Pastorslien

Igår fick jag lite dåligt samvete över hur jag hanterade min morbror kyrkoherdens gamla fina handbok i mjukt rött kalvskinn.
Det blev inte så enkelt som jag tänkt att scanna trosbekännelsen. Å andra sidan är jag så frustrerad över…ja, den länken finns ju till Dag Sandahls blogg ”Till Anna”.
Jag fick fläka handboken lite i ryggen och gjorde den lite illa.

Så klart att alla associationer vimlar i huvudet på mig. ”Missale för Svenska Kyrkan” det var ju det arvet, som jag fick efter honom. Jag bad att få detta! Sen har vi syskon en massa roliga minnen. Den bondpojk, som inte kunde hantera en spade fick läsa. I syskonavundsjukan blev det mycket att retas om.

Så när gräset på sommarstället var högt och tungt att slå fick min syster rådet av en annan morbror att ta pastorslien. Den var lättare.

Det var bara en av frustrationerna igår varför inte jag fick bli präst, som inte orkar arbeta. 🙂

Den andra frustrationen var en artikeln i tidningen Dagen mot Sofia Camnerin f.d. pastor i Missionsförbundet och numera en av ledarna för Eqmeniakyrkan, okänd för debattörer i andra samfund. Så kom kvällen med fullsatt Smyrnakyrka, gratis tidningen Dagen och en sittplats ledig för mig, där jag brukar sitta ungefär. Det är bara det, att mannen bredvid läste just tidningen Dagen och den helsidan. Han slötittade inte utan läste i lugn och ro tills jag avbröt denne okände man – bad om ursäkt och sa ifrån att det där stämmer inte. Det var Tomas Sjödin, som skulle tala och inte jag. Men mötet hade inte börjat.

Tänk om vår professor i Smyrnaförsamlingen barnmorskan Marie Berg hade valt att doktorera på skadorna som alla Kongos kvinnor fått genom det brutala kriget! Tänk om Marie Berg hade valt försoningen som ämne! Kan alla dess våldtagna, uppfläkta kvinnor, som sen förlorat sin egen man på grund av skammen…tänk om de hade fått berätta om försoning och förlåtelse, som en del av kristet tänkande! Hade Sofia Camnerin fått någon förståelse då för sina tankegångar? Ja, försoningen från Gud är fullkomnad på korset och fullständig! Försoningen till förövare och fördärvare av den egna personligheten är lite mer ofullkomlig och svår.

Kvar är min frustration över att män som de enda som fått ämbetet att förkunna evangeliet om försoning genom Kristi blod inte ägnar sig åt sitt ämbete.

ladugardPastorslien

Se upp vid bygget!

Bekännelsen 3 (800x528)Trosbekännelsen

Här börjar min blogg. Det slog mig hur målmedvetet arbetet var på bibelsajten vid år 2000 för 12 – 20 åringar i åldrar. Debatterna var heta om kreativism eller evolutionslära. Debatterna var heta om bokstavstro eller förmågan att tänka själv med sunt förnuft. Debatterna var om rätt eller fel trots att det inte går att debattera angående sexuell läggning. Det fanns duktiga debattörer och en var konfirmerad men hade konverterat till islam. Hon visade på att det var samme Gud, som kristna och muslimer åkallar bara olika namn på grund av språket. Där var duktiga Jehovas vittnen – duktiga att argumentera.

Ser jag på trosbekännelsen rad för rad så var det ifrågasättandet som gällde. Inte att unga människor skulle få en tro på historiens Gud. Religionsdialog var ett populärt begrepp redan då.

Nehemja grät, när han fick veta hur tillståndet i Jerusalem såg ut. Han grät och erkände, att han och hans familj också hade syndat mot Gud. Han satte ett samband mellan tillståndet i hans land med att folket övergett Herrens undervisning.
Nehemja kap 1

Det är inte många kapitel i bibeln men värda att begrunda om och om igen. När jag erkänner, att jag också har ansvar över hur situationen ser ut i vårt land och bekänner min synd, så kan uppbyggnaden få börja! Var och en gör i ordning i sitt eget liv och rustar upp just den biten (sopar framför eget hus är vårt uttryck).

Skall jag ansvara för hur grannen rustar upp och ödmjukar sig inför Gud? Skall jag snegla på ledarnas felaktiga undervisning? Skall vi låta drevet få gå en gång till på en kvinnlig ledare?

Det är inte min tillämpning av bibeltexten här! Det var en vanlig pastor på 70-talet, som visade på att bibeltexterna är lika aktuella alltid. Det är lätt att riva ner kristendomen och ta bort gudsfruktan! Det är svårare att bygga upp ett skydd mot fienden. För fiender har vi i den andliga kampen. Alla läror är inte lika bra. En mur kan skilja människor åt men här är det fråga om en mur till skydd mot fiender. Och fiender hade skövlat hela Israel och Juda land. Folket levde i fångenskap i Babel under svåra förhållanden. Profeten Jeremia hade förvarnat gång på gång. Så kom äntligen en förändring…

Så här står det att läsa i Gamla Testamentet och Nehemjas bok kapitel tre:

Präster som arbetade på muren
22 Efter honom arbetade prästerna, männen från Jordanslätten.
23 Efter dem arbetade Benjamin och Hassub mitt emot sitt eget hus. Bredvid dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus. 24 Efter honom arbetade Binnuj, Henadads son, på ett annat stycke från Asarjas hus ända fram till Vinkeln och vidare fram till Hörnet. 25 Palal, Usajs son, satte i stånd sträckan från platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut från det övre kungshuset vid fängelsegården.
Efter honom arbetade Pedaja, Paros son. 26 Tempeltjänarna som bodde på Ofel arbetade ända fram till platsen mitt emot Vattenporten mot öster och det utskjutande tornet.

Övriga byggare
27 Efter Pedaja arbetade folket från Tekoa på en annan sträcka, från platsen mitt emot det stora utskjutande tornet fram till Ofelmuren.
28 Ovanför Hästporten arbetade var och en av prästerna mitt emot sitt eget hus. 29 Efter dem arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus. Bredvid honom arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid Östra porten. 30 Efter honom arbetade Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, på en annan sträcka. Och efter dem arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. 31 Efter honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, ända fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus, mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Övre Hörnsalen. 32 Och mellan Övre Hörnsalen och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen på att sätta muren i stånd.
Svenska Folkbibeln

Nu är det natten då vi fått en extra timma. På den föreslår jag svenska namn på ledande präster (utan pensionering) och pastorer (f.d. eller nuvarande ledare för samfund eller kyrkor). Det skall vara män!

Till Anna

Till Sofia

Tänk dig in i vår svenska situation och ledare, som börjar studera Herrens undervisning och gråter över läget i Sverige och synden!
KG Hammar, Niklas Piensoho, Stefan Swärd, Ulf Ekman, Lennart Koskinen…

Det skall vara män som gråter! (Nehemja 1:4)

Vem är du som dömer?

Så lite vi vet om varandra! Och ändå är det så lätt att ha åsikter. Paulus har mycket att förmedla till oss, som är aktuellt i vår tid också. Så här börjar det andra kapitlet till församlingen i Rom:
1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. 2 Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3 Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? 4 Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? 5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.
Svenska Folkbibeln

Det var igår som jag gick och tänkte på dessa bibelverser. Det var igår Sture Bergwalls framtid skulle avgöras. Var och en är ju sig själv närmast och jag har inte ens läst boken om honom. Nu däremot undrar jag över hur en människa står ut att vara inlåst år efter år och inte bli rätt behandlad. Om jag kunde få skador för livet av tre månaders behandling på ett sinnessjukhus hur skall då inte alla dessa år ha skadad hans självkänsla? Inget är jämförbart. Nelson Mandela var fängslad för en idé, som han bar på som var rätt! Därför stod han ut år efter år och förverkligade sina tankar och goda vilja för sitt folk sen.

Den som gjort något brottsligt skall avtjäna sitt straff. Nu ställs det på sin spets mer och mer hur domare dömer. Skall inte en psykiater prövas? En patient har ju rätt att byta läkare.

Nu på morgonen hittade jag en bra länk till C.O. Rosenius. Det är Andreas Holmberg, som satsar arbete på denna värdefulla andaktsbok.

Lägg nu bort all ondska allt svek

Patienträtt gäller även Bergwall

Diagnosen syndare

Äntligen föll polletten ner! Det är en hemsk diagnos: syndare!
Jag hör inom mig författaren Lena Anderssons perfekta recitation från Marcus evangelium i programmet ”Sommar, sommar” för några år sen.

Vadå synd viskade den lame knappast hörbart mer än för lärjungarna i närheten. Jag har väl inte syndat mer än någon annan?

Ur Markus evangelium kapitel 2
9 Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? 10 Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och han sade till den lame: 11 ”Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!”

Kan det vara så att nu kommer fortsättningen av Lena Andersson? Vem var det som skulle förklara begreppen synd, rättfärdighet och dom?

Med Gud in i tankelättjan

Äntligen föll polletten ner. En människa kan bli stigmatiserad med en diagnos men inte fatta innebörden av diagnosen! Är det inte läkarens uppgift att förklara hur det gått till att fastställa diagnosen och berätta om hur symtomen fungerar? Är det inte patientens sak att fatta om det stämmer eller inte?

I min egen sjukjournal från år 1956 står det, att jag fortfarande inte har någon sjukdomsinsikt efter många veckor.

Det är allvarligt.

JAG ÄR och jag var

2 Mosebok kapitel 3
11 Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?” 12 Han svarade: ”Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.” 13 Då sade Mose till Gud: ”När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?” 14 Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.”
(Svenska Folkbibeln)

Idag skall jag berätta om en god vän, som blev utsatt för andlig våldtäkt gång på gång som sexåring. Hon var duktig att läsa redan då och klarade gamla lässtilen i bibeln. En gammal kvinna, som var blind bad henne läsa om de grymma krigen i Gamla Testamentet varje gång. Särskilt om Gideon. (Historien om den gamla kvinnans olyckliga kärlek till en Gideon var inte synlig för ett barn men blev berättad senare i livet av andra vuxna.) För detta högläsande fick hon en 25 öring. Det var mycket pengar år 1942.
Konsekvenserna av detta blev att barnet tackade och tog emot pengen men ville aldrig någonsin ha en sådan grym Gud som sin.

Karin blev bara 70 år och var en klasskamrat under realskoletiden i Trollhättan. Karin var under utbildning till sköterska på Restad Sjukhus, där jag utsattes för en psykisk våldtäkt upprepade gånger. De konsekvenserna har lett mig att söka tröst i bibeltexterna tvärtom.

Helfigur 1955104Eleven år 1955 jag var…

Jag har fått lära mig att texterna i Gamla Testamentet hör ihop med texterna i Nya Testamentet. Jag har fått inpräntat, att Guds löfte så många de är har i Kristus Jesus fått sitt JA och sitt AMEN =ske alltså. Så det som står att läsa om i Gamla Testamentet gäller fullbordat i Jesus Kristus. Den som vill ta emot gåvan får den av bara nåd.

Så likaväl som Mose fick ett möte med Gud, så har jag fått det. Lika väl som Mose fick presentera allt han inte kunde likväl har jag fått komma med allt, som jag inte kan. Detta är en upprepning. Så länge som jag blir frustrerad över olika tolkningsmodeller ända till rena villolärorna, så kommer jag att repetera att summan av Guds ord är sanning. Inte en av olika sanningar.

Mose är en förebild till Jesus. Mose gick på Guds befallning mot Farao med sin begäran:
”Släpp mitt folk, så att det får fira gudstjänst med mig i öknen.”
Jesus gick emot Djävulen i öknen och på korset. Jesus har sagt sitt:
”Släpp mitt folk!”

