”Jag har inga kläder.”

I min ålder kan man leva på minnen – minnen som blivit mindre sårbara – minnen som inte irriterar längre. Irriterade gjorde de i stundens allvar. Provocerade gjorde de också. Vem vågar anmärka på mig?

Telefonen ringde en lördagsförmiddag och en vänlig röst frågade vad jag gjorde. Det var inte helt lätt att berätta om. Jag förberedde en predikan för första advent. En gemensam kyrkokör skulle sjunga och efteråt skulle det bli mat för alla i en Missionskyrka 17 mil längre bort. Det är mycket arbete med alla förberedelser. Vilket förtroende att få predika och sen få med en gåva till Räddningsmissionens arbete.

Då ringde en man och provocerade mig med sina frågor. Jag hade ärligt berättat, att jag förberedde en predikan. Nästa fråga kom omedelbart:
– Vad skall du predika om?
– Dock natt skall inte förbi där nu ångest råder…
– Vad vet du om ångest?

Min irritation accelererade. Det var färdigdebatterat med den mannen. Så till slut tog jag till ett anfall. Det var ju inte det första samtalet om kristen tro. Så började jag vänligt med att fråga, om jag fick ställa en fråga till honom. Det skulle gå bra och den kom:

– Varför är du så rädd för att dö?
– Jag har inga kläder!

Det har väl gått över 30 år sen det samtalet. Jag mår fortfarande dåligt av debatten mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman om vad som händer ”Efter detta” – efter döden. Och varför debattera försoningen utan att någon vittnar om Jesu försonande blod i sitt eget liv – vad fick förlåtelsen från Gud för effekt i vardagslivet?

”Jag har inga kläder,” sa mannen som ringde och störde mig i mina djupa tankar. Ångesten skall ta slut! Säg det till en, som bär på sjuklig ångest och inte kan bli kvitt den! Vad visste jag om ångest? Frågan var på kornet. Jag vet i princip ingenting mer än om en normal oro och lite onormala bekymmer, som visar sig onödiga efteråt.

Vad vet jag om dödsångest? Ingenting. Det finns visst till och med barn, som inte vågar somna på kvällen för det vet inte vart de tar vägen.

”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont. Ty du är med mig din käpp och stav de trösta mig.”

Visst. Men alla känner inte herden och vet om vandringen med honom steg för steg.
”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”
Visst. Men alla vet inte var stigen går och råmärken har man flyttat! Jag har vandrat på en tydligt rösad led fram till korset. Där har jag fått kläder bildligt talat. Jag är inte naken inför Gud – ångestfylld inför döden.

Precis detta handlar advent om. Mörkret är skingrat och ljuset har kommit till världen. Ljuset lyser nu. Ljuset kan skingra en människas mörker. Visst har jag kontrolleringsbehov och vill veta vem som släppt in Jesus i sitt hjärta! Visst skulle jag vilja veta hur han eller hon trodde till slut, när döden kom.

”Jag har inga kläder!”

Detta vet Gud om och har vetat sen början. Redan i början fick ett felfritt djur i hans perfekta skapelse släppa till livet. Gud ville ta bort olydnadens skam och gav människorna kläder av skinn. De blygdes och gömde sig nakna – medvetna om sin nakenhet, eftersom de inte lyssnat till Herrens ord. De behövde inte ens be om kläder att skyla sig med. De behövde få tillbaka sin frimodighet inför Gud. Därför måste någon dö i deras ställe. Ett blod rann oskyldigt i Edens lustgård. De som var nakna inför Gud och rädda och skamsna blev klädda. De fick kläder utan att behöva be om det ens. Gud visste deras behov. Gud vet vårt behov.

Det är budskapet i advent. Han ger det vi behöver, innan vi ens formulerat vårt behov.

Se din konung kommer till dig!

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel