Paulus håller med till råga på allt. Detta fattar inte jag! Som skulle vilja ha ett wienerbröd till elvakaffet…..
Ulrika Knape påstår, att det är otänkbart inom hennes sport.
 
Det är mycket, som kan vara den där motståndaren, som hindrar segern. Det är bara en som vinner. Jag kanske skulle gå med i den stora gruppen av motståndare till vad Paulus påstår och till och med vara nöjd med en åskådarplats?
 
Fast det är inte min stil. När jag har ramlat, har jag rest mig upp igen. Ibland själv. Ibland med andras hjälp. I Ordspråksboken 24:16 står det::
"Ty den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen,

men de ogudaktiga stupar när olyckan kommer."

Paulus skriver, när han närmar sig målet, att han har kämpat trons goda kamp. Han skriver om en segerkrans, som väntar honom och alla som väntar på Jesu återkomst. 2 Tim 4:7-8. Den målsättningen är mer långsiktig än i en ung människas tävlingsperiod.
 

Insnöad

Det kom ett mail från Skåne från en jämnårig dam och villaägare. Hon klagade på snön och halkan, att nu räcker det. I en Blogg för ett tag sen från stockholmstrakten skrev en annan dam med stor förtjusning.
"Här toksnöar det".
Från Norrland har det kommit bildbevis på att nu räcker det. På den damens foto ser man den skottade, smala vägen med snöväggar, som är kanske 130 cm höga. Snygga väggar enligt min längtan efter barndomens vintrar.
 
Och hur besvarade jag E-posten från Skåne jag som lever bekymmerslöst angående snöröjning? Har inte en infödd storstadsbo lite andra minnen av snö än vi från landet har? Där på landet kunde stjärnhimlen ses dessutom? Var finns min barndoms stjärnhimmel i storstan?
En gång för länge, länge sen levde min mor och ringde och småpratade om väder och vind. I ett samtal sa hon:
 
– Här sitter vi insnöade!
 
Under samma period av livet arbetade jag bland narkomaner. Dom hade samma uttryck om varandra "insnöad".  Detta utan att det fanns någon snö runtomkring.
Så jag måste konstatera att damen i Skåne, som närmar sig de 75 åren, tänker mycket vuxet. Nu räcker det med snö och halka! Det är ju farligt att gå ut!
 
Jag däremot hade lekt barn hela den dagen det toksnöade, gick ut på kvällen med en skyffel i barnstorlek och pulsade i snön runt min gamla bil. (Den behövdes också som stöd ibland förutom skyffeln.)  Jag njöt i fulla drag.
Vi har tydligen olika referensram och jag vill inte sitta här insnöad.
 
Foto Ewy Munther med tillstånd
 
 
                                                                 
 

Släktforskning

Kapten Mårten Krum syndade mot Guds bud och Sveriges rikes lag i början av 1600-talet. Vad är synd, när det gäller krig och dödande och plundrande? Är ett anfallskrig mer rätt än ett försvarskrig? Är mannens otrohet i ett äktenskap litet på skuldkontot jämfört med kvinnans under samma krigstid? Är det skam först när andra fört tingsrättsprotokoll och det blir förkunnat? Är detta något att dra upp nu?
 
Det jag vill visa på är att ett oskyldigt barn kan bli "skammat" resten av livet genom att en gift man gör en ung flicka med barn och sen sviker sitt ansvar ekonomiskt och socialt. (Se Bloggen " Ryggsäcken" 15:e febr. nedan). Barn kan få bära vuxnas skuld ett helt liv. Ett nyfött barn kan inte ärva vuxnas synder utan är oskyldigt. U.ä. i kyrkböckerna har blivit en skam. När förkortningen u.ä. (född utanför äktenskapet) blev o.ä. i muntligt tal började plågorna för det oskyldiga barnet. Ett barn kan aldig vara oäkta. Människan är skapad till Guds avbild. "Till man och kvinna skapade han dem." 1 Mosebok. (Wikipedia har en bra beskrivning av begreppet arvsynd.) 
 
För mig är detta viktigt! Bitarna har fallit på plats om bibelns trovärdighet bland annat på grund av släktregistren. Bara ett folk i världshistorien har fått uppdraget att föra Lagen vidare generation efter generation. Lagen innefattar inte bara budorden, som Mose fick på Sinai berg av Herren utan all Herrens undervisning. Inget annat folk i världshistorien har fått så stränga bud att hålla. Både man och kvinna skulle vara oskulder före äktenskapet enligt Mose lag.
 
Om inte detta varit så noga med hade vi inte kunnat tro på Jesu härkomst. I hans släkttavla finns det angivet vem som var född utanför äktenskapet i ett äktenskapsbrott och värre än så. Det är ingen liten marginalanteckning u.ä. i kanten. Det är utförligt beskrivet som ett brott mot en fattig man att ta hans hustru och göra henne med barn och sen göra sig av med mannen. Bibeln sopar ingenting under mattan. Ändå kallas Jesus Davids son. Född Gud och född människa.
 
Ingenting i några dokument från de första århundradena efter Kristus motsäger enligt bibelforskare, att det är Marias släkttavla som återges i Lukas evangelium kap 3  Det är visst en apostrof, som kan göra det svårt att tolka. Och att svärson kunde heta son. Andra problem är att de hoppade över många släktled ibland och ändå skrev "son av". Jämför uttrycket "vi är ju Abrahams söner"….
Josef var juridiskt ansvarig för Jesu uppfostran. Innan dess tog Josef på sig modet, att bli utsatt för hån. Han fick en dröm en natt, som stärkte honom. Han fick en uppenbarelse, att barnet i Marias moderliv var fött av Gud. Josef fick mod att skydda Maria och det nyfödda barnet under svåra tider i flykt undan Herodes.
 
Marias trolovade man Josef har sin släkttavla i Matteus evangelium. Det finns bara en enda jungfrufödelse i världshistorien. Det behövs ingen mer.
Josefs släkttavla går ihop med Marias genom kung Davids två söner med Batseba: Salomo och Natan. Det står inget i bibeln om oäkta barn. Det står, att det lagen inte kunde åstadkomma på grund av sina svagheter (mänskliga svagheter kallade synd) det gjorde Gud. Gud gav oss sin ende son. Han stod och står alltid på de svagas och de utsattas sida och kan ge upprättelse fortfarande.
 
Jag tvivlar inte på att jag härstammar från Mårten Krum på min fars sida. Han var född i slutet av 1500-talet. Längre än så har ingen släktforskare kommit vad jag vet. Det finns ingen orsak att tvivla på andras forskning av alla dokument som finns. Äktenskapet var viktigt och ett skydd för kommande generationer.
 
Jag tvivlar heller inte på att jag är ett Guds barn. Bibelns skrifter är ändå mer trovärdiga dokument. De håller att forska i.  I dem ser jag, att den som tar emot Guds son Jesus Kristus är ett Guds barn. Hänvisning till detta påstående finns i Johannes evangelium kapitel 1 vers 12 och 13.

Vårdgivare och vårdtagare

Ett nyfött barn är inte född med skam och skuld. Ett nyfött barn kan inte ärva sina föräldrars skam och skuld, om fadern fanns i ett äktenskap och smet från sitt ansvar och lämnade den ensamma ogifta modern och barnet. Ett nyfött barn är rent och ofördärvat och borde inte belastas med alla andras tidigare felsteg. Omgivningen och situationen kan vara skamfylld.
 
Jag tror inte, att ett nyfött barn kan ärva synden – det felaktiga sveket mot ett beroende, hjälplöst barn. Pastor Bertil Olingdahl lär ha gett en utläggning om arvsynden, som jag hört i tredje person bara. Många, många av hans övriga bibelutläggningar har jag lyssnat på och uppskattar fortfarande.
 
Hans berättelse och illustration till arvsynden var:
"Jag är född hemma i kökssoffan i Härjedalen. Men jag fick inte kökssoffan i mig."
 
Det lilla nyfödda barnet kan vara född i en enkel kanske fattig tid och miljö. Det lilla barnet kan vara född i en omgivning av lyx och överflöd. Det lilla barnet kan vara född i en totalt destruktiv miljö bland missbrukare. Beroendet är alltid lika stort. Omgivningen påverkar och sätter sina spår men det nyfödda barnet kan inte ärva skam och skuld. Det blir påklistrat genom omgivningen eller påhäftat som kardborrar. Vem hjälper barnet? Vem hjälper den vuxne att komma rätt?
 
Idag kommer tidningarnas rubriker och texter bland annat handla om maktmissbruk mot psykiskt handikappade. Det handlar om vårdgivare och vårdtagare. Barnets hjälplöshet och beroende av vård och kärlek är värd att lyfta fram i ljuset.
Vi skall inte sopa under mattan ansvaret i att vara vårdgivare gentemot vårdtagare.

Ryggsäcken

Hon svängde av den stora vägen till vänster i T-korsvägen och in på den smala sockenvägen. Där började hennes ångest. Jag svängde av samma stora väg till höger i T-korsvägen in på den smala sockenvägen. Där började min lycka. Just där började hon minnas allt det svåra, som hon varit med om som barn. Just där började jag att njuta av färgerna på åkrarna till vänster och följa växlingen från grönt till gult. Det fick inte vara för långt mellan bilturerna, så att jag missade någon nyans. Då blev jag besviken.
 
Hur kan jag veta, att det hände just där? Hur kan jag veta detta, om jag inte är bekant med mina egna känslor och tankar och om jag inte sätter ord på dom och delar dem med någon?
Så blev det just henne, som jag delade upplevelserna med just därför att våra sinnesstämningar var rakt motsatta. Hur kan man växa upp som grannar i samma lilla socken och inget veta om varandra? Jo, jag visste ju vilken rar och försynt person hon var och att hon varit lågstadielärare och söndagsskollärare någonstans tidigare i livet. Åtta år gör mycket i åldersskillnad, när man är barn. Senare i livet jämnas skillnaden ut mer och mer. Fast inte innehållet i ryggsäcken, som vi burit med oss……
 
Så kom den dagen, då jag ringde henne och bjöd till en hemvändarträff med början i sockenkyrkan. Det var då hon blev så överrumplad av sina barndomsminnen och allt hon bar med sig i sin ryggsäck. Innehållet i hennes stämde inte alls med innehållet i min. Det blev tvärstopp och sen förklarade hon, att hon absolut inte ville komma.
 
Vi lämnade den stora vägen från var sitt håll sommartid mest. Hennes ångest började där. Hon måste bara vägen fram till gravarna! Det var hon som vårdade mormor och morfars grav, sin mors och sina mostrars. Mamman hade dött, när hon var tre år och hon blev över ytterligare en gång. Mormor och morfar hade mist tre döttrar, när de var runt 30 år.
 
Det var inte sorgen efter dessa kära, som gav henne ångest. Nej, hennes ångest kom vid minnet av mobbning i skolan av att ha blivit kallad "horonge". Till dom minnena ville hon inte återvända. Det var jag, som var glad bara, när jag äntligen var framme vid T-korsvägen och hemma överallt.
 
Vem är det som skall skämmas? Skall två vuxna skämmas över en tillfällig kärleksrelation? Skall två vuxna skämmas över sin fria sex? Det heter inte "horonge" nu för tiden. Det finns preventivmedel. Och äktenskapet som begrepp skall suddas ut.
 
Varför måste ett barn bära bördan av skam och skuld ett helt liv? Den frågan väckte hon i vårt telefonsamtal. Den frågan är viktig. Vem är det som skall skämmas?
Hon är inte den enda jag missat att lyssna på. När dödsbudet nådde mig, så var det mycket svårare att lyssna in det som hon behövt få sätta ord på. Det går kanske, kanske att få en pusselbit på en begravning och större insikt.