En enskild liten människa får också gå emot fienden med en begäran:
”Släpp mitt folk!”
Där är hemligheten i att tro på vad bibeln förkunnar. Om det är en man eller en kvinna, som får berätta om denna hemlighet har ingen betydelse. Eller barnen eller de förståndshandikappade…

***

Jesus använde namnet JAG ÄR om sig själv vid flera tillfällen. Det kommer inte fram i hans ”Det är jag, den som du talar med.” Joh 4:25 och på andra ställen i Johannesevangeliet. (se noten i NT 81)

Det gäller i vår tid att damma av gamla biblar och psalmböcker! Det gäller att be om den helige Andes ledning över KYRKAN, som är församlingen, som är Kristi kropp.

”Ingen vet om det svåra jag sett…”

Detta får bli en ny blogg tack vare dig, som läst någon av mina gamla bloggar:
”Språkförbistring”
Via den bloggen kom jag till Andreas Holmbergs länk Andliga sånger. Sen var associationerna igång. Tack Andreas!

Så fortsätter jag mitt berättande om allt på en gång i vanlig ordning. År 1955 på Göteborgs Sjuksköterskeskola skulle första årskursens elever avsluta med program för de äldre eleverna. På den tiden hade jag gott självförtroende och trodde, att jag kunde sjunga. Så jag fick tillstånd att sjunga:
”Nobody knows…” på dålig engelska.

Det var min favoritsång och kurskamraterna stod ut med övningarna. Vem kunde ana, att jag någon månad senare eller ett par skulle drabbas av diagnosen manodepressiv för livet i alla papper?

Det är lättare kanske att missförstå mina ambitioner nu än att försöka förstå dem? Vad vet jag? Två dagar har gått snart sen jag lämnade en CD till inspelningsstudion på Stiftelsen Gyllenkroken av Charlie Norman kallad ”En salig röra”. Eftersom jag blivit stämplad för livet av en diagnos, så föreslog jag ”Nobody knows” som lite bakgrundsmusik. En liten slinga någonstans kanske till vad jag sett av lidande? Inspelningen av min berättelse hade skett tidigare på före detta Restad Sjukhus avdelning 10 B där de allra sjukaste fanns. Och dit jag kom av en obegriplig anledning frivilligt.

För det är detta projekt som det handlar om för min del. 20 år har gått sen den stora psykiatrireformen då före detta inlåsta patienter från mentalsjukhus plötsligt skulle få eget boende och frihet i olika samhällen och städer. De som har de tyngsta psykiska diagnoserna finns kvar i frihet men i stället finns en övertro på farmaca. Glöm inte deras lidanden! Sopa inte under mattan den mörka historia, som funnits i Sverige, när sjuka kunde få vara inlåsta år efter år utan tillgång till promenader i frisk luft! Jo, det fanns en rastgård med en tre meter hög mur av rött tegel utan fönster att ens titta genom till friheten utanför.

Jo, jag skämtar ofta och är glad. Det syns inte i bloggar kanske men jag tycker själv, att jag varit politiskt korrekt under inspelningen, som inte berättade om honom, som kom från fadern och gick tillbaka till fadern. Det har med himmel att göra. Tydligare än så tänker jag inte vara. JA skall vara JA och NEJ skall vara NEJ enligt honom.

Ärkebiskopen är inte tydlig.

Ingen vet om det svåra jag sett

Kvinnlig ärkebiskop

Vaknade lite omtumlad i tankesystemet. Det var inte lite, som rörde runt i huvudet igår. Så kom den gamla tanken:
”Jag är väl inte klok, som berättade detta? Hur skall jag kunna reda ut detta sen?”

Det var nämligen så att massor av mina minnen från det förflutna skulle berättas inför en kameraman och filmklippare, en ljudtekniker och en projektledare. Jag skulle svara på frågor och berätta men frågorna skulle klippas bort och min berättelse bli kvar. Jo, jag är 77 år och frustrerad över att min historia skall glömmas. Eller att jag glömmer den själv. Ändå mer snopet.

Så jag skulle vara politiskt korrekt i två timmar minst och inte tala om varken Jesus eller Gud. (Plats för skratt, som jag har så nära till!)

Prästen Dag Sandahl har bloggat i vanlig ordning och jag har varit kvinnligt nyfiken och läst. Det har ju hänt revolutionerande saker inom Svenska Kyrkan. Först har jag druckit gott morgonkaffe. Sen ler jag. Han skrev bland annat:

”Lite roliga kommentarer ska vi nog fälla om Dagens Segloras chefredaktör, en fromsint missionsförbundare som uppträder med levande ljus så fromsint puttinuttigt som bara gamla missionsförbundare kan få till det. Han var nöjd med ärkebiskopsvalet. Det förekommer också i media en hel uppsättning andra kommentatorer, som kan misstänkas ha det gemensamt att de inte söndag förmiddag återfinns i församlingens gudstjänst.”

Plats för skratt igen. För jag har då aldrig varit en fromsint missionsförbundare och detta skamliga beteende, som jag haft från min sida finns nu på film. Jag har protesterat högljutt utan att bli trodd! Jag har skrivit till Medicinalstyrelsen redan i 20 årsåldern och frågat på behandlingen av psykiskt sjuka! Ja, de som har hjärnkoll kan svara vänligt! De kan även fromma missionsförbundare tydligen. Det hör däremot inte till mitt förflutna inom Missionsförbundet.

Mot rektorn på Missionsskolan Lidingö William Bredberg har jag inte betett mig uppkäftigt utan var mild och go och tog emot deras ”nej” till att få utbildning. Jag sa inte emot näste rektor heller, som föreslog mig att utbilda mig till något annat först.

Det borde prästen Dag Sandahl veta, att det finns kvinnor, som inte blivit pastorer och en som klarat att vara politiskt korrekt i två timmar igår.

Ingen vet om det svåra jag sett…

Agenda

Vad håller du på med egentligen?
Frågan ställer jag mig själv gång på gång men mycket värre än så. Inom mig ljuder det ofta:
”Är jag riktigt klok?”
Den frågan har jag fått leva med sen traumat hände.

Så läste jag i TTELA i slutet av augusti om Fånarna på Restad, att det var ju 25 år sen nedläggningen och vi måste gå vidare. Jaha! Där sitter jag framför TV:n och hör något liknande men bara om 20 år. 20 år är mindre än 25 år. Vad var det då som hände för 25 år sen, som vi skall glömma? Jo, runt de åren blev nästan alla fria, som hade varit inlåsta under långa tider på mentalsjukhus. Det var den stora psykiatrireformen. Det är en stor reform beroende på hur den drabbat de inblandade. Var de beslutsfattare eller hade inget att säga till om? Det var avgörande för resultatet.

Frihet vill väl alla ha! Frihet skulle han vilja ha, som varit oskyldigt dömd och avtjänat 20 år inom rättspsykiatrisk klinik. 20 år är en lång tid och plötsligt undrade jag över min egen likgiltighet i gårdagens Agenda. Hur många gånger har vi inte sett hans ansikte och fått följa olika vallningar med polis och personal från rättspsykiatrin?

”Är jag riktigt klok?”
Frågan försvann plötsligt och självkritiken. Det var ju bara tre månader, som jag var inlåst och upplevde all frustration och ilska över behandlingen. Det är inte bara 25 år sen och jag måste gå vidare! Annars är jag neurotisk! Det är över 50 år sen och nu vill jag handla!

Jojo. Som om min lilla futtiga berättelse om tre månader inlåst på Restad Sjukhus skulle behövas? Sture Bergwall har varit inlåst 20 år utan rättslig prövning! Och jag har tittat på nästan likgiltig! Hur har han överlevt?

Nu sökte jag på Google. Nu har jag fattat nytt mod och min ambivalens är lite mindre. Jag skall fortsätta att berätta om skillnaden mellan fångenskap och frihet! Idag skall jag ge bibelhänvisning dessutom till skillnaden mellan att vara född genom köttsligt begär eller genom anden. Ett barn kan aldrig vara oäkta men ett barn kan vara fött utanför äktenskapet. Det är fråga om juridik. Det är fråga om offentlighet. Det är fråga om förbund enligt bibelns beskrivning dessa förkortningar oä i kyrkoböckerna. Termerna är hämtade från bibelns beskrivningar om äkta säng, gissar jag.

Bibelns beskrivning är tydligare än så. Den handlar om att vara född till frihet eller att stanna i träldom.

2 Mosebok
Johannes evangelium kapitel 1 och vers 11 – 14
Galaterbrevet kapitel 4 vers 22 – 24

Parentes – Nils Gabrielsson och Kristian Gidlund

Vem är Jesus?

Passa på nu alla män, som får vara präster och pastorer! Passa på att förkunna vad bibeln säger om vem Jesus är!

Skall inte biskopar undervisa sina präster om hur bibeln skall tolkas? Skall inte biskopar ha lite koll på vad som förkunnas från olika predikostolar eller i vart fall från golvet genom en mikrofon?
Det jag hittar är att en av kandidaterna till ärkebiskopsvalet vet skillnaden på objektiv och subjektiv försoningslära. Än har jag inte hittat något bibelstudium från det hållet om varför Jesus måste dö för våra synder. Det var lättare att offra en kvinnlig präst i den frågan än att själv ta ansvar för bristen på undervisning.

Och varför en halv bibelvers när hela sammanhanget säger allt?
Här sitter jag och kan inte annat än att återvända till en hobby. Nej, jag gillar inte att sy korsstyng och inte att sticka! Det får bli lite släktforskning igen. Lite upprepning för tredje och fjärde gången. Repetition är studiernas moder.

Släktforskningen för Jesus via Josefs släkt börjar med Abraham. Abraham födde Isak. Tänk, så enkelt! Abraham var far till Isak. Mer än så står det inte trots att Abraham var far till Ismael innan dess. Sopar bibeln sanningen under mattan? Inte alls. Detta förklarar Paulus noga senare i tiden att just där hände en delning. Vägen delade sig i två vägar den naturliga vägen att en ung kvinna kan bli med barn utan att vara gift å ena sidan. Å andra sidan så kan Gud hålla ett löfte, som ser orimligt ut. Och Gud höll sitt löfte om en son genom en 90-årig kvinna.

Paulus förklarar detta utförligt, att där går en skiljelinje. VÄGEN är kvar men det finns andra vägar att välja. En människa kan bli född av Gud enligt evangelisten Johannes och få makt att bli hans barn. Detta händer när en människa vågar tro på vad Gud säger och håller fast vid det. Paulus utvecklar den tanken, att den födelsen leder till frihet. Motsatsen är ett liv i träldom. Vad träldom innebär kan man läsa om i Moseböckerna.

Släkttavlan för Jesus börjar med mannen, som höll fast vid ett orimligt löfte av Gud om en son. Släkttavlan slutar med en son, som skall frälsa sitt folk från deras synder. Det kan inte Josefs son. Jesus är Guds son och ingen Josefsson.

Äntligen!

Äntligen någon som vågar sätta ner foten rejält! Och det är en kvinnlig teolog – professor emeritus Eva Hamberg.
Stefan Gustavsson har gjort det förut. KG Larsson gjorde det hos biskopen i Skara. Min f.d. granne, pensionerad präst sörjer över utvecklingen inom Svenska Kyrkan. Den sorgen har jag varit med och delat. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka av sten. En församling är de, som tror att Jesus är Guds son men respekterar de som har en annan religion. Två församlingar kan fira gudstjänst i samma kyrka.

Gudsfruktan och religion ger inte samma associationer. Hela svenska folket skulle behöva respekt för historiens Gud, skapelsens Gud och undrens Gud. Den respekten kan man inte tvinga någon att inta. Den kommer inifrån på grund av personlig erfarenhet. Det håller att tro på denne ende Gud. Olika språk gör inte, att det blir samme Gud som Allah.

Fortfarande år 2013 håller bibelns bildspråk om kroppen som är församlingen och Kristus som huvudet. Kristus har presenterat vem Gud är. Det var hans uppgift. Ritningen till vår frälsning/räddning utförde han in i minsta detalj och bekräftade, när allt var fullbordat. Inget mer behöver göras för vår räddning mer än att ta emot vad han gjort för oss alla. En annan grund finns inte än den som redan är lagd nämligen Jesus Kristus. Kan allt uttryckas tydligare än det som står i bibeln?

Och i dagens Sverige skall allt uttryckas så intellektuellt, att det behövs en fjärdedels A4-sida för en förklaring till vad som blev sagt! Ja, det behövs sida upp och sida ner för att analysera vad de blivande ärkebiskopkandidaterna egentligen menar.

Annat är det med Herrens ord.

”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga.”
Psaltaren 160:119

Ledande teolog går ur Svenska Kyrkan

11 oktober 2013
Eftersom det bara är prenumeranter till tidningen Dagen, som kan läsa artikeln, så ger jag en länk till Mikael Karlendal för mer information.

Hamberg går ur, Jackelén vill ej tala ur ”skägget”

Och ur Svenska Kyrkans tidning

Präst i läronämnden lämnar Svenska Kyrkan i protest

Känd av Gud och älskad

Det gick inte på en dag att förlora fotfästet för svenska kyrkan eller för mig privat. Jag kan bara svara för mig privat och fortsätter med det idag också. För mig hände det när psykiatrin bedömde mig och skrev alla sina utlåtanden. Där börjar problemet att alla bedömningar psykiskt inte stämmer med alla bedömningar fysiskt. Det gick en skarp linje mellan psyke och soma vid den tiden traumat hände. Det gick till och med skämtsamt mellan läkare – en gräns på en bro i Göteborg eftersom universitetssjukhuset ligger på ena sidan och sinnessjukhusen låg på andra sidan älven.
”Gränsen mellan neuros och psykos går på Göta älv bron.”
Ja, så duktiga analytiker finns det.

Min återhämtning måste alltså börja i vad Gud anser om mig. Har han en rätt bedömning? Förstår han sig på både kroppen och själen?
Så gick det till att jag började plocka russin ur kakan och samla på de go´a verserna. Gud har sammanfogat människan i ett moderliv. Gud har tänkt ut allt gott från början. Gud har makt att skydda och bevara genom sin sons offerdöd. Det räcker inte att vi gör så gott vi kan.

Nu har de verserna i Gamla Testamentet fått sammanhang för länge sen genom andras provokationer med Nya Testamentets budskap. Vilka de är som författare som provocerat mig främst, det har jag skrivit om flera gånger. Det har med blodet att göra utgjutet för min skull för mina synders förlåtelse och för mitt helande. Ta bort stenarna ur byggnaden och allt rasar som sagt. Eller fortsätt att kalla oss fundamentalister, när fundament betyder grund!

Jag talar för min egen del och har tjatat om kränkningar, som jag blivit utsatt för inom vården år 1956. Jag har också upprepat gång på gång, att det finns läkedom i Jesu sår. Detta går inte att föra dialog om för helvetet finns och ingen behöver vara där eller komma dit. Människan är känd av Gud och älskad ända in i döden.

Då är det bibeln som har dokumenterat den kärleken som grund för upprättelse. Det är den bokens innehåll som håller att bygga landet på.

Ärkebiskopshearingen 1 oktober 2013 refererad av Sofia Lilly Jönsson

Hur många stenar kan plockas ur bygget, utan att den rasar

En kort kommentar till ärkebiskopvalet av Lars Gunther

Känd av Gud

Jag är känd av Gud och detta är min trygghet. Jag är ingen kändis däremot och vill inte bli det heller. Mina vänner vet, att jag pratar om många saker på en gång. Hoppar från ämne till ämne utan hänsyn till lyssnaren. Hinner du med?

Detta är en personlig blogg. Det går inte att tvinga in mig i ett fack för då blir jag frustrerad. Är jag utbildad inom sjukvården? Ja. Har jag varit patient? Ja. Måste jag skriva på ett sådant sätt att antingen personal eller patienter känner sig trygga i var jag står?

Där är jag nu ambivalent som från början. Min far var företagare i liten skala och folkpartist. Det var på den tiden Folkpartiet var mer som Kristdemokratena var i början. Eller också var han själv mycket tydlig i sina kristna värderingar, så det politiska partiet passade honom då. Min storebror var lika övertygad socialdemokrat med samma kristna värderingsgrund. Jag hade fullt förtroende för båda och blev politiskt ambivalent från början.

Nu gäller det sjukvården och mitt fulla förtroende för den från början. Jag var personal och ville förbi det. Sen blev jag patient och fick en chockupplevelse. Nu har det gått närmare 60 år sen dess och jag är ambivalent inte bara politiskt utan även när det gäller sjukvård.

En dag var jag tvungen att tänka ifrån andra hållet än mitt som patient, kränkt och skadad på djupet.

”Gå högre upp!”

Så skrev f.d. överläkaren på Restad Sjukhus till mig och berättade om sin situation med 340 patienter, personal att vara ansvarig över och ja, det var en orimlig arbestbörda. Där är jag nu och kan läsa om hennes långa brev om och om igen hur personalsituationen såg ut då. Där är jag nu ambivalent mellan att själv vara före detta personal och själv vara 20 år och bli patient. Alla patienter låg i bälte på nätterna på den avdelning, som jag fick lära känna år 1956. Det var den oroligaste avdelningen och hade enligt statistik upp till 50 patienter. Jag såg inte alla. Jag såg bara en enda vakande sköterska på natten.

Får jag lov, att berätta min historia? Får jag lov, att tro på en dialog mellan den tidens personal på sinnessjukhus och mig som patient med svåra minnen?

”Gå högre upp!”

Det var inte sjukvård bara eller brist på sjukvård. Det var politik också. Så fick jag en ny backlash, när Tidningen Trollhättan/ELA hade en artikel den 22 augusti, att det ju gått 25 år sen sjukhuset lades ner och att vi bör glömma och gå vidare. Till vad? Vem bestämmer, att det räcker med 25 år för att glömma vad som förekommit inom mentalsjukvården av själsliga övergrepp? Jag följer inte ”Fångarna på fortet”. Undrar bara i mitt stilla sinne vad ett sådant underhållningsprogram kostar och om jag måste vara med att betala? Plötsligt blir jag politiskt intresserad av vart alla pengar tar vägen. Plötsligt får jag intresse för alla projekt och vad de kostar. Vem följer upp alla goda projekt?

Så lever jag mellan stolarna igen där jag fallit gång på gång förut. Jag är utbildad inom sjukvården och har varit patient på båda sidor det vill säga psykiatri å ena sidan och ortopedi/kirurgi å andra. Journalerna är inte jämförbara.

Vad vill jag sagt? Jo, jag är känd av Gud! Där finns min trygghet genom allt. Jag måste gå högre upp! Han vet vilken väg jag vandrat. Han känner mina tankar och ser om jag är stadd på en olycksväg. Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull…
Kanske det blir bibelhänvisningar till kvällen?

Här kommer lite förhandsinformation. Jag har gått högre upp och lyssnat på sjukvårdspersonalen! Jag har lyssnat på patienter – de allra mest stukade, som inte orkade leva längre. Jag har lyssnat på mig själv. Andra har lyssnat på min historia om och om igen och nu spelat in den på plats f.d. Restad Sjukhus avdelning 10 B = ”stormen”. Detta hände den 12 september 2013.

En kille som aldrig sett mig tidigare har klippt ihop, klippt ner en och en halv timmas speltid till 30 minuter. De minuterna har jag fått se tillsammans med honom, projektledaren på Gyllenkroken och Martin, som skött ljudet så perfekt. (En annan Martin min yngre bror är en av huvudpersonerna i filmen genom vad han betytt för mig den gången särskilt.)

”Gå högre upp!”
Det rådet har jag fått i ett annat sammanhang också när jag ramlade mellan stolarna. Då gällde det teologi och motsättningarna mellan ”Bibeln på mina egna villkor” och att ha respekt för summan av Guds ord.

Det är egentligen ett mycket bra råd: Gå högre upp!