Skrivet av: Gunnel | 24 november, 2013

Vem bryr sig om Domsöndagen i Pingströrelsen?

Ja, det är bara jag som undrar. Det skall komma en länk till slut som handlar om vem som har ansvar för läran. Jag följer tre representanters bloggar. En för Svenska Kyrkan som skrivs av Dag Sandahl. En för Evangeliska Frikyrkan som skrivs av Stefan Swärd. En för Pingströrelsen som skrivs av Mikael Karlendal. Alla tre representerar sig själva men finns i de olika kyrkorna. Inte tre bara utan en fjärde så klart. Det är IT-pastorn med långa väl genomarbetade bloggar, som kommer sällan. Lars Gunther kommer från Svenska Missionskyrkan, som nu ingår i Equmeniakyrkan.

Det som rör till det för mig är anonyma eller inte anonyma personer som kommenterar med egna synpunkter. Och kvinnan skall tiga i församlingen enligt Paulus.

Därför ser jag fram mot Domsöndagen varje år. Rädsla finns inte i kärleken. Men det finns sjuklig rädsla, som kan förstöra livet. Om domen går över mitt och andras liv nu så skall vi inte bli dömda sen. Det är bibelns budskap. Om Jesus får vara den han är och vår syndabock här och nu så blir det en frikännande dom på domens dag. För den som är i Kristus och stannar där.

Så nu kommer det ett gammalt minne igen. Inte från år 1956 utan från år 1957 när hela min framtid var raserad och jag skulle bära dessa minnen av skam själv. Ingen visste vad jag bar på utanför Norrköping ny i området och på en promenad. Jag kom till en stor äng med en stig över. Där i början stod en tom predikostol. Jag drog den slutsatsen, att det varit ett friluftsmöte nyss. De hade inte hämtat hem den ännu men jag visste vad en gudstjänst stod för både inomhus och utomhus. Så kom lusten över mig att få stå där och vittna för människor om vad det står i bibeln.

Det jag inte såg var några människor bara möjligheten, bara erfarenheten av vad jag gjort tidigare och ville av hela mitt hjärta. Då när jag var halvvägs över ängen i egna tankar och drömmar kom två män springande efter mig och frågade om jag inte såg varningen, att det var ett skjutfält. Det var farligt att promenera här! Tänk om de inte fått syn på mig och hunnit hejda mig?

Inte nog med att jag gick i egna tankar och var inne på farligt område just den tiden. Jag levde med en skräck och rädsla inombords som accelererade så småningom till en ny sömnrubbning. Det går att trigga igång skräck för vad som kommer att hända. Det går att bli sjuk av rädsla för en sjukdom. Nej, jag skriver inte gåtor bara min egen erfarenhet från år 1957. Jag levde i skräck för vad som hänt mig året innan. Nu är det mesta av livet bakom mig och jag undrar vilka pingstpastorer som skall predika över domsöndagens föreslagna bibeltexter. Pingstpastorer får välja texter själva. Och kvinnan skall tiga i församlingen. Och jag skall hålla fast vid kallelsen för att inte komma på fall…

Hur går detta ihop? Vem skall bli dömd i mitt ställe på domens dag? Ingen. Där kommer inte att finnas någon att skylla på. Det kom en sådan lust över mig på den där promenaden över en äng. Jag såg en tom predikostol sommaren år 1957 och ville inget hellre än att vittna/predika.

Och jag är kvinna och älskar Jesus för att han tog på sig min synd och skuld och frikände mig. Det vi har sett och hört det förkunnar vi.

Ansvar för läran – och förvirrade debatter


Responses

  1. Jag kan för lite om Kristendom för att förstå varför du ser fram emot Domsöndagen. Berätta vad Domsöndagen är!

    • Ber om lite betänketid per mail.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: