Min stora sorg är alla tomma kyrkbänkar. Mose fick i uppdrag av Herren Gud att gå till farao med en begäran.
"Släpp min son så att han kan fira gudstjänst åt mig!"
Ändå visste Herren att kungen i Egypten inte skulle gå med på det. Inte ens när han fick känna på Herrens mäktiga hand genom tecken och under skulle kungen böja sig. Det blev en kraftmätning mellan Herren Gud och Egyptens alla olika gudar. Senare kom budet till Israels folk, att de inte skulle ha någon annan Gud än just "JAG ÄR den jag är", som lett dem ut ur fångenskapen och lovat dem en framtid.
Dessa bibelns texter kan misstolkas eller rent av förvrängas. En lära är förutbestämmelsen, att Herren skulle ha bestämt den ene till räddning och den andre till fördärv. Det är ju enkelt att slippa sitt eget ansvar på så sätt. Helt enkelt fokusera på denne grymme, krigiske Gud och slippa se räddningen genom tro, som han förberett, innan jordens grund var lagd.
Min stora frustration sen jag blev pensionär är teologin. Jag mådde mycket bättre innan jag visste något om teologi utan bara läste bibeln innantill och hoppade över allt jag inte förstår. Eller frågade och frågade…. Nu är jag tjatigare än någonsin kanske vissa tycker. Själv tycker jag, att jag fått en viss struktur på andras övermåttan höga kunskap.
Himmelriket tillhör barnen. Om vi inte blir som barn, så kan vi inte ta emot detta himmelrike.
Gunnels plats i rymden 