Känslor

Det är sjukt, att ha nära till sina känslor! Bara så ni vet det.

På 70-talet fanns det två stora fototidningar, som jag följde, som senare slogs ihop. Att det blev fototidningar så mycket berodde på att jag inte kunde koncentrera mig på långa texter på grund av värk men bilder kunde jag ta in. ”Aktuell fotografi” och ”FOTO”, om inte jag minns fel. I en av dem vid den tiden fanns ett fotoreportage från ett mentalsjukhus i USA och från den oroligaste avdelningen. Reportern berättade, att det varit så intressant att arbeta där för patienterna hade så nära till sina känslor.
(Senare kom ett förbud att fotografera psykiskt sjuka patienter för de anhörigas skull. Inte för patienternas. OBS!)

I Sverige skall det vara lagom. I debatter skall inte vara något känslomässigt typ ”Rör inte min kompis”. Tyvärr så överreagerar jag. Jag tar åt mig på grund av egen erfarenhet.

Nu har jag lugnat ner mig. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men en Roland Spjuth har skrivit en Gästblogg om försoningen, som jag förstod. Den stämmer med min bibelläsning. Jag har ingen egen teologi. Läs vad det gäller HÄR

Det är mycket fyndigt ord ”Försoningsstriden”. Att den skulle blossa upp igen kunde väl ingen ana. Men den finns på Stefan Swärds blogg. Den bloggen följer jag utan att tillhöra Evangeliska Frikyrkan. Eller just därför att jag är så intresserad av varför kristna blir osams så osams, att det uppstod stockholmsbaptister eller örebrobaptister. Som väl är hann jag att fråga en dam på 90 år medan hon levde om hur det gått till i Göteborg med osämjan mellan medlemmarna i Tabernaklet och Saron.

Det är inte lätt att ha nära till sina känslor. Nej, det är inte det samma som temperament. Det är inte det samma som att kunna bli arg även om ilska är känslor. Nej, i fotoreportaget från de allra sjukaste i USA var hans erfarenhet, att de hade nära till skratt eller gråt. Hur sjukt är nu det?

På Skutan f.d. Missionskyrkan och Baptisternas gemensamma ”Bibelsamtal” fick jag ställa mina frågor och fick svar av flera olika pastorer. De svaren har jag kopierat och sparat! Att läsa bibeln är inte det samma som att kunna teologi! Teologi kan vara botten enligt mitt temperament och bedömning. Det är bara det, att jag fick ingen åhörare till min föreläsning i det teologiska bottennappet Om Gud.

”Rör inte min kompis”! Är det fel att känna för Niklas Piensoho och Sofia Camnerin? Är det fel att bli upprörd? Jo, jag ser, att en text skall beröra men jag får inte bli arg, som på denna sega debatt, som följde efter detta vad Niklas Piensoho egentligen sagt.

Jag tillhör sen år 1970 en stor Pingstförsamling, Smyrna i Göteborg men inte på grund av teologin. Från Majornas Missionskyrkan har jag fått en vänlig inbjudan att vara med och fira deras 130 år som församling och att kyrkan redan är 50 år, som byggdes år 1963. De firar nu och jag blev vänligt mottagen, så fort jag kom till Göteborg år 1966.

Hur skulle det vara att läsa Psaltaren i bibeln och kolla deras känslor? Det var sällan lagom. Jo, jag har blivit minst sagt upprörd över hur Sofia Camnerin blivit uppfattad i Stefan Swärds blogg. Jag ser fram mot en försoning. Både med subjekt och objekt.

Den objektiva försoningsläran Del 1 av Olof Edsinger i Bloggen: EFTERKRISTUS.NU

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel