Hela människan

Idag är sista dagen för Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Göteborg-Posten har med en bilaga för hela programmet i god tid innan. Svenska Kyrkan har en egen tidning som heter:
Hela människan

Så går det bra att gå igenom programmen och välja dag och författare. I fjol gick det bra att sitta hemma och följa Förlaget Recito via datorn. Där går varje författare ut med sin bok på egen risk och fick 10 minuter att presentera den på.
Förra året fanns Ulla Karlsson på Förlaget Recito med sin bok:
Människa du är någon
Ett citat från reklamen i ”Liten upplaga.se” som säljer boken:

”Våren 2011 skrev prästen Ulla Karlsson två uppmärksammade artiklar i Kyrkans tidning, där hon ifrågasatte syndabegreppet och Jesus försoningsoffer. I denna bok fördjupar och vidareutvecklar Ulla Karlsson de tankar som ligger till grund för hennes artiklar. Titeln «Människa du är någon», syftar på den upprättelse Ulla Karlsson menar att många människor är i behov av idag. Under alla lager av självförnekelse bor det en kraftfull, stark och strålande varelse som bara väntar på att komma fram och visa sig i världen. Ta fram den människan! Människa du är någon!”

Reklambyråer kan åstadkomma mycket! Se människan
Detta är Svenska Kyrkans reklam på stora Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Gå igenom hela programmet och välj vilken författare du vill se och höra! Se människan!

Tänk, om det var det jag ville också när jag läste om reklamen:
”Fånarna på Restad” Se människan! Vad syftar Svenska Kyrkan på genom att använda bibelns kända ord om Jesus, ”Se människan”?
Vad syftar reklamen för tävlingar på egentligen på Restad Gård? Att vi måste ha roligt nu och glömma det som varit?

För min del hamnade jag i Länsstyrelsens register över att ha en sinnessjukdom år 1956. Efter fem år skulle jag fortfarande skaffa läkarintyg av psykiatrisk skolad läkare två gånger om året över mitt hälsotillstånd för att få ha körkort. Denna akt blev synlig nu tack vare ”Fånarna på Restad”, som vi skall glömma men leka själva.

För min del har jag vandrat tillsammans med Josef och haft honom som föredöme under alla år. Vi har gått sträckan från Dotan till träldomen i Egypten om och om igen. Jag har varit tillsammans med honom i Potifars hus med lögnerna och konsekvenserna av Potifars hustrus lögner. Josef flydde frestelserna men fick oskyldigt fängelsestraff. Se människan!
Josef klagade aldrig och försvarade sig inte. Josef är en förebild till Jesus.
1 Mos. 37 – 50

Se människan – en korsfäst Gud!

Det är farligt att glömma historien bakom ”Se människan”.

Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: ”Se människan!”

Om en präst inte fattar varför Jesus måste dö för våra synder hur skall då förklaringen gå ut till lyssnarna?
Joh.19:5

Måndag morgon ställer jag frågan igen och igen: Vilket budskap har kyrkan? Kan det bli mer tvetydigt än årets information om bokmässan September 2013 Göteborg Se människan SVENSKA KYRKANoch porträtt av Jonas Gardell?

År 2003 hade SVENSKA KYRKA sitt stora genombrott med TV-gudstjänst från Bok & Biblioteksmässan och f.d. ärkebiskop K.G. Hammar.
Resultatet av den teologin presenterades i boken: ”OM GUD” där alla klassiska berättelser från Gamla Testamentet bryts ner och tas ur sitt sammanhang till Jesus.
Se Lukas kap 24:13 –
Författaren till boken om Gud är Jonas Gardell.

Finns det ingen, som vågar gå ut och be om en sund bibelundervisning? Det är Jesus som blev människa. Det är honom vi skall se på!

”Se människan”

Är det sant att blivande ärkebiskop inte ens kan svara på frågan om Jesus som Gud till skillnad från någon annan religion med en profet?

Ett bipolärt hjärta

Detta är rubriken på Rebecca Anseruds bok: ”Ett bipolärt hjärta”. Den kom ut år 2011 samma år som min bok kom ut: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.
Jag köpte och slukade hennes sakliga berättelse. Tidigare det året år fick jag låna boken skriven av en professor i klinisk psykologi: ”En orolig själ – En berättelse om att vara manodepressiv”. Författaren Kay Redfield Jamison berättar ingående om hur det är att leva med den sjukdomen privat och som yrkesmänniska.

Rebecca Anserud drabbades av sjukdomen som 15 åring. Fram till 20 årsålder hade hon ingen diagnos. Denna läste hon sig fram själv till att hon led av bipolär sjukdom. Hennes bok och föreläsningar behövs verkligen. Det är mycket bra gjort att gå ut och berätta så naket om lidandet från botten till höjderna. (Sök på hennes namn på Facebook. Där berättar hon och ger information.) Rebecca Anserud visar på de anhörigas betydelse och vänners. Hon visar på svårigheterna för läkare att ställa in rätt medicin.
Från norr till söder med Ann Heberleins berättelse, så har vi fått lite inblick i just denna sjukdom.

Från norr till söder i vårt avlånga land har det funnits stora statliga sjukhus avsides belägna, när de blev byggda. Den delvis mörka historien kommer att glömmas alldeles för fort. ”Vi måste gå vidare och glömma,” läste jag en artikel om Restad Gård. Där just där satte jag ner min fot igen. Jag representerar tusentals patienter, som varit ”bältade” på Restad Sjukhus och blivit kränkta.

Om jag fattat rätt kunde sjuka, obekväma personer placeras långt, långt hemifrån för de anhörigas skull. Och vara inlåsta år efter år. Det var överläkaren skyldighet att anmäla patientens sjukdom till Länsstyrelsen. Diagnosen han satt var och är för evigt. Då hette det sinnessjukhus och sinnessjukdomar. Skall vi glömma och sopa alla övergrepp under mattan, som förekommit i Statens tjänst?

Därifrån skulle jag vilja göra ett stort skutt till Kyrkan i Statens tjänst. Där finns övergreppen inskrivna med bläck och penna för alltid. Där finns ord som ”idiot” eller ”efterbliven” och mycket, mycket annat i kyrkbokföringen.

Därifrån skulle jag vilja göra ett stort skutt till landets regering. En gång i tiden var Sveriges rikes lag byggt på Tio Guds bud. Det är bara att läsa på och se hur bra de är att bygga ett samhälle på. Gud är kärlek. Det är bara att läsa på helheten av hans budskap genom hans son Jesus Kristus. Där han är i centrum är Himmelriket. Hur mötte han de sjuka?

Till man och kvinna skapade han dem

Det är stora problem inom svensk kristenhet. Vem har rätt tolkningsmodell? Det är ju teologi, som jag blivit så intresserad av tack vare IT. Det var en stor dag, då jag äntligen kom ut på detta nät! Det var en lika stor dag, då vi hade två nya bibelöversättningar och allt sammanföll för mig år 2000.

”Det är omtumlande,” var det milda uttryck som en känd riksevangelist inom Missionskyrkan använde. Jag frågade och frågade vad liberalteologi är för något.

Igår kom Svenska Kyrkans bilaga till Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Porträttet på framsidan var på en hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet. En person kan ha en teologi. En alldeles egen teologi har jag förstått. Kvinnor kan visst ha en egen också skild från männens. Det gäller bara att inte tappa poängen och huvudpersonen.

Nej, jag har ingen lust att kolla de frikyrkligas bloggar idag. Jag blir totalförvirrad. Men exegetik är toppen när någon undervisar, som tror på innebörden av orden och håller fast vid dem rakt igenom hela bibeln! Så har jag lyssnat på orden om Adam och Eva. Adam skapades av Gud utan en kvinna. Jesus föddes av Gud genom Maria utan en man.

I Kristus är det som vi rör oss och är till.

Prästen Dag Sandahl: Die kartoffelfrage

Musikern Sofia Lilly Jönsson: Herren sade varde tenorläge

P.S. Tre dagar senare vill jag berätta hur jag tänker genom att länka till prästen Dag Sandahl. Om det nu är så att det skall vara en man att förkunna Guds ord, så varför inte göra det då? Det finns ju knappast någon bibelkunskap kvar? Vem blir uppbyggd av Kyrkans interna strider? Vem gör en gudstjänst? Är det prästen och kantorn? Ja, varför inte sänka psalmerna en tonart, som musikern Sofia Lilly Jönsson föreslår? Då kunde ju flera få sjunga med? Långsökt? Ja, jag har ledsnat på den tvångströja män satt på mig. För att jag är kvinna, skall jag inte undervisa. Det är svårt att smälta. Är kyrkotraditioner viktigare än att kunna än själva ORDET från Gud? D.S.

Bakom låsta dörrar

19 På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21 Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Tag emot den helige Ande! 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”Ur Johannesevangeliet kap 20

Gör ett annat försök idag och vänder på ordningen i denna bloggpost: Bakom låsta dörrar. Det kanske blev alltför långsökt annars med Sebulon – en av de tolv.
Bibelns sammanlagda budskap är, att välsignelsen gått genom en mans kropp till alla människor. Abram hade brutit upp och lämnat ett område vid Kaldeiska Ur fullt av avgudadyrkan. Sen höll han fast vid denne ende Gud och det omöjliga löftet om en son. Jag upprepar detta gång på gång, att få en son med en ung kvinna var inte omöjligt! Så föddes Ismael genom Hagar. Den grenen fick också möjlighet till Guds välsignelse. Men den omöjliga frälsningen från synd går via ett orimligt löfte om en son genom Abrahams hustru Sara, som inte kunde föda barn längre på grund av sin ålder 90 år.
Där divergerar möjligheterna till frälsning/räddning genom tro!

Där går denna räddning genom låsta dörrar till slut till skräckslagna lärjungar!
Jesus går fortfarande genom låsta dörrar med sin frid, som övergår allt förstånd! Det är min poäng med den gamla, tragiska historien om Restad Sjukhus, tvångsvård, bälte för alla på den avdelningen som jag kom till. Bälte varje natt och tvångssprutor för den som ifrågasatte!
Jesus fanns där bakom låsta dörrar, innan jag kom dit och visste hur de sjuka led!

Detta är bibelns sammanlagda budskap, att Gud steg ner och berättade för Mose, att han sett fångenskapen och lidandet. Tiden var inne för en befrielse! Mose var en av alla människor, som inte klarat av att behärska sitt temperament! Inget gick att få ogjort! Då presenterade sig Gud för honom i öknen med sitt namn: JAG ÄR DEN JAG ÄR och Mose fick presentera sig med vem han var, som inget kunde. De två fick ett möte. De två fick en relation och ett samarbete till befrielse för ett helt folk!

Den vägen går välsignelsen genom tro och lydnad. Inte hipp som happ. Frälsningen kommer genom judarna, sa Jesus långt senare. Varför det inte blev genom Josef utan just Juda stam är intressant. Gud väljer ut vem han vill utan förtjänst. Och mörker skall inte förbli där nu ångest råder, står det i profetian om Sebulons land och Naftalis trakten utmed havsvägen…

Så här kopplar jag mina associationer till boken:
En mentalsköterskas berättelse BAKOM LÅSTA DÖRRAR på femtiotalets mentalsjukhus
skriven av Inga-Lill Strand

Det verkar som att personalen inom mentalsjukvården också är rädda och har all anledning att vara på sin vakt. Blandningen av sprit och tabletter är livsfarlig för alla! Blandningarna blir fler och fler, värre och värre. Skräcken i vårt samhälle ökar.

Så alla bakom låsta dörrar behöver få besök av honom, som går genom låsta dörrar och säger sitt: ”Frid vare med er.”
Som jag ser det. Varje människa har fått sitt liv att ansvara för inom Guds löften.

Karta tolv078Löfteslandet för tolv stammar

Zebulon

Eftersom jag har ”gått ut” som det heter, så tänker jag fortsätta att vara ute. Det var en svår vånda eftersom min historia är så gammal. De flesta vänner, som jag fått senare har ju inget vetat.
Men så dog första klasskamraten från realskolan enligt vad jag vet från Trollhättan. Nu för tiden är 70 år inte ett långt liv. Hon var klassens geni men blev bara vanlig sköterska på Restad Sjukhus/Östra Klinikerna. Då gick jag ut igen och igen men bara i Trollhättan. Det är skillnad på att gå ut i Göteborg, som är så stort. Det var harmligt.

Det var i den vevan, som jag mötte Zebulon. Han var också frimodig och gick ut. Sen blev det lite stopp och vi träffades igen på Gyllenkroken. Jag gick dit och åt matfrisk som jag är och bekväm. Sen finns det mer att gå ut med än att man har erfarenhet av psykisk ohälsa. Det hade alla, som fick gå kursen och utbilda sig till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Jag gick dessutom ut med att jag har erfarenhet av Gud och Jesus och bibeln. Då kan det bli kris och bränna till riktigt ordentligt. Det passar inte inom psykiatrin!

Zebulon ingår i de tolv sönerna till Jakob i bibeln. Tolv är ett förbundstal. Så jag är trygg i mitt berättande. Jag har till och med blivit uppmuntrad att fortsätta att berätta. Carina är en annan från den kursen, som vill veta mer men inte om makten i kyrkan.

Och nu tänker jag röra runt i grytan. Jag kan bara min historia och där är det fråga om läkares makt att få ställa diagnos och sen få ha rätten att vårda för den sjukdomen och hålla mig inlåst som patient. Ja, det är en förfärligt gammal historia! Men 100 år inom sinnessjukhusvården i Sverige skall inte glömmas! Det är New Age falska evangelium att vara positiv bara och gå vidare!
”Vi måste glömma och gå vidare,” läste jag i TTELA och så planerades lekar i kulverten enligt modell av ”Fångarna på fortet” –> Fånarna på Restad.

Då fick jag ett nytt backlash!

Två psykiater har rätt att ställa en diagnos och har sen har rätten att vårda med mediciner och inlåsning. Det är helt OK, om de bara lyssnar på vad patienten berättar först.
Två teologer har rätt att ställa diagnos också med all sin kunskap bara de lyssnar på människan det gäller först. Det finns maktmissbruk och övergrepp inom olika områden i vårt samhälle. Min uppfattning är, att det inget farligt är att backa och lyssna till den det gäller inom både psykiatrin och teologin.

Själavård är ett vackert begrepp. Den skall ske inom stängda dörrar.
Psykiatri sker ofta inom stängda dörrar men skulle behöva insyn och framför allt kunskap om Guds kärlek. Psykiskt sjuka skulle behöva upprättelse! Nej, jag skall inte blanda in politik men det är politik också. De högsta roffar åt sig högre och högre löner.

”Det skall löna sig att arbeta.”

Självklart! Det skall löna sig att vara frisk! Är det så svårt att fatta, att det ingen självklarhet är att få vara frisk? Det finns utredningar på det också att de som har höga löner är mindre sjukskrivna. Kan det finnas ett samband?

Jo, jag tänker fortsätt att vara ute. Det är skön luft på hösten.

En fånig dröm

Här kommer den sista akten i mitt lidandets historia. Publiken är liten och sparsmakad. Föreställningen kostar inget. Den är gratis. Så varsågod, Zebulon och Gunilla!

Jag drömde, att vi var i den undantagsstuga, som finns på gården, där min mor var född. På golvet satt en liten puckelryggig mamma med tre små barn runt sig. Det var morgon och jag var inte klädd och kom inte åt att gå till tvättrummet. För vid ytterdörren satt Niklas Piensoho på golvet vit i ansiktet och lutade sig mot dörren. Där var så trångt, att inte lilla dörren till tvättrummet gick att komma åt. Jag var generad över att inte vara tvättad och klädd.
Jag tittade ut genom fönstret åt trädgården till. Där var ett nybyggt magasin, som inte var målat ännu. Min syster ägde allt plus husen från år 1885 och tidigare i närheten. Jag tänkte, att jag skulle kunna hjälpa henne att måla men det skulle jag inte låtsa om.

Sen vaknade jag för länge sen. Minst 10 år sen och drömmar kan man låna ut men får inte tolka. Struntprat! Min ”drömkompis” såg rätt tolkning direkt och hutade åt mig.

Igår kom akten. Det heter så. Jag trodde, att det var ett ärende men det är en akt. Sista akten i mitt lidandes historia. Sen skall jag vara med i ”Fånarna på Restad” med mina stolleprov – leken med de lärde i teologi. Det handlar om försoningen. Är den subjektiv eller objektiv?

Tänk, att detta var sant! I min akt långt ner i någon källare i en låda svår att hitta på Landsarkivet står det tydligt hur stämplad jag blev för livet som 20 åring med en sinnessjukdom! Ja, Barbro Westerholm kunde mycket som läkare och fick uppdrag i Medicinalstyrelsen. (Det var repris på ”Min sanning” igår kväll på TV med henne.) Mina brev dit skall vara diariförda från år 1956. Det tänker jag inte tala om nu som ”Min sanning”.

Det hette sinnessjukdom på den tiden. Det har inget med sinnesro att göra eller någon sinnesrobön. Det har inget med en glad eller sorgsen, trött själ att göra. Det är fråga om makt att bestämma över andra. Maktmissbruk.

Jag fortsätter att vara glad. Och ledsen ibland. Det kan väl inte vara sjukt?

P.S. Jo, om man lånat ut en dröm i en grupp, så får andra bara göra den till sin – bara låna. Sen är den min igen och bara jag har facit till mitt liv. Vill jag kan jag berätta vad som utlöste drömmen. Detta är så uppenbart, om man vet att drömmen lånar personer, som står för något och överdriver det. K visste hur gärna jag vill predika men dörren ut i frihet var blockerad av en predikant! ”Får du inte predika, Gunnel,” sa hon. Jag ville bli mamma och få barn och drömmen överdriver min ryggskada till en förkrymt, puckelryggig mamma med tre barn. Jag ville vara välklädd och redo för dagens uppgifter men kom inte åt tvättrummet. Jag ville inte vara instängd. Jag ville inte vara på undantag(sstuga)! D.S.

Fyra P mot Fjärde väggen

Maja klarade sig alldeles förträffligt bland akademikerna på Stefan Swärds Blogg. Det var där jag blev så imponerad. Min upplevelse var, att hon var en ung tjej, som for fram som en virvelvind på Stockholms gator. Och rörde upp dammet inom Svenska Kyrkan dessutom när hon väl gått ut i sitt eget namn.

Nu är hon redaktör och bjöd in f.d. ärkebiskop K.G. Hammar att skriva en recension över ”Av denna världen? Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen” av Joel Halldorf
(Det var tydligen spännande att möta vårt frikyrkliga ”tänk”.)
Nättidningen heter: Tidskriften Evangelium
Sofia Lilly Jönssons blogg heter Fjärde väggen och om jag fattat rätt är det ett uttryck från teatervärlden där publiken är den fjärde väggen.

Så är den rebusen löst med min rubrik idag. P står för Präst. P står för Pastor. P står inte för Niklas P. Även om han har en publik. Även jag har haft en publik i Fiskebäck/Önnered, Kölingared, Bjurbäck Nyhem med Betania som Missionshus. Det var efter ett möte där som vi serverades historien om andedop och Pingströrelse.

Nu sätter jag P för mina försök att göra mig förstådd bland akademiker på nätet. Svenska Kyrkan var sammankopplad med Staten och hade rätt att utse en ärkebiskop. Ärkebiskopen gick Statens ärende. Svenska Missionskyrkan fegade ur trots att vissa pastorer hotade att lämna. Evangeliska Frikyrkan lämnade tillbaka sin rätt att viga brudpar. Pingströrelsen har låtit andra debattera.
Svaret är: ”Det är svåra frågor.”

Jag har vågat skriva att Pingströrelsen valt ut Niklas Piensoho till en syndabock för sin egen feghet. Det fattas bibelstudier överallt och bara Jesus är vår tvåfaldige syndabock enligt skrifterna. Synden skall fortfarande läggas på honom och ingen annan orkar bördan av vår skuld och synd.

Kommentar över Piensohodebatten

Vem bestämmer över teologin i Pingströrelsen?

Framgångsteologi och trosförkunnelse

Prästens arbetsmiljö

Öronmärkt

Denna bloggpost är endast för pastorer! Manliga pastorer. Frikyrkopastorer i synnerhet. Är ni med ni, som kan fikonspråket?
Här är ett citat från en av pastorernas bloggar, som jag följer:

”Därtill kanhända Piensoho är av den ullen att han inte eftersträvar den rakhet som du efterfrågar? Många kristna, och i ingen mindre mån pastorer och ledare är sådana. De fungerar såsom de alltid vill ha någon extra utgång möjlig, och vill inte vara tydliga. Tydlighet tycks skrämma dem.”

Ja, det som är ute på nätet är offentligt och får citeras. Jag skall dessutom berätta, att pastorer kan vara raka.
Så fick jag frågan, när jag var 29 år vacker och trevlig, varför jag inte var gift. Jag svarade som det var, att jag ville bli missionär och det fick gå före.
Följdfrågan kom omedelbart:
– Varför blev du inte det då?
– Jag kom inte in på Missionsskolan.
– Varför kom du inte in?
– Det kan jag inte svara på. Fattar inte varför.
– Har du varit sjuk?
– Ja.
– Jasså! Då är det därför.

Så enkelt med en rak kommunikation och äntligen fattade jag halvsanningarna från rektorn och näste rektor på Missionsskolan. Jag har varit på Restad! Synnerligen obekvämt att vara kvinna med denna prästgen i arvet! Inte nog med det. Jag är stolt över mitt farsarv också en alnsticka, som han i sin tur ärvt av sin far 60 cm lång. En biblisk aln är bara 50 centimeter. Bäddat för teologiska samtal bara det.

I torsdags hade jag med min fars tumstock och Heikki, som skulle öppna ”stormavdelningen” för mig, projektledaren och Martin såg, att den var modell äldre. Här kommer poängen! Jag är fri men ändå bunden! Jag är en öronmärkt slav kvar i hans tjänst. Muren är öppnad utifrån numera. Den är tre meter hög i rött tegel. Jag har mätt den två gånger med min fars tumstock!

Här är poängen. Jag var öronmärkt redan före Restad och hade med sången om Jesus in bland de allra sjukaste, som sällan eller aldrig kom därifrån utan fick vandra runt, runt, runt nära väggarna. Personalen ledsnade på alla söndagsskolesånger och frågade efter Evert Taube. (De sångerna sjungs som allsång visst i min församling på sommaren.)

Här är poängen. Egypten står för träldom. Abraham fick en profetisk uppenbarelse om sin avkommas träldomstid, när han var i dvala och ett sen…
Det som står i bibeln står kvar fortfarande oavsett en otydlig predikan i somras. Det är bara att läsa på och predika frihet för de fångna! Välsignelsen gick både till Ismaels avkomma och Isaks men frälsningen kommer bara genom ett omöjligt löfte för människan från Gud. Den unga kvinnan skall föda en son -jungfrun skall föda en son…teologer kan debattera hur mycket som helst om det omöjliga eller det möjliga för Gud.

”Du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.”

Här är poängen. Jag har syndat och varit bitter och elak mot dem, som höll mig inlåst! Jag är fri från tvångströjan av diagnoser men ändå en öronmärkt slav, som går tillbaka frivilligt och kollar läget. Eftersom muren var tre meter hög hade inte personalen behövt vara så fruktansvärt rädda, när jag snodde nyckelknippan och kilade ut på rastgården. Dörrarna kunde gott varit öppna med tillgång till lite frisk luft! Jag bara skrattade åt eländet en stund den gången år 1956!

Idag finns precis samma rädsla, som personalen hade då att göra fel. Bälte är ingen lösning! Höga murar är ingen lösning! Och trösklar då in i en församlingsgemenskap – hur skall de se ut? Var skall vi sjunga och om vem?

Få se om någon pastor begriper denna bloggpost. Det skall bli intressant.

Fånarna på Restad – vilka är de?

År 1964 for vi två färdiga arbetsterapeuter på en veckas semester norr över. På Läckö slott fanns eller finns fortfarande en träställning med målade figurer från grevetiden. Där kunde man stoppa in huvudet från andra sidan och låta sig fotograferas. Så lätt var det att komma i en annan tidsålder med andra kläder, andra roller! Så lätt att få fåna sig lite! Som kurskamrater visste vi inte mycket om varandras trauman. Hennes var synligt efter en stor amputation av ena benet. Mitt var osynligt tills 50 år senare, då hon borde få läsa mitt manus, innan boken kom ut.

Inga-Britt arbetade redan på Östra Klinikerna i Vänersborg som arbetsterapeut. Sjukhuset hade bytt namn, men jag gick inte på ”den lätte”, som göteborgare säger, när någon låter sig luras. Jag teg och bad bara att få låna hennes bil. Äntligen hade ju jag fått ett efterlängtat körkort och ville köra själv min egen väg. Nej, jag fånade mig inte! Jag hade bara kollat upp med en av de bästa sköterskorna på Restad vart överläkaren tagit vägen. Henne ville jag ha tag på! Henne ville jag fråga vilken sjukdom jag bar på och varför detta skulle stå på körkortet under mitt namn.

”Det är inte möjligt att arbeta utan personligt ansvar.”

Så vem är fånarna på Restad egentligen? En annan läkare hade ändrat på alla mediciner på hennes patienter under hennes semester. En överskötare hade rasat, när hon ville ha bort inhägnader på en rastgård. Lite skvaller bara varför hon flyttat till Norrland.
”Empati med patienter men inte sympati.” Hon lärde mig i vart fall vid mitt besök på Gådeå Sjukhus, att jag kunde skriva till Länsstyrelsen och begära en dubblett av mitt körkort. Sen slapp jag se och visa andra som legitimering, att jag har psykisk ohälsa. Diagnosen var ju redan satt, när hon och jag träffades på Restad. Den var för livet.

Obegripligt. Men fånarna finns överallt och vem hade formulerat brevet till mig, där det stod:

”Oaktat den sjukdom ni lider av kan ni betros med körkort.”

Projektledaren i ”En annan tid” vill få en punkt för min historia. Den sätter jag igen och igen. Hur skall vi få ett mjukare klimat i samhället om var och en skall vara herre över sin stackare?

Byt gärna namn på stället men det är dialog som fattas!
”Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanning aldrig kan skadas av dialog.”

Fånarna vem077Byt gärna namn men mig lurar de inte…

Fånarna på Restad u.p.a.

Det var en strålande, varm dag igår. Precis som den var den 5 september år 1956. Det går inte att skylla på någon. Det går att leta efter syndabockar hela livet och bli bitter och förgrämd. Det är inte min stil. Även om jag är ”tjatig och efterhängsen” enligt sjukjournalen. Jag hade ju bara personalen att samtala med. Och en och annan patient.

En kvinna var bara en eller några dagar på ”stormavdelningen”. Jag hann att oja mig. Hon hann att ge mig tips att skriva till Medicinalstyrelsen och att breven till Medicinalstyrelsen fick de inte läsa eller öppna svaret på.

Sagt och gjort. Jag skrev till dem och frågade vem som har rätt att ordinera bälte och varför jag fick en blodtryckssänkande medicin, som hade en så svår biverkan. Detta kunde jag från Sahlgrenska Sjukhusets avdelning 8 B. Där hade jag haft två unga flickor som patienter med blodtryck över 200. En hade akut njursvikt och den andra kronisk njursjukdom. Båda skulle ligga still i sina sängar under dagtid också. Det var så på den tiden. En av dem hade nog ADHD och klarade inte detta. Och jag röt till! Hon kröp ner under lakanet och la sig i fosterställning. Efter utskrivningen hade hon ingenstans att ta vägen. Jag föreslog läkaren mina föräldrar. Så blev det tills det ordnade sig i Göteborg.

Ett år senare var detta min tur att ligga still dag och natt under behandlingstiden. Brevet från Medicinalstyrelsen var mycket vänligt och informativt. Det var bara läkare, som fick ordinera bälte och jag fick Serpasil på grund av att det var lättare att behandla mig från depression än ifrån mani.

Ja, det var deras rätt att behålla mig och vårda mig för en sjukdom, som bara de kunde innebörden av. Mina föräldrar hade inget att säga till om. Enligt journalen hade ju min mor fått frågan, om ”det” fanns i släkten. Hon visste, att en svägerska varit deprimerad. Allt var tabubelagt för mig om henne och hela skamfyllda Restad Sjukhus. Rektorn hade sagt åt mig, att jag var för ung för att få börja elevtid inom psykiatrisk vård. Tydligen var jag inte för ung för att få se vården inifrån.

Där är vi nu. Det går inte att hitta en syndabock! Min historia rullades upp igår i strålande solsken inför projektledaren Annica Engström i utställningen:
”En annan tid”
och Martin, som var proffs på ljud. För övrigt stod jag för ljudet i vanlig ordning.

Martin hade jag aldrig mött förut. Men min yngste bror Martin är en av de viktiga personerna i mitt liv, som gjorde att jag överlevde behandlingen på Restad Sjukhus. Min far hade också temperament. Han kunde inte förlika sig med en förkortning u.p.a.

”Det är omöjligt”, sa han ”att arbeta utan personligt ansvar.”

Vissa sköterskor bryt mot reglerna på eget ansvar och pratade och umgicks med mig, som om jag var en av dem. Heder åt dessa! Marianne Edenö räddade livet på mig till slut, när mitt hb var i botten.

Restad 5 sept2013076På rastgården f.d.stormen den 5 sept 2013

Nej, det var inte den 5 september igår. Den dagen gick jag där själv en del och en målare fick fotografera mig med min kamera. Till slut fick jag se ”Fånarna på Restad” som tävling i kulverten.
Och nej! Jag undervärderar inte mig som en fåne. Den som har förstånd att söka Gud kan få ge sig själv beröm till och med 🙂

In memoriam

Tio år har gått sen Anna Lindhs tragiska död. Ingen kan mäta sorgen och saknaden för familjen, vänner eller vad konsekvenserna blev.

Det goda som hände var, att så många personer reagerade på journalisters okunskap om psykiska sjukdomar och innebörden av diagnoser angående gärningsmannen. Den positiva historien är lång, innan (H)järnkoll bildades och personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa kunde utbildas. Allt för att gå ut i offentligheten med information om neuropsykiatriska handikapp eller psykiska sjukdomar.

Sju år har gått snart sen min klasskamrat dog plötsligt 70 år gammal. Karin Olsson var en lika stor ”doldis” som Anna Lindh var en ”kändis”. Hon var klassens geni och kunde gått hur långt som helst, tycker vi klasskamrater fortfarande, när vi pratar om henne. Jag ville ha in några minnesord i ortstidningen TTELA, men de hade slutat med minnesrutor. Och så handlade mitt ”In memoriam” mer om mig än om henne fick jag veta. Det är inte lätt, att samarbeta med en viljestark, envis typ! Nu är det dags igen och igen, för jag anser att psykiskt sjuka, som redan dött som patienter har rätt till en upprättelse! Och det är svårt att vilja ha fram en poäng, ett budskap utan att själv bli budskapets stora JAG.

”In memoriam

Begravningsgudstjänsten i Gärdhems kyrka är över och minnesstunderna över Karin Olssons liv kommer att fortsätta. Vi blev skolkamrater i realskolan i Trollhättan med examen år 1953. Under dom åren väntade vi ibland tillsammans på att få komma ifrån Trollhättan till Gärdhem respektive Norra Björke. Jag pratade och Karin lyssnade. Jag valde samtalsämne och Karin sade emot. Samtalen gällde tro på bibeln och även Gamla Testamentet.

Karin var nog den duktigaste eleven i klassen men hade ingen tanke på att fortsätta att studera. Det förvånade mig, att hon bara ville börja en mentalsköterskekurs på Restad. Mina planer var mycket högtflygande.

Nästa gång vi träffades hade jag kraschlandat på stormavdelningen på Restad, blivit lagd i bälte och skulle lära mig att sova bland de allra mest sjuka 16 patienterna, som fanns i en dubbelsal med lampan tänd nära min säng! Om de ändå hade hört på mig och ringt efter Karin Olsson, som var elev där! Om Karin kommit, så skulle hon kunna intyga, att jag inte var farlig!

Det tog tjugoen hemska dygn, innan Karin kom via information hemifrån Hansgården. Så småningom lärde jag mig av en nattsköterska, hur jag skulle kunna få lite frisk luft. Det var genom ”ledsagad permission” det vill säga, att jag kunde få gå med en sköterska vissa ärenden utanför de låsta dörrarna. Ja, om det fungerade kunde väl ändå Karin Olsson blivande mentalsköterska få det förtroendet?

En dag lämnade vi stormavdelningen och gick på promenad bakom alla sjukhusbyggnader. Där låg kyrkogården för de döda patienterna med bara nummer på träkorsen. Det ena likt det andra i långa rader. En gång var de personligheter som efter Restad inte ens fick ha sitt namn kvar synligt på korset vid graven. Så mycket skam var det förknippat med sinnessjukhusen!

Karin var guide den gången, som vi var 20 år. 50 år senare på den sista vandringen tillsammans var hon guide vid Gärdhems kyrkoruin och senare på Gärdhems kyrkogård.

Det är en lång vandring mellan födelsen och döden. Vägen valde Karin Olsson. Hon fanns alltid till för sin familj, syskon och svägerskor. Men också för oss andra. Hon fanns där, när jag behövde henne som bäst. Hon fanns där många år senare när nästa kris kom i en oundviklig sjukpensionering och alla sår revs upp igen. Karin lyssnade och lyssnade. Och jag kunde fråga henne, om det var rätt av mig, att berätta hur kränkande behandlingen varit på Restad och hur mycket den förstört inom mig. Det var inte samma värld att leva i som sjuksköterskeelev på Sahlgrenska Sjukhuset som att bli patient på en stormavdelning på Restad.

Karin Olsson utbildade sig ”bara” till mentalsköterska. Jag fick Karin som vän och bollplank dessutom när det gällde bibeltexter, som jag fick predika över i Velanda Missionsförsamling under en period.
Men tänk om jag kunde få göra mig till tolk för alla dessa, som mött hennes lugna, glada, försynta och positiva sätt inom den psykiatriska sjukvården på Restad Sjukhus!
Karin Olsson – i tacksamt minne bevarar vi Dig!

Gunnel Bergstrand
Den 25 oktober 2006 ”
Slut citat.

Sen jag skrev denna har mycket hänt. Detta var inte min första ”backlash” och inte den sista. Nästa gång hände det, när sjukvårdspersonal kom mot mig från alla håll och dörrar och jag blev ställd, översvämmad av alla gamla minnen gång på gång. Äntligen fick jag en ny höftled i vart fall och slapp mycket av värken. Då dec 2007 blev jag tvungen att ta itu med min sjukjournal från 1956!

När ord står mot ord kan det vara bra att ta reda på sanningen.

I morgon om Gud vill och vi får leva är det dags att möta personalen på Restad Gård. De har inget att dölja och inte jag.

Fånarna på Restad Del 5

Det är inte lätt att välja rubrik. Säkert mår en och annan dåligt av mitt senaste val. Min tanke är, att nu är det som det är och vi kan använda oss av situationen. Lekarna i TV4 har pågått så länge under namnet ”Fångarna på fortet”. Det går inte att backa i tiden en enda minut. Det går inte att få något osagt eller ogjort. Jag reagerade på studs över artikeln i tidningen TTELA den 22 augusti på rubriken och lekarna på Restad.
Det går att vända detta till något positivt! Det går att samtala om ords betydelse och olika tolkningar. Jag skall inte fåna mig…Jag vill inte vara med om några stolleprov.

En del klarar inte tvetydiga skämt. Ibland går det bra. Ibland inte. Jag har drivit med mig själv mycket för att dölja mina sår. Tänk på ”latmask” eller ”ynkrygg”. Hur känns det för den som inte orkar arbeta? Jag har en ryggsjukdom.

Därför har jag blivit så intresserad av psykiatri och (H)järnkoll! Därför är jag så intresserad av helande.

Psykiatri

Saklig information om längtan efter helande

Restad k073Kyrkogården på Restad

Klicka på bilden för att få korsen tydligare. De är märkta med fyra siffror ett k eller ett m. ”Vem var 2611?” heter en tidigare bloggpost. Kyrkogården såg inte ut så, när jag var patient år 1956. Då var det rader med träkors, numren och ett k eller m. När dessa började att ruttna förstod några att rädda historien och korsen blev tillverkade gjutjärn och fick annan placering för skötselns skull. Den unika kyrkogården bakom f.d. stormavdelningen på sjukhuset är mycket välskött